Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Eiksd. kansli den 5 maj 1903, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad gransk¬
ning af de i statsrådet förda protokoll.
Till konstitutionsutskottet hafva, på därom hos vederbörande gjord
framställning, blifvit öfverlämnade de under tiden från och med den 15
januari 1902 till och med den 14 januari 1903 i statsrådet förda protokoll,
nämligen öfver
justitiedepartementsärenden från och med den 24 januari 1902 till
och med den 12 januari 1903;
justitieärenden från och med den 24 januari 1 902 till och med den
31 december samma år;
utrikesdepartements är en den från och med den 18 januari 1902 till
och med den 12 januari 1903;
landtför sv ars ärenden från och med den 21 januari 1902 till och med
den 12 januari 1903;
sjöförsvars ärenden från och med den 24 januari 1902 till och med
den 12 januari 1903;
civilärenden från och med den 24 januari 1902 till och med den 14
januari 1903;
finansärenden från och med den 24 januari 1902 till och med den
14 januari 1903;
Bih. titt Tlilcsd. Vrot. 1903. 3 Sami. 7 Höft. (N:o 9.)
1
2
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
ecklesiastikärenden från och med den 24 januari 1902 till och med
den 12 januari 1903; samt
jordbruksärenden från och med den 24 januari 1902 till och med
den 12 januari 1903.
Utskottet har därjämte, i enlighet med § 105 regeringsformen, äskat
dels protokoll i kommandomål för armén angående inskränkning af
rätt till utskänkning af vin och maltdrycker å mötesplatser och inom
kasernområden, hvilket protokoll, dagtecknadt den 23 januari 1903, hlifvit
till utskottet öfverlämnadt,
dels ock det eller de protokoll, jämte därtill hörande handlingar, som
må hafva hlifvit i statsrådet förda angående inledandet och fullföljandet
af de öfverläggningar, hvilka mellan svenska och norska statsrådsmedlemmar
förevarit rörande frågan om särskilda konsuler för hvardera af de förenade
rikena, å hvilken anhållan den 4 nästlidne april till svar meddelats, att
berörda öfverläggningar förts allenast i och för beredning till framtida före¬
dragning inför Kungl. Maj:t af omförmälda fråga samt att vid sådant
förhållande intet statsrådsprotokoll angående inledandet eller fullföljandet af
samma öfverläggningar föreligger.
Vid den granskning af ofvan omförmälda protokoll, som, i öfverens¬
stämmelse med grundlagens föreskrift, hlifvit af utskottet företagen och
nu fullbordad,
har anledning icke förekommit att mot någon
ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;
hvaremot utskottet
funnit följande ärenden vara af beskaffenhet att
böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen
anmälas, nämligen:
l:o)
(Protokoll öfver justitiedepartementsärenden för den 13 juni 1902, n:o 18.)
P. d. vaktkonstapeln Claes August Jonsson antogs den 26 juni 1884
af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län till extra vakt-
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
3
konstapel vid länsfängelset i Nyköping samt konstituerades och förordnades
den 31 juli 1885 af fångvårdsstyrelsen att tills vidare och så länge han
bibehölle sina förmäns förtroende vara vaktkonstapel vid nämnda fängelse.
Jonsson, hvilken under sin 17-åriga tjänstetid som vaktkonstapel två
gånger för mindre förseelser ådömts extra judiciell bestraffning, nämligen
dels enligt fångvårdsstyrelsens beslut den 5 februari 1886 afstängning från
tjänst och lön under 11h månad, dels ock den 23 juni 1897 tre dygns
arrest, har eljest öfver sin tjänstgöring vid omförmälda fängelse den 6 no¬
vember 1901 af fängelsedirektören erhållit det vitsord, att han städse visat
nit i tjänsten och väl fullgjort de tjänsteåligganden, som åt honom uppdragits.
Med anledning af anmälan, som den 7 oktober 1901 af en samma dag
frigifven kvinnlig straffarbetsfånge mot Jonsson gjorts därom, att han vid flere
tillfällen under den närmast föregående tiden skulle genom celldörren sam¬
talat med en å fängelset förvarad kvinnlig tvångsarbetsfånge, anställdes
på fängelsedirektörens begäran den 9 i samma månad inför Kung! Maj:ts
befallningshafvande förhör med Jonsson. Ifrågavarande tvångsarbetsfånge
uppgaf därvid, att Jonsson under tiden från slutet af juli månad år 1901
vid upprepade tillfällen i tal och åtbörder betett sig otillbörligt mot henne.
Jonsson förnekade däremot bestämdt hvad som sålunda lades honom till last och
förklarade, att han icke samtalat med fången vid andra tillfällen eller om
andra angelägenheter än tjänsten fordrat. Någon bevisning om riktigheten
af den mot Jonsson gjorda tillvitelsen har icke blifvit förebragt.
Sedan Kung! Maj:ts befallningshafvande för den åtgärd, fångvårds¬
styrelsen kunde finna af förhållandena påkallad, till styrelsen öfverlämnat
det vid omförmälda förhör hållna protokoll, fann styrelsen genom beslut
den 18 oktober 1901, enär Jonsson på grund af hvad i saken blifvit upp-
lyst gjort sig förlustig sina förmäns förtroende, skäligt att, med återkal¬
lande af det för Jonsson utfärdade konstitutorial, skilja honom från hans
innehafvande befattning.
Häröfver anförde Jonsson hos Kung! Maj:t besvär med anhållan att
Kung! Maj:t måtte, med undanröjande af fångvårdsstyrelsens nyssnämnda
beslut, återinsätta honom i vaktkonstapelsbefattningen samt förklara honom,
som den 28 oktober 1901 blifvit från tjänstgöring afstängd, berättigad att
uppbära de med tjänsten förenade löneförmåner för den tid, hvarunder han
varit och blefve från densamma afstängd.
Efter det fångvårdsstyrelsen öfver besvären afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande, föredrogs målet inför Kung! Maj:t den 13 juni 1902,
därvid föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde;
4
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
»Enär hvad det för klaganden utfärdade konstitutorial innehåller därom,
att klagandens förordnande att vara vaktkonstapel vid förenämnda läns-
fängelse skulle gälla allenast tills vidare och så länge han bibehölle sina
förmäns förtroende, icke kan emot föreskrifterna i den för fångvårdsstyrel¬
sen gällande instruktion medföra den verkan, att styrelsen på grund däraf
äger att utan vidare skilja klaganden från tjänsten, samt styrelsen med sin
uppfattning härutinnan icke ingått i pröfning däraf, huruvida klaganden i
tjänsten låtit något komma sig till last af beskaffenhet att någon af de i
nämnda instruktion för vaktbetjänts opålitlighet, försummelse eller olydnad
i tjänsten stadgade påföljder bör å klaganden tillämpas, hemställer jag i
underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte finna skäligt att, med undan¬
röjande af öfverklagade beslutet, visa målet åter till fångvårdsstyrelsen för
förnyad behandling.»
