BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG
ANGÅENDE
BESKATTNING AF MALTDRYCKER
MED IAKTTAGANDE ATT SVAGDRICKA FRITAGES FRÅN
BESKATTNINGEN
AFGIFVET DEN 26 NOVEMBER 1892
DERTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMITERADE.
STOCKHOLM 1892.
KUNG!,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.
Ut imn 11 H> H<fX/ /T//.TMH
‘Aav.-sLw.h
/.'Ici/i KITA/KUl
n'-1 «:<fTHavo7 ös 7.3 ; Tfmi.-m
i/
.'A - j;niKii/i :k\/ yaw
■t /I N l» V' i JJiTitfM
Jf':
.'; \ £ .1 K 10 IT /* JOT **
<\:.':w'y. * -\ .r.a <« /• /;rr•>»<>«. ;0/ JW
Till KONUNGEN.
• Tf!
Sedan undertecknade Dickson, Bruramer, von Feilitzen och Lindeberg
jemte Godsegaren Gottfrid Warholm, såsom ordförande och ledamöter i eu
af Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité, bitrådde af tillkallade sakkunnige
4
undertecknade Bjurholm och Sandwall, den 11 December 1891 afgifvit
betänkande och förslag angående beskattning af maltdrycker, har Eders
Kongl. Maj:t den 22 sistlidne Oktober förordnat att samma komité, för¬
stärkt med undertecknade Bjurholm och Sandwall såsom ledamöter, skulle
sammanträda i Stockholm i denna månad för att dels, med anledning af
ett utaf Eders Kongl. Majrts Finansdepartements kontroll- och justerings-
byrå den 8 nästlidne Oktober afgifvet utlåtande, taga under förnyad om¬
pröfning den i komiténs den 11 December 1891 afgifna betänkande om-
handlade frågan om drickats undantagande från sagda beskattning, dels
ock afgifva förslag till sådana ändringar uti och tillägg till de af komitén
utarbetade författningsförslag, som kunde erfordras för beredande af skatte¬
frihet för dricka, äfvensom verkställa beräkning angående beloppet af den
nedsättning, som af omförmälda undantag från skattens tillämpning kunde
föranledas i den uti betänkandet meddelade beräkning angående maltskattens
afkastning.
Efter det Eders Kongl. Maj:t den 4 i denna månad befriat Gods-
egaren Warholm från vidare deltagande i komiténs arbeten, sammanträdde
öfrige komiterade den 5 i samma månad; och får komitén härmed öfver¬
lemna förslag till de ändringar uti och tillägg till de utarbetade författ-
ningsförslagen, som erfordras för beredande af skattefrihet för svagdricka,
äfvensom betänkande innefattande motiv till berörda förslag och yttrande
om den afkastning, som af beskattningen kan väntas; hvarjemte bifogas
de skiljaktiga meningar, som inom komitén uttalats.
Underdånigst:
ROBERT DICKSON.
Anders Bjurholm. M. Brummer. M. von Feilitzen.
K. Lindeberg. Alfred Sandwall.
Ä. G. Ekstrand.
Stockholm den 26 November 1892.
i
.■!>■*( »}!)(( [ t,
.(!>:') <;•;.» i 0
.(o:!, Förslag 7
till
t. '
blisrn In
man rf ;
Förordning angående beskattning af
maltdrycker.
• [ i i; /ri!M
Art. I. Om skattens beräkning, erläggande och återbäring.
§ 1 (= § 1 i föregående förslaget).
' § 2.1 lli-.) V./,
1. Hvad i denna förordning stadgas eger ej tillämpning:
a) vid tillverkning af maltinfusioner och maltextrakt antingen å apo¬
tek för medicinskt behof eller eljest under de vilkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t vill i särskilt fall föreskrifva; eller
b) i fråga om hembrygd, som företages af annan än den, hvilken idkar
värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller tillverkning af maltdryck
till afsalu; dock att, der vara, som blifvit genom hembrygd tillverkad,
försäljes, hvad för sådant fall här nedan stadgas skall lända till efterrättelse.
2. Från tillverkningsskatt befrias äfven den, hvilken ej till afsalu
tillverkar annan maltdryck än svagdricka, hvarmed i denna förordning
förstås sådan maltdryck, hvars stamvört ej har högre extrakthalt än fem
procent. . Sådan tillverkare är ej heller underkastad stadgandena i §§ 1,
3—24, 43—45 samt 61 och 62. Med svagdricksbryggeri förstås i denna
förordning sådant bryggeri, der endast skattefri tillverkning af svagdricka
idkas.
§ 3 (— § 3 i föregående förslaget).
§ 4. ■'
Tillverkningsskatt skall erläggas för minst ett hundra kilogram malt
för hvarje helgfri dag af den tid, för hvilken tillståndsbevis gäller.
6
§ 5 (= § 5 i föregående förslaget).
§ 6 (— § 6 i d:o d:o).
§ 7 (= § 7 i d:o d:o).
Art. II. Om anmälan för beskattad tillverkning af maltdrycker.
§ 8.
Minst trettio dagar innan krossning af malt, derför skatt skall er¬
läggas, enligt denna förordning etc. = § 8 i föregående förslaget.
§
|
9
|
(=
|
= §
|
9
|
i
|
föregående förslag»
|
§
|
10
|
(=
|
= §
|
10
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
11
|
(=
|
= §
|
11
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
12
|
(=
|
= §
|
12
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
13
|
(=
|
|
13
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
14
|
(=
|
|
14
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
15
|
(-
|
= §
|
15
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
16
|
(=
|
= §
|
16
|
i
|
d:o
|
d:o).
|
Art. III. Om kontrollen vid de bryggerier, vid hvilka idkas be¬
skattad tillverkning af maltdrycker.
; § 17-
1. Bryggeri, vid hvilket idkas beskattad tillverkning af maltdrycker,
skall stå under inseende af kontrollör, som förordnas af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör.
2. (— § 18 mom. 4 i föregående förslaget).
3. (= § 18 mom. 5 i d:o d:o).
4. (= § 18 mom. 6 i d:o d:o).
§ 18 (=§ 19 i föregående förslaget).
§ 19 (= § 20 i d:o d:o).
7
§ 20 (= § 21 i föregående förslaget).
§ 21 (— § 22 i d:o d:o).
§ 22.
Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, der mäskkar och
vörtpanna äro uppstäda,
Maltet skall krossas för hvarje brygd och må följaktligen i krossadt till¬
stånd icke förvaras längre, än till dess inmäskningen för denna brygd egt ram.
Krossadt malt må ej utifrån införas i bryggeri eller tillhörande lägen¬
heter och ej heller derifrån utföras.
Svagdricka må ej utifrån införas i bryggeri.
I bryggeri eller tillhörande lägenheter må icke finnas stärkelse,
socker eller annat, som kan vid tillverkning af maltdryck användas i stället
för eller såsom tillsats till malt, der ej Kongl. Maj:t för visst bryggeri
eller särskilt fall meddelar tillstånd att under kontroll i lagerkällaren an¬
vända socker eller sockerkulör.
§ 23 (= § 24 i föregående förslaget).
§ 24 (— § 26 i d:o d:o).
Art. IV. Om tillsynen vid svagdricksbryggerier.
§ 25.
Vill någon, som ej idkar beskattad tillverkning af maltdrycker, för
afsalu tillverka svagdricka, skall han minst fjorton (lagar, innan tillverk¬
ningen under tillverkningsår må taga sin början, till Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande ingifva anmälan derom med uppgift om stället för till¬
verkningen och den tid, densamma är afsedd att pågå, samt ställa säkerhet
för det arfvode, som, efter hvad nedan sägs, kan under två månader
ifrågakomma för tillsyningsman vid bryggeriet.
Godkånnes säkerheten och finnes ej annat hinder för handteringens
utöfvande, meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillståndsbevis för
densamma med utsättande af den tid, för hvilken beviset gäller. Vill till¬
verkare upphöra med rörelsen, göre han anmälan derom hos Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, då tillståndsbeviset återkallas. Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande skall första helgfria dagen i hvarje vecka såvål till vederbörande
öfverkontrollör som till kontroll- och justeringsbyrån insända uppgift å de
tillståndsbevis, som under föregående vecka utfärdats eller upphört att gälla.
8
§ 26.
För hvarje svagdricksbryggeri förordnar Kong]. Maj:ts Befallnings¬
hafvande, efter öfverkontrollörens hörande, en tillsyningsman, hvilken i
arfvode af staten erhåller tre kronor för hvarje anmäld brygd samt tre
kronor för hvarje kalendervecka, brygd ej blifvit anmäld; dock eger Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, der särskilda omständigheter så påkalla,
efter öfverkontrollörens hörande höja arfvodet till högst fem kronor för
hvarje anmäld brygd.
§ 27.
Genom tillsyningsmannens försorg skall lämplig del af redskapen
vid svagdricksbryggeriet sättas under kronans lås.
" " § 28.
I svagdricksbryggeri må ej förvaras eller införas maltdryck, hvars
stamvört har högre extrakthalt än fem procent, och ej heller socker.
. . § 29. ; . • ■ •
Innehafvare af svagdricksbryggeri får ej idka handel med annan
maltdryck än svagdricka. ..... ; J , ■,'J .
§ 30.
Minst tolf timmar före början af hvarje brygd vid svagdricksbryggeri
skall tillverkaren hos tillsyningsmannen göra anmälan om tiden för den¬
samma och om den tid, då vörten antages vara färdig till profning.
Tillverkaren må samtidigt anmäla en följd af brygder för en tids¬
rymd af högst två veckor.
§ 31.
Efter inkommen anmälan om brygd skall tillsyningsmannen i behörig
tid borttaga kronans lås från redskapen, och skall han sedermera profva vörten
före jästens tillsättande samt åter förse redskapen med kronans läs. Finnes
vörten ega högre extrakthalt än fem procent, skall den i tillsyningsmannens
närvaro utspädas med vatten, tills extrakthalten nedgår till nämnda procenttal.
Kommer ej tillsyningsmannen inom två timmar efter den i anmälan
för vörtens profning angifna tid, må tillverkaren i närvaro af tillkalladt
vittne afprofva vörten med tillseende, att den ej eger högre extrakthalt
än fem procent, hvarefter jästen må tillsättas.
9
§ 32.
I svagdricksbryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande
af blanketter, som från kontroll- och justeringsbyrån tillhandahållas, med
bläck föras en bryggjournal, upptagande för hvarje brygd de olika tiderna
för inmäskningens början och för jästens tillsättande, den myckenhet
malt, som inmäskats, vörtens extrakthalt och den erhållna myckenheten
svagdricka. Efter tillverkningsårets slut insändes journalen af tillsynings-
mannen till öfverkontrollören.
Redskap och biträde, som erfordras för uppmätning af vört, svagdricka
och kärl, ställe tillverkare utan ersättning till tillsyningsmans förfogande.
•! ' . V ... .-Jr :-:,j •:;; > ,-j ‘i-ci ; • .i ■ i i r,
§ 33.
För hvarje månad skall tillsyningsmannen till Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande insända en af tillverkaren bestyrkt uppgift om antalet an¬
mälda brygder under månaden och tiden för dem; och har tillverkaren att
före den 15 i hvarje månad till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insända
det belopp, hvartill tillsyningsmannens arfvode för föregående månaden
uppgår. Inbetalas ej afgiften, varde densamma utmätt och tillståndsbeviset
återkalladt.
Art. V. Gemensamma bestämmelser.
§ 34 (— § 17 i föregående förslaget).
§35-:[ r a-,..,,
Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas tillsynen å förordningens efterlefnad af öfverkontrollörer, hvilka
förordnas af Kongl. Maj:t, som jemväl bestämmer den dem tillkommande
ersättning.
§ 36.
Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och med den
30 september.
§ 37.
Med tillverkare förstås i denna förordning den person, hvilken såsom
egare, innehafvare, verkställande direktör, disponent eller i annan egenskap
Bet. och förslag ang. beskattning af maltdry eker. 2
10
har högsta inseendet öfver bryggeriets skötsel och för hvilken tillstånds¬
bevis skall utfärdas.
§ 38 (== § 45 i föregående förslaget).
§ 39.
Alla lägenheter i bryggeri skola stå öppna för vederbörande kontroll-
tjensteman mellan klockan sex förmiddagen och nio eftermiddagen och å
andra tider, när arbete derstädes pågår. Vid andra tillfällen eger kontroll-
tjensteman i annat bryggeri än svagdricksbryggeri att fordra obehindradt
tillträde till de lägenheter, der maltkross, mäskkar, vörtpanna och kylredskap
äro uppstälda.
§ 40.
Ett exemplar af denna förordning skall under den tid, meddeladt
tillståndsbevis gäller, vara anslaget inom bryggeriet på ställe, som kon¬
trollören eller tillsyningsmannen bestämmer.
§ 41 (= § 28 i föregående förslaget).
Art. V!. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
§ 42.
Den, som utan vare sig behörighet enligt § 2 mom. 1 eller veder¬
börligt tillståndsbevis etc. (= § 29 i föregående förslaget).
§ 43 (= § 30 i föregående förslaget).
§ 44.
Om någon i annat bryggeri än svagdricksbryggeri
vid inmäskning etc. (== § 31 i föregående förslaget).
§ 45.
Om någon i annat bryggeri än svagdricksbryggeri
utan tillstånd etc. (= § 32 i föregående förslaget).
11
§ 46.
Om den, hvilken har tillståndsbevis för tillverkning af svagdricka,
olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås, som kon-
trolltjensteman i bryggeriet åsatt,
eller undandrager vört från undersökning,
eller söker att åt den undersökta vörten bereda större extrakthalt än
den vid undersökningen befunnits ega,
eller brygger utan anmälan hos tillsyningsman,
eller tillsätter jäst till vört, som ej blifvit behörigen undersökt,
straffes med böter från och med 200 kronor till och med 2,000
kronor eller fängelse från och med en månad till och med ett år.
Den sakfälde gälde ock den tillverkningsskatt, som undandragits
statsverket.
§ 47.
Skulle den, hvilken har tillståndsbevis för tillverkning af svagdricka,
öfverträda förbud i § 28 eller 29,
eller underlåter han att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i § 32,
eller vägrar han vederbörande kontrolltjensteman tillgång till brygg¬
journalen,
eller vägrar han kontrolltjensteman eller den, hvilken eger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum eller
byggnad, der undersökning må ske,
straffes med böter från och med femtio till och med femhundra
kronor.
§ 48.
Skulle någon i afsigt att sälja varan sammanblanda skattefri malt¬
dryck med annan maltdryck, vare ansedd såsom i § 44 sägs.
§ 49.
För förbrytelse, hvarom handlas i §§ 42—48, af tillverkares hustru
etc. ( — § 33 i föregående förslaget).
§ 50.
För åsidosättande eller öfverträdelse af hvad för tillverkare stadgas i
§ 10 mom 1., der ej gerningen är efter § 45 straffbar, eller i ■§§ 15, 16,
12
23, 40 och 41 vare straffet böter från och med tjugu till och med två¬
hundra kronor.
Tillverkare, som åt den vid hans bryggeri anstälde kontrollör eller
tillsyningsman såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med
tjugu till och med två hundra kronor. Kontrollör eller tillsyningsman,
som gåfva mottager, vare lika ansvar underkastad och miste derjemte
befattningen.
§ 52 (—§ 36 i föregående förslaget).
§ 53. - ' :<":t
När undersökning, hvarom i § 58 sägs, etc. (= § 37 i föregående
förslaget).
§ 54 (= § 38 i föregående förslaget).
§ 55 (= § 39 i d:o d:o).
§ 56 (— § 40 i d:o d:o).
f { r ’
Art. VII. Föreskrifter i afseende å förordningens verkställighet.
