UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNING
ANGÅENDE
IN- OCH UTLÄNDSKA FÖRSÄKRINGSANSTALTERS VERKSAMHET
AFGIFVET
AF DERTILL I NÅDER UTSEDDE KOMITERADE.
STOCKHOLM
K. L. BECK MANS BOKTRYCKERI
1897.
i ;Jirir,n/ij!;;i\\V* MA iMMUMMM/UHin t /i/HliiHiiJ i!? Hull iil
' ? i i ‘ •»
t
\
Genom nådigt bref den 7 Juni 1895 uppdrog Eders Kongl. Maj:t
åt Bankinspektören, Kanslirådet in. in. It. H. Benekert samt under¬
tecknade Lagerbring och Lindstedt att utarbeta förslag till fullständig
IV
och så vidt möjligt betryggande lagstiftning rörande in- och utländska
försäkringsanstalters verksamhet.
Komitén, som till sekreterare antog vice Häradshöfdingen O. U.
Croneborg, sammanträdde första gången den 21 samma månad och
var derefter samlad under följande tider, nämligen från den 14 Sep¬
tember till den 31 Oktober 1895, från den 2 derpå följande December
till den 16 Januari 1896 samt från den 26 Maj till den 22 Juni
samma år.
Då komiten emellertid ansåg sig böra inhemta sakkunniges mening
i åtskilliga frågor rörande vissa delar af försäkringsväsendet, fann komitén
lämpligt att, efter sammanfattande af två provisoriska utkast till för¬
fattningar i ämnet, nämligen till lag om försäkringsanstalter och till
kungl. kungörelse angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts
rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse, låta trycka några exemplar
af dessa utkast samt öfverlemna desamma — förutom till ett mindre
antal lagkunnige personer — till direktörer i några äldre eller större
inländska försäkringsanstalter, representerande olika försäkringsgrenar.
I anledning häraf har komitén från tjugutvå personer fått mottaga sär¬
skilda yttranden i ämnet.
Den 9 Oktober 1896 blef Kanslirådet Benckert på egen begäran
entledigad från uppdraget att vara ledamot i komitén samt underteck¬
nad Ostberg i hans ställe till ledamot förordnad.
Härefter bär komitén hållit sammanträden dels under tiden från
den 14 Oktober 1896 till samma års slut dels under senare hälften af
sistlidne April månad dels ock under Juli, Augusti och September
månader innevarande år.
Från slutet af Oktober månad 1896 har Revisionssekreteraren
in. m. Juris doktorn K. Hj. L. Hammarskjöld, till hvilken förenämnda
provisoriska utkast blifvit af komitén för granskning öfverlemnade, tid¬
tals deltagit i komiténs arbeten.
V
Under de tider koinitén, enligt hvad af det föregående framgår,
icke regelbundet sammanträdt, hafva förberedande arbeten verkstälts.
Till fullgörande af det nådiga uppdraget får komitén härmed i
underdånighet öfverlemna
dels förslag till lag om försäkringsanstalter och till lag angående
vilkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket drifva för¬
säkringsrörelse ;
dels motiv till berörda lagförslag;
dels ock en af komiténs sekreterare utarbetad redogörelse för lag¬
stiftningen i åtskilliga främmande länder angående försäkringsanstalter.
Underdånigst
GUST. LAGERBRING. AND. LINDSTEDT. JOHAN ÖSTBERG.
Otto Croneborg.
Stockholm den 10 September 1897.
LAGFÖRSLAG.
Förslag
tm
Lag om försäkringsanstalter.
Om rätt att drifva försäkringsrörelse.
*■ ti 1. il re (1X [ j i i - 1 1 i‘ ’ 1 ■ ' • t1 ■ 1 V' ’ ’’ ' ‘ * - ' ■!’ ’■ ' * 1 1 ‘ • ‘ > ' • ‘ .'.I1-’ •’ \ • • t . i /) ‘ 1 1 ' i .*• ' • :
1 §•
Försäkringsrörelse må, der ej Konungen för särskild! fall annor¬
ledes förordnat, drifvas endast af:
1) försäkringsanstalt, grundad på aktier, [försäkringsaktiebolag) och
2) försäkringsanstalt, grundad på medlemmarnes ömsesidiga ansva¬
righet, [för säkring sförening).
Försäkringsanstalt må icke drifva annan rörelse än försäkrings¬
rörelse.
Om vilkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket
drifva försäkringsrörelse stadgas särskild!.
Om försäkringsaktiebolag.
2 §•
I fråga om försäkringsaktiebolag skola, jemte bestämmelserna i
denna lag, de i 2—7, 9, 14, 16, 17, 20—30, 32—34, 36—57, 59
—64, 66, 67 samt 71—74 §§ af lagen om aktiebolag den 28 Juni 1895
gifna stadgande!! gälla till efterrättelse.
2
3 §•
De, som vilja stifta försäkringsaktiebolag, skola upprätta full¬
ständig bolagsordning samt derå söka Konungens stadfästelse. Konun¬
gen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag samt
lag och författning i öfrigt, så ock om och i hvad mån särskilda be¬
stämmelser derutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten
af bolagets rörelse, erfordras. Å ändring i bolagsordning skall ock sökas
Konungens stadfästelse.
Afser bolagets rörelse lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, skall
vid ansökningen om stadfästelse å bolagsordningen fogas uppgift an¬
gående grunderna för beräkning af försäkringsafgifter och försäkrings¬
fond. Ändring i beräkningsgrunderna vare ej giltig utan Konungens
medgifvande.
4 §•
Bolagsordning skall angifva:
1) bolagets firma;
2) föremålet för bolagets verksamhet;
3) den ort, der bolagets styrelse skall hafva sitt säte;
4) aktiekapitalet eller, der aktiekapitalet skall kunna, utan ändring
i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp, minimi¬
kapitalet och maximikapitalet;
5) å hvilket belopp aktie skall lyda, samt huruvida aktiebrefven
skola ställas till innehafvaren eller till viss man;
6) huruvida alla aktier skola medföra samma rätt, samt, i annat
fall, till hvilket belopp aktier med företrädesrätt må kunna utgifvas och
hvilket företräde de skola medföra;
7) den ordning, hvari aktietecknare bör fullgöra hvad honom på
grund af teckningen åligger;
3
8) huruvida och i hvilken utsträckning aktieegarne äro pligtige nå¬
got utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;
9) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess be¬
slutförhet ;
10) huru många revisorer skola utses för granskning af styrelsens
förvaltning;
11) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till aktieegarnes kännedom;
12) huruvida mer än en ordinarie bolagsstämma skall årligen hållas,
tiden för sådan stämmas hållande och hvilka ärenden skola å ordinarie
stämma eller, der flere hållas, å hvar och en af dem förekomma till
behandling;
13) grunderna för utöfvande af rösträtt och fattande af beslut å
bolagsstämma, så vidt de skola afvika från hvad härom finnes i 33
och 34 §§ af lagen om aktiebolag föreskrifvet;
14) det högsta belopp, hvarför bolaget må utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk.
5 §•
Försäkringsaktiebolags firma skall innehålla ordet »försäkrings¬
aktiebolag».
6 §•
Inbjudning till aktieteckning skall vara egenhändigt underskrifven
af stiftarne samt innefatta styrkt afskrift af Konungens beslut om stad¬
fästelse å bolagsordningen.
Inbjudningen skall innehålla bestämmelse dels om den tid, ej öfver¬
stigande ett år från det stadfästelse å bolagsordningen meddelats, inom
4
hvilken sammanträde för pröfning af frågan om bolagets bildande skall
hållas, dels om den grund, efter hvilken i händelse af öfverteckning
aktierna skola bland tecknarne fördelas.
Aktieteckning vare ogiltig, der den ej göres å sådan inbjudning,
som ofvan sägs.
172: f. r*f H 1>Y'T '1
7 §• / d i
Vid det sammanträde, der beslut om bolagets bildande fattas,
skall ock val af styrelse och revisorer ske.
3 §■
Försäkringsaktiebolag skall registreras.
Ansökning om bolagets registrering skall af dess styrelse göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda-
möternes fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hem¬
vist, än ock, der bolagets firma ej skall tecknas af styrelsens alla leda¬
möter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen i
två styrkta afskrifter;
2) protokoll vid sammanträde med aktieegarne, utvisande att beslut
fattats om bolagets bildande och att styrelse blifvit utsedd;
3) en af styrelseledamöterne afgifven, egenhändigt underskrifven
uppgift, huru mycket blifvit tecknadt, med afdrag ej mindre i an¬
ledning af öfverteckning, der sådan egt rum, än ock för aktierätt,
som af aktietecknare förverkats och ej af annan öfvertagits, äfvensom
huru mycket af det belopp, hvartill akliekapitalet sålunda uppgår, blif¬
vit inbetaldt;
4) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.
5
9 §.
Ändring i bolagsordningen skall registreras. Styrelsen skall härom
göra anmälan och dervid foga två styrkta afskrifter af Konungens
beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
Ä ' ' 10 §.
Hafva vid anmälan till registrering de föreskrifter, som finnas
för hvarje särskildt fall stadgade, icke iakttagits, eller pröfvas be¬
slut, som för registrering anmäles och för hvars giltighet Konungens
stadfästelse ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit
eller ej stå i öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller
eljest strida mot lag eller författning, skall registrering vägras. För¬
säkringsaktiebolags registrering skall jemväl vägras, der, enligt den af
styrelseledamöterne lemnade uppgift, aktiekapitalet ej uppgår till det
belopp, hvartill det enligt bolagsordningen lägst må bestämmas, så ock
der, enligt samma uppgift, ej minst hälften af aktiekapitalet blifvit in¬
betald.
Vägras registrering, skall registreringsmyndigheten ofördröjligen
hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress, till
honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om be¬
slutet med skälen derför.
År sökanden med beslutet missnöjd, ege han att, vid talans förlust,
innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver anföra
besvär hos Konungen.
11 §•
Beviljas försäkringsaktiebolags registrering, läte registreringsmyndig¬
heten i registret införa:
1) dagen för bolagsordningens stadfästelse och dagen för beslutet
om bolagets bildande;
0
2) bolagets firma;
3) föremålet för bolagets verksamhet;
4) den ort, der styrelsen har sitt säte;
5) det belopp, hvartill, enligt den af styrelseledamöterne lemnade
uppgift, aktiekapitalet uppgår, så ock, der aktiekapitalet skall kunna,
utan ändring i bolagsordningen, bestämmas till lägre eller högre belopp,
minimikapitalet och maximikapitalet;
6) å hvilket belopp aktie skall lyda, samt huruvida aktiebrefven
skola ställas till innehafvaren eller till viss man;
7) huru stor de! af aktiekapitalet blifvit, enligt den af styrelse¬
ledamöterne lemnade uppgift, inbetald, samt, der ej aktierna till fullo
inbetalts, inom hvilken tid återstående inbetalningen sist skall fullgöras;
8) huruvida och i hvilken utsträckning aktieegarne äro pligtige
något utöfver tecknadt aktiebelopp tillskjuta;
9) huru kallelse till bolagsstämma skall ske och andra meddelanden
bringas till aktieegarnes kännedom;
10) styrelseledamötemes fullständiga namn och hemvist;
11) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterne äro berättigade
att teckna firman.
Innehåller bolagsordningen förbehåll, hvarom i 25 eller 28 § af
lagen om aktiebolag förmäles, eller bestämmelse om företrädesrätt åt
vissa aktier, skall ock derom anteckning i registret göras.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse å bolags¬
ordningen, skall, försedd med bevis om registreringen, jemte tecknings-
listorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.
12 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, der registrering beviljas, i registret anmärkas.
7
Registreras ändring i bolagsordningen, skall ena afskriften af
Konungens beslut om stadfästelse å ändringen till sökanden återställas,
försedd med bevis om registreringen. Sker ändring i firman, skall ny,
fullständig inskrifning i registret göras.
13 §.
Kostnad för försäkringsaktiebolags organisation må, der sådant är i
bolagsordningen medgifvet, i bolagets balansräkning upptagas såsom till¬
gång, men skall, på sätt i bolagsordningen i ty fall bestämmes, inom
tio år från bolagets registrering afskrifvas.
14 §.
I försäkringsaktiebolags balansräkning skall såsom skuld upptagas:
1) ett belopp, motsvarande till ersättning anmälda, icke reglerade
försäkringar (regleringsfond);
2) ett belopp, motsvarande sammanlagda värdet af löpande för¬
säkringar {försäkringsfond).
Omfattar bolagets rörelse, jemte lif-, lifränte- eller kapitalförsäk¬
ring, annat slag af försäkring, skola för lif-, lifränte- och kapitalför¬
säkringsrörelsen regleringsfond och försäkringsfond i balansräkningen
särskild! upptagas.
15 §.
De tillgångar, som motsvara regleringsfond och försäkringsfond för
lif-, lifränte- och kapitalförsäkringsrörelse, skola redovisas:
i statens, allmänna hypoteksbankens eller andra obligationer, hvilka
med lätthet kunna till sitt bokförda värde i penningar förvandlas;
eller i depositionsbevis, utfärdade af riksbanken eller af enskild
bankinrättning, för hvilken Konungen faststält reglemente;
eller i skuldförbindelser, utfärdade af kommun, som till lånets upp¬
8
tagande erhållit Konungens tillstånd, eller intecknade i fast egendom inom
två tredjedelar af senast faststälda taxeringsvärde;
eller ock i skuldförbindelser, för hvilka säkerhet till motsvarande
belopp lemnats antingen i värdehandlingar af ofvan nämnda beskaffen¬
het eller, der bolaget drifver lifförsäkringsrörelse, i bolagets lifförsäk-
ringsbref, hvarje sådant bref dock gällande såsom säkerhet endast
intill beloppet af den å försäkringen belöpande andel i försäkringsfonden.
Den andel i regleringsfond och försäkringsfond, som belöper å hvad
i vederhäftig försäkringsanstalt återförsäkrats, må ock kunna i mot¬
svarande återförsäkringsbref redovisas.
16 §.
Värdet af den fordran, försäkringstagare på grund af löpande lif-,
lifränte- eller kapitalförsäkring hos försäkringsaktiebolag eger, skall i hän¬
delse af bolagets oförmåga att fullgöra sina förbindelser beräknas efter
de grunder, som gälla för beräkningen af den å försäkringen belöpande
andel i försäkringsfonden.
17 §•
De värdehandlingar, i hvilka tillgångar motsvarande reglerings¬
fond och försäkringsfond för lif-, lifränte- och kapitalförsäkringar redo¬
visas, skola utgöra pant för försäkriugstagarnes fordran hos bolaget, i
den mån en hvar af dem i samma fonder har del; och skola förty dessa
värdehandlingar, afskeda från bolagets öfriga tillgångar, ligga förvarade
under minst två särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehaf-
ves af ett af Konungens Befallningshafvande förordnadt allmänt ombud,
som förbinder sig att, i händelse af bolagets oförmåga att fullgöra sina
förbindelser, hålla försäkringstagarne de pantsatta handlingarne eller
deras värde tillhanda.
Ombudet åligger att, derest de pantsatta handlingarnes hos bola¬
get bokförda värde nedgår under regleringsfondens och försäkringsfondens
9
sammanlagda belopp enligt senaste balansräkning, derom ofördröjligen
göra anmälan hos chefen för Civildepartementet.
Ombudet uppbär godtgörelse af bolaget till belopp, som af Konun¬
gen bestämmes.
18 §.
Drifver försäkringsaktiebolag lif-, lifränte- eller kapitalförsäkrings¬
rörelse i utlandet, eger Konungen angående regleringsfond och för¬
säkringsfond för de utländska försäkringarne medgifva de afvikelser
från bestämmelserna i 15 och 17 §§, som med hänsyn till utländsk lag
må pröfvas erforderliga.
19 §.
I fråga om försäkringsaktiebolag, som drifver lif-, lifränte- eller
kapitalförsäkringsrörelse, skall, ändock att reservfonden uppgår till be¬
lopp, hvarom i 29 § af lagen om aktiebolag sägs, den i nämnda § före-
skrifna afsättning till fonden fortgå, intill dess fonden uppgått till ett
belopp, motsvarande en tjugondedel af försäkringsfonden; nedgår Re¬
servfonden under det sålunda stadgade belopp, skall afsättning dertill
ånyo vidtaga.
Der reservfonden icke uppgår till ofvan stadgade belopp, må icke
af bolagets årsvinst större utdelning än fem procent å aktiekapitalet
lemnas aktieegarne eller någon vinst godtgöras försäkringstagarne.
20 §.
Upplöses försäkringsaktiebolag af annan anledning än i 55 eller
5G § af lagen om aktiebolag eller i 92 § här nedan sägs, skall liqvi¬
dation verkställas af styrelsens ledamöter såsom liqvidatorer, der ej,
till följd af bolagsordningens bestämmelse eller bolagets beslut, en
a
10
eller flere särskilda liqvidatorer utses. Uppdraget att vara liqvidator
anses gälla intill dess liqvidationen blifvit afslutad, men må när som
helst kunna af bolaget återkallas.
Liqvidatorerne skola ofördröjligen för registrering anmäla upplös¬
ning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som ega verkställa
liqvidationen och teckna bolagets firma. Afgår liqvidator eller utses
ny sådan, skall ock derom anmälan för registrering ofördröjligen görafe.
21 §.
Öfverträda styrelseledamöter, liqvidatorer eller aktieegare denna
lag eller bolagsordningen, svare de för all deraf uppkommande skada,
en för alla och alla för en.
22 §.
Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i aktiebolagsre-
gistret och kungjordt i allmänna tidningarne,, skall anses hafva kommit
till tredje mans kännedom, der ej af omständigheterna framgår, att han
hvarken haft eller bort hafva kunskap derom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva derom egt vetskap.
Om försäkringsföreningar.
23 §.
De, som vilja stifta försäkringsförening, skola upprätta fullstän¬
diga stadgar samt å desamma söka Konungens stadfästelse. Konungen
11
pröfvar stadgarnes öfverensstämmelse med denna lag samt lag och
författning i öfrig!, så ock om och i hvad man särskilda bestämmelser
derutöfver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten af föreningens
rörelse, erfordras. Å ändring i stadgar skall ock sökas Konungens
stadfästelse.
Afser föreningens rörelse lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, skall
vid ansökningen om stadfästelse å stadgarne fogas uppgift angående
grunderna för beräkning af försäkringsafgifter och försäkringsfond.
Ändring i beräkningsgrunderna vare ej giltig utan Konungens med¬
gifvande.
24 §.
Försäkringsförenings medlemmar äro dess försäkringstagare.
25 §.
För försäkringsförenings förbindelser svare medlemmarne person¬
ligen med obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet;
dock må i fråga om förening, som icke meddelar försäkring å egen¬
dom, kunna bestämmas, att allenast föreningens tillgångar skola häfta
för dess förbindelser.
Ansvarighet, hvarom nu är sagdt, må göras gällatide endast i den
ordning, denna lag föreskrifver.
26 §.
Försäkringsförenings stadgar skola, utöfver hvad som föranledes
af bestämmelsen i 29 §, angifva:
1) föreningens firma;
2) föremålet för föreningens verksamhet;
12
3) den ort, der föreningens styrelse skall hafva sitt säte;
4) huru för föreningens förbindelser skall ansvaras;
5) de förutsättningar, under hvilka garantikapital, der sådant blifvit
förskjutet, må återgäldas;
6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må ega för för¬
eningen upptaga lån;
7) vilkoren för inträde i och utträde ur föreningen;
8) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess be¬
slutförhet;
9) huru revision af styrelsens förvaltning skall ske;
10) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnes kännedom;
11) huruvida mer än ett ordinarie sammanträde skall årligen hållas,
tiden för sådant sammanträde och hvilka ärenden skola å ordinarie
sammanträde eller, der flere hållas, å hvart och ett af dem förekomma
till behandling;
12) grunderna för utöfvande af rösträtt å sammanträde samt för
fattande af beslut i andra ärenden än dem, hvarom i 37 § förmärs;
13) huru på försäkringsaftal grundad! ersättningsanspråk skall hos
föreningen göras gällande och af denna pröfvas, samt inom hvilken tid
faststäldt ersättningsbelopp skall utbetalas;
14) det högsta belopp, för hvilket föreningen må utan återför¬
säkring ikläda sig ansvarighet på samma risk;
15) de grunder, efter hvilka utdelning till medlemmarne må ega rum;
16) det antal och belopp, hvarunder löpande försäkringar icke må
nedgå, utan att föreningen skall upplösas.
27 §.
Försäkringsförenings firma skall innehålla ordet »försäkrings-
förening».
13
28 §.
Stiftarne skola vara här i riket bosatte svenske undersåtar och till
antalet minst fem.
29 §.
Innan försäkringsförening må anses bildad, skola efter inbjudning,
som i 30 § sägs, försäkringar vara tecknade till antal och belopp, som
i stadgarne föreskrifvas med hänsyn till beskaffenheten af föreningens
rörelse äfvensom, der garantikapital af stiftarne eller annorledes för-
skjutes, till storleken af detsamma.
30 §.
Inbjudning till teckning af delaktighet i försäkringsförening skall
vara egenhändigt underskrifven af stiftarne samt innefatta styrkt af¬
skrift af Konungens beslut om stadfästelse å stadgarne. Inbjudningen
skall ock innehålla bestämmelse om den tid, ej öfverstigande ett år
från det stadfästelse å stadgarne meddelades, inom hvilken sammanträde,
som i 32 § sägs, skall hållas.
Teckning, som verkställes innan föreningen enligt 33 § anses bildad^
vare ogiltig, der den ej göres å sådan inbjudning, som här ofvan sägs.
31 §.
Har stiftare förbehållit sig särskild förmån eller rättighet, vare det
förbehåll mot föreningen utan verkan, der det ej finnes i inbjudningen
fullständigt angifvet.
32 §.
Stiftarne åligge att i den ordning, som skall gälla om kallelse till
ordinarie sammanträde, för pröfning af frågan om föreningens bildande
utlysa sammanträde att hållas inom den i inbjudningen bestämda tid.
14
Har ej sammanträde inom sagda tid hållits, vare de gjorda teck-
ningarne icke vidare bindande.
33 §.
Styrkes vid sammanträde, som i 32 § omförmäles, genom behöriga
teckningslistor, att försäkringar blifvit tecknade till minst det antal
och belopp, som i stadgarne föreskrifvas, samt, der garantikapital skall
förskjutas, att detsamma blifvit kontant inbetaldt, skall till afgörande
företagas, huruvida föreningen skall komma till stånd; dock må de
fleste af de närvarande kunna besluta, att med frågans afgörande skall
anstå till fortsatt sammanträde inom en månad derefter.
Besluta de fleste af de närvarande, att föreningen skall komma till
stånd, skall föreningen anses bildad samt val af styrelse och revisorer
ega rum; i annat fall vare frågan om föreningens bildande förfallen.
Stiftare, som, efter ty i 31 § sägs, förbehållit sig särskild förmån
eller rättighet, ege ej deltaga i omröstning, hvarom i denna § förmäles.
34 §.
Försäkringsförening skall, på sätt nedan sägs, registreras.
* Innan försäkringsförening blifvit registrerad, kan den ej förvärfva
rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller
annan myndighet söka, kära eller svara.
Ingås förbindelse å föreningens vägnar, innan den blifvit registre¬
rad, vare de, som ingått förbindelsen, ansvarige derför såsom för annan
sin gäld, en för alla och alla för en.
35 §.
Ansökning om försäkringsförenings registrering skall af dess styrelse
göras.
Sådan ansökning skall innehålla ej mindre uppgift å styrelseleda-
möternes fullständiga namn äfvensom om deras nationalitet och hem¬
15
vist, än ock, der föreningens firma ej skall tecknas af styrelsens alla
ledamöter gemensamt, uppgift å den eller dem, som äro berättigade att
teckna firman, samt vara åtföljd af:
1) Konungens beslut om meddelad stadfästelse å stadgande i två
styrkta af skrifter;
2) protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvi¬
sande att föreningen blifvit bildad och styrelse utsedd;
3) samtliga teckningslistor i hufvudskrift och styrkt afskrift.
Dessutom skall, der garantikapital enligt stadgarne skall förskjutas,
vid ansökningen fogas en af styrelseledamöterne afgifven, egenhändigt
underskrifven förklaring, att detsamma blifvit kontant inbetaldt.
36 §.
Föreningsmedlems rätt att deltaga i handhafvandet af föreningens
angelägenheter utöfvas å sammanträde.
Ej må någon för egen del eller såsom ombud för annan deltaga
i afgörande af fråga, hvari hans enskilda rätt är mot föreningens stri¬
dande; och må förty ledamot af styrelsen ej deltaga i beslut om an¬
svarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för hvilken han är ansvarig, ej heller
i val af revisor.
Öfver beslut, som å sammanträde fattas, skall genom styrelsens
försorg protokoll föras. Senast fjorton dagar efter sammanträdet skall
protokollet vara för föreningsmedlemmarne tillgängligt.
37 §.
Beslut, hvarigenom medlemmarnes ansvarighet för föreningens för¬
bindelser skärpes, vare ej giltigt, med mindre samtlige medlemmarne
derom förenat sig.
Beslut om annan ändring af stadgarne eller om föreningens upp¬
lösning af annan orsak än i 66 § sägs vare ej giltigt, med mindre
samtlig^ medlemmarne förenat sig derom eller beslutet fattats å två
på hvarandra följande sammanträden, deraf minst ett ordinarie, och å
det sammanträde, som sist hålles, biträdts af minst två tredjedelar af
de röstande. År härutöfver något vilkor för beslutets giltighet i stad-
garne bestämdt, lände ock det till efterrättelse.
38 §.
Ändring i stadgarne skall registreras. Styrelsen skall härom oför¬
dröjligen göra anmälan och dervid foga två styrkta afskrifter af Konun¬
gens beslut om den å ändringen meddelade stadfästelse.
39 §.
Styrelsen ege, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlem¬
mar till extra sammanträde.
Sådant sammanträde skall af styrelsen utlysas, då det för uppgif-
vet ändamål skriftligen påfordras af minst en tiondedel af samtlige
föreningsmedlemmarne eller det mindre antal, som må vara i stadgarne
bestämdt.
40 §.
Har styrelsen ej senast fjorton dagar efter påfordran, hvarom i
39 § är sagdt, utlyst sammanträde att hållas inom en månad, der ej
annat af stadgarne föranledes, eller underlåter styrelsen att i föreskrif-
ven ordning kalla föreningens medlemmar till ordinarie sammanträde,
har magistrat eller kronofogde i orten att, på anmälan af förenings¬
medlem, ofördröjligen utlysa sammanträde.
41 §.
Menar styrelsen eller ledamot deraf eller föreningsmedlem, att be¬
slut, som å sammanträde fattats, icke i behörig ordning tillkommit eller
17
eljest strider mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar,
ege derå tala genom stämning å föreningen inom två månader från
beslutets dag. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
42 §.
Försäkringsförening skall företrädas af en styrelse, bestående af
tre eller flere ledamöter.
Ledamot af styrelsen skall vara i Sverige bosatt svensk undersåte.
Val af styrelseledamot må ej afse längre tid än fem år. Styrelse¬
ledamot må, ändå att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till
ända, kunna genom beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.
Ändring i styrelsens sammansättning skall ofördröjligen för registre¬
ring anmälas.
43 §.
Stämning eller annat offentlig myndighets bud skall anses hafva
kommit försäkringsförening tillhanda, då någon af styrelsens ledamöter
i laga ordning erhållit del deraf.
Vill styrelsen eller ledamot deraf klandra beslut, som å samman¬
träde fattats, eller eljest kära till föreningen, delgifve stämningen någon
af föreningens revisorer; och åligge det den, som af stämningen er¬
hållit del, att ofördröjligen kalla föreningens medlemmar till samman¬
träde för val af ombud att i den tvist föra föreningens talan.
44 §.
Skriftlig afhandling, som för försäkringsförening ingås, skall under¬
tecknas å dess vägnar och med utsättande af dess firma. Vid firma¬
teckning skola de, som äro berättigade att teckna firman, jemväl under¬
skrifva sina namn.
3
18
Firman skall, der ej annorlunda blifvit bestämdt, tecknas af styrel¬
sens alla ledamöter gemensamt.
År afhandling, som för föreningen ingås, ej behörigen undergif¬
ven å dess vägnar, svare de, som afhandlingen underskrifvit, för hvad
sålunda slutits, en för alla och alla för en såsom för egen skuld.
45 §.
Inskränkning i styrelsens befogenhet att företräda föreningen vare
utan verkan mot en hvar, som ej visas hafva om den inskränkning egt
kännedom.
Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.
Hvad här ofvan stadgats gälle dock icke i fråga om inskränkning
i styrelsens befogenhet att för föreningen upptaga lån.
46 §.
Styrelsen ege förordna ombud att å föreningens vägnar söka, kära
och svara, så ock eljest föreningens talan föra.
Ej må dock prokurist för föreningen antagas.
47 §.
Såsom styrelsens beslut gälle, der ej annorlunda är i stadgarne
bestämdt, den mening, om hvilken vid sammanträde de fleste röstande
förenat sig, men vid lika röstetal den mening, som biträdes af ord¬
föranden vid sammanträdet.
Ledamot af styrelsen ege ej deltaga i afgörande af fråga, hvari
hans enskilda rätt är mot föreningens stridande.
48 §.
Styrelsen åligge att vid fullgörandet af sitt uppdrag ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som af föreningen meddelas och
ej strida mot lag eller författning eller mot föreningens stadgar.
19
49 §.
Ordinarie sammanträde skall hållas inom åtta månader efter utgången
af hvarje räkenskapsår. Å det sammanträde skall styrelsen framlägga
förvaltningsberättelse jemte balansräkning för det förflutna året tillika
med det utlåtande, som enligt 50 § bör af revisorerne afgifvas.
Vid det sammanträde skall jemväl frågan om beviljande af an¬
svarsfrihet åt styrelsen för den tid berättelsen omfattar företagas till
behandling, men må kunna till afgörande vid nytt sammanträde upp¬
skjutas.
Varder talan å förvaltningen under den tid berättelsen omfattar
ej anstäld inom ett år från det berättelsen å sammanträde framlades,
vare så ansedt, som om ansvarsfrihet blifvit beviljad.
Utan hinder deraf att ansvarsfrihet beviljats, ege föreningen att,
inom två år från det förvaltningsberättelsen å sammanträde framlades, i
afseende å förvaltningen anställa talan mot styrelseledamot, som visas
hafva i berättelsen eller balansräkningen mot bättre vetande meddelat
oriktig uppgift, der denna kan antagas hafva å beslutet om ansvars¬
frihet inverkat.
50 §.
Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas
af två eller flere revisorer. Öfver granskningen skall för hvarje räken¬
skapsår skriftligt utlåtande afgifvas.
Val af revisor må ej afse längre tid än två år. Revisor må, ändå
att den tid, för hvilken han blifvit vald, ej gått till ända, kunna genom
beslut å sammanträde från uppdraget skiljas.
Hvad i 48 § är om styrelse stadgadt skall ega motsvarande till-
lämpning å revisorer.
20
51 §.
Revisor skall ega ständig tillgång till föreningens alla böcker, rä¬
kenskaper och andra handlingar; och må af honom begärd upplysning
angående förvaltningen ej af styrelsen förvägras.
Der granskningen dertill föranleder, må revisorerne skriftligen med
angifvande af skälet påfordra, att extra sammanträde skall af styrelsen
utlysas. Har sådan påfordran skett, skall hvad i 40 § sägs ega mot¬
svarande tillämpning.
52 §.
Hafva revisorer i sitt utlåtande mot bättre vetande lemnat oriktig
uppgift eller uppsåtligen underlåtit att göra anmärkning mot dylik, i
förvaltningsberättelsen eller balansräkningen meddelad uppgift, eller vid
fullgörandet af sitt uppdrag visat grof vårdslöshet, vare de, som låtit så¬
dant komma sig till last, föreningen ansvarige för all deraf uppkommande
skada, en för alla och alla för en. Ej må dock talan härom anställas se¬
dan två år förflutit från det revisorernes utlåtande å sammanträde afgafs.
53 §.
Afträdes försäkringsförenings egendom till konkurs, som börjar
inom två år från det förvaltningsberättelsen å sammanträde afgafs,
ege konkursboet, ändå att ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad, an¬
ställa klander å förvaltningen för den tid berättelsen afser.
Inträffar konkurs inom två år från det revisorernes utlåtande å
sammanträde afgafs, stånde konkursboet öppet att mot dem anställa
sådan talan, som i 52 § förmäles.
Talan, hvarom i denna § sägs, skall anhängiggöras inom en månad
från inställelsedagen, eller, der tiden för talans anställande af förenin¬
21
gen, efter ty ofvan är sagdt, då ännu ej gått till ända, inom utgången
af den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.
; ;Kj viu}jfr.>1 • j , fiifj'K x,j. -of :t: äm oalwh
54 §.
Försäkrings förening, som drifver lif-, lifränte- eller kapitalförsäk¬
ringsrörelse, skall af medlemmarne i förskott upptaga försäkrings utgif¬
ter, som icke må bestämmas till lägre belopp, än att de, enligt de för
föreningen gällande beräkningsgrunder, motsvara den öfvertagna risken.
I fråga om afskrifning af organisationskostnad samt om skyldighet
att redovisa regleringsfond och försäkringsfond, så ock om värdet af
försäkringstagares fordran på grund af löpande försäkring gälle i af¬
seende å försäkringsförening hvad i 13—16 §§ och 18 § finnes för
försäkringsaktiebolag stadgadt.
56 §.
De värdehandlingar, i hvilka tillgångar motsvarande regleringsfond
och försäkringsfond för lif-, lifränte- och kapitalförsäkringar redovisas,
skola, afskild a från föreningens öfriga tillgångar, ligga förvarade under
minst två särskilda lås med olika nycklar, af hvilka en innehafves af
ett af Konungens Befallningshafvande förordnadt allmänt ombud.
Ombudet åligger att, derest dessa värdehandlingars hos föreningen
bokförda värde nedgår under regleringsfondens och försäkringsfondens
sammanlagda belopp enligt senaste balansräkning, derom ofördröjligen
göra anmälan hos chefen för Civildepartementet.
Ombudet uppbär godtgörelse af föreningen till belopp, som af
Konungen bestämmes.
22
57 §.
Drifver försäkringsförening lif-, lifränte- eller kapitalförsäkrings-
rörelse, må under föreningens bestånd utdelning till medlemmarne ej
göras i vidsträcktare mån, än att återstående tillgångarne enligt veder¬
börligen pröfvad balansräkning öfverskjuta skulderna, regleringsfonden
och försäkringsfonden inberäknade, med ett belopp, motsvarande minst
en tjugondedel af försäkringsfonden.
58 §.
Finnas försäkringsförenings tillgångar enligt vederbörligen pröfvad
balansräkning icke motsvara dess skulder, regleringsfonden och för¬
säkringsfonden inberäknade, skall, der ej medlemmarnes ansvarighet är
till visst belopp begränsad, eller allenast föreningens tillgångar häfta
för dess förbindelser, det belopp, hvartill bristen uppgår, ofördröjligen
af styrelsen uttaxeras å dem, som varit medlemmar i föreningen under
hela eller någon del af den tid, soimförflutit efter nästföregående bokslut.
Der medlemmarnes personliga ansvarighet är till visst belopp be¬
gränsad, eller allenast föreningens tillgångar häfta för dess förbindelser,
skall i förra fallet hvad af bristen icke kan genom uttaxering täckas
och i senare fallet hela bristen utjemnas genom nedsättning af försäk¬
ringsbeloppen.
Uttaxering och nedsättning, hvarom i 58 § förmärs, skall ske i
förhållande till en hvar medlems försäkringsbelopp, der ej annan grund
är i stadgarne bestämd.
60 §.
Inbetalning af medel, som enligt 58 § uttaxerats, må fördelas på
terminer, dock ej flere än sex eller med mera än ett hälft år mellan
hvarje inbetalning.
23
61 §.
Beslut om uttaxering skall, der ej annorlunda finnes i stadgarne
bestämdt, minst en månad före den för hvarje inbetalning bestämda dag
delgifvas i den ordning, som för kungörande af meddelanden åt för¬
eningens medlemmar finnes stadgad.
62 §.
Å föreningsmedlem uttaxeradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges,
skall ofördröjligen utsökas. Finnes vid utmätning medlem sakna genast
utmätningsbar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande eller varder
medlems egendom afträdd till konkurs, skall, i den mån brist, som i
58 § sägs, icke genom de erlagda beloppen blifvit täckt, i förra fallet
hvad som brister och i senare fallet hvad å medlemmen belöper ut¬
tagas hos öfrige medlemmar så långt deras ansvarighet räcker; och
skola i ty fall de för första uttaxeringen gällande grunder lända till
efterrättelse.
63 §.
Afträdes försäkringsförenings egendom till konkurs, må den för¬
eningsmedlem åliggande personliga ansvarighet för föreningens förbin¬
delser göras gällande endast i den mån föreningens tillgångar ej förslå
till gäldande af dess skulder samt allenast i den ordning, som i 64 och
65 §§ sägs.
Afgången medlem vare från sin ansvarighet fri, der ej konkursen
börjat inom ett år efter det han ur föreningen afgått.
64 §.
Å det sammanträde i föreningens konkurs, då förslag till sista
utdelningen af föreningens tillgångar framlägges, skall, der brist för
24
borgenärerne uppstår, af konkursförvaltningen jemväl framläggas för¬
slag till uttaxering å föreningsmedlemmarne, så långt deras ansvarig¬
het räcker, af det för bristens täckande erforderliga belopp, ökadt med
högst en fjerdedel. Sådan uttaxering skall verkställas efter de grun¬
der, hvarom i 58 och 59 §§ sägs.
öfver detta förslag, som skall genom konkursförvaltningens för¬
sorg hållas tillgängligt, må klandertalan föras i samma ordning, som
angående klander af utdelnings förslag finnes i konkurslagen stadgad.
Sådan talan må jemväl af föreningsmedlem anställas.
65 §. 1 ‘
Sedan förslaget till uttaxering vunnit laga kraft eller blifvit af
första domstolen i konkurssaken pröfvadt, åligge det sysslomännen i
konkursen att ofördröjligen i den ordning, som för kungörande af med¬
delanden åt föreningens medlemmar finnes stadgad, infordra uttaxerade
beloppen.
Infordradt belopp, som ej å utsatt tid erlägges, skall af sysslo¬
männen utsökas; och vare vid utsökningen förslaget till uttaxering
lika gällande som domstols laga kraft egande dom.
Finnes vid utmätning föreningsmedlem sakna genast utmätnings¬
bar tillgång till utsökta beloppets fulla gäldande, eller varder förenings¬
medlems egendom afträdd till konkurs, gälle hvad i 62 § är stadgadt.
År ej förslaget till uttaxering af alla borgenärerne och förenings¬
medlemmarne gilladt, må utdelning ej ske, innan tid för klanders anstäl¬
lande är försuten. Har förslaget öfverklagats, må ej belopp, som
klandret afser, annorledes än mot borgen utdelas, förrän slutlig dom
öfver klandret fallit.
66 §.
Har antal eller belopp af löpande försäkringar nedgått under hvad
i stadgarne föreskrifves och varder ej det föreskrifna antalet eller be¬
25
loppet inom ett år åter uppnådt, skall föreningen upplösas och liqvi¬
dation verkställas, vid äfventyr att de, som med vetskap om för¬
hållandet deltaga i beslut om fortsättande af föreningens verksamhet
eller handla å dess vägnar, svara för uppkommande förbindelser, en
för alla och alla för en.
67 §.
Finnes försäkringsförening sakna till registret anmäld, behörig sty¬
relse, ege föreningsmedlem eller borgenär hos rätten eller domaren göra
ansökning om föreningens upplösning. Kungörelse härom med uppgift
om tiden, när ansökningen kommer att af rätten pröfvas, skall af rätten
eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda tid införas
i allmänna tidningarne, så ock i ortstidning, genom hvilken kallelse
till sammanträde skall bringas till föreningsmedlemmarnes kännedom.
Rätten eller domaren ege ock, der så äskas, förordna en eller flere
gode män att emellertid såsom liqvidatorer företräda föreningen. Styr¬
kes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten
föreningen upplöst och förordne en eller flere liqvidatorer att dess
liqvidation verkställa.
Om beslut, hvarigenom föreningen förklarats upplöst, så ock om
förordnande, som enligt denna § meddelas, skall underrättelse ofördröj¬
ligen genom rättens eller domarens försorg afsändas för registrering.
68 §.
Afträdes försäkringsförenings egendom till konkurs, skall före¬
ningen anses upplöst den dag, då dess konkursansökning till rätten
eller domaren ingafs, eller, i anledning af borgenärs ansökning om
konkurs, offentlig stämning utfärdades. Underrättelse om den offentliga
stämningen skall, samtidigt med kungörelsen derom, genom rättens
eller domarens försorg afsändas för registrering.
4
26
69 §.
Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär af
styrelsen eller, der föreningen vid konkursens början var upplöst, af
liqvidatorerne; dock må ny styrelse eller nya liqvidatorer kunna under
konkursens fortgång i behörig ordning utses.
70 §.
Upplöses försäkringsförening af annan anledning än i 67, 68 eller 92 §
sägs, skall liqvidation verkställas af styrelsens ledamöter såsom liqvida¬
torer, der ej, till följd af stadgarnes bestämmelse eller föreningens
beslut, en eller flere särskilda liqvidatorer utses. Uppdraget att vara
liqvidator anses gälla intill dess liqvidationen blifvit afslutad, men må
när som helst kunna af föreningen återkallas.
Liqvidatorerne skola ofördröjligen för registrering anmäla upplös¬
ning, hvarom i denna § sägs, med uppgift å dem, som ega verkställa
liqvidationen och teckna föreningens firma. Afgår liqvidator eller utses
ny sådan, skall ock derom anmälan för registrering ofördröjligen göras.
71 §•
Liqvidatorerne åligge att ofördröjligen söka årsstämning å förenin¬
gens okände borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.
Så snart utan uppenbar skada ske kan, skall föreningens egendom
i penningar förvandlas.
72 §.
Om liqvidatorers befogenhet att företräda förening och deras skyl¬
digheter gälle i tillämpliga delar hvad angående styrelse är stadgadt;
27
dock ege liqvidatorer ej, utan särskild^ af föreningen erhållet bemyn¬
digande, afyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning
å offentlig auktion.
73 §.
Under liqvidation skall föreningens firma tecknas med tillägg af
orden »i liqvidation:!).
I öfrigt skall hvad i 44 § finnes föreskrifvet i fråga om under-
skrifvande af afhandling, som under föreningens bestånd å dess vägnar
ingås, så ock om påföljd för försummelse härutinnan ega motsvarande
tillämpning under föreningens liqvidation.
74 §.
Försäkringsförenings tillgångar må ej mellan medlemmarne skiftas,
innan den i årsstämningen utsatta dag förbi är och all veterlig gäld
blifvit betald.
Finnas, sedan föreningens alla å den i årsstämningen utsatta in¬
ställelsedag anmälda eller eljest kända skulder blifvit guldna, tillgångar,
de der enligt stadgarnes bestämmelse kunna fördelas bland dem, som
vid upplösningen voro medlemmar af föreningen, skall fördelningen
ske i förhållande till en hvar medlems försäkringsbelopp, der ej annan
grund finnes i stadgarne bestämd.
Då liqvidationen afslutats, skall anmälan derom ofördröjligen af
liqvidatorerne för registrering göras.
75 §.
Åtnöjes medlem ej med skifte af föreningens tillgångar eller med
åtgärd, som under liqvidationen vidtagits, skall han sin talan hos dom¬
stol anhängiggöra inom ett år från den dag liqvidationen afslutades.
Försummas det, hafve han sin talan förlorat.
28
76 §.
Försäkringsförening vare uti de mål, för Indika ej annorlunda
genom lag stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, der sty¬
relsen enligt stadgarne har sitt säte.
Innehålla stadgarne föreskrift, att tvister mellan föreningen och
styrelsen eller ledamot deraf eller föreningsmedlem skola hänskjutas
till afgörande af en eller flere skiljemän, ege den föreskrift samma
verkan, som skiljeaftal tillkommer, och gälle om påkallande af före¬
skriftens tillämpning hvad om stämning i denna lag finnes stadgadt.
77 §.
öfverträda styrelseledamöter, liqvidatorer eller föreningsmedlemmar
denna lag eller föreningens stadgar, svare de för all deraf uppkom¬
mande skada, en för alla och alla för en.
78 §.
Uti det hos Konungens Befallningshafvande förda föreningsregister
skola de uppgifter angående försäkringsföreningar inskrifvas, hvilka
enligt denna lag skola för registrering anmälas.