Statsrådet Claeson hemställde, att Kungl. Maj:t måtte finna besvären
ej förtjäna afseende.
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter samt statsråden
herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister, Pcilander, Husberg och
Wesping biträdde föredragande departementschefens hemställan.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim och
statsrådet Crusebjörn biträdde statsrådet Claésons hemställan.
Med bifall till denna sistnämnda hemställan fann Hans Maj:t Konungen
besvären ej förtjäna afseende.
Den för fångvårdsstyrelsen gällande instruktion af den 22 november
1877 innehåller i §§ 43, mom. 1, 44 och 46 följande stadganden:
Ȥ 43.
Beträdes tjänsteman vid fångvårdsstyrelsen med fel eller försummelse
i sin befattning eller visar han vanvördnad emot sin förman, må styrelsen,
efter omständigheterna, antingen den felaktige varna eller fälla till böter,
svarande emot högst en månads lön, eller ock afstånga honom på högst
tre månader från tjänst och lön.
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
5
Ȥ 44.
Varder någon af fångvårdsstyrelsen antagen tjänsteman vid fångvårds-
inrättningarna beträdd med fel eller försummelse i sin befattning, äge sty¬
relsen att honom varna, bötfälla eller från tjänst och lön afstånga, på sätt
uti nästföregående paragraf mom. 1 bestämmes. Låter han sig däraf ej rätta
eller är felet af svår beskaffenhet, må den felaktige af styrelsen från be¬
fattningen skiljas.»
Ȥ 46.
Med de af fångvårdsstyrelsen antagne vaktbetjänte, som beträdas med
opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjänsten, förfares såsom i § 44 sägs.»
Vid bedömandet af förevarande mål har utskottet ansett det vara af
afgörande betydelse, huruvida bestämmelsen i omförmälda, af fångvårdsstyrel¬
sen för Jonsson utfärdade konstitutorial därom, att Jonssons förordnande
att vara vaktkonstapel vid förenämnda länsfängelse skulle gälla endast så
länge han bibehölle sina förmäns förtroende, rätteligen kunnat läggas till
grund för beslutet om Jonssons skiljande från tjänsten. Utskottet har
därvid funnit, att fångvårdsstyrelsen saknat laglig befogenhet att i berörda
konstitutorial intaga eu dylik bestämmelse med den betydelse, som i
fångvårdsstyrelsens ofvanberörda beslut den 18 oktober 1901 blifvit
densamma tillagd. Ty bemälda styrelse äger uppenbarligen icke rätt att i
de af styrelsen för vaktbetjäningen vid fångvårdsinrättningarna utfärdade
konstitutorial å tjänst stadga andra föreskrifter rörande villkoren för tjän¬
stens bibehållande än sådana, hvartill den för styrelsen gällande instruktion
eller eljest i anslutning därtill meddelade bestämmelser gifva anledning.
Någon befogenhet för styrelsen att skilja vaktbetjänt från tjänsten på grund
däraf, att han gått förlustig sina förmäns förtroende, omnämnes icke i be¬
rörda instruktion, hvilken rörande styrelsens rätt i afseende å bestraffning
af vaktbetjänt endast innehåller de stadgande!!, som i ofvan intagna para¬
grafer af instruktionen omförmälas. Icke heller linnes i Kungl. Maj:ts
nådiga bref till fångvårdsst3rrelsen den 8 december 1882, hvarigenom sty¬
relsen erhållit bemyndigande att utfärda konstitutorial å sådan tjänst, för
hvilken lön blifvit å ordinarie stat för fångbetjäningen uppförd, någon be¬
stämmelse af dylik art.
Vid sådant förhållande kan förenämnda, i det för Jonsson utfärdade
6
Ko nsti tu tionsu tslco tte ts Memorial N:o 9.
konstitutorial intagna förbehåll icke anses äga bindande kraft. Men
oaktadt fångvårdsstyrelsens beslut om Jonssons skiljande från tjänsten ute¬
slutande grundats på nämnda förbehålls förmenta giltighet, har, såsom i
det föregående omnämnts, statsrådet Claeson, med hvilken hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim och statsrådet Crusebjörn
förenat sig, till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna de
af Jonsson anförda besvär ej förtjäna afseende. Då detta rådslag, i enlighet
hvarmed Kungl. Maj:ts beslut jämväl fattats, ledt därtill, att föredra¬
gandens hemställan om målets återförvisande till fångvårdsstyrelsen för
förnyad behandling lämnats utan afseende och därigenom förhindrats en
utredning, huruvida bemälde vaktbetjänt i utöfningen af sin befattning
gjort sig skyldig till opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjänsten,
som lagligen kunnat medföra hans skiljande från densamma, har utskottet
ansett sig böra hos Riksdagen göra anmälan rörande omförmälda rådslag.
2.o)
(Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 12 augusti 1902,
n:o 1, och den 3 oktober samma år, n:o 1.)
För inträde i utrikesdepartementet erfordras, jämlikt 2:a momentet
i Kungl. Maj:ts kungörelse angående förändrade villkor för anställning i
statens civila tjänstebefattningar den 12 maj 1865, att hafva aflagt exa¬
men till Kung]. Maj:ts kansli.
Såväl Kungl. Maj:ts förnyade instruktion för ämbete- och tjänste¬
männen i utrikesdepartementet eller kabinettet för utrikes brefväxlingen
den 30 december 1899 som förut gällande instruktion för bemälde äm¬
bete- och tjänstemän den 8 november 1878 innehålla den bestämmelse, att
till utrikesdepartementet hör en introduktör för främmande sändebud. I
sistnämnda instruktion fanns därjämte stadgadt, att bemälde introduktör
skulle vara öfverceremonimästaren vid Kung!. Maj:ts hof, hvilket stadgande
icke finnes upptaget i 1899 års instruktion.
Enligt hvad protokollet öfver utrikesdepartementsärenden för den 12
augusti 1902 utvisar, hemställde hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena Lagerheim till Kungl. Maj.t, att Kungl. Maj:t måtte förklara,
att bestämmelsen i 2:a momentet af kungl. kungörelsen den 12 maj 1865
angående den examen, som erfordras för inträde i utrikesdepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, icke skulle äga tillämplighet, hvad angår
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
7
introduktören för främmande sändebud; och denna hemställan hlef af Kungl.
Maj:t bifallen. Ministern för utrikes ärendena anförde därvid, att på grund af
stadgandet i ofvannämnda instruktion den 8 november 1878, att öfverceremoni-
mästaren vid Kungl. Majds hof skulle vara introduktör för främmande sändebud,
introduktören själffallet icke varit underkastad de genom kungl. kungörelsen den
12 maj 1805 gifna bestämmelser i afseende å allagd ämbetsexamen; att, sedan
numera, jämlikt instruktionen den 30 december 1899, introduktörs-
befattningen uteslutande tillhörde utrikesdepartementet, det kunde synas
tvifvelaktigt, huruvida icke bestämmelserna i 1865 års kungörelse ägde
tillämplighet jämväl å introduktören; men att någon nödvändighet härför
icke kunde sägas vara för handen mer än förut.
