Motioner i Andra Kammaren, Ko 137.
3
N:o 137.
Af herr J. J, Byström, om skrifvelse till Konungen angående
kristendomsundervisningen i folkskolorna.
Länge hafva anmärkningar gjorts mot katekesen såsom läro¬
bok i skolan. »Icke blott af egentliga skolmän, såväl det allmänna
läroverkets som folkskolans, samt af folkskoleinspektörer, utan äfven
af från kyrkligt håll, statskyrkligt såväl som frikyrkligt», hafva
yrkanden på reform i detta afseende framställts.
De invändningar, som gjorts mot katekesens begagnande i
skolorna, hafva i hufvudsak varit tvänne, enligt hvad som t. ex.
framgått af läraremötens diskussioner och beslut och af utskotts-
betänkanden och debatter i Riksdagen, då katekesen varit på tal.
Den första har gällt katekesens olämpliga uppställning och
svårfattlighet för barnen. Och den nuvarande katekesen är i detta
afseende ej bättre än den förra. Det är naturligtvis därför, som
en kristendomslärare yttrade i en motion för något år sedan: »Den
katekes, som aflöste den Lindblomska, har som bekant aldrig kunnat
tillvinna sig det svenska folkets sympatier».
Den andra invändningen mot katekesen gäller den omständig¬
heten, att framställningen i frågor och svar ledt till ett allt för
omfattande och ofta förhatligt utanläsningsplugg, en sak, som ej ens
kung! cirkulären den 12 maj 1865 och den 11 oktober 1878 kunnat,
annat än undantagsvis, i afsevärd mån inskränka. I ett utskotts¬
betänkande af år 1900 läses också följande ord: »Missnöjet med
denna lärobok har i främsta rummet afsett dess uppställning i
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
frågor och svar samt den däraf betingade utanläsningen, hvilken
visserligen skulle kunna tjäna till uppöfvande af ordsinnet, men å
andra sidan verkar hämmande på förståndsutvecklingen och den
religiösa känslan».
Men en tredje anmärkning eller invändning mot katekesen
har den senare tiden allt mera framträdt, och det är, att i vissa
delar är katekesen till sitt innehåll oriktig. Detta gäller särskild!
en del läror, som framställas i fjärde och femte hufvudstyckena.
I somliga punkter var den Lindblomska katekeseditionen bättre än
den nuvarande.
Rörande de tre första hufvudstyckenas innehåll, så vidt däri
ej beröres någon del af sakramentallärorna, äro de olika kristna
samfunden af föga meningsskiljaktighet, synnerligast då det gäller
lilla katekesen, men däremot äro uppfattningarna så mycket mera
skiftande, då det gäller de öfriga delarne af denna lärobok. Många
föräldrar anse nämligen sakramentallärorna i fjärde och femte
hufvudstyckena vara oskriftenliga, hvarför de antingen med stor
motvilja låta sina barn deltaga i skolans kristendomsundervisning
eller också vägra att låta dem deltaga däri.
Ej sällan händer det, att den kristendomsundervisning, barnet
får i skolan, blir alldeles motsatt den, som det erhåller i det krist¬
liga hemmet. Och hvilka svårigheter det måste förorsaka läraren,
då man i hemmet rifver ned hvad man i skolan söker bygga upp,
eller tvärtom, det kan enhvar lätt förstå. Äfven ligger den faran
i ett sådant förhållande, att om barnet får den uppfattningen, att
läraren undervisar oriktigt i ett af skolans ämnen, skall det lätt
komma att hysa misstro äfven till hans undervisning i andra ämnen.
I somliga fall hafva föräldrar, som ej fått sina barn befriade
från katekesundervisningen, alldeles vägrat låta dem gå i folkskolan.
De hafva då, så godt de kunnat, sökt att på annant sätt bibringa
barnen vederbörliga kunskaper. Ett sådant fall föreligger nu från
en socken i Skåne, där den själfskrifne skolrådsordföranden icke
gillat, vare sig att en pensionerad skolmästare undervisat barnen
privat i det ifrågavarande religiösa lilla bondehemmet eller att barnen
insattes i en privatskola, utan har han farit fram så hårdhändt
med den förment irrlärige, att det väckt stort uppseende och fram¬
kallat mycket deltagande för såväl barnen som föräldrarne.