För anmälningsskyldighetens fullgörande svare styrelseledamöterne
eller, der föreningen är upplöst annorledes än genom konkurs, liqvi-
datorerne.
79 §.
Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd af
stadgade afgifter för registreringen och dess kungörande. Aflemnas
anmälan genom ombud eller insändes den med posten, skall underskriften
vara af vittnen styrkt.
29
Då försäkringsförenings registrering sökes, skall en hvar, som är
berättigad att teckna dess firma, på samma gång egenhändigt inskrifva
firmateckningen i registret eller i särskild! bihang till detta, så vida
icke teckningen verkstälts å anmälningsskriften och blifvit af vittnen
styrkt. På enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sker derom, att
någon blifvit berättigad att teckna förut anmäld firma.
80 §.
Hafva vid anmälan till registrering de föreskrifter, som finnas för
hvarje särskildt fall stadgade, icke iakttagits, eller pröfvas beslut, som
för registrering anmäles, och för hvars giltighet Konungens stadfästelse
ej erfordras, icke hafva i föreskrifven ordning tillkommit eller ej stå i
öfverensstämmelse med föreskrifterna i denna lag eller eljest strida
mot lag eller författning, skall registrering vägras.
Vägras registrering, skall Konungens Befallningshafvande ofördröj¬
ligen hålla sökanden tillhanda eller, om han uppgifvit fullständig adress,
till honom med allmänna posten öfversända skriftlig underrättelse om
beslutet med skälen derför.
År sökanden med beslutet missnöjd, ege han att, vid talans för¬
lust, innan klockan tolf å sextionde dagen från beslutets dag deröfver
anföra besvär hos Konungen.
81 §.
Beviljas försäkringsförenings registrering, läte Konungens Befall¬
ningshafvande i registret införa:
1) dagen för stadgarnes stadfästelse och dagen för föreningens
bildande; *■
2) föreningens firma;
3) föremålet för föreningens verksamhet;
4) den ort, der styrelsen har sitt säte;
30
5) huru för föreningens förbindelser skall ansvaras;
6) beloppet af inbetaldt garantikapital, der sådant förskjutes, samt
förutsättningarne för dess återgäldande;
7) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må ega för före¬
ningen upptaga lån;
8) styrelseledamöternes fullständiga namn och hemvist;
9) hvilken eller livilka bland styrelseledamöterne äro berättigade
att teckna firman;
10) huru kallelse till sammanträde skall ske och andra meddelanden
bringas till medlemmarnes kännedom.
Den ena afskriften af Konungens beslut om stadfästelse å stad-
garne, skall, försedd med bevis om registreringen, jemte tecknings-
listorna i hufvudskrift, till sökanden återställas.
82 §.
Anmäles ändring i förhållande, hvarom inskrifning i registret skett,
skall den, der registrering beviljas, i registret anmärkas.
Registreras ändring i försäkringsförenings stadgar, skall ena af¬
skriften af Konungens beslut om stadfästelse å sådan ändring till sö¬
kanden återställas, försedd med bevis om registreringen. Flyttas sty¬
relsens säte från ett län till ett annat, eller sker ändring i firman,
skall ny, fullständig inskrifning i registret göras.
83 §.
Hvad i registret införes, med undantag af underrättelse om kon¬
kurs, hvarom i 68 § förmäles, skall genom Konungens Befallningshaf-
vandes försorg ofördröjligen kungöras så väl i allmänna tidningarne som
ock i den stads tidning, der Konungens Befallningshafvande har sitt
säte, eller, om flere tidningar der utgifvas, i den af dessa, der allmänna
påbud för staden vanligen meddelas.
31
En samling för hela riket af hvad sålunda i allmänna tidningarne
kungjorts skall genom det allmännas försorg efter hand befordras till
trycket och förses med register för hvarje år.
Anmälningsskrifter med dertill hörande handlingar skola, särskildt
för hvarje förening, såsom bilagor till registret förvaras.
84 §.
Närmare föreskrifter om registrets förande, de i 83 § stadgade
kungörelser, afgifterna för registreringen och för dess kungörande samt
tid och sätt för utgifvande af den i nämnda § omförmälda samling
meddelas af Konungen.
85 §.
Menar någon, att eu i registret verkstäld inskrifning länder honom
till förfång, må talan om registreringens upphäfvande föras vid råd-
stufvurätten i den stad, der Konungens Befallningshafvande har sitt säte.
86 §.
Har genom laga kraft egande dom blifvit förklaradt, att en i
registret gjord inskrifning ej bort ske, eller att något förhållande
hvarom inskrifning skett, ändrats eller upphört, skall, på begäran af
någondera parten, anteckning derom göras i registret. Underrättelse
om sådan anteckning skall så kungöras, som i 83 § sägs.
Varder, sedan i registret anteckning om förenings konkurs gjorts,
af öfverrätt förklaradt, att offentlig stämning ej bort utfärdas, skall
anteckningen, på derom gjord ansökning, ur registret afföras.
87 §.
Det, som i enlighet med denna lag blifvit infördt i föreningsregistret
och kungjordt i ortstidningen, skall anses hafva kommit till tredje mans
32
kännedom, der ej af omständigheterna framgår, att han hvarken haft
eller bort hafva kunskap derom.
Innan sådant kungörande skett, kan det förhållande, som blifvit
eller bort blifva i registret antecknadt, icke med laga verkan åberopas
mot annan än den, som visas hafva derom egt vetskap.
Om v.issa mindre försäkringsföreningar.
88 §.
I fråga om försäkringsförening, hvars verksamhet afser endast för¬
säkring af egendom å landsbygden inom området af ett län, och för
hvars förbindelser medlemmarne häfta i obegränsad personlig ansvarig¬
het, gälle icke hvad här ofvan stadgats i 23, 28—-33 och 54—57 §§,
ej heller bestämmelserna i 35, 38, 81 och 82 §§, för så vidt de af¬
vika från hvad i 89 § sägs.
89 §.
Försäkringsförening, hvarom i 88 § sägs, skall, sedan den i en¬
lighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse, registreras.
Ny firma skall tydligt skilja sig från andra, hos samma myndighet
förut enligt bestämmelserna i denna lag registrerade, ännu bestående
firmor.
Ansökning om registrering skall vara åtföljd af:
1) två med styrelseledamöternes egenhändiga, bevittnade namn¬
underskrifter till riktigheten styrkta exemplar af föreningens stadgar;
2) protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar, utvi¬
sande att stadgarne blifvit antagna och styrelse utsedd.
Vid ansökning om registrering af beslutad ändring i stadgarne
skall styrelsen foga, i två exemplar, med styrelseledamöternes egen¬
33
händiga, bevittnade namnunderskrifter styrkta utdrag af protokoll, som
i det ärende förts.
Beviljas registrering, läte Konungens Befallningshafvande i registret
införa:
1) dagen för stadgarnes antagande;
2) föreningens firma;
3) föremålet för föreningens verksamhet;
4) den ort, der styrelsen har sitt säte;
5) huru för föreningens förbindelser skall ansvaras;
6) huruvida och i hvilken utsträckning styrelsen må ega för för¬
eningen upptaga lån;
7) styrelseledamöternes fullständiga namn och hemvist;
8) hvilken eller hvilka bland styrelseledamöterne äro berättigade
att teckna firman;
9) huru kallelse till sammanträde skall ské och andra meddelanden
bringas till medlemmarnes kännedom.
Det ena exemplaret af stadgarne skall, försedt med bevis om
registreringen, till sökanden återställas.
Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret af
det protokoll, som innehåller beslutet om ändringen, till sökanden åter¬
ställas, försedt med bevis om registreringen.
Om tillsyn å försäkringsanstalter.
90 §.
Styrelse för försäkringsanstalt åligge att för hvarje räkenskapsår
enligt formulär, som fastställes af chefen för Civildepartementet, upprätta
och inom nio månader efter årets utgång till nämnda departement
34
inlemna uppgift angående anstaltens verksamhet under året samt dess
ställning vid årets början och dess slut äfvensom styrelsens förvalt¬
ningsberättelse jemte revisorernes afgifna utlåtande.
Omförmälda uppgift skall genom styrelsens försorg inom sistnämnda
tid jemväl införas i allmänna tidningarne eller, i fråga om de i 88 §
omförmälda föreningar, i sådan ortstidning, hvarom i 83 § sägs.
91 §.
Styrelse för försäkringsanstalt vare pligtig att när som helst hålla
anstaltens räkenskaper och handlingar tillgängliga för den, som af
Konungen förordnas att utöfva inspektion öfver försäkringsanstalterna i
riket, samt för ombud, som i särskildt fall må förordnas af chefen för
Civildepartementet eller, i fråga om de i 88 § omförmälda anstalter, af
Konungens Befallningshafvande, äfvensom att i öfrigt lemna de upp¬
gifter angående anstalten, som af inspektör eller ombud äskas.
Berättelse, som af inspektör eller ombud, som i denna § omför-
mäles, angående försäkringsanstalt afgifves, skall, der så pröfvas lämp¬
ligt, införas i allmänna tidningarne. Enskildes förhållanden till försäk¬
ringsanstalt må dock ej för allmänheten yppas.
92 §.
Sker afvikelse från denna lag eller från försäkringsanstalts bolags¬
ordning eller stadgar eller från de för anstalten gällande beräknings¬
grunder, eller finnas dessa beräkningsgrunder eller det sätt, hvarpå an¬
staltens medel gjorts fruktbärande, icke betryggande, eger Konungen
eller, i fråga om de i 88 § omförmälda anstalter, Konungens Befall¬
ningshafvande förelägga anstalten att inom viss tid vidtaga de åtgärder,
som pröfvas erforderliga. Hafva de sålunda föreskrifna åtgärder icke
inom den bestämda tiden kommit till stånd, ankomme på Konungen
35
eller, i fråga om de i 88 § omförmälda anstalter, Konungens Befall¬
ningshafvande att förbjuda fortsättning af anstaltens verksamhet och
förordna om anstaltens upplösning.
Varder försäkringsanstalt upplöst af anledning som ofvan sägs,
förordnar Konungen eller, i fråga om de i 88 § omförmälda anstalter,
Konungens Befallningshafvande en eller flere liqvidatorer att anstaltens
liqvidation verkställa.
93 §.
Ställes försäkringsanstalt under liqvidation af annan anledning än
i 92 § sägs, skall anstaltens styrelse eller, om anstalten saknar till re¬
gistret anmäld, behörig styrelse, rätten eller domaren härom ofördröj¬
ligen göra anmälan hos chefen för Civildepartementet; och ege departe¬
mentschefen, der han så pröfvar lämpligt, utse en person att med öfrige
liqvidatorer deltaga i utredningen. Den af chefen för Civildepartementet
utsedde liqvidatorn uppbär så stor del af det för liqvidatorerne anslagna
arfvode, som på honom efter hufvudtalet belöper.
94 §.
Afträdes försäkringsanstalts egendom till konkurs, skall rätten eller
domaren härom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för Civildepar¬
tementet; och ege departementschefen, der han så pröfvar lämpligt,
att utse ett allmänt ombud att såsom god man och syssloman deltaga
i konkursboets förvaltning med de gode män och sysslomän, som utses
på sätt i konkurslagen stadgas.
Det allmänna ombud, som sålunda blifvit förordnadt, ege, lika med
rättens ombudsman, att sammankalla borgenärerne att höras öfver äm¬
nen, som röra boet och dess förvaltning, samt att hos rätten anmäla,
om annan god man eller syssloman i konkursen visar motvilja eller
försummelse vid fullgörande af sitt uppdrag. Då allmänna ombudet
36
kallar borgenärerne till sammanträde, åligge ombudet att derom under¬
rätta rättens ombudsman.
Utan hinder af beslut, som kan vara fattadt om delning af för¬
valtningen af boet, ege allmänna ombudet deltaga i förvaltningen i
alla dess delar.
Af det arfvode, som för gode männen och sysslomännen bestäm¬
mes, tage allmänna ombudet en tredjedel.
Ansvarsbestämmelser.
95 §.
Hvar som här i riket drifver försäkringsrörelse utan att enligt
denna lag vara till rörelsens drifvande berättigad, straffes med böter
från och med femtio till och med femtusen kronor.
Den som under tid, då han är stäld under tilltal för förbrytelse,
hvarom ofvan sägs, fortsätter samma förbrytelse, skall, när han härtill
varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning derför utfärdats
och delgifvits, fällas till de böter, som för sådan förbrytelse äro stadgade.
96 §.
Hvar som i anmälan till registrering mot bättre vetande meddelar
oriktig uppgift, straffes med böter från och med tjugufem till och med
tvåtusen kronor, der ej å förseelsen straff är i allmänna strafflagen
utsatt.
Lag samma vare om den, som i fall, hvarom i 90 § eller 91 § 1
mom. sägs, mot bättre vetande lemnar oriktig uppgift.
97 §.
Bryter någon, i fråga om försäkringsaktiebolag, mot hvad i 4 §
2 eller 3 mom. af lagen om aktiebolag finnes stadgadt, eller underlåter
37
ledamot af försäkringsaktiebolags styrelse att iakttaga föreskrift, som i
20 §, 21 § 1 mom., 22 § 3 mom., 40 § 4 mom. eller 47 § af sagda
lag eller i 9 §, 90 § eller 91 § 1 mom. af denna lag är meddelad,
eller underlåter ledamot af försäkringsförenings styrelse att iakttaga
föreskrift, som i 38 §, 42 § 4 mom., 90 § eller 91 § 1 mom. af denna
lag är meddelad, straffes med böter från och med fem till och med
femhundra kronor.
Lag samma vare, der liqvidator för försäkringsanstalt ej fullgör
hvad honom enligt 62 § 2 mom. af lagen om aktiebolag eller enligt
20 § 2 mom., 70 § 2 mom. eller 74 § 3 mom. af denna lag åligger.
98 §.
Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfälle kronan. Saknas till¬
gång till deras fulla gäldande, skall förvandling ske enligt allmän strafflag.
99 §.
Hvad i denna lag är föreskrifvet skall ej ega tillämpning å:
a) föreningar för försäkring af fiskebåtar och fiskeredskap;
b) föreningar för försäkring af egendom å landsbygden, hvilkas
verksamhet icke omfattar minst ett härad;
c) föreningar för lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, derest vid
lif- eller kapitalförsäkring högsta försäkrade beloppet icke öfverstiger
ettusen kronor och vid lifränteförsäkring högsta lifräntans årliga belopp
icke öfverstiger etthundra kronor;
d) pensions- och andra understödsföreningar;
e) sjukkassor;
f) anstalter, som meddela försäkring mot förlust å skuldebref eller
andra värdepapper.
38
100 §.
Genom denna lag upphäfvas:
kungörelsen angående anordnande af tillsyn å inländska försäkrings-
anstalter den 22 oktober 1886; samt
lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, den 28 juni
1895.
101 §.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari
Å försäkringsaktiebolag, som dessförinnan intagits i aktiebolags-
registret, skola bestämmelserna i denna lag icke ega tillämpning; dock
att denna lag gäller till efterrättelse i fråga om ändring i bolagsord¬
ningen eller i grunderna för beräkning af försäkringsafgifter och för¬
säkringsfond, om värdet af försäkringstagares fordran på grund af lö¬
pande försäkring, om skyldighet att redovisa regleringsfond och för¬
säkringsfond, om pantsättning af värdehandlingar motsvarande dessa
fonder, om afsättning till reservfond och utdelning till aktieegarne eller
försäkringstagarne, om liqvidation, om tillsyn å försäkringsanstalter samt
om ansvar.
Å försäkringsförening, hvars stadgar blifvit af Konungen stadfästa,
skola bestämmelserna i denna lag icke ega tillämpning, så vidt de afse
ämnen, rörande hvilka blifvit i stadgarne särskildt föreskrifvet, utan
galle derutinnan hvad stadgarne innehålla; dock att denna lag gäller
till efterrättelse i fråga om ändring i stadgarne eller i grunderna för
beräkning af försäkringsafgifter och försäkringsfond, om det sätt, hvarpå
föreningen skall företrädas och dess firma tecknas, om delgifning af
stämning eller annat offentlig myndighets bud, om tiden för hållande
af ordinarie sammanträde, om värdet af försäkringstagares fordran på
grund af löpande försäkring, om skyldighet att redovisa regleringsfond
39
och försäkringsfond och om dessa fonders förvarande, om utdelning
till föreningens medlemmar, om skyldighet att täcka uppkommen brist,
om liqvidation, om registrering samt om tillsyn å försäkringsanstalter.
Försäkringsförening, hvars stadgar icke blifvit af Konungen stad¬
fästa, men hvars rörelse är af den beskaffenhet, att enligt denna lag
Konungens stadfästelse å stadgarne erfordras, åligge att inom tre må¬
nader, efter det denna lag trädt i kraft, hos Konungen i den ordning,
som i 23 § föreskrifves, söka stadfästelse å stadgarne.
Konungen meddelar de öfvergångsstadganden, som för införande
i registret af sådan försäkringsförening, som i denna § sägs, må finnas
vara erforderliga.
' i:
. i
v.-.r.
M' ' "
:'. 'n
' <
■ f•/ >k rvj
;; it ‘ ..
rA
A
i. /
' J VA'
Förslag
tm
Lag angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts
rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse.
1 §•
Konungen eger medgifva försäkringsaktiebolag i sådan främmande
stat, som med afseende å svenska försäkringsaktiebolag gör motsvarande
medgifvande, rätt att bär i riket drifva försäkringsrörelse af samma
beskaffenhet som bolagets rörelse i hemlandet. De närmare vilkoren
för utländskt försäkringsaktiebolags rätt att drifva försäkringsrörelse
här i riket, bestämmas af Konungen.
2 §■
Utländsk försäkringsanstalt, som icke är aktiebolag, må ej drifva
försäkringsrörelse här i riket.
Denna lag skall träda i kraft den l januari
o
r
MOTIV.
*
Förslaget
till
lag om försäkringsanstalter.
Frågan om åstadkommandet af en särskild försäkringslagstiftning
har alltsedan 1870-talet stått på dagordningen i vårt. land. Sedan
nämligen den år 1875 bildade »Försäkringsföreningen» uti en till Kongl.
Maj:t ingifven skrift, med bifogande af utkast till författningar i ämnet,
framhållit bebofvet af en sådan lagstiftning, samt Kongl. Maj:ts samtlige
Befallningshafvande inkommit med underdåniga utlåtanden i frågan,
uppdrog Kongl. Maj:t åt dåvarande expeditionschefen i Kongl. Civil¬
departementet, numera landshöfdingen C. A. Sjöcrona att verkställa
granskning af omförmälda utkast och i anledning deraf afgifva utlåtande
samt utarbeta författningsförslag i ämnet. Detta uppdrag fullgjordes
genom afgifvande af ett den 7 Juli 1883 dagtecknadt »betänkande med
förslag till författningar angående försäkringsväsendets ordnande». Efter
att hafva hört sakkunnige och myndigheter öfver det afgifna betän¬
kandet, utfärdade Kongl. Maj:t de nu gällande författningarne i ämnet
af den 22 Oktober 1886, nämligen kongl. kungörelsen angående anord¬
nande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter och kongl. kungörelsen
angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts rätt att här i riket
drifva försäkringsrörelse.
Uti ingressen till förstnämnda kungörelse förklaras emellertid, att
Kongl. Maj:t, då den inhemska försäkringsrörelsen förnämligast bedref-
ves af bolag, men lagstiftningen rörande bolag vore under behandling
af en komité, ansåge, att med en fullständig lagstiftning om försäkrings¬
väsendet borde tills vidare anstå.
De sålunda tillkomna författningarne äro alltså egentligen att be¬
trakta såsom provisoriska, hvarjemte är att märka, att desamma, såsom
utfärdade i administrativ väg, icke innehålla några bestämmelser af
46
civillags natur. Genom dem afses hufvudsakligen att införa en viss
kontroll öfver försäkringsan stal terna äfvensom att lemna föreskrifter
om dessa anstalters skyldighet att afgifva och offentliggöra redogörelse
för sin verksamhet.
Sedan 1895 års riksdag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts på den för bolagslagstiftningens omarbetning tillsatta
komiténs förslag grundade proposition, för sin del antagit lagar om
aktiebolag, föreningar för ekonomisk verksamhet m. m., samt dessa
lagar blifvit af Kongl. Maj:t den 28 Juni 1895 utfärdade, hade frågan
om försäkringslagstiftningens ordnande inträdt i ett nytt skede, i det
att ofvanberörda i ingressen till 1886 års kungörelse angående anord¬
nande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter framhållna förutsätt¬
ning, nämligen det definitiva ordnandet af lagstiftningen om bolag
i allmänhet, nu var gifven. Visserligen utgafs samtidigt med de öf¬
rig» bolagslagarne jemväl en »lag om aktiebolag, som drifva försäk¬
ringsrörelse)), men denna lag, innehållande endast några få paragrafer,
hade äfvenledes en blott provisorisk karaktär och afsåg egentligen att
för dessa bolag bibehålla det förut för alla aktiebolag gällande sanktions-
systemet, hvilket genom lagen om aktiebolag den 28 Juni 1895 upp-
liäfdes i fråga om andra slag af aktiebolag än sådana, som drifva bank-
eller försäkringsrörelse. För de på ömsesidighet grundade försäkrings-
föreningarne åter meddelades icke ens provisoriska bestämmelser; i 70
§ af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den
28 Juni 1895 stadgades nämligen, att hvad i samma lag vore före-
skrifvet ej skulle eg a tillämpning å försäkringsföreningar.
En ytterligare anledning för Kongl. Maj:t att taga i närmare öfver¬
vägande frågan om en särskild försäkringslagstiftning gafs genom den
af 1895 års riksdag till Kong]. Maj:t afiåtna skrifvelse, som närmast
föranledde tillsättandet af förevarande komité, och hvari behofvet af en
sådan lagstiftnings snara åvägabringande än vidare betonades.
Men om sålunda behofvet af en försäkringslagstiftning i vårt land
numera kan anses vara till fullo erkändt, kunna dock åsigterna angående
den omfattning, som lämpligen bör gifvas åt en dylik lagstiftning, vara
delade; och vill komitén derför till en början angifva sin allmänna
ståndpunkt i detta afseende, för så vidt de inländska försäkringsan-
stalterna angår.
Den uppgift, som blifvit komitén förelagd i fråga om dessa an¬
stalter, och hvilken skulle bestå i utarbetandet af ett förslag till en »full¬
ständig och så vidt möjligt betryggande lagstiftning)) för dessa anstalters
verksamhet, synes nämigen kunna uppfattas på mer än ett sätt. Å
47
ena sidan skulle man kunna härmed förstå åstadkommandet af en i alla
afseenden fullständig reglering af försäkringsverksamheten både ur
offentligt rättslig och ur privaträttslig synpunkt, således jemväl om¬
fattande en normering af så väl försäkringsaftalet, dess innehåll, in-
clusive försäkringsvilkoren, och dess juridiska verkan med afseende å
försäkringsgifvares och försäkringstagares inbördes rättigheter och skyl¬
digheter som ock försäkringsagenternas rättsliga ställning. Å andra
sidan kan man tänka sig ifrågavarande lagstiftning inskränkt till omfång
och beskaffenhet, motsvarande hvad som i fråga om aktiebolag i allmän¬
het och föreningar för ekonomisk verksamhet nyligen blifvit i vårt land
genomfördt, i hvilket fall således förenämnda privaträttsliga frågor skulle
komma att uteslutas från behandling.
Komitén har under fortgången af sitt arbete funnit sig böra i huf¬
vudsak ansluta sig till den senare uppfattningen. Endast der behofvet
af bestämmelser i syfte att trygga och öfvervaka anstalternas ekonomiska
ställning eller att fixera deras ansvarighet för åtagna förbindelser gjort
sådant nödvändigt, har komitén gått utöfver de af denna uppfattning
angifna gränser. Komitén har visserligen icke förbisett de skäl, som
kunna tala för genomförande af en fullständigare lagstiftning, men
då meningarne härvidlag, äfven bland fackmän, ännu äro mycket delade,
har komitén icke ansett det vara klokt att redan nu, då en dylik lagstift¬
ning skulle komma att för första gången i värf land. genomföras, gå
längre än hvad som närmast synts vara erforderligt. Äfven må erinras
derom, att utlandets lagstiftare — om man bortser från den i viss mån
internationella lagstiftningen om sjöförsäkringsaftalet — åtminstone i de
större kulturländerna hittills icke inlåtit sig på att mera fullständigt
normera de privata rättsförhållanden, som härflyta ur försäkringsaftal.
Orsakerna härtill torde få sökas bland annat i svårigheter af teknisk
natur, beroende på skiljaktigheterna mellan de olika försäkringsgrenarne,
äfvensom på den omständigheten, att försäkringsväsendet i sjelfva verket
fortfarande är stadt i en liflig utveckling, och att i följd häraf de former
och regler, som gälla för detsamma, delvis ännu icke kunna anses hafva
vunnit sådan häfd eller stadga, som erfordras för att derpå bygga en
allmängiltig lagstiftning.
Af nära liggande skäl har komitén sökt ansluta förevarande lag¬
stiftning till den nya lagstiftningen om aktiebolag och föreningar för
ekonomisk verksamhet. Enligt komiténs förslag skulle sålunda be¬
stämmelserna i den nya lagen om aktiebolag i hufvudsak finna tillämp¬
ning jemväl å försäkringsaktiebolag, medan i fråga om lagstiftningen
för de på ömsesidig ansvarighet bygda iorsäkringsanstalterna eller
48
»försäkringsföreningarne» den nya lagen om registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet väsentligen tjenat såsom förebild. De skilj¬
aktigheter, som förefinnas mellan lagförslaget å ena och de båda
nämnda lagarne å andra sidan, bero ej mindre på beskaffenheten af
de särskilda bestämmelser, som härröra af dessa bolags och förenin¬
gars egenskap af försäkringsanstalter, än äfven derpå, att komitén, som
ansett förevarande lagstiftning icke kunna, i likhet med berörda lagar,
grundas endast på det s. k. normativsystemet, funnit det hittills i fråga
om försäkringsaktiebolagen tillämpade sanktionssystemet böra icke alle¬
nast bibehållas för dessa, utan äfven utsträckas till de större försäkrings¬
föreningarne.
Beträffande sjelfva uppställningen af lagförslaget har komitén,
hvad försäkringsaktiebolagen angår, ansett sig böra, för undvikande af
onödig vidlyftighet, allenast genom en uppräkning hänvisa till de
talrika paragrafer i lagen om aktiebolag, som skulle oförändrade
ega tillämpning jemväl å försäkringsaktiebolagen. För försäkrings¬
föreningarne har komitén deremot föredragit att i lagförslaget upptaga
fullständiga bestämmelser, utan hänvisning till lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet, dels emedan afvikelserna i detta
fall blifvit mera väsentliga än i fråga om försäkringsaktiebolagen, dels
ock derför att komitén trott det för vissa mindre af dessa föreningar
vara af särskild vigt att hafva de för dem gällande bestämmelserna
hopförda i en och samma lag.
Till de sålunda med anslutning till den nya lagstiftningen om
aktiebolag och föreningar för ekonomisk verksamhet .utarbetade två
hufvudafdelningarne af lagförslaget, nämligen »Om försäkringsaktie¬
bolag» och »Om försäkringsföreningar» har komitén fogat en för dessa
båda hufvudgrupper af försäkringsanstalter gemensam afdelning »Om
tillsyn å försäkringsanstalter».
Med afseende å den allmänna karaktären af komiténs lagförslag
må här slutligen framhållas, att komitén sökt, så vidt möjligt, om¬
fatta alla de olika försäkringsgrenarne under gemensamma bestämmelser;
endast lif-, lifränte- och kapitalförsäkringsrörelsen utgör i detta hän¬
seende undantag, i det att för sådan rörelse särskilda bestämmelser
erfordrats. Komitén har derjemte öfverallt sökt undvika mera detalje¬
rade eller stränga föreskrifter, än hvad som synts vara oundgängligen
nödvändigt för att vinna det hufvudsakliga målet med förevarande
lagstiftning, nämligen att bereda försäkrings tagar ne ökad säkerhet och
att förhindra eller åtminstone väsentligen försvåra uppkomsten eller
49
utvecklingen af ostanda företag utan att lägga hämmande band på de
solidare anstalternas verksamhet.
Ibland de arbeten uti ifrågavarande ämne, till hvilka komitén vid
utarbetandet af sitt förslag tagit hänsyn, må här särskilt anföras Herr
Sjöcronas ofvannämnda betänkande, hvilket betydelsefulla arbete i flere
afseenden tjenat komitén till ledning och till hvilket komitén jemväl i
fråga om försäkringsväsendets föregående historia i vårt land får hänvisa.
Likaledes må ock nämnas det af norske komiterade utarbetade »Udkast
till lov om forsikringsselskaber» af den 23 December 1895.
Hvad den följande redogörelsen för de särskilda paragraferna be¬
träffar, har komitén sökt att fatta sig så kort som möjligt och derför
ej heller ingått i några utförliga utläggningar af försäkringsteknisk na¬
tur, såsom angående försäkringsfondens betydelse, angående, olika me¬
toder för premiernas beräkning m. m. Komitén har nämligen under
fortgången af sitt arbete kommit till den öfvertygelsen, att dylika utlägg¬
ningar, som numera förekomma i en mängd bekanta läro- och hand¬
böcker, här icke vore behöfliga och endast skulle förorsaka vidlyftighet
utan att bereda den sakkunnige någon afsevärd ledning.
Till sist får komitén erinra derom, att den utaf komitén föreslagna
lagstiftningen torde föranleda, hvad försäkringsföreningar beträffar, vissa
mindre ändringar eller tillägg i följande lagar och författningar, näm¬
ligen 22 kap. 14 § samt 23 kap. '4 och 6 §§ strafflagen, 1 och 2 §§
af kongl. förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar
den 4 Maj 1855, 10 § al> kongl- förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning den 4 Mars 1862 samt 8 § af lagen angående
handelsregister, firma och prokura den 13 Juli 1887, dels ock möjligen,
med hänsyn till den för lifförsäkringsaktiebolag och större lifförsäkrings-
föreniugar föreslagna bestämmelsen om beräkning’ af försäkringstagares
fordran på grund af löpande försäkring, ett tillägg till 117 § 3 mom.
konknrslagen.
Jemväl i kongl. kungörelsen angående uppbörd af afgifter till
vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter den 22 Oktober
188C skulle i anledning af komiténs förslag erfordras vissa mindre
jomkningar. 1 denna författning är nämligen förordnadt, att på ömse¬
sidighet grundad brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalt,
hvars reglemente blifvit faststäldt af Konungen eller af Konungens
Befallningshafvande och hvars verksamhet omfattar minst ett härad,
50
kan erhålla rätt att få delegarnes afgiftor debiterade, iudtifna och redo¬
visade i sammanhang med kronouppbörden eller att få resterande dylika
afgifter utan föregående utslag eller dom uttagna genom utmätning.
Då nu enligt komiténs förslag för flertalet försäkringsföreningar af
ifrågavarande slag icke skulle erfordras sanktion å reglementet, utan
allenast registrering, torde i öfverensstämmelse härmed såsom vilkor
lör erhållande af oinförmälda rättigheter böra föreskrifvas verkstäld
registrering i stället för meddelad stadfästelse å reglementet.
Om rätt att drifva försäkringsrörelse.
De anstalter, som hittills i vårt land utöfvat. försäkringsverksam-
het, hafva antingen varit aktiebolag eller på ömsesidig ansvarighet
grundade föreningar. I öfverensstämmelse härmed har komitén i denna
paragraf föreslagit, att försäkringsrörelse i regel skulle få drifvas alle¬
nast af associationer, tillhörande ettdera af dessa båda slag. Då det
emellertid låter tänka sig, att för någon särskild försäkringsgren jem¬
väl andra associationsformer skulle befinnas lämpliga, har komitén trott
lagen icke böra lägga absolut hinder i vägen för uppkomsten af så¬
dana; och har af sådan anledning föreslagits, att Konungen må ega
rätt att för sådana fall särskildt förordna.
Det i förevarande paragraf intagna stadgandet derom, att försäk¬
ringsanstalt icke må drifva annan rörelse än försäkringsrörelse, stödjer
sig på så allmänt erkända grunder, att en motivering deraf synes
öfverflödig. I uttrycket »annan rörelse» innefattas, såsom ock af senare
lagbestämmelser i förslaget framgår, naturligtvis hvarken den låne¬
rörelse, som erfordras för att göra anstaltens medel fruktbärande, ej
heller den rörelse, som består i att hos annan anstalt återförsäkra
öfvertagna risker eller att meddela återförsäkring åt annan anstalt.
En fråga, som varit mycket omtvistad och fortfarande torde få
anses vara i princip oafgjord, är den, huruvida lagstiftningen bör till¬
låta lifförsäkringsbolag att jemte lifförsäkringsrörelse idka försäkring
af väsentligen annat slag, t. ex. brandförsäkring. Framför allt har
härvid framhållits den fara, som skulle hota lifförsäkringstagarne i
ett sådant bolag derigenom, att, derest bolaget drabbades af stora
51
förluster inom den andra rörelsegrenen, lifförsäkringsfonden skulle
kunna af bolaget användas till att täcka sålunda uppkommen brist och
de lifförsäkrades rätt sålunda kränkas. Denna olägenhet, som i och
för sig skulle utgöra tillräcklig grund för ett förbud mot förening af
lif- och elementarförsäkring i samma bolag, har ock blifvit beaktad af
de svenska aktiebolag, som drifva dylik kombinerad försäkringsrörelse,
i det att dessa bolag medelst stadganden i sina bolagsordningar angå¬
ende panträtt för lifförsäkringstagarne till säkerhet för deras genom
lifförsäkringsfonden representerade fordran hos bolaget sökt särskild!
skydda desses intresse. Men om ock genom dylika i bolagsordningarne
intagna bestämmelser det åsyftade ändamålet torde kunna vinnas, skulle
dock genom införande i civillag af motsvarande bestämmelser beredas
ytterligare stadga åt nämnda förhållande, och då nu, enligt komiténs
förslag, sådana bestämmelser skulle komma att i lag införas, och då
vidare de i vårt land befintliga aktiebolag, som drifva kombinerad lif-
och brandförsäkringsrörelse, icke uti förevarande afseende gifvit anled¬
ning till farhågor, så har komitén, i likhet med Herr Sjöcrona, icke
funnit skäl att, beträffande försäkringsaktiebolagen, föreslå förbud mot
kombination af omförmälda beskaffenhet. I fråga om försäkringsförenin-
garne åter har stadgandet af ett dylikt förbud af den anledning ansetts
obehöflig!., att medlemmarnes ömsesidiga ansvarighet måste vara af
olika slag vid lifförsäkring och vid elementarförsäkring, och att i följd
deraf en kombination af dessa olika slag af försäkring, såsom ock er¬
farenheten gifvit vid handen, icke torde kunna ifrågakomma.
Om försäkringsaktiebolag.
I denna paragraf hänvisas till sådana i lagen om aktiebolag före¬
kommande paragrafer, som ansetts böra i oförändrad! skick gälla i
fråga om försäkringsaktiebolag och icke innehålla uttryck, som genom
eu dylik hänvisning skulle komma att innebära tvetydighet.
Hvad angår 31 § af lagen om aktiebolag, må erinras derom, att
densamma icke varit ansedd att gälla om försäkringsaktiebolag.
52
8 §■
På sätt förut är sagdt, liar komitén i anslutning till Herr Sjöcronas
förslag ansett sanktionssystemet, kompletteradt med de i komiténs för¬
slag upptagna normativa bestämmelser, böra bibehållas i fråga om för¬
säkringsaktiebolagen. Endast genom tillämpningen af detta system,
som hittills icke visat andra än goda verkningar, torde det i föreva¬
rande fall vara möjligt att redan från början förebygga, att osunda
och för allmänheten mindre betryggande företag komma till stånd,
ty att för hvarje slag af försäkringsrörelse meddela så detaljerade
bestämmelser, att en saklig pröfning i det särskilda fallet skulle
kunna undvaras, lärer knappast ligga inom möjlighetens gränser. Lika¬
som i afseende å bankerna, för hvilka sanktionssystemet jemväl ansetts
böra fortfarande tillämpas, gäller det här att tillse, att aktiekapitalet
står i rimlig proportion till rörelsens omfattning och beskaffenhet, att
nödiga afsättningar till reservfonder, utöfver hvad lagen eljest härom
i allmänhet bestämmer, komma att i vissa fall göras o. s. v. Jemväl
utöfvandet af den kontroll, som, enligt hvad numera är i allmänhet
erkändt, bör från statens sida utöfvas å försäkringsanstalternas verk¬
samhet, synes förutsätta, att staten redan vid dylik anstalts bildande
tillser, att dess reglemente uppfyller de förutsättningar, som mot¬
svara fordringarne på soliditet och på trygghet för försäkringstagame.
I sammanhang härmed har komitén jemväl föreslagit, att den enligt gäl¬
lande lag om försäkringsaktiebolag Konungen förbehållna rätt att i bolags¬
ordningen införa de ytterligare bestämmelser, som må finnas erforder¬
liga, skulle fortfarande bibehållas.
För ett försäkringsaktiebolags bestånd och trygga utveckling är
emellertid icke endast bolagsordningens innehåll af betjnlelse; jemväl
de grunder, efter hvilka premierna bestämmas och afsättningar till för¬
säkringsfond skola göras, spela härvid en stor roll. Särskilt är detta
fallet i bolag, som meddela lif-, lifränte- eller kapitalförsäkring, enär
beräkningarne här afse en aflägsen framtid, och väsentligare felaktig¬
heter i beräkningsgrunderna derför verka vida mera ödesdigert än eljest.
Då härtill kommer, att beräkningsgrunderna i dessa fall äro baserade
på komplicerade och för den stora allmänheten svårfattliga veten¬
skapliga förutsättningar, har komitén ansett, att en särskild pröfning
af dessa grunder bör ega rum allaredan vid bolagets bildande i sam¬
manhang med sanktion sfrågan. I enlighet härmed har komitén föresla¬
git, att, på samma gång ansökning göres om stadfästelse å ordningen
för dylikt bolag, uppgift angående omförmäla beräkningsgrunder skall
53
till Konungen inlemnas. Meddelas stadfästelse å bolagsordningen, anses
ock Konungens medgifvande till beräkningsgrundernas användning der¬
igenom vara lemnadt.
Bestämmelsen, att beräkningsgrunderna sedermera icke må utan
särskildt tillstånd af bolaget ändras, är väl närmast alt betrakta såsom
en konseqvens af stadgandet om inlemnande af uppgift om dessa grun¬
der, men är framkallad jemväl med hänsyn till den i 16 § intagna
föreskriften angående beräkning af värdet af försäkringstagares fordran
hos bolaget på grund af löpande försäkring. Då nämligen sådan
fordran skall beräknas just enligt ifrågavarande grunder, få dessa natur¬
ligtvis icke af bolaget godtyckligt ändras.
Vidkommande andra slag af försäkring än lif-, lifräute- och kapital¬
försäkring synas liknande föreskrifter angående beräkningsgrundernas
pröfning vara mindre behöfliga, enär det i dessa fall vanligen handlar
om premier för löpande årsrisker, hvilka premier derjemte ofta äro
underkastade jemkningar och förändringar — beroende på att det sta¬
tistiska underlaget vanligen är osäkrare — samt följaktligen sakna den
stabilitet, som utmärker lifförsäkringspremierna. Det skulle derför jem¬
väl af rent praktiska skäl vara olämpligt att gifva en generell utsträck¬
ning åt ifrågavarande för lifförsäkringsbolagen föreslagna stadganden.
4 §•
Bestämmelserna i 8 och 18 §§ af lagen om aktiebolag angående
innehållet af stiftelseurkund och bolagsordning hafva i 4 § af förevarande
lagförslag sammanfattats. Komitén har nämligen af orsak, som här
nedan under 6 § närmare angifves, funnit upprättandet af eu särskild
stiftelseurkund kunna vid bildandet af försäkringsaktiebolag helt och hållet
undvaras. Punkten 7), hvari omförmäles eu bestämmelse, som enligt
lagen om aktiebolag skall finnas intagen allenast i stiftelseurkunden,
äfvensom punkten 8) angående föreskriften, huruvida och i hvilken ut¬
sträckning aktieegarne äro pligtige något utöfver tecknadt aktiebelopp
tillskjuta, äro upptagna bland de punkter, som skola i bolagsordningen
finnas angifna, emedan de faststälda reglerna om garantiförbindelsers
belopp och sättet för deras inlösen synas böra vara icke blott i en vid
aktieteckningen tillgänglig handling intagna, utan äfven sedermera för
aktieegarne
toto
lätt åtkomliga.
Likaledes höra e
risker, bolaget skall
neder
hafva
runderna för bestämmande af de maximi-
ansvar
rätt
att på eget
nar
som helst godtyckligt ändras, utan böra
ikläda sig, kunna
genom stadgande i bolags-
54
ordningen från början tydligt och bestämdt angifvas. Den i sådant
hänseende i 4 § upptagna punkten 14) behöfver naturligtvis icke ovil¬
korligen innebära, att maximiriskens belopp skall med eu enda siffra
i bolagsordningen fastslås, och lägger således ej hinder i vägen för att
bestämma olika maximigränser för olika slag af risker m. in.
5 §■
Ett försäkringsaktiebolags egenskap af försäkringsanstalt och der¬
med följande åtskilnad från andra aktiebolag så väl i ekonomiskt som
juridiskt hänseende bör naturligtvis framgå redan af dess firma, i hvil¬
ken således ordet »försäkringsaktiebolag» bör förekomma.
Någon särskild bestämmelse derom, att ny firma skall skilja sig
från andra bestående firmor, har här ej ansetts behöflig, då enligt ko-
mitens förslag bolagsordningen och således äfven firmabeteckningen i
hvarje fall skall af Konungen pröfvas.
6 §•
Enligt lagen om aktiebolag kunna aktiebolag bildas antingen simul¬
tant, d. v. s. så, att ett antal för saken intresserade personer uppgöra
planen för bolagets verksamhet och organisation samt tillika sjelfve
tillskjuta det nödiga aktiekapitalet, eller ock successivt på det sätt, att
allmänheten inbjudes till deltagande i företaget medelst aktieteckning.
Stiftelseurkunden tjenar såsom form dels för det af stiftarne sins emel¬
lan ingångna aftalet och dels, då bolaget bildas successivt, derjemte för
det rättsförhållande, som genom aktieteckningen uppkommer mellan stif¬
tarne å ena samt aktietecknarne å andra sidan. Då nu, enligt komi-
tens förslag, Konungens stadfästelse å den af stiftarne upprättade bo¬
lagsordningen, innefattande bestämmelser i alla de ämnen, angående
hvilka stiftelseurkunden eljest lemnar upplysning, skulle utgöra det för¬
sta vilkoret. för att ett försäkringsaktiebolag må kunna komma till stånd,
är det tydligt, att innehållet af det ingångna bolagsaftalet först i och
genom Konungens stadfästelse blir definitivt bestämdt, och att således
upprättandet af en stiftelseurkund kan helt och hållet undvaras. Då
det. vidare, med hänsyn till beskaffenheten af den rörelse försäkrings¬
aktiebolagen drifva, i regel icke torde få anses lämpligt, att dessa bo¬
lag bildas simultant och med ett så ringa antal aktieegare, som i dy¬
likt fall enligt 9 och 11 §§ af lagen om aktiebolag skulle vara tillåtet,
har komitén, ehuru den simultana formen icke ur principiell juridisk
55
synpunkt kan anses oförenlig med försäkringsaktiebolagets karaktär,
funnit sig böra föreslå, att vid bildande af sådant bolag inbjudning gö-
res obligatorisk. Såsom en följd häraf hafva bestämmelserna i 11 och
12 §§ af lagen om aktiebolag blifvit vid affattande af lagförslaget uteslutna.
Olikheterna mellan förevarande paragraf å ena samt de motsva¬
rande 13 och 15 §§ af lagen om aktiebolag å andra sidan samman¬
hänga med bestämmelserna om Konungens sanktion å bolagsordningen.
7 §•
Sedan ett aktiebolag blifvit enligt lagen om aktiebolag bildad!, hafva
aktieegarne att antaga ordning för bolaget; först derefter kan val af
styrelse och revisorer ske. Enär, beträffande försäkringsaktiebolag, bo¬
lagsordningen vid fattande af beslutet om bolagets bildande skulle en¬
ligt komiténs förslag allaredan vara af Konungen faststäld, finnes intet
hinder för, att dessa val ega rum omedelbart efter nämnda besluts
fattande.
8-12 §§.