* 1 . . , ?! ! i , ‘ { . _ f, -‘j .. f , ' I - . f
§ 57 (=§ 41 i föregående förslaget).
§ 58 (= § 42 i d:o d:o).
§ 59 (— § 43 i d:o d:o).
Art. Vill. Öfvergångsstadganden.
§ 60 (== § 46 i föregående förslaget).
§ 61. . '
För bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före denna för¬
ordnings utfärdande, vare under de första tio tillverkningsåren tillverk-
ningsskatt, der sådan skall erläggas, beräknad för minst femtio kilogram
malt för hvarje helgfri dag, då bryggeriet enligt tillståndsbevis skolat under
13
tillverkningsåret vara i gång; och må den minsta säkerhet, som skall stäl¬
las, för sådant fall bestämmas till hälften af hvad för annat bryggeri är
föreskrifvet. Skulle tillverkningen vid bryggeriet ligga nere under helt
tillverkningsår, eller uppgår maltafverkningen under något tillverkningsår i
medeltal till ett hundra kilogram för hvarje helgfritt dygn af den tid, för
hvilken tillståndsbevis galt, eller har tillverkningen under ett tillverk¬
ningsår inskränkts till endast svagdricka, varde denna § ej vidare å bryg¬
geriet tillämplig. ; •.
§ 62. -
. J v»-'..-£.1X. JL ijOJLJL j..vjJL .i.*-> .»v ■_ f v ./• -i- -i-J .«*■ v ^ ^d j.
Om tillverkare, som utöfvat bryggerirörelse inom tolf månader före
förordningens utfärdande och vill tillverka annan maltdryck än svagdricka,
icke anser sig kunna vid sitt bryggeri afverka det i § 61 bestämda minsta
belopp malt, skall på Kongl. Maj:ts särskilda pröfning bero, huru kontrollen
vid bryggeriet må anordnas och huruvida kontrollkostnaden skall helt och
hållet eller till en del bestridas af tillverkaren.
§ 63 (= § 49 i föregående förslaget).
Denna förordning träder i kraft den 1 Oktober 189 ; dock att till¬
sättning af öfverkontrollörer, kontrollörer och tillsyningsman skall för det
tillverkningsår, som sagde dag tager sin början, derförut ske i enlighet
med denna förordning, som jemväl före den 1 Oktober 189 må tillämpas
beträffande ej mindre anmälningar och tillståndsbevis för rörelse, som under
nämnda tillverkningsår skall ega rum, än äfven beträffande besigtning och
godkännande af bryggerier; skolande för bryggeri, som under Oktober
månad 189 skall vara i gång, fabriksanmälan göras minst sextio dagar
förr, än krossning af skattepligtigt malt må ega rum.
På det samtliga bryggerier, hvilka äro afsedda att efter den 1 Oktober
189 vara i gång, må kunna derförut undergå besigtning samt godkännas,
vill Kongl. Maj:t förordna särskilda personer att före sagde dag utöfva den
befattning, som enligt denna förordning tillkommer öfverkontrollör.
Förslag
till
Ordningsstadga för bryggerierna i riket.
Art. I. Om kontrolltjenstemännen.
§ 1 ( = § 1 i föregående förslaget).
§ 2 (= § 2 i
|
d:o
|
d:o).
|
§ 3 (= § 3 i
|
d:o
|
d:o).
|
§ 4 (= § 4 i
|
d:o
|
d:o).
|
|
§ 5.
|
|
Tillsyningsman antages vara bosatt i närheten af det bryggeri, som
står under hans inseende. År han af sjukdom eller annan anledning hin¬
drad att fullgöra sin befattning, anmäle han det ofördröjligen hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som förordnar om befattningens upprätthållande.
Vid hastigt påkommande förfall må tillsyningsman förordna annan pålitlig
person i sitt ställe; göre dock anmälan derom hos Kong]. Majrts Befall¬
ningshafvande och öfverkontrollören. Då tillsyningsman förordnas eller om¬
byte af tillsyningsman sker, underrätte Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
öfverkontrollören.
§ €.
1. Tjenstgöringsarfvode eger kontrollör eller tillsyningsman utbe¬
komma hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för en månad i sender eller
vid tjenstgöringstidens slut, dock må slutliqvid ej ske förr än vederbörande
öfverkontrollör eller kontrollörens eller tillyningsmannens efterträdare vid
15
bryggeriet meddelat intyg, att kontrollören eller tillsyningsmanen redovisat
kontrolleffekterna och aflemnat sin dagbok.
2. Der tillverkaren tillhandahåller kost, erhåller han hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ersättning enligt räkning, som vitsordas af kontrol¬
lören, och minskas med samma belopp det kontrollören tillkommande arfvode.
§ 7.
Öfverkontrollörer, kontrollörer och tillsyningsman lyda under chefen
för Kongl. Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå och äro
pligtige att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, han å embetets vägnar
meddelar.
§ 8.
Gör kontrollör eller tillsyningsman sig skyldig till oredlighet, oskick¬
lighet, opålitlighet eller liknöjdhet eller underlåter ban att efterkomma de
föreskrifter, öfverkontrollören honom i tjensten meddelar, ege denne att
skilja honom från utöfningen af befattningen och att förordna annan tjen¬
lig person att bestrida denna, intill dess Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som genast bör om åtgärden underrättas, i ämnet beslutit.
Art. II. Om byggnader och redskap vid annat bryggeri än svag-
dricksbryggeri samt vissa tillverkaren åliggande skyldigheter.
§ 9 (= § 8 i föregående förslaget)
§ 10 (= § 9 i
§ 11 (=§ 10 i
§ 12 (*=§ 11 i
§ 13 (= § 12 i
§ 14 (= § 13 i
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
dm
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
§ 15.
Tillverkaren åligger att sjelf eller genom ombud närvara vid den
besigtning af bryggeriet, som omnämnes i § 21 af denna ordningsstadga.
16
§ 16 (=§ 15 i föregående förslaget).
§
|
17
|
(=
|
§ 16 i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
18
|
(=
|
§ 17 i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
19
|
(=
|
§ 18 i
|
d:o
|
d:o).
|
kontrollen vid andra bryggerier än svagdricksbryggerier.
|
§
|
20
|
(=
|
§ 19 i
|
föregående förslaget).
|
§
|
21
|
(“
|
§ 20 i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
22
|
(=
|
§ 21 i
|
d:o
|
d:o).
|
§
|
23
|
(=
|
§ 22 i
|
d:o
|
d:o).
|
§ 24.
Kontrollören etc. (= § 23 i föregående förslaget)---före¬
skrifterna i §§ 20—22 i förordningen etc.
§ 25 (= § 24 i föregående förslaget).
§ 26 (— § 25 i d:o d:o).
§ 27.
Yppas misstanke etc. (= § 26 i föregående förslaget)---före¬
skriften i § 19 i förordningen angående beskattning af maltdrycker.
§ 28.
; ^,1 y ; [ [ y
Försegling och etc. (= § 27 i föregående förslaget)---stad¬
gandet i § 22.
§ 29 (=§ 28 i föregående förslaget).
§ 30 (= § 29 i d:o d:o).
17
§ 31 (== § SO i föregående förslaget).
§ 32 (= § 31 i d:o d:o).
§ 33 (= § 32 i d:o d:o).
§ 34.
När maltkrossning etc. (== § 33 i föregående förslaget)---som
omnäinnes i § 30 med uppgift tillika (== § 33 i föregående förslaget.)
§ 35 (— § 34 i föregående förslaget).
d:o
d:o).
§
|
36
|
(=
|
|
35
|
§
|
37
|
(-
|
= §
|
36
|
§
|
38
|
( =
|
*§
|
37
|
§
|
39
|
(=
|
= §
|
38
|
§
|
40
|
( =
|
= §
|
39
|
§
|
41
|
(=
|
= §
|
40
|
§
|
42
|
(=
|
= §
|
41
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
d:o
|
d:o).
|
Art. IV. Om svagdricksbryggerier och tillsynen vid dem.
§ 43.
Anteckning i bryggjournalen om vörtens extrakthalt verkställes ome¬
delbart efter vörtens profning och bestyrkes af tillsyningsmannen eller vitt¬
net. Öfriga anteckningar verkställas före kl. 10 f. in. hvarje dag om upp¬
gifter, som för föregående dag böra införas.
I den mån bryggjournalen fullskrifves, skall tillverkaren sida efter
sida hopsummera och till nästa sida öfverföra såväl beloppet åt det in-
mäskade maltet som myckenheten af det tillverkade svagdricka!.
Då tillverkningen för tillverkningsåret upphört, skall tillverkaren af-
sluta och underskrifva journalen, som öfverlemnas till tillsyningsmannen.
Bet. och förslag ang. beskattning af maltdrycker. &
18
§ 44.
Tillsyningsmannens åligganden äro: att efter erhållet förordnande
infinna sig vid bryggeriet och enligt de närmare anvisningar, som kontroll-
och justeringsbyrån meddelar, anbringa kronans lås för viss del af red¬
skapen; att noggrannt förvara nycklar, sigill och öfriga kontrolleffekter;
att på kallelse infinna sig vid bryggeriet och fullgöra de åligganden, som
i § 31 af förordningen angående beskattning af maltdrycker omförmälas;
att bestyrka anteckningen i bryggjournalen om vörtens extrakthalt; att i
öfrigt utöfva tillsyn vid bryggeriet och tillse att alla för kontrollen an-
bragta lås eller förseglingar befinna sig i oförändradt skick; att för detta
ändamål åtminstone en gång i veckan besöka bryggeriet; att med uppmärk¬
samhet följa tillverkningen och söka sätta sig in i förhållandena vid den¬
samma så fullständigt, att han må kunna bedöma om undansnillning af
vörten eger rum; samt att i öfrigt öfvervaka att gifna stadganden städse
iakttagas.
För undersökning eger han taga prof såväl af vörten som af den
tillverkade drycken.
§ 45.
Tillsyningsmannen ställe sig till efterrättelse de föreskrifter, som
varda honom i och för hans befattning meddelade af vederbörande öfver-
kontrollör.
§ 46.
öfver sina besök i bryggeriet före tillsyningsman dagbok, hvari an¬
tecknas dag och tid för besöket och hvad vid detsamma förekommit. Dag¬
boken bör omsorgsfullt förvaras.
§ 47.
Om bryggeri eller redskap, som der begagnas, genom vådeld eller
annan olyckshändelse förstöres eller väsentligt skadas, underrätte tillsynings¬
man ofördröjligen Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och öfverkontrollören.
§ 48.
Varder tillsyningsman aflöst af annan tillsyningsman, skall han till
efterträdaren mot qvitto öfverlemna dagboken samt mottagna kontroll-
effekter.
19
§ 49.
Begär tillverkare att erhålla tillträde till redskap, som är satt under
lås, har tillsyningsmannen att anbringa lås för annan del af bryggerired¬
skapen.
§ 50.
Då tillståndsbevis återkallats eller eljest upphör att gälla, upphör
äfven tillsyningsmans befattning vid bryggeriet, hvarvid han har att bort¬
taga kronans lås från redskapen samt insända dagbok och bryggjournal
till öfverkontrollören.
§ 51.
Hvarje gång öfverkontrollör besöker bryggeri, göre han anteckning i
bryggjournalen derom samt om hvad han till rättelse och iakttagande an¬
märker och påbjuder.
§ 52.
Angående redovisning af kontrolleffekter gäller hvad som stadgas i
ordningsstadgan för bränvinsbrännerierna i riket.
Denna ordningsstadga skall ega tillämpning från och med den 1 Ok¬
tober 189 . men må redan förut tillämpas beträffande anställande af kon¬
trollörer och tillsyningsman samt andra åtgärder, som afse tillverkning
under det tillverkningsår, som börjar sagde dag.
HI
i
Tj.r>- *iii. fu> t /[rilftbrr! :i:I »!>«•! i!iit Hlitri*fo 1’t; f.iyÅi-■ /!Ij.; tu^n!
-i y f‘‘i\ !'■; i‘;h <n,j -rGi --j.i HynnUm: i: /t: Utii^aitr/^Ui! »;fl -j':i
.i
;
’11 i.iit [' i il- Itl* Si/IHHjlf rv:7SY I Xf 7. t>li U J<t i i J j.ll
H’)d •?>'. 'na! it Sfi i . wn ."ni I jjv yitit;; fi;f.'d ?it v-If r f ir ,• /fri
ItartViOj \\\> VTli •!..•.>•< !• :=f»Hiifejfi hlttt* .tHji >!-.' .••: mVi’l -7■’ r-f’>ä«S»>*ä ^ t
.H .•ttn-whr/t'''' Ii:T
',ft.
^ : - < j i< ' ' i ■ ■ : ■ . . : i ;
• . ([;>:> |Ui /ii rits. ftfotii) !: -Ii!' t" ^.7 ■; -f::
. j fLinij/iu it. > t • ' iAui
. - 7U.;! il f • >’! JlliV' t ; ’ ; i J;' • t/l i ; 'J- \ •' . .i | -‘bi! /
.forti*t ! nirr.a :r'! i'jäjibjw-maiirtf>v.
'.(O i i t' * t ■ * ‘ ; I : > i ■ (I'.'Yl 1 .Ill.jUl.:, !! ,'3/J ii t!; ’iijjjj.) !:!>•-;. > {I It i >7 > fiftii/l {
'■ ' i fn! » •' .«j <, i ?!!} "ijuftyi »tit it‘,ut . t;8f 'wi-ol
giuii-v»/ijii ..!<)> :iium 'i ■’> Jaso f
■ ,'gi•» ! iilu • _>iä:;;.t i:;/'Ii; +*)!t
MOTIV.
.v i ro \r
-+j
Jemte det komitén i sitt den 11 December 1891 afgifna betänkande
och förslag angående beskattning af maltdrycker yttrade, att, derest ökade
statsbehof eller eftergift af eller lindring i skatter skulle göra anlitandet af
nya inkomsttitlar nödigt, beskattningen af maltdrycker vore en af dem,
som dervid främst torde förekomma, erinrade dock komitén derom, att in¬
förandet af en sådan beskattning vore förenad med olägenheter, hvilka borde
beaktas vid pröfning af de olika medlen för statsbehofvens fyllande; ty,
utom det att skatten ju fördyrade en vara, som för mången, hvilken icke
missbrukade densamma, blifvit så godt som en nödvändighetsartikel, måste
den med skatten förenade kontroll medföra kostnader, besvär och obehag
för varans tillverkare. Särskildt känbart komme föreskrifterna att träffa
innehafvare af mindre bryggerier, hvilka, så snart beskattning infördes,
säkerligen i stort antal nödgades upphöra med sin rörelse af det skäl, att
nödig kontroll för skattens upptagande icke läte sig anordnas utan så pass
stora kostnader, att de mindre bryggerierna i allmänhet icke kunde bära
äfven det lägsta belopp, som staten för kontrollkostnadernas betäckande
måste utkräfva af hvarje bryggeri.
Komitén, som ansåg husbehofs- eller hembrygden kunna och böra lemnas
fri från skatt, omnämnde äfven att inom densamma ifrågasatts, om icke äfven
svagdricka kunde undantagas från beskattningen. Dermed skulle vinnas,
dels att en dryck, som, äfven om den icke alltid vore af helsosam beskaf¬
fenhet, dock för den stora arbetarebefolkningen kunde anses som en nöd¬
vändighetsvara, icke fördyrades, dels ock att de bryggerier, som endast till¬
verkade svagdricka, icke skulle erfordra samma kontroll som de öfriga.