I afseende å förevarande ärenden bar utskottet till en början fäst upp¬
märksamheten därvid, att den ändring i kungl. kungörelsen den 12 maj
1865, som förenämnda, af Kungl. Maj:t, i enlighet med ministerns för
utrikes ärendena den 12 augusti 1902 gjorda hemställan, gifna förklarande tyd¬
ligen innebär, icke blifvit vare sig i samband med beslutets fattande eller
sedermera i vederbörlig ordning kungjord. Kungl. Maj:ts kungörelse angående
utgifvandet af Svensk författningssamling den 3 december 1875 föreskrifter
i detta hänseende, att i författningssamlingen skola införas, bland annat, de af
Kungl. Maj:t utfärdade reglementen och stadgar för ämbetsverk och myn¬
digheter, och sålunda själffallet äfven de ändringar, hvilka i dylika regle¬
menten och stadgar beslutas. Det åsidosättande af berörda föreskrift, hvartill
ministern för utrikes ärendena gjort sig skyldig, har synts utskottet betänkligt
såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till de konsekvenser, till
hvilka en sådan underlåtenhet kan tänkas leda.
Men äfven beträffande den sakliga innebörden har utskottet icke
kunnat undgå att finna omförmälda ändring i 1865 års kungörelse
anmärkningsvärd. Sedan den i 1878 års instruktion stadgade bestäm¬
melse, att öfverceremonimästaren vid Kungl. Maj:ts hof skulle vara
introduktör för främmande sändebud, vid instruktionens af år 1899 trä¬
dande i kraft upphört att gälla, torde det nämligen ingalunda få anses
sakna betydelse, att den i 1865 års kungörelse gifna föreskrift, att för inträde i
utrikesdepartementet fordras aflagd examen till Kungl. Maj:ts kansli, till-
lämpas jämväl å introduktören. Han är enligt sistnämnda instruktion ute¬
slutande att betrakta såsom en statstjänsteman, tillhörande sagda departe¬
ment, och bör såsom sådan gifvetvis i alla afseenden vara underkastad de
bestämmelser, som äro för desse tjänstemän gällande. Härtill kommer, att
8
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
de med introduktörens befattning förenade tjänsteåligganden blifvit genom
1899 års instruktion utvidgade, i det han enligt nämnda instruktion, bland
annat, fått sig anförtrodd uppgiften »att uppsätta och besörja expeditionen af
sådana skrifvelse!’, kvilka sub titulo majestät^ till främmande makter afgå.»
Enligt protokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 3 oktober 1902
bar därefter Kungl. Maj:t, likaledes på föredragning af ministern för utri¬
kes ärendena, dels beslutit, att det legationsrådet m. m. grefve Axel Cron-
hielm den 24 maj 1901 meddelade förordnande att tillsvidare förestå be¬
fattningen såsom introduktör för främmande sändebud skulle upphöra, dels
ock till introduktör för främmande sändebud utnämnt och förordnat atta¬
chén i utrikesdepartementet, löjtnanten Johan August Schvan, med rätt att
uppbära det för befattningen å stat uppförda arfvode från och med den 1
oktober 1902. .Något som helst skäl för någondera af dessa åtgärder har
af ministern för utrikes ärendena icke till protokollet anförts. För att in-
fiiimta kännedom om de befordringsgrunder, hvilka vid löjtnanten Schvans utnäm¬
ning till introduktör tillämpats, har utskottet från vederbörande infordrat
fullständiga handlingar rörande ifrågavarande ärende. Till svar härå har
meddelats, att icke några handlingar förefunnes. Enligt hvad utskottet
erfarit, har löjtnanten Schvan icke allagt examen till Kungl. Maj:ts kansli
och ej heller genom utöfning af svensk statstjänst visat sig äga mot¬
svarande skicklighet.
Sammanfattas sålunda hvad utskottet vid granskning af dessa ärenden
inhämtat, framgår, att ministern för utrikes ärendena den 12 augusti 1902
tillstyrkt Kungl. Maj:t att i kungl. kungörelsen angående förändrade villkor
för anställning i statens civila tjänstebefattningar den 12 maj 1865 vidtaga
en ändring, för hvilken något hållbart skäl icke anförts och hvilken, sedan
den af Kungl. Maj:t beslutits, icke blifvit på vederbörligt sätt kungjord, samt
att därjämte bemälde minister den 3 oktober 1902, efter att hafva hem¬
ställt om upphörande af det åt dittillsvarande introduktören för främmande
sändebud meddelade förordnandet att nämnda befattning tills vidare förestå,
tillstyrkt, att till introduktör måtte utnämnas en person, hvilken, därest icke
berörda ändring i 1865 års kungörelse kommit till stånd, icke kan anses
hafva varit kompetent till befattningens erhållande.
Hvad sålunda förekommit har utskottet ansett vara af beskaffenhet att
böra för Riksdagen anmälas, enär föredraganden icke synes hafva med hän¬
syn till ifrågavarande ärenden ådagalagt den skicklighet, som utöfvandet af
hans förtroendeämbete kräfver.
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
9
3.o)
(Protokoll öfver civilärenden för den 31 januari 1902, n:o 35.)
Enligt 40 §, 2:a momentet, i den af Kungl. Maj:t och Biksdagen antagna
lag om aktiebolag den 28 juni 1895 skall ledamot af sådant bolags
styrelse vara i Sverige bosatt svensk eller norsk undersåte, där ej för sär¬
skilt fall Konungen medgifver, att styrelsen må till viss del, dock högst
en tredjedel af hela antalet, bestå af främmande undersåtar eller å utrikes
ort bosatte svenske eller norske undersåtar.
Genom resolution den 22 mars 1901 förordnade Kungl. Maj:t, med
bifall till därom gjord underdånig ansökning, bland annat, att § 18 i den
för Dalslands järnvägsaktiebolag gällande ordning skulle erhålla följande
ändrade lydelse:
Ȥ 18.
Bolagets angelägenheter handhafvas af en styrelse, af hvars ledamöter
sex väljas af och bland aktieägarne å bolagsstämma, en utses af Kun cd.
Maj it och en, så länge det af Fredrikshalds kommun till bolaget lämnade
lån är oguldet, tillsättes af nämnda kommun.
Två bland de af bolaget valda ledamöterna skola vara i Norge bo¬
satte norske undersåtar. Så länge det af norska staten till bolaget lämnade
lån är oguldet, äger norska staten att i styrelsen insätta en ledamot.
För en hvar ledamot i styrelsen utses af den, som ledamoten valt
eller förordnat, en suppleant, hvilken har att vid förfall för den ledamot,
till hvars suppleant han är utsedd, i styrelsen inträda.