Vid det förhållande att försäkringsaktiebolags ordning enligt komi¬
téns förslag skulle, då den till Konungens stadfästelse öfverlemnas, inne¬
hålla så väl föreskrift, huruvida innehafvareaktier må förekomma, som
ock bestämmelse, huru styrelsen skall sammansättas, kunna sådana be¬
slut, hvarom under punkten 4) i 19 § af lagen om aktiebolag förmäles,
icke förekomma, efter det bolagets ordning blifvit af Konungen stad¬
fäst; och har i enlighet härmed ur 8 § af lagförslaget, hvilken motsva¬
rar 19 § af lagen om aktiebolag, berörda punkt uteslutits. De jemk-
ningar, som vidtagits i 9, 10, 11 och 12 §§ af lagförslaget, jemförda
med de deremot svarande 35 samt 68 — 70 §§ af lagen om aktiebolag,
följa direkt åt den föreslagna tillämpningen af sanktionssystemet å för¬
säkringsaktiebolag eller ock af andra bär ofvan omförmälda skiljaktig¬
heter mellan lagförslaget och nämnda lag.
§ 13-
I öfverensstämmelse med Ilerr Sjöcronas förslag och i anslutning
till hittills vanligen följd praxis har komitén genom bestämmelsen i
denna paragraf velat medgifva försäkringsaktiebolagen den förmanen
att icke nödgas uppföra sina organisationskostnader såsom utgift för aret,
hvaraf följden eljest ofta kunde blifva den, att bolagets räkenskaper
56
skulle utvisa brist, äfven om rörelsen i sjelfva verket icke gått med
förlust. Bolaget skulle således enligt komiténs förslag ega rätt att upp¬
föra organisationskostnaderna såsom särskild post bland tillgångarne.
Dock bör bolaget af näraliggande skäl efter hand afskrifva denna
så att säga imaginära tillgång, och har komitén i sådant afseende,
på grund af senare tiders erfarenhet, trott sig böra föreslå medgifvande
af så lång tid för dessa afskrifningars verkställande som tio år från
bolagets registrering. Senare tillkomna kostnader, föranledda t. ex. af
rörelsens utvidgning o. dyl., skulle deremot behandlas såsom vanliga
löpande utgifter för året. Angående det sätt, hvarpå amorteringen ef¬
ter hand skulle ske, innehåller förslaget icke någon bestämmelse, utan
bör i bolagsordningen härom meddelas föreskrift, hvilken följaktligen
komme att i hvarje fall pröfvas i sammanhang med ansökningen om
stadfästelse å bolagsordningen.
14 §.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvara fullständigt gällande
praxis och torde derför icke behöfva någon utförligare utläggning. Tyd-
ligtvis kan det i många fall vid beräkning af försäkringsfonden och jem¬
väl af den fond, som komitén här med ett generelt namn kallat reg¬
leringsfond, och hvilken i olika fall allt efter försäkringens natur plä¬
gat benämnas skadefond, fond för oreglerade dödsfall o. s. v., icke vara
tal om annat än en blott approximativ uppskattning. Den bolaget ålig¬
gande ersättning för anmälda skador, dödsfall m. m. beror nämligen
till sitt belopp ofta på en senare utredning af skadans omfattning m. m.;
och hvad beträffar försäkringsfonden, kunna, åtminstone vid elementar-
försäkring, icke alltid matematiskt stränga metoder komma till använd¬
ning. Det torde jemväl böra påpekas, att denna paragraf t. ex. icke
lägger hinder i vägen för sjöförsäkringsaktiebolagen att följa de för
dem säregna regler för afsättning till ifrågavarande fonder.
15 §.
De i denna och närmast följande paragrafer föreslagna bestämmel¬
ser afse endast de bolag, som drifva lif-, lifränte- och kapitalförsäk¬
ringsrörelse, och hvilka i det följande korteligen benämnas lifforsäkrine-s-
bolag.
Angående lämpligheten af att i lag lemna mer eller mindre detal¬
jerade föreskrifter om det sätt, hvarpå försäkringsanstalterna skulle ega
57
att placera sina fonder, hafva olika meningar gjort sig gällande. Un¬
der det att några ansett dylika föreskrifter erfordras åtminstone i fråga
om lifförsäkringsbolagen, hafva andra åter trott det allmännas intresse
vara bäst tillgodosedt allenast genom ett strängt publicitetssystem, som
skulle möjliggöra en pröfning af bolagets soliditet för en hvar, som
deraf hade intresse. Publicitetssystemet skulle sålunda innebära en kraf¬
tig anledning för bolaget att i möjligaste mån sörja för tryggandet af
sin finansiella ställning.
För andra slag af försäkring än lifförsäkring har ej heller komitén
funnit särskilda föreskrifter i ofvanberörda hänseenden nödiga. Vid
elementarförsäkringen är det nämligen i regel fråga om löpande
årsrisker; försäkringstagaren har derför egentligen endast intresse af
att bolaget är solvent under ett år i sender, och han kan, när han så
finner för godt, uppsöka ett solidare bolag för att der taga ny för¬
säkring. Ej heller äro försäkringsfonderna i dylika bolag af den be¬
tydenhet, att de kunna locka till spekulation, utan äro ofta vida mindre
än aktiekapitalet. I sjelfva verket skulle i dessa bolag aktieegarne i
flertalet fall kännbarare än försäkringstagarne drabbas af en mindre god
förvaltning och hafva således ett starkt intresse att bevara bolagets
soliditet.
Helt annat är deremot förhållandet med ett bolag, som drifver lif-
försäkringsrörelse. Som bekant äro de afsättningar till försäkringsfond,
som ett lifförsäkringsbolag af de inflytande premierna årligen måste
göra för att möta en mer eller mindre aflägsen framtids kraf, högst
betydliga. Till och med i fråga om relativt så unga bolag som våra
svenska, uppgår derför försäkringsfonden ända till 8 å 10 gånger be¬
loppen af aktiekapital och reservfond tillsammantagna. Härtill kommer, att
det i regel dröjer en mycket lång tid — i fråga om de svenska bolagen har
denna tidpunkt ännu icke i något fall inträdt — innan försäkringsfondens af
kastning blifver direkt behöflig för bolaget, alldenstund under de första de¬
cennierna af bolagets tillvaro ensamt de inflytande premierna mer än väl
förslå till de löpande utgifternas bestridande. I följd häraf saknas vid
lifförsäkringen det direkta intresse för bolagets delegare att redan från
början konsolidera bolagets finansiella ställning, livilket i allmänhet kan
förutsättas vid elementarförsäkringen; och är det sålunda tydligt, att
spekulationer med försäkringsfondens medel i syfte att förskaffa aktie¬
egarne eller — i konkurrensändamål — försäkringstagarne större vinst¬
utdelningar i förra fallet äro vida mer att befara än i det senare.
Men äfven försäkringstagarnes ställning är i ett lifförsäkringsbolag
en helt annan och mera bunden än i fråga om andra slag af försäkring.
8
58
De inbetalda premierna hafva nämligen vid lifförsäkring karaktären af
besparingar till förmån för efterlefvande, till hjelp under ålderdomens
dagar, till säkerhet för borgenärer m. in., och resultaten af dessa be¬
sparingar ligga till en väsentlig del i försäkringsfonden. Tänker man
sig nu ett mindre solidt bolag med osäkra penningeplaceringar, så
skulle väl ett strängt tillämpadt publicitetssystem kunna hafva den
påföljd, att allmänheten blefve varnad för att vidare anlita bolaget,
och att detta således ej komme att erhålla några nya försäkringstagare.
Men de redan förut försäkrade skulle härmed ej vara hjelpta. De, som
kunna lemna bolaget, återfå i regel endast en mindre del af hvad som
för dem haft karaktären af gjorda besparingar, under det att för många
andra det i följd af hög ålder, begynnande sjuklighet m. m. ej längre
skulle vara möjligt att i en annan solidare anstalt erhålla ny försäkring.
Betänker man derjemte, huru svårt det är för den stora allmänheten
att bedöma hithörande förhållanden, torde, enligt komiténs förmenande,
vara tydligt, att publicitetssystemet, huru strängt och detaljeradt det än
må tillämpas, endast i ofullkomlig grad är egnadt att skydda försäk-
ringstagarnes rätt och intressen.
Också finnas i flertalet nyare utländska lagar eller lagförslag an¬
gående försäkringsanstalter mer eller mindre detaljerade föreskrifter
om det sätt, hvarpå åtminstone lifförsäkringsbolagen skulle hafva att
placera sina vigtigaste fonder. Sådana bestämmelser återfinnas t. ex. i
den norska komiténs förslag. Enligt Herr Sjöcronas betänkande skulle
försäkringsanstalterna vara skyldiga att i sina stadgar intaga uttryckliga
föreskrifter angående medlens placering, hvilka föreskrifter således skulle
af den stadfästande myndigheten pröfvas.
Komitén har för sin del derjemte haft en annan anledning att
föreslå dylika detaljerade bestämmelser angående placering af de till
reglerings- och försäkringsfond hörande medel. Ett bland de vigtigaste
af de stadganden, som af komitén föreslås i syfte att trygga lifförsäk-
ringstagarnes rätt, är nämligen det i 17 § upptagna stadgandet om
pantsäkerhet för de försäkrades på försäkringsaftal grundade, nämnda
fonder motsvarande fordringar. Det är tydligt, att ett dylikt stad¬
gande, för att icke blifva illusoriskt, med nödvändighet förutsätter före¬
skrifter om beskaffenheten af de värdehandlingar, i hvilka fonderna
skola redovisas.
I detta afseende har komitén i första rummet föreslagit, att säker¬
heter af följande slag skulle godkännas, nämligen:
1) statens och allmänna hypoteksbankens obligationer;
59
2) depositionsbevis af riksbanken och af enskilda banker med af
Konungen faststälda reglementen;
3) skuldförbindelser af kommuner, som af Konungen erhållit till¬
stånd till lånets upptagande; samt
4) bolagets egna lifförsäkringsbref inom motsvarande andel af för¬
säkringsfonden.
Det är emellertid tydligt, att bolagens utlåningsrörelse i fråga om
de betydande kapital, hvarom det här handlar, icke kan inskränkas till
inköp eller utlåning mot pant af värdepapper, tillhörande allenast nu
anförda kategorier, utan måste jemväl placering i andra obligationer
än statens och allmänna hypoteksbankens äfvensom uti inteckningar i
fast egendom inom vissa gränser tillåtas.
Beskaffenheten af dessa »andra obligationer» är dock med afseende
å den säkerhet de erbjuda ganska olika i olika fall, och det har der¬
för varit nödvändigt att genom närmare bestämmelse söka åstadkomma
den nödiga begränsningen. Med hänsyn till de uppenbara svårigheter,
som i detta afseende göra sig gällande, har komitén valt den utvägen
att, i hufvudsaklig anslutning till en i lagen om sparbanker förekom¬
mande formulering, tillfoga en qvalifikationsbestämning af mera all¬
män lydelse, nämligen: »hvilka med lätthet kunna till sitt bokförda
värde i penningar förvandlas.»
I fråga om det belopp, inom hvilket inteckning i fast egendom
må kunna användas såsom säkerhet för förenämnda fonders^ medel,
har komitén trott sig kunna medgifva en gräns af ända till två tredje¬
delar af senast faststälda taxeringsvärde. Utan tvifvel är det för-
enadt med stor svårighet att angifva en fullt lämplig gräns i detta af¬
seende. Under det att t. ex. i fråga om skogsfastigheter och industri¬
ella byggnader en gräns af 50 procent af taxeringsvärdet till och med
skulle kunna anses för hög, skulle denna gräns i fråga om t. ex. jord¬
bruksfastigheter kunna befinnas motsvara fullgod säkerhet. Att ^komitén
det oaktadt trott sig kunna föreslå en så hög gräns som två tredje¬
delar af taxeringsvärdet, har berott derpå, att komitén härvid närmast
afsett de bättre stadsfastigheterna och särskildt de fastigheter, som
bolagen sjelfva ega och förvalta. _ . .
Största delen af de fastighetsinteckningar, som ligga i våra in¬
hemska lifförsäkringsbolags portföljer lära också vara af sistnämnda be¬
skaffenhet, och i fråga om andra klassens fastigheter torde intecknin¬
gar utöfver 50 procent af taxeringsvärdet endast undantagsvis förekomma.
Redan hittills följd praxis torde derför vara en borgen för att den i
lagförslaget upptagna höga säkerhetsgränsen ej skulle leda till afse-
60
värda missbruk. I alla händelser synes det, i afseende å mindre goda
säkerheter, endast undantagsvis kunna vara fråga om placeringar till
mera betydande belopp, och torde derför i de fall, då säkerheten,
ehuru den föreskrifna gränsen iakttagits, ändock icke befinnes tillfreds¬
ställande, kunna utan synnerlig svårighet genom den inspekterande
myndigheten härutinnan åstadkommas ändring.
Mellan fastigheter, som tillhöra bolaget, och andra fastigheter har
komitén i förevarande afseende icke velat göra någon skilnad. Utan
tvifvel . kan fastighetens afkastning i vissa fall synas mera betryggad,
da fastigheten eges och förvaltas af bolaget sjelft, och från denna syn¬
punkt kan understundom en bolaget tillhörig fastighet erbjuda större
säkerhet än andra. Från försäkringstagarnes synpunkt torde dock, för
den händelse bolaget genom konkurs eller af annan anledning upplöses,
förhållandet blifva enahanda, om fastigheten, i hvilken inteckningen är
faststäld, tillhör bolaget eller icke. Den kostnad, som skulle förorsakas
bolagen derigenom, att de nödsakades taga inteckning i sina egna
fastigheter, synes icke heller vara af den betydenhet, art särskilt af¬
seende dervid bort fästas.
För återförsäkrade risker har det synts komitén nödigt medgifva
bolagen rätt att redovisa motsvarande delar af fonderna i sjelfva åter-
försäkringsbrefven, emedan det eljest i vissa fall skulle kunna möta
väsentliga svårigheter för bolaget att i värdepapper af föreskrifven be¬
skaffenhet redovisa fondernas hela belopp. Strängt taget vinnes vis¬
serligen härigenom icke alltid samma säkerhet som eljest varit afsedd,
enär vederbörande återförsäkringsbolag understundom beräknar sina
fonder efter andra regler än det återförsäkrande bolaget och ej heller
alltid torde vara benäget att vid eventuel återköp restituera hela det
belopp, som belöper å ifrågavarande försäkringsandel i bolagets egna
fonder. Dock torde olägenheterna härvidlag i verkligheten icke blifva
af någon betydenhet. ,
16 §.
Om ett lifförsäkringsaktiebolag försättes i konkurs, äro försäkrings-
tagarne bolagets hufvudsaklige konkursborgenärer, och det blifver i
sådant fall af största vigt att afgöra, efter hvilka grunder värdet af
hvars och ens fordran och, i förhållande dertill, motsvarande utdelning
i konkursen skall beräknas. I händelse af tvist torde enligt nu gällande
lag i sådant fall 117 § af konkurslagen — möjligen sammanstäld med
128 § af utsökningslagen — vara att tillämpa.
61
Då emellertid försäkringstagarens fordran enligt förstnämnda para¬
graf skulle vara att beräkna efter en räntefot af 5 procent, och de af bola¬
gen fixerade premierna i regel äro beräknade efter en vida lägre ränte¬
fot, så skulle tillämpningen af nämnda beräkningsgrund i de allra flesta
fall medföra betydliga förluster för de försäkrade, ja, för ett icke ringa
antal t. o. m. leda derhän, att den försäkrade häftade i skuld till bo¬
laget i stället för tvärtom.
För att undanrödja detta missförhållande har komitén ansett nödvän¬
digt att i förevarande lagförslag införa en uttrycklig föreskrift om det
sätt, hvarpå dylik ej förfallen fordrans värde skulle vara att beräkna.
Den för sådant ändamål föreslagna bestämmelsen står i öfverensstäm¬
melse med försäkringsteknikens fordringar och motsvarar derjemte den
allmänna rättsuppfattningen.
Beträffande andra slag af försäkring än lifförsäkring har någon
särskild dylik bestämmelse ej ansetts behöflig, alldenstund tillämpningen
af nu gällande bestämmelser i sådana fall ej skulle leda till mera afse-
värda olägenheter.
i’ §•
Enligt nu gällande lag åtnjuta försäkringstagarne i ett försäkrings¬
aktiebolag icke förmånsrätt för sina på försäkringsaftalen grundade
fordringar hos bolaget. I händelse af bolagets insolvens befinna sig
derför försäkringstagarne i samma ställning som andra oprioriterade
borgenärer. I fråga om andra försäkringsgrenar än lifförsäkring torde
häraf i regel icke några svårare olägenheter kunna uppstå. Beträffande
lifförsäkringsrörelsen åter skulle detta förhållande kunna leda till mera
betydande förluster för de försäkrade, och då derjemte de försäkrade i
detta fall synas böra tillerkännas särskilda rättsanspråk på de fonder,
som företrädesvis till deras säkerhet och genom deras insatser bildats,
har komitén ansett sig böra föreslå stadgande om panträtt för de för¬
säkrade i bolagets reglerings- och försäkringsfonder. Såsom redan ofvan
framhållits, innebär ett dylikt förslag icke någon egentlig nyhet,. då ju
alla de svenska aktiebolag, som för närvarande drifva både lif- och
brandförsäkringsrörelse, sjelfmant sökt åstadkomma en dylik panträtt
till skydd för sina lifförsäkringstagare.
För att skapa en sådan panträtt, som här är i fråga, har komitén
trott det vara tillfyllest, att det allmänna ombud, som jemte bolagets
styrelse skulle ega tillgång till de på det i förevarande paragraf be-
skrifna sätt förvarade handlingarne, förbinder sig att i det fall, då pant¬
62
rätten skulle göras gällande, tillhandahålla försäkringstagarne de pant¬
satta handlingarne eller — efter dessas realisering — deras värde. En
sådan anordning synes nämligen stå i full öfverensstämmelse med be¬
stämmelsen i kong! förklaringen den 24 Maj 1872 derom, att »med
det i Handelsbalken 17 kapitlet 3 § förekommande stadgande, att den,
som häfver lös pant i händer, derutur njuter betalning framför gälde-
närens öfrige fordringsegare, afses äfven det fall, att gods, hvari pant¬
rätt är af egaren medgifven, innehafves af tredje man, som förbundit
sig att godset eller dess värde panthafvaren tillhanda hålla».
Reglerings- och försäkringsfondernas belopp vexla emellertid oupp¬
hörligt, och vanligen växa desamma ganska starkt under de första
decennierna af bolagets verksamhet. Då derför komitén af lätt insedda
praktiska skäl varit nödsakad föreslå den stadgade panträttens in¬
skränkning till nämnda fonders belopp vid nästföregående bokslut,
så kan visserligen härigenom, i händelse af konkurs under loppet af
ett år, enär den då beräknade fondens belopp kunde vara större, än
hvad som motsvarar de pantsatta handlingarnes värde, förlust för för¬
säkringstagarne uppstå. Men då en skärpning af bestämmelserna i
detta hänseende skulle kunna vålla allt för stora svårigheter för bola¬
gen, har komitén ej trott sig böra gå längre än hvad som nu blifvit
föreslaget.
Hvad det för ändamålet förordnade allmänna ombudet beträffar,
så har komitén icke ansett dess åliggande böra bestå i annat än att
dels innehafva en af nycklarne till förvaringsstället för berörda värde¬
handlingar, dels tillse, att de sålunda under hans vård liggande värde-
handlingarnes bokförda värde ej understiger de båda fondernas samman¬
lagda belopp enligt bokslutet, och att i motsatt fall derom göra an¬
mälan. Någon pröfning af värdehandlingarnes beskaffenhet i enlighet
med föreskrifterna i 15 § skulle således icke åligga ombudet, utan till-
komme dylik pröfning naturligen i sista hand den för ändamålet för¬
ordnade inspektionsmyndigheten.
För att i händelse af behof möjliggöra en snabbare expedition
skulle vidare enligt förslaget ombudet utses af Konungens Befallnings¬
hafvande och icke, såsom väl eljest kunde varit lämpligast, af Konungen
eller af chefen för Civildepartementet.
18 §.
Denna paragraf har till ändamål att för svenska li[försäkringsbolag,
som drifva försäkring jemväl i främmande land, bereda de lättnader i
63
fråga om skyldigheten att redovisa reglerings- och försäkringsfonder,
hvilka pröfvas motsvara sådana depositioner eller andra åtgärder till
försäkringstagarnes säkerhet, som enligt det främmande landets lag¬
stiftning för der gjorda försäkringar kunna vara påbjudna.
19 §.
1 3
Det i 29 § af lagen om aktiebolag införda stadgandet om minimi-
afsättning till reservfond är uppenbarligen icke tillräckligt betryggande
i fråga om aktiebolag, som drifva lifförsäkringsrörelse. Visserligen är
här jemväl aktiekapitalet sjelft i hufvudsak att betrakta såsom reserv¬
fond, då det ju vid dylik rörelse icke kan vara tal om något drift¬
kapital i egentlig mening. Men ju mera rörelsen växer, desto mindre
blifver aktiekapitalets betydelse i nämnda hänseende, och det bar
derför synts nödvändigt föreslå en särskild bestämmelse angående
afsättningarne till reservfond. Rättast både mabända härvid varit att,
såsom jemväl af de norska komiterade föreslagits, ställa reservfondens
föreskrifna belopp i relation till både aktiekapital och försäkringsfond,
då ju ett bolag med större aktiekapital icke skulle vara i behof af
så stor reserv som ett bolag med mindre aktiekapital. Men da å andra
sidan en bestämmelse af dylik beskaffenhet skulle kunna bereda bolag
med mindre aktiekapital svårigheter i konkurrensen, bar komitén trott
sig böra fixera reservfondsafsättningarne endast med hänsyn till för¬
säkringsfondens storlek. Att den här föreskrifna bestämmelsen, att
nämnda fond bör utgöra minst 5 procent 'af försäkringsfonden, inga¬
lunda är för sträng, framgår af förhållandena inom våra äldre lifför-
säkringsaktiebolag, der dylika fonder, enligt förvaltningsberättelserna,
finnas till väsentligt högre belopp.
I betraktande af reservfondens betydelse för bolagets soliditet har
komitén derjemte föreslagit, att endast 5 procent ränta å aktiekapitalet
finge lemnas aktieegarne, och att i öfrigt ingen vinst skulle få dispo¬
neras, innan reservfonden uppnått sålunda stadgadt minimibelopp.
20 §.
Paragrafen motsvaras af 58 § af lagen om aktiebolag; dess upp¬
repande i förevarande lagförslag nödvändiggöres af tillägget »eller i
92 § bär nedan». Enligt sistnämnda paragraf skulle nämligen Konun¬
gen, der han förordnar om försäkringsaktiebolags upplösning, tillika
utse en eller flere liqvidatorer att bolagets liqvidation verkställa.
64
21 och 22 §§.
Dessa paragrafer, hvilka äro lika lydande med 65 och 75 §§ af
lagen om aktiebolag, hafva blifvit i förslaget intagna allenast i anled¬
ning deraf, att genom hänvisning till nämnda paragrafer af lagen om
aktiebolag en viss tvetydighet skulle uppkomma med afseende å ut¬
trycket »denna lag».
Om försäkringsföreningar.
Med namnet »försäkringsförening» har komitén i lagförslaget be¬
tecknat hvarje sådan försäkringsanstalt, som är grundad på medlem-
marnes ömsesidiga ansvarighet för anstaltens förbindelser, vare sig
denna ansvarighet, hvilken alltid är personlig och subsidiär, är obegrän¬
sad eller icke. Anledningen till att denna beteckning ansetts böra
föredragas framför den på dessa anstalter i vårt land ej sällan använda
benämningen »bolag» (lifförsäkringsbolag, brandstodsbolag o. s. v.), lä¬
rer framgå af den skarpare åtskilnad mellan begreppen »bolag» och
»förening», som kan sägas hafva blifvit i vårt rättssystem införd genom
den år 1895 tillkomna lagstiftningen angående dessa associationsformer,
och för hvilken åtskilnad en redogörelse blifvit lemnad af den komité,
hvars förslag ligger till grund för berörda lagstiftning. Samma komité
framhöll jemväl, i fråga om förslaget till lag om föreningar för ekono¬
misk verksamhet, att det skulle vara att lägga en obehörig tonvigt på
uttrycket »verksamhet», om man ansåge förslaget icke kunna vinna
tillämpning på sådana föreningar, som hafva till syfte försäkring, men
att komitén å andra sidan ej förbisett, att bestämmelserna i samma
lagförslag ingalunda vore tillräckliga för att på ett tillfredsställande
sätt normera denna art af föreningar.
Såsom ofvan framhållits, har man äfven i nu föreliggande förslag
utgått derifrån, att bland gällande författningar lagen om registrerade
föreningar för ekonomisk verksamhet närmast är lämpad att vinna an¬
vändning å de på ömsesidig ansvarighet grundade försäkringsanstalterna,
i följd hvaraf komiténs arbete härutinnan gått ut på att genom tillägg
af sådana föreskrifter, som för ifrågavarande speciella slag af föreningar
befunnits nödiga, samt genom erforderliga jemkningar i vissa bestäm¬
melser i samma lag derur härleda en för försäkringsföreningarue pas¬
sande speciallag.
65
Innan komitén öfvergår till en redogörelse för dessa tillägg och
förändringar, vill komitén till en början lemna en öfversigt af de para¬
grafer i förslaget, hvilka antingen i oförändrad form eller ock med
mindre väsentliga ändringar äro direkt hemtade från nämnda lag
och derför icke erfordra någon särskild utläggning. Dessa äro följande
trettiofyra paragrafer:
som motsvaras af 2 § af lagen om ekonomiska föreningar,
34 §,
37 §,
39—41 88,
43, 44 §§,
46—48 §§,
50—53 88,
64, 65 §§,
67—73 §§,
75—77 §§,
79, 80 §§,
82-87 §§,
»
»
»
»
»
»
5)
»
))
17 § »
20—22 §§ »
24, 25 §§ »
27—29 §§ »
32—35 §§ »
54, 55 §§ »
37—43 §§ »
45—47 §§ »
57, 58 §§ »
60-65 §§»
»
»
»
»
»
»
»
»
))
»
»
»
»
»
»
»
Beträffande 30 § af föreningslagen har den deri gifna föreskriften,
att öfver förenings medlemmar skall hållas förteckning, af hvilken en
hvar eger vid anfordran taga kännedom, icke ansetts böra uppta¬
gas i lagförslaget, alldenstund dylik förtecknings förande understundom
skulle stöta på allt för stora svårigheter, t. ex. i vissa större förenin¬
gar för brandförsäkring af endast fast egendom, der visserligen de för¬
säkrade fastigheterna, men deremot icke alltid deras egare äro hos
föreningen förtecknade. Härtill kommer, att dylika medlemsförtecknin-
gars registrering och offentliggörande, hvarom i 59 § af sagda lag
finnes för föreningar med personligen ansvarige medlemmar stadgadt,
skulle vara förknippade med betydande olägenheter, enär antalet med¬
lemmar i försäkringsföreningarne vanligen är högst betydligt och under¬
stundom uppgår ända till tiotusental personer. För öfrigt torde ute¬
slutningen af berörda 30 § desto mindre böra föranleda några betänk¬
ligheter, som af försäkrings förenings skyldighet att föra handelsböcker
utan tvifvel kan härledas förpligtelse för föreningen att öfver meddelade
försäkringar uppgöra fullständig förteckning.
23 §.
I denna paragraf föreslås, i öfverensstämmelse med de i 3 § för
försäkringsaktiebolagen upptagna föreskrifter, sanktionssystemets till-
9
66
lämpning jemväl å försäkringsföreningarne. Skälet härför är analogt
med hvad som anförts i fråga om försäkringsaktiebolagen, nämligen
att det ännu icke synts möjligt att i lag meddela tillräckligt detaljerade
bestämmelser angående vissa för beredande af nödig trygghet för för-
säkringstagarne erforderliga, men allt efter rörelsens natur vexlande
förutsättningar, sådana som beskaffenheten af medlemmarnes ansvarig¬
het för föreningens förbindelser, minimiantalet försäkringar, som måste
vara tecknade, eller storleken af det garantikapital, som bör vara inbe¬
tald t, innan föreningen må träda i verksamhet, maxim iriskens storlek
m. m., och att derför pröfning i hvarje särskildt fall funnits vara af
nöden. Härmed vill komitén naturligtvis icke, lika litet som i fråga
om försäkringsaktiebolagen, hafva förnekat möjligheten af att sanktions-
systemet i en framtid genom införandet afen mera detaljerad lag skulle
kunna göras öfverflödigt, men den erfarenhet, som hittills vunnits be¬
träffande de närmare vilkoren för försäkringsanstalternas verksamhet,
synes ännu icke vara tillräcklig för att derpå bygga en dylik lagstift¬
ning.
Ehuruväl sanktion hittills icke varit föreskrifven såsom vilkor för
försäkringsförenings trädande i verksamhet, har det dock i flere vigtiga
fall varit praxis att söka stadfästelse å sådan förenings stadgar. Så¬
lunda hafva nästan alla de större brand- och kreatursförsäkringsför-
eningarne sjelfmant hos Konungen eller Konungens Befallningshafvande
sökt sådan stadfästelse. Jemväl i fråga om de s. k. rånte- och kapital-
försäkringsanstalterna har det varit regel, att Konungens sanktion å stad¬
gande ansetts erforderlig. Och enligt kongl. kungörelsen angående upp¬
börd af afgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter
den 22 oktober 1886 är meddelad stadfästelse å reglementet ett af vil¬
koren för ömsesidig brand-, hagelskade- eller kreatursförsäkringsanstalts
rätt att få delegarnes på landet afgifter debiterade och redovisade i
sammanhang med kronans uppbörd. Deremot operera alla sjöförsäk-
ringsföreningar äfvensom de på senare tider uppkomna egentliga lifför-
säkringsföreningarne utan stadfästelse å sina stadgar.
Af hvad nu korteligen anförts torde emellertid framgå, att infö¬
randet af sanktionssystemet jemväl för försäkringsföreningarne icke in¬
nebär någon fullkomlig nyhet, utan att systemet i många fall redan
faktiskt tillämpats.
Hvad angår undantagen från tillämpningen af förevarande paragraf
och vissa bland de följande paragraferna hänvisas till redogörelsen för
innehållet af 88 och 99 §§.
67
24 §.
Den å begreppet medlem i försäkringsförening i denna paragraf
lemna de definition är så vald, att den skulle passa jemväl i de få
fap — nämligen i föreningar för försäkring af endast fast egendom
der enligt stadgarne ny egare af försäkrad fast egendom utan vidare
anses såsom försäkringstagare och följaktligen såsom medlem af för¬
eningen. Huruvida det förfarande, som i dessa föreningar sålunda
praktiseras, strängt juridiskt låter i hvarje fall försvara sig, synes
emellertid tvifvelaktigt, enär ansvarigheten för föreningens förbindelser
väl knappast torde utan vidare låta öfverflytta sig på den nye egaren.
Att icke några större olägenheter af nämnda praxis hittills försports, beror
väl egentligen derpå, att just de föreningar, som nu äro i fråga, höra
till de mest solida eller kapitalstarka föreäkringsanstalterna i vårt land,
i följd hvaraf ansvarighetsbestämmelserna endast undantagsvis kommit
att tillämpas.
Genom den här lemnade definitionen, sammanstäld med de i det föl¬
jande föreslagna ansvarighetsbestämmelserna, afses jemväl att i fråga
om brandförsäkring förbjuda s. k. försäkring på bestämd kortare tid med
bestämd premie och utan skyldighet för försäkringstagaren att i öfrigt
deltaga i ansvarigheten för föreningens förbindelser. Ehuruväl medgif¬
vande af ett dylikt försäkringssätt, om det inskränkes inom tillbörliga
gränser, icke torde medföra större olägenheter, måste det dock anses
såsom principielt oriktigt och skulle uppenbarligen, der en förenings¬
styrelse icke vore nog försigtig eller samvetsgrann, kunna leda till
afsevärda missförhållanden.
25 §.
Medlemmarnes »ömsesidiga» personliga ansvarighet för föreningens
förbindelser är alltid subsidiär, men i öfrigt af mycket vexlande art allt
efter försäkringsrörelsens beskaffenhet. Sålunda är ansvarigheten i alla
föreningar, som drifva elementarförsäkring, med undantag af sjöförsäk-
ringsföreningarne, obegränsad. Inom dessa sistnämnda åtaga sig med-
lemmarne endast till visst belopp begränsad ansvarighet, hvilket belopp
dock i regel är så högt tilltaget, att ansvarsbestämmelserna i sina verk¬
ningar blifva nära nog desamma, som der obegränsad ansvarighet fin¬
nes stadgad; hvad af uppkommen brist icke kan fyllas genom tillämp¬
68
ning af bestämmelserna om nämnda direkta ansvarighet, täckes genom
minskning af ersättningsbeloppen.
I föreningar för personförsäkring — d. v. s. lifförsäkring, olycks¬
fallsförsäkring, invaliditetsförsäkring m. m. dyl. — tillämpas i regel
andra principer rörande medlemmarnes ansvarighet, väsentligen be¬
roende dels derpå, att det här icke såsom vid elementarförsäkring hand¬
lar om ersättning för inträffad förlust af egendom, som kan till sitt
penningvärde åtminstone approximativt uppskattas, utan om utbetalning
af godtyckligt fixerade belopp, dels ock derpå, att försäkring af
egendom i regel förutsätter hos försäkringstagaren en viss grad af
solvens, hvilket deremot i fråga om personförsäkring, som närmast
afser hopsamlandet af gjorda besparingar, icke behöfver vara fallet.
Derför tillämpas ock i afseende å personförsäkring den obegränsade
ansvarighetens principer vanligen blott i vissa understödsföreningar med
relativt små ersättningsbelopp och med särskildt qvalificerade med¬
lemmar.
I sjelfva verket saknas bestämda allmängiltiga regler angående an¬
svarigheten i personförsäkringsföreningarne. I några fall stadgas vis¬
serligen uttaxeringsskyldighet i händelse af uppkommen brist; men på¬
följden för försummelse att fullgöra denna skyldighet är icke, såsom
vid elementarförsäkring, utsökning af det uttaxerade beloppet, utan för¬
lust af medlemskapet; och kan derför, hvad lifförsäkring beträffar, en
så beskaffad ansvarighet betecknas såsom »till visst belopp begränsad»,
enär den försäkrade i detta fall måste till föreningen afstå hela eller
större delen af sin andel i försäkringsfonden. I andra fall åter stad¬
gas helt enkelt en allmän nedsättning af försäkringsbeloppen i händelse
af uppkommen brist. För de s. k. rånte- och kapitalförsäkringsanstal-
terna gälla andra särskilda grunder utan någon som helst direkt an¬
svarighet eller uttaxeringsskyldighet. I en del föreningar slutligen sak¬
nas i stadgarne hvarje bestämmelse i förevarande hänseende. För öf-
rigt kan det sägas vara regel, att de stadgar, som icke underkastats
pröfning af myndighet, innehålla ganska ofullständiga bestämmelser om
ansvarigheten.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda allmänt praktiserats, har
komitén alltså i förevarande paragraf föreslagit såsom regel obegränsad
eller till visst belopp begränsad subsidiär ansvarighet för föreningens
förbindelser, men derjemte för personförsäkring af hvarje slag medgif¬
va rätt att tillämpa ofvan angifna indirekta ansvarighetsprincip, d. v. s.
att i stadgarne bestämma, att allenast föreningens tillgångar skola häfta
för dess förbindelser.
69
26 §.
I denna paragraf föreslås under punkten 5), att försäkringsförenings
stadgar skola angifva de .förutsättningar, under hvilka garantikapital,
der sådant blifvit förskjutet, må återgäldas. Denna bestämmelse har
afseende på ett i utlandet och numera äfven i vårt land stundom i
praxis användt sätt för stiftande af försäkringsföreningar. Under det
att nämligen försäkringsförening i vanliga fall bildas antingen genom
direkt sammanslutning af ett — för företagets trygghet mer eller
mindre tillräckligt — antal för saken intresserade personer eller ock
genom teckning efter inbjudning, som blifvit af ett fåtal stiftare ut¬
färdad, kommer deremot i ofvan antydda fall försäkringsföreningen till
stånd på det sätt, att stiftarne antingen direkt eller under formen af
ett för ändamålet särskildt inrättadt förlagsaktiebolag tillskjuta en viss
summa, afsedd att utgöra en slags reservfond eller säkerhetsfond för
föreningen, hvarigenom denna sättes i stånd att med trygghet börja
sin verksamhet, redan innan antalet medlemmar, d. v. s. försäkrings¬
tagare, blifvit så stort, som eljest varit erforderligt.
Emellertid är det vanligt, att stiftare, hvilka sålunda förskjuta det
för föreningen behöfliga garantikapitalet, härvid fästa vissa vilkor, be¬
stående dels deri, att nämnda kapital skall efter hand återbetalas, och,
innan sådant skett, ränta till dem erläggas, dels ock deri, att stiftarne
i denna sin egenskap erhålla rätt att, åtminstone under den första tiden
af föreningens tillvaro, deltaga i handhafvandet af dess angelägenheter,
i val af styrelse och revisorer o. s. v.
Att alla dylika vilkor måste vara i stadgarne klart och tydligt
angifna, är uppenbart. Å ena sidan är det ju här i själfva verket fråga
om ett lån, som föreningen redan vid bildandet upptager, och hvarför
den ikläder sig återbetalningsskyldighet; angående denna föreningens
skuld måste naturligtvis lemnas klart besked, på det att hvar och en,
som söker inträde i föreningen, må kunna antagas derom hafva vet¬
skap. Å andra sidan skola, der vilkoren, på sätt ofvan är sagdt, afse
sättet för styrelsens sammansättning, grunderna för utöfvande af röst¬
rätt o. dyl., bestämmelserna härom i alla händelser enligt andra punkter
af förevarande paragraf finnas i stadgarne upptagna.
Angående den närmare beskaffenheten af de vilkor, som af garan-
tisterna sålunda må uppställas, innehåller komiténs lagförslag icke några
särskilda bestämmelser. Visserligen torde det vara principielt riktigt,
att, på sätt som skett i vissa utländska lagförslag, föreskrift meddelas
t. ex. derom, att de, som förskjutit garant ikapital, icke hafva rätt till
70
ränta eller återbetalning å detsamma, der ej öfverskott finnes, och att
dessa garantister sålunda, om föreningen upplöses, hafva sämsta rätt
till utdelning af föreningens tillgångar, så ock derom, att föreningens
styrelse eller revisorer icke få utses ensamt af eller bland garantisterna
o. s. v. Men komitén har jemväl beträffande dessa frågor icke ansett
tiden ännu vara inne för framläggande af förslag till positiva bestäm¬
melser, utan trott det vara lämpligare att föreslå, att föreskrifter i dessa
ämnen skola intagas i stadgarne för att i sammanhang med dessa
underkastas pröfning i hvarje särskildt fall.
I öfrigt står förevarande paragraf i öfverensstämmelse med gäl¬
lande praxis och torde icke erfordra någon vidare utläggning.
27 §
motsvarar 5 •§ af lagförslaget och föranleder icke vidare yttrande.
28 §.
Såsom af denna paragraf samt närmast följande paragrafer fram¬
går, har komitén icke heller i fråga om försäkringsföreningar funnit
det simultana bildandet böra ifrågakomma samt i enlighet härmed före¬
slagit bestämmelser om försäkringsförenings bildande i öfverensstäm¬
melse med hvad i sådant afseende för försäkringsaktiebolagen ansetts
lämpligt. Skälen äro i detta fall af ännu mera afgörande betydelse än
i afseende å försäkringsaktiebolagen, enär i försäkringsföreningar en
föregående teckning af ett betryggande antal medlemmar synts böra i
hvarje fall ega rum. Med hänsyn till försäkringsföreningarues i allmän¬
het mera begränsade verksamhetsområde har det jemväl befunnits lämp¬
ligt intaga föreskrift derom, att stiftarne skola vara icke blott, i enlig¬
het med hvad i 9 § af lagen om aktiebolag sägs, i riket bosatte, utan
äfven svenske undersåtar.
29 §.
I öfverensstämmelse med allmänt erkända grundsatser har här före¬
slagits ett stadgande derom, att ett visst antal risker bör vara teck-
nadt, innan försäkringsförening träder i verksamhet. Nämnda antal
måste naturligtvis i första rummet bestämmas med hänsyn till arten af
den försäkringsrörelse, som skall bedrifvas. I de fall, då ett tillräckligt
stort garantikapital blifvit förskjutet, har man dock ofta varit af den
71
meningen, att föreningen skulle kunna tillåtas träda i verksamhet, utan
att dylik teckning föregått. Komitén har likväl ansett sig böra jemväl
i detta fall förorda bibehållandet af berörda vilkor, enär en försäkrings-
förening i allmänhet får förutsättas komma till stånd icke för att drifva
affär i egentlig mening, utan för att fyller ett mer eller mindre kändt
behof, och det för öfrigt icke torde vara lämpligt att anse föreningen
bildad, innan den ännu eger några medlemmar. Då emellertid till¬
varon af ett garantikapital i allmänhet måste anses innebära en viss
borgen för företagets trygga utveckling, torde väsentligt mindre stränga
fordringar än eljest i afseende å det behöfliga antalet tecknade risker
kunna uppställas allt efter storleken af sålunda inbetald t garantikapital.
En olägenhet i förevarande afseende ligger utan tvifvel i den möj¬
ligheten, att de gjorda teckningarne kunna hafva en allenast skenbar
betydelse, i det att antingen tecknare efter föreningens bildande åter¬
taga sina anmälningar till inträde i densamma, eller ock de tecknade
riskerna äro af sådan beskaffenhet, att de efteråt finnas icke kunna an¬
tagas till försäkring. Denna olägenhet, som väl knappast torde kunna
fullständigt undvikas ens genom derför afsedda särskilda bestämmelser,
har komitén emellertid trott kunna i väsentlig mån motverkas dels
derigenom, att det minimiantal risker, som före föreningens bildande
skall vara tecknadt, fixeras till en icke allt för ringa siffra, enär man
då väl i regel får antaga, att det stora flertalet af de gjorda tecknin¬
garne äro allvarligt menade, dels ock genom stadgandet om att för¬
eningen enligt komiténs förslag skall upplösas, derest försäkringarnes
antal och belopp nedgå under hvad härom skall finnas i stadgarne
föreskrifvet.
30—33 §§
motsvara 6 § af lagförslaget samt 14, 16 och 17 §§ af lagen om
aktiebolag. I 33 § har dock komitén funnit sig kunna i andra punkten
vidtaga en mindre betydande förändring i syfte att i någon mån för¬
enkla proceduren vid försäkringsförenings bildande, i det att för fattande
af beslut härom enkel pluralitet bland närvarande tecknare ansetts till¬
fyllestgörande.
35 §
motsvarar 8 § af lagförslaget.
72
36 §
motsvarar 16 § af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk
verksamhet, dock med den skilnad, att andra punkten af sistnämnda
paragraf, enligt hvilken hvarje medlem skall hafva en röst, här ute¬
slutits. Skälet härtill är, dels att inom vissa försäkringsföreningar sär¬
skilda vilkor för erhållande af rösträtt finnas föreskrifna, t. ex. derom,
att endast den eger rösta, som ett visst antal år varit i föreningen
försäkrad o. dyl., dels att i ganska många fall rösträtt utöfvas icke
efter hufvudtalet, utan efter försäkringsbeloppens storlek eller efter
annan grund, dels ock slutligen att komitén ej ansett hinder böra upp¬
ställas för den understundom tillämpade praxis, att genom föreskrift
i stadgarne eller genom särskild! beslut medlemmarnes beslutanderätt
i vissa ämnen öfverflyttas å ett mindre antal förtroendemän (»depu¬
terade», »öfverstyrelse» o. s. v.).
38 §
motsvarar 19 § af föreningslagen; dock har sista stycket af nämnda
paragraf, hvilket innehåller bestämmelser för det fall, att lindring i
medlemmarnes personliga ansvarighet beslutes, ansetts kunna utelemnas,
då ju, enligt komiténs förslag, dylikt beslut i alla händelser skulle vara
underkastadt Konungens pröfning.
42 §
motsvarar 23 § af föreningslagen. Komitén har emellertid ansett lämp¬
ligt föreslå den ändring i första punkten, att styrelseledamöterne alltid
skulle vara till antalet minst tre, en föreskrift, som i fråga om för¬
säkringsaktiebolagen befunnits öfverflödig, .enär enligt förslaget för¬
säkringsaktiebolags ordning i hvarje fall skulle underkastas Konungens
pröfning. Deremot har det icke ansetts ovilkorligen nödvändigt, att
styrelseledamöterne skulle vara medlemmar af föreningen, enär en sådan
bestämmelse kunde komma att lägga hinder i vägen för en utan olägenhet
understundom tillämpad praxis. Den i andra punkten vidtagna jemk-
ningen öfverensstämmer med stadgandet i 28 § af lagförslaget, och
bestämmelsen i tredje punkten derom, att val af styrelseledamot skulle
få afse en tid af fem år, är hemtad från 40 § af lagen om aktiebolag.