Komitén, som redan förut framhållit de med vörtbeskattningen förenade
olägenheter, fann det dock med det föreslagna beskattningssystemet efter
maltets vigt oförenligt, att inom samma bryggeri skulle få tillverkas både
en skattepligtig och eu skattefri vara, d. v. s. krossas såväl skattepligtigt
som skattefritt malt. Ett sådant medgifvande skulle erfordra kontroll¬
personalens ständiga närvaro till förhindrande att skattepligtigt malt kros¬
sades å den kross, som vore afsedd för det skattefria., samt att en skattefri
24
dryck, blandades med en skattepligtig. Skulle åter svagdricka! vara skatte¬
fritt, då det tillverkades af den ene, men skattepligtigt, då det tillverkades
af den andre, komme ju detta att innebära en bestämd orättvisa mot den
senare; men äfven i öfrigt vore förslaget betänkligt. En gräns mellan den
skattefria och den skattepligtiga drycken kunde ju endast uppdragas genom
fastställande af en viss procent, som den förra dryckens alkoholhalt ej finge
öfverskrida, men så länge drycken funnes till, påginge jäsningen och ökades
alkoholhalten. Tillverkaren hade således icke i sin hand att bestämma
denna. Eu samvetsgrann tillverkare föranleddes att hålla sin tillverkning
inom en ej obetydligt lägre gräns än den lagliga; men icke så den mindre
samvetsgranne. Särdeles vid mer aflägset belägna bryggerier kunde det
befaras, att tillverkningen komme att afse en dryck, hvilkens styrka öfver-
stege den bestämda gränsen. Ett sätt för lagens kringgående vore, att
drycken sändes i handeln med hög extrakt- och låg alkoholhalt, helt färsk
efter slutad hufvudjäsning, hvarefter alkoholhalten efter hand kunde ut¬
veckla sig. Utsändes drycken å buteljer, blefve det sannolikt omöjligt att
bevisa, vid hvilket bryggeri den tillverkats. Komitén vore ej heller i till¬
fälle att uppgifva, huruledes en verksam och med ebullioskopets behandling
förfaren kontroll skulle kunna anordnas. Då härtill komme, att den skatt,
komitén föresloge, icke komme att med mer än 1/a eller */* öre för litern
förhöja varans pris, trodde komitén att förslaget om skattefrihet för svag-
drickat borde förfalla.
I åtskilliga af de utlåtanden, hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afgåfvo öfver komiténs betänkande och förslag, erinrades derom, att svagdricka
vore en nödvändighetsvara för kroppsarbetaren. Kong]. Maj:ts Befallningshaf¬
vande i Hallands, Gefleborgs och Vesterbottens län ansågo det önskligt, att
svagdricka kunde fritagas från beskattning, men inedgåfvo, att de af komitén
anförda svårigheterna vore af den betydenhet, att dylikt fritagande ej syntes
kunna ega rum. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län ansåg det högeligen önskvärd!, att svagdricka! undantoges från be¬
skattning eller ock att skatten sattes så låg, att någon afsevärd prisför¬
höjning ej följde.
Bestämdt afstyrkande yttrade sig Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Malmöhus och JYorrbottens län. Den förra länsstyrelsen antog, att pris¬
förhöjningen skulle blifva 1 öre för liter svagdricka och att skatten för en ar¬
betarefamilj, som förtärde 30 liter i veckan, således skulle utgöra 15 kronor
60 öre för år. Husbehofsbrygden vore utan betydelse för städernas arbetare,
hvilka voro hänvisade till svagdricka eller skummjölk. Eu stegring af priset
å svagdricka skulle sannolikt öka priset jemväl å skummjölk. Den senare
länsstyrelsen ansåg, att den, hvilken endast tillverkade svagdricka, borde
25
vara fri från skatten, men å andra sidan förbjudas att, tillverka eller sälja
andra maltdrycker. En erforderlig kontroll skulle kunna vinnas genom
stadgande af' höga böter, i livilka åklagaren finge del. Om den, hvilken
tillverkade Öl, äfven tillverkade svagdricka, kunde honom medgifvas restitu¬
tion af skatten för det malt, som till svagdricka! blifvit användt; och
blefve svårigheterna för ett sådant ordnande af saken för störa,, finge han
inskränka sig till att endast tillverka öl.
Deremot, ansågo Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms, Söder¬
manlands och Jemtlands län, att äfven hembrygden borde förbjudas. Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län antog, att den komme att
föranleda underslef, hvilka synnerligast i aflägsna landsorter voro svåra att
upptäcka och tillintetgöra,. Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands
län ansåg den tillåtna hembrygden komma att gifva, upphof till försök att
kringgå lagen.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings, Elfsborgs och Örebro
län synas väl icke hafva delat åsigten om skattefrihet för svagdricka,, men
ansågo, att innehafvarne af de mindre bryggerierna skulle genom förslaget,
förhindras att utöfva sin rörelse eller inskränkas deri och att förslaget der¬
för borde ändras.
Öfriga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande — af hvilka de i Skara¬
borgs och Kopparbergs län yttrade sig emot, all beskattning å maltdrycker
främst,älde emellertid 'ingå betänkligheter i fråga om svagdrickats beskattning.
Till finansdepartementet, hafva dessutom inkommit tre skrifter, i
hvilka framstälts anmärkningar emot komiténs förslag till beskattning af
maltdrycker. I den ena hafva Albert Dahlberg med flere, såsom komi-
terade för svagdricksbryggarne inom Vestmanland, Södermanland och
Nerike hufvudsakligen anfört, att såväl svagdricksbryggarne som de i svag-
dricksbryggerierna anstälde arbetarnes existens i hög grad hotades, om för¬
slaget trädde i kraft, och att, för sådant fall hembrygd borde förbjudas.
I de två andra skrifterna hafva dels Malmö Allmänna Nykterhetskomité
dels Henrik Sjöström, enligt uppgift å Lunds stads nykterhetsvänners och
arbetares vägnar protesterat mot all beskattning å svagdricka, emedan den
utgjorde eu ny skatt på ett nödvändigt näringsmedel, hvilken skatt drab¬
bade ensamt arbetarebefolkningen; emedan den genast vållade, att ett stort
antal mindre tillverkare af sådana maltdrycker, som hade högre närings¬
värde och voro utan menlig inverkan på nykterheten, måste upphöra med
sin handtering och lemna rum för millionbryggerierna med deras starka
bier; emedan såväl i städerna som i tätare befolkade trakter på landet och
synnerligen vid alla stora fabriker all hembrygd redan hade upphört och
bland arbetarebefolkningen ej kunde åter upptagas, och emedan följden af
Het. och förslag ang. beskattning af maltdrycker.
26
småbryggeriernas upphörande blefve, att millionbryggerierna komme att
upptaga tillverkning af svagdricka, men endast för att använda detta såsom
ett medel att, synnerligen vid alla arbetslokaler och fabriker men äfven i
hemmen, inarbeta sitt förderfliga bier, hvilket för närvarande vore det, som
mest af allt hotade nykterhetssaken i landet; hvarjemte uttalades den åsigt,
att, om skatt på maltdrycker infördes i landet, denna måtte likasom i Dan¬
mark beräknas efter dryckernas alkoholhalt och ej efter deras malthalt.
Sedan emellertid Riksdagen i skrifvelse den 30. April 1892 anhållit,
att Kongl. Maj:t ville låta utreda, huru på det mest praktiska sätt en gräns
kunde bestämmas mellan svagdricka å ena sidan och starkare maltdrycker
å den andra, samt att Rongl. Maj: t på grund af sådan utredning ville vid¬
taga de förändringar i Kongl. förordningen den 24 Oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker in. m., att en sådan gräns bestämdes,
samt att handeln med svagdricka undandroges de inskränkande bestämmel¬
ser, som gäkle för handeln med maltdrycker i allmänhet, och stäldes i samma
linie som handeln med de i § 8 af samma Kongl. förordning omnämnda
dryckerna, har Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 23 sistlidne juli an¬
befallt Dess finansdepartements kontroll- och justeringsbyrå att med an¬
ledning af riksdagens skrifvelse afgifva underdånigt utlåtande i fråga om
lämpligaste sättet för bestämmandet af en gräns mellan svagdricka, å ena,
samt starkare maltdrycker, å andra sidan.
I sitt den 8 nästlidne Oktober afgifna underdåniga utlåtande har
byrån till eu början erinrat, att mellan maltdrycker af olika slag funnes
hvarken i afseende på materialets beskaffenhet eller tillverkningssättet någon
grundväsentlig skilnad i det alla brygdes af malt, humle och vatten och
vid alla förekomme samma hufvudoperationer, nemligen mältning, vört¬
beredning och vörtens jäsning. Det i den erhålla vörten befintliga extraktet,
som bestode delvis af jäsbart socker och delvis af icke jäsbara dextriner,
betecknades vanligen till sin halt eller styrka i procent af vörtens vigt.
Jäsningen, dervid det jäsbara sockret förvandlades till alkohol och kolsyra,
åstadkommes derigenom, att den vid passande temperatur hållna vörten för¬
sattes med jäst. Det gåfves två arter af jäsning, nemligen öfverjäsning och
underjäsning, af hvilka den förra fordrade en högre temperatur hos vörten,
ginge vida fortare och afskiljde jästen på ytan af den jäsande vätskan,
medan den senare eller underjäsningen åter förutsatte en låg temperatur
hos vörten, försigginge mycket långsamt och afskiljde jästen på botten.
Skilnaden mellan porter och öl, å ena sidan, och dricka, å den andra, vore
att porter och öl tillverkades af en stamvört med jemförelsevis hög extrakt-
halt, under det att dricka hade en stamvört med låg extrakthalt. Mellan
bäjerskt Öl och iskällardricka, å ena, samt svensköl och fatsvagdricka, å
27
andra sidan, vore skilnaden, att de förra dryckerna vore underjästa men
svensköl och fatsvagdricka i allmänhet tillverkade medelst öfverjäsning.
Minskningen af vörtens extrakthalt utgjorde 2,0665 vigtsdelar för 1
vigtsdel vunnen alkohol eller, såsom det i bryggeritekniken helt enkelt
sades, en vigtsdel alkohol i den färdiga drycken motsvarades af två delar
bortjäst extrakt i stam vörten. Hos underjästa drycker plägade utjäsnings-
graden vara någorlunda konstant vid samma tillverknings- och behandlings¬
sätt, men hos öfverjästa deremot vore den, då jäsningen försigginge vid
högre temperatur och med större hastighet, ganska vexlande, så att
bryggaren der kunde mindre förutsäga den slutliga produktens beskaffenhet.
Hos öfverjästa maltdrycker — och äfven hos andra fastän i mindre grad
— inträdde derjemte en ganska märkbar förändring i alkoholhalten i mån
som drycken blefve äldre. Öfverjästa drycker lagrades nemligen ej så länge
som underjästa utan utsläpptes till konsumtion, långt innan de blifvit ut-
jästa. Åtskilliga anförda exempel visade, att under alla förhållanden svag-
drickat underginge en mer eller mindre stark efterjäsning, tills den hunnit
en kulminationspunkt, hvarefter alkoholhalten åter aftoge. Alkoholhaltens
ökning berodde på många omständigheter såsom stamvörtens styrka och
sammansättning, jästens beskaffenhet och mängd samt temperaturen och
framträdde derföre olika i prof från olika bryggerier. Sedan den nått sitt
maximum, måste den i följd al ättiksbildning åter aftaga.. Al dessa
förhållanden syntes klart, att 'alkoholhalten i svagdrickat vore en af många
omständigheter beroende faktor. Anförda exempel visade, att den redan på
fyra dagar kunde ökas från 0,59 till 1,81 likasom att den på samma tid
kunde aftaga från 1,88 till 1,19. Häraf framginge, att alkoholhalten ensam
icke kunde användas att skilja dricka från andra maltdrycker.
Den lemnade redogörelsen för efterjäsningen hos öfverjästa drycker
ådagalade ock, att det icke ginge för sig att uppställa en viss alkoholhalt
såsom gräns mellan alkoholsvagare och alkoholstarkare maltdrycker, i fall
man med bortseende från tillverkningssättet skulle vilja sålunda klassificera
maltdryckerna. Det skulle nemligen mycket väl kunna hända, att en hand¬
lande, som ena dagen från ett bryggeri inköpte ett parti svagdricka, hvilket
då verkligen vore en alkoholsvag dryck, utsatte sig för att begå lagbrott,
när han ett par dagar senare åter sålde samma vara., hvilken under tiden,
egaren ovetande och utan hans förvållande, undergått en så väsentlig för¬
ändring, att den blifvit en alkoholstark dryck. Faran, att en maltdrycks
alkoholhalt skulle genom efterjäsning öfverskrida den bestämda alkohol-
gränsen, blefve naturligtvis större, ju lägre denna gräns sattes. Mellan
dricka och andra maltdrycker funnes emellertid en bestämd gräns, bestå¬
ende deri, att dricka under alla förhållanden brygdes af en svagare stamvört,
28
och då man genom bestämning af den färdiga dryckens både alkohol- och
extrakthalt kunde beräkna stamvörtens styrka, skulle man kunna utgå från
denna och säga, att drycker, hvilkas stamvört läge öfver en viss styrka,
borde hänföras till öl, hvaremot de, hvilkas stamvört läge vid eller under
samma styrka, borde hänföras till dricka.
Under framhållande, att den extrakthalt hos stamvörten, som sålunda
skulle utgöra gräns mellan å ena sidan dricka och å andra sidan öl och
öfriga maltdrycker, måste bestämmas så, att
1:°) alkoholhalten hos de maltdrycker, som enligt definitionen skulle
anses som dricka, blefve så låg som möjligt, och
2:o) drycker, som för närvarande ginge under benämningen dricka,
såvidt möjligt komme att fortfarande tillhöra denna klass,
samt med åberopande af åtskilliga maltdrycksanalyser föreslog byrån
7 procents extrakthalt hos stamvörten såsom gräns mellan dricka och andra
maltdrycker. Fn dylik vört gåfve nemligen med 60 procents utjäsning en
dryck med högst 2,fi volymsprocents alkoholhalt. Hos svagdricka komme
sannolikt en så pass hög alkoholhalt högst sällan före, enär detta dricka
mestadels brygdes af en vört af högst 6 procents extrakthalt och med i
medeltal 43 procents utjäsning, hvarföre ock nästan allt fatsvagdricka,
sådant det nu brygdes, komme att fortfarande räknas såsom dricka. För
fatsvagdrickats skull vore således intet hinder att sätta extraktgränsen
lägre, t. ex. till 6 procent. Det vore emellertid af vigt, att iskällardricka^
som i motsats till fatsvagdrickat vore hållbart, kunde komma att räknas
till klassen dricka, och det vore derföre nödigt att sätta extrakthalts-
gränsen så hög som möjligt. Då iskällardrickats stamvört mestadels
varierade mellan 7 och 10 procents styrka, kunde väl gränsen synas låg,
men för bryggaren funnes dock ingen svårighet att nedbringa vörtens
styrka till 6 eller 7 procent och således drickats alkoholhalt till 2,5 volyms¬
procent eller derunder. Nämnvärdt lägre än till 6 eller 7 procents extrakt¬
halt vore ej lämpligt att sätta gränsen, bland annat derför att den malt¬
dryck, som erhölles ur allt för svag vört, blefve af dålig beskaffenhet och
utan egentligt värde.