Nu anser jag, att något skulle kunna göras för att dels minska
det ifrågavarande utanläsningsplugget och dels undanröja svålig-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
5
lieter, som i ej få fall uppstå vid undervisningen rörande sakra¬
mentallärorna, om undervisningen i fjärde och femte hufvudstyckena
borttoges från läroplanen i skolorna, och jag tänker mig nu särskildt
folkskolorna, och i stället öfverfördes till vederbörande konfirma-
tionsskolor. Därigenom hade man i betydlig grad afkortat den för
barnen under de yngre åren ofta besvärliga läroboken och sålunda
äfven verksamt inskränkt utanläsningen. Därigenom hade man också
fått bort från den vanliga skolan de läroämnen, om hvilka det bland
kristna råder olika meningar.
Förbigående af undervisningen i katekesens fjärde och femte
hufvudstycken bör naturligtvis icke hindra barnen att få afgångs¬
betyg i den ordning folkskolestadgan föreskrifver.
Men, säger man, skall då ungdomen ej få någon undervisning
i sakramentallärorna?
Härpå må svaras, att för det första synes man allmänt vara
af den meningen, att undervisningen i dessa ämnen icke lämpar sig
för de yngre barnen, utan man lämnar den vanligen till folkskolans
fjärde klass för att — såsom det heter i en »läroplan för folk- och
småskolor», antagen af skolrådet i en af landets större kommuner —
där undervisa i »första och andra dopstyckena, läran och konfirma¬
tionen samt fjärde och femte hufvudstyckena i lilla katekesen».
För det andra skulle denna undervisning kunna bibringas
barnen, då de hunnit konfirmationsåldern. De, som sköta om den
så kallade konfirmationsundervisningen, finge då frihet att, hvar och
eu på sitt sätt och enligt sitt samfunds läromeningar, undervisa i
sakramentallärorna, och de barn, som ej vilja gå i konfirmations-
skolan, finge då som nu frihet att slippa göra detta.
Till dess att de mera genomgående reformerna på katekes¬
läsningens område blifva genomförda, anser jag, att det förslag, jag
nu framställt, bör kunna vara till något gagn. Jag har intet emot,
att den nuvarande katekesläsningen helt och hållet utgår från
folkskolans läroplan, men, då detta synes icke ännu kunna ske, får
man naturligtvis äfven i detta fall nöja sig med partiella reformer.
Såsom exempel på huru ett af de här ofvan antydda religiösa
samfunden tänker i denna fråga, tillåter jag mig anföra följande
resolution från svenska baptisternas allmänna konferens i Stockholm
år 1900:
»Konferensen besluter ingå till Kung! Maj it med underdånig
anhållan därom, att religionsundervisningen måtte vid folkskolorna
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 137.
och elementarläroverken ordnas så, att katekesundervisningen där¬
ifrån borttages, eller, om detta icke kan ske, åtminstone undervis¬
ning i katekesens fjärde och femte hufvudstycken måtte alldeles
utgå från dessa skolors undervisningsplan».
Vidare vill jag hänvisa till åtskilligt af hvad professor O. F.
Myrberg sagt rörande antagandet af den nuvarande katekesen, och
till hvad lektor P. Waldenström yttrat i eu särskildt till statsrådet
och chefen för kungl. ecklesiastikdepartemanget den 2 april 1900
ingifven skrift angående en genomgripande reform af kristendoms-
undervisningen samt till en del af hvad nu senast framhållits af
lektor H. Petrini i hans skrift »Katekesen».
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag föreslå,
att Eiksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj :t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t vidtaga sådana
åtgärder rörande kristendomsundervisningen i folk¬
skolan, att denna undervisning, i hvad den afser
fjärde och femte hufvudstyckena i katekesen,
måtte utgå från läroplanen och i stället förläggas
till vederbörlig konfirmationsskola.
Stockholm den 21 februari 1903.
J. Byström.