De i Norge bosatte norske ledamöternas suppleanter skola ock vara
bosatte i Norge».
I en till Patent- och registreringsverket den 29 juli 1901 inkommen
ansökning anhöll styrelsen för berörda bolag hos nämnda ämbetsverk om
registrering af bolaget. Enligt den förteckning å ledamöterna i styrelsen,
som i ansökningen meddelades, utgjordes styrelsen af fem i Sverige bosatte
svenske undersåtar, af hvilka en utsetts af Kungl. Maj:t och fyra af del-
ägarne i bolaget, samt tre i Norge boende norske undersåtar, hvaraf två
Bih. till liiJcsd. Prof. 1903. 4 Sami. Häft. 7. 2
10
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
valts af aktieägarne och en af Fredrikshalds kommun. Af styrelsens åtta
ledamöter voro alltså tre norske undersåtar, bosatte i Norge.
Med anledning af denna ansökning meddelade Patent- och registre¬
ringsverket beslut den 14 oktober nyssnämnda år, däri bemälda ämbets¬
verk, enär styrelseledamöternas antal uppginge till åtta, hvaraf sex valts
af aktieägarne, en utsetts af Kungl. Maj:t och eu tillsatts af Fredrikshalds
kommun, samt af de utaf aktieägarne valde ledamöterna, jämlikt föreskrift
i bolagsordningen, två vore i Norge bosatte norske undersåtar, fann den
gjorda anmälan, enligt hvilken jämväl den af Fredrikshalds kommun till¬
satte styrelseledamoten vore i Norge bosatt norsk undersåte, icke, i strid
mot föreskriften i 40 §, 2:a momentet, af lagen om aktiebolag den 28 juni
1895, kunna registreras.
Öfver detta Patent- och registreringsverkets beslut anförde bolagets
styrelse bos Kungl. Maj:t besvär under yrkande att, då Kungl. Maj:t
genom berörda resolution den 22 mars 1901 medgifvit, att bolagets sty¬
relse finge vara på sådant sätt sammansatt som den för närvarande vore,
Kungl. Maj:t måtte, med ändring af Patent- och registreringsverkets öfver-
klagade beslut, förklara den af ämbetsverket anmärkta omständigheten icke
utgöra binder för bolagets registrering.
Sedan Patent- och registreringsverket, till följd af remiss, i målet
afgifvit underdånigt utlåtande, föredrogs målet inför Kungl. Maj:t den
31 januari 1902. Föredragande departementschefen, statsrådet herr
von Krusenstjerna hemställde därvid, att Kungl. Maj:t måtte, med undan¬
röjande af Patent- och registreringsverkets öfverklagade beslut, visa målet
åter till nämnda ämbetsverk, som både att detsamma på anmälan ånyo
företaga och därmed vidare lagligen förfara. Denna hemställan grundade
föredraganden därpå, att, jämlikt den tillämpning, som genom beslutet
den 22 mars 1901 gifvits åt 40 § i lagen om aktiebolag, hvad i denna
paragraf stadgades i fråga om styrelseledamöters nationalitet och boningsort
endast afsåge de af delägarne i bolaget valde ledamöter af styrelsen.
Statsråden Hammarskjöld och Westring, hvilka ansågo, att genom
Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 22 mars 1901 icke blifvit i fråga
om styrelseledamöternas nationalitet och boningsort bestämdt annat än att
två ledamöter skulle vara i Norge bosatte norske undersåtar, hemställde,
att Kungl. Maj:t måtte ej finna skäl göra ändring i Patent- och registre¬
ringsverkets öfverklagade beslut.
Statsrådets öfrige ledamöter, hans excellens herr statsministern friherre
von Otter, hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
11
samt statsråden grefve Waehtmeister, Claeson, Crusebjörn, Odelberg,
Husberg och Palander, instämde i föredragandens hemställan; och fattade
Hans Maj:t Konungen beslut i enlighet med denna hemställan.
Den tolkning, som föredraganden sålunda gifvit åt Kungl. Majts före-
nämnda beslut af den 22 mars 1901 och hvarpå han grundat sitt rådslag
uti ifrågavarande mål, synes utskottet äga så mycket mindre fog för sig,
som sagda beslut rörande styrelseledamöternas i berörda bolag nationalitet
och boningsort endast innehåller, att två ledamöter skola vara i Norge
bosatte norske undersåtar, samt 40 § i aktiebolagslagen uttryckligen före-
skrifver, att aktiebolags styrelse kan efter Kung!. Maj:ts medgifvande till
viss del, dock högst en tredjedel af hela antalet, bestå af främmande under¬
såtar eller å utrikes ort bosatte svenske eller norske undersåtar. Icke
heller gifva de motiv, hvilka af den utaf Kungl. Maj:t den 30 december
1885 tillsatta kommitté, som, bland annat, haft att utarbeta förslag till
lag om aktiebolag och hvars förslag i denna del oförändradt ingått i 1895
års lag, något som helst stöd för att en sådan tillämpning af ifrågavarande
paragraf skulle kunna göras gällande, att paragrafens stadganden om sty¬
relsemedlemmars nationalitet och boningsort skulle afse endast de af aktie-
ägarne valde ledamöterna af styrelsen. Kommittén yttrar i detta afseende
följande:
»Att ett aktiebolags representanter i allmänhet böra vara det lands
undersåtar, i hvilket bolaget utöfvar sin verksamhet, och inom landet bo¬
satte, torde få anses såsom en själfklar regel. Att härvid norrmän lik¬
ställts med svenska undersåtar, kan ej betraktas såsom något verkligt un¬
dantag, då enligt kungl. förordningen den 4 juni 1868 norrmän, när de
äro här i riket bosatte och mantalsskrifne, äga att under enahanda villkor,
som för svenska undersåtar äro stadgade, idka handel eller annat närings-
yrke.
I vissa fall, såsom då utländskt kapital i någon högre grad är in-
tresseradt i ett svenskt affärsföretag, lärer det emellertid blifva nödigt med¬
gifva utländsk man rätt att ingå såsom ledamot af bolagets styrelse.