* 45 §.
De två första punkterna af denna paragraf äro lika lydande med
26 § af föreningslagen. Den tredje punkten, innefattande undantag
73
från de båda föregående i fråga om inskränkning i styrelsens befogenhet
att för föreningen upptaga lån, har tillfogats af anledning att det, med
hänsyn till den kredit och de betydande tillgångar, öfver hvilka för-
säkringsföreningar ofta förfoga, skulle vara särdeles betänkligt, om
styrelsens befogenhet att företräda föreningen finge presumeras inne¬
fatta jemväl oinskränkt rätt att upptaga lån för dess räkning. Enligt
bestämmelserna i 26 § 6) och 81 § 7) af komiténs förslag skulle före¬
skrifter angående styrelsens befogenhet i detta afseende både intagas
i stadgarne och registreras.
49 §.
Komitén, som, hvad försäkringsaktiebolagen beträffar, hufvudsak¬
ligen. med hänsyn till sjöförsäkringsanstalterna, ansett tillräckliga skäl
icke föreligga att inskränka den frist af åtta månader efter hvarje
räkenskapsårs utgång, som i 36 § af lagen om aktiebolag finnes stad¬
gad för framläggande af förvaltningsberättelse och balansräkning för
det förflutna året jemte revisorernes berättelse, har jemväl i afseende
å försäkringsföreningar velat förorda införandet af enahanda bestäm¬
melse. Jemväl i öfrigt har komitén vid affattandet af förevarande
paragraf funnit stadgandena i lagen om aktiebolag — 36 och 49 §§ —
lämpligare såsom förebild än den motsvarande 31 § af föreningslagen.
54 §.
Under det att systemet med s. k. fasta premier är det naturliga,
då fråga är om försäkringsaktiebolag, kommer deremot i försäkrings¬
föreningar, såsom bekant, jemväl uttaxeringssystemet ofta till använd¬
ning. Vid försäkring af alla de slag, der riskerna äro tillnärmelsevis
konstanta, såsom vid brand- och olycksfallsförsäkring m. fl., torde icke
heller några afsevärda olägenheter vara förbundna med användandet af
sistnämnda system; i alla händelser äro nackdelarne af uttaxerings-
systemets tillämpning i dessa fall icke så betydande, att ett förbud mot
dess användning vid dylika försäkringssätt skulle kunna motiveras.
I fråga om lifförsäkringen åter äro alla andra system för premiernas
beräknande och upptagande än systemet med fasta premier, som upp¬
tagas i förskott, af vetenskapen utdömda. Den omständigheten att lika¬
fullt både i vårt land och i utlandet ett antal »assessment»-föreningar
eller ock rena uttaxeringsföreningar kunna förekomma, torde allenast
bevisa, att det i detta fall icke gifves någon annan utväg att skydda
10
74
en lättrogen allmänhet än att i lag direkt förbjuda användningen af
dylika system.
Af rent praktiska skäl har komitén dock icke velat utsträcka la¬
gens tillämpning i detta fall till alla slag af lifförsäkringsföreningar,
utan trott en viss gräns åtminstone tills vidare böra iakttagas. Hvad
i sådant hänseende synts komitén lämpligt föreslå, framgår af redogö¬
relsen för 99 § af lagförslaget.
55-57 §§.
I dessa paragrafer meddelas för försäkringsföreningarne bestäm¬
melser, motsvarande dem, som för försäkringsaktiebolagen lemnats i 13—
19 §§. Beträffande 56 §, hvilken motsvarar 17 §, må anmärkas, att
någon panträtt till förmån för föreningsmedlemtnarne naturligtvis icke
kunnat ifrågasättas, då ju desse sjelfve — utom möjligen i fråga om för¬
skjutet garantikapital — ytterst ansvara, om ock understundom allenast med
föreningens tillgångar, för all föreningens gäld. Komitén har dock trott,
att det i 17 § förekommande stadgandet angående deri omförmälda
värdehandlingars förvaring under vård af ett allmänt ombud likafullt
borde utsträckas jämväl till försäkringsföreningarne för att bereda för-
säkringstagarne åtminstone den ökade trygghet, som härigenom kunde
vinnas, och för att sålunda — i öfverensstämmelse med den af komitén
öfverallt så vidt möjligt följda grundsatsen att icke föreslå lagbestäm¬
melser, hvilka skulle kunna inverka på konkurrensförhållandena — äf¬
ven i detta fall bringa motsvariga stadganden för försäkringsaktiebolag
och försäkringsföreningar till så nära öfvensstämmelse med hvarandra
som låtit sig göra.
Genom den formulering, som gifvits 57 §, har naturligtvis icke af-
setts att inskränka den utdelning, som uti s. k. rånte- och kapital-
försäkringsanstalt enligt reglementet kan inom föreskrifna gränser före¬
komma.
58 och 59 §§.
Genom bestämmelserna i dessa båda paragrafer afses å ena sidan
att i lagen uttrycka den i fråga om försäkringsföreningar allmänt till-
lämpade grundsatsen, att uppkommen brist ofördröjligen skall täckas
och således icke må balanseras från en räkenskapsperiod till en annan,
och å andra sidan att normera den medlemmarne åliggande subsidiära
ansvarighet, som i dylikt fall skall tillämpas.
75
Det är dock tydligt, att föreskriften om ^jemnande af uppkommen
brist icke lägger hinder i vägen för förening att äfven eljest verkställa
uttaxeringar, på sätt i stadgarne må vara närmare bestämdt eller å sam¬
manträde särskildt beslutes. . . „
De grunder, efter bvilka vid uttaxeringen eller nedsattmngen åt
försäkringsbeloppen bristen skall på medlemmarne fördelas, äro natur¬
ligtvis olika allt efter beskaffenheten af den försäkringsrörelse, som ar
i fråga, och kunna svårligen i lagen för alla dylika fall närmare an-
gifvas, utan måste stadgarne härom innehålla nödiga föreskrifter. En¬
dast der stadgarne sakna dylika föreskrifter skulle bestämmelsen i 59
S enligt hvilken fördelningen af bristen på medlemmarne skulle ske i
förhållande till försäkringsbeloppen, lända till efterrättelse. Att komitén
i nämnda paragraf valt försäkringsbeloppet och icke t. ex. premien eller
försäkringens andel i försäkringsfonden o. s. v. till generell fördelnings-
grund, har naturligtvis berott derpå, att bestämmelsen jemväl skulle
hafva tillämpning i fråga om föreningar, som använda det rena uttaxe-
ringssystemet. .. , c
Komitén har jemväl trott, att den i dessa paragrafer använda for¬
mulering icke heller skulle lägga hinder i vägen för sådana metoder
för bristens utlemnande, som praktiseras t. ex. af vissa sjöförsäknngslör-
eningar, i hvilka den brist, som ej kan täckas genom den direkta an¬
svarigheten, utjemnas genom nedsättning allenast af de till ersättning
förfallna försäkringsbeloppen.
60 §.
För att uttaxeringarne icke må blifva allt för betungande,^har komi¬
tén föreslagit, att inbetalningen af de uttaxerade medlen må, i likhet
med hvad i flere föreningar praktiseras, fördelas på terminer, dock ej flere
än sex eller med längre mellantid än ett hälft år mellan hvarje inbetalning.
61 §
torde ej erfordra särskildt yttrande.
62 §.
Bestämmelsen i denna § är så formulerad, att ny uttaxering af be¬
lopp, som vid utmätning icke kunnat uttagas, endast i det fall skulle
blifva obligatorisk, att den brist, i anledning hvaraf den ursprungliga
76
uttaxeringen blifvit verkstad, icke redan genom influtna uttaxerade be¬
lopp blifvit betäckt.
63 §.
Uti 53 § af föreningslagen stadgas i afseende å registrerad förening
med personligen ansvarige medlemmar, att ur föreningen afgången medlems
ansvarighet för föreningens förbindelser i regel upphör genast vid afgån¬
gen, men fortfar, derest föreningen råkar i konkurs inom ett år från
det anmälan om afgången, efter verkstad registrering, behörigen kun¬
gjordes. Ett. liknande stadgande har befunnits lämpligt äfven för för-
säkri.ngsföreningar, men enär enligt förslaget medlems afgång ur för-
säkringsförening icke skulle registreras, har terminus a quo i detta fall
bestämts till den dag, då utträdet ur föreningen egde rum.
66 §.
Den i 36 § af föreningslagen faststälda frist, inom hvilken, derest
foremngsmedlemmarnes antal nedgått under det i lag föreskrifna, detta
antal skall kompletteras, har i fråga om försäkringsföreningar, der mot¬
svarande åtgärd består i att det minimiantal och minimibelopp af gäl¬
lande försäkringar, som enligt stadgarne utgör vilkoret för att för¬
eningen må fortfarande tillåtas drifva rörelse, åter uppbringas till hvad
i stadgarne härom föreskrifves, ansetts kunna, med hänsyn till den rigo¬
rösa påföljden för uraktlåtenhet i berörda afseende, förlängas från tre
månader till ett år.
74 §.
Huru fördelning af ett vid försäkringsförenings upplösning tilläfven¬
tyrs uppkommet öfverskott skall mellan medlemmarne fördelas, bör vara i
stadgarne föreskrifvet. Endast om sådan bestämmelse saknas, kommer
den i förevarande paragraf härom gifna, i öfverensstämmelse med 59 §
affattade föreskrift till användning. I öfrigt är förevarande paragraf lika
lydande med 44 § af föreningslagen.
78 och 81 §§.
skal, som kunna tala för central registrering, i fråga om
försäkringsföreningarne icke synts tillräckligt afgörande, har komitén
äfven i detta afseende anslutit sitt förslag till föreningslagen och i
öfvensstämmelse dermed i 78 § föreslagit försäkringsföreningarnes
77
registrering hos vederbörande Konungens Befallningshafvande (nämli¬
gen i det län, der föreningens styrelse har rätt säte).
I 81 § angifvas de förhållanden, om hvilka anteckning i registret
skall göras. Hvad beträffar skiljaktigheterna mellan denna paragraf och
den motsvarande 59 § af föreningslagen må påpekas, att komitén å ena
sidan, likasom i fråga om 26 § af lagförslaget, ansett bestämmelserna
om garantikapital äfvensom angående styrelsens befogenhet att för för¬
eningen upptaga lån böra i förevarande paragraf införas, men å andra
sidan funnit den i föreningslagen förekommande bestämmelsen, om huru
ofta räkenskapsafslutning skall ske, kunna uteslutas. Enligt 49 § skulle
nämligen i hvarje försäkringsförening balansräkning uppgöras för rä¬
kenskapsår, hvilket stadgande också motsvarar praxis, men naturligtvis
icke hindrar, att räkenskapsafslutning kan förekomma oftare, utan att
dock ett sådant förhållande må anses vara af den betydelse, att anteck¬
ning derom behöfver i registret göras annorledes än i sammanhang med
bestämmelserna, huru för föreningens förbindelser skall ansvaras.
Af förut antydda skäl har det ej heller befunnits lämpligt att föreslå
registrering af förteckning öfver föreningens medlemmar.
Om vissa mindre försäkringsföreningar.
88 §.
Den uti denna paragraf afsedda grupp af försäkringsföreningar har
komitén trott böra undantagas från skyldigheten att inhemta Konungens
stadfästelse å stadgarne äfvensom från de egentligen för större förenin¬
gar afsedda föreskrifterna om successiv stiftelse, redovisning af regle¬
rings- och försäkringsfond m. m. Väsentligen utgöres denna grupp
af sådana brand- och kreatursförsäkringsföreningar, hvilkas verksamhet
icke sträcker sig utöfver området af ett län, och i hvilka medlemmarnes
ansvarighet är obegränsad. Den — om också blott formella — pröf¬
ning, som registreringsmyndigheten, i förevarande fall Konungens Be¬
fallningshafvande, skulle komma att underkasta stadgarne, torde i för¬
ening med den garanti, lagförslagets normativa bestämmelser i öfrigt
synas erbjuda, innebära tillräckligt skydd mot missbruk.
Stadgandet i denna paragraf skulle visserligen så till vida medföra
eu inkonseqvens, att, medan s. k. länsbolag och häradsbolag, af hvilka
78
senare flere äfvenledes äro rätt betydande, i allmänhet skulle vara under¬
kastade allenast registreringsskyldighet, ett par härads- och sockenbolag
komme att erfordra Konungens sanktion å stadgarne och blifva under¬
kastade öfriga här ofvan omförmälda för större föreningar afsedda be¬
stämmelser, blott derför att deras verksamhetsområde, på grund af till¬
fälliga förhållanden, omfattar delar af två län; men komitén har emellertid
icke ansett denna omständighet vara af sådan betydenhet, att särskilt
afseende dervid bort fästas.
Med afseende å andra mindre försäkringsföreningar, t. ex. sjöför-
säkringsföreningar, har komitén icke ansett lämpligt att göra ett lik¬
nande undantag, hufvudsakligen på den grund, att ansvarighetsbestäm-
melserna i dessa fall, der ansvarigheten icke är obegränsad, äro mera
komplicerade än eljest och derför synas erfordra vederbörlig pröfning.
89 §.
I denna paragraf meddelas föreskrifter angående hvad vid registre¬
ring af de i 88 § omförmälda mindre försäkringsföreningarne skulle
vara att iakttaga/ Första punkten motsvarar slutet af 1 § af förenings¬
lagen. Andra punkten motsvarar, tillika med den jemväl för ifråga¬
varande mindre försäkringsföreningar afsedda 27 § af lagförslaget, 6 §
af föreningslagen. I öfrigt innehåller förevarande paragraf bestämmel¬
ser, som antingen fullständigt motsvara i nämnda lag förekommande
stadganden om registrering eller ock äro föranledda af föregående be¬
stämmelser i lagförslaget samt följaktligen icke torde erfordra vidare
yttrande.
Om tillsyn å försäkringsanstalter.
90- 94 §§.
Såsom redan ofvan anmärkts, lemnades genom kongl. kungörelsen
angående beredande af tillsyn å inländska försäkringsanstalter den
22 oktober 1886 vissa föreskrifter om skyldighet för dessa anstalter
att efter faststäldt formulär upprätta och till Civildepartementet inlemna
uppgifter angående sina räkenskaper m. m., att offentliggöra dessa
uppgifter samt att hålla räkenskaper och handlingar tillgängliga för
79
den, som förordnats att i Civildepartementet handlägga försäkrings-
ärenden eller för särskildt förordnade ombud. Ändamålet med före-
nämnda författning var således hufvudsakligen att till det omfång, så¬
dant på rent administrativ väg kunde låta sig gorå, på dessa anstalter
tillämpa publicitetssystemet och att genom förordnande af särskild
person för försäkringsärendenas beredning söka åstadkomma en sak¬
kunnigare pröfning af dessa ärenden.
Emellertid har under den tid, som förflutit sedan nämnda, i af¬
vaktan på en fullständigare lagstiftning provisoriskt tillkomna för¬
fattning utfärdades, behofvet af särskilda lagbestämmelser äfven an¬
gående kontrollen å försäkringsanstalternas verksamhet gjort sig allt
mera kännbart. Å ena sidan synas de för de statistiska uppgifternas
upprättande afsedda formulären, hvilka uppgjorts i samråd med fackmän
inom de olika försäkringsgrenarne, icke vara så detaljerade, som er¬
fordras för att för allmänheten möjliggöra den pröfning af anstalternas
soliditet, som med publicitetssystemet afses; å andra sidan har nöd¬
vändigheten af att åstadkomma en möjligast effektiv inspektion allt
tydligare framträdt.
De åtgärder, som erfordras för att i sistnämnda hänseende gå
väsentligt längre än hittills, torde emellertid innebära ett så djupt in¬
gripande i försäkringsanstalternas affärsverksamhet, att det med. skäl
kan ifrågasättas, huruvida en förändring af nu gällande författningar
i sådan riktning skulle kunna åstadkommas endast på den ekonomi¬
ska lagstiftningens väg utan stöd af uttryckliga bestämmelser i en af
Konung och Riksdag stiftad lag. Komitén, som utgått från den förut¬
sättningen, att dylika mera verksamma åtgärder Afl de försäkrades
betryggande äro af behofvet pakallade, har derför i förevarande para¬
grafer af lagförslaget intagit sådana bestämmelser, som synts erforder¬
liga för att bereda myndigheterna nödig befogenhet i dessa afseenden.
Bestämmelsen i 90 § om försäkringsanstalt^ skyldighet att lemna
uppgift angående sina räkenskaper m. m. motsvarar det härom i nu
gällande författning meddelade stadgande. Med hänsyn till bestäm¬
melserna i 36 § af lagen om aktiebolag och i 58 § af komiténs förslag
har dock fristen för inlemnande af nämnda uppgift blifvit utsträckt
till nio månader.
Enligt 91 § skulle Konungen eller, i fråga om de i 88 § om-
förmälda anstalter, Konungens Befallningshafvande ega rätt att utöfva
inspektion, för hvilket ändamål inspektionsmyndighet och särskilda om¬
bud skulle förordnas; och skulle anstalterna förpligtas att hålla alla sina
räkenskaper och handlingar för dem tillgängliga äfvensom att i öfrigt
80
lemnande upplysningar, som finnas behöfliga. I andra stycket af paragrafen
föreslås, att berättelse af inspektör eller ombud angående försäkrings¬
anstalt må kunna offentliggöras, der en sådan åtgärd af vederbörande
myndighet pröfvas lämplig. Den enda inskränkningen i den sålunda
genom dessa båda paragrafer stadgade publicitet angifves genom be¬
stämmelsen i sista punkten af 91 §, enligt hvilken enskildes förhållanden
till anstalterna ej må offentliggöras.
Genom bestämmelserna i de båda nu afhandlade paragraferna
synas, de erforderliga förutsättningarne för genomförande af ett full¬
ständigt publicitetssystem i fråga om öfvervakande af försäkrings-
anstalternas verksamhet vara gifna. Formelt sedt innehåller visserligen
äfven den nu gällande författningen bestämmelser af liknande innehåll.
Men den omständigheten, att dessa bestämmelser nu skulle intagas i
lag och ej endast i en administrativ förordning, i förening med den i
91 § stadgade befogenhet att offentliggöra afgifven inspektionsberättelse,
torde gifva desamma en väsentligen ökad betydelse.
Såsom redan ofvan blifvit antyda är komitén emellertid af den
meningen, att publicitetssystemet ensamt icke är tillräckligt betryggande
för försäkringstagarnes säkerhet. Särskilt gäller detta i fråga om
lifförsäkringsanstalterna dels pa grund af försäkringstagarnes säregna
ställning vid detta slag af försäkring, dels jemväl på grund af allmän¬
hetens lättrogenhet i dylika försäkringsfrågor. Och om man vidare,
i enlighet med grunderna för komiténs förslag och i väsentlig öfverens¬
stämmelse med hvad för närvarande tillämpas, vill stadga föregående
pröfning och stadfästelse af bolagsordning eller stadgar såsom nöd¬
vändigt vilkor för anstalts rätt att drifva försäkringsrörelse, synes
jemväl konseqvensen bjuda, att man, i fråga om öfvervakandet af sjelfva
verksamheten, icke atnöjer sig med att, i händelse gällande lag, bolags¬
ordning eller stadgar öfverträdas, endast rikta en mer eller mindre
kraftig varning till allmänheten att taga sig i akt, utan att vidare
ingripa för att åstadkomma rättelse.
Enligt komiténs mening är det derför nödvändigt att för svårare
afvikelser från stadfäst reglemente, eller i händelse försäkringsanstalt i
öfrigt skötes på ett mindre betryggande sätt, möjliggöra vidtagandet
af mera verksamma åtgärder till försäkringstagarnes tryggande än att
endast offentliggöra förhållandet. Det är för sådant ändamål, som
komitén i 92 § föreslagit, att Konungen i nämnda fall skulle ega rätt
att förelägga anstalten att inom uppgifven tid vidtaga erforderliga åt¬
gärder, samt att, derest de anbefalda åtgärderna icke inom denna tid
kommit till stånd, såsom yttersta medel förbjuda anstalten att fortsätta
81
med sin verksamhet och förordna om dess ställande under liqvidation.
I fråga om de i 88 § omförmälda anstalter skulle samma rätt tillkomma
Konungens Befallningshafvande. Då försäkringsanstalt af dylik anled¬
ning upplöses, har komitén af näraliggande skäl föreslagit, att liqvida-
torerne skulle af Konungen eller Konungens Befallningshafvande utses.
Dessa bestämmelser innebära ej heller någon nyhet för lagstift¬
ningen i vårt land. Sålunda stadgas i 24 § af lagen om bankaktie¬
bolag den 19 november 1886, att på Konungen ankommer att förklara
sådant bolag hafva förverkat rättigheten att drifva bankrörelse, derest
afvikelse sker från lag eller bolagsordningen och afvikelsen ej varder
rättad inom en månad. Och i fråga om sparbanker tillkommer, enligt
21 § af lagen om sparbanker den 29 juli 1892, Konungens Befallnings¬
hafvande, förutom skyldighet att inspektera, jemväl befogenhet både
att vidtaga åtgärder för betryggande af insättares rätt och att i svårare
fall förbjuda fortsättning af' sparbanks verksamhet. Såsom ytterligare
stöd för komiténs i detta hänseende afgifna förslag förtjenar jemväl
framhållas, att liknande bestämmelser angående Konungens rätt att för¬
bjuda fortsättning af försäkringsanstalts verksamhet föreslagits både i
ofvan omförmälda af Försäkringsföreningen uppgjorda utkast och i
Herr Sjöcronas författnings förslag.
Det är uppenbart, att bestämmelserna i 90, 91 och 92 §§ till-
sammmans med de föreskrifter, som lagförslaget i öfrigt innehåller,
såväl fordra tillvaron af en effektivare inspektion än hittills, som ock
lemna de nödiga förutsättningarne för att en sådan skall kunna komma
till stånd. Det torde emellertid icke vara erforderligt att för när¬
varande ingå på frågan, om hvad en instruktion för inspektionsmyndig-
heten bör innehålla, då ju detaljerade bestämmelser härom icke höra
till en lag af förevarande beskaffenhet. Sådan instruktion lärer näm¬
ligen, i likhet med hvad i fråga om bankinspektionen varit fallet’'), böra -
af Konungen särskildt meddelas. Dessutom må påpekas, att kostnaderna
för sagda institution torde få antagas blifva något högre än hittills.
Ty äfven om man icke skulle vilja gå så långt som att för ända¬
målet upprätta ett mer eller mindre sjelfständigt embetsverk, utan
åtnöjer sig med att anförtro inspektionen åt den som inom Civildepar¬
tementet handlägger försäkringsärendena, torde tillfälle böra beredas
både att anställa några ordinarie biträden och att i förekommande fall,
t. ex. vid undersökning af de större anstalternas värdepapper, vid ut-
*) Se bilagorna till K. Kits prop. till 1890 års riksdag angående statsverket, sjunde hufvudtiteln,
sidd. 40 och 47.
11
82
förande af mera vidlyftiga kontrollräkningar m. m., anlita särskildt för¬
ordnade personers bistånd.
I fråga om beskaffenheten af de särskilda åtgärder, som i hän¬
delse af försäkringsanstalts upplösning i följd af konkurs eller annan
anledning kunde vara erforderliga, synes den erfarenhet, som hittills på
detta område vunnits, icke erbjuda tillräcklig ledning, och har komitén
derför icke tilltrott sig att i ämnet afgifva förslag till detaljerade före¬
skrifter. För att emellertid äfven i dessa fall åtminstone i någon mån
sörja för de försäkrades trygghet, har komitén i 93 och 94 §§, i hufvud¬
saklig öfverensstämmelse med lagen om bankers konkurs den 7 juni 1889,
föreslagit, att chefen för Civildepartementet skulle, i händelse af liqvida¬
tion, ega utse en medliqvidator, och, i händelse af konkurs, ett allmänt
ombud med den befogenhet, som i nämnda paragrafer af lagförslaget
närmare angifves. Dessa särskildt förordnade personers hufvuduppgift
skulle naturligtvis vara att bevaka de försäkrades intressen och gå
dem med råd och dåd tillhanda.
99 §.
I förevarande paragraf hav komitén uppräknat de olika slag af
hufvudsakligen mindre försäkringsföreningar, å hvilka, enligt komiténs
mening, stadgandena i lagförslaget icke skulle ega tillämpning.
Det första undantaget utgöres af fiskeriförsäkringsföreningarne,
hvilka komitén ansett mera ega karaktären af understöds- än af egent¬
liga försäkringsföreningar och derför icke böra underkastas denna lag.
Härtill kommer det ytterligare skälet, att man, såsom det af tillsättan¬
det af 1892 års för sådant ändamål förordnade komité framgår, synes
vara betänkt på meddelande af särskilda lagbestämmelser i fråga om
dylika föreningar.
Nästa af komitén föreslagna undantag afser de mindre brand- och
kreatursförsäkringsföreningarne å landsbygden, hvilka omfatta endast
en eller ett par socknar, men icke ett härad. Begränsningen till härad
har skett i anslutning till kongl. kungörelsen angående uppbörd af af-
gifter till vissa på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter den 22
oktober 1886, och ehuru häradsindelning icke förekommer i de norra
delarne af riket, der således alla dylika föreningar utom de s. k. läns-
bolagen skulle komma att blifva undantagna från lagen, har dock er¬
farenheten visat, att denna begränsning i regel skiljer de minsta före-
ningarne från de mera betydande och derför torde vara åtminstone icke
mindre lämplig än någon annan mer eller mindre godtyckligt vald gräns.
83
Hvad lifförsäkringsföreningarne beträffar, har komitén ofvan före¬
slagit såsom regel, att de skulle hänföras under lagen, och att sålunda
t. ex. det rena uttaxeringssystemet icke skulle vara tillätet inom de¬
samma. Men äfven i fråga om dessa föreningar synes det af praktiska
skäl vara nödvändigt att bestämma en gräns nedåt. Till dessa för¬
eningar höra nämligen strängt taget äfven de s. k. hundramanna-,
fyrahundramannaföreningarne m. fl., hvilka det a ena sidan skulle vara
så godt som omöjligt att öfvervaka, medan desamma å andra sidan
ofta äro att betrakta såsom allenast understödsföreningar. Hvarje gräns,
som i detta afseende bestämmes, är naturligtvis godtycklig. För att
emellertid icke vara alltför sträng härvidlag, har komitén föreslagit, att
alla föreningar af förevarande slag, som icke meddela kapitalförsäkring
till större belopp än 1,000 kronor eller försäkring af lifränta till högre
årligt belopp än 100 kronor, skulle undantagas från lagens tillämpning.
Under benämningen »pensions- och andra understödsföreningar»
har komitén sökt sammanfatta alla de olika slag af pensionskassor för
statens eller kommunens tjenstemän, för tjenstemän och arbetare inom
enskilda verk och inrättningar m. m. äfvensom föreningar för utdelande
af understöd åt behöfvande medlemmar o. dyl., hvilka visserligen utöfva
ett slags försäkringsverksamhet, men icke kunna sägas drifva försäkrings¬
rörelse i egentlig mening, alldenstund inträdet i dessa kassor är antin¬
gen obligatoriskt eller också beroende af vissa speciella qvalifikationer.
Att alla dylika föreningar böra från lagen undantagas, torde vara tyd¬
ligt, Då emellertid någon skarp definition icke å dem synes kunna
gifvas, lärer man i tvifvelaktiga fall hafva att hålla sig till den i fråga
om lifförsäkringsföreningarne föreslagna begränsningen.
Då sjukkassorna genom lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891
gjorts till föremål för särskild lagstiftning, har komitén jemväl ansett
dem böra undantagas från förevarande lag.
Slutligen har komitén föreslagit, att lagförslagets bestämmelser ej
heller skulle ega tillämpning å anstalter, som meddela försäkring mot
förlust å skuldebref eller andra värdepapper. Anledningen härtill har
förnämligast varit den, att dylik försäkringsrörelse af naturliga skäl
vanligen drifves i sammanhang med bankrörelse, och det derför skulle
möta stora hinder att å densamma tillämpa hvad som synts böra gälla
om öfriga slag af försäkringsrörelse.
84
101 §.
Nu befintliga försäkringsanstalter tillhöra med afseende å här före¬
slagna bestämmelser följande fyra kategorier, nämligen dels försäkrings¬
aktiebolagen, dels de försäkringsföreningar, hvilkas stadgar redan före
lagens trädande i kraft blifvit af Konungen stadfästa, dels de försäk-
rmgsföreningar, hvilkas stadgar vid samma tidpunkt icke äro af Ko¬
nungen stadfästa, men enligt lagförslaget erfordra sådan stadfästelse,
och dels slutligen de i 88 § omförmälda försäkringsföreningar, hvilkas
stadgar ej heller blifvit af Konungen stadfästa, och hvilka endast skulle
hafva att undergå registrering.
Angående den sistnämnda gruppen är knappt annat att erinra, än
att lagen direkt skulle å dem tillämpas. Visserligen finnas bland dessa
föreningar några, hvilkas stadgar blifvit af Konungens Befallnings¬
hafvande stadfästa, och det kunde derför ifrågasättas, huruvida ej i
dylikt fall stadgarnes bestämmelser borde utan vidare få gälla, I sjelfva
verket ^ äro dock de förändringar, som dessa stadgar skulle behöfva
undergå för att motsvara lagförslagets bestämmelser, icke så väsentliga,
att särskildt undantag för dessa fall ansetts böra göras, och dessa för¬
ändringar skulle för öfrigt i formelt hänseende endast komma att med¬
föra störie tydlighet och reda i bestämmelserna än hvad för närvarande
undei stundom är fallet. Det besvär, som skulle vållas dessa föreningar
genom ett sadant omarbetande af sina stadgar, torde ej blifva större än
hvad som af de ekonomiska föreningarne vid föreningslagens trädande
i kraft pafordrades, och i alla händelser ej blifva af den betydelse, att
särskildt afseende dervid bort fästas.
I fråga om försäkringsaktiebolag, som registrerats före lagens trä¬
dande i kraft och för hvilka således lagarne om aktiebolag och för¬
säkringsaktiebolag den 28 juni 1895 äro gällande, ega de i 81 § af först¬
nämnda lag anförda bestämmelser fortfarande giltighet med undantag af
vissa stadganden angående ändring i bolagsordningen och om liqvidation,
hvilka stadganden derför i förevarande paragraf måst ånyo anföras!
Angående öfriga bestämmelser i lagförslaget, hvilka skulle tillämpas
jemväl å förutvarande försäkringsaktiebolag, torde yttrande erfordras en¬
dast i fråga om bestämmelsen angående pantsättning af de värdehand¬
lingar, i hvilka försäkrings- och regleringsfonderna i lifförsäkringsbolagen
skulle redovisas. För närvarande hafva nämligen, såsom ofvan framhållits,
lifförsäkringstagarne icke lagstadgad förmånsrätt för sina på försäkrings-
85
aftal grundade fordringsanspråk, och det kunde derför synas, som om
tillämpning af bestämmelsen angående panträtt jemväl i fråga om de vid
lagens trädande i kraft redan försäkrade skulle kunna medföra kränkning
af tredje mans, nämligen bolagets öfrige borgenärers, rätt. De borge¬
närer, som ett lifförsäkringsbolag eger förutom de försäkrade, äro dock
i regel få och hafva dessutom i allmänhet särskild pantsäkerhet för
sina fordringar. I följd häraf lärer någon inskränkning i deras rätt
endast undantagsvis kunna förekomma. Härtill kommer, att flertalet
lifförsäkringsbolag för närvarande synas utan svårighet kunna efter¬
komma ifrågavarande föreskrifter, utan att någon borgenärs rätt trädes
för nära. Och i de få fall, der ett bolag icke genast skulle kunna fylla
alla fordringar i fråga om de nödiga värdepapperens qvalitet, har
komitén tänkt sig, att Konungen enligt 92 § och med nödig hänsyn
till omständigheterna skulle lemna bolaget tillräckligt lång frist till
uppfyllande af gifna föreskrifter.
Bestämmelsen angående försäkringsförening, hvars stadgar blifvit
af Konungen faststälda, innehåller föreskrifter, som helt och hållet
motsvara antingen de i 81 § af lagen om aktiebolag gifna bestämmelser
eller de i fråga om redan bestående försäkringsaktiebolag nyss anförda
stadganden eller ock, såsom i fråga om täckande af uppkommen brist,
allmänt gällande praxis och torde derför ej föranleda vidare yttrande.
Försäkringsförening, hvars stadgar icke blifvit af Konungen stad¬
fästa, men hvars rörelse är af den beskaffenhet, att sådan stadfästelse
erfordras, skulle naturligtvis hafva att begära stadfästelse å stadgarne.
Deremot är det tydligt, att den eljest för sådana föreningar föreskrifna
bildningsproceduren och hvad dermed sammanhänger i regel blifver
öfverflödig och i vissa fall knappast utförbar, och har komitén derför
både i afseende å dessa och i fråga om den nyss förut omnämnda
kategorien af föreningar, föreslagit, att Konungen må ega utfärda de
öfvergångsstadganden, som för införande i registret må finnas erforderliga.
Förslaget
till
lag angående vilkoren för utländsk försäkringsanstalts
rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse.
Kongl. kungörelsen angående vilkoren för utländsk försäkrings¬
anstalts rätt att här i riket drifva försäkringsrörelse den 22 Oktober
1886 är i hufvudsak affattad i enlighet med de principer, som ligga
till grund för ofvan omförmälda af Försäkringsföreningen och af Herr
Sjöcrona uppgjorda förslag. Under det att dessa båda förslag med af¬
seende på de inhemska anstalterna, i likhet med komiténs förslag till lag
om försäkringsanstalter, fordrade både sanktion och sträng publicitet i
förening med befogenhet för Konungen att i vissa fall rättande ingripa
och att i nödfall förbjuda fortsättning af sådan anstalts verksamhet,
uppstäldes vida liberalare vilkor för de utländska anstalter, som önskade
drifva försäkringsrörelse här i riket. Af dessa skulle nämligen hufvud¬
sakligen fordras endast anmälan hos Konungens Befallningshafvande
samt förpligtelse att ställa sig svensk lag och svensk domstols af¬
görande till efterrättelse och att drifva rörelsen genom en s. k. sysslo¬
man (generalagent). Härtill kommo vissa föreskrifter angående publi¬
citet m. m.
De skäl, som tala för en dylik anordning beträffande de utländska
anstalterna, finnas utvecklade i Herr Sjöcronas betänkande och torde
enligt komiténs förmenande fortfarande ega giltighet. Vare sig man
baserar en författning angående de utländska anstalterna på principen
om koncessionstvång eller på principen om skyldighet att deponera
större eller mindre belopp till säkerhet för uppfyllande af ingångna
förbindelser eller på andra dylika principer, stöter man på väsentliga
svårigheter, framför allt derför, att härigenom en garanti för dessa an¬
stalters vederhäftighet lemnas, som endast kan vara skenbar, då ju
87
staten i detta fall icke är i stånd att utöfva någon verklig kontroll och
ej heller kan genom särskild lagstiftning paralysera konseqvenserna af
hvad i anstaltens hemland må vara för dem stadgadt.
Ej heller torde man kunna påstå, att de inhemska anstalterna,
i följd af en för dem gällande strängare lagstiftning, skulle komma
i en ogynsammare ställning än de utländska. Den omständigheten,
att de inhemska anstalterna underkastas stränga lagbestämmelser och
en effektiv kontroll, torde tvärtom vara egnad att öka förtroendet
till deras soliditet och sålunda underlätta deras konkurrens med an¬
stalter, för hvilkas vederhäftighet icke någon dylik garanti kan lem-
nas. Den erfarenhet, som härutinnan hittills i vårt land vunnits, är
också väl egnad att lemna stöd för en sådan åsigt, i det nämligen
de här arbetande utländska anstalterna, trots deras relativt stora an¬
tal, och ehuru någon egentlig kontroll å deras verksamhet icke ut-
öfvats, ändock icke, vare sig i fråga om elementar- eller lifförsäkring,
lyckats åstadkomma en försäkringssumma af mer än omkring en tjugon¬
dedel af hvad de svenska anstalterna i motsvarande fall haft att uppvisa;
och denna ringa framgång har vunnits endast med stora ansträngnin¬
gar och med så betydliga kostnader, att för många af dessa anstalter
rörelsen här i riket knappast kan antagas gå med vinst.
Ehuru komitén således, på grund af hvad nu anförts och på de
skäl, som af Herr Sjöcrona blifvit utvecklade, i hufvudsak hyllar de
åsigter i förevarande fråga, som ligga till grund för de ofvannämnda
författningsförslagen och för nu gällande förordning, så har komitén
dock i ett afseende, nämligen i fråga om de utländska, på ömsesidighet
grundade anstalterna, ansett sig böra intaga en härifrån afvikande stånd¬
punkt. Bland dessa anstalter finner man nämligen alla dessa på »assess-
ment))-principen eller på uttaxeringssystemet grundade lifförsäkrings-
föreningar, för hvilkas verksamhet staten i alla händelser synes böra
skydda sina undersåtar. Jemväl det flerstädes i utlandet förbjudna tontin-
eller halftontinsystemet tillämpas inom en del af nämnda anstalter, och
detta system är af den beskaffenhet, att det åtminstone icke torde böra
uppmuntras. Slutligen är de ömsesidiga försäkringsanstalternas rättsliga
ställning i många länder ännu icke genom lag fullständigt reglerad, i
följd hvaraf betydande olägenheter ganska lätt torde kunna uppstå
för försäkringstagarne vid eventuella uttaxeringar in. m. På grund
häraf och då i vårt land uppenbarligen icke något behof af dessa
anstalter förefinnes, har komitén, för att icke rikta sig mot något be¬
stämdt land eller något särskildt system, velat föreslå ett generelt för¬
bud för alla utländska försäkring sanstalter, som icke äro aktiebolag, att här
88
i riket drifva försäkringsrörelse. Det behöfver väl knappast påpekas, att
ett dylikt förbud naturligtvis icke kan hindra den enskilde att taga för¬
säkring i hvilken anstalt han önskar, utan endast kan hafva afseende å
sådan anstalts rätt att genom ombud här drifva rörelse.
I fråga om försäkringsaktiebolagen åter förefinnas icke ofvan an¬
tydda olägenheter, eller ock äro de af relativt mindre betydenhet. I
följd af dessa anstalters egenskap att vara affärsbolag ligger det också
i detta fall mera i sakens natur att de söka utvidga affären till andra
länder. Visserligen kunde jemväl i fråga om dessa anstalter, åtminstone
hvad lifförsäkringsrörelsen angår, skäl för ett liknande förbud anföras,
men komitén har velat taga hänsyn å ena sidan till det förhållandet,
att dessa anstalter, i fråga om vissa större och farligare risker inom
elementarförsäkringens område, hvilka svårligen skulle kunna öfver-
tagas af våra inhemska anstalter, ännu hafva en för vårt land vigtig
uppgift att fylla, samt å andra sidan till den omständigheten, att flera
af de svenska försäkringsaktiebolagen drifva rörelse i utlandet, och att
derför ett dylikt förbud i fråga om de utländska försäkringsaktiebolagen
skulle kunna hafva till följd våra egna bolags utträngande från det
utländska verksamhetsområdet.
Komitén har derför föreslagit, att försäkringsaktiebolag i sådan främ¬
mande stat, som medgifver de svenska försäkringsaktiebolagen motsvarande
rätt, skulle ega att drifva försäkringsrörelse här i riket under vilkor, som
i öfrigt af Konungen bestämmas.
De två nu afhandlade bestämmelserna torde vara de enda, som
böra genom en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag meddelas.
De vilkor, som i öfrigt erfordras, hafva ansetts vara af den natur, att
de kunna föreskrifvas genom en administrativ förordning.
Hvad nu dessa vilkor beträffar, så framgår redan af hvad ofvan
anförts, att komitén för sin del finner den nu gällande författningen
angående utländska försäkringsanstalter väsentligen innehålla de bestäm¬
melser, som erfordras, och att komitén således anser, att en dylik för¬
fattning bör innehålla bestämmelser af endast mera formell eller admi¬
nistrativ natur, men deremot icke stadganden om någon mera ingående
kontroll, om deposition af viss penningesumma eller dylikt, som kunde
ingifva föreställning om någon slags garanti beträffande de inhemska
försäkringstagarnes säkerhet.
Då således några mera väsentliga ändringar i sagda författning
enligt komiténs förmenande icke erfordras, har komitén ansett det öfver¬
flödigt att afgifva särskild! förslag till dylik författning.
89
De i förevarande lagförslag innehållna båda bestämmelserna skulle
äfven gälla i fråga om de utländska anstalter, som redan vid tiden för
lagens trädande i kraft bär drifva försäkringsrörelse. De anstalter, som
icke äro aktiebolag, skulle således enligt komiténs förslag vara skyldiga
att då upphöra med sin rörelse, under det att försäkringsaktiebolag
från de länder, som medgifva reciprocitet, skulle få fortfara att bär
operera.
12
Bilag a.
Redogörelse
för
lagstiftningen i åtskilliga främmande länder
angående försäkringsanstalter.
INNEHÅLL.
Inledning.....
Tyskland.....
Österrike.....
Ungern........
Schweiji.
Frankrike.....
Italien ........
Luxemburg..
England .....
Nordamerika
Ryssland .....
Finland........
Danmark .....
Norge ........
Sid.
3.
5.
14.
26.
28.
34.
37.
39.
41.
45.
53.
57.
60.
62.
Uti det af Herr expeditionschefen i Kong!. Civildepartementet,
numera landshöfdingen C. A. Sjöböna den 7 juli 1883 afgifna under¬
dåniga betänkande med förslag till författningar angående försäk¬
ringsväsendets ordnande meddelas en redogörelse för den vid nämnda
tid i Tyskland, Österrike, Frankrike, England och Nordamerika gäl¬
lande lagstiftning angående försäkringsanstalter. Det har synts önsk-
ligt, att vid föreliggande komitébetänkande skulle fogas en liknande redo¬
görelse, omfattande en framställning af den nyare lagstiftningen på för¬
säkringsväsendets område. För fullständighetens skull har härvid, om
ock allenast i korta drag, redogjorts för lagstiftningen jemväl i sådana
bland ofvannämnda främmande länder, t. ex. Frankrike och England, i
hvilka hithörande lagstiftning icke undergått några väsentligare förän¬
dringar efter utgifvandet af ofvan omförmälda betänkande, till hvilket i
öfrig! beträffande dessa länder torde få hänvisas. Angående framställ¬
ningens omfattning må vidare särskildt påpekas, att ur densamma i regel
uteslutits alla i utländsk lagstiftning förekommande stadganden ej min¬
dre om försäkringsanstalters beskattning än äfven angående afslutandet
af försäkringsaftal, sådant aftals innehåll och juridiska verkan i afse¬
ende å rättsförhållandet mellan försäkringsgifvare och försäkringstagare,
försäkringsagents rättsliga ställning o. dyl. Förutom beträffande sjö-
för säkringsaftalet, hvarom stadgas i de flesta länders sjölagar eller
handelslagar, påträffas dylika privaträttsliga bestämmelser af större eller
mindre vidlyftighet bland annat uti följande utländska lagar, nämligen
den preussiska landsrätten af 1794, den österrikiska civillagen af år
1811, den ungerska handelslagen af år 1875, den schweiziska förbunds¬
lagen angående obligationsrätten af år 1881 (om lifränteaftalet) och flere
för de särskilda kantonerna gällande lagar, den italienska handelslagen
(Codigo di Commerce) af år 1882, den spanska handelslagen (Cödigo
de Comercio) af år 1885, den portugisiska handelslagen (Codigo com-
mercial) af år 1888, den nederländska handelslagen (Weetbook van
ICoophandel) af år 1838, den i belgiska handelslagen intagna special¬
lagen om försäkringsaftalet af år 1874, den i luxemburgska handels¬
lagen intagna speciallagen om försäkringsaftalet af år 1891 samt åt-
4«
skilliga lagar i Nordamerika äfvensom handelslagarne i Argentina,
Chile, Guatemala, Honduras in. fl. stater i Sydamerika och Central¬
amerika. Bland de nyaste lagstiftningsarbetena på berörda område må
nämnas ett på uppdrag af schweiziska förbundsrådet nyligen utarbetadt
utförligt lagförslag om försäkringsaftalet samt det här nedan vidare
omförmälda af norske komiterade utarbetade »Udkast till lov om for-
sikringsselskaber (angående lifförsäkringsaftalet).
Tyskland.