För bestämmande af stamvörtens styrka kunde egentligen endast an¬
vändas destillationsmetoden, som, utom mycket noggranna resultat, isyn¬
nerhet i detta fall hade den väsentliga fördelen att samtidigt med alko¬
holhalten äfven gifva extrakthalten, hvilket ej vore fallet med någon af öfriga
mera brukliga metoder. Efter lemnad redogörelse för den nämnda meto¬
den vitsordades att, derest alla för försöket nödiga apparater vore i ord¬
ning och dryckens syrehalt ej så stor, att syran behöfde tagas i betrak¬
tande, kunde bestämningen af alkohol och extrakt på det nämnda sättet
29
utföras temligen hastigt. För utförandet förutsattes likväl förutom nödiga
apparater och ett passande arbetsrum eu viss vana vid finare vågning och
vid aflösning af finare instrument, hvaremot förkunskap i kemi eller fysik
ej i nämnvärd grad erfordrades. Hithörande operationer räknades helt visst
till de lättare på ett kemiskt laboratorium, men kunde dock ej anförtros
åt alldeles oöfvade personer. Der ej kemister och kemiska laboratorier
funnes att tillgå, torde här ifrågavarande undersökningar dock med lätthet
kunna utföras på hvarje apotek.
Det funnes också ett annat sätt att bestämma alkoholhalten i en
maltdryck, nemligen indirekt af förhållandet mellan dryckens egentliga vigt
och egentliga vigten hos den genom afdunstning till Vs af volymen från
alkohol befriade och sedan med vatten till den ursprungliga volymen ut¬
spädda lösningen af extraktet. Ehuru denna metod i teoretiskt hänseende
torde hvila på riktiga grunder och för alkoholstarkare maltdrycker också
visat sig lemna tillfredsställande resultat, gåfve den dock vid svagdricka
mindre goda utslag, beroende dels på svårigheten att bestämma egentliga
vigten, vare sig med pyk nometer eller areometer, med tillräcklig noggrann¬
het och dels derpå, att svagdricka! lätt surnade och ofta nog vore grumligt,
hvarigenom sjelfva beräkningsgrunden för svagdricka, som stått någon tid,
blefve mindre riktig. Ehuru tiden ej medgifvit några utförliga försök att
utröna vilkoren för metodens användbarhet vid svagdricka, visades dock,
att skilnaden mellan den direkt bestämda alkoholhalten och den ur den
s. k. attenuationen beräknade i många fall vore ganska stor.
Byrån ansåge sig härmed hafva visat, såväl
att dricka, dejinieradt såsom här ofvan, verkligen
kunde skiljas från Öl och öfriga maltdrycker genom en
bestämning af dryckens stamvört,
som ock
huru en sådan bestämning under vanliga förhål¬
landen kunde ske.
Sedan frågan härmed vore utredd ur teknisk synpunkt, återstode att
tillse, huruvida det i praktiken vore möjligt att öfvervaka, att den sålunda
föreslagna skilnaden mellan öl och dricka, om den blefve i lag bestämd,
icke öfverskredes.
Till en början vore det tydligt, af hvad som anförts angående sättet
att verkställa en maltdrycksanalys, att en återförsäljare, som hos en bryg¬
gare inköpte ett parti dricka, ej kunde sjelf kontrollera, att den vara, han
erhölle, verkligen vore dricka, och det torde ej kunna ifrågasättas, särskild!
30
när man fäste afseende på hvilka personer i detta fall skulle blifva åter¬
försäljare, att de för en dylik undersökning skulle anlita sakkunnig person.
Återförsäljaren, som i första hand drabbades af ansvaret, skulle alltså
nödgas nästan uteslutande lita på bryggarens uppgift. Utan att vilja be¬
tvifla, att bryggarne i allmänhet skulle söka rätta sig efter de nya för¬
hållandena och sträfva efter att tillverka ett dricka, som verkligen upp-
fylde det i definitionen uppstäda vilkoret, måste man dock frukta, att i
många fall återförsäljarne blefve utsatta för allt för stor risk att få höta
för bryggarens försummelse eller okunnighet. Ännu förekomme nemligen
säkerligen rätt många små bryggerier, hvilka sköttes af personer, som
saknade alla förkunskaper, och som svårligen kunde bedöma, huruvida
vörten hade den rätta styrkan eller icke. Äfven för polismyndigheterna,
som skulle öfvervaka förordningens efterlefnad, blefve det säkerligen mycket
svårt att fullgöra sina skyldigheter, om hela kontrollen skulle hvila på dem,
ty sjelfva kunde de icke verkställa den behöfliga undersökningen af drickat,
utan måste denna göras af en kemist. Annorlunda skulle förhållandet ställa
sig, om bryggerierna kunde underkastas någon kontroll, hvilken skulle gå
ut på att tillse, att vörten, när den sattes till jäsning, ej hade för hög
extrakthalt. Till följd af de dryga kostnaderna kunde emellertid en sådan
kontroll icke anordnas annat än i samband med en beskattning af malt¬
drycker.
För kontrollens genomförande vore det önskligt, att drickstillverk-
ningen kunde förläggas till särskilda bryggerier, hvilket dock svårligen
kunde påbjudas, eftersom flertalet, om ej alla, ölbryggerier äfven tillverkade
dricka, om också endast genom efterlakning. Det blefve således nöd¬
vändigt att anordna kontrollen något olika vid olika bryggerier. Ehuru
det icke tillkomme byrån att afgifva något förslag angående de ändringar
i det af komiterade afgifna förslaget, hvilka föranleddes af den nu ifråga¬
satta kontrollen å drickstillverkningen, ansåge sig dock byrån böra an-
tydningsvis angifva, huru sagda kontroll skulle kunna anordnas.
Hvad då först beträffade de bryggerier, som endast tillverkade
dricka, borde det använda maltet vara skattefritt eller blott en helt
obetydlig afgift, ungefär motsvarande kontrollkostnaderna, upptagas. Der¬
igenom vunnes, att bryggerierna sluppe anskaffa maltvåg och i många fall
äfven kross, att kontrollen kunde anordnas enklare och för mindre kostnad
samt att således en hel del bryggerier, som enligt komiterades förslag
sannolikt finge nedläggas, fortfarande kunde bestå. Dricksbryggeriet skulle
anmälas hos Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande och dervid uppgift leinnas
öfver de tider på året, då det vore ämnadt att hållas i gång; hvarjemte
tillverkaren borde vara skyldig att viss tid, innan hvarje brygd företoges,
31
hos kontrollören anmäla den ungefärliga tiden, när vörten skulle kylas
och försättas med jäst. Kontrollören skulle ej behöfva vara närvarande
vid hvarje sådan operation utan blott vara skyldig att emellanåt på oregel¬
bundet återkommande tider infinna sig för att tillse, att vörten ej hölle
för hög extrakthalt. Kontrollören skulle ock vara berättigad att taga prof
af den färdiga varan; profven kunde insändas till byrån för att der ana¬
lyseras. Som tillverkaren egentligen icke hade något intresse af att brygga
drickat starkare än medgifvet vore, skulle kontrollörens befattning kunna
blifva ganska lättskött och således icke kräfva någon särdeles hög kostnad.
På trakter, der både öl- och d r i c k s b rygger i e r funnes, kunde tillsynen öfver
de senare anförtros åt kontrollörerna vid ölbryggerierna.
Vid bryggerier åter, som hufvudsakligen tillverkade Öl, blefve det
svårare att ordna förhållandena. Det läte sig icke göra att medgifva
restitution af skatten för allt det malt, som användes till dricka. Ty,
såsom förut omnämnts, uttoges vid många bryggerier, åtminstone under
vintern, drickat nästan uteslutande såsom bi- eller efterprodukt till ölet,
hvarvid det blefve omöjligt att med säkerhet bestämma, huru stor del af
maltet användts till drickat; men i detta fall kunde tillverkaren mer
än väl anses hafva fått sin valuta för den erlagda skatten redan i ölet.
Kontrollören skulle derför i vanliga fall blott hafva att tillse, att den genom
efterlakning erhållna dricksvörten ej hölle för hög extrakthalt och detta
skulle, oaktadt hans arbete i bryggeriet derigenom icke särdeles myckel
ökades, dock föranleda tätare besök derstädes, än komiterade tänkt sig,
och sålunda hindra honom att i allmänhet tjenstgöra vid flera än två
bryggerier samtidigt, hvarför i stället kontrollörsarfvodet sannolikt finge
höjas något.
Vid en del ölbryggerier instäldes ölbrygden under ett par, vid andra
under tre å fyra månader på sommaren, och under denna tid tillverkade de
endast dricka. Under lider, då sålunda endast dricka tillverkades vid ett
ölbryggeri, torde intet hinder möta att låta denna tillverkning ske under
samma vilkor, som gälde för dricksbryggerierna, under förutsättning att
bryggeriet fortfarande stode under tillsyn af kontrollör, som hade att öfver-
vaka, att intet Öl under tiden tillverkades vid bryggeriet. Skulle slutligen
någon bryggare vilja samtidigt mäska särskilt för Öl- och särskild! för
dricksbrygd, hvilket dock icke torde komma att inträffa särdeles ofta,
vore det kanske icke omöjligt att bevilja honom skattefrihet eller skatte-
afdrag för det till dricksbrygden använda maltet under särskilda vilkor,
deribland att dylik dubbel tillverkning allenast egde rum under kortare
tider samt att tillverkaren ersatte kostnaderna för den ökade kontroll,
som behöfdes för bryggeriets ständiga övervakning.
32
Genom kontrollens förläggande till bryggerierna blefve visserligen
återförsäljarne fredade för ofrivilliga lagöfverträdelser, men polismyndig¬
hetens biträde blefve derför icke öfverflödigt, ty det tillkomme naturligtvis
denna att tillse, det icke en handlande, som hade rättighet att sälja dricka,
begagnade denna rättighet såsom täckmantel för smyghandel med öl.
Polismyndigheten finge således i detta afseende samma åliggande, som nu
tillkomme den i afseende å försäljningen af vin, i det att den skulle öfver-
vaka, att icke drycker af mera än 25 % alkoholhalt såldes under benäm¬
ningen vin.
Denna tillsyn skulle i viss mån underlättas, derest det stadgades
förbud att vid handel begagna benämningen dricka för drycker, beredda
af en vört med större extrakthalt än den bestämda gränseno(7 %).
Vid utlåtandet fogades slutligen ett af byråingeniören A. G. Ekstrand,
helsovårdsnämndens kemist Klas Sondén och ingeniören K. Edv. Peterson
den 6 Augusti 1892 till Svenska nykterhetsförbundets centralkomité af-
gifvet utlåtande, deri yttrande meddelades, bland annat, angående använd¬
barheten af ett par instrument för bestämmande af alkoholhalten hos jästa
drycker, nemligen dels den i komiténs föregående betänkande om förmälda ,
af professoren Otto Pettersson och ingeniören R. Ekman konstruerade diffe-
rentialalkoholometern, kallad komparatorn, dels ock ebullioskopet. Efter
verkstäld undersökning anfördes i utlåtandet, att då ett okritiskt hand¬
hafvande af komparatorn kunde medföra ej blott tidsutdrägt utan äfven —
hvad värre vore — vei’kliga felresultat, så syntes undersökningar med
komparatorn böra, i likhet med alla andra analytiska kontrollarbeten, upp¬
dragas endast åt fullt sakkunniga, hvilka vore i stånd att beträffande appa-
x’atens fullgoda skick, likasom ock beträffande de erhållna resultaten, utöfva
erforderlig kritik. Ett stort antal bestämningar med ebullioskopet hade
utfallit ganska väl, under det att några visade differenser om cirka 0,1 å 0,2
ja till och med 0,26 procent. Bestämningarna hade i allmänhet utfallit för
låga, hvarför den angifna korrektionen syntes vara för stor. Uppgiften
hade icke varit att pröfva, huruvida en längre tids öfning skulle vara i
stånd att möjliggöra ett exaktare arbete med ebullioskopet eller om felen
vore af mera principiell natur, men så mycket framginge dock af under-
sökningarne, att, om noggrannare resultat skulle vinnas, så måste detta
vara förenadt med ej ringa svårigheter. Den anmärkningen qvarstode äfven
alltid mot detta instrument, att dess noggrannhet berodde af eu riktig
justering från början. Endast med ett fullt felfritt exemplar af instru¬
mentet erhölles riktiga analysresultat.
Vid underdånig anmälan af byråns utlåtande förordnade Kongl. Magt
den 22 sistlidne Oktober, att komitén skulle åter sammanträda, för att dels
33
med anledning af byråns utlåtande taga under förnyad ompröfning den i
koinitens den 11 December 1891 afgifna betänkande omhandlade frågan
om drickats undantagande från beskattning, dels ock afgifva förslag
till sådana ändringar uti och tillägg till de af komitén utarbetade för-
fattningsförslag, som kunde erfordras för beredande af skattefrihet för
dricka, äfvensom verkställa beräkning angående beloppet af den nedsättning,
som af omförmälda undantag från skattens tillämpning kunde föranledas i
den uti betänkandet meddelade beräkning angående maltskattens afkastning.
1 den redogörelse, som komitén i sitt förra betänkande lemnade för
den utländska lagstiftningen i ämnet, hade komitén endast ringa tillfälle
att fästa sig vid någon skilnad mellan beskattningen af de svagare och de
starkare maltdryckerna. En sådan skilnad är i allmänhet främmande för
den utländska maltdryeksbeskattningen. I Frankrike göres väl en skilnad
på öl och svagdricka (petite biére), men hvad härom stadgas torde hafva
till afsigt att reglera, huru många efterlakningar får tagas af en inmäskning,
och ej att bereda skattefrihet för en vara. Beskattningen der i landet utgår
för öfrigt efter redskapen och hvarje sådan beskattning är behäftad med
sådana olägenheter, att komitén icke anser sig kunna förorda densamma.
Såvidt man vet, fritaga icke de länder, som upptaga skatten efter vörtens
mängd och styrka, de svagare dryckerna från beskattning. Någon sådan
skilnad göres ej heller vare sig i Nordamerika, der hvarje maltdryck är
underkastad enahanda skatt alldeles oberoende af dess styrka, eller i Norge,
der skatten lägges å det korn, som stöpsättes, och der således skattefrihet
för en viss sorts maltdryck svårligen kan genomföras.
I Tyskland, der skatten under olika former lägges å det malt, som
användes för brygden, drabbar skatten lika allt malt, oafsedt till hvilken
dryck det användes. Ej heller i Finland, hvarest skatten utgår efter
vigten af det malt, som uppväges för krossning, göres härvid någon skilnad
för den svagare eller starkare drycken. I Finland är emellertid det malt,
som användes till hembrygd, fritt från beskattning, och i förordningen
angående försäljning och utskärning af maltdrycker stadgas i § 25, att
svagdricka, åstadkommet genom hembrygd med biträde endast af eget
husfolk eller tjenstehjon uti byggnader med vanlig inredning för hushålls¬
sysslor, får fritt försäljas, men hembrygd! öl deremot ej hållas till salu.
Skilnaden mellan öl och svagdricka är dock ej uppdragen, och förhållandet
lärer vara (se Svenska bryggareföreningens månadsblad för Maj 1890 s. 167),
Bet. och förslag ang. beskattning af maltdrycker. 5
34
att der tillverkas och säljes, under benämning »Vaarinkalja», en dryck,
hvilken beredd af de sämsta och billigaste materialier, som kunna fås,
dock har en alkoholhalt, som i medeltal ej understiger fyra men till och
med kan uppgå till fem volymsprocent och således i styrka är jemngod
med ett ganska starkt öl. 1 Tammerfors lärer dock sådant hafva blifvit
beifradt. Den finska lagstiftningen om hembrygd och svagdricka må der¬
före snarare anses såsom ett varnande exempel än såsom en förebild för
vår lagstiftning.