Till förebyggande af missförhållanden torde det dock ej kunna tillåtas ut¬
ländsk man — eller å utrikes ort bosatt svensk eller norsk undersåte, som
i detta afseende skäligen kan likställas med utländingen — att ingå såsom
ledamot i aktiebolags styrelse utan Konungens tillstånd för hvarje särskilt
fall. Dispensrätten bar dessutom begränsats därhän, att å utländsk ort
12 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
bosatte styrelseledamöter ej må utgöra mera än en tredjedel af hela an¬
talet. »
Då föredraganden på grund af omförmälda tolkning af Kungl. Maj:ts
beslut den 22 mars 1901 till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte, med upphäfvande af Patent- och registreringsverkets beslut att vägra
registrering af bolaget, visa målet åter till nämnda ämbetsverk, har föredra¬
ganden därmed enligt utskottets uppfattning tillrådt Kungl. Maj:t att vid¬
taga en åtgärd, som i sig innebär ett öfverskridande af den dispensrätt,
som blifvit Kungl. Maj:t i förevarande afseende tillerkänd. Gifvet är näm¬
ligen, att Kungl. Maj:t icke äger att i andra fall eller i vidsträcktare mån
medgifva dispens från föreskrifter i af Kungl. Maj:t och Riksdagen gemen¬
samt stiftade lagar, än i dessa lagar uttryckligen stadgas. Med hänsyn
jämväl till de konsekvenser, hvartill en sådan tillämpning af 40 § i aktie¬
bolagslagen, som i detta mål gjort sig gällande, i framtiden skulle kunna
leda, har utskottet ansett sig böra anmäla förevarande ärende hos
Riksdagen.
Stockholm den 4 maj 1903.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
Reservationer:
A) beträffande memorialets ingress, i hvad den rör äskandet af det
eller de protokoll, jämte därtill hörande handlingar, som må hafva blif¬
vit i statsrådet förda angående inledandet och fullföljandet af de öfver-
läggningar, hvilka mellan svenska och norska statsrådsmedlemmar före¬
varit rörande frågan om särskilda konsuler för hvartdera af de före¬
nade rikena, äfvensom det därå meddelade svar:
af herrar friherre Barnekow, Elowson, af Callerholm, Darin, Jans¬
son, Nydal, Andersson i Öhrstorp, Bergström och Hjärne, hvilka förenat
sig om följande yttrande:
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
13
»Då konstitutionsutskottet icke funnit skäl till någon anmärkning
eller åtgärd från utskottets sida med anledning af livad i detta ärende
förekommit och ej heller något yrkande i dylik riktning inom utskottet
framställts, hafva vi ansett ett omförmälande i memorialets ingress af att
utskottet, på gjord förfrågan, erhållit den upplysning, att ifrågavarande
ärende ännu befunne sig på beredningens stadium, sakna all grund och
därför uttalat oss för, att hela detta stycke skulle därur uteslutas;»
B) vid punkten i:o af utskottets memorial:
af herr Blomberg, som ansett den i punkten l:o omförmälda rege¬
ringsåtgärd icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet
att därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;
af herrar friherre Wrangel von Brehmer och Berg, Lars, hvilka in¬
stämt med herr Blomberg;
C) vid punkten 2:o af utskottets memorial:
af herr Blomberg, som ansett den i punkten 2:o omförmälda rege¬
ringsåtgärd icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet att
därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;1
af herrar friherre Barnekow och friherre Wrangel von Brehmer,
hvilka instämt med herr Blomberg;
D) vid punkten 3:o af utskottets memorial:
af herr Blomberg, som ansett den i punkten 3:o omförmälda rege¬
ringsåtgärd icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet att
därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;
af herrar Säve, friherre Alströmer, friherre Wrangel von Brehmer,
Berg, Gustaf B., Sjöholm, Danckwardt-Lillieström och Kennedy, hvilka
instämt med herr Blomberg;
E) a) af herr Bergström, som anfört:
(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 28 februari 1902, n:o 11.)
14
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
I skrifvelse af den 1 februari 1902 gjorde generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet framställning om, att 3,000 stycken 7,5 mm.
revolvrar m. 87 måtte få anskaffas, att kontrakt om leverans af nämnda
vapen, för hvilka tillverkningspriset utgjorde 27 kronor för hvarje revolver,
hvartill komme besiktnings-, skottställnings- och transportkostnader, till¬
hopa 2 kronor 50 öre, finge uppgöras med Husqvarna vapenfabriks aktie¬
bolag, som förut tillverkat sådana vapen för armén, samt att för ändamålet
måtte anvisas 88,500 kronor af influtna medel för försålda gevärspersedlar.
I infordradt och den 13 februari 1902 afgifvet utlåtande öfver denna fram¬
ställning tillstyrkte arméförvaltningen å artilleridepartementet bifall till den¬
samma.
Vid föredragning af detta ärende i statsrådet den 28 februari 1902
hemställde chefen för landtförsvarsdepartementet, »det Kung! Maj:t täcktes
medgifva, att ett belopp af 88,500 kronor finge af arméförvaltningen för
ifrågavarande ändamål utbetalas från influtna medel för försålda gevärsper¬
sedlar, äfvensom bemyndiga arméförvaltningen att med Husqvarna vapen¬
fabriks aktiebolag träffa aftal om tillverkning af ofvanberörda antal revolv¬
rar till ett pris af högst 27 kronor för hvarje.»
I enlighet härmed fattade också Kungl. Maj:t sitt beslut.
Kungl. Maj:t har sålunda under pågående riksdag beslutat öfver
ett utgiftsbehof till högst betydande belopp, utan att underställa det¬
samma Riksdagens pröfning, och för fyllandet af detta behof anvisat medel,
öfver hvilka Kungl. Maj:ts dispositionsrätt måste anses högeligen tvifvel¬
aktig.
Öfver besparingar på de extra ordinarie anslagen äger Kungl. Maj:t
icke någon som helst dispositionsrätt. Grenom att tillföra äfven den extra
ordinarie staten s. k. särskilda uppbördsmedel, hvilka särdeles på fjärde
hufvudtiteln uppgå till högst betydande summor, har emellertid Kungl.
Maj:t förskaffat sig ett slags surrogat härför. Det är bland dessa »utgifts-
anslagen särskildt tillhörande uppbördsmedel», som man i kapitalkontot till
rikshufvudboken under fjärde hufvudtiteln å extra ordinarie staten på¬
träffar den tillgång: »Till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori
af eldhandvapen åt armén: Försäljningsmedel», hvilken tillsats i och för
det nu ifrågavarande inköpet af revolvrar från Husqvarna vapenfabriks
aktiebolag.
Att Kungl. Maj:t icke utan vidare bör äga att disponera öfver in¬
flutna medel för försålda gevärspersedlar, synes påtagligt. Redan vid den
år 1845 verkställda granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och för-
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.'
15
vältning uttalade rikets ständers revisorer som sin mening, »att dylika för-
säljningsmedel rätteligen böra, såsom eu besparad tillgång för statsverket,
ställas till rikets ständers disposition, för att tagas i beräkning vid en blif¬
vande statsreglering, helst tillfällen kunna gifvas, då försäljning äger rum
af kasserade persedlar, livilka i värde kunna uppgå till ansenliga belopp.»
Då Riksdagens sammanträden numera äro årliga och således inga svårig¬
heter förefinnas att inhämta dess mening om statsmedlens användning, lärer
denna uppfattning hafva yttermera fog för sig.