Enligt riksförfattningen utgör försäkringsväsendets ordnande före¬
mål för tyska rikets gemensamma lagstiftning. Men ehuru allt sedan
tyska rikets bildande förarbeten pågått för åstadkommande af en riks¬
lag angående försäkringsväsendet, samt utkast till lagbestämmelser
härom blifvit på så väl offentligt som enskildt initiativ uppgjorda,
saknas dock fortfarande en sådan rikslag. Denna brist gör sig mest
kännbar i fråga om ömsesidiga försäkringsanstalter. Den sedan år
1873 för hela tyska riket gällande förbundslagen af den 4 juli 1868
angående »Genossenschaften» eller »föreningar med föränderligt kapital
och med syfte att genom samfäld affärsverksamhet befordra medlem-
marnes kredit, förvärf eller hushållning», hvilken lag bland annat
ålägger sådana »Genossenschaften» registreringsskyldigbet och för före-
ningsmedlemmarne stadgar obegränsad och solidarisk ansvarighet för
föreningens förbindelser, torde, änskönt det otvifvelaktigt är försäk-
ringsförening obetaget att organisera sig i enlighet med denna lags
bestämmelser, nämligen knappast vara afsedd för eller ega någon
egentlig praktisk tillämplighet å försäkringsanstalter, hvilka icke heller
nämnas bland de i lagen uppräknade, under densamma hänförliga slag
af föreningar. Bestämmelserna i den allmänna tyska handelslagen af
den 24 juni 1861, hvilken under 1860-talet efter hand infördes i de
särskilda tyska staterna och hvilken numera är tysk rikslag, äro ej
heller tillämpliga å ömsesidiga försäkringsföreningar; handelslagen
hänför visserligen till »Handelsgeschäfte» bland annat »öfvertagandet
af försäkring mot premie», genom hvilket uttryck ju från lagens till-
lämpning undantagas endast sådana ömsesidighetsföreningar, som ej
upptaga premier; men enligt hvad åtskilliga prejudikat gifva vid handen,
äro genom nämnda uttryck äfven sådana på ömsesidighet grundade
försäkringsanstalter, som upptaga premier, uteslutna från handelslagens
tillämplighetsområde.
Om sålunda ordnandet af de ömsesidiga försäkringsanstalternas
rättsförhållanden för närvarande är öfverlemnadt åt den allmänna rätts¬
6
Handels¬
lagens be¬
stämmelser
om aktie¬
bolag m. m.
uppfattningen, sedvanerätt och domstolarnes praxis, så påträffas der¬
emot, i fråga om aktiebolag och kommanditbolag på aktier, uti handels¬
lagen — hvilken i vissa delar undergått förändringar genom två
»Gesetzesnovellen», den ena af den 11 juni 1870 och den andra af den
18 juli 1884 — åtskilliga bestämmelser, som för försäkringsbolag, gran- '
dåde på aktier, ega särskild betydelse.
Hit höra i första rummet stadgandena om bildandet af aktiebolag
och kommanditbolag på aktier. De vigtigaste af dessa stadganden äro
följande. Ett aktiebolag eller ett kommanditbolag på aktier existerar
ej såsom sådant, innan det blifvit registreradt; de som dessförinnan
handla å bolagets vägnar, ådraga sig derigenom personlig och solidarisk
ansvarighet för ingångna förbindelser. För att registrering må ske,
fordras bland annat, att hela grundkapitalet, hvars belopp skall genom
bolagsaftalet bestämmas, blifvit fulltecknadt. Den del af aktiebeloppet,
som skall vara före registreringen kontant inbetald, skulle före 1884
utgöra, der bolaget komme att drifva försäkringsrörelse, tjugu procent,
eljest tio procent, utom i kommanditbolag på aktier, i hvilka ifrågavarande
del skulle uppgå till tjugufem procent; men genom nämnda års »Novelle»
blef bestämmelsen om inbetalning af en fjerdedel af aktiekapitalet ut¬
sträckt till aktiebolag af alla slag. Registreringen sker vid handelsdom¬
stolen i den ort, der bolaget har sitt säte.
Såsom hufvudregel för bildandet af aktiebolag och kommandit¬
bolag på aktier gäller sålunda enligt rikslagstiftningen — näm¬
ligen sedan 1870 — att sådana bolag äro underkastade registrerings-,
men icke concessionstvång. I allmänhet åtnjutes emellertid en sådan
frihet icke i verkligheten af försäkringsbolag af ifrågavarande slag,
enär de allra flesta tyska staters partikularlagstiftning för inrättandet
af försäkringsanstalt förutsätter medgifvande af vederbörande regering.
Enligt den lydelse handelslagen erhöll genom 1870 års »Novell©»
var det minsta belopp, hvarå aktie fick lyda, bestämdt för försäkrings¬
bolag till etthundra Thaler samt för öfriga bolag till femtio Thaler,
då aktierna stälts till viss man, och till etthundra Thaler, då de stälts
till innehafvaren; men detta ändrades genom 1884 års »Novelle» der¬
hän, att akties minimibelopp i såväl försäkringsaktiebolag som andra
aktiebolag höjts till i regel ettusen Mark — ett högre belopp, än man
i någon annan lagstiftning i detta afseende påträffar. Minst fem aktie-
egare måste medverka vid bolagets bildande. Aktier, stälda till inne¬
hafvaren, kunna numera förekomma i alla aktiebolag. I ett enda afse¬
ende äro försäkringsaktiebolagen undantagna från den allmänna lagstift¬
ningen om aktiebolag och kommanditbolag på aktier, nämligen deruti,
7
att, under det andra dylika bolag först sedan grundkapitalet blifvit till
fullo inbetaldt äro berättigade att genom aktiekapitalets ökning höja sitt
anläggnings- och driftkapital, sådant må ega rum i försäkringsbolag
äfven före grundkapitalets fulla gäldande, vare sig bolagsordningen ur¬
sprungligen härom meddelat bestämmelse eller ej. I motiveringen till
detta lagstadgande framhålles aktiekapitalets väsentligen olika karaktär
och ändamål i försäkringsbolag och i andra bolag. Sedan bolaget
trädt i verksamhet, må bland aktieegarne icke mera utdelas, än hvad
balansräkningen för året utvisar såsom öfverskott, efter det minst fem
procent af nettovinsten blifvit afsätta till reservfond, hvarmed fortfares,
tills denna fond uppgått till ett belopp motsvarande minst en tiondedel
af grundkapitalet. För uppställande af balansräkningen gälla bland an¬
nat följande föreskrifter: a) värdepapper må ej upptagas till högre värde
än kursvärdet vid den tid, då räkningen uppgöres; andra tillgångar
skola i regel upptagas till anskaffningsvärdet; b) organisations- och för¬
valtningskostnader må ej hänföras till activa, utan måste till sitt fulla
belopp i räkningen upptagas såsom utgift; c) grund- och reservfond
skola uppföras bland passiva; d) vinst eller förlust, som erhålles ge¬
nom jemförelse mellan summan af activa och summan af passiva, skall
angifvas särskildt i slutet af räkningen. Balansräkningen skall af sty¬
relsen föreläggas aktieegarne till godkännande samt derifrån inlemnas
till handelsregistret och offentliggöras i allmänna tidningarne.
Ett bland aktieegarne utsedt, af minst tre medlemmar bestående
uppsigtsråd eger att öfvervaka bolagets verksamhet och derom af¬
gifva årsberättelse. Om grundkapitalet nedgår till hälften eller der¬
under, åligger det styrelsen att ofördröjligen sammankalla aktieegarne
och underrätta dem om förhållandet. Upplöses bolaget eller beslutes
nedsättning af aktiekapitalet, må bolagets tillgångar ej fördelas mellan
aktieegarne, förr än dess skulder blifvit betalda.
Vid upplösning af ett aktiebolag genom dess förening med ett
annat sådant bolag skola det förra bolagets tillgångar förvaltas särskildt,
tills borgenärerne blifvit godtgjorda genom betalning eller erhållit
säkerhet för sina fordringar.
Bland de för hela tyska riket gällande hithörande lagstadganden
märkes vidare den i »die Gewerbeordnung» af den 21 juni 1869, enligt
dess lydelse i lagen den 1 juli 1883, förekommande bestämmelsen, att
brandförsäkringsagenter, h vilka förut måste förskaffa sig särskildt
tillstånd att utöfva sin verksamhet, numera äro underkastade allenast
anmälningstvång.
Brandför¬
säkring s-
agenter.
8
understöds- ■ Angående registrerade understödsföreningar finnes stadgadt i en
föreningar, rikslag af den 7 april 1876. j
Nya civil- Det förtjenar äfven nämnas, att den under år 1896 af tyska riks-
kigen. dagen antagna allmänna tyska civillagen, som i en särskild afdelning
om »Juristische Personen» bland annat för civilrättsliga associationer med
ekonomiskt syfte af ett eller annat slag föreskrifver concession såsom
vilkor för behörighet att uppträda som sjelfständigt rättssubjekt, enligt
hvad af en förslaget till denna lag bifogad »Denkschrift» inhemtas, icke
är afsedd att i någon mån ega tillämpning å försäkringsanstalter, hvilkas
reglering borde anstå, tills försäkringsväsendet i sin helhet komme att
framdeles fullständigt ordnas.
Den tyska rikslagstiftningen om försäkringsanstalter, hvilken, på
sätt af det föregående framgår, företer väsentliga brister, och hvars
revision, utgör ett ofta uttalad! önskningsmål, fullständigas i viss mån
af den i de särskilda tyska staterna gällande lagstiftningen.
Preussen. Hvad särskilt Preussen angår, så har derstädes så småningom ut¬
vecklat sig en ingående statskontroll öfver försäkringsväsendet. Den
allmänna preussiska landsrätten, som daterar sig från den 5 februari
1794, lade å försäkringsrörelsen inga andra band än sådana, som kunde
härflyta. antingen från vissa bolag tillerkända korporationsrättigheter eller
från. privilegier, beviljade till förmån för publika brandstodsbolag —
privilegier, hvilka för öfrig! numera äro till största delen upphäfda.
Siatsuppsigt Men med lagen den 8 maj 1837 angående mobiliarbrandförsäkrings-
°cessim. väsendet begynte andra grundsatser göra sig gällande. Denna lag,
hvari meddelas bland annat åtskilliga stadganden i syfte att förhindra
öfverförsäkring, innehåller tillika förbud mot att omedelbart hos ut¬
ländskt bolag utan förmedling af inländsk agent brandförsäkra lösegen¬
dom samt gör utländska försäkringsanstalters rätt att inom Preussen
drifva brandförsäkringsrörelse beroende af tillstånd från ministeriet för
det inre. Genom åtskilliga på denna lag följande förordningar underkasta¬
des icke blott brandförsäkring af hvarje slag, utan äfven andra arter af
försäkringsrörelse allt strängare kontroll. Så blef redan genom en ka¬
binettsorder af den 30 maj 1841 concessionstvånget för utländska för¬
säkringsanstalter utsträckt till alla försäkringsgrenar, och enligt lagen
angående försäkringsanstalters affärsverksamhet den 17 maj 1853, hvil¬
ken dock icke gäller i de efter 1866 tillkomna provinserna, erfordras
numera äfven för inländsk försäkringsanstalt af hvad slag som helst
*) Se Sjöcrona: anf. st. S. 49—50.
9
särskild tillåtelse för att inom Preussen drifva försäkringsrörelse. Con-
cessionen, som meddelas för inländska försäkringsanstalter af regerin¬
gen i den krets, inom hvilken stiftarne hafva sitt hemvist, samt för ut¬
ländska anstalter af preussiska regeringen, kan återkallas, för utländska
försäkringsanstalter till och med utan angifvande af skäl.
Uppsigten öfver försäkringsanstalterna utöfvas, hvad angår lif-,
lifränte-, olycksfalls- och brandförsäkring, af inrikesministeriet, i fråga
om hypotek-, hagel- och kreatursförsäkring af jordbruksministeriet samt
beträffande transport- och glasförsäkring af handelsmiuisteriet. Vid
sidan af ministerierna står ett genom en »Verfiigung» den 13 oktober
1896 inrättadt försäkriugsråd (»Versicherungsbeirath»), bestående af ett
utaf ministerierna bestämdt antal medlemmar, för närvarande resp. 16, 8
och 4. De utses af ministerierna och deras uppdrag är ett så kalladt
»Ehrenamt». Detta råd har att under ordförandeskap af en af in¬
rikesministern utsedd kommissarie afgifva utlåtanden öfver de ärenden,
som af ministrarne dit hänvisas, samt har äfven sjelft rätt till initiativ
i försäkringsfrågor. Rådet har inom sig utsett sju särskilda utskott för
behandling af olika försäkringsgrenar.
Ehuru ministerierna vid meddelande af concession icke lära till-
lämpa fullkomligt enahanda grundsatser, öfverensstämmer emellertid
praxis i de olika ministerierna derutinnan, att de, jemte det de icke
medgifva försäkringsrörelses begynnande, innan bolagsreglerna blif¬
va vederbörligen faststälda, ovilkorligen fordra, af inländska bolag
bevis om tillvaron af ett aktiekapital eller, hvad ömsesidighetsanstal-
ter vidkommer, en teckningssumma af betryggande storlek samt åt
utländska bolag uppgift å en inom landet bosatt generalagent, hvil¬
ken inom Preussen företräder bolaget. Utländska lifförsäkringsbolag
hafva dessutom att genom inskrifning i »das Staatsschuldbuch» hos
preussiska regeringen pantsätta ett belopp, motsvarande femtio pro¬
cent af försäkringsfonden för preussiska försäkringar, öfver detta
belopp eger bolaget icke förfoga utan inrikesministerns, begifvande.
Alla försäkringsanstalter åligger att regelbundet till vederbörande Årliga upp-
miuisterium ingifva och i den officiella tidningen »Staatsanzeiger» of-
fentliggöra årliga affärsredogörelser och förvaltningsberättelser enligt
faststälda formulär med särskilda uppgifter om affärsverksamheten inom
Preussen.
Då särskildt de af inrikesministeriet under senare år utfärdade
påbud angående de formulär, som vid upprättande af nämnda års-
redogörelser och berättelser skola följas, i sjelfva verket utgöra kärn¬
punkten af den nu gällande preussiska lagstiftningen på förevarande
10
LifforsäJc-
rings-
anstalter.
område, torde en något utförligare framställning af deras hufvudinne-
håll här icke böra underlåtas, helst samma föreskrifter, för så vidt de
angå lifförsäkringsrörelsen, ådragit sig en särskild uppmärksamhet till
följd af den stränghet, hvarmed de tillämpats å åtskilliga inom Preussen
opererande utländska lifförsäkringsbolag. De vigtigaste af ifrågavarande
utaf inrikesministeriet för lifförsäkringsbolag utfärdade påbud äro eu »Ver-
fugung» af den 2 februari 1891 och ett »Cirkulär» af den 8 mars 1892,
i hvilken senare författning den förras bestämmelser återfinnas kom¬
pletterade och delvis skärpta. 1891 års »Verfiigung» angifver såsom
sitt syfte att bibringa de inom Preussen opererande lifförsäkringsbola-
gens räkenskapsredogörelser den klarhet och öfversigtlighet, som er¬
fordras, för att icke blott fackmannen, utan äfven den intresserade
allmänheten måtte sättas i stånd att taga kännedom om ifrågavarande
bolags affärsställning och vederhäftighet. De båda nämnda författnin-
garnes innehåll är i öfrig! hufvudsakligen följande.
Såväl in- som utländska i Preussen concessionerade lifförsäkrings-
bolag skola årligen till vederbörande uppsigtsmyndighet inlemna dels
en detaljerad vinst- och förlusträkning med noggrann uppgift ej mindre
å de belopp, hvartill vid räkenskapsårets början och vid dess slut premie¬
reserven, specielt för hvarje försäkringsart, och alla öfriga fonder uppgått,
än äfven å sättet för användandet af möjligen befintligt öfverskott, dels
balansräkning, hvari bland annat skall meddelas en förteckning å bo¬
laget tillhöriga fastigheter med uppgift å deras läge, beskaffenhet, värde
och afkastning, och hvari bolagets värdehandlingar skola upptagas till
kursvärdet eller till inköpsvärdet, om detta är lägre än kursvärdet, dels
ock en öfversigtlig tablå öfver bolagets verksamhet under året, utvisande,
särskild! för hvarje försäkringsart, antalet försäkrade personer vid årets
början och slut, antalet under året tillkomna, aflupna, återköpta eller
förfallna försäkringar, premieinkomstens storlek och beloppet af utbe¬
talda lif- och kapitalförsäkringar samt lifräntor. I denna tablå skall
öfverallt skiljas mellan försäkrade med och utan andel i vinsten äfven¬
som på särskild! bestämdt sätt angifvas hvad af nämnda antal och belopp
afser inom Preussen antagna försäkringar.
Den förvaltningsberättelse, som, enligt hvad ofvan sagts, årligen
afgifves, skall, jemte belysande text till sifferuppgifterna, innehålla nog¬
grann uppgift å bolagets värdehandlingar med angifvande af deras be¬
skaffenhet, nominalbelopp, inköpspris, kursvärde vid räkenskapsårets
slut och bokförda värde äfvensom meddelande, huruvida och i sådant
fall hos hvilken kretsregering värdepapperen äro deponerade såsom
kautionssumma. I denna årsberättelse skall ock lemnas en noggrann
11
specifikation å förvaltningskostnaderna äfvensom, för den egentliga lit-
försäkringen, en jemförande öfversigt af den beräknade och den verk¬
liga dödligheten.
Lifförsäkringsbolag, som lemna de försäkrade andel i vinsten en¬
ligt det s. k. tontinsystemet — hvartill i synnerhet skola hänföras alla
sådana vinstutdelningssystem vid dödsfallsförsäkringar, der den på en
försäkringsgrupp fallande vinsten uppsamlas under en period af minst
tre år samt vid periodens slut tilldelas de då ännu i kraft varande för-
säkringarne inom ifrågavarande grupp — må icke förvalta de särskilda
tontingrupp erna så att säga i en massa och vid den planmessiga för¬
delningen af vinsterna ur denna massa uttaga en del af tontinerna, utan
måste för hvarje räkenskapsår såsom en afskild inrättning förvalta alla
de tontinförsäkringar, hvilka tillhöra samma tontingrupp med samma
vinstuppsamlingsperiod, samt för hvarje sådan tontingrupp i årsberättel¬
sen afgifva särskilda uppgifter angående följande punkter, nämligen a)
för tiden intill vinstutdelningsåret: försäkringssumman och vinstfonden
vid årets början och slut samt beloppet af under året gjorda. af sättnin¬
gar till vinstfonden och af utbetalda dividender samt b) för vinstfördel-
ningsåret: försäkringssumman intill tiden för utdelningen, totalinkomsten
af premier och räntor intill samma tidpunkt, totalutgifter för dels reg¬
lerade försäkringar dels förvaltningskostnader och provisioner dels ock
återköp, till fördelning disponibla tontinfonder samt summan af de mot
dessa fonder svarande inbetalda premier.
Dessa angående tontinförsäkringsrörelsen meddelade föreskrifter,
hvilka af lätt förklarliga skäl icke kunde utan upprättande af fullstän¬
digt afskilda preussiska filialer för tontinförsäkring af utländska bolag
fullgöras, hade ock såsom bekant till följd, att vissa störa amerikanska
på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter, hvilka inom Preussen id¬
kade lifförsäkriugsrörelse, efter åtskilliga påminnelser att ställa sig till
efterrättelse de gifna bestämmelserna, förklarades hafva på grund af
försummelse härutinnan förverkat den erhållna concessionen och så¬
lunda nödgades företaga en afveckling åt sin preussiska försäkrings¬
rörelse.
Enligt formulär, meddelade genom ett inrikesministeriets cirkulär
af den 6 november 1893, hvarigenom på framställning af åtskilliga lif¬
försäkringsbolag en del af de i törordningen den 8 mars 1892 gitna
formulären i viss mån modifierades, åligger det vidare alla lifförsäk¬
ringsbolag att i sammanhang med årsberättelsen aflemna dels årligen
en öfversigt af inom Preussen meddelade lif- och kapitalförsäkringar,
fördelade på yrkesklasser till ett antal af öfver tjugu, och dels hvart
12
femte år en tablå, utvisande försäkringarnes fördelning å olika försäk-
ringssätt (lif-, kapital- och lifränteförsäkring) äfvensom å de olika preus¬
siska provinserna °).
Årsberättelsen, som skall i två tryckta exemplar irigifvas till upp-
sigtsmyndigheten, skall mot en ersättning af högst 50 pfennige jemte
porto tillhandahållas en hvar försäkrad, som före räkenskapsårets slut
derom framställer begäran. Denna bestämmelse gäller dock icke an¬
gående de i cirkuläret den 6 november 1893 omförmälda uppgifter,
hvilka ega hufvudsakligen statistisk betydelse.
På grund af en »Verfiigung» den 24 september 1895 hafva slut¬
ligen alla lifförsäkringsbolag att till inrikesministeriet inlemna upp¬
gift angående de grunder, bolaget använder för beräkning af pre¬
mier och premiereserv — mortalitetstabell, räntefot, nettopremier och
bruttotillägg så ock att härvid särskildt meddela upplysning, huru¬
vida vid beräkningen begagnas den så kallade Zillmerska metoden.
BsäkrmÖs- Brandförsäkringsanstalternas räkenskapsföring och publikationer
anstalter. regleras genom ett inrikesministeriets cirkulär af den 22 februari 1893,
som dock uttryckligen icke gäller privata preussiska på ömsesidighet
grundade brandstodsbolag. Enligt detta cirkulär, hvarigenom åsyftas
»att i de försäkrades intresse bringa större klarhet och öfverskådlighet
i räkenskaperna», hafva sådana brandförsäkringsanstalter, som deri afses,
att årligen publicera detaljerad vinst- och förlusträkning, balansräkning
och årsberättelse jemte tillhörande tablå, allt i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med hvad för lifförsäkringsbolag är stadgadt. Härförutom
skola de. bolag, som jemte brandförsäkring drifva annan försäkrings¬
rörelse, i räkenskaperna fullständigt afskilja hvad som rör brandför¬
säkringsrörelsen. Vid beräkning af premiereserven skall från premie¬
inkomsten först afdragas beloppet af tilläfventyrs återbetalda premier
(ristorni) och af utgifha återförsäkringspremier. Derefter skall under
rubriken »Prämieniibertrag» eller »Prämien-Reserve» på utgiftssidan upp¬
föras så stor del af den återstående premieinkomsten, som faller å den
utöfver räkenskapsåret löpande försäkringstiden för försäkringar, vid
hvilka premie uppburits i förskott; dock må eu nämnda tid motsva¬
rande del af guldna provisioner derifrån afgå. — Såsom skadereglerings-
fond skall pa utgiftssidan uppföras summan af alla vid räkenskapsårets
slut . anmälda, men ej utbetalda brandstodsbelopp, hvilka, derest de ej
blifvit slutligen faststälda, upptagas till det belopp, hvartill skadan upp-
*) Ofvannämnda »Versicherungsbeirath» bär redan vid ett åt sina första sammanträden enhälligt
beslntit att uttala sig för fullständigt upphäfvande af cirkuläret den 6 november 1893.
13
skattats af den person, som gjort anmälan derom, med tillägg af
undersökningskostnad, men med afdrag för möjligen återförsäkrad del.
— Premieinkomst får ej upptagas i räkenskapen för annat år än det,
under hvilket motsvarande risk löper. Utgifter för brandskador eller
för återförsäkringspremier skola bokföras för det år, under hvilket
brandskadan inträffade eller återförsäkringen trädde i kraft. Anskaff¬
ningskostnader skola bokföras för anskaffningsåret.
Dessa bestämmelser afse, såsom ofvan är nämndt, icke privata preus¬
siska på ömsesidighet grundade anstalter för brandförsäkring. Sådan
anstalt har att enligt formulär, meddelade genom två äldre, ursprung¬
ligen blott för de åtta gamla preussiska provinserna utfärdade författ¬
ningar, den ena af den 8 juni 1842 och den andra af den 19 juni
1867, årligen genom öfverpresidenten i orten ofördröjligen vid slutet
af hvarje räkenskapsår — hvilket icke nödvändigt behöfver samman¬
falla med kalenderåret — till inrikesministeriet ingifva balansräkning
och årsberättelse. Särskild uppgift skall meddelas om reservfondens
storlek och angående beloppet af oreglerade brandskador. Räken¬
skaperna skola föras särskild! för immobiliarförsäkringsrörelse och
för försäkring af lösegendom, och detta med afseende å så väl för¬
säkringssummor som ock inkomster och utgifter samt reservfond.
Hvad angår öfrig a tyska staters lagstiftning om försäk ringsanstalter
torde i allmänhet kunna sägas, att, der icke försäkringen i större eller sae'
mindre utsträckning gjorts till ett statsmonopol, så godt som allestädes
principerna om concession och publicitet i mer eller mindre sträng
form vunnit insteg®), samt att för försäkringsanstalt, som har sitt huf¬
vudsäte utom statsområdet, såsom vilkor för försäkringsrörelses drif¬
vande derinom fordras, att en inom landet bosatt bufvudagent erhållit
befogenhet att derstädes företräda anstalten och att sjelfständigt afsluta
försäkringsaftal.
De nyaste af ifrågavarande partikularlagar torde vara eu i stor¬
hertigdöme! Mecklenburg den 16 maj 1896 utgifven förordning om
kreatursförsäkringsanstalters verksamhet och en i Baden den 26 sep¬
tember samma år utfärdad författning angående lif-, utstyrsels- och s. k.
militärtjenstförsäkring samt dermed jemförliga försäkringsarter äfven¬
som kreaturs- och hagelskadeförsäkring.
I den sachsiska lagen om juridiska personer uppställas i afseende
å erhållandet af rättssubjektivitet mindre stränga fordringar än i de
*) 1 Oldenburg och Koburg-Gotha likasom i de fria riksstäderna förekommer ej concessionspligt.
14
Mindre för-
säkringsför-
eningar.
motsvarande tyska rikslagarne om aktiebolag af 1870 och om »Genossen-
schaften» af 1868.
De fria riksstäderna hafva — utom i viss mån hvad brandförsäk¬
ringen angår — icke någon statskontroll öfver försäkringsanstalters
verksamhet.
I Elsass-Lothringen gäller i hithörande frågor fortfarande fransk
rätt med undantag deraf, att den tyska aktielagstiftningen blifvit
genom en lag af den 19 juni 1872 derstädes införd.
Österrike.
Sedan 1880 års »Assekuranz-Regulativ» (se Sjöcrona anf. st. s. 55
o. f.) i öfver ett decennium varit i gällande kraft, begynte behofvet. af
en revision deraf göra sig kännbart, och efter det en af sex sakkunnige
bestående komité enligt uppdrag verkstält utredning och framlagt för¬
slag till förändringar i vissa delar af berörda författning, utgafs af
inrikesministeriet ett reviderad! » As se kura n z-R egulati v», nämligen för¬
ordningen den 5 mars 1896 »betreffend die Errichtung, die Einrichtung
und die Geschäftsgebarung von VersicherungsanstaltenD. Denna förord¬
ning, hvilken i likhet med 1880 års »Assekuranz-Regulativ» anger såsom
sitt syfte att betrygga fullgörandet af försäkringsanstalters förpligtelse^
och att skydda de försäkrades intressen, gäller icke om registrerade
understödskassor, hvilkas verksamhet är ordnad genom en lag af den
16 juli 1892; men bortsedt. härifrån är 1896 års förordning tillämplig
å alla slag af bolag och föreningar, som inom Österrike idka försäkrings¬
rörelse, in- och utländska, aktiebolag och ömsesidighetsanstalter, person¬
försäkrings-, elementarförsäkrings- och återförsäkringsbolag, de sist¬
nämnda dock, i hvad angår statsuppsigten äfvensom den i lagen med¬
delade föreskrift om nedsättning af kautionssumma, allenast »så vidt
återförsäkringens natur sådant medgifver» (§ 41).
Den sista hufvudafdelningen af lagen handlar om mindre ömsesidiga
försäkringsföreningar, som hafva till föremål för sin verksamhet för¬
säkring mot brandskada, kreatursförsäkring, meddelande af sjuk- eller
begrafningshjelp eller af enke- och pupillpensioner, invaliditets- och
åldérdomsförsäkring eller utstyrselförsäkring, samt i hvilka hela före¬
tagets plan bär en humanitär pregel och försäkringsrörelsen är inrättad
med hänsyn till lokala eller yrkesmessiga förhållanden eller eljest på
15
sådant sätt, att användandet af aflönade agenter icke ifrågakommer
(§ 44). För sådana föreningar gälla i viss mån modifierade bestäm¬
melser.
De hufvudprinciper, på hvilka ifrågavarande förordnings bestäm¬
melser hvila, äro auktorisationstvång, publicitet och statskontroll. Hvad Concession.
först angår vilkoren för bildandet af försäkringsanstalt och för med¬
delande af concession, gälla, utöfver hvad för aktiebolag och föreningar
i allmänhet är stadgadt0), följande särskilda bestämmelser.
Tillstånd att inom Österrike drifva försäkringsrörelse må ej med¬
delas för andra än aktiebolag eller på medlemmarnes ömsesidiga an¬
svarighet grundade föreningar (§ 2). Det för rörelsens påbörjande och
till betäckande af eventuella förluster nödiga underlaget utgöres i förra
fallet af aktiekapitalet, som måste uppgå till ett belopp af minst 300,000
floriner, men, om bolaget skall drifva flere slag af försäkringsrörelse,
minst 100,000 floriner för hvarje sådan försäkringsgren (§8), och i
senare fallet af en säkerhets- eller grundfond (»Griindungsfond») till
belopp, som af för handen varande förhållanden och den antagliga om¬
fattningen af föreningens blifvande rörelse må påkallas, i fråga om lif-
försäkringsförening dock minst 20,000 floriner, som måste inbetalas
kontant. För att en på ömsesidighet grundad lifförsäkringsförening
må begynna sin rörelse, fordras dessutom, att försäkringar till ett på
förhand bestämdt minimibelopp blifvit i föreningen tecknade (§ 4).
I försäkringsaktiebolag måste, om aktierna äro stälda till innehaf-
varen, hela aktiebeloppet, och, om de äro stälda till viss man, trettio
procent deraf inbetalas kontant; och i senare fallet skall återstoden
betäckas genom utfärdade förbindelser, samt uppgift å aktietecknarnes
namn, yrke och hemvist äfvensom å det antal aktier, som af hvar och
en af dem tecknats, biläggas concessionsansökningen (§ 3).
Mindre ömsesidiga försäkrings föreningar af ofvan omförmälda be¬
skaffenhet äro befriade från skyldighet att ega en grundfond, om
genom andra särskild!, vidtagna åtgärder erforderlig säkerhet åstad¬
kommits (§ 45).
Vid concessionsansökningen skall försäkringsanstalt vidare foga dels
fullständig bolagsordning eller reglemente, som skall innehålla — utöfver
hvad i fråga om aktiebolag eller förening i allmänhet är stadgadt
bestämmelse, om hvilka grenar af försäkringsrörelse komma att af an-
*) Den allmänna tyska handelslagen af 1861 (se ofvan) gäller sedan den 1 juli 1863 äfven i
Österrike. För föreningar äro bestämmelser meddelade i en lag af den 26 november 1852, enligt hvilken
hvarje förening skall hos administrativ myndighet i det kronland, der styrelsen skall hafva sitt säte,
söka tillstånd att begynna sin rörelse.
16
Förbud mot
kombinerad
rörelse m. m.
stalten drifvas, särskild! i livad mån återförsäkringsrörelse skall utöfvas,
och huruvida rörelsen skall utsträckas till främmande länder (§ 7),
vidare noggranna föreskrifter om sättet för organisationskostnaders och
anskaffningsprovisioners amortering (§ 21), om räkenskapsafslutning,
om bildande af specialreserver, om beräkning af öfverskott och sättet
för dess användning samt om sättet för betäckande af eventuell förlust
(§ 22) så ock, hvad särskild! angår på ömsesidighet grundad försäk¬
ringsanstalt, uppgift om arten och omfånget af medlemmarnes an¬
svarighet (§ 2), om anstaltens firma och om den ort, der styrelsen skall
hafva sitt säte, äfvensom föreskrifter om val af styrelse, om dess
sammansättning, om sättet för utöfvande af medlemmarnes rösträtt m. in.
(§ 6) dels de allmänna försäkringsvilkor, som skola läggas till grund
för anstaltens inländska försäkringsaftal (§ 10) och dels, i fråga särskild!
om lifförsäkringsanstalter, de premietariffer, som skola komma till an¬
vändning, jemte uppgift ej mindre å grunderna för dessas beräkning,
nämligen nettopremier, statistiska tabeller (mortalitets-, morbilitets- eller
invaliditetstabeller), räntefot, beräkningsformler och bruttotillägg än
äfven å metoden för beräkning af premiereserver (§ 8). Från skyl¬
dighet att ingifva premietariffer och uppgifva beräkningsgrunder, på
sätt ofvan sagts, äro sådana mindre ömsesidiga försäkringsföreningar
befriade, som allenast meddela sjuk- och begrafningshjelp (§ 46).
Vidtages ändring i reglemente, försäkringsvilkor beräkningsgrun¬
der eller, vid lifförsäkring, nettopremietariffer, som af regeringen fast-
stälts, skall sådan ändring ock underställas regeringens pröfning (§§ 9
och 10).
ömsesidiga anstalters allmänna försäkringsvilkor, skola vara intagna
i deras reglementen. Särskilda försäkringsvilkor kunna äfven utfärdas,
men få, för så vidt de hänföra sig till rörelsen inom landet, icke stå i
strid med de allmänna försäkringsvilkoren. I den utländska försäk¬
ringsrörelsen äro afvikelser från de allmänna försäkringsvilkoren der¬
emot tillåtna (§ 10).
Lifförsäkringsbolag, som efter lagens trädande i kraft bildas, få
icke jemte lifförsäkring drifva annan försäkringsrörelse än lifränteför-
säkring och invaliditetsförsäkring. I fråga om då redan i verksamhet
varande lifförsäkringsbolag skall denna bestämmelse så till vida hafva
retroaktiv verkan, att det för sådana bolag icke är medgifvet att vid
sidan af lifförsäkring srörelsen begynna försäkringsrörelse af annan art än
nyss är sagdt (§ 5).
För alla försäkringsanstalter utom mindre ömsesidighetsföreningar
af ofvan omförmälda beskaffenhet (§ 50) gäller, att de icke ega utom
17
den försäkringsrörelse, som utgör föremål för deras verksamhet, idka
annan verksamhet än medelplacering (§ 18); lifförsäkringsanstalter dock
obetaget att under sin ledning bilda tontiner (öfverlefvelseassociationer),
hvilka emellertid icke anses såsom en afdelning af ifrågavarande anstalts
affärsrörelse, utan stå under sina egna medlemmars kontroll, hvarvid
anstalten skall ansvara för de mottagna medlen såsom för anförtrodt
gods och förvalta dem, afskrida från sina egna tillgångar (§ 19).
Det i 1880 års »Assekuranz-Regulativ» förekommande förbudet för
ömsesidighetsbolag att i återförsäkring öfvertaga andra försäkrings-
anstalters risker är i 1896 års lag borttaget.
För att utsträcka försäkringsrörelsen till utlandet fordras, att an¬
stalten derom på förhand meddelar tillsynsmyndigheten kännedom
jemte uppgift om de vilkor, under hvilka sådan rörelse må uti ifråga¬
varande främmande stat medgifvas. Skall lifförsäkringsrörelse i utlan¬
det bedrifvas, måste derjemte lifförsäkringsfonden ovilkorligen vara i
sin helhet placerad i sådana valutor, som enligt 1896 års förordning
äro, enligt hvad nedan sägs, dertill egnade. Kautionssumma, erforder¬
lig för lifförsäkringsrörelsens utsträckande till främmande land, må, der
icke särskildt samlade vinstreservfonder äro för ändamålet tillräckliga,
ej anskaffas annorledes än genom ytterligare inbetalning å aktiekapitalet,
genom uttaxering af vidare bidrag å förutvarande aktieegare eller genom
utsläppande af nya aktier (§ 20). .
I fråga om concession för utländsk försäkringsanstalt kompletteras
bestämmelserna i 1896 års »Assekuranz-Regulativ» genom den ännu gäl¬
lande förordningen af den 29 november 1865, enligt hvilken utländskt
aktiebolag eger samma frihet att drifva affärsrörelse i allmänhet inom
de österrikiska länderna som likartadt österrikiskt bolag, med vilkor,
dels att bolaget styrker sig vara bildadt i öfverensstämmelse med de
inom dess hemland gällande lagar och derstädes utöfvar regelmessig
affärsverksamhet, dels att i bolagets hemland österrikiska bolag äro
likstälda med inländska bolag, dels att bolagets ändamål icke strider
mot österrikiska statens intressen eller de bestämmelser, som inom
Österrike äro eller varda meddelade för affärslifvets ordnande, och dels
att bolaget genom ett i vederbörlig ordning fattadt och, om så påfor¬
dras, af hemlandets regering stadfäst beslut förpligtar sig att vid ut-
öfningen af sin verksamhet inom Österrike ställa sig till efterrättelse
der gällande lagar. Innan utländskt bolag börjar sin verksamhet i
Österrike, skall det enligt samma förordning i vissa allmänna österri¬
kiska tidningar offentliggöra så väl concessionsurkunden som det vä¬
sentligaste innehållet af bolagsordningen. Vidare måste bolaget för sin
3
Försäkrings¬
rörelse i
utlandet.
Concession
för utländska
försäkrings-
anstalter.
18
affärsverksamhet inom Österrike anställa såsom ombud eu eller flere i
den ort, der bolaget har sin österrikiska hufvudafdelning förlagd, bo¬
satte personer att fullständigt företräda bolaget i förhållande till så väl
myndigheterna som allmänheten. I tvister som röra bolagets verksam¬
het i Österrike är det såsom svarandepart i allt underkastadt österri¬
kisk lag. — Öfverträdelse af meddelade bestämmelser kan medföra
eoncessionens återkallande. Upplöses bolaget i hemlandet, anses bo¬
laget upplöst äfven i Österrike och den meddelade concessionen sålunda
förfallen.
Nedsättning Att nedsätta kautionssumma utgör i Österrike icke något nödvän-
afsummHS digt vilkor för concessions meddelande, men enligt 1896 års förord¬
ning kan regeringen af så väl in- som utländska försäkringsanstalter
fordra sådan deposition, i hvilket fall kautionsbeloppet jemväl af rege¬
ringen fastställes (§ 17).
Organisa- Nybildad försäkringsanstalt^ organisationskostnader skola amorteras
nadir)*.™. ^omlem år från anstaltens inrättande. Anskaffningsprovisioner under
de tio första åren af anstaltens tillvaro må dock i räkenskapen balan¬
seras såsom tillgång, men skola i regel amorteras inom högst tio år
från det de utgifvits (§ 21). Förr än organisationskostnader och an¬
skaffningsprovisioner blifvit fullständigt amorterade, må i försäkrings¬
aktiebolag högre dividend än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet
ej fördelas bland aktieegarne och i ömsesidighetsanstalt utdelning af
öfverskott till medlemmarne öfverhufvud ej ega rum (§ 22).
Utdelning af ] anstalt af sistnämnda slag får endast rent öfverskott användas till
ränta eller amortering å säkerhetsfonden; återbetalning af samma
fond får ega rum endast i den mån afsättandet till reservfond fort¬
skrider, så att afbetalning af hela säkerhetsfonden följaktligen icke må
ske, förr än reservfonden uppnått dennas ursprungliga belopp. Upp¬
kommet öfverskott kan således icke, förr än säkerhetsfonden blifvit
helt och hållet återbetald, i sin helhet utdelas till medlemmarne (ibm).
Reglerna angående förutsättningarne och sättet för utdelning af
vinst till de försäkrade skola för öfrigt, så väl i aktiebolag som i öm¬
sesidighetsanstalt, intagas i de allmänna försäkringsvilkoren samt vara
»klara och tydliga.» Vidare stadgas härom, att de använda fördelnings¬
systemen skola vara lätta att kontrollera, att i ömsesidighetsanstalt alla
försäkrade skola vara berättigade till andel i vinsten, att denna skall
för hvarje år uträknas, samt att vinstfördelningssystem, enligt hvilka
vinsten samlas i särskilda fonder och efter ett visst antal år utdelas
till de då qvarlefvande, äro tillåtliga endast i det fall, att uppsamlings-
perioderna ej öfverstiga fem år (§ 13). Det är att märka, att denna bestäm-
)
19
melse icke bär afseende å sådana »öfverlefvelseassociationer», som, en¬
ligt hvad ofvan är sagdt, kunna under medlemmarnes egen kontroll af
försäkringsanstalt handhafvas.
Arten och omfånget af den ansvarighet, som i en på ömsesidighet Medlemmar-^
grundad försäkringsanstalt åligger medlemmarne, och sättet att göra5 het i ömse-
denna ansvarighet gällande äro icke i förordningen uttryckligen be- f£gforsäk-
stämda, utan skola, såsom ofvan är nämndt, i stadgarne ^ angifvas.
Stadgarne skola nämligen innehålla tydliga föreskrifter angående föl¬
jande punkter: a) hvilka förhallanden skola inträda, för att medlem¬
marnes ansvarighet må tagas i anspråk; b) huru inträffad förlust skall
täckas (oinskränkt eller begränsad tillskottspligt, fortsatt höjning. af
försäkringspremierna, nedsättning åt försäkringsbeloppen, afkokning
af förfallna lifräntefordringar); c) enligt hvilka grundsatser uppkommen
förlust skall å medlemmarne fördelas, särskildt med hänsyn till olika
försäkringsgrenar; d) under hvilka förutsättningar och under huru lång
tid afgången medlems ansvarighet skall fortfara (§ 2).
Då det sålunda för stiftarne af en ömsesidig försäkringsförening
står fritt att efter godtfinnande, låt vara under statens kontroll, ordna
den blifvande ansvarigheten inom föreningen, torde det icke vara olämp¬
ligt att i detta sammanhang meddela en kort redogörelse för de enligt
österrikisk lag gällande hufvudgrundsatser om medlemmarnes ansvarig¬
het inom så kallade »Erwerbs- und Wirthschaftsgenossenschaften», under
hvilken benämning äfven försäkringsföreningar böra hänföras. Jem-
likt lag af den 9 april 1873 är den ansvarighet, som i dylika
»Genossenschaften» åligger medlemmarne, antingen oinskränkt, då de,
för den händelse föreningens tillgångar icke förslå till gäldande af
dess skulder, svara för bristen solidariskt med sin hela förmögenhet,
eller ock begränsad till visst på förhand bestämdt belopp. I förra
fallet gäller bland annat, att en inträdande medlem ansvarar lika
med de förutvarande delegarne för föreningens vid hans inträde be¬
fintliga skulder, hvilken bestämmelse icke ens kan genom särskildt
deremot stridande aftal göras i förhållande till tredje man kraft¬
lös; samt att utträdande medlem icke förr än två år efter sin afgång
ur föreningen eller eventuel efter föreningens upplösning blir fii från
ansvarighet för dennas förbindelser. Om ej annorlunda är genom
föreningsaftalet, bestämdt, får utträde ske endast vid slutet af räken¬
skapsåret samt efter minst fyra veckor förut skedd, uppsägning. Sist¬
nämnda bestämmelse gäller ock för »Erwerbs- und Wirthschaftsgenossen¬
schaften» med begränsad ansvarighet, angående hvilka för öfrigt är
stadgadt, att ansvarigheten ej må inskränkas till allenast inbetald an-
20
Allmänna
försäkrings-
vilkor.
Agenter.
del i föreningens tillgångar, utan skall bestämmas till visst belopp der¬
utöfver. Utträdande medlems ansvarighet fortfar i förening af detta
slag under minst ett år från slutet af det räkenskapsår, under hvilket
utträdet egde rum.
Bestämmelserna om medlemmarnes ansvarighet i ömsesidig försäk-
ringsförening, skola jemlikt 1896 års »Assekuranz Regulativ» ordagrant
intagas i de allmänna försäkringsvilkoren (§ 2).