I Danmark åter är den svagare maltdrycken skattefri. I sitt förra
betänkande har komitén redogjort för det system, som med den 1
Oktober 1891 infördes i nämnda land. Enligt detsamma är allt för
afsalu tillverkadt öl, som, när det utlemnas från bryggeriet, håller 2 l/i
vigtsprocent alkohol eller deröfver, skattepligtigt men öl af lägre halt
skattefritt. Mera än 6 vigtsprocent alkohol får öl ej hålla. Intet öl får
föras från bryggeriet, förr än det kan anses vara fullt färdigt för att an¬
vändas. Skulle öl upprepade gånger hafva tidigare bortförts från ett
bryggeri för att genom lagring å annan plats uppbringas till högre alkohol-
halt än 2 74 procent, kan för framtiden eu viss lagringstid föreskrifvas för
bryggeriet. Att utanför bryggeri, som tillverkar skattepligtigt öl, och de
i förbindelse dermed stående öltappningsställen, i ändamål af varans för¬
säljning, blanda skattefritt Öl med annat Öl eller med sprit, förbjudes,
likasom all utspädning af skattepligtigt öl. Underslef söker man bekämpa
genom utsättande af strängt ansvar, såsom böter intill 10,000 kronor eller
fängelse i högst sex månader.
Kontrollen, som utöfvas af en inspektör och fem kontrollörer, bi¬
trädde af tullpersonalen och polismyndigheterna, måste ju afse så väl
myckenheten af den skattepligtiga varan som beskaffenheten af hvarje till¬
verkad maltdryck. För undersökning af ölets alkoholhalt eger kontrollören
när som helst uttaga två prof af hvarje slags öl. Det ena profvet under-
sökes på stället, men om undersökningen utfaller så, att bryggaren kan
fällas till ansvar, och han dermed ej åtnöjes, insändes det andra profvet
till kontrollmyndighetens laboratorium, hvars undersökning blir afgörande.
Myckenheten af den skattepligtiga varan utrönes genom granskning af de
böcker, tillverkaren skall föra.
Den danska beskattningslagen har nu varit tillämpad mer än ett år,
under hvilket den fåtaliga kontrollpersonalen haft att utöfva tillsyn vid
45 bryggerier, som tillverkat skattepligtigt öl, och 275 bryggerier, hvilka
endast tillverkat skattefritt öl. Af den förra sorten lågo 11 i Köpenhamn,
19 på öarne och 15 på Jutland. Af den senare sorten funnos 5 i Köpen¬
hamn, 155 på öarne och 115 på Jutland. Vederbörande danska myndig¬
35
heter anse sig nöjda med den kontroll, som egt rum, och hafva endast
i synnerligen få fall beträd t någon tillverkare med svek. För ölets under¬
sökning har man för det mesta anvåndt destillationsmetoden och ej ebullio-
skopet, till hvilket man ej synes hafva hyst så stort förtroende.
I ett afseende har dock den danska beskattningen ej motsvarat för-
väntningarne. Man beräknade en inkomst af 4,200,000 kronor och har
endast erhållit omkring 3,345,000 kronor. Fn brist har således uppstått
till belopp af 855,000 kronor. Detta förhållande vill man förklara, dels
dermed att tillverkarne före lagens ikraftträdande tillverkat och från bryg¬
gerierna bortfört en betydlig myckenhet öl, dels dermed att förbrukningen
varit minskad under sommaren 1892, då allmänheten hyste fruktan för
kolerafarsoten. Väl hade bränvinstillverkningen något ökats, men denna
ökning kunde bero på åtskilliga tillfälligheter och torde icke angifva, att
allmänheten i stället för Öl användt bränvin. Det har dock från Danmark
omtalats, att arbetare, som förut druckit bäjerskt Öl, efter beskattningens
införande utbytt detsamma mot ett par supar bränvin, som i Danmark är
lågt beskattadt, och s. k. »hvidtöl» d. v. s. svagdricka.
Den tid, den danska beskattningslagen tillämpats, är emellertid för
kort för att någon öfvertygande erfarenhet om dess verkningar ännu kan
anses föreligga. Komitén har emellertid redan förut framhållit, att det
danska systemet icke synes tillfredsställande och att, äfven om det kunde
lämpa sig för Danmark, detsamma åtminstone icke passade för Sverige
med dess vidsträckta område och stora antal bryggerier. Den kontroll
eller kanske rättare frihet från kontroll, som utmärker detsamma, synes
likasom inbjuda till underslef. Äfven om det stora flertalet af bryggare
är hederligt och aktningsvärdt folk, så lärer det dock icke få antagas, att
bland en så talrik kår skola helt och hållet saknas personer, hvilka vilja bereda
sig vinning genom att undandraga sig beskattningen, och den täflan, som
då kommer att uppstå mellan den aktningsvärde industriidkare!! och den
mindre samvetsgranne, skall tilläfventyrs i mer eller mindre mån föranleda
äfven den förre till underslef. Brist på kontroll å en tillverkningsskatt
kan demoralisera hela industrien.
Jemte det beskattningen å de skattepligtiga dryckerna i Dan¬
mark icke i någon mån lämpas efter deras styrka, kan i öfrigt mot syste¬
met anmärkas, att, då alkoholhalten hos öfverjästa drycker hastigt förändras,
detsamma icke kan vara för näringsidkaren tillfredsställande.
Måhända kan den omständighet, att den starkare maltdrycken i Dan¬
mark är s. k. bäjerskt öl, som är underjäst och eu längre tid bör lagras,
föranleda, att tillverkning af detsamma icke kan ske obemärkt. Huru för¬
hållandet skulle gestalta sig i Sverige, är ovisst. Antagligen skulle från
36
bryggerier utgå öfverjästa drycker, hvilkas alkoholhalt derefter kunde ut¬
veckla sig.
Då komitén i sitt föregående betänkande lemnade en redogörelse för
förfarandet vid tillverkning af maltdrycker, framhöll komitén, hurusom
vörtens styrka beror af vattnets mängd i förhållande till maltets och att
af vörtens styrka åter beror det färdiga ölets beskaffenhet: en svag vört
ger dricka och en stark vört ger öl. Detta har i det anförda utlåtandet
närmare utvecklats af kontroll- och justeringsbyrån, som derjemte fullstän¬
digt visat, hurusom öfverjästa drycker utsläppas till förbrukning långt innan
de blifvit utjästa, och att under alla förhållanden svagdrickat undergår en
mer eller mindre stark efterjäsning, så att på få dagar dess alkoholhalt kan
betydligt förändras. Skilnaden mellan svagare och starkare maltdrycker
ligger således i vörtens beskaffenhet men beror ingalunda af redskapen.
Äfven med de enklaste redskap och underhaltigaste råämnen kan beredas
en visserligen kanske icke så god eller hållbar men dock betydligt alkohol-
stark maltdryck. Den härofvan lemnade redogörelsen för förhållandet i
Finland lemnar derpå ett exempel. Vid svagdricksbrygd lärer det till och
med vara vanligt, att, för besparing af bränsle och utrymme, vörten
inbrygges betydligt starkare, än som afses, och att den före jästens tillsät¬
tande utspädes till den extrakthalt, som erfordras.
När det nu, enligt det komitén lemnade nådiga uppdrag, gäller att
angifva sättet för uppdragande inom lagstiftningen af en gräns mellan star¬
kare och svagare maltdrycker, håller komitén lika med kontroll- och juste¬
ringsbyrån före, att densamma icke kan uppdragas med ledning endast af
dryckens alkoholhalt. Komitén åberopar härför de skäl, hvilka blifvit förut
anförda såväl af komitén (sid. 24) som af kontroll- och justeringsbyrån
(sid. 26). Till dessa synes kunna läggas, att de instrument, hvilka an-
gifvits såsom medel att med lätthet utröna maltdryckers alkoholhalt, nem¬
ligen komparatorn och ebullioskopet, icke äro egnade att sättas i en icke
sakkunnig persons händer, och att det senare ej är fullt tillförlitligt, enligt
hvad som utvisas af sakkunniges yttrande (se sid. 32) och med hvilket er¬
farenheten från Danmark synes öfverensstämma. Komitén är vidare ense med
kontroll- och justeringsbyrån derom, att en sådan gräns, om den skall
uppdragas, icke kan fotas på de vexlande benämningarne hos de olika
dryckerna, utan bör uppdragas enligt stamvörtens extrakthalt; men huru
teoretiskt riktig denna skilnad än är, har dock komitén funnit tillämpnin¬
gen af densamma inom lagstiftningen möta åtskilliga svårigheter, på sätt
komiténs arbete nogsamt utvisar.
37
För den händelse således att, efter vörtens extrakthalt, skall uppdragas
eu gräns mellan olika maltdrycker i syfte att påföra de starkare en be¬
skattning, från hvilken de svagare åter skola befrias, synes kunna ifråga¬
sättas, huruvida icke, då eu del af kontrollen kommer att anknyta sig vid
en undersökning af vörtens extrakthalt, skäl vore att helt och hållet grunda
maltdrycksbeskattningen på vörtens beskaffenhet sålunda, att afl vört under¬
söka, vissa saccharometergrader lemnas skattefria, och en högre skatt åter
påföres hvarje grad, som öfverskrider de frigifna. Ett sådant system skulle
medgifva tillverkning inom ett och samma bryggeri af både skattepligtig
och skattefri vara, någon skatteförsnillning genom sammanblandning af olika
maltdrycker skulle icke kunna ifrågakomma och systemet skulle kraftigt
motverka bruket af de starkare ölsorterna. Tyvärr lärer dock den kontroll,
som detsamma klöfver, vara allt för dyrbar för att systemet skall kunna
införas i ett land med vidsträckt område och stort antal små bryggerier.
1 samma mån som drygare afgifter på de starkare ölsorterna skulle för¬
anleda användande af svagare sådane, skulle kronan kanske icke hafva
mycket i behåll, sedan kontrollkostnader guldits. Sättet skulle äfven sanno¬
likt visa sig förhatligt för tillverkarne af skattepligtig vara, ty, ju högre
afgift hvarje beskattad saccharometergrad hade att bära, af dess större be¬
tydenhet vore det, om genom ett mer eller mindre noggrannt instrument
och mer eller mindre skarp aflösning, undersökningen komme att visa en
grad mer eller mindre. Föreställningen om att afprofningen kunde ske
olika vid olika bryggerier kunde icke gerna annat än hos tillverkarne alstra
missnöje. Vid sådant förhållande och då det nådiga uppdraget icke an¬
tyder tanke på öfvergifvande af det beskattningssystein, som legat till grund
för komiténs förra förslag, har komitén trott sig icke böra frångå dess
grundtanke, hvilken synes innebära större fördelar än de andra system,
som utomlands tillämpas.
Då komitén alltså enats om att med vidhållande af de grunder, på Förordn. §
hvilka komiténs föregående förslag hvilar, söka jemka detta, så att skatte- 2 mom' 2'
frihet medgifves maltdrycker, hvilkas stamvört icke uppgår till ett visst
procenttal, framställa sig frågorna: hvilken procent bör utgöra gränsen
mellan de skattefria och de skattepligtiga dryckerna? huru skall kontrollen
kunna ordnas vid de bryggerier, hvilka tillverka såväl starkare som svagare
maltdrycker? och hvilken kontroll skola de bryggerier, som endast tillverka
skattefri vara, underkastas?
Af de talrika analyser rörande stamvörtens extrakthalt, hvilka varit
för kontroll- och justeringsbyrån tillgängliga, har byrån gjort följande
sammanställning:
38
Dryckens slag.
|
Antal
|
.
Stam vörtens styrka.
|
analyser.
|
Medeltal.
|
Högst.
|
Lägst.
|
Porter.........
|
18
|
18.52
|
23.03
|
14.79
|
Bajerskt Öl.......
|
174
|
13.92
|
18.40
|
10.52
|
Pilsner-öl........
|
31
|
11.92
|
14.26
|
7.44
|
Iskällardricka......
|
31)
|
8.47
|
11.42
|
5.29
|
Svensköl .......
|
17
|
12.26
|
18.4 3
|
6.7 3
|
(äldre analyser .
Svagdricka:
(nyare >
|
16
52
|
6.27
4.96
|
8.80
7.39
|
4. t i
2.96
|
Häraf framgår att, derest 5, 6, 7 eller 8 procents extrakthalt hos
vörten bestämmes såsom gräns mellan starkare och svagare maltdrycker,
den svagare sorten omfattar:
vid 5 procent endast svagdricka,
vid 6 procent svagdricka och något iskällardricka,
vid 7 procent svagdricka, iskällardricka och svensköl samt
vid 8 procent nämnda drycker jemte pilsneröl.
Det framgår vidare, att alla sorter nu brukligt svagdricka icke kunna
fritagas utan att gränsen sättes vid 8 procent, i hvilket fåll åtskilliga sprter
af pilsneröl falla inom de svagare dryckernas klass, samt att gränsen omöj¬
ligen kan tagas så vid, att densamma omfattar alla sorter iskällardricka
och svensköl.
Vid betraktande af ofvan anförda förhållanden har komitén särskildt
fästat sig vid talen 5 eller 7, hvaremot 6 procent icke ansetts erbjuda sär¬
skilda fördelar. För extrakthaltens bestämmande till 7 procent har talat,
att de lättare sorterna af buteljdricka såsom iskällardricka, lagerdricka eller
pilsnerdricka då skulle räknas till den svagare, skattefria sortens malt¬
drycker, hvarigenom kunde vinnas, att dessa lätta och helsosamma drycker
skulle ställa sig jemförelsevis billigare än det starkare ölet och således
kunna mera uttränga detta ur förbrukningen. Det har till och med ifråga¬
satts, att genom ett jemförelsevis billigare pris å lättare buteljdricka, detta
kunde ur förbrukningen undantränga det mindre sunda svagdricka^
Då komitén emellertid bestämt sig för att förorda en stamvört af
fem procents extrakthalt såsom den starkaste vört, som kunde undgå be¬
skattning, har det skett i första rummet derföre, att derigenom uppdrages
en i praktiken lättare skönjbar gräns, enär i så fall skattefrihet endast
39
tillkommer svagdrickat, hvilket just i den framställning, som gaf anledning
till kontroll- och justeringsbyråns utlåtande, betecknades såsom den dryck,
som borde skiljas från andra maltdrycker, men sådan frihet icke tillkommer
svensköl eller buteljdricka, af hvilka eljest vissa arter skulle vara skattefria
och andra beskattade. Förestående tabell utvisar, att svagdrickat enligt,
nyare analyser i medeltal har lägre extrakthalt än fem procent, och en
erfaren svagdricksbryggare har meddelat, att nämnda procenttal angifver
en lagom styrka hos vörten för vanligt fatsvagdricka. Att i Stockholm detta
tillverkas af en ännu svagare vört är komitén äfven bekant. Om man
anser att svagdricka är för den stora arbetarebefolkningen en nödvändig¬
hetsvara, som icke bör fördyras, så kan det dock icke sägas att butelj¬
dricka är något, som i stort utgör föremål för arbetarebefolkningens för¬
brukning. Tvärt om torde buteljdricka få anses såsom en finare vara, som
lämpar sig för beskattning. Det må äfven kunna befaras att, om gränsen
sättes så hög att vissa sorter buteljdricka undgå beskattning, förbruk¬
ningen af dessa sorter skall något undantränga de starkare sorterna butelj¬
dricka och möjligen i någon mån ölet, till minskning af den statsinkomst,
som med beskattningen afses. Då, såsom längre fram visar sig, komitén
icke kunnat föreslå sådana bestämmelser, att vid samma bryggeri må kunna
tillverkas såväl skattefri som beskattad vara, är det af stor betydelse för
innehafvarne af de bryggerier, der tillverkningen af maltdrycker beskattas,
att icke deras täflan med de bryggerier, hvilka äro från beskattningen fri¬
tagne, göres allt för ojemn genom att omfånget för de senares verksamhet
öfver höfvan utvidgas. Det må ej heller förbises, att anledningen till Riks¬
dagens framställning om uppdragande af en gräns mellan svagdricka och
andra maltdrycker var, att i handeln tillgången å den förra drycken skulle
underlättas och å de senare försvåras, och för detta ändamål är det af vigt
att skilnaden uppdrages så, att den i det dagliga lifvet icke varder alldeles
oskönjbar, såsom förhållandet skulle blifva, om den lägre klassen kom att
omfatta buteljdricka, som blott genom alkohol- och extrakthalt men knappt
i smak skiljer sig från pilsneröl.