I hvarje fall måste det förhållandet, att Kungl. Maj:ts nu ifråga¬
varande beslut fattats under pågående riksdag och utan någon som helst
framställning till Riksdagen, anses i hög grad anmärkningsvärdt. I riks¬
dagsbeslutet såväl som i Riksdagens skrifvelse med öfverlämnande af ny
riksstat hänvisas årligen till de i rikets ständers skrifvelse den 12 maj
1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å huf-
vudtitlarne, hvilka grunder förklaras fortfarande skola blifva gällande. Med
afseende på besparingar å hufvudtitlarne gäller sålunda såsom en grundregel,
att de endast få disponeras — såsom det heter i 1841 års riksdagsskri¬
velse — »för bestridande af sådana, vid den af rikets ständer verkställda
statsreglering ej påräknade utgifter, hvilka under tiden emellan riksdagarne
kunna finnas af oundvikligt behof påkallade». Att Kungl. Maj:t tillerkänt
sig en mera omfattande dispositionsrätt med afseende på de nu ifråga¬
varande försälj ningsmedlen, lärer, liksom Kungl. Maj:ts of vanberörda beslut
i det hela, icke kunna anses annorlunda än som ett obehörigt intrång i
Riksdagens statsregleringsrätt.
På grund af hvad nu anförts, har jag ansett skäl föreligga för kon¬
stitutionsutskottet att för Riksdagen, jämlikt § 107 regeringsformen, anmäla
detta ärende;
af herrar Andersson i Ohrstorp och Carlson, hvilka förenat sig i denna
herr Bergströms reservation;
b) af herr Bergström, som anfört:
(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 19 september 1902, n:o 9.)
Sedan konstitutionsutskottet i sitt dechargebetänkande vid 1894 års
riksdag, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen anmält, att Kungl
Maj:t vid åtskilliga tillfällen under år 1893 i kommandoväg fattat beslut
om vidtagande af åtgärder, hvilka föranledt statsutgifter, samt därefter i stats¬
16
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
rådet meddelat föreskrifter om gäldande af de sålunda uppkomna kostna¬
derna, torde efter sagda tid grundlagsenlig ordning vid dylika ärendens be¬
handling i regel blifvit följd.
Ett återfall i det forna grundlagsstridiga tillvägagångssättet har emeller¬
tid inträffat under nästlidet år, i det att Kungl. Maj:t genom generalorder
af den 22 maj 1902 befallt militärbefälhafvaren på Gottland, öfverste J. G.
Björlin och musikdirektören J. G. Kjellberg att från och med den 22
därpå följande juli och tills vidare stå till chefens för landtförsvarsdeparte¬
mentet förfogande för utarbetande af förslag till omorganisation af har¬
monimusiken vid armén, samt den 19 september 1902 genom beslut i
statsrådet förordnat om ersättning för ifrågavarande arbete.
Då det utan tvifvel är af största vikt att upprätthålla den af 1894
års konstitutionsutskott bäfdade mening, att vid behandlingen af mål af
dylik art anslagsfrågan städse bör i statsrådet afgöras, innan något beslut
i kommandoväg fattas, bar jag yrkat, att konstitutionsutskottet skulle,
jämlikt § 107 regeringsformen, för Riksdagen anmäla det ofvan berörda
förhållandet;
af herrar Elowson, af Callerholm, Härin, Jansson, Nydal och Wavrin-
sky, hvilka förenat sig i denna herr Bergströms reservation;
c) af herr Bergström, som anfört:
(Protokoll öfver finansärenden den 28 november 1902, n:o 1, och pro¬
tokoll i kommandomål den 23 januari 1903.)
I skrifvelse till Konungen af den 30 april 1902 anhöll Riksdagen i
anledning af i ämnet väckta motioner, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öf¬
vervägande, huruvida ej i marketenteri å lägerplats, där värnpliktige un¬
dergå vapenöfning, utskänkning af vin, Öl och porter, där den ej sker i
sammanhang med värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster, må kunna
undvaras och därför böra förbjudas, samt, i händelse det skulle visa sig,
att så ej kan ske, och hinder för dylikt beslut möter, huruvida ej utskänk-
ningen å dessa platser af vin och maltdrycker lämpligen må kunna in¬
skränkas.
Den 28 november 1902 föredrog chefen för finansdepartementet, efter
gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet, uti stats¬
rådet dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901 angående ny härordning
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
17
med mera, såvidt i samma skrifvelse framhållits såsom önskemål, att ut-
skänkningen af rusdrycker inom kasernområden och mötesplatser, så långt
möjligt vore, inskränktes, jämte i anledning däraf infordrade yttranden från
arméfördelningscheferna, chefen för fortifikationen och militärbefälhafvaren
på Gfottland, dels Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af den 30 april 1902
jämte i anledning af densamma infordrade yttranden af öfverståthållare-
ämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län samt
arméfördelningscheferna och militärbefälhaf varen på (rottland.
Chefen för finansdepartementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte för¬
ordna, att handlingarna i ärendet skulle, jämte utdrag af statsrådsprotokol¬
let, öfverlämnas till landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition för
utfärdande i kommandoväg af de bestämmelser i frågan, som kunde i så¬
dan ordning åvägabringas och vore för ändamålet lämpliga.
I enlighet härmed fattade också Kungl. Maj.t sitt beslut.
Därefter utfärdades i kommandoväg, jämlikt det till konstitutions¬
utskottet öfverlämnade protokoll i kommandomål för den 23 januari 1903,
vissa föreskrifter, hvilka återfinnas i följande generalorder:
»Kungl. Maj:t, som med anledning af dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni
1901 angående ny härordning m. m., såvidt i samma skrifvelse framhållits så¬
som ett önskemål, att utskänkningen af rusdrycker inom kasernområden och mö¬
tesplatser så långt möjligt vore inskränktes, dels Riksdagens skrifvelse den 30
april 1902 angående inskränkning af rätt till utskänkning å lägerplatser af vin
och maltdrycker, efter vederbörande myndigheters hörande, genom nådigt beslut
af den 28 november 1902 förordnat, att handlingarna i ärendet skulle öfverläm¬
nas till kungl. landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition för utfärdande i
kommandoväg af de bestämmelser i frågan, som kunde i sådan ordning åväga¬
bringas och vore för ändamålet lämpliga, har i nåder befallt, att, förutom hvad
uti ifrågavarande afseende finnes föreskrifvet i tjänstgöringsreglementet för ar¬
mén, följande skall lända till efterrättelse beträffande marketenterirörelsen. i den
mån nu gällande kontrakt angående försäljningen å marketenterirna icke lägga
hinder i vägen därför:
A. A de öfning splatser, som icke äro belägna i eller invid garnisonsort.
1. Utskänkning af vin och porter får icke äga rum.
2. Öl får utskänkas blott vid tiderna för manskapets middags- och afton¬
måltider under en och en half timme hvardera gången, tiden för måltiden däri
inbegripen. Utskänkningen får ske endast till förtäring på stället glas- eller mugg¬
vis åt personer tillhörande vederbörligt regemente eller åt öfriga personer, hvilka
besöka öfningsplatsen i offentligt uppdrag eller där hafva sysselsättning för rege¬
mentets räkning.