Angående hvad de allmänna försäkringsvilkoren i försäkringsanstalt
af hvarje slag i öfrigt skola innehålla, meddelas i sistnämnda författ¬
ning noggranna föreskrifter. Bland annat skola dessa försäkrings vilkor
angifva anstaltens skyldighet, i händelse försäkringsaftalet helt eller del¬
vis upphäfves (vid ristorni, återköp o. s. v.), samt innehålla bestämmel¬
ser om de försäkrades och aktieegarnes rätt till andel i vinsten äfven¬
som reglerna om preskription af de på försäkringsaftalet grundade for¬
dringsanspråk (§ ii). Lifförsäkringsanstalts allmänna försäkringsvilkor
skola härjemte, i fråga om anstaltens skyldigheter i händelse försäk¬
ringsaftalet förfaller, motsvara vissa i lagen uttalade grundsatser, af
Indika följande må framhållas: lifförsäkringspolis, som minst i tre år va¬
rit i gällande kraft och icke afser korttidsförsäkring, får icke i anled¬
ning af underlåten premieinbetalning utan ersättning »storneras» till den
försäkrade, ersättningen skall, allt efter den försäkrades önskan, bestå
antingen i en återköpssumma, i regel utgörande minst tre fjerdedelar
af premiereserven för ifrågavarande försäkring', eller i en premiefri
försäkringspolis med reducerad försäkringssumma eller lifränta, i regel
beräknad efter fulla beloppet af premiereserven för försäkringen; slut¬
ligen skall hvarje lifförsäkringspolis innehålla en tabell, utvisande för
vissa tidsperioder — den första innefattande tre år och de följande
minst fem år hvar — de återköpsvärden och de reducerade försäkrings¬
belopp, som, i händelse försäkringen förfaller, skola af försäkringsan-
stalten sålunda godtgöras försäkringstagaren (§ 12).
De allmänna försäkringsvilkoren skola i sin helhet intagas i de vid
rörelsen använda formulär till poliser äfvensom i utgifna prospekt.
Dessa formulär och prospekt skola derjemte innehålla dels uppgift om
den ort, der anstalten har sitt hufvudsäte, eller, hvad beträffar utländ¬
ska ° försäkringsanstalter, sin generalagentur inom Österrike, äfvensom
angående det inbetalda aktiekapitalets eller säkerhetsfondens belopp dels
ock en hänvisning till innehållet af de för anstaltens agenter utfärdade
fullmakter jemte erinran om desses skyldighet att medelst företeende af
fullmakt legitimera sig vid ingående af aftal å anstaltens vägnar (§ 15).
Försäkringsanstalt, som vid sin rörelse betjenar sig af särskilda
21
organ (generalagent, inspektörer, agenter), har nämligen att för agenten
utfärda fullmakt, som tydligt anger dennes befogenhet, äfvensom att
tillförbinda agenten att legitimera sig medelst företende af fullmakten
(§ H).
För kontroll å försäkringsanstalter finnes vid inrikesministeriet in- Kontroll ä
rättad en försäkringsteknisk byrå, och genom särskilda fackbildade ^°^talterS'
embetsmän låter inrikesministeriet periodvis0) anställa undersökning af Försäkrmgs-
deras affärsställning. Denna undersökning skall, hvad angår inländska tekmsk yr '
försäkringsanstalters rörelse inom och utom landet äfvensom utländska
anstalters verksamhet inom Österrike, sträcka sig till alla delar af rö¬
relsen, till balansräkningens passiva så väl som aktiva, samt bör äfven
så vidt möjligt afse utländsk försäkringsanstalts rörelse utom Österrike
(§ 39). För mindre ömsesidighetsföreningar, som meddela invaliditets-,
ålderdoms-, enke- och pupill- eller utstyrselförsäkring, gäller, att .de
skola hvart femte år låta genom sakkunnig person uppskatta sannolika
beloppet af sina förbindelser och motsvarande inkomster samt delgifva
uppsigtsmyndigheten resultatet af denna undersökning (§48). Hit. hän¬
förliga sjuk- och begrafningskassor, som icke i sina stadgar intagit be¬
stämmelser om dylik periodisk undersökning, äro i stället förpligtade
att afsätta en särskild reservfond till belopp, motsvarande två gånger
den genomsnittliga årsutgiften under de sistförflutna fem åren (§ 47).
För öfrigt har lagen förbehållit regeringen rätt att, der så pröfvas
lämpligt, underkasta mindre ömsesidighetsföreningar en lika omfattande
granskning, som för större försäkringsanstalter är föreskrifven (§ 53).
I syfte att möjliggöra kontrollen öfver försäkringsanstalterna samt
att åstadkomma publicitet innehåller ifrågavarande förordning åtskilliga
bestämmelser. Hvarje försäkringsanstalt är till en början pligtig att
när som helst lemna uppsigtsmyndigheten fullständig inblick i anstal¬
tens böcker, räkenskaper o. s. v. samt att meddela erforderliga upplys¬
ningar och förklaringar (§ 38). Vidare skola till inrikesministeriet in-
gifvas icke blott alla de formulär till försäkringspoliser, som skola af
försäkringsanstalten användas, utan äfven alla prospekt och andra för
allmänheten afsedda meddelanden, som tjena till reklam eller inbjuda
till försäkring, nämligen så vida dessa publikationer innehålla sifferupp¬
gifter om anstaltens affärsställning, om erbjudna fördelar eller om upp¬
nådda resultat. Trycksaker af omförmälda art, i hvilka alltid måste an-
gifvas dagen då de utkommit, få icke begagnas förr än fjorton dagar
efter det de förelagts inrikesministeriet, som eger att förbjuda deras
■) Enligt den förberedande komiténs förslag skulle undersökningen ega rum hvart femte &r.
22
användande (§ 16). — Utländsk försäkringsanstalts generalfullmäktig
är skyldig att föra eller från anstaltens centralstyrelse införskaffa
alla sådana böcker och anteckningar, som för revision af rörelsen inom
Österrike och, i fråga om lifförsäkringsanstalt, för granskning af pre¬
miereservens riktiga beräkning pröfvas erforderliga. I händelse af be¬
hof skola äfven från anstaltens hemland anskaffas uppgifter om dess
totala försäkringsrörelse (§ 39). — Af inrikesministeriet skola angående
försäkringsväsendets ställning inom landet utgifvas periodiska publika¬
tioner (§ 42).
Statsuppsigten skall först och främst i allmänhet hafva till syfte
att öfvervaka lagars och författningars behöriga efterlefnad samt i syn¬
nerhet riktas på sådana förhållanden, hvilka inverka på anstalts veder¬
häftighet för det framtida uppfyllandet af dess förbindelser. I följd
häraf har uppsigtsmyndigheten särskildt att tillse, a) att premiereser¬
verna (försäkringsfonden) riktigt beräknas, b) att anstaltens medel gö¬
ras fruktbärande på ett med lagens föreskrifter öfverensstämmande sätt,
och c) att alla anstaltens affärsförhållanden så tydligt som möjligt fram¬
läggas i bokslut och årsberättelser (§ 27).
FÖrSfondigS' öm lifförsäkringsbolags skyldighet att afsätta försäkringsfond eller
,0n ' premiereserv stadgas, att denna fond skall hvarje år för gällande försäk¬
ringar enligt matematiska regler på grund af nettopremierna samt med an¬
vändande af de dödlighetstabeller och den räntefot, som lagts till grund för
den faststälda tariffberäkningen, genom en sakkunnig person uträknas och
särskildt för hvarje hufvudart af försäkring redovisas afskild från an¬
dra ur försäkringsrörelsen icke härflytande förbindelser, och att försäk¬
ringsfond för återförsäkringar skall beräknas, om beloppet i dess hel¬
het återförsäkrats, enligt det bolags tariffer, som meddelat återförsäk¬
ringen, men i annat fall enligt beräkningsgrunderna i det bolag, som lå¬
tit återförsäkra del af öfvertagen risk. Om räntefot eller dödlighets¬
tabell, hvarpå beräkningen stödjer sig, enligt anstaltens egen erfaren¬
het icke vidare finnes vara tillfredsställande, skall ändring härutinnan
vidtagas i den riktning, att premiereserven ökas. För sådan ändring
erfordras regeringens godkännande.
Premiereserven vid brandförsäkring likasom ock vid olycksfallsför¬
säkring (ej nämnd i 1880 års »Regulativ») skall i allmänhet beräknas
»pro rata temporis» af i förskott inbetalda premier, men vid så kallad
»Pauschalirung» uppgå till minst fyrtio procent af samma premier. I
båda fallen må ristorni och återförsäkrad andel samt i senare fallet äf¬
ven anskaffnings- och inkasseringskostnader vid fondberäkningen afdra-
gas från premiebeloppet. Försäkringsfond för lifräntor vid olycksfalls-
23
försäkring skall beräknas och redovisas enligt regler, som af uppsigts-
myndighen särskildt fastställas.
Vid transportförsäkring skall premiereserven afsättas af de för icke
aflupna risker inbetalda premierna, för försäkringar för viss tid »pro
rata temporis» och för försäkringar för viss resa till fulla premiebe¬
loppet; i båda fallen afräknas dock så väl återförsäkrad andel som å
försäkringen belöpande anskaffnings- och inkasseringskostnader.
För hagelskadeförsäkring skall hela beloppet af de i förskott
inbetalda premierna med afdrag af anskaffnings- och inkasseringskostna¬
der redovisas såsom försäkringsfond.
Inrikesministeriet kan när som helst lata genom sakkunnig person
kontrollera, om försäkringsfond blifvit riktigt beräknad. I särskilda fall
kan undantag medgifvas från skyldigheten att enligt ofvanberörda regler
afsätta försäkringsfond, men endast i syfte att bereda försäkringsanstalt
möjlighet att så småningom ställa sig desamma till efterrättelse (§ 28).
I afseende å placeringen af försäkringsanstalts medel gäller först
och främst, att sättet härför skall vara i anstaltens reglemente noggrant
bestämdt, och att, om nybildad försäkringsanstalts reglemente skulle
sakna föreskrifter härom, lagens stadganden skola komma till använd¬
ning. Hufvudvigten skall läggas derpå, att tillgangarne kunna utan
svårighet realiseras, så att anstaltens förmåga att uppfylla sina förbin¬
delser icke genom placering af betydligare belopp genom inköp af hus och
dylikt äfventyras (§ 29). De till försäkringsfond för inländska försäkringar
afsätta medel få i regel icke göras fruktbärande annorledes än genom
inköp af sådana inländska värdepapper, som enligt österrikisk lag^egna
sig till placering af omyndiges medel eller genom utlåning mot sådana
inländska hypotek, som vid placering af omyndiges medel må användas,
dock endast intill åttio procent af deras kursvärde, genom inköp af
inländska fastigheter intill en tredjedel af inköpspriset eller af sådana
vexlar, som af österrikisk-ungerska banken diskonteras, vidare genom
lån till staten eller riksländerna, genom deposition i inländska spar¬
kassor, genom utlåning till sådana inländska »Erwerbs- und V irth-
schaftsgenossenschaften», enligt hvilkas stadgar upplåning af medel är
tillåten allenast till belopp, ej öfverstigande summan af de inbetalda
insatser, som häfta för föreningens gäld, eller slutligen genom lån mot
säkerhet af anstaltens egna försäkringsbref intill aterköpsvärdet eller
till försäkringstagare mot annan säkerhet, om nämligen sådan placering
är genom bildande af särskild reservfond eller annorledes, betryggad.
Medel, tillhörande försäkringsfond för inländsk försäkringsanstalts
Medel¬
placering.
24
utländska försäkringar skola göras fruktbärande i enlighet med de i
vederbörande utländska stat gällande föreskrifter eller, i saknad af så¬
dana, uti utländska valutor, som jemlikt de i förordningen uttalade
grundsatser kunna motsvara fordringarne på placeringens säkerhet (§ 30).
För de mindre ömsesidighetsföreningarne gäller, att deras medel
skola göras fruktbärande genom inköp af värdepapper, egnade till pla¬
cering af omyndiges medel, eller af fastigheter intill en tredjedel af
inköpspriset, genom utlåning mot sådan säkerhet, som vid placering af
omyndiges medel får godkännas, eller genom deposition i inländska
sparkassor (§ 52).
Räkenskaper _ I fråga ^ om räkenskapernas förande och afslutande samt om af-
årsberätteise. gifvande af årsberättelse meddelas i ifrågavarande författning utförliga
bestämmelser (§ 31-36). Bokslutet, som skall innefatta dels vinst¬
ock förlustconto med dervid fogad uppgift om sättet för användande
af öfverskott och dels balansräkning, skall uppställas särskild! för lif-
och . särskildt för elementarförsäkringsrörelse och, hvad angår lifför-
säkringsrörelse, så vidt möjligt ytterligare specialiseradt, °) upprättas
enligt förordningen bifogade formulär och i öfverensstämmelse med
vissa i densamma angifva grundsatser, bland hvilka följande må sär¬
skildt framhållas. Anstaltens tillgångar skola bokföras till sitt allmänna
marknadsvärde och i lifförsäkringsanstalter till ett kapitalvärde, som
enligt en räntefot, ej understigande den till grund för anstaltens premie¬
tariffer lagda räntefot, motsvarar den verkliga nettoafkastniugen. Om
en tillgång besväras af gravationer af ett eller annat slag, skall sådant
af räkenskapen tydligt framgå. Värdepapper skola bokföras till det
vid slutet af räkenskapsåret gällande kursvärdet, försäkringsanstalt dock
obetaget att uppföra öfver pari noterade papper till parikurs. Af kurs¬
vinster skall bildas en särskild kursdifferensfond, hvilken icke utan
tillsynssmyndighetens uttryckliga tillstånd må användas till annat ända¬
mål än betäckande af kursförluster °°) (§ 83).
Försäkringsanstalts årliga räkenskapsredogörelse skall för att gifva
eu klar bild af och fullständig insigt i anstaltens affärsställning inne¬
hålla icke blott vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen jemte
uppgift om sättet för öfverskottets användande, utan äfven statistiska
uppgifter angående ökning eller minskning i försäkringarnas antal och
Enligt 1880 års »Regulativ» fordrades ej, att balansräkningen skalle uppställas särskildt för
olika forsakrmgsgrenar.
**) Af forhandlingarne vid den förberedande enquéte, under hvilken förslag utarbetades till ifråga-
varande förordning, framgår, att kursdifferensfonden är afsedd att användas till täckande af brist i för¬
säkringsfonden, uppkommen genom räntefotens sjunkande. Uttrycklig bestämmelse härom ansågs dock
ej hora i forordningen intagas.
25
belopp med angifvande vid lifförsäkringsrörelse af antalet försäkringar,
som af en eller annan anledning upphört (aflupna försäkringar, återköp
o. s. v.), angående egentliga kapitalförsäkringars antal och belopp sär¬
skild! för olika provinser eller statsområden, angående förhållandet
emellan beräknad och i verkligheten inträffad dödlighet m. m. — Sär¬
skilda uppgifter skola lemnas angående sådana tontinföreningar, som,
enligt hvad ofvan är sagdt, kunna stå under försäkringsanstalts för¬
valtning. — Härjemte skall noggrant redogöras för medelplaceringen,
med angifvande af värdepappers art och antal, nominalbelopp och kurs¬
värde, fastigheters beskaffenhet, bokförda värde, gravationer och netto-
afkastning samt hos anstalten hypotiserade inteckningars räntefot och
plats i förmånsrättsordningen äfvensom den intecknade fastighetens
taxeringsvärde. Vidare skall i årsberättelsen uppgifvas, huruvida an¬
stalten tillhöriga värdepapper tilläfventyrs äro såsom kaution depone¬
rade hos annat lands regering (§ 34).
För mindre ömsesidiga försäkringsföreningar äro bestämmelserna
om räkenskapernas förande och afslutande i ej ringa mån modifierade
(§ 51)-
Så väl bokslutet som årsberättelsen i dess helhet skall erhålla den
största möjliga offentlighet, och exemplar af dessa handlingar skola på
begäran hållas försäkringstagarne tillhanda. Till inrikesministeriet skola
tre exemplar ingifvas jemte afskrift af bolagsstämmoprotokoll och bevis
derom, att bokslutet blifvit offentlig]ordt i »Wiener Zeitung» och i den
ortstidning, deri kungörelser i allmänhet pläga införas. Sist före slu¬
tet af juni månad efter räkenskapsårets slut skola uppgifterna till in¬
rikesministeriet inlemnas (§ 37), en bestämmelse, som allaredan år 1897
börjat tillämpas.
Beträffande upprättande och offentliggörande af de särskilda räken¬
skaper, hvilka utländsk försäkringsanstalt är pligtig att föra öfver sin
affärsrörelse inom Österrike, skola ofvan anförda bestämmelser i till¬
lämpliga delar lända till efterrättelse. Dessutom har utländsk anstalt
att afgifva detaljerad redogörelse angående de inländska valutor, i hvilka
premiereserven för dess österrikiska försäkringar är placerad. Om före¬
skrifter, gällande i anstaltens hemland, omöjliggöra ett noggrant upp¬
fyllande af ofvanberörda stadganden, kunna afvikelser från desamma
medgifvas, dock under förutsättning att motsvarande förmån beviljas i
anstaltens hemland till förmån för derstädes opererande österrikiska
försäkringsanstalter (§ 36).
Om sättet för försäkringsanstalts upplösning samt för öfverflytt¬
ning helt eller delvis af dess försäkringsrörelse å annan anstalt genom
4
Publicitet.
Utländska
försäkrings¬
anstalter.
Försäkrings¬
anstalts upp¬
lösning m. m.
26
Bestämmelser
om »Genos-
senschaften».
total återförsäkring eller annorledes må i stadgarne kunna meddelas
föreskrifter, hvarvid dock skall göras det uttryckliga förbehåll, att
samma föreskrifter icke ega tillämpning utan regeringens godkännande
(§§ 23 och 24). Men äfven om sådant förbehåll ej gjorts, skall, då fråga
om försäkringsrörelsens upphörande på det ena eller andra sättet
uppkommer, den skriftliga öfverenskommelsen härom, innan den må
träda i kraft, föreläggas tillsynsmyndigheten, som har att tillse, att
alla anstaltens tillgängliga medel tagas i anspråk för godtgörande af
de försäkrades fordringar till dessas fulla belopp, och att anstalt, som
öfvertager ansvaret för förbindelserna, eger motsvarande verkliga till¬
gångar (§ 40).
Ungern.
Enligt den ungerska handelslagen af år 1875 utgör öfvertagan-
det af försäkringar ett »Handelsgeschäft», i följd hvaraf försäkrings-
anstalter hemfalla under denna lags bestämmelser om antingen aktie¬
bolag eller »Genossenschaften». Denna lagstiftning, som nära ansluter
sig till den tyska allmänna bolagslagstiftuingen, utmärker sig för vidt-
gående publicitet, registreringstvång o. s. v., jemte sträng ansvarig¬
het för dem, som äro ledare af bolags eller förenings angelägenhe¬
ter. Concession erfordras deremot icke för några inländska pngerska
bolag eller »Genossenschaften», således ej heller för dem, som drifva
försäkringsrörelse. På ömsesidighet grundade försäkringsanstalter
hänföras uttryckligen till »Genossenschaften». I dessa associationer
kan medlemmarnes ansvarighet, hvars omfång bestämmes i stadgarne,
vara antingen obegränsad eller begränsad; i förra fallet häfta med-
lemmarne subsidiärt med hela sin förmögenhet för föreningens för¬
bindelser, i senare fallet är ansvarigheten, om ej annorledes i stad¬
garne föreskrifves, inskränkt till de gjorda insatserna (»eingezeich-
neten Geschäftstheile»), ett uttryck, som dock uppenbarligen icke
väl lämpar sig för de speciella rättsförhållandena inom ömsesidiga
försäkringsanstalter. Föreningens borgenärer kunna endast i det fall,
att densamma råkat i konkurstillstånd, göra sina fordringar gällande
gent emot de enskilde föreningsmedlemmarne. Inträdande medlems
ansvarighet omfattar föreningens samtliga vid inträdet gällande för¬
bindelser. Utträder medlem ur föreningen, fortfar hans ansvarighet
27
till det omfång stadgarne bestämma under ett år från utträdet. Om
föreningen upplöses, gäller äfven i fråga om medlemmain.es ansvarig¬
het eu preskriptionstid af ett år. Terminus a quo är i de särskilda
fallen den dag, då medlems utträde anmäles för registrering eller då
föreningens upplösning efter verkstäld registrering kungöres. Om ifråga¬
varande fordran förfaller först efter denna dag, löper preskriptionstiden
från förfallodagen; förfaller fordringen viss tid efter uppsägning, anses
den uppsagd å den dag kungörandet eger rum. Afgången medlem
eller dess arfvingar hafva, om ej stadgarne annorledes föreskrifva, icke
något anspråk på föreningens reservfond eller annan dess egendom.
Ungerska handelslagen innehåller vidare under titeln »das Ver-
sicherungsgeschäft» åtskilliga specialbestämmelser för försäkringsanstal-
ter, af hvilka bestämmelser här må anföras följande.
Hvarje försäkringsanstalt är pligtig att inför den domstol, der re-
gistrering eger rum, visa, att anstalten för hvarje försäkringsgren, som anSfans \egi-
dess verksamhet skall omfatta, innehar en faktiskt inbetald grund- strering.
fond (»Versicherungsfond») af minst 100,000 gulden. Dessförinnan
må hvarken anstalten registreras eller dess rörelse taga sin början.
Vid anmälan till registrering skall vidare hvarje försäkringsanstalt
foga uppgift om de grunder, som skola af anstalten tillämpas vid
placeringen af grundfond och premiereserver. Angående dessa grun¬
der likasom ock angående deri vidtagna förändringar skall registre-
ringsmyndighe.ten utfärda kungörelse. Lifförsäkringsanstalt skall, da
dess firma registreras, jemväl uppgifva grunderna för premiereservens
beräkning med angifvande åt de mortalitetstabeller och den räntefot,
som härvid skola komma till användning. Dessa senare uppgifter skola
väl ej kungöras, men hvem som helst eger att hos registreringsmyn-
digheiten derom taga kännedom.
Till lifförsäkringsfond hörande medel skola placeras i statspapper, i Medelpla-
»prioritetsobligationer», utgifna af bolag, för hvars, ränteliqvider staten
iklädt sig garanti, i »Pfandbriefe», noterade å börsen i Buda-Pest, eller ge¬
nom utlåning mot säkerhet af dylika värdepapper eller mot hypotek af
inteckning i fast egendom intill hälften af dennas värde ellei af bola¬
gets egna af de försäkrade belånade lifförsäkringsbref.
För försäkringsanstalters räkenskapsföring meddelas ock i handels¬
lagen noggranna bestämmelser, bland hvilka märkes föreskriften om af¬
betalning af organisationskostnad inom högst fem år samt stadgandena,
att anskaffningskostnader må fördelas, vid elementarförsäkring å hela
försäkringstiden, men vid lifförsäkring på högst femton år, samt att
28
Utländska
försäkrings¬
anstalter.
Lagförslag.
värdepapper icke må upptagas till högre kurs än den, som noterats
sista dagen af ifrågavarande räkenskapsår.
För att utländskt försäkringsaktiebolag må erhålla tillstånd att inom
ungerska monarkien drifva rörelse, fordras bland annat, att bolaget är
inrättadt i öfverensstämmelse med sitt hemlands lagar, att det för id¬
kande af rörelse inom landet afsedda kapitalet är placeradt. inom lan¬
det, att bolaget har en i Ungern bosatt representant, samt att bolaget
förbinder sig att i fråga om sin rörelse inom landet underkasta sig un¬
gersk lag, särskildt handelslagens stadganden om försäkringsaftalet, så
ock att erkänna såsom för bolaget bindande de rättshandlingar, som
vidtagas af dess ungerske representant, Äfven förutsättes, att i det
utländska försäkringsaktiebolagets hemland ett reciprokt behandlings¬
sätt medgifves ungerska försäkringsaktiebolag.
På senare tider hafva i Ungern framkommit åtskilliga förslag till
författningar på förevarande område, hvaribland må nämnas ett på rege¬
ringens föranstaltande nyligen utarbetadt fullständigt förslag till lag
om statsuppsigt öfver försäkringsanstalter. I detta förslag förekomma
bestämmelser om inrättande af en särskild myndighet för öfvervakandet
af försäkringsanstalterna inom landet samt om skyldighet för försäk¬
ringsanstalt att afsätta premiereserv, beräknad enligt af denna försäk-
ringsinspektion faststälda grunder, äfvensom särskild vinstreservfond.
För utländska försäkringsbolag stadgas, att de skola i ungerska stats¬
kassan deponera den del af premiereserven, som belöper på bolagets
inom landet meddelade försäkringar. Derjemte innehåller förslaget
föreskrifter angående tillvägagångssättet vid sammansmältning af lifför-
säkringsbolag.
Schweiz.
•
Enligt schweiziska förbundsförfattningen är tillsynen öfver de pri¬
vata försäkringsanstalter, som drifva rörelse inom Schweiz, förbehållen
edsförbundet. Genom en förbundslag af den 25 juni 1885 är utöfvan-
det af denna tillsyn anförtrodt åt förbundsrådet, hvars befogenhet
29
i sådant hänseende är af stor omfattning och betydelse. Nämnda
lag, hvars utmärkande kännetecken äro concessionstvång, sträng kon¬
troll och vidtgående publicitet, afser så väl utländska som inländ¬
ska privata försäkringsanstalter, och dess bestämmelser äro i de flesta
punkter gemensamma för alla sådana anstalter, oafsedt deras juridiska
konstruktion och försäkringsrörelsens art. Uttryckligen undantagna från
lagens tillämpning äro dels föreningar med ringa verksamhetsområde,
såsom sjuk- och begrafningskassor in. fl., dels ock så kallade kan-
tonala försäkringsanstalter, hvilka senare höra under hvarje särskild
kantons lagstiftning. Den kantonala lagstiftningen har jemväl förbe¬
hållits att meddela politirättsliga bestämmelser rörande det obligatori¬
ska brandförsäkringsväsendet inom kantonerna (Art. l).
Den åt förbundsrådet öfverlemnade makt öfver försäkringsanstal-
terna är af hufvudsakligen två slag. Å ena sidan har förbundsrådet
såsom concessionerande myndighet ensamt befogenhet att pröfva inkom¬
mande ansökningar angående tillstånd att inom Schweiz idka försäk¬
ringsrörelse äfvensom att fastställa beloppet af den kautionssumma, som,
på sätt här nedan närmare angifves, skall af hvarje privat försäkrings¬
anstalt deponeras, innan dess verksamhet på schweiziskt område får
taga sin början. (Art. 3). Å andra sidan eger förbundsrådet i egenskap af
kontrollerande myndighet rätt att icke blott inom hvarje concessionerad
försäkringsanstalt taga del af förvaltningen i hela dess omfång (Art. 8),
utan äfven att när som helst »vidtaga de åtgärder, som i det allmän¬
nas eller de försäkrades intresse synas påkallade», så ock att, derest
ett företags ställning icke vidare erbjuder de försäkrade nödig säker¬
het och anstalten icke inom förelagd tid vidtager af förbundsrådet före-
skrifna ändringar med afseende å anstaltens organisation eller affärs¬
rörelse, återkalla den meddelade concessionen. Förbundsrådet har ock
rätt att för öfverträdelse af meddelade föreskrifter ådöma bötesstraff
till belopp af högst ettusen francs (Art. 10).
För vinnande af concession äro i lagen följande närmare vilkor Concession.
uppstälda. Till förbundsrådet skall sökanden ingifva dels före an¬
sökningens inlemnande offentliggjorda handlingar, utvisande såväl de
hufvudsakliga bestämmelserna rörande företaget som de allmänna för-
säkringsvilkoren, dels ock, derest anstalten förut drifvit försäkringsrö¬
relse, reglementet, äldre årsredogörelser och räkenskapsutdrag, prospekt,
tariffer m. m. Af de ingifna handlingarne bör framgå, hvad beträffar
aktiebolag, de tecknade aktiernas antal, aktiekapitalets storlek, huru stor
del deraf blifvit inbetald, och reglerna för aktieegares ytterligare till-
skottsskyldighet samt, i fråga om ömsesidiga försäkringsanstalter, icke
30
blott huruvida grundfond finnes och, i sådant fall, hvad angående den
samma finnes föreskrifvet, utan ock i hvad mån anstaltens medlemmar
äro ansvarige för brist enligt uppgjordt bokslut.
Såväl lif- och olycksfallsförsäkringsbolag som ock anstalter, hvilka
meddela försäkring af egendom, skola vidare lemna uppgift om sättet
för premiereservens beräkning samt om metoden för transporterande i
räkenskaperna af uppburna premier för ej aflupna risker. Lifförsäk-
ringsbolag har dessutom att redogöra för hvilken mortalitetstabell,
hvilken räntefot och hvilka nettopremier, som i dess rörelse skola
komma till användning, äfvensom för sättet att täcka förvaltningskost¬
naderna genom bruttotillägg till premierna eller annorledes.
Utländsk försäkringsanstalt åligger, utöfver hvad nu är sagdt, dels
att förete intyg om att anstalten kan i hemlandet förvärfva rättigheter
och ikläda sig skyldigheter dels ock att hos förbundsrådet uppgifva viss
ort såsom anstaltens hufvudsäte inom Schweiz och att för detta land
antaga en generalfullmäktig, af hvars fullmakt en afskrift skall biläggas
concessionsansökningen.
Försäkringsanstalt af hvarje slag åligger vid sökande af concession
att uppgifva för hvarje kanton, der rörelse kommer att drifvas, ett rätts-
domicil, hvarest anstalten må sökas beträffande fullgörande af förbin¬
delser på grund af försäkringsaftal med personer, bosatta inom kanto¬
nen. För brandförsäkringsanstalt gäller, att brandstodstodsbelopp kan
utsökas, förutom vid hufvuddomicilet och vid det kantonala rättsdomi-
cilet, jemväl i den ort, der den brandskadade egendomen är belägen.
Försäkringsanstalt, som ej i försäkringsaftalet förbehållit sig rätt att
endast vid det uppgifna kantonala rättsdomicilet fullgöra sina på grund
af aftalet åliggande skyldigheter, är derjemte pligtig att, om så på¬
fordras, i försäkringstagarens hemort uppfylla sina förpligtelser gent
emot denne. I försäkringsaftalet intagna bestämmelser, hvilka stå i strid
med nu nämnda stadganden om rättsdomicil och ort för fullgörande
af försäkringsaftal, äro ipso jure ogiltiga (Art. 2).
Slutligen fordras för erhållande af concession, såsom ofvan är
nämndt, att en af förbundsrådet till beloppet bestämd kautionssumma
deponeras. Med stöd af 16 art. i 1885 års lag, deri förbundsrådet be¬
myndigats att meddela för lagens tillämpning erforderliga bestämmel¬
ser, har förbundsrådet genom en särskild förordning af den 12 oktober
1886 lemnat närmare föreskrifter härom. De vigtigaste af dessa äro
följande. Depositionen, hvilken verkställes antingen genom kontant in¬
betalning af det faststälda beloppet till förbundskassan, som i så fall
31
derå godtgör ränta efter 6n af förbundsrådet bestämd räntefot, eller
medelst aflemnande af värdepapper, som blifvit af handelsministeriet i
sådant hänseende godkända och hvilkas kurs blifvit af samma ministe¬
rium faststäld, skall i hvarje fall ske under form af pantaftal, så att den
deponerade summan utgör pantsäkerhet för uppfilande af anstaltens
förpligtelser ej mindre till de försäkrade än äfven till staten — försäkrings¬
bolagen äro nämligen jemlikt ett af förbundsrådet den 29 oktober 1886
utfärdadt »Regulativ» underkastade särskild beskattning. Kautions-
summorna hafva faststälts för brandförsäkringsanstalt och för olycks¬
fall sförsäkringsanstalt till 50,000 francs, för transportförsäkringsanstalt
till 20,000 francs, för hagelskadeförsäkringsanstalt till 10,000 francs
och för lifförsäkringsanstalt till 100,000 francs. Det står _ förbunds¬
rådet öppet att efter omständigheterna medgifva, att kautionsbelopp
helt eller delvis återbetalas till vederbörande anstalt. Om concession
återkallas, må kautionsbeloppet dock icke till anstalt återgäldas, förr än
dels visats, att alla dess inom Schweiz ingångna förbindelser blifvit
fullgjorda, dels ock viss tid förflutit efter det kungörelse om concessio-
nens återkallande varit införd uti af förbundsrådet bestämda tidnin¬
gar (Art. 9).
Den som utan af förbundsrådet meddeladt tillstånd utöfvar försäk¬
ringsrörelse inom Schweiz, straffas med böter intill 5,000 francs eller
fängelse i högst sex månader, hvilka straffarter äfven kunna jemte
hvarandra ådömas (Art. li).
Beträffande härefter de i 1885 års lag meddelade föreskrifter tor
underlättande af den utaf förbundsrådet utöfvade kontrollen öfver för-
säkringsanstalternas verksamhet äfvensom för åstadkommande af offent¬
lighet i afseende å deras affärsställning, är först att märka, hurusom
alla försäkringsanstalter äro pligtiga att årligen inom sex månader från
räkenskapsårets slut till förbundsrådet ingifva dels räkenskapsutdrag
(»Rechenschaftsbericht») och dels årsräkning (»Jahresr echo ung»). Räken-
skapsutdraget skall — särskildt för hvarje hufvudgren af försäkrings¬
rörelsen och vid lifförsäkring derjemte särskildt tör hvarje art deraf
utvisa forsäkringarnes totala antal och belopp vid årets början och slut
jemte försäkringsrörelsens territoriella utsträckning, antalet aflupna risker
och beloppet af derför gjorda utbetalningar eller afsättning^-, antalet
och beloppet af återförsäkrade risker och af meddelade återförsäkringar
äfvensom, hvad angår lifförsäkringsbolag, förhållandet mellan beräknade
och i verkligheten inträffade dödsfall (Art. 5).
Årsräkningen skall summariskt angifva dels samtliga inkomster och
Kontroll och
publicitet.
32
utgifter under året och dels i särskild balansräkning, bland passiva:
reserverna (försäkringsfonderna), särskildt för hvarje försäkringsgren
och, hvad lifförsäkring beträffar, jemväl särskildt för hvarje art deraf,
samt bland activa: fastigheter, värdepapper o. s. v., organisationsko st-
nader jemte angifvande af sättet för deras amortering, för så vidt näm¬
ligen dessa kostnader öfverhufvud äro uppförda bland tillgångarne, och
slutligen tillgodohafvanden hos agenter, hvarvid bör särskildt upptagas
fordringar på grund af inkasserade premier och, såsom afgående post,
innestående provision (Art. 6).
Jemte denna allmänna årsräkning skall hvarje försäkringsanstalt -—-
likaledes särskildt för hvarje gren af rörelsen och, vidkommande lifför¬
säkring, särskildt för hvarje slag deraf — meddela specialuppgifter för
Schweiz om beloppet af derstädes vid årets början och slut löpande
försäkringar äfvensom, särskildt för hvarje kanton, angående under året
upptagna premier och till betalning förfallna försäkringsbelopp (Art. 7).
För lemnande af oriktiga uppgifter samt för hemlighållande af
affärsställningen är — likasom ock för falska uppgifter i prospekt och
dylikt — faststäld enahanda straffpåföljd som för olofligt utöfvande af
försäkringsrörelse (Art. ll).
Förbundsrådet åligger enligt 1885 års lag att angående de under
dess uppsigt varande försäkringsanstalters ställning årligen offentliggöra
en utförlig berättelse (Art. 12). De inlemnade balansräkningarne skola
publiceras i en officiell tidning (Art. 6).
Det sätt, hvarpå förbundsrådet fylt sitt maktpåliggande värf såsom
uppsigtsmyndighet öfver försäkringsanstalterna, har af många ansetts
mönstergillt, men det har ock anmärkts, dels att förbundsrådet i all¬
mänhet gjort ett väl kraftigt bruk af sin makt — bolagen hafva t. ex. i
regel ej erhållit concession för längre tid än fem år — och dels sär¬
skildt att stundom bolag af erkänd soliditet blifvit från verksamhet inom
edsförbundets område utestängda, derigenom att allt för stränga vilkor
för erhållande af concession blifvit för dem uppstälda; den stränga
statsuppsigten torde dock icke hafva lagt hämmande baud på det
schweiziska försäkringsväsendets utveckling, något, hvarom dess anmärk¬
ningsvärda framåtgående under det decennium, 1885 års lag varit
gällande, synes bära vittnesbörd.
De af »das Versicherungsamt» i Bern årligen afgifna och på för¬
bundsrådets föranstaltande offentliggjorda embetsberättelserna hafva ej
allenast innehållit redogörelser och utredningar i försäkringstekniska
frågor, utan äfven erbjudit ett statistiskt material af obestridligt värde.
33
De i den schweiziska obligationsrätten af den 14 Juni 1881 före- Allmänna
kommande stadganden om bolag och föreningar gälla äfven för försök-
ringsanstalter. Af dessa stadganden, Indika, hvad aktiebolagsinstitutet föreningar.
angår, i mycket öfverensstämma med föreskrifterna i den tyska aktie¬
bolagslagen af 1870, må här anföras de vigtigaste.
Vid bildande af aktiebolag skall upprättas en skriftlig urkund, inne¬
fattande det väsentliga af bolagsaftalet och reglementet. Efter det aktie¬
teckningen afslutats, skall bolaget på allmän bolagsstämma konstitueras.
Härför fordras, der ej bolagsaftalet jemte bolagsordningen underskrifvits
af alla aktieegarne, att grundkapitalet blifvit tecknadt och att minst tjugu
procent inbetalts å hvarje aktie. Först genom inregistrering i handels¬
registret erhåller bolaget rätt att uppträda såsom sjelfständigt rätts¬
subjekt. lnnehafvareaktier må utfärdas först efter det femtio procent
af nominalbeloppet inbetalts. Utdelning till aktieegarne får icke ega
rum, förr än afsättning till reservfond till belopp, som i bolagsordningen
föreskrifves, blifvit verkstäld. I den årliga balansräkningen skola orga-
nisationskostnader fullständigt angifvas och få deri upptagas bland till-
gångarne, men måste afbetalas inom fem år med minst en femtedel
hvarje år. Bolaget tillhörig fastighet må i balansräkningen icke upp¬
tagas till högre belopp än inköpspriset, och värdepapper få ej bokföras
högre än efter medelkursvärdet under de sex sista månaderna före ba¬
lansräkningens upprättande. Visar balansräkningen, att grundkapitalet
minskats med hälften eller mera, måste styrelsen ofördröjligen samman¬
kalla allmän bolagsstämma för att besluta, huruvida rörelsen skall fort¬
sättas eller ej. För aktiebolags upplösning vid konkurs, liqvidation eller
sammanslagning med annat bolag meddelar lagen närmare bestämmelser.
Vidare märkas bestämmelser om ansvarighet för dem, som med¬
verkat vid aktiebolags bildande. Dessa äro nämligen i vissa fall skade-
ersättningsskyldige icke blott gent emot bolaget i dess helhet, utan
äfven gent emot de särskilda aktieegarne eller mot borgenärerne, bland
annat för den händelse att de i »prospekt» eller cirkulär meddelat osanna
uppgifter. För att enskild aktieegare härom må föra talan, fordras dock,
dels att han icke deltagit i beslut, hvarigenom stiftarnes åtgärder uti ifråga¬
varande afseende blifvit godkända, och att han inom sex månader efter
erhållen kännedom om sådant beslut deremot inlagt sin gensaga, dels
ock att han icke först efter sådant beslut med kännedom derom för-
värfvat sin aktierätt. Äfven styrelseledamöterne äro i vissa fall gent
emot aktieegare och borgenärer ansvarige för uppkommen förlust.
Obligationsrättens stadganden om »Genossenschaften», ehuru af-
fattade under förutsättning af en blifvande speciallagstiftning angå-
5
34
ende försäkringsanstalter, gälla emellertid äfven angående sådana. Alla
»Genossenschaften», hvartill hänföras de personföreningar, som, utan att
vara aktiebolag, kommanditbolag eller s. k. kollektivbolag, idka verk¬
samhet för gemensamma ändamål af ekonomisk art, skola registreras,
och deras stadgar skola publiceras i en officiell tidning.
Omfånget af medlemmarnes ansvarighet för föreningens förbindelser
skall i stadgarne vara tydligt utstakad. År så ej fallet, eller hafva stad-
garne ej blifvit vederbörligen offentliggjorda, häfta medlemmarne sub-
sidiärt i personlig solidarisk ansvarighet för föreningens skulder. Denna
ansvarighet fortfar för medlem, som ur föreningen afgått, under
två år derefter, om nämligen föreningen inom samma tid gör konkurs.
Äfven efter det förening blifvit upplöst, kan dess egendom afträdas till
konkurs, men, der så ej sker inom två år efter upplösningen, yarda
medlemmarne frie från ansvarighet för föreningens förbindelser. —
Om personlig ansvarighet enligt stadgarne åligger medlemmarne, är
styrelsen skyldig att till registreringsmyndigheten ingifva förteckning
öfver föreningens samtlige medlemmar äfvensom derstädes göra anmälan,
då medlem ingår i eller utträder ur föreningen.
Frankrike.
I den franska bolagslagen (Loi sur les sociétés) af den 24 juli
1867, hvilken år 1893 i vissa punkter ändrats, meddelas normer an¬
gående bolags bildande, bolagsreglernas offentliggörande, förvaltningens
organisation och bolagsstämmas hållande, sättet för uppställande af balans-
samt vinst- och förlusträkning, afsättningar till reservfond, bolags upp¬
lösning o. s. v. Denna lagstiftning gäller i regel jemväl för försäkrings¬
bolag — äfven i fråga om rätt att utan särskildt tillstånd af regeringen
begynna rörelsen; uttryckligen undantagna i sistberörda hänseende äro
blott lifförsäkringsbolag och tontiner, bvilka, vare sig de, enligt lagens
klassifikation, äro grundade på ömsesidighet eller upptaga fasta premier,
äro underkastade regeringens auktorisation. De äro äfven, i motsats mot
öfriga försäkringsbolag, stälda under särskild tillsyn enligt åtskilliga
äldre lagar äfvensom enligt förordningar af den 15 maj 1877 och den
7 maj 1880, eu tillsyn, hvilken emellertid, hvad aktiebolag augår, in-
35
skränker sig dertill, att de skola halfårsvis till handelsministeriet samt
till prefekten, handelsdomstolskansliet och handelskammaren i den ort,
der bolaget har sitt säte, ingifva en tablå öfver sin affärsställning en¬
ligt faststäldt formulär. Tontiners och ömsesidiga lifförsäkringsbolags
räkenskaper skola deremot, enligt en »Ordonnance» af den 12 juni 1842,
underställas speciell pröfning af en kommission, bestående af fem
ledamöter, hvilka af vederbörande bolag erhålla godtgörelse för sitt
rirboiG.
ÅTlkoren för öfriga försäkringsanstalters bildande och verksamhet
skulle enligt 1867 års bolagslag bestämmas genom en administrativ
förordning. Eu sådan utfärdades redan nästföljande ar, nämligen det
ännu gällande dekretet af den 22 januari 1868, som innehåller åtskilliga
normativa stadganden af ej ringa intresse. I första afdelningen af
dekretet lemnas några få skärpande bestämmelser rörande anonyma,
d. v. s. på aktier grundade, premieförsäkringsbolag, under det att den
senare afdelningen på ett mera fullständigt sätt behandlar de ömse¬
sidiga anstalternas rättsförhållanden.
Hvad beträffar de anonyma premieförsäkringsbolagen, galler, att ett
sådant bolag icke anses bildadt förr än minst 50,000 francs0) inbetalts
såsom garantikapital. Till reservfond skall årligen afsättas minst tjugu
procent00) af nettovinsten, till dess denna fond uppgått till en femte¬
del000) af aktiekapitalet. Aktierna må endast i det fall ställas på innelraf-
varen, att reservfonden uppgår till minst samma belopp som den icke
inbetalda delen af aktiekapitalet och är fullt säkert placerad. Der inne-
hafvareaktier förekomma, skall försäkringsbrefvet innehålla det bolags-
stämmobeslut, hvarigenom detta medgifvits. Rörande medelplaceringen
gäller, att bolagets tillgångar skola, så vidt de icke erfordras för lö¬
pande utgifter, placeras i fastigheter, franska statspapper eller af franska
staten garanterade värdepapper, i franska bankens aktier eller i obliga¬
tioner, utgifna af departement eller kommuner, af »Credit fonder» eller
af sådana franska jernvägsbolag, för hvilkas ränteliqvider staten iklädt
sig garanti. De försäkrade ega rätt att när som helst hos bolaget eller
dess agenter taga del af sista inventariet öfver bolagets aktiva och
passiva eller deraf lösa afskrift mot en afgift ej öfverstigande en
Angående ömsesidiga försäkringsanstalt^1 innehåller dekretet vidlyf¬
tiga bestämmelser, af hvilka följande böra särskildt. tramhållas. Vid
Försäkrings¬
aktiebolag.
Medelplace¬
ring.
Ömsesidiga
försäkrings¬
anstalter.
*) I andra aktiebolag en fjerdedel af aktiekapitalet.