Komitén har i anledning häraf trott sig kunna bestämma svagdricka
såsom en maltdryck, hvars stamvört ej liar högre extrakthalt än fem procent.
- Derest det malt, som användes till svagdricka, undantages från be¬
skattning, kräfva rättvisa och billighet, att den bryggare, hvilken tillverkar
såväl svagdricka som starkare maltdrycker, icke bär att erlägga skatt för
det malt, som användes till svagdricka. Härför kan man tänka sig tre
olika former, nemligen
l:o att tillverkaren icke påföres skatt för det malt, som uppväges
för tillverkning af svagdricka,
40
2:o att han erhåller restitution af skatten för det malt, som antages
vara användt till svagdricka, eller
3:o att tillverkaren tillätes att skattefritt tillverka svagdricka endast
då tillverkningen af andra maltdrycker ligger nere.
I första fallet eller att den, hvilken tillverkar såväl svagdricka som
starkare maltdrycker, icke skulle påföras skatt för det malt, som afses för
tillverkning af svagdricka, erfordras tillsyn derå, att det sålunda för svag-
drickstillverkning använda maltet verkligen dertill användes och icke be¬
gagnas för tillverkning af skattepligtig vara, äfvensom derå, att det till¬
verkade svagdricka! icke genom blandning med en starkare maltdryck an¬
vändes till beredande af en skattepligtig vara. Att det för tillverkaren
skulle vara fördelaktigt att med användande af skattefritt malt bereda en
starkare skattepligtig vara och således undgå hela eller en de! af skatten
för densamma, torde icke behöfva vidare utvecklas. Just detsamma sker
ock, då eu skattefri vara blandas med en skattepligtig i det förhållande,
att den erhållna blandningen ernår sådan styrka, som betingar skatt. Om
t. ex. en tillverkare, som vill framställa 100 hektoliter af en maltdryck utaf
10 procents extrakthalt hos stamvörten, härför sammanblandar 50 hekto¬
liter Öl af 15 procents extrakthalt med 50 hektoliter svagdricka af 5 pro¬
cents extrakthalt hos stamvörten, och han för denna senare vara und-
sluppit tillverkningsskatt, så undgår han ju att erlägga sådan skatt för
ungefär fjerdedelen af det malt, som erfordrats för framställande af den er¬
hållna drycken. Kontrollpersonalens uppgift blir således ganska omfattande
och besvärlig. Kontrollör måste ständigt närvara i bryggeriet, ja i ett
större sådant, der arbete pågår dag och natt, skulle han behöfva tjenstgöra
äfven om natten. För ombyte af kontrollör skulle då behöfvas tre personer
vid hvarje bryggeri och de dermed förenade kostnaderna skulle uppgå till be¬
tydande belopp; men hur trägen kontrollpersonalens närvaro än vore, skulle
den dock icke bereda samma trygghet, som enligt komiténs förslag erbjudes
åt den sjelfregistrerande vågen. Af dessa skäl anser sig komitén icke kunna
förorda, att den, hvilken samtidigt tillverkar såväl svagdricka som andra malt¬
drycker, må få åtnjuta skattefrihet för det malt, som användes till svagdricka.
Att, såsom i det andra fallet tänkes, medgifva tillverkaren restitution
af skatten för det malt, som antages vara användt till svagdricka, torde
icke låta sig göra. Kontroll- och justeringsbyrån bär redan erinrat, att vid
många bryggerier dricka! uttages nästan uteslutande såsom bi- eller efter-
produkt till ölet och att det härvid blir omöjligt att med säkerhet be¬
stämma, huru stor del af maltet användes till dricka; men äfven andra
invändningar kunna framställas. Då svagdricka kan vara af olika styrka,
blefve det ej fullt rättvist att medgifva ett och samma restitutionsbelopp
41
för samma mått svagdricka. Bestämdes restitutionsbeloppet under an¬
tagande af fem procents extraktha.lt hos stamvörten, kornme det nog icke
att saknas de, hvilka genom att tillverka den möjligast svaga produkt, som
kunde afyttras, visste att förtjena på restitutionsbeloppet. .Ville man åter
undersöka hvarje brygd svagdricka, för att utröna extrakthalten hos stam-
vörten, blefve detta både dyrbart och omständligt, helst någon uppmätning
af varans myckenhet naturligtvis äfven måste ske. Det är visserligen sannt
att restitution föreslås vid export af maltdrycker, men utförsel deraf före¬
kommer mer sällan och kan antagligen ej omfatta andra maltdrycker än
sådana, för hvilkas tillverkning åtgått minst det mått malt, som tagits i
beräkning vid restitutionsbeloppets bestämmande.
Beträffande det tredje fallet, så ifrågasätter visst icke komitén annat,
än att den bryggare, hvilken upphört att tillverka Öl, må få idka skattefri
tillverkning af svagdricka under den kontroll, som för tillverkarne af svag¬
dricka kan varda föreskrifven, dock under förutsättning att inom bryggeriet
icke tinnes qvar starkare maltdrycker eller vört för sådane. Funnes starkare
maltdrycker eller vört, hade man ju alltid anledning att befara blandningar.
Just till förekommande af sådane föreslår komitén i § 28 det stadgande
att i svagdricksbryggeri icke får finnas starkare maltdrycker än svagdricka.
Detta förbud kommer emellertid att i nästan alla fall hindra dem, hvilka
tillverka öl, att idka skattefri tillverkning af svagdricka. Att tillverka
svagdricka förmenas dem dock icke, ty af det malt, för hvilket de betalt
skatt, få de tillverka hvilken jäst dryck de vilja.
Det är redan nämndt, att bryggare kunna med äfven de enklaste red- Förorda §§
skap tillverka en ganska alkoholstark maltdryck. Finge de personer, hvitka^^^ '
anmäla sig till idkande af skattefri tillverkning af svagdricka, bedrifva sin art. 4.
verksamhet utan tillsyn, kunde de tillverka och utsända en hastigt färdig malt¬
dryck af ganska hög alkoholhalt. För närvarande, då maltdryckstillverkningen
är fri från skatt, ega. de ej anledning dertill, men om tillverkningen af star¬
kare maltdrycker beskattas, skall det säkerligen finnas ganska lönande att
under benämningen svagdricka afyttra en dryck, som dock rätteligen borde
hänföras till ölet, men hvilken, såsom tillverkad skattefritt, kunde säljas till
billigare pris eller med större föi'del. Täflan mellan tillverkarne och önskan
att tillmötesgå köpares fordringar kunna ock innebära en sådan anledning.
Kommer härtill att, som i Riksdagens skrifvelse den 30 sistlidne April ifråga¬
sattes, handeln med starkare maltdrycker omgärdas med ganska inskränkande
bestämmelser, men s. k. svagdricka får säljas eller utskänkas utan iaktta¬
gande af andra vilkor än de, som nu gälla för handeln med kaffe in. in.,
varder afsättningen af den omförmälda sortens maltdryck högst betydande
till förb(st för statskassan och skada för arbetarebefolkningens moraliska
Bet. och förslag ang. beskattning af maltdrycker. 6
42
tillstånd. Härmed torde vara visad nödvändigheten af att underordna äfven
tillverkningen af den skattefria drycken en kontroll, som dock hufvudsak¬
ligen endast har att tillse att vörten till den dryck, som tillverkas, icke
har högre extrakthalt än fem procent.
Ehuru den nämnda kontrollåtgärden synes ganska enkel, erfordrar
den dock lika om ej större verksamhet af kontrolltjenstemannen än tillsynen
å de skattepligtiga bryggerierna, der hans befattning underlättas genom
den sjelfregistre rande vågen. I de större bryggerierna är tillverkaren äfven
underkastad uppsigt af eu större arbetspersonal, af hvilken han icke kan
vilja göra sig beroende genom dess kännedom om något underslef, då der¬
emot den mindre tillverkaren, som endast biträdes af sitt husfolk, icke be-
höfver hysa samma betänklighet. Svårigheten torde icke vara stor att, allra
helst i en aflägsen landsbygd, i smyg tillverka en öfverjäst, stark maltdryck,
som inom få dagar kan utsändas från bryggeriet.
Inom komitén har föreslagits, att den kontroll^ensteman, som har
tillsyn vid svagdrickshryggeri, skulle, aflönad med visst belopp i veckan
under den tid, tillverkningen vid bryggeriet pågår, hafva till skyldighet
att då och då på obestämda tider infinna sig vid bryggeriet för att pröfva
vörten. För underlättandet häraf skulle hvarje brygd hos honom anmälas.
Komiténs flertal har dock icke funnit detta innebära erforderlig trygg¬
het, på samma gång det ej heller ställer arfvodet i mer direkt förhållande
till det arbete, som af kontrolltjenstemannen kräfves. Förhållandet inom
svagdricksbryggerierna är, att tillverkningen icke (om ej såsom ett rent
undantag) pågår dag efter dag utan, allt efter förhållandena, en, två, tre
eller fyra dagar i veckan. För lösning af frågan tänker sig komitén kunna
tillämpa det tillvägagående, komitén i sitt föregående betänkande (sid. 73)
och § 48 i det dit hörande förslaget, motsvarande § 62 i nuvarande förslag,
tänkt kunna användas vid mindre bryggerier. Komitén föreslår derföre att
någon del af redskapen sättes under kronans lås, hvilket kontrolltjenste¬
mannen på anmälan har att för hvarje brygd borttaga, hvarefter han har
att inställa sig för att profva vörten och åter anbringa kronans lås för
redskapen. Endast på så vis torde en betryggande kontroll kunna vinnas,
och om härvid tjenstemannens arfvode bestämmes för hvarje brygd, vid
hvilken hans verksamhet påkallas, till 3 kronor, att af tillverkaren gäldas,
kommer arfvodet att lämpas efter arbetet, på samma gång tillverkaren för-
anlåtes ordna sin verksamhet så, att tillverkningen för hvarje gång kan bära
kontrollkostnaden, hvarvid således hvarje föreskrift, att ett minimibelopp
malt bör afverkas, varder onödig. Det nämnda beloppet är icke större än
att, enligt hvad jemväl en tillkallad innehafvare af mindre bryggeri för¬
klarat, en vanlig brygd kan bära detsamma. Att åter låta kronan gälda
43
kontrollkostnaden, huru liten tillverkningen än vore och huru ofta kon-
trolltjenstemannens närvaro påkallades, synes icke tillrådligt och ej heller,
i betraktande af den förmån skattefriheten innebär, nödigt.
Brygges ej under en hel kalendervecka, bör tillverkaren ersätta till-
syningsmannens besvär med tre kronor.
Den omständighet, att vörten till hvarje brygd pröfvas af kontroll-
tjenstemannen, medför den väsentliga fördel, att tillverkaren icke behöfver
ansvara för afprofningens riktighet. Annorlunda ställer sig förhållandet,
om tillsyningsmannen endast har att tillfälligtvis afprofva extrakthalten hos
vörten vid en eller annan brygd. Det blefve då tillverkaren, hvilken vore
ansvarig för att vörten icke erhölle högre styrka än den lofliga, och
om vid kontrolltjenstemannens besök vörten funnes ega, högre extrakthalt
än fem procent, förelåge ett försök till skatteförsnillning, soin för tillverka¬
ren måste medföra ansvar af åtminstone mer eller mindre dryga böter för¬
utom möjligen redskapens förlust. Det synes emellertid komitén svårt och
olämpligt att ålägga svagdrikstillverkarne, Indika oftast torde vara mindre
erfarna i bryggeritekniken, ett sådant ansvar.
Då den kontrolltjensteman, hvilken anställes vid svagdricksbryggeri,
såväl till sin verksamhet som till sin aflöning koinme att skilja sig från
den kontrollör, som anställes vid bryggeri, der beskattad tillverkning cger
rum, har komitén ansett honom äfven böra erhålla en annan benämning
och derföre föreslagit, att han måtte benämnas tillsyningsman. Han bör
tillsättas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, der anmälan om rörelsens
bedrifvande följaktligen måste göras, men innan förordnande meddelas bör
angående tillsyningmans lämplighet och skicklighet yttrande inhemtas af
öfverkontrollören. För att tillsyningsmannen må kunna nöja sig med det
ifrågasatta låga arfvodet, erfordras att han är bosatt i närheten af bryg¬
geriet. Der närboende person icke kan förordnas, erfordras någon förhöj¬
ning af arfvodet och sådan skulle ju äfven annorledes kunna af särskild
anledning påkallas. Enligt förslaget eger derföre Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande att höja arfvodet öfver tre kronor dock högst till fem kronor för
hvarje brygd. Ehuru kontrollkostnaden ansetts böra gäldas af tillverkaren,
har det dock icke ansetts lämpligt, att uppgörelsen sker direkt mellan till¬
verkare och tillsyningsman, utan föreslås, att den senare får uppbära sin
aflöning hos Kong]. Maj:ts Befallningshafvande, till hvilken den förre har
att inbetala beloppet. Det finnes naturligtvis intet hinder för att samme
person kan vara både kontrollör vid ölbryggeri och tillsyningsman vid
svagdricksbryggeri, men någon förändring i arfvodet för ena eller andra
befattningen synes ej deraf böra föranledas, i betraktande af de olika grun¬
der, efter hvilka godtgörelsen beräknas, och arfvodets låga belopp.
44
Tillverkarens skyldighet blir att anmäla brygden hos tillsyningsmannen,
att angifva den tid, då vörten kan afprofva,s, samt att om brygden verkställa
vissa anteckningar i en bryggjournal, som erfordras dels för att sätta de högre
kontrollmyndigheterna i tillfälle att följa tillvägagåendet vid bryggeriet dels ock
för erhållande af en tillförlitlig statistik öfver åtgången af maltdrycker och an¬
vändningen af malt dertill. Derjemte måste han underkasta sig vissa inskränk¬
ningar i sin verksamhet, såsom att icke få i bryggeriet förvara eller införa
socker eller starkare maltdrycker samt att ej heller idka handel med andra
maltdrycker än svagdricka. Dessa inskränkningar äro nödiga för att förebygga
blandning af starkare maltdrycker med svagdricka, tillsättning af socker till den
undersökta vörten i ändamål att erhålla högre alkoholhalt eller annat svek.
Tillsyningsmannens skyldighet är att afprofva hvarje vört, men om
han försummar denna sin skyldighet, får dock brygden icke förderfvas; och
medgifves derföre tillverkaren rättighet att för det nämnda, antagligen yt¬
terst sällan förekommande fallet, sjelf efter två timmars väntan få afprofva
vörten i närvaro af ett tillkalladt vittne.
Fö™rd£8§§ Uppkomsten af ett särskilt slags bryggerier, der till salu afverka^
J endast svagdricka, betingar särskilda ansvarsbestämmelser för innehafvarne af
dessa bryggerier, och har komitén härvid trott att bötesbeloppen, i betrak¬
tande af svagdricksbryggarnes mer begränsade tillgångar, kunna något ned¬
sättas under de belopp, som för andra tillverkare äro föreslagna. I § 48
meddelas förbud mot sammanblandning af skattefri maltdryck med annan
maltdryck.
För den omflyttning eller ändring af vissa §§, som erfordrats, torde
någon närmare redogörelse ej vara nödig.