3. Andra personer än de, som omförmälas i nästföregående punkt, få icke
under de tider öl serveras uppehålla sig i marketenteriet.
Bill. till Bihsd. Prof. 1893. 4 Sami. Höft. 7.
3
18
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
4. Vederbörande chef äger å ena sidan att föreskrifva de ytterligare in¬
skränkningar beträffande ölutskänkningen, som af omständigheterna kunna påkal¬
las, och å andra sidan att på grund af särskild anledning undantagsvis meddela
tillstånd till utskänkning af Öl i vidsträcktare mån än ofvan angifvits.
5. I marketenteri skall städse finnas att tillgå såväl svagdricka som mjölk,
kokadt kaffe och läskedrycker, såsom vatten, saft o. s. v. Därstädes skola äfven
tillhandahållas smörgåsar, kaffebröd m. m. dyl., som af manskapet röner mera
allmän efterfrågan.
6. Kontrakt angående marketenterirörelse får upprättas blott för ett år i
sänder.
B. Inom kas em områden, belägna i eller invid garnisonsort.
7. Jämväl inom ifrågavarande områden skola ofvanstående bestämmelser
tillämpas, dock hvad beträffar de i punkterna 2 och 3 stadgade inskränkningar
endast i den mån vederbörande chef med hänsyn till utskänkningens af sprit¬
drycker ordnande inom garnisonsorten, särskildt i kasernområdets närhet, finner
sådant tillrådligt och af omständigheterna påkalladt.
I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t i nåder befallt, att samtliga rege¬
mentschefer skola efter hvarje kalenderårs utgång i tjänsteväg till chefen för
kungl. landtförsvarsdepartementet aflämna redogörelse för marketenteriväsendets
ordnande vid vederbörliga regementen under det sistförflutna året samt för de
åtgärder för nykterhetens befrämjande, som härmed stå i samband, äfvensom för
de resultat, som härigenom vunnits; skolande vederbörande arméfördelningschefer
(militärbefälhafvaren på Gottland) vid öfverlämnande af dessa redogörelser afgifva
de yttranden och förslag, hvartill desamma kunna gifva anledning.
Stockholms slott den 23 januari 1903.
På nådigste befallning
Jesper Crusebjörn.»
Att detta ärende kunnat anses och behandlas som ett kommandomål,
har jag funnit i hög grad anmärkningsvärdt. Kiksdagens konstitutionsutskott,
liksom också Kungl. Maj:t, har vid upprepade tillfällen framhållit, att
allenast enkla militära mål, som afse rena verkställighetsåtgärder, böra i
kommandoväg behandlas. Ett sådant enkelt militärt mål var icke det nu
ifrågavarande ärendet.
Det rörde fastmera en fråga af stort och allmänt intresse, och Riks¬
dagen hade också i sin skrifvelse af den 30 april 1902 uttryckligen fram¬
hållit, att Riksdagen afsåg en lagstiftningsåtgärd. Då frågor om stiftande
af nya samt ändring och förklaring af gällande lagar och allmänna ekono¬
miska författningar icke kunna behandlas i kommandoväg, utan jämlikt
§ 8 regeringsformen skola af statsrådet in pleno handläggas, borde man
sålunda här kunnat vänta, att först, på grundvalen af gemensam bered¬
19
Konstitutionsutskottets MemorinlfN:o 9.
ning af chefen för finansdepartementet och chefen för landtförsvarsdeparte¬
mentet, vidtagits en lagstiftningsåtgärd, sådan Kungl. Maj:t i kraft af sin
ekonomiska lagstiftningsmakt kan vidtaga, och att därefter i kommando väg
utfärdats de verkställighetsföreskrifter, som ytterligare kunnat vara erfor¬
derliga.
Då så ej skett, utan genom beslut, fattadt af Kungl. Maj:t i stats¬
rådet, hela denna fråga öfverlämnats till afgörande i kommandoväg, har jag
ansett grundlagens bud öfverträdda och fördenskull yrkat, att konstitutions¬
utskottet skulle, jämlikt § 107 regeringsformen, för Riksdagen anmäla detta
ärende;
af herrar Jansson, Broström och Hedlund, hvilka förenat sig i denna
herr Bergströms reservation;
d) af herr Bergström, som anfört:
(Protokoll öfver civilärenden den 31 december 1902, n:o 35.)
I den lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
som antogs af 1902 års riksdag, infördes en sista paragraf så lydande:
»15 §.
De närmare föreskrifter, hvilka, utöfver hvad denna lag innehåller, må
erfordras med afseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel, med¬
delas af Konungen.»
I den skrifvelse till Konungen, n:o 86, af den 9 maj 1902, hvari
Riksdagen tillkännagaf, att den antagit ifrågavarande lag, framhölls tillika,
att de af den s. k. elektriska starkströmskommissionen föreslagna säkerhets¬
föreskrifterna, såvidt Riksdagen kunnat finna, innebure en i möjligaste
måtto fullständig trygghet mot inträffande af fara, samt att Riksdagen
förväntade, att Kungl. Maj:t skulle i administrativ väg för elektriska stark-
strömsledningar påbjuda iakttagande af säkerhetsföreskrifter i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de många detalj föreskrifter, som af nämnda kom¬
mission i sådant afseende föreslagits.
Att sedermera Kungl. Maj:t, på föredragning af chefen för civil¬
departementet, ansett sig kunna i den under den 31 december 1902 ut¬
färdade stadga om elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöfver-
föring införa dels i 51 § en bestämmelse om beredande af ett alldeles
20
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
särskildt skydd åt statens telegraf- och telefoninrättningar, dels i 53 § en
bestämmelse, att innehafvare af elektrisk anläggning skall vara skyldig att
godtgöra inspektör för förrättning, som af honom till fullgörande af in-
spektionsuppdraget utföres, med 15 kronor för hvarje dag, som af förrätt¬
ningen upptages, har jag funnit i hög grad anmärkningsvärd!
Den förstnämnda bestämmelsen, hvarigenom statens telegraf- och tele¬
foninrättningar försättas i en särskildt gynnad undantagsställning, står för
ingen del i öfverensstämmelse med den af 1902 års riksdag häfdade upp¬
fattning, hvilket tydligt framgår däraf, att Riksdagen förkastade de förslag
i liknande riktning, hvilka motions- och reservationsvis underställdes dess
bepröfvande. I den s. k. starkströmskommissionens förslag till säkerhets¬
föreskrifter samt stadganden angående tillsyn öfver vissa elektriska anlägg¬
ningar, till hvilket förslag 1902 års riksdagsskrivelse hänför sig, nämnes
ej heller något om ett dylikt undantagsförhållande med afseende å statens
telegraf- och telefoninrättningar.