**) I andra aktiebolag fem procent.
***) I andra aktiebolag en tiondedel.
36
sådan anstalts bildande skall hvarje teckningslista, afsedd för nya del-
egare, innehålla ett fullständigt aftryck af utarbetadt förslag till regle¬
mente, innefattande bestämmelser om bland annat det antal delegare,
som minst erfordras, för att anstalten skall komma till stånd, minimi-
teckningssumman och beloppet af de inbetalningar å afgifterna för
första verksamhetsåret, som skola vara gjorda, innan anstalten an¬
ses färdigbildad. Bildandet skall ske under medverkan af en »no-
taire» och efter beslut å generalförsamling, å hvilken ock väljes ett
första förvaltningsråd. Generalförsamlingen eger sedan att pröfva<detta
förvaltningsråds afgifna redovisning angående organisationskostnaden
äfvensom att besluta om sättet och tiden för dennas amortering. Den
årligen sammanträdande stämman har bland annat att utse en eller
flere kommissarier, som icke behöfva vara delegare i anstalten, och
hvilka det åligger att taga del af anstaltens förvaltning och räken¬
skaper samt för följande års stämma deröfver afgifva berättelse. Aflem¬
nande! af sådan berättelse utgör vilkor för giltigheten af beslut om
godkännande af. årsräkenskaperna. Om stämman skulle försumma att
välja kommissarier, utses sådana af presidenten i underdomstolen i
den ort, der anstalten har sitt domicil. I trängande fall kunna dessa
kommissarier sammankalla stämma.
Ömsesidighetsanstalt skall enligt 1868 års dekret upprätta dels
för hvarje halfår tablå öfver anstaltens activa och passiva och dels år¬
ligen för det sistförfluten året ett inventarium jemte detaljerad räkning
öfver inkomster och utgifter, af hvilka sistnämnda handlingar ett exem¬
plar skall inlemnas till ministeriet för jordbruk, handel och allmänna
arbeten.
Vid reglementet skola finnas fogade tariffer, hvari bestämmes,
allt efter olika farlighetsklasser, ett maximum af det årsbidrag, som kan
affordras delegarne till betäckande af anstaltens förluster. Summan af
dessa maximibidrag utgör garantifonden. Äfven skall i reglementet
bestämmas ett maximum för det bidrag, som årligen kan åläggas del¬
egarne att utgifva till bestridande af förvaltningskostnaderna. Regle¬
mentet kan ock föreskrifva bildandet af en säkerhetsfond (fonds de
prévoyance) genom inbetalning i förskott af en del utaf bidragen äfven¬
som af en särskild reservfond, men samlandet af sådana fonder är icke
obligatoriskt. Derest garantifonden och den del af tilläfventyrs befint¬
lig reservfond, som enligt reglementet må användas till skadeersätt¬
ningar, icke förslå till att gälda till betalning förfallna ersättningsbe¬
lopp, skola dessa undergå proportionell nedsättning.
37
Hvart femte år sex månader efter uppsägning har delegare rätt
att utträda ur anstalten och anstalten rätt att utesluta delegare, och
detta utan afseende å de bestämmelser reglementet härom må inne¬
hålla.
Ömsesidighetsanstalter äro enligt 1868 års dekret skyldiga att göra
sina tillgångar fruktbärande på samma sätt, som angående anonyma
premieförsäkringsbolag ofvan är sagdt, dock icke genom inköp af
fastighet.
Utländska försäkringsanstalter äro i Frankrike icke underkastade nå¬
gon särskild kontroll. Med åtskilliga stater har Frankrike träffat ömse¬
sidig öfverenskommelse angående rätt för försäkringsanstalter, hemma¬
hörande i det ena landet, att drifva rörelse i det andra.
På senare år hafva i deputeradekammaren (af J. Roche in. fl.)
framlagts vidlyftiga motioner med förslag till lagar om försäkrings¬
anstalter, särskild! i syfte att åstadkomma effektiv kontroll å in- och
utländska lifförsäkringsanstalters verksamhet. Öfver dessa förslag har
franska regeringen inhemta! yttrande från åtskilliga i Frankrike opere¬
rande försäkringsbolag, men någon positiv lagstiftning har emellertid
icke i anledning häraf ännu kommit till stånd.
Italien.
Den italienska handelslagen af år 1882 innehåller, likasom den
ungerska handelslagen, dels allmänna stadganden om bolag, tillämpliga
jemväl å försäkringsbolag, och dels bestämmelser om försäkringsaftalet,
hvilka sistnämnda dock uttryckligen endast i det fall äro tillämpliga å
ömsesidiga försäkringsanstalter, att de äro förenliga med sådana an¬
stalters säregna beskaffenhet. Härjemte förekomma i lagen några
specialbestämmelser angående dels försäkringsanstalter af sistnämnda
slag och dels särskild! lifförsäkrings- och tontinbolag.
I likhet med den ungerska bolagslagstiftningen är den italienska,
med uteslutande af concessionssystemet, bygd på principerna om publi¬
citet och strängt ansvar för bolagsstyrelsen vid åsidosättande af jagens
föreskrifter. På registrering af aktiebolag samt publikation af stiftelse-
urkund och statuter lägges särskild vigt. För att registrering må be-
Medelplace-
ring.
Utländska
försäkrings¬
anstalter.
Lagförslag.
Publicitet.
38
Ömsesidiga
försäkrings-
anstalter.
Lifförsäk-
ringsbolag.
O
Arsredogö-
relser m. m.
Lagförslag.
viljas, måste aktiekapitalet vara fulltecknadt samt, i försäkringsaktiebolag,
tio procent af aktiekapitalet vara kontant inbetalda. I andra aktiebolag
skall den kontant erlagda delen af aktiekapitalet utgöra trettio procent.
Dessa inbetalda medel skola deponeras under offentlig kontroll samt må
icke lyftas af stiftarne, utan endast af bolagets styrelse, om bolaget
kommer till stånd, och eljest af aktietecknarne. Stiftarne kunna icke
heller på förhand förbehålla sig någon särskild godtgörelse i form
af kommissionsarvoden, preferensaktier eller dylikt, utan blott delak¬
tighet i blifvande vinst till på visst sätt begränsadt belopp. Sty-
relseledamöterne, hvilka äro gent emot bolagsmännen och tredje man
ansvarige, bland annat för att utdelade dividender motsvaras af verk¬
lig vinst, åligger att såsom kaution för sin förvaltning hvar för
sig deponera ett belopp motsvarande två procent af aktiekapitalet;
dock kan i stiftelseurkunden stadgas, att kautionssumman ej må öf¬
verstiga 50,000 lire. Enahanda ansvarighet, som åligger styrelsen
för inländska aktiebolag, är äfven föreskrifven för utländska bolags
sysslomän.
Beträffande ömsesidiga försäkringsanstalter skola i regel stadgan-
dena om aktiebolag i tillämpliga delar gälla till efterrättelse, hvarvid
dock medlemmarnes befogenhet att sjelfve ordna rättsförhållandena
inom anstalten synes vara temligen vidsträckt. Uttryckligen före-
skrifves emellertid, att sådan anstalt skall anses såsom ett från med-
lemmarne skildt rättssubjekt, att den skall i fråga om styrelsens an¬
svarighet samt publikation af stiftelseurkunden och statuterna vara un¬
derkastad samma bestämmelser som aktiebolag, samt att medlemmarnes
tillskottsskyldighet i anstalt för försäkring af egendom skall gent
emot tredje man vara begränsad till ett belopp motsvarande den för¬
säkrade egendomens värde.
För lifförsäkrings- och tontinbolag är särskildt föreskrifvet, att de
skola inom tio dagar efter slutet af hvarje qvartal i en publik kassa i
statsobligationer deponera, inländska bolag en fjerdedel och utländska
bolag hälften af premieintägtne.
Försäkringsanstalter äro slutligen, likasom bolag i allmänhet, för-
pligtade att uppställa årsbalansräkning enligt meddeladt. formulär äf¬
vensom att till reservfond afsätta fem procent af årsvinsten, intill dess
denna fond uppgått till ett belopp motsvarande en femtedel af grund¬
kapitalet.
Slutligen må nämnas, att under år 1895 framlagts ett lagförslag,
innefattande bestämmelser om skyldighet för försäkringsbolag att i
39
vissa valutor (statspapper, jernvägsobligationer o. s. v.) deponera för
hvarje försäkringsgren ett visst belopp, utgörande för lifförsäkrings-
bolag 250,000 lire och för öfriga försäkringsbolag 100,000 lire, dock
med rätt för bolag, hvars reservfond uppgått till fem millioner lire
att återbekomma kautionssumman.
Luxemburg.
I storhertigdömet Luxemburg utfärdades den 16 maj 1891 tvenne
lagar, som beröra försäkringsväsendet, den ena angående statsuppsigt
öfver försäkringsanstalter och den andra innefattande privaträttsliga
bestämmelser om försäkringsaftalet och deraf härflytande rättsförhål¬
landen.
Den förra lagen, hvilken kompletteras genom ett i förvaltningsväg Concession.
utfärdadt reglemente af den 20 september 1891, gör — i likhet med
den schweiziska lagen af 1885, hvilken den synes hafva i flere af-
seenden tagit till förebild — utöfvandet af försäkringsrörelse af hvarje
slag, med undantag allenast af sådan, som idkas af mindre, på ömse¬
sidighet grundade understödsföreningar, beroende af regeringens aukto¬
risation. De handlingar, som vid sökande af concession skola till re¬
geringen inlemnas, äro i hufvudsak af samma slag. som enligt den
schweiziska lagen, olika för aktiebolag och för ömsesidighetsanstalter.
För alla försäkringsanstalter gäller, att agenter eller andra personer,
som användas lör att inom storhertigdömet förmedla ingåendet af för-
säkringsaftal, måste vara inom landet bosatte och derjemte af regeringen
utverka tillstånd till sådan verksamhet; för agent utfärdadt tillstånd
(patent) kan af regeringen återkallas.
Af alla försäkringsanstalter fordras slutligen för vinnande af conces- Nedsättning
sion nedsättande af en kautionssumma, hvilken skall bestå af en fix afs“MS"
och en variabel del. För anstalter, som efter lagens utfärdande vilja
begynna drifva lifförsäkringsrörelse, är den fixa delen af kautions¬
summan bestämd till minst 50,000 francs och den föränderliga delen
till ett belopp, dubbelt så stort som summan af de under sista
40
Redogörel¬
sers aflem¬
nande.
räkenskapsåret influtna premierna. Redan förut concessionerade lif-
försäkringsbolag hafva jemväl att deponera ett på nyssnämnda sätt
med premieintägten vexlande belopp, men den fixa kautionssumman är
för sådant bolag bestämd till 20,000 francs, om dubbla beloppet af
de under föregående året upptagna premierna icke öfverstiger 5,000
francs, och i annat fall till 40,000 francs. För andra försäkringsbolag
är skyldigheten att nedsätta kautionssummans variabla de!, beräknad på
ofvannämnda sätt, beroende af regeringens beslut i hvarje fall, hvare¬
mot den fixa delen deraf skall utgöra för brandförsäkringsbolag och
olycksfallsförsäkringsbolag minst 20,000 francs och för öfriga försäk¬
ringsbolag minst 5,000 francs.
Kautionssumman deponeras i luxemburgska statspapper efter nomi¬
nella värdet eller ock i andra på innehafvaren stälda, af regeringen
i förevarande afseende godkända värdepapper. Kursen å värdepapper
af sistnämnda slag fastställes af regeringen.
Om kautionssummans belopp af en eller annan anledning höjes,
skall bolaget fylla hvad som brister inom två månader från det bolaget
erhållit kännedom om det förhållande, som påkallat beloppets höjande.
Kautionssumman skall utgöra pantsäkerhet med bästa rätt för upp¬
fyllandet af försäkringsanstaltens förbindelser på grund af inom stor¬
hertigdöme! slutna försäkringsaftal äfvensom för gäldandet af böter,
som enligt förevarande lag kunna varda försäkringsanstalten ådömda,
samt af ersättningsbelopp, som hos anstalten anstäld agent må varda
alagdt att utgifva. Panträtten inträder, så snart vederbörande myndig¬
het mottagit värdepapperen. Det sätt, hvarpå dessa skola realiseras,
då anspråk på godtgörelse ur desamma skall göras gällande, är i lagen
närmare bestämdt.
Af »vigtiga skäl» kan regeringen innehålla och förfoga öfver räntor
och dividender å de deponerade värdehandlingarne, men om så icke
sker, skola i december månad hvarje år räntekupongerna för följande
året på ansökan tillhandahållas vederbörande deponens Denne har att
ombesörja och bekosta omsättningen af utlottade obligationer äfvensom
att bestrida kostnaderna för handlingarnes förvaring.
Om försäkringsrörelsen upphör eller dess omfång inskränkes, kan
kautionssumman helt eller'delvis aterbetalas till anstalten. Regeringen
låter årligen verkställa granskning, huruvida bestämmelserna om kautions
ställande behörigen iakttagits.
Försäkringsanstalt åligger icke blott att när som helst lemna upp-
sigtsmyndigheten de upplysningar, som af denna äskas, utan ock att
inom de fem första dagarne af hvarje ynånad inlemna uppgifter angå-
41
ende samtliga af anstalten under den förflutna månaden slutna för-
säkringsaftal, utvisande, vid lifförsäkring försäkringssättet, den försäk¬
rades namn, premiernas belopp och försäkringssummans eller lifräntans
storlek, samt vid annan försäkring försäkringstagarens namn, försäkrings¬
värdet, premiebeloppet och det försäkrade föremålets beskaffenhet, läge
eller förvaringsort. Angående brandförsäkringsrörelse sålunda lemnade
uppgifter skola sedermera granskas af särskildt dertill utsedde embets-
män, benämnde revisionsagenter, hvilka äro befogade att besigtiga för¬
säkrade byggnader eller andra försäkrade föremål samt att påyrka ned¬
sättning af försäkringssumman. Härom uppkommen tvist afgöres af
fredsdomaren i orten såsom första instans.
För meddelande af falska uppgifter stadgas såsom påföljd böter
intill 5,000 francs eller fängelse.
Förelägganden och notifikationer, som af regeringen tillställas ut¬
ländska försäkringsår)stalter, skola vara för allmänheten tillgängliga.
Meddeladt tillstånd att idka försäkringsrörelse inom storhertigdömet Återkallelse
kan på grund af »vigtiga skäl» återkallas, nämligen ifall anstalten under- al'concesswn
låtit att uppfylla vid concessionens meddelande föreskrifna vilkor för
fortsatt utöfvande af rörelsen, öfverträder lag eller reglemente, uppen¬
barligen är insolvent eller försumma!- att uppfylla åtagna förpligtelse!-
gent emot de försäkrade; dock må sådan återkallelse icke ske, utan
att anstalten dessförinnan fått yttra sig i anledning af härom fram-
stäldt påstående. Återkallas concessionen, eller underlåter anstalten
att i faststäld ordning deponera föreskrifven kautionssumma eller att
komplettera densamma inom bestämd tid, eger försäkringstagare, om
han så finner för godt, ensidigt bryta försäkringsaftalet.
Fn egendomlig bestämmelse uti ifrågavarande lag är den, att egen-
domsförsäkringsaftal, som af storhertigdömets innevånare träffas i ut¬
landet angående föremål, som befinner sig inom landet, icke är der¬
städes juridiskt bindande.
England.
Särskild lagstiftning om försäkringsanstalter förekommer i Eug-
land blott i fråga om lifförsäkringsbolag; öfriga törsäkriugsanslalter
6
42
Companies
Ad.
iiro underkastade samma bestämmelser som bolag eller föreningar i
allmänhet, d. v. s. »Companies Act» af den 7 augusti 1862 med
vissa tillägg af den 20 Augusti 1867. För smärre på ömsesidighet
grundade understödsföreningar gäller eu särskild lag, »Friendly Societies
Act» af 1875.
Af bestämmelserna i »Companies Act» må följande anföras. Vid
ett bolags bildande skall upprättas ett skriftligt bolagsaftal (memorandum),
innehållande föreskrifter angående omfånget af de blifvande bolagsmännens
ansvarighet. Bolagsaftalet, hvilket sedermera utgör den oryggliga grund¬
valen för bolagsmännens inbördes ansvarighet, skall, undertecknadt af
minst, sju personer, för registrering ingifvas till en särskild registrerings-
myndighet, »the Registrar of Joint Stock Companies», hos hvilken all¬
mänheten eger taga del deraf. Ansvarigheten kan vara antingen obe¬
gränsad (unlimited) — med eller utan aktier — eller begränsad (limited).
Begränsningen, hvilken måste vara genom ordet »limited» i firman an-
gifven, kan åter bestå antingen deri, att hvarje bolagsman häftar endast
intill det af honom tecknade aktiebeloppet (limited by shares) eller ock
deri att, vare sig kapitalet är fördeladt i aktier eller icke, hvarje bolags¬
man . häftar för en viss garantisumma, som vid bolagets upplösning-
kan infordras (limited by guarantee). I bolag med begränsad ansvarig¬
het är utfärdandet af innehafvareaktier tillåtet.
Uti ofvannämnda bestämmelser om bolagsmäns ansvarighet finnes
emellertid, just hvad beträffar försäkringsbolag, en väsentlig inskränk-
ning genom det i »Companies Act» förekommande stadgandet, att,
om ett sådant, bolag är i liqvidation, lagen icke får på något sätt rubba
en uti försäkringspolis intagen föreskrift, hvarigenom delegarnes ansva¬
righet inskränkes och ensamt bolagsförmögenheten förklaras skola
häfta för bolagets skulder.
Försäkringsbolagen utgöra vidare, enligt »Companies Act», ett un¬
dantag från den deri stadgade hufvudregeln, att bolag icke äro pligtig^
att publicera sina räkenskaper; de skola nämligen halfårsvis offentlig¬
göra balansräkning enligt faststäldt formulär, hvilket dock är temligen
knapphändigt. Alla bolag, som falla under »Companies Act», synas vara
skyldiga att öfver sina delegare föra förteckning, som i fråga om aktie¬
bolag skall genom registreringsmyndigheten hållas allmänheten till hända.
På yrkande af en femtedel af aktieegarne i ett aktiebolag eller af
medlem mani e i en förening kan »the Board of Träde» förordna om
granskning af bolagets eller föreningens affärsställning genom sakkun¬
nige personer, inför indika i sådant fall styrelsen och tjenstemännen
äro skyldige att på anfordran framlägga alla bolagets eller föreningens
43
böcker och handlingar äfvensom att beediga meddelade upplysningar.
Granskningens resultat delgifves vederbörande domstol och offentlig-
göres. . ....
Angående bolags liqvidation meddelar »Companies. Act» i ej min¬
dre än 100 punkter noggranna bestämmelser. Liqvidationen är antin¬
gen frivillig eller tvungen och sker i senare fallet i regel inför »the
Court of Chancery», hvilken domstol har att utse liqvidatorer. Desse
öfvertaga derpå bolagets förvaltning och ega omfattande kompetens;
de hafva till och med rätt att under vissa förutsättningar låta häkta
bolagets direktörer eller aktieegare. Sådan tvångsliqvidation inträder,
förutom då bolaget är insolvent, bland annat i det fall, att ett bolag
icke inom ett år från bildandet begynner sin verksamhet, vidare om
bolagsmännens antal sjunkit under sju, och öfverhufvud om domstolen
finner liqvidation böra inträda. Vid frivillig liqvidation eger bolaget
sjelft att utse liqvidatorer, hvilka emellertid ega enahanda befogenhet
som liqvidatorer vid tvångsliqvidation.
Lifförsäkringsbolagen äro, såsom ofvan är nämndt, underkastade
skärpta bestämmelser, hvilket skedde genom »Life Assurance Compa¬
nies Act» af den 9 Augusti 1870 jemte två denna lag kompletterande
parlamentsakter af 1871 och 1872. Hufvudinnehållet af dessa lagar är
följande. Alla bolag, in- och utländska, som efter 1870 års lags trä¬
dande i kraft vilja börja drifva lifförsäkringsrörelse i England, måste
hos »the Accountant General ot the Court of Chancery» deponera
en kautionssumma af 20,000 A, som skall anses såsom lifförsäkrings-
fond, till dess den af premier samlade fonden uppgått till minst
40,000 <£, då kautionssumman må till bolaget återbetalas. Det depo¬
nerade beloppet skall uteslutande tjena till säkerhet för dem, som i
bolaget hafva lifförsäkring eller lifränteförsäkring, i de vid tiden för
utfärdandet af 1870 års lag redan bestående lifförsäkringsbolag dock
allenast hvad beträffar försäkringsaftal, som senare tillkommit.
Lifförsäkringsbolagen skola årligen efter faststälda formulär upp¬
rätta räkning öfver inkomster och utgifter äfvensom balansräkning,
hvilka räkningar, för den händelse bolaget jemte lifförsäkringsrörel-
sen idkar annan rörelse, skola uppställas särskildt för lifförsäkrings-
rörelsen.
Minst hvart femte eller, derest bolaget bildats före utfärdandet åt
1870 års lag och kortare tid ej är i bolagsordningen bestämd, minst
hvart tionde år skall bolagets ställning granskas af en särskildt härtill
utsedd försäkringstekniskt bildad person, hvars berättelse öfver den
verkstälda granskningen skall innehålla en noggrann uppskattning åt
Life Assa
rance Com¬
panies Act.
44
bolagets vid ifrågavarande tidpunkt gällande förbindelser på grund af
lifförsäkrings- och lifränteaftal med angifvande af de till grund för be-
1 åkningen lagda mortalitetstabeller, räntefot och nettopremier — för så
vidt nämligen sådana beräknats. Denna berättelse tillika med en på grund
deråt _ genom bolagets försorg upprättad öfversigtlig tablå af bolagets
ställning, innehållande, bland annat, dels uppgift å den medelränta, efter
hvilken bolagets lifförsäkringsfond varit placerad vid slutet af hvart år
sedan den sista granskningen egde rum, dels ock redogörelse för den
af bolaget använda metoden för återköpsvärdens beräknande, skola, un¬
dertecknade af bolagets president och direktörer, befordras till trycket
och deponeras hos »the Board of Trade», hvarjemte ett exemplar af
dessa handlingar skall med posten eller annorledes tillställas aktie¬
ägare och försäkringstagare. Lifförsäkringsbolagens redogörelser skola
årligen framläggas för parlamentet.
Rörande lifförsäkringsbolags upplösning genom liqvidation, sam¬
manslutning af tva eller flere sådana bolag till ett samt öfverflytt¬
ning af lifförsäkringar från ett bolag till ett annat innehålla ifråga¬
varande lagar åtskilliga bestämmelser, af hvilka de mest anmärknings¬
värda äro följande. Liqvidation i enlighet med »Companies Act» in¬
träder vid lifförsäkringsbolag på yrkande af en eller flere försäkrings¬
tagare eller aktieegare, i fall bolagets insolvens bevisas inför »the
Cour t of Chancery». Denna domstol kan efter verkstäld pröfning af
bolagets affärsställning i stället för liqvidation föreskrifva en proportio¬
nell reduktion af bolagets förbindelser. Inträder liqvidation, vare sig
frivillig eller tvångsliqvidation, skall en uppskattning af löpande försäk-
rmgspolisers värde företagas, i senare fallet af den officielle liqvida-
torn, hvars beslut härutinnan blifva mot dem, som fatt del deraf, gäl¬
lande, om ej klandertalan i föreskrit ven ordning anhänggöres. En
lifförsäkrings värde skall vid nämnda uppskattning anses vara lika med
skilnaden mellan,. å ena sidan, det närvarande kontanta värdet af för¬
säkringssumman, mberäknadt vinst eller annan före liqvidationen beslu¬
tad utdelning, samt, å andra sidan, det närvarande kontanta värdet af
blifvande arspremier. Beräkningen skall verkställas med användande
af en räntefot af fyra procent, de sjutton engelska bolagens morta-
litetstabell och nettopremiemetoden. En lifräntas värde skall upp¬
skattas, likaledes efter fyra procent, med användande af den tabell,
som begagnats vid afsilande af lifränteaftalet eller, om denna af dom¬
stolen anses otillfredsställande, på grund af lifräntetabeller, faststälda
af regeringen. — Sammanslutning af lifförsäkringsbolag och affärsöfver-
föring från ett dylikt bolag till ett annat får ej ske utan tillstånd
45
af »the Cour! of Chancery» och må ej ega rum mot bestridande af ett
antal försäkringstagare, representerande minst en tiondedel af bolagets
totalförsäkringssumma.
Ofvan anförda bestämmelser gälla i tillämpliga delar äfven om ut¬
ländska försäkringsbolag; dock är att märka, att England med åtskil¬
liga stater ingått traktater angående reciprocitet med afseende å rättig¬
het för bolag af hvad slag som helst att, derest de äro inrättade i
öfverensstämmelse med hemlandets lagar, idka rörelse jemväl i det
andra landet.
Nordamerika.
Då lagstiftningen om försäkringsanstalter i Nordamerikas Förenta
stater icke gjorts till eu för unionen gemensam angelägenhet, utan
öfverlemnats till de särskilda staternas legislativa myndigheter, så före¬
ter densamma en nästan oöfverskådlig mångfald af skiltande bestäm¬
melser. Alltsedan år 1840, men i synnerhet från 1860-talet har i
Förenta staterna ett mycket stort antal försäkringslagar sett dagen.
Men ehuru dessa lagar hafva att uppvisa de mest vexlande detalj-
bestämmelser, kunna i dem spåras vissa gemensamma grunddrag. Sär¬
skild! från det i Englands lagstiftning på ifrågavarande område till-
lämpade systemet skiljer sig de! amerikanska i en högst väsentlig
punkt; under det nämligen i England försäkringsanstalterna fått sig
tillerkänd full handlingsfrihet icke blott vid bildandet, utan äfven
allt framgent, så att skyddsmedlet mot otillbörliga spekulationer och
osolida företag består hufvudsakligen i stadgande!! om offentlighet i af¬
seende å allt, som kan vara af intresse för försäkringstagare och del¬
ägare att känna för att rätt bedöma anstaltens ställning, samt kontrollen
öfver försäkringsanstalterna följaktligen så att säga lägges i allmän¬
hetens händer, så finner man deremot det nordamerikanska systemet
vara fotad! på principen om sträng och minutiös fortlöpande statskon¬
troll öfver anstalternas verksamhet. I 28 af 50 stater funnos år 1896
för utöfvande! af denna kontroll tillsatte särskilda superintendenter eller
kommissarier, i regel stående i spetsen för ett särskild! departement
Utländska
försäkrings¬
anstalter.
Förenta
staterna.
46
eller embetsverk samt aflönade på försäkringsanstalternas bekostnad.
Tillstånd från statens sida att begynna försäkringsverksamhet fordras
dock icke i någon stat, hvaremot i många stater är stadgadt, att, innan
sådan verksamhet börjas, anstalten skall deponera en viss kautions-
summa, flerstädes uppgående till 100,000 eller 200,000 dollars. För att
utöfva verksamhet såsom försäkringsagent måste deremot i de flesta
stater utverkas särskild tillåtelse. I flere stater är kombination af lif-
och elementarförsäkring i samma anstalt förbjuden.
Den lagstadgade kontrollen öfver försäkringsanstalterna är, såsom
nämndt, af särdeles ingripande karaktär. I flertalet stater äro lif-
försäkringsbolagen, hvilka för öfrigt må vid uppgörandet af premie¬
tariffer och vid fondberäkningen använda dödlighetstabeller och räntefot
efter fritt val, underkastade en kontrollberäkning, som verkställes af
vederbörande myndighet, och hvarvid begagnas en räntefot af fyra, i vissa
stater fyra och en half procent och en officielt antagen, på amerikansk
erfarenhet grundad dödlighetstabell. I alla stater utom Massachusetts god¬
kännes dock anstaltens premie- och fondberäkning utan vidare, om den
i annan stat redan blifvit pröfvad och befunnen tillfredsställande.
Förbud mot placering af medel i vissa valutor finnes i många af
staterna; särskildt i staten New-York är det lifförsäkringsanstalt för-
menadt att besitta annan fastighet än sådan, som behöfves till affärs¬
lokaler. I en del stater förbjudes vissa försäkringssätt o. s. v.
Canada. Om sålunda försäkringslagstiftningen i Förenta staterna omfattar
eu nästan oöfverskådlig massa af skiftande bestämmelser, finnes der¬
emot i ett annat nordamerikanskt land, nämligen Canada, genomförd
en för hela denna besittnings område gemensam lagstiftning om för-
säkringsanstalter. Här gäller nämligen eu »Insurance Act» af år 1894
med mindre tillägg och ändringar af år 1895, hvilken lag är af in¬
tresse icke blott såsom eu af de nyaste företeelserna på försäkrings-
lagstiftningens område, utan äfven såsom en sjelfständig och, enligt
uppgift, i sina verkningar särdeles lycklig tillämpning af principerna
om concession såsom vilkor för drifvande af försäkringsrörelse, om pu¬
blicitet och om kontroll öfver försäkringsanstalternas verksamhet.
Lagats till- Denna lagstiftning afser icke sådana försäkringsanstalter, som idka
Uområde * uteslutande »ocean marine insurance», och skall uttryckligen icke ega
tillämpning å sådana lifförsäkringsaftal, som ingåtts före den 22 maj
1868; hvarjemte är stadgadt, dels att försäkringsbolag, hvars verk¬
samhet icke sträcker sig utom provins i Canada, är underkastad den i
samma provins gällande partikularlagstiftning0), dels ock att lagen icke
*) Sådan partikularlagstiftning linnes i provinserna Ontario, Manitoba, Quebec, Prince Edward’s
Island och New Brunswick.
47
utan särskild derom gjord framställning är tillämplig å associationer,
hvilka jemte det de verka för välgörenhet eller för industriella eller reli¬
giösa syften (»fraternal, benevolent, industrial or religious purposes»),
hafva till ändamål att meddela lifförsäkring åt sina egna medlemmar,
ej heller å särskilda föreningar, som af medlemmar i dylika associa¬
tioner bildas i enahanda syfte (3, 4?,, 49:«). Med nu nämnda inskränknin¬
gar är lagen tillämplig å alla slag af så väl inländska som utländska
försäkringsanstalter, för hvilka i allmänhet meddelas gemensamma stad¬
gan den.
Det vigtigaste af denna lagstiftnings innehåll är följande.
Hvarje bolag eller person, som önskar inom Canada öfvertaga för-
säkringsrisk eller derför uppbära premie, maste härtill utverka tillstånd
hos »the Minister of Finance and Receiver General» (4). Concession
meddelas för blott ett år i sender, nämligen från den 31 mars, men kan
förnyas år från år (5). Lifförsäkringsrörelse må icke drifvas jemte annat
slag af försäkring; och gäller i öfrigt såsom hufvudregel, att af samma
bolag ej må utöfvas flere än två slag af försäkringsrörelse, hvartill ut¬
tryckligen hänföres äfven kreditförsäkring. Från nämnda hufvudregel
kan dock i vissa fall medgifvas undantag. Utländskt bolag, som drifver
jemte hvarandra flere eller andra slag af försäkring, än i lagen eljest
medgifves, erhåller icke tillstånd till bedrifvande af sådan kombinerad
rörelse, med mindre bolaget dels har ett inbetaldt kapital, uppgående till
visst belopp — i bolag, som meddelar brandförsäkring jemte annan för¬
säkring minst 300,000 dollars och i annat bolag minst 100,000 dollars
_ dels eger utöfver beräknade värdet af sina förbindelser en reserv¬
fond, uppgående till tjugu procent af det inbetalda grundkapitalet, dels
under minst fem års tid med framgång (»successfully») i utlandet idkat
sådan rörelse, som skall iitsträckas till Canada, dels ock hos ministern
deponerar, utöfver hvad, på sätt nedan sägs, af utländska bolag i all¬
mänhet fordras, ett belopp, hvars storlek af »Treasury Board» bestäm¬
mes, och som ej må understiga 10,000 dollars och ej öfverstiga 200,000
dollars. Detta belopp skall betraktas såsom bolagets »Canadian capital»,
hvarmed torde afses, att detsamma icke må användas till annat ända¬
mål än att betäcka bolagets inom Canada gällande förbindelser (0).
Hvarje försäkringsbolag skall, innan concession för detsamma må
utfärdas, visa sig hafva hos ministern deponerat ett belopp, lxvilket skall
för alla lifförsäkringsbolag, både inländska och utländska, äfvensom för
canadiska bolag, som drifva brand- eller sjöförsäkring, utgöra 50,000
dollars, för utländska brand- och sjöförsäkringsbolag uppgå till 100,000
dollars (7) samt för öfriga försäkringsanstalter af »Treasury Board» i
Concession.
Deposition af
kautions-
summa.
48
Olofligt utöf¬
vande af för¬
säkringsrö¬
relse.
Arsredogö-
relse.
hvarje särskild^ fall bestämmas (49). De deponerade medlen skola ut¬
göras åt canadiska statspapper eller ock värdepapper, utfärdade af någon
provins i Oanada; brittiska bolag må dock deponera brittiska och nord¬
amerikanska bolag nordamerikanska statspapper; och skola värdepapperen
upptagas till sitt gångbara pris vid den tid, då depositionen sker, dock
ej öfver pari. Valutor af annat slag, än nu är nämndt, må äfven såsom
depositum mottagas, men kursen och vilkoren i öfrigt bestämmas i tv
fall af »Treasury Board». Om de deponerade papperens marknadsvärde
sjunker, kan ministern förelägga ifrågavarande bolag att fylla bristen;
fullgöres ej detta inom sextio dagar, eger ministern att återkalla den för
bolaget meddelade concessionen. Ministern eger ock att fordra deposi¬
tion af ytterligare belopp (8). Räntan å deponerade belopp uppbäres
af bolaget (ii).
Sedan de för concessionens beviljande erforderliga vilkor blifvit
fullgjorda, hvartill ock hör, att bolagsstatuterna och vissa andra i lagen
angifna handlingar — deribland, hvad angår utländska bolag, fullmakt
för dess hufvudagent i Ganada in. rn. — ingifvas till finansdeparte¬
mentet, utfärdas enligt af finansministern faststäldt formulär tillstånds¬
bevis för bolaget att drifva försäkringsrörelse af uppgifvet slag, hvar¬
efter det åligger bolaget att i »Canada Gazette» och minst en tidning
i den ort, der bolaget skall hafva sitt säte, under tre veckors tid in¬
föra kungörelse om den erhållna concessionon. Då ett bolag upphör
att drifva försäkringsrörelse i Canada, skall äfvenledes tillkännagifvande
härom inom eu tid af tre kalendermånader i tidningarne införas (17).
Eu gång i hvarje qvartal skall genom det offentligas försorg i
nämnda tidning publiceras eu förteckning öfver concessionerade för-
säkringsanstalter jemte uppgift å beloppen af de utaf hvarje anstalt
deponerade kautionssummor (18).
Påföljden för utöfvande af försäkringsrörelse utan sådant tillstånd,
hvarom ofvan är sagdt, är första resan böter från tjugu till femtio dollars
förutom _ erläggande af kostnadsersättning; skolande böterna vid bri¬
stande tillgång till deras gäldande förvandlas till fängelse. För andra
resan är straffet strängt fängelsestraff från tre till sex månader (22).
För sådan förbrytelse anstäldt åtal — likasom ock åtal för åtskilliga
andra förseelser mot lagens bestämmelser — preskriberas emellertid ett
år sedan detsamma blifvit väckt (23).
försäkringsanstalt åligger att årligen enligt af finansministern fast-
stälda formulär aflemna redogörelse för sin rörelse under nästföregående
år; dessa redogörelser skola beedigas ai bolagets president, vice pre¬
sident eller verkställande direktör och af en af dess tjensteman (19).
49
Försummelse att aflemna sådan redogörelse bestraffas med dagaböter;
uraktlåtes inbetalning af sådana böter kan concessionen suspenderas eller
återkallas (21). — Utländska bolag hafva att lemna redogörelse för sin
rörelse inom Canada på samma sätt, som för canadiska bolag är
föreskrifvet, och för sin totala rörelse enligt i hemlandet gällande
stadgan den om / årliga affärsredogörelser; derest sådana stadganden ej
förekomma i hemlandet, skall rapporten vara affattad i den form, som
bolaget använder vid meddelande af förvaltningsberättelser, afsedda för
dess delegare, och, om ej heller sådana afgifvas, skall redogörelsen i
allt fall utvisa i sammandrag bolagets tillgångar och skulder samt in¬
komster och utgifter under ifrågavarande räkenskapsår (20).
Bestämmelser angående afsättande af försäkringsfond meddelas
allenast för lifförsäkringsbolagen; dessa skola vid beräkningen af sådan
fond för inhemska försäkringar använda de mortalitetstabeller, som ligga
till grund för deras tariffer; men derjemte skall till fonden årligen af in¬
flutna räntor afsättas en summa, motsvarande fyra och en half procent å
fondens belopp vid slutet af nästföregående år och derjemte eventuelt så
stor del af de under året upptagna premierna, som erfordras för att upp¬
bringa fonden till det belopp, som den skulle erhålla enligt beräkning
med användande af den utaf »Institute of Actuaries» antagna dödlighets¬
tabell samt en räntefot af fyra och en half procent. Under inga om¬
ständigheter är emellertid bolaget skyldigt uppbringa fonden till högre
belopp än det sist angifna. Nu nämnda bestämmelser gälla icke retro¬
aktivt i fråga om försäkringar, förenade med rätt till utdelning (bonus),
om hvars utbetalande utfästelse skett före den 28 april 18 7 7 ( 25, 35).
En af guvernören jemte rådet (»Governor in Council») tillsatt för-
säkringsinspektör0) (»Superintendent of Insurance»), hvilken ej må vara
såsom delegare eller annorledes intresserad i någon försäkringsanstalt,
åligger: att enligt ministerns instruktioner öfva tillsyn öfver försäk-
ringsanstalterna och till honom afgifva rapport angående resultatet af
företagen årlig granskning af deras affärsställning; att i en särskild
liggare enligt hvarje bolags uppgifter anteckna dess hos ministern såsom
säkerhet deponerade värdehandlingar, dessas nominella belopp och de
belopp, till hvilka de blifvit som säkerhet mottagna; samt att i hvarje
fall, då ny concession utfärdas eller meddelad concession förnyas, till
ministern afgifva rapport derom, att lagens fordringar blifvit af den
concessionssökande uppfylda, och att bolaget, att döma af dess affärs¬
ställning, är i tillfälle att uppfylla sina förbindelser. Dessutom skall
Försäkrings¬
fond.
Försäkrings-
inspektion.
*) Försäkringsinspektionen i Canada inrättades redan 1876.
7
50
Assessment-
föreningar.
af superintendenten föras protokoll öfver meddelade tillståndsbevis samt
årligen afgifva^ en detaljerad statistisk rapport angående försäkrings-
anstalternas verksamhet (25: 4).
En gång hvart femte år eller, om ministern så finner godt, oftare
har superintendenten att sjelf eller genom annan person i hvarje lifför-
säkringsbolag på dess bekostnad företaga en uppskattning af värdet
utaf bolagets gällande inländska försäkringar (25: io). Finner super¬
intendenten vid företagen undersökning, att ett bolags tillgångar, in-
beräknadt deponerade belopp, uppenbarligen icke motsvara dess för¬
bindelser — inclusive till betalning förfallna försäkringsbelopp (»ma-
tured claims») samt fulla värdet af löpande försäkringar (10) —, och
att allmänheten icke med trygghet kan derstädes taga försäkring,
skall han härom göra anmälan hos ministern, hvilken, derest han, efter
noggrann pröfning af superintendentens rapport och sedan han lemnat
ifrågavarande bolag skälig tid att förklara sig, finner sådant lämpligt,
kan hos guvernören och statsrådet aflemna skriftlig rapport derom, att
han instämmer i superintendentens omdöme om bolaget; härefter kan
guvernören i statsrådet, om de mot bolaget framstälda anmärkningarne
finnas vara grundade, suspendera eller återkalla den för bolaget med¬
delade concessionen (25: s). En respittid för bolaget att fylla hvad
som brister finnes dock i lagen stadgad, i regel utgörande sextio
dagar efter det anmärkning gjorts (8, 9, 10, 25, 45).
Vid tillämpning af dessa bestämmelser å utländskt lifförsäkrings-
bolag må såsom dess tillgångar anses allenast hvad som enligt lagen
blifvit deponeradt hos ministern, tillika med hvad bolaget derutöfver
må hafva satt under vård af två eller flere i Canada bosatta personer
enligt skriftligt af ministern granskadt aftal (10: 2).
Till bestridande af kostnaderna för inspektionen betala bolagen år¬
ligt bidrag' i förhållande till beloppet af de influtna bruttopremierna
(25: 2).
På ömsesidighet grundade lifförsäkringsföreningar, som arbeta en¬
ligt det s. k. assessmentsystemet — ett system, som i Canada vunnit
stor utbredning — äro föremål för särskild uppmärksamhet uti ifråga¬
varande lagstiftning. De äro samtliga stälda under statsuppsigt; dock
må lagen icke verka retroaktivt i afseende å försäkringsaftal, in¬
gångna före den 20 juli 1885; och kan finansministern, på anmälan
af superintendenten och efter det »Treasury Boord» lemnat sitt bifall,
meddela förening af detta slag dispens från lägens bestämmelser om
concessionstvång och skyldighet att afsätta försäkringsfond. Erhålles
51
sådan dispens, är anstalten pligtig allenast att årligen gorå anmälan for
registrering och att på de tider och i den form ministern bestämmer
afgifva affärsredogörelser. Alla utländska. föreningar af ifrågavarande
beskaffenhet äfvensom inländska sådana, stiftade efter den 27 juli 1895,
åligger att hos ministern deponera ett belopp af 50,000 dollars, hvi-
ket belopp för utländska assessmentföreningar kan efter myndigheter¬
nas bepröfvande ökas. Såsom assessmentförening må emellertid ej un¬
der några omständigheter registreras förening, som meddelar litran e-
försäkring eller tidsränteförsäkring, vare sig med omedelbart börjande
eller uppskjutna räntor, ej heller nybildad eller förut bestående förening,
som ej företer bevis om att minst femhundra försäkringar med en för¬
säkringssumma af sammanlagdt minst 500,000 dollars äro i föreningen
tecknade. , .
Å hvarje försäkringsbref likasom ock å vissa ofnga föreningens
publikationer och handlingar skola med stor stil anbringas dels orden:
»Assessment system» och dels med särskild färg orden: »Denna för¬
ening är icke lagligen skyldig att hafva sådan premiereserv, som fordras
af vanliga lifförsäkringsbolag» °). . ,
Vidare gäller för detta slag af lifförsäkringsforenmgar, att utbe¬
talningar för dödsfall skola framför alla andra fordringar utgå oafkor¬
tade af de medel, som uppbringas genom uttaxerade premier eller s. k.
assessments, hvilka icke till någon del må användas till föreningens
förvaltningskostnader. Meddelande om uttaxering af assessments skalf
noggrant utmärka, för hvilket ändamål de skola användas. Hvarje
för person i Canada utfärdad försäkringspolis skall innehålla ej min-
dre uppgift om föreningens skyldighet att tid efter annan verkställa
uttaxeringar för fyllande af det belopp, som erfordras for att full¬
göra dess förbindelser, än äfven en särskild klausul derom, att talan
om uppfyllande af föreningens förpligtelser på grund af forsakrings-
polis kan väckas vid laga domstol i den provins, der försäkrings¬
tagaren bor eller vid sin död egde hemvist (36-41). _
Förutom i redan nämnda fäll kan meddelad concession aterkaf as
under följande förutsättningar, nämligen om lifförsäkringsbolag (inclu-
sive assessmentförening), brand- eller sjöförsäkringsbolag ej inom sextio
dagar från förfallodagen betalar ostridig fordran eller underlåter att be¬
tala genom laga kraft egande utslag faststäld gäld, hvarvid dock den
Återkallelse
af concession.
*) »This association is not required by law to maintain the reserve which is required of ordinary
life insurance companiee.»
52
återkallade concessionen kan förnyas, derest betalning sker inom viss
tid, bestämd för lifförsäkringsbolag till trettio samt för brand- och sjö-
försäkringsbolag till sextio dagar (29, 45); om assessmentförening ej enligt
utfärdadt försäkringsbrefs innehåll betalar försäkringssummans hela belopp
eller öfverträder i lagen eller af superintendenten gifna föreskrifter
(39); samt om försäkringsbolag af annat slag än de nu nämnda, på an¬
mälan af superintendenten, af »Treasury Board» pröfvas hafva för¬
verkat concessionen (49).