Den korta tid, inom hvilken det ansetts att komiténs ifrågavarande
arbete borde vara färdigt, har icke medgifvit insamlandet af annat stati¬
stiskt material än det, som låg till grund för de tabeller, hvilka fogades
vid föregående betänkande. Redan i detta hade komitén emellertid på
anfördt skäl yttrat misstanke derom, att de erhållna primäruppgifterna icke
i allo voro riktiga. Det gälde då tvifvel om det belopp, till hvilket
tillverkningen af maltdrycker, svagdrickat undantaget, skulle uppgå. Seder¬
mera har i en facktidskrift framhållits, att i några uppgifter den erhållna
qvantiteten svagdricka icke öfverensstämmer med den uppgifva maltåtgån¬
gen. Komitén har dock icke med anledning af denna anmärkning tilltrott
sig att göra någon rättelse i de erhållna uppgifterna, enär komitén, äfven
45
om uppgifterna synas icke öfverensstämma med hvarandra, icke i hvarje fall
kan veta, hvilkendera uppgiften är den felaktiga, men komitén har velat
omnämna förhållandet såsom en erinran derom att de erhållna primär¬
uppgifterna kunna i en eller annan del vara mindre tillförlitliga.
Af inkomna uppgifter om antalet salubryggerier i riket och deras
tillverkning år 1890 har komitén gjort denna sammanställning:
Bryggerier, som tillverka så¬
väl Öl som svagdricka: Antal.
1) med en maltafverkning af
30,000 kg. och deröfver 164
2) med en maltafverkning af
mindre än 30,000 kg. 157
Bryggerier, som endast till¬
verka svagdricka:
1) med en maltafverkning af
30,000 kg. och deröfver 19
2) med en maltafverkning af
mindre än 30,000 kg. 214
554 35,805,050.8 982,629.1 1,210,713.8
I uppgiften inbegripas iskällardricka och andra slag af buteljdricka
under svagdricka^
Att å dessa uppgifter grunda någon beräkning af den minskning,
som, i händelse svagdrickat undantages från beskattning, kan förväntas in¬
träffa i den påräknade inkomsten af beskattningen å maltdrycker, är dock
ganska vanskligt, i anseende dertill att flera förhållanden, som derå inverka,
icke kunna vara kända. Det är först obekant, huru stor tillverkningen är
af buteljdricka, som ingår i uppgiften om svagdrickstillverkningen, men
dock icke föreslås till skattefrihet. Komitén antager dock, att tillverkningen
af detta slags dricka icke är särdeles omfattande och att samma tillverk¬
ning bedrifves vid de bryggerier, som jemväl tillverka Öl. Det är vidare
ovisst, i hvad mån de bryggerier, hvilka nu tillverka såväl svagdricka som
starkare maltdrycker, komma att fortsätta med svagdrickstillverkningen,
eller huruvida denna kommer att öfvertagas af särskilda bryggerier. Att
det sistnämnda förr eller senare kommer att inträffa, är dock sannolikt.
Ännu ovissare är, huruvida icke skattefrihet för svagdricka men beskatt¬
ning å andra maltdrycker kan föranleda, att förbrukningen af svagdricka
ökas och förbrukningen af andra maltdrycker minskas.
Maltafverkning.
Kg-
Tillverkning.
Öl och porter. Svagdricka.
Hl.
31,156,994 895,809
1,645,844.8 86,820.1
Hl.
550,594.9
366,748.8
1,142,374
1,859,838
105,753.5
187,616.0
46
Alldeles otvifvelaktigt är dock, att allt det malt, 3,002,212 kilogram,
som förbrukas vid de bryggerier, som endast tillverka svagdricka, undgår
beskattningen. Skatteminskningen utgör således minst 300,000 kronor, men
1 den mån, svagdrickstillverkningen kommer att handhafvas af särskilda
bryggerier, kommer minskningen att ökas, så att den möjligen kan uppgå till
900,000 kronor. Hvar minskningen kommer att mellan dessa två tal
stanna, kan endast blifva föremål för gissning.
Då komitén föreslagit, att tillsyningsmännens arfvoden skulle gäldas
af tillverkarne sjelfva, kommer den ökade kontrollkostnad, som skattefrihet
för svagdricka skulle tillskynda kronan, att inskränka sig till utgiften för
2 å 4 öfverkontrollörer, något ökad arbetsstyrka å kontroll- och justerings-
byrån, kostnad för kontrolleffekter, blankettryck m. in. I någon mån kan
den uppvägas deraf att kronan undslipper att vid några bryggerier under¬
hålla kontrollör.
Hvilken utgift svagdrickstillverkarne få vidkännas, är omöjligt att
uträkna. Om samtlige 233 bryggerier vore i gång två dagar i veckan
och arfvodet för tillsynen vore 3 kronor för hvarje brygd, komme kost¬
naden att utgöra 72,696 kronor.
I det komitén meddelade uppdrag, att taga i förnyadt öfvervägande
frågan om drickats undantagande från beskattning, i händelse tillverkningen
af maltdrycker i allmänhet skulle beskattas, torde äfven ingå att meddela
yttrande angående sjelfva sakens lämplighet och ändamålsenligheten af det
förslag, som af komitén blifvit uppgjordt. Härvid får komitén, som af an¬
ledningar, hvilka förut uppgifvits, skulle finna det önskvärdt, att svagdricka
kunde undantagas från beskattningen, dock erinra att lämpligheten häraf
måste vara beroende på möjligheten att, med svagdrickats befriande från
den ifrågasatta skatten, ordna beskattningen å öfriga maltdrycker utan
orättvisa mot tillverkare af de beskattade dryckerna och utan öfverdrifven
kontrollkostnad eller äfventyr af skatteförsnillning. De med frågans lösning
förknippade svårigheter, hvilka tryckt sin prägel å resultatet af komiténs
arbeten, hafva dock icke kunnat på ett tillfredsställande sätt öfvervinna^,
och då komitén derföre icke vågar förvänta, att dess förslag skall anses
fullt lämpligt, finner komitén sig ej heller kunna förorda att, i händelse
beskattning å maltdrycker införes här i landet, undantag dervid göres för
svagdrickat. Med erinran, att den fråga, som förelegat, icke blifvit på
lyckligt sätt löst i något annat land, hänvisar komitén till de invändningar,
som torde kunna mot förslaget framställas.
I första rummet framhålles den olägenhet, att skattefrihet endast kun¬
nat medgifvas de personer, hvilka blott tillverka svagdricka, men att de,
hvilka tillverka såväl svagdricka som andra starkare maltdrycker, skulle få
47
erlägga, skatt äfven för det malt, som användes till svagdricka. På de orter,
der svagdricka tillverkas både af personer, som endast äro svagdricksbryg-
gare, och af personer, som jemväl tillverka andra maltdrycker, innebär
detta en orättvisa mot de senare, hvilka ju under sådant förhållande icke
lära kunna hålla samma pris å sin vara som de, hvilka icke skatta för det
använda maltet. A de orter åter, der såsom i Stockholm svagdrickat endast
tillverkas å bryggerier, som jemväl tillverka Öl, kommer orättvisan att
drabba den befolkning, som använder svagdrickat och således får skatta
derför, ända till dess bryggerier för endast svagdricka uppstå, då förhållan¬
det omkastas. Att, såsom två af komiténs ledamöter ifrågasatt, medgifva
de personer, som tillverka starkare maltdrycker, rätt att skattefritt tillverka
en svagare maltdryck under någon kortare tid, då tillverkningen af de
starkare dryckerna ligger nere, synes ej kunna innebära någon egentlig
fördel för de större tillverkarne, hvilka, i den mån deras bryggerier val
ordnats, bedrifva sin egentliga tillverkning nästan hela året. I reservatio¬
nen lemnas ej heller någon utredning, huru för det nämnda fallet kon¬
trollen skulle ordnas och hvartill kostnaden för densamma må beräknas.
En annan olägenhet är den ökade lättheten till skatteförsnillning.
Det är mycket sannolikt att hos öltappare komme att bedrifvas den industri
att sammanblanda svagdricka med någon starkare maltdryck. Väl föreslås
strängt ansvar derå, men i anseende till svårigheten att bevisa förbrytelsen,
lärer ansvarsbestämmelsen få stanna vid att vara eu död bokstaf. Nödvän¬
digheten att begränsa kontrollkostnaden inom det minsta möjliga belopp
har föranledt komitén att föreslå tillsyningsmannens arfvode så lågt som
till tre kronor för hvarje brygd. Om än på sina ställen pålitliga personer
torde kunna erhållas mot den nämnda godtgörelsen, hyser komitén dock
fruktan, att det skall visa sig förenadt med afsevärda svårigheter att öfverallt
få tillsyningsmannabefattningarne besatta med pålitliga personer, som med
nit handhafva desamma.
Hänvisande till hvad här ofvan yttrats angående den minskning, som
skattefrihet för svagdrickat kan antagas medföra i den påräknade inkomsten af
maltdrycksbeskattningen, och den ökade kontrollkostnad, som af svagdrickats
skattefrihet påkallas, erinrar komitén derom, att svagdrickats frihet från
skatt möjligen kan medföra en väsentlig minskning i den behållna stats¬
inkomst, som måste antagas vara ändamålet med beskattningen å malt¬
drycker. En sådan minskning af betänklig beskaffenhet kommer helt visst
att inträffa, om gränsen mellan de olika dryckerna sättes vid sju procents
extrakthalt hos stamvörten.
Att tillsynen öfver svagdricksbxyggerierna kommer att för Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande medföra ett ej obetydligt besvär, torde vara uppenbart.
48
Hvad slutligen angår den med skattefrihet för svagdricka afsedda
fördelen, att handeln med maltdrycker derigenom skulle lättare kunna skil¬
jas i två afdelningar, af hvilka den ena eller handeln med svagdricka icke
skulle förknippas med andra vilkor än handeln med kokt kaffe eller läske¬
drycker, men åter den andra eller handeln med starkare maltdrycker å
landet omgärdas med åtskilliga inskränkande föreskrifter, så synes en sådan
fördel endast i ringa om ens någon mån vinnas. I händelse en återförsäl¬
jare endast eger afyttra svagdricka af den beskaffenhet, att stamvörtens
extrakthalt ej öfverstiger fem procent, drabbas han ju af ansvar, om han
säljer en starkare dryck. Sjelf kan han dock icke kontrollera, om varan är
af tillåten beskaffenhet, och det torde ej kunna ifrågasättas, att han för
hvarje inköp skulle låta anställa prof genom sakkunnig person. Återförsäl¬
jaren nödgas således lita på bryggeriets uppgift. Det synes väl som om
han borde kunna det, om han köper sin vara hos en bryggare, som endast
eger tillverka skattefri vara; men köper han hos annan bryggare, har han
icke annat att förlita sig på än dennes uppgift. Väl låter det sig, ehuru
med kostnad, göra att låta kontrollören undersöka vörten till hvarje brygd,
men föga vunnes dermed, såvida ej, hvilket gränsade till det omöjliga,
kontrollören skulle undersöka hvarje fat, som utginge från bryggeriet eller
tappades på buteljer; och, äfven om buteljer och fat förseddes med vissa
märken, skulle dock sålunda märkta fat eller buteljer kunna utom brygge¬
riet missbrukas till förvarande af andra drycker, än dertill afsedda. Priset
torde blifva det lättaste kännetecknet, ty eu starkare dryck förutsätter mer
malt och, är detta beskattadt, varder den starkare drycken än dyrare; men
denna skilnad kommer nog att finnas, äfven om svagdrickat beskattas.
Ä andra sidan är det högst antagligt att försäljare, hvilka endast
ega rätt att sälja svagdricka, skola till egen vinning och för kunders
tillfredsställande äfven tillhandahålla Öl. Kontrollen häröfver blefve högst
besvärlig för kronobetjeningen, allra helst då det gälde förtäring på stället.
Skulle buteljdricka af sju procents extrakthalt hos stamvörten räknas till
läskedryckernas klass, kan komitén icke inse, huruledes kontroll skulle
kunna handhafvas annorledes än medelst oafbrutna analyser, ty att eljest
afgöra, om en butelj dricka är af starkare eller svagare stamvört, lära få
personer om ens någon kunna.
Att svagdrickat genom skatten fördyras, är visserligen sannt, men
så varda alla drycker, som tillverkas af malt och i vida högre grad.
Skatten beror naturligtvis å svagdrickats styrka. En sakkunnig har upp¬
gifva, att af 100 kilogram godt malt kunna tillverkas 12 hektoliter fat-
svagdricka, som säljes till 3,i å 3,5 öre litern. Skatten varder då 83 öre för
hektoliter eller 0,85 för litern. I Stockholm brygges ett tunnare svagdricka,
49
som icke torde komma att drabbas af högre skatt än 7* öre litern. Vid
vissa bryggerier åter lärer skatten kunna uppgå till 1 öre litern. Ölet
deremot drabbas af 2,5 öre litern eller mera. Till jämförelse meddelas att
tullen å vin är 60, 80 å 150 öre litern. Det må ej heller förbises, att
den kontrollkostnad, förslaget afser att låta svagdricksbryggaren erlägga,
kommer att medföra någon förhöjning i varans pris.
Mer betänkligt har det synts komitén, att innehafvarne af de minsta
bryggerierna, af hvars inkomst de äro beroende, kunna nödgas att upphöra
med sin rörelse. I 1881 års komitébetänkande ansågs sådant i allmänhet
icke vara att beklaga. Det ansågs nemligen gifvet, att om en maltdrycks-
tillverkning, drifven i så liten skala som den, hvarom fråga vore, eller med
en afverkning, som ej ens uppginge till 10 kubikfot malt om dagen, skulle
kunna löna sig, måste produkterna antingen hållas i oskäligt högt pris
eller ock vara af temligen underhaltig beskaffenhet, i de flesta fallen båda
delarne, hvaraf åter följden lätt blefve, att företaget, framkalladt af till¬
fälliga förhållanden, snart under inflytelsen af täflan från större och bättre
skötta bryggerier måste upphöra. 1891 års komité har åter sökt lätta
öfvergången så mycket som möjligt. Då den förra komitén för äldre bryg¬
gerier föreslagit en miniiniafverkning af 18,000 kilogram, har denna ned¬
satts till 15,000 kilogram, hvarjemte föreslagits dels för mindre bryggerier
att på Kongl. Maj:ts särskilda pröfning skulle bero, huru kontrollen vid
bryggeriet kunde anordnas och huruvida kontrollkostnaden skulle helt och
hållet eller till en del bestridas af tillverkaren, hvarvid komitén för några
tänkt sig ett förfaringssätt något liknande det, som nu föreslagits för
svagdricksbryggerier, dels ock för de mindre bryggerier, hvilkas verksamhet
måste upphöra, att bryggeriredskap och fat skola af kronan inlösas.
Att förena beskattning å maltdrycker med beståndet af alla nu be¬
fintliga svagdricksbryggerier lärer ej låta sig göra, för såvidt ej beskatt¬
ningen såsom i Norge lägges å det korn, som stöpsättes. De olägenheter,
som med berörda system äro förenade, angifvas dock i komiténs föregående
betänkande.
Het. och förthy ony. hesknttniny af maltdrycker.
50
Reservation.
Emedan vi i vigtiga delar af förestående betänkande och förslag
hafva annan uppfattning än komiténs flertal, anhålla vi härmed att få till
betänkandet foga denna vår afvikande mening.