Kung! Maj:ts beslut att utan Riksdagens medgifvande pålägga inne¬
hafvare af elektriska anläggningar vissa afgifter, nämligen för inspektionsför-
rättningar, hvilar ur konstitutionell synpunkt på en mycket tvifvelaktig grund.
Då den s. k. starkströmskommissionen icke föreslagit någon dylik anordning och
ett par af dess medlemmar uttryckligen framhållit, att det syntes dem med¬
föra olämpliga konsekvenser, om man skulle påräkna, det de enskilda stark -
strömsägarne skulle betala inspektionen, och då senare Svenska Teknolog-
föreningen och dess afdelning för elektroteknik i afgifvet yttrande erinrat,
att ersättning till telegrafverkets distriktsingenjörer för deras handhafvande
af starkströmsanläggningarnas inspektion hittills bekostats af dessa anlägg¬
ningar själfva, men att det syntes vara hvarken lämpligt eller billigt, att
detta förhållande fortfore, utan borde inspektionen, äfven hvad kostnaden
beträffade, blifva en statens angelägenhet på samma sätt som i fråga om
den öfriga yrkesinspektionen, borde det äfven ur saklig synpunkt hafva
väckt betänkligheter hos föredraganden att tillråda Kungi. Maj:t att på
egen hand pålägga dessa inspektionsafgifter. Då så ändock skett, har jag
funnnit detta ägnadt att ådraga sig Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.
På grund af hvad nu anförts, har jag ansett konstitutionsutskottet äga
skäl att, jämlikt § 107 regeringsformen, anmäla detta ärende.
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
21
e) af herr Bergström, som anfört:
(Protokoll öfver jordbruksärenden den 6 juni 1902, n:o 9.)
I skrifvelse till Konungen af den 21 maj 1902 tillkännagaf Riksdagen,
att Kungl. Maj:ts i proposition n:o 74 gjorda framställning, att å kronans
vägnar aftal finge träffas med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angå¬
ende tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta älf vid Troll¬
hättan i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för
den 26 mars 1902 angifna grunder och under de villkor i öfrigt, som
Kungl. Maj:t komme att bestämma, förfallit genom kamrarnes därom fat¬
tade skiljaktiga beslut.
Första Kammaren hade vid sammanträde den 17 maj, i enlighet med
statsutskottets hemställan, i hufvudsak bifallit Kungl. Majrts framställning.
Andra Kammaren hade samma dag, med biträdande af en af kammarens
samtliga representanter inom statsutskottet afgifven, utförligt motiverad
reservation, beslutat, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke
skulle vinna Riksdagens bifall samt att Riksdagen vid anmälan af detta
beslut skulle, i enlighet med hvad i herr Molls m. fl. motion föreslagits,
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om förnyad och fullstän¬
dig utredning i förevarande ämne och till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill en sådan utredning må gifva anledning.
Då Riksdagens skrifvelse i ärendet den 6 juni föredrogs i statsrådet,
framhöll föredraganden, chefen för jordbruksdepartementet, att särskild ut¬
redning borde genom sakkunnig person verkställas därom, huruvida icke
vattenkraften vid Trollhättan, äfven under förutsättning att ifrågasatt om¬
byggnad af Trollhätte kanal komme till stånd, kunde ändamålsenligt till¬
godogöras genom kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand,
och hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt civilingenjö¬
ren Johan Gustaf Richert att, efter undersökning härom, till Kungl.
Maj:t afgifva det yttrande och förslag i berörda hänseende, hvartill un¬
dersökningen kunde gifva anledning, med bemyndigande för Richert att,
för den händelse mark för dylik anläggning erfordrades från af Nya
Trollhätte kanalbolag disponerad jord, om förvärfvande för kronans räkning
af denna mark med kanalbolaget å kronans vägnar preliminärt förhandla.
Detta vardt också Kungl. Maj:ts beslut.
Det hade sålunda icke behöft gå fulla tre veckor förbi från den dag,
då Andra Kammaren, i anslutning till den af samtliga statsutskottets leda¬
möter från sagda kammare uttalade mening, tydligt och bestämdt förklarat,
22
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
att det kräfdes en förnyad och fullständig utredning för denna viktiga frå¬
gas lösning, för att föredragande departementschefen skulle hinna förgäta
detta kammarens uttalande, hvilket ledt till Riksdagens afslag å Kungl.
Maj:ts framställning. Annorlunda kan man ej förklara chefens för jord¬
bruksdepartementet hemställan, att utredningen skulle begränsas, på sätt
statsrådsprotokollet ger vid hand, och anförtros åt en enda person, hvars
namn därtill var mycket nära knutet till den af Riksdagen förkastade fram¬
ställningen.
Under Riksdagens öfverläggningar i ärendet hade det dock med styrka
framhållits, att den nya utredningen borde göras så allsidig som möjligt
och att äfven sådana personer, om hvilka man visste, att de hade intresse
för den af Andra Kammaren biträdda reservationens synpunkter, måtte få
tillfälle att yttra sig i saken.
Att chefen för jordbruksdepartementet funnit lämpligt att lägga
denna förnyade utredning på en annan linje än i den omförmälda reser¬
vationen till statsutskottets betänkande samt under Andra Kammarens
öfverläggning påyrkats, förefaller så mycket mera egendomligt som ett
hans uttalande under nämnda kammares öfverläggning svårligen kan för¬
stås på annat sätt än såsom en bestämd förklaring, att han vore lika
villig som skyldig att efterkomma de framställda önskningarna i detta
hänseende. Då därtill kommer, att föredragande departementschefen i sitt
yttrande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde fjolårets kungl. proposition
i ämnet, icke en, utan flere gånger betonat vikten af att denna fråga så
snart ske kan vinner sin lösning, borde man kunnat förvänta, att han gjort
allt för att främja den fullständiga och allsidiga utredning, som säkerligen
ensam kan föra frågan till ett snart och lyckligt slut.
Då chefen för jordbruksdepartementet vid sitt rådslag i detta ärende
synes mig hafva brustit i uppfyllandet af de fordringar, § 107 regerings¬
formen ställer på en konungens rådgifvare, har jag yrkat, att konstitutions¬
utskottet skulle, jämlikt nämnda paragraf, för Riksdagen anmäla ärendet.
Herrar Moberg, friherre Alströmer, Berg, Gustaf Axel, Trygger,
Berg, Lars, Nyström, Carl, Johnsson och Carlson hafva begärt få här
antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af de ärenden, hvilka af
utskottet blifvit anmälda under nedannämnda punkter af memorialet, näm-
Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.
23
punkten l:o:
herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, friherre Alströmer och Johnsson;
punkten 2:o:
herrar Berg, Gustaf Axel, och Trygger; samt
punkten 3:o:
herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, Trygger, Berg, Lars, Nyström,
Carl, Johnsson och Carlson.