Uaf{örtäk- n ^ör att försäkringsbolag upphör med sin verksamhet inom
ringsrörelse, benåda, meddelar lagen temligen utförliga föreskrifter. Ett lifförsäk-
ringsbolag, som sålunda önskar afveckla sin affär i Canada, bör först
och främst söka få alla sina förbindelser på grund af derstädes in¬
gångna försäkringsaftal på annat bolag öfver flyttade, hvilket dock ej
må ske . utan försäkringstagarnes samtycke. Derefter har bolaget att
till ministern aflemna en förteckning öfver inläudske försäkringtagare
med särskild uppgift rörande hvarje försäkring, huruvida den blifvit
Överflyttad å annat ^ bolag eller icke. Å denna förteckning behöfver
doclj ,^ke_ uPPfagas sådana försäkringstagare, med hvilka bolaget träffat
särskild öfverenskommelse om försäkringens fortfarande bestånd. Vi¬
dare skall bolaget i »Canada Gazette» låta införa tillkännagifvande
derom, att bolaget har . för afsigt att flytta sina tillgångar ur lan¬
det, och att den försäkringstagare, som har något att häremot erinra,
bör inom viss. tid derom göra anmälan. Sedan denna tid gått till
ända, kan ministern, efter det »Treasury Board» lemnat sitt bifall, för¬
ordna, att så stor del af bolagets inom Canada befintliga tillgångar, som
svarar mot det beräknade värdet af de försäkringar, hvilka icke blifvit
öfverflyttade till .annat bolag eller hvilkas innehafvare, på sätt ofvan är
sagdt, anmält missnöje, skall qvarhållas, och att återstoden skall öfver-
J.emnas. till det eller de bolag, som öfvertagit ansvaret för de öfriga
försäkringarne. De sålunda beslagtagna tillgångarne skola erbjudas
vederbörande försäkringstagare till fördelning pro rata, d. v. s. i förhål¬
lande till de beräknade värdena af försäkringarne (matematiska värdena);
och skall försäkring, för hvilken detta anbud antages, förklaras dödad.
Om anbudet,. hvilket skall framställas skriftligen enligt faststäldt formu¬
lär till hvarje särskild försäkringstagare, deremot icke af denne an-
tages, hvilket skall anses hafva skett, der försäkringstagaren icke inom
trettio dagar, afger svar å detsamma, så öfverlemnas beloppet till bo-
,som i sådant fall fortfarande är bundet af försäkringsaftalet.
Uträkningen af de matematiska värdena skall verkställas genom
53
superintendentens försorg enligt de i lagen faststälda, här ofvan
angifna grunder. För detta arbete beräknas en ersättning af tre
cents för hvarje försäkring, och skall kostnaden härför bestridas af
bolaget (33).
För brand- och sjöförsäkringsbolag meddelas för det fall, att bolaget
upphör med sin rörelse inom Canada, i vissa hänseenden afvikande be¬
stämmelser. Bolaget åligger dervid i regel att i ett eller flere i Canada
concessionerade försäkringsbolag återförsäkra alla sina löpande risker,
derest ej öfverenskommelse träffas med vederbörande försäkringstagare
derom, att försäkringspolisen återlemnas. Öfver de försäkringstagare,
hvilkas försäkringsbref hvarken öfverlåtits å annat bolag eller blifvit
återlemnade, skall särskild förteckning upprättas, hvarjemte bolaget skall
genom kungörelse i den officiella tidningen tillkännagifva, att försäk-
ringstagame hafva att inom viss tid, minst tre månader derefter, an¬
mäla missnöje angående upphörandet af bolagets rörelse. Härefter kan
finansministern, med »Treasury Boards» begifvande, för den händelse
bolaget pröfvas ega full tillgång att täcka sina förbindelser inom landet,
föreskrifva, antingen att all bolagets egendom skall öfverlemnas till
dess fria disposition, eller ock att viss del deraf skall qvarhållas för
att tjena såsom säkerhet för fullgörandet af gällande försäkringsaftal
och, i mån af dessas utlöpande eller fullgörande genom betalning, till
bolaget återställas (47).
Slutligen må nämnas, att hvad i lagen stadgas för bolag eller för¬
ening, i tillämpliga delar gäller jemväl om enskild person, som, enligt
hvad ofvan sagts, må hafva erhållit tillstånd att i Canada drifva för¬
säkringsrörelse.
Ryssland.
Genom en af ryske kejsaren den 6 juni 1894 utfärdad förordning
äro bestämmelser gifna om statskontroll å ryska och utländska privata
försäkringsanstalter, som inom Ryssland drifva rörelse, äfvensom å de
Enskild per¬
son försäk-
ringsgifvare.
54
Kontroll-
komité.
Försäkrings-
anstalts bil¬
dande.
Försäkrings¬
fond m. m.
på ömsesidighet grundade bolag af mera offentlig natur, hvilka i de
ryska guvernementen och städerna förmedla obligatorisk försäkring af
egendom. Denna kontroll utöfvas af en vid inrikesministeriets ekonomi¬
departement inrättad försäkringskomité, i hvilken nämnda departements
direktör är sjelfskrifven ordförande, och hvars ordinarie ledamöter ut¬
göras af två medlemmar från inrikesministeriet och två medlemmar från
finansministeriet. Der så erfordras, kan komitén för särskilda fall så¬
som sakkunnige deltagare i rådslagen, men ej i besluten tillkalla försäk-
ringstekniskt bildade personer, embetsmän eller representanter för för¬
säkringsbolag, hvilkas intressen beröras af det förevarande ärendet.
Komiténs beslut träda i kraft först efter det de blifvit stadfästa af
inrikesministern, i vissa fall efter samråd med finansministern. Kost¬
naden för den af försäkringskomitén utöfvade tillsynen bestrides af
medel, erhållna genom en å försäkringsbolagen lagd särskild skatt, som
fastställes enligt lag för tre år i sender.
Några positiva vilkor för bildande af privata ömsesidiga försäk-
ringsanstalter uppställas ej; rörande försäkringsaktiebolag stadgas der¬
emot i en särskild förordning, att för hvarje försäkringsgren måste
finnas ett grundkapital af 500,000 rubel, innan rörelsen får taga sin
början inom Ryssland — en bestämmelse, som dock icke erhöll retro¬
aktiv verkan för redan bestående bolag. Vidare må, innan organisa-
tionskostnaderna blifvit guldna, större utdelning till aktieegarne än sex
procent å aktiekapitalet icke ega rum. Hvad till organisationskost-
nader må hänföras, bestämmes för försäkringsanstalt af hvarje slag
af försäkringskomitén; organisationskostnaderna, hvilka icke få öfver¬
stiga tio procent af grundkapitalet, skola amorteras inom loppet af
tio år.
Af försäkringskomitén pröfvas alla privata försäkringsanstalters stad¬
gar och försäkringsvilkor äfvensom särskilt lifförsäkringsanstalters död¬
lighetstabeller, räntefot och formler för försäkringsfondens beräkning.
Vidtagna ändringar i stadgar, försäkringsvilkor eller beräkningsgrun¬
der skola ock af komitén granskas och stadfästas för att erhålla
gällande kraft.
Angående bildande af premiereserver föreskrifver lagen, att såsom
försäkringsfond skall redovisas: vid brandförsäkring fyrtio procent af
de i förskott upptagna premierna, vid lifförsäkring så stor del af de
inbetalda premierna, som enligt de antagna beräkningsgrunderna mot¬
svarar summan af öfvertagna risker, vid transportförsäkring för viss
resa hela premien med afdrag af anskaffningskostnader, vid transport-
55
försäkring på viss tid äfvensom vid olycksfalls-, hagelskade-, häst- och
glasförsäkring så stor del af premierna, som motsvarar den ej aflupna
försäkringstiden med afdrag af anskaffningskostnader.
Försäkringsaktiebolag åligger härjemte att afsätta reservfond. Innan
denna uppgått till ett belopp, motsvarande en tredjedel af aktiekapitalet,
må utdelning till aktieegarne ej öfverstiga sju procent.
Alla privata försäkringsanstalter äfvensom anstalter för ömsesidig
obligatorisk egendomsförsäkring i städerna skola hos försäkringskomiten
tillkännagifva, hvilka de antagit till agenter. Komitén eger att, då an¬
ledning dertill förekommer, hos inrikesministern påyrka agenters af¬
sättning.
Förutom att i allmänhet tillse, det försäkringsaustalterna efterlefva
sina stadgar äfvensom lagar och författningar i öfrigt, samt, der så ej
sker, vidtaga laga åtgärder till vinnande af rättelse, tillkommer för-
säkringskomitén i synnerhet att öfvervaka försäkringsanstalternas kapital¬
placering, att i högsta instans leda den ömsesidiga försäkringen i gu-
vernementen och för de anstalter, som dermed ega befattning, utfärda
stadgar, att fastställa formulär för de årsredogörelser, balansräkningar och
statistiska uppgifter, som skola af försäkringsanstalterna afgifvas, samt
att, efter pröfning af dessa redogörelser, räkenskaper och uppgifter,
på förekommen anledning anställa revision af försäkringsanstalternas
affärsställning. Sådan revision kan af komitén företagas, när den så för
godt finner eller ock på yrkande af försäkringstagare eller aktieägare,
samt verkställes af en utaf komiténs medlemmar med biträde af revisorer.
Revisionen skall förnämligast afse det sätt, hvarpå anstaltens medel
gjorts fruktbärande, hvarjemte skall undersökas, huruvida premiereserven
blifvit riktigt beräknad. Om vid denna granskning befinnes, att grundkapi¬
talet tillika med premiereserven ej motsvaras af anstalten tillhöriga värde¬
papper och fastigheter samt fordringar med säkerhet af värdepapper eller, i
lifförsäkringsanstalt, de lifförsäkrades hos anstalten belånade försäkrings-
bref, ega revisorerne rätt att undersöka anstaltens gäldenärers räken¬
skaper för att utröna desses vederhäftighet så ock att af dem. fordra
uppgifter angående omständigheter, som kunna tjena till upplysning om
anstaltens affärsställning. Äfven till försäkringsagenters räkenskaper
kan granskningen utsträckas.
Revisionens resultat delgifves försäkringskomitén, som med ledning
deraf har att afgöra, huruvida ifrågavarande anstalt skall upplösas, äfven¬
som att i sådant fäll deltaga i och öfvervaka utredningen. Angående
upplösning af ömsesidig försäkringsanstalt saknas bestämmelser uti
ifrågavarande lag, men för försäkringsaktiebolags upplösning med eller
Agenter.
Tillsyn.
Försäkrings¬
aktiebolags
upplösning.
56
Utländska,
försäkrings-
anstalter.
utan konkurs meddelas åtskilliga stadganden, af hvilka må anföras
följande. — Om grundkapitalet minskats med fyrtio procent, och bristen
icke blifvit betäckt inom tre månader efter det, på framställning af
försäkringskomitén, en allmän bolagsstämma foreskrifvit grundkapita¬
lets komplettering, eller om styrelsen i detta fall försummar att sam¬
mankalla aktieegarne, förklarar komiten aktiebolaget upplöst, hvarom
kungörelse utfärdas i dels åtskilliga ryska tidningar dels ock en tysk
och en fransk tidning. Utredningen verkställes af en liqviderings-
kommission, hvars ordförande utnämnes af inrikesministern. Försäk¬
ringsaktiebolag, som är i liqvidation, må ej afsluta nya försäkringsaftal.
Löpande försäkringar kunna, om försäkringstagarne det medgifva, öfver-
ffyttas å andra bolag. Utdelning till aktieegarne må icke ega rum, förrän
så väl bolagets förbindelser till försäkringstagarne som ock dess öfriga
skulder blitvit godtgjorda. Liqvideringskommissionen åligger icke blott
att bringa till allmänhetens kännedom bolagets årsräkenskaper äfven¬
som slutredovisningen, utan ock att månatligen under liqvidationen
offentliggöra bolagets balansräkning.
Om bolaget skulle befinnas vara insolvent, skall anmälan härom gö¬
ras hos vederbörande konkursdomstol, som derefter kan, efter förnyad
undersökning, der sådan pröfvas erforderlig, försätta bolaget i konkurs.
Äfven i detta fall kan inrikesministern åt en särskild liqvideringskom-
mission uppdraga att verkställa utredningen.
Förordningen af 1894 gäller, såsom ofvan är nämndt, äfven utländ¬
ska försäkringsanetalter som drifva rörelse inom Ryssland; men härförutom
hafva såsom tillägg till samma förordning af kejsaren utfärdats regle¬
menten angående tre större utländska lifförsäkringsbolag, nämligen de
amerikanska bolagen »New York» och »Equitable» samt det franska
bolaget »l’Urbaine». För bolaget »New York» stadgas sålunda, att vid
bolagets filial i S:t Petersburg skall såsom reservfond till säkerhet för
bolagets ryske försäkringstagare medelst deposition i riksbanken af-
sättas trettio procent af de inom Ryssland upptagna premierna. Denna
afsättning kontrolleras på det sätt, att de blankettböcker, ur hvilka bo¬
lagets qvitten å inbetalda premier afskiljas, äro försedda med två ta¬
longer, af hvilka den ena hos bolaget förvaras och den andra en gång
i. månaden insändes till inrikesministeriet. Derjemte skall öfver ryska
lifförsäkringar föras särskild bok, som likaledes på föreskrifvet sätt
kontrolleras. Riksbankens qvitten å de gjorda insättningarne jemte
uppgift å reservfondens storlek ingifvas till inrikesministeriet inom tre
månader efter slutet af hvarje räkenskapsår. Bolagets räkenskaper, i
hvad de afse den ryska lifförsäkringsrörelsen, skola föras på ryska
57
språket, som äfven skall användas vid utfärdandet af qvittenser och
dylikt. Bolaget är skyldigt att hålla sina räkenskaper och verifikationer
tillgängliga för granskning af inrikesministeriet, som genom sin revi-
sionsafdelning har att ingå i pröfning, huruvida, då månadsredovisning
eller årsredogörelse icke öfverensstämmer med motsvarande verifikatio¬
ner, befunnen oriktighet eller försumlighet i afseende å afsättning till
reservfond berott på ofrivilligt misstag eller afsigtlig uraktlåtenhet;
häraf beror sedermera beskaffenheten af den åtgärd inrikesministeriet
har att mot bolaget vidtaga. Kostnaderna för den revision af bolagets
förvaltning och räkenskaper, som af inrikesministeriet föranstaltas, be¬
stridas af bolaget, som i sådant hänseende åligger att vid slutet af
hvarje räkenskapsår deponera en summa, uppgående till minst en half
procent af sammanlagda beloppet af dess under året inom Ryssland
upptagna premier.
Slutligen må omnämnas dels det i en särskild författning af den Tontinförbud
17 april 1894 stadgade förbudet mot att inom ryskt område idka tontin-
försäkring med längre vinstuppsamlingsperiod än fyra år, en bestäm¬
melse, hvarigenom tillämpning af tontinsystemet i Ryssland, omöjlig¬
gjorts, dels ock den i ofvan omförmälda förordning af den 6 juni 1.894
förekommande egendomliga bestämmelsen, att lifiörsäkringsbolag icke
hafva rätt att i prospekt, afsedda att spridas i Ryssland, åberopa till¬
varon af bolaget tillhöriga kapital, som äro placerade utom landet.
Finland.
Om inländska försäkringsanstalter och deras verksamhet finnes i inländska
Finland icke någon speciallagstiftning. För försäkringsanstalter, gran- ^ftauT'
dåde på aktier, gäller den allmänna lagstiftningen om aktiebolag, näm¬
ligen lagen om aktiebolag den 2 maj 1895, hvilken fordrar, att aktie¬
bolags ordning skall af regeringen stadfästas. Sådan stadfästelse, hvil¬
ken meddelas af senaten å kejsarens vägnar, skall i regel beviljas, der
bolagsordningen är uppgjord i öfverensstämmelse med lagens föreskrif¬
ter och bolagets tillernade verksamhet befinnes vara sådan, att den¬
samma lagligen får utöfvas; men om bolaget skall drifva försäkrings¬
rörelse, må ock dervid pröfvas, huruvida med afseende å vidden och
beskaffenheten af bolagets rörelse särskilda bestämmelser erlordras.
Aktie må, der aktiekapitalet öfverstiger 50,000 mark, ej ställas å lägre
belopp än 100 mark. I försäkringsaktiebolags ordning kan, i motsats
58
Utländska
försäkrings-
anstalter.
mot hvad som är fallet i andra aktiebolag, bestämmas, att viss del af
hvarje aktie må utestå mot särskild förbindelse.
För öfrigt har en stadig praxis såsom hufvudregel fastslagit, att
äfven andra slag af försäkringsanstalter än aktiebolag måste utverka
regeringens tillåtelse att i Finland drifva rörelse, och att regeringen,
då den meddelar sådan tillåtelse och fastställer reglemente för anstal¬
ten, dervid fäster det förbehåll, att anstalten skall underkasta sig icke
blott vid concessionens meddelande gällande föreskrifter, utan äfven de
stadganden, som framdeles kunna komma att utfärdaR.
Beträffande de vilkor, under hvilka utländska försäkringsanstalter
må i Finland drifva rörelse, har kejsaren den 11 juni 1891 utfärdat en
kungörelse enligt hvilken utländsk — ej rysk — försäkringsanstalt, som
åstundar att i Finland utöfva annan försäkringsrörelse än uteslutande
återförsäkring, skall söka tillstånd dertill af senaten. Ansökningen skall
vara åtföljd af reglementet samt bevis derom, att anstalten i sitt hem¬
land med laga rätt under minst fem år utöfvat och fortfarande utöfvar
sådan försäkringsrörelse, som den ärnar bedrifva i Finland, att anstalten,
om den drifver lifförsäkringsrörelse, eger en försäkringsfond eller pre¬
miereserv motsvarande värdet af dess löpande risker, samt att anstalten
utsett och behörigen befullmäktigat en i Finland bosatt agent, som eger
att i alla af försäkringsrörelsen härflytande rättsförhållanden representera
anstalten. Vidare skall aflemnas särskild förbindelse af anstalten att
dels uti alla sådana rättsförhållanden underkasta sig finsk lag och finsk
domstols afgörande dels ock, för den händelse rörelsen i Finland upp¬
hör, derom omedelbart underrätta senaten med uppgift å den person, åt
hvilken uppdragits att afveckla affärerna inom landet. Om meddeladt
tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att inom landet drifva rörelse
äfvensom angående agentens namn och hemvist införes kungörelse i de
offentliga tidningarne, i hvilka ock den för agenten utfärdade fullmak¬
ten skall publiceras. På enahanda sätt skall, då ny agent antages, den
skedda förändringen och innehållet af den nye agentens fullmakt brin¬
gas till allmänhetens kännedom. Från och med den dag, då fullmakten
sålunda offentliggöres, erhåller den nye agenten rätt att för anstalten
sluta bindande aftal samt upphör den förre agentens behörighet i samma
afseende.
Vidtages ändring i reglementet, skall agenten inom sex månader
derefter till senaten inlemna uppgift derom.
Agenten åligger vidare att föra särskild bok öfver anstaltens rö¬
relse inom landet, särskildt för hvarje försäkringsgren, och att årligen
inom sex månader från räkenskapsårets utgång till senaten ingifva års-
59
redogörelse, utvisande beskaffenheten, antalet och beloppet af inom lan¬
det afskräde försäkringar, summan af uppburna premier, beloppet af
utbetalda ersättningar, omkostnaderna för rörelsen inom Finland, ansva-
righetssumman inom landet och beloppet af vinst eller förlust under
året äfvensom, särskildt hvad lifförsäkringsanstalt angår, det belopp,
som blifvit för försäkringstagarne afsatt till försäkringsfond eller pre¬
miereserv. Denna årsredogörelse införes i de allmänna tidningarne.
Slutligen är agenten pligtig att årligen till senaten ingifva ett af
den myndighet, som i anstaltens hemland utöfvar kontroll å dess verk¬
samhet, utfärdadt intyg derom, att anmärkning från nämnda myndig¬
hets sida icke förekommit emot anstaltens verksamhet i hemlandet, eller,
derest anmärkning gjorts, redogörelse för dess innehåll.
Åsidosätter utländsk försäkringsanstalt eller dess agent de i kun¬
görelsen gifna föreskrifter, eller brister anstalten i uppfyllandet af be¬
hörigen ingånget försäkringsaftal, kan concessionen förklaras förverkad.
Likaledes kan i anledning af anmärkning, som af kontrollerande
myndighet vare sig i anstaltens hemland eller i Finland framstälts mot
dess verksamhet, anstalten förbjudas att inom landet sluta nya försäk¬
ringsaftal.
Af de fyra större utländska bolag, som vid tiden för berörda kun¬
görelses utfärdande i Finland idkade lifförsäkringsrörelse, nämligen
»Mutual Life Assurance Company» »Equitable», »Mutual Reserve Fund
Life Assurance Company» och »NewYork», underlät det sistnämnda att
i enlighet med kungörelsens föreskrift söka förnyad concession, hvar¬
emot af »Mutual Reserve» gjord concessionsansökning afslogs.
Kontrollen öfver de utländska försäkringsanstalterna, hvartill, så¬
som ofvan är antydt, icke hänföras ryska försäkringsanstalter, så ock
öfver finska försäkringsaktiebolag, utöfvas af ett af senaten förordnadt
publikt ombud, som särskildt har skyldighet att i de försäkrades in¬
tresse pröfva riktigheten af de utländska anstalternas för publikation
afsedda uppgifter äfvensom de inhemska försäkringsaktiebolagens kapi¬
talplaceringar och operationer i allmänhet. Denne försäkringsinspektör
eger att i sådant hänseende öfvervara styrelsesammanträden och, om
så erfordras, deltaga i revision af förvaltning och räkenskaper. Kost¬
naden för inspektionen bestrides af vederbörande försäkringsanstalt.
De på ömsesidighet grundade finska försäkringsanstalterna stå der¬
emot icke under någon som helst statskontroll, och då de flesta af dem
jemväl äro fritagna från skyldighet att afgifva årsredogörelse angående
sin verksamhet, äro de ock uteslutna från hvarje möjlighet till sta¬
tistisk behandling.
Kontroll.
60
Danmark.
Brand- I Danmark förekommer icke någon allmän lagstiftning om för-
fföreningar~ säkringsanstalter. Föreningar för brandförsäkring af byggnader å lands¬
bygden äro deremot, för så vidt deras stadgar blifvit af justitieministern
pröfvade och faststälda, underkastade bestämmelserna i en den 12 april
1889 af danska riksdagen antagen och samma år af regeringen utfärdad
lag. Ovilkorlig skyldighet att till sanktion inlemna stadgarne åligger
icke förening af omförmälda beskaffenhet; men det synes vara nämnda
lags mening att härtill kraftigt uppmuntra, enär det justitieministerns
beslut, hvarigenom stadgarne faststälts, medför åtskilliga för föreningen
synnerligen afsevärda förmåner. Endast med faststäldt reglemente för¬
sedd förening af ifrågavarande slag eger att angående meddelad för¬
säkring utfärda för andra försäkringsföreningar och för offentlig myndig¬
het bindande intyg, och allenast sådan förenings i stadgad ordning
uttaxerade afgifter äro utmätningsgill samt tillagda förmånsrätt i den
brandförsäkrade byggnaden, hvartill kommer, att omyndiges och offentliga
stiftelsers medel kunna placeras i fastighet, hvars åbyggnader äro i
dylik auktoriserad förening försäkrade.
För att justitieministern ma meddela sanktion å stadgarne samt ut¬
färda^ kungörelse derom, att föreningen kommit i åtnjutande af berörda
förmaner, fordras först och främst, att hos föreningen blifvit anmälda
försäkringar till ett belopp af tillhopa minst tjugu millioner kronor —
ett stadgande, hvaråt dock icke gifvits retroaktiv verkan beträffande
sådana äldre brandstodsföreningar, som inom ett år efter det lagen
träd t i kraft i öfrigt underkastat sig dess bestämmelser. Vidare skola
de ingifna stadgarne öfverensstämma med åtskilliga i lagen närmare
angifna grundsatser, af hvilka följande äro i detta sammanhang de vig-
tigaste.
För föreningens förbindelser skola dess medlemmar, så länge de
mellan hvar och en af dem och föreningen ingångna försäkrings¬
avtal gälla, svara solidariskt i förhållande till hvars och ens försäk¬
ringssumma, dock ej till högre belopp än den försäkrade egendo¬
mens värde. Inom tre år, efter det försäkringsrörelsen tagit sin bör¬
jan, skall bildas en reservfond till belopp motsvarande en femtedels
procent af den totalförsäkringssumma, hvarmed föreningen trädde i
61
verksamhet. En tredjedel af denna reservfond skall under hvart och ett
af de tre åren kontant inbetalas. Sedermera skall fonden uppehållas vid
ett belopp motsvarande en femtedels procent af försäkringssumman.
Uppstår brist, skall det föreskrifna beloppet åter fyllas inom två år.
De till reservfond afsätta medel skola, der ej justitieministern för sär-
skildt fall härifrån medgifver undantag, göras fruktbärande på samma
sätt, som angående omyndiges medel är i lag stadgadt, och må icke
användas till andra ändamål än sådana, som stå i samband med för¬
eningens syfte. Sker annorledes, blifva de, som deltagit i sadant lag-
stridigt beslut, solidariskt förbundne att gälda derigenom uppkommen
förlust. _ ... . .
På ifrågavarande sätt auktoriserad förening är skyldig att inom
beloppet af faststäld maximirisk, hvilken icke i något fall må öfverstiga en
tredjedel af sammanlagda beloppet af föreningens risker, efter ansök¬
ning till försäkring antaga hvarje inom föreningens verksamhetsområde
belägen byggnad, som enligt allmän lag kan anses ändamålsenligt in¬
rättad mot eldfara och hvars värde kan uppskattas i penningar,, dock
med undantag af dels sprängämnesfabriker med flere eldfarliga inrätt¬
ningar och dels endast tillfälligt uppförda byggnader.
Föreningens styrelse åligger att en gång om året afsluta förenin¬
gens räkenskaper angående dess inkomster och utgifter samt upprätta
en öfversigt af dess tillgångar och skulder så ock en förteckning, ut¬
visande antalet. och beloppet af gällande försäkringar, särskild! för
hvarje farlighetsklass. Räkenskaperna skola senast tre månader efter
försäkringsårets slut underställas pröfning af revisorer och senast sju
veckor, efter det detta skett, jemte revisionsberättelsen och styrelsens
förklaring deröfver offentliggöras. Räkenskapernas publikation sker
genom införande i föreningens eget pressorgan eller, der sådant ej
finnes, i en eller flere af justitieministern i sådant hänseende godkända
ortstidningar. De afslutade räkenskaperna skola delgifvas justitiemini¬
stern, hvilken derjemte egen infordra de uppgifter och förklaringar,
som af honom må pröfvas erforderliga. Försummelse af föreskriften
om räkenskapernas ingifvande är belagd med dagaböter till belopp af
femtio kronor. Under fyra veckor efter det räkenskaper och revisions¬
berättelse jemte utlåtanden deröfver blifvit offentliggjorda, skola der¬
jemte originalen till dessa handlingar å föreningens kontor hållas till¬
gängliga för medlemmarne.
Ändras bestämmelserna angående medlemmarnes tillskottsskyldighet
eller vidtages eljest ändring i föreningens stadgar, varder sådan ny
bestämmelse icke' gällande utan justitieministerns godkännande.
62
Tillsyns-
Tcomité.
Justitieministern kan på framställning af försäkringstagare med en
försäkringssumma af sammanlagdt, minst 500,000 kronor eller då han
eljest pröfvar lämpligt, anställa en undersökning af föreningens verk¬
samhet och förmögenhetsställning. Kostnaderna härför bestridas, i förra
fallet, enligt justitieministerns bepröfvande antingen af dem, som på¬
yrkat undersökningen, eller af föreningen och, i senare fallet, af för¬
eningen. Om vid undersökning befinnes, att sammanlagda försäkrings¬
beloppet nedgått under tjugu millioner kronor, eller att lagens bestäm¬
melser eljest hafva blifvit öfverträdda, eller finnas missförhållanden i
öfrigt vara inom föreningen rådande, kan justitieministern återkalla be¬
slutet om beviljande af ofvan om förmälda förmåner.
Jemte ofvanberörda mera tillfälliga kontroll kan justitieministern,
der han anser sådant nödigt, anordna särskild stadigvarande uppsigt
öfver försäkringsanstalt af ifrågavarande beskaffenhet.
Det förtjenar omnämnas, hurusom enligt dansk rätt försäkrings-
föreningar äro att hänföra till så kallade »unavngivne Interessentskaber»,
hvilka, ehuru de hafva särskild firma och från medlemmarne afskild
förmögenhet, dock icke anses utgöra »juridiska personer». I samman¬
hang med förenings firmaanmälning skall enligt firmalagen af den 1
mars 1889 uppgifvas, hvad i dess reglemente må finnas stadgadt om
medlemmarnes ansvarighet gent emot tredje man.
I syfte att åstadkomma lagbestämmelser om uppsigt öfver lifför-
säkringsanstalter lära förarbeten pågå i Danmark.
Norge.
.De i Norge gällande knapphändiga lagstadganden, som angå för-
säkringsanstalter, återfinnas i två äldre förordningar, den ena af den
15 maj 1810 och den andra af den 30 november samma år, enligt
hvilka de bolag, som idka lifförsäkringsrörelse, stå under tillsyn af en
permanent komité, som har att granska bolagens till komitén ingifna
reglementen, prospekt m. m., och som eger befogenhet att offentliggöra
resultatet af verkstäld granskning. Sedan genom en lag om »Forrettig-
heder for Assuranceforeninger» den 9 augusti 1839 de försäkrings-
föreningar, som erhållit kunglig sanktion, tillerkänts vissa förmåner,
63
lärer den praxis hafva utbildat sig, att försäkringsanstalter, som önska
få sina stadgar faststälda af Konungen, insända dessa till »Kirkedeparte-
mentet», som infordrar nämnda komités utlåtande, huruvida stadgande
böra godkännas eller icke. Om ock sålunda komitén haft en vigtig
funktion att fylla och dess verksamhet icke saknat betydelse, torde
dock den gällande lagstiftningen i sjelfva verket vara föga effektiv,
enär något äfventyr för lifförsäkringsanstalts uraktlåtenhet att insända
reglemente för stadfästelse, öfverlemna prospekt o. s. v. icke finnes
i lag utsatt.
Utländska försäkringsanstalter operera i Norge ohindradt och utan
kontroll.
Emellertid hafva för afhjelpande af de brister, som sålunda vidlåda
Norges lagstiftning angående försäkringsanstalter, på senare tider, näm¬
ligen i sammanhang med bolagslagstiftningens omarbetning genom
»Aktielovkommissionen», åstadkommits omfattande förarbeten, hvilkas
resultat närmast föreligger i ett den 23 december 1895 afgifvet be¬
tänkande med »Udkast till Lov om forsikringsselskaber» jemte motiv;
och lemnas här nedan af detta lagförslag en framställning, hvilken dock
ansetts kunna inskränkas till allenast de mera anmärkningsvärda punk¬
terna deraf.
Förslaget ansluter sig till »Aktielovkommissionens» förslag till lag
om aktiebolag, till hvilket det utgör ett komplement beträffande dels
på ömsesidighet grundade försäkringsanstalter i allmänhet, dels lififör-
säkringsanstalter, grundade vare sig på aktier eller på ömsesidig an¬
svarighet, och dels utländska försäkringsanstalter af alla slag.
Försäkringsverksamhet må enligt förslaget icke drifvas af andra än
aktiebolag och ömsesidiglietsanstalter. — Under lagförslagets bestämmel¬
ser hänföras ej sjuk- och begrafningskassor, pensionsinrättningar eller
liknande understödsföreningar, hvilka fortfarande skulle vara underkastade
bestämmelserna i 1810 års lagstiftning, derest nämligen icke af Konun¬
gen annorlunda förordnas eller i sådan förening meddelas kapitalför¬
säkring å större belopp än fyrahundra kronor eller lifränta å mer än
fyrtio kronor, då föreningen i hufvudsak skulle falla under lagförsla¬
gets bestämmelser angående lifförsäkringsanstalter. Derjemte skulle
Konungen ega att, på framställning af ofvannämnda tillsynskomité och
här nedan omförmälda kontrollkontor, föreskrifva, att sådan mindre
understödsförening skulle ombildas till ömsesidig försäkringsanstalt i
full öfverensstämmelse med lagförslagets föreskrifter. — Vidare skulle,
enligt förslagets »Almindelige Bestemmelser», försäkringsanstalt ej få
Lagförslag
angående
försäkrings¬
anstalter.
64
Kontroll¬
kontor.
Årsraken-
skaper.
drifva annan rörelse än försäkringsrörelse och ^försäkringsanstalt, i regel
ej tillåtas att med lifförsäkringsrörelsen förena annan försäkringsrörelse
eller att taga återförsäkring i eller meddela återförsäkring åt lifförsäk-
ringsanstalt, som drifver annan rörelse än lifförsäkring — en bestäm¬
melse, hvarom dock inom kommissionen rådt olika meningar. Stadgan¬
det, att lifförsäkringsanstalt ej må idka annat slag af försäkringsrörelse
än lifförsäkring, skulle emellertid ej för utländskt lifförsäkringsbolag ega
retroaktiv verkan. Vinst må ej beräknas i längre perioder än fem år och
måste efter denna tids förlopp i sin helhet godtskrifvas försäkrings-
tagarne eller till dem utbetalas, dock att för åstadkommande af utjem¬
ning högst en sjundedel af vinstens totalsumma må innehållas.
För att öfva tillsyn å alla i Norge opererande försäkringsanstalter
skulle enligt förslaget inrättas ett kontrollkontor, bestående af tre leda¬
möter jemte nödig tjenstemannapersonal; af ledamöter^ skulle en vara
försäkringsmatematiker och en hafva aflagt juridisk embetsexamen. Detta
kontrollkontor skulle ega icke blott att när som helst på begäran få del
af hvarje i Norge opererande försäkringsanstalts böcker och dokument
— med undantag af upplysningar angående lifförsäkrades helsotillstånd
och, i fråga om utländsk anstalt, endast i hvad angår dess rörelse inom
Norge — utan äfven att affordra sådan anstalt uttömmande skriftligt
svar på framstäld fråga angående anstaltens affärsställning. Till be¬
stridande af kostnaderna för nämnda embetsverk skulle hvarje försäk¬
ringsanstalt, som i Norge drifver rörelse, årligen betala ett af Konungen
faststäldt belopp, högst två pro mille af bruttopremieinkomsten för året
och minst femtio kronor, förutom utgifter för de publikationer angående
anstalten, som komme att af kontoret ombesörjas.
Förslaget är grundadt på publicitetsprincipen: i enlighet dermed
skulle hvarje i Norge opererande försäkringsanstalt årligen upprätta
och inom viss tid — för lifförsäkringsanstalter fyra, för sjöförsäkrings-
anstalter nio och för öfriga försäkringsanstalter sex månader efter räken¬
skapsårets utgång — till kontrollkontoret ingifva årsräkenskaper sär¬
skilt för den inländska och särskild! för den utländska rörelsen samt
omfattande vinst- och förlusträkning och balansräkning enligt i lagen
intaget formulär. Härvid har anstalt, som drifver flere »forskjellige
Forsikringsvirksomheder», att särskild! för hvarje sådan rörelsegren upp¬
rätta vinst- och förlustkonto samt passiva af balanskontot. Bland passiva
skulle särskildt upptagas »uoptjent Premie», hvartill skulle afsätta^ dels
ett belopp, motsvarande i transportförsäkringsanstalter: vid reseförsäkring
hela premien och vid tids försäkring premien för den ännu ej aflupna risken
utan afdrag för omkostnader samt i andra skadeförsäkringsanstalter en
65
tredjedel af årets totala premieintägt utan afdrag för kostnader dels
ock derjemte, der försäkringen tecknats för längre tid än ett år, hela
premiebeloppet för den ännu återstående tiden. I lifförsäkringsanstalter,
h vilka enligt förslaget hafva att årligen aflemna förutom årsräkning ett
antal uppgifter af ungefärligen samma slag som i Preussen affordras
dylika anstalter, skulle bland balansräkningens passiva, upptagas dels
premiereserv, med angifvande af hvad deraf belöper a olika försäkrings-
grenar, dels ock, der vid premiereservens beräkning hänsyn ej tagits
till den »uoptjente Premie», visst belopp för hvarje försäkring i för¬
hållande till den återstående försäkringstiden. Premiereserven skulle i
lifförsäkringsanstalt enligt de för anstalten gällande grunder beräknas
för hvarje särskild försäkring och vara lika med det kontanta när¬
varande värdet af försäkringssumman med afdrag af det kontanta vär¬
det af de framtida för försäkringen utfästa nettopremierna. Konungen
skulle ega att till efterrättelse fastställa viss beräkningsmetod, vissa
dödlighetstabeller och viss räntefot; och skulle det icke vara tillåtet att
låta premiereserven sjunka under det belopp, densamma komme att
erhålla enligt beräkning med användande af sålunda faststälda grunder.
Men om dessa ändrades derhän, att premiereserven måste, ökas, skulle
lifförsäkringsanstalt för åstadkommande häraf ega en frist af .femton
år. — Kontrollkontoret skulle åligga att efter granskning af de ingifna
räkenskaperna offentliggöra desamma i den officiella kuugörelsetidningen.
För bildande af försäkringsanstalt erfordras enligt förslaget ej. con-
cession, blott registrering. Detta skulle gälla så väl om försäkrings¬
aktiebolag — nämligen enligt »Aktielovkommissionens» förslag till lag
om aktiebolag — som ock, enligt nu ifrågavarande förslag, om ömse¬
sidiga försäkringsanstalter.
Angående stiftande af anstalt utaf sistnämnda slag meddelas i
förslaget särskilda bestämmelser. Successiv stiftelse, d. v. s. inbjud¬
ning, skulle vara obligatorisk för alla dylika anstalter; och skulle i in¬
bjudningen angifvas bland annat reglerna för, huru medlemmaines blif¬
vande ansvarighet skulle vara beskaffad och göras gällande, minimi-
teckningssummans belopp, sättet för organisationskostnaders .bestridande,
samt, der visst garantikapital skulle förskjutas, de förutsättningar, under
hvilka anstalten skulle få förfoga deröfver, äfvensom reglerna för garan-
tisternas rösträtt och valbarhet i anstalten samt rätt till ränteutdelning.
I alla händelser skulle, enligt förslaget, hvarken till ränta eller till
amortering å garantikapitalet få användas andra medel än rent öfver¬
skott. Skulle garantikapitalet helt eller delvis inlösas, måste motsva¬
rande belopp afsättas till reservfond. Garantisterna få ej deltaga i
Bildande af
försäkrings¬
anstalt.
Ömsesidiga
försäkrings¬
anstalter.
66
beslut, om huru öfverskott skall användas eller huruvida garantikapital
skall helt eller delvis återgäldas. Organisationskostnader vid bildandet
och under det första verksamhetsåret må i ömsesidig försäkringsanstalt,
i hvilken garantikapital ej blifvit tillskjutet, upptagas bland activa att
afskrifvas under loppet af fem år med minst en femtedel årligen. I
anstalter med garantifond må organisationskostnaderna ej balanseras och
garantisterna ej bekomma någon ränta eller utdelning, förr än dessa
kostnader äro till fullo betäckta — ett stadgande, hvarom dock så till
vida inom komitén. råd t olika meningar, att två af dess ledamöter före¬
slagit, att äfven i anstalter af sistnämnda slag organisationskostnader
skulle få balanseras i fem års tid och garantisterna, innan desamma blif¬
vit guldna, erhålla högst fyra procent ränta å det förskjutna kapitalet.
Medlemmarnes ansvarighet i ömsesidig försäkringsanstalt skall vara
i dess stadgar närmare bestämd. Men om bestämmelse härom saknas,
skola bland annat följande i detta afseende gifna föreskrifter tillämpas.
I anstalt, som upptager fixa premier, fördelas uttaxerade belopp i för¬
hållande till premiernas storlek, uttaxeradt belopp, som af medlem ej
kan gäldas, utdebiteras på öfrige medlemmar, och belopp, som af med¬
lem skall tillskjutas, må icke i något fall öfverstiga beloppet af hans
försäkringssumma. I lifförsäkringsanstalt kan stadgas, att uttaxering ej
må ega rum, utan att i stället, för täckande af brist, anstaltens för-
plig-telser mot hvarje särskild försäkringstagare skall proportionsvis redu¬
ceras. 1 skadeförsäkringsans tält kan tillskottsskyldigheten genom be¬
stämmelse i stadgarne begränsas, dock i anstalt, som upptager fixa pre¬
mier, icke till lägre belopp än två gånger premien, der tillskottet utgår
i förhållande till denna, eller till mindre än tio procent af försäkrings¬
summan, der tillskottet beräknas i proportion till denna senare. Upp¬
bäras icke fasta premier, skola årsutgifterna fördelas på medlemmarne
i förhållande till hvarje medlems »Bi drags vmrdi» — hvarmed, enligt
lagförslagets motiv, förstås produkten af försäkringssumman för det sär¬
skilda föremålet och sannolikheten för att skada skall drabba detsamma —;
och må hvarje medlems tillskottspligt dervid icke begränsas till mindre
än femton procent af hans »Bidragsvrerdi». Derest genom begränsning
af ansvarigheten inkomsterna jemte tilläfventyrs befintlig reservfond
under en räkenskapsperiod ej skulle förslå att betäcka utgifterna, skola
de förfallna ersättningsbeloppen proportionsvis minskas.
Såsom medlem af försäkringsanstalt skall, likaledes under förut¬
sättning att .ej annorledes blifvit i stadgarne bestämdt, anses jemväl
annan försäkringsanstalt, som derstädes tagit återförsäkring. Dock; må
ömsesidig försäkringsanstalt ej i återförsäkring mot fast premie mottaga
67
försäkringar till större belopp än tjugufem procent af dess totala för¬
säkringssumma. Enahanda gräns är satt för ömsesidig försäkrings-
anstalts rätt att mot fast premie meddela direkt korttidsförsäkring.
Öfverskott likasom brist må ej fördelas på andra än dem, som
under ifrågavarande räkenskapsperiod varit medlemmar af anstalten.
Medlems ansvarighet preskriberas inom tre ar från förfallodagen; såsom
förfallodag anses, der premien erlägges i förskott, den dag, då försäk¬
ringen tecknades, och vid uttaxering den dag, da stämma hållits, vid
hvilken den räkenskap, hvari tillskottet blifvit faststäldt, godkändes.
Jemväl ersättningsanspråk af medlem i skadeförsäkringsanstalt preskri¬
beras inom tre år.
Sjunker ömsesidig anstalts försäkringsbestånd under den i inbjud¬
ningen angifna minimigränsen, skall, derest denna gräns ej inom tre må¬
nader efter hållen stämma åter uppnås, anstalten upplösas.
För lifförsäkringsanstalter meddelas i lagförslaget särskilda, temligen
utförliga stadganden, af hvilka här må framhållas de vigtigaste.
De, som vilja stifta lifförsäkringsanstalt, grundad vare . sig på
aktier eller ömsesidig ansvarighet, skola, innan inbjudning till teck¬
ning utfärdas, till kontrollkontoret insända vissa uppgifter, bland annat
angående den räntefot och de dödlighetstabeller, som skola användas,
jemte tabeller öfver diskonterade talen samt summorna af dessa tal
för alla åldrar, och angående reglerna för beräkning af så väl netto¬
som bruttopremier vid alla de försäkringskombinationer, anstalten skall
komma att tillämpa, så ock för sättet att beräkna den del af öfver-
skottet, som skall utbetalas såsom vinst (bonus), för sättet att fördela
och utbetala dylik vinst samt, der vinst utdelas endast mot förhöjd
premie, för sättet att beräkna denna förhöjda premie. Vidare skola
ingifvas tabeller, innehållande hvar femte af de premier, som skola i
premietarifferna upptagas, jemte motsvarande nettopremier, äfvensom upp¬
gift om försäkringsvilkor, maximirisk m. in. Skall rörelsen utsträckas
till främmande land, måste derjemte uppgift lemnas om de afvikelser,
som skola gälla beträffande försäkringar i utlandet. Dessutom kan kon¬
trollkontoret, om så pröfvas nödigt, med departementets samtycke in¬
fordra ytterligare upplysningar.
Sedan behöfliga uppgifter inkommit, skall kontrollkontoret så fort
som möjligt företaga ärendet till pröfning och dervid afgifva ett moti-
veradt utlåtande angående frågan, huruvida företaget är grundadt på
sunda principer eller icke. Detta utlåtande, hvari särskildt skall uttryck¬
ligen framhållas, huruvida bruttopremierna anses tillräckligt höga, och
som skall utmynna i antingen ett godkännande af den föreslagna orga-
Lifförsäk¬
ringsan¬
stalter.
68
nisationen eller ett afstyrkande från anstaltens bildande, skall derefter
på särskildt sätt offentliggöras och intagas i hvarje exemplar af utfärdad
inbjudning. Teckning af aktier eller af försäkring, som egt rum innan
kontrollkontorets utlåtande sålunda offentliggjorts, skall af registrerings-
myndigheten betraktas som ogjord. Stiftas lififörsäkringsanstalt