Såsom komitén i sitt betänkande visat, skulle drickstillverkningens
fritagande från beskattning komma att medföra en ganska stor minskning
i den förut beräknade inkomsten af den föreslagna maltskatten, liksom en
dylik anordning äfven skulle nödvändiggöra eu jemförelsevis omständlig
kontroll till förhindrande af skatteförsnillning genom tillverkning af Öl vid
drick sbryggerierna. Det är då af vigt att tillse, att det med drickstillverk¬
ningens fritagande från beskattning afsedda målet verkligen vinnes. Detta
mål kan enligt vår åsigt ej vara annat än att bereda allmänheten, isynner¬
het de mindre bemedlade klasserna, möjlighet att fortfarande till ett jem¬
förelsevis lågt pris kunna erhålla en icke berusande, sund maltdryck. Skall
detta mål vinnas, måste tillses, att skattefriheten kommer icke blott den sämsta,
ofta mindre helsosamma, alkoholsvaga maltdrycken nemligen det vanliga öfver-
jästa svagdrickat till del utan äfven de öfriga alkoholsvaga, i allmänhet vida
helsosammare drickssorter, som gå under namnen iskällardricka, lagerdricka
o. d. och kunna betecknas med den gemensamma benämningen buteljdricka.
Sker ej detta, har man med saken endast vunnit, att ett stort antal små
svagdricksbryggerier fortfarande kunna tillhandahålla allmänheten en ofta
ganska dåligt beredd dryck, under det att de större bryggerierna, som en¬
samma tillverka nyssnämnda bättre buteljdricka, drabbas icke blott af malt¬
skatten, hvarigenom de tvingas att höja priset på dessa produkter, utan
ock af konkurrensen med svagdricksbryggerierna. Sannolika följden häraf
blefve, att många af nyssnämnda större bryggerier koinme att upphöra
med tillverkningen af de bättre drickssorterna, för att i stället uteslutande
egna sig åt tillverkningen af öl och, genom efterlakning, af tunnt och dåligt
svagdricka. Buteljdrickat, hvilket under senare åren börjat alltmera vinna
användning äfven hos de mindre bemedlade, skulle således åtminstone del¬
vis utträngas ur konsumtionen af å ena sidan det dåliga svagdrickat och å
andra sidan det alkoholstarkare ölet. Lemnas åter skattefrihet äfven åt de
omtalade sorterna buteljdricka, skall denna fördel gynna utvecklingen af en
bryggeriindustri, egnad åt tillverkningen af sunda alkoholsvaga maltdrycker.
Utgående från dessa förutsättningar kunna vi icke förena oss med
flertalet inom komitén uti förslaget att bestämma fem procents extrakthalt
hos vörten såsom gräns mellan skattefria och beskattade maltdrycker, utan
anse, att ifrågavarande gräns bör sättas vid sju procents extrakthalt, hvilket,
såsom kontroll- och justeringsbyrån i sitt utlåtande visat, är nödvändigt,
om tillverkningen af de bättre alkoholsvaga maltdryckerna skulle blifva
skattefri.
Komitén har såsom skäl för sitt förslag att sätta fem procents extrakt¬
halt såsom gräns i främsta rummet anfört, att derigenom skulle' uppdragas
en i praktiken lättare skönjbar gräns, enär i så fall skattefrihet endast till-
komme svagdrickat, hvilket i den Riksdagens framställning, soin gaf an¬
ledning till kontroll- och justeringsbyråns utlåtande, betecknades såsom den
dryck, som borde skiljas från andra maltdrycker. Denna gräns torde emel¬
lertid icke blifva särdeles skönjbar, enär man svårligen genom smaken kan
skilja mellan t. ex. svensköl af 6- å 7-procentig vört och bättre svagdricka.
Att Riksdagen i sin åsyftade skrifvelse användt ordet svagdricka, kan ej
gerna betyda, att Riksdagen endast afser den öfverjästa maltdryck, som
vanligen går under detta namn, enär Riksdagen i samma skrifvelse talar
om nödvändigheten att utreda, huruvida en alkoholgr&ns kan uppdragas
mellan »starkare och svagare maltdrycker». Sättes gränsen till sju procents
extrakthalt, komma nästan allt svagdricka, något svensköl samt en del butelj¬
dricka, allt sådant det nu brygges, att räknas till den skattefria klassen.
Men blir allt dricka, som brygges af vört med mindre än 7 °/o extrakt¬
halt, skattefritt, kan det icke längre löna sig att af beskattadt malt brygga
en dryck med omkring 8 °/0 stamvört, ty skilnaden mellan denna dryck
och det skattefria drickat blir, hvad beträffar qvaliteten, så obetydlig, att
de måste säljas till samma pris. Deraf följer åter, att äfven den, som brygger
af beskattadt malt, kommer att nedsätta vörtstyrkan för nu afsedda drycker
till 7 %, med hvilken vörtstyrka, enligt hvad en dricksbryggare för komi¬
tén uppgifvit, buteljdricka af fullgod beskaffenhet kan erhållas. Genom att
bestämma gränsen till sju procents extrakthalt vunnes sålunda, att man
sannolikt redan rätt snart efter beskattningens införande finge maltdryc¬
kerna delade i två ganska skarpt åtskilda grupper, å ena sidan det alkohol¬
svaga drickat, såväl öfverjäst som urulerjäst, och å andra sidan det alko¬
holstarkare ölet.
Statsverkets behållna inkomst af eu maltskatt blir naturligtvis, såsom
komitén påpekat, mindre ju högre gränsen för de skattefria maltdryckerna
52
sättes. Det är mycket vanskligt att söka beräkna, huru mycket statens
förlust i detta afseende skulle ökas, derigenom att gränsen höjes från 5 till 7
procent, emedan i de uppgifter angående maltdryckstillverkningen i riket,
som inkommit till komitén, skilnad icke göres mellan olika sorter dricka.
Af fackmän antages dock, att de bättre drickssorterna skulle utgöra omkring
17 % af hela drickstillverkningen eller 200,000 hl., hvartill skulle åtgå
2,000,000 kg. malt, motsvarande således en skatteminskning af högst 200,000
kr., i händelse all denna tillverkning blefve så ordnad, att den kunde åtnjuta
skattefrihet. Härvid är dock att märka, att, äfven om såsom vi tänkt oss
och nedan skola vidare utveckla, skattefri drickstillverkning skulle under
vissa tider medgifvas de eljest skattepligtiga bryggerierna, säkerligen en del
af ifrågavarande dricka komme att tillverkas af beskattadt malt. Med hän¬
syn till denna omständighet hafva vi föreställt oss, att man icke bör kunna
antaga den minskning i maltskattens afkastning, som uppkommer deraf, att
gränsen för de skattefria maltdryckernas vörtextrakt höjes från 5 till 7
procent, till mera än högst 150,000 kr., hvilken uppoffring från statsverkets
sida enligt vårt förmenande till fullo motsvaras af här ofvan antydda stora
fördelar af skattefrihets beredande för de bättre, hållbara, alkoholsvaga
maltdryckerna.
Komitén har mot sjelfva förslaget att fritaga de svagare maltdryckerna
från tillverkningsskatt anmärkt den fara för skatteförsnillning, som skulle
uppstå genom tillfälle till blandning af skattefri och skattepligtig maltdryck,
men ehuru vi medgifva, att denna fara blir större i samma mån som grän¬
sen för skattefriheten sättes högre, anse vi dock, att den i praktiken icke
blir särdeles stor, ens om gränsen sättes vid 7 °/0. Sannolikheten att för¬
sök till dylik skatteförsnillning skola göras, är tydligen helt och hållet
beroende af den ekonomiska vinsten. Då blandningsprodukten alltid blir
något underlägsen det direkt framstälda ölet, beror åter denna vinst på,
huruvida den förra kan realiseras till ett sådant pris, att den inbesparade
maltskatten öfverstiger skilnaden i pris för de båda dryckerna. Enligt
uppgift från fackmän fordras till en hektoliter vört af 12,'5 % extrakthalt
20 kg. medelgodt malt; skatten för detta malt skulle efter 10 öre per kg.
utgöra 2 kronor, Antages nu, att man blandade en hektoliter maltdryck
af 18-procentig vört, hvartill åtgått minst 29 kg. malt, och en hektoliter
skattefritt dricka af 7-procentig vört, så erhölles 2 hektoliter öl af samma
styrka som det nyssnämnda af 12,5-procentig vört brygda. Då skatten för
det i blandningen ingående skattepligtiga maltet utgör 2 kr. 90 öre, blefve
alltså skatten för en hektoliter af blandningen 1 kr. 45 öre och skattevin-
sten således 55 öre per hektoliter eller 0,55 per liter. Då det lägsta pris,
hvartill direkt brygdt Öl af ifrågavarande styrka för närvarande säljes från
53
bryggeriet, är 12 öre per liter och efter beskattningens införande väl blefve
15 öre per liter, skulle således blandningen betinga ett pris af mer än 14,45
öre för att någon vinst skulle kunna uppkomma. Sannolikheten för någon
nämnvärd vinst synes således icke vara stor, åtminstone icke så stor, att.
den kan locka vare sig tillverkare eller återförsäljare till dylika underslef,
hvarigenom de utsätta sig för risken att i händelse af upptäckt drabbas af
de, enligt komiténs förslag, stränga straffen derför. Skulle emellertid någon
fara för dylikt underslef förefinnas, synes oss, som vore den vida större
hos återförsäljare, särskild! de s. k. öltåpparne, än i ölbryggerier, der all¬
tid eu större eller mindre arbetarepersonal, »af hvilken tillverkaren icke
kan vilja göra sig beroende», skulle erhålla kännedom om underslefvet.
Häraf framgår åter, att rättighet att skattefritt tillverka dricka utan
särdeles stor fara bör kunna medgifvas ölbryggerier under de tider, då öl
ej der tillverkas, äfven om Öl, såsom nästan alltid är fallet, fortfarande
finnes lagradt i bryggeriets källare, hvilket. komiténs flertal just med hänsyn
till möjlig skatteförsnillning genom blandningar ansett sig böra förbjuda.
Såsom vilkor för dylikt medgifvande måste dock fordras, att den skattefria
tillverkningen ej finge börja förr, än allt vid bryggeriet qvarvarande, af
skattepligtigt. malt tillverkadt Öl bragts till lagerkällaren, att tillverkaren
ersatte kostnaden för den kontroll, som kunde anses nödvändig under den
tid, skattefri tillverkning i bryggeriet egde rum, samt att den skattefria
drycken lagrades på särskild! märkta fat. Derigenom, att nämnda rättighet med-
gifves ölbryggerierna, minskas i väsentlig mån den förlust, som ölbryggerierna
skulle göra derigenom, att skattefriheten utsträcktes äfven till maltdrycker
af sjuprocentig vört. De blefve då i tillfälle att åtminstone under vissa
tider af året sjelfva tillverka de bättre drickssorter, hvilka anses kunna
menligt inverka på afsättningen af deras beskattade produkter, och dricks-
tillverkningen skulle å andra sidan vinna på, att den fortfarande blefve
åtminstone delvis förlagd till de bäst ordnade bryggerietablissementen.
Vid komiténs sammanträde under hösten 1891 ansågo vi, i likhet
med komiténs öfrige ledamöter, att den inom komitén väckta frågan om
skattefrihet för svagdricka borde förfalla, särskildt vid betraktande af
svårigheten att bestämma en gräns mellan skattefria och skattepligtiga
maltdrycker. Sedan dess hafva emellertid nya förhållanden inträdt, i det
att kontroll- och justeringsbyrån, sedan Riksdagen i syfte att vid handel
skilja alkoholsvaga maltdrycker från de starkare begärt en utredning an¬
gående möjligheten att åtskilja nämnda sorter af maltdrycker, ådagalagt,
att en gräns kan uppdragas genom bestämmande af extrakthalten hos
dryckens stamvört, äfvensom uppvisat, huru en verksam kontroll kan an¬
ordnas. Härigenom har enligt, vår åsigt det hufvudsakligaste af de i
komiténs förra utlåtande anförda skälen mot de alkoholsvaga maltdryckernas
fritagande från beskattning förfallit.
Då vi här ofvan angifvit, huru den i samma utlåtande påpekade
ojemnhet i beskattningen, som blefve en följd deraf, att dricka, tillverkadt
vid svagdricksbryggerierna, blefve skattefritt, under det att tillverkningen
af samma vara vid ölbryggerierna blefve beskattad, åtminstone till en del
kan undvikas genom att medgifva de senare rättighet att under den del
af året, då ölbrygd ej eger rum, tillverka skattefritt dricka, synes oss ej
heller detta missförhållande vara af den betydenhet, att det bör hindra
skattefrihetens medgifvande.
En bland de tyngst vägande invändningar, som framstälts mot att
medgifva skattefrihet åt de svagare maltdryckerna, är enligt vår åsigt,
att den för landet betydelsefulla större bryggeriindustrien skulle komma att
lida ett nämnvärdt afbräck genom den minskade ölkonsumtion, som blefve
en följd af särskildt de bättre drickssorternas i skatteafseende mera gynnade
ställning. Man måste dock härvid taga i betraktande, huru obenägen all¬
mänheten är att ändra sina vanor, samt att det således kommer att fordra
lång tid, innan buteljdrickat kan lyckas undantränga ölet i så hög grad,
att afsättningen af denna senare dryck i väsentlig mån försvåras. Någon
plötslig omstörtning kommer säkerligen icke att i detta afseende ega, rum
och maltdrycksindustrien får således god tid att ordna sig efter de nya
förhållandena. Man måste äfven ihågkomma, att den af komitén föreslagna
maltskatten, 10 öre per kilogram, ej kommer att höja priset på eu liter öl
med mera än 2,5 å 3 öre, och att svagdrickstillverkningen ej heller blir
afgiftsfri, i det att den kommer att bära en kontrollkostnad, enligt komiténs
förslag af minst 3 kr. för hvarje brygd. Vore skatten föreslagen till lika
högt belopp som i Norge, der den utgör 5,7 öre, eller i Danmark, der den
nu är 5,m3 öre och efter den 1 Oktober 1895 blir 7,in öre, allt per liter,
blefve förhållandet annorlunda.
Denna skattefrihet för de alkoholsvaga maltdryckerna medför emel¬
lertid, såsom redan blifvit sagdt, en betydlig minskning i den beräknade
maltskattens belopp, och, vore en maltskatt redan införd här i landet och
det gälde att från denna befria en del maltdrycker, skulle naturligtvis
minskningen, som då vore en nedsättning i en statens verkliga inkomst,
kunna hafva en vida mera afgörande betydelse vid bedömande af den
ifrågasatta åtgärdens lämplighet, än då det, såsom här, gäller att införa
en ny beskattning och bestämma, huruvida denna bör drabba den ena
eller andra varan.
På nu anförda grunder få vi för vår del tillstyrka skattefrihet för
de alkoholsvaga maltdryckerna, dock endast under förutsättning att gränsen
55
mellan de alkoholsvaga och de alkoholstarkare maltdryckerna sättes vid
sju procents extraktstyrka hos stamvörten, motsvarande 2,5 volymprocents
alkoholhalt hos drycken, samt att under de vilkor, som här ofvan blifvit
föreslagna, skattefri tillverkning af alkoholsvag maltdryck medgifves vid
ölbryggerier under den tid, då tillverkning af alkoholstarkare maltdrycker
der ej eger rum.
Undertecknad Lindeberg hyser äfven en från flertalets afvikande me¬
ning beträffande den kontroll, som bör utöfvas öfver såväl svagdricks-
bryggerierna som tillverkningen af dricka i öfriga, bryggerier, i det att jag
fortfarande vidhåller de åsigter, som jag i detta afseende uttalat i kontroll-
och justeringsbyråns den 8 sistlidne Oktober afgifna, i komiténs betänkande
refererade utlåtande.
Stockholm den 26 November 1892.
M. von Feilitzen.
K. Lindeberg.
Rättelse.
På sid. 49 4:de raden uppifrån står 60, 80 å 150 öre litern läs: 50 öre pr
kilogram till 80 å 150 öre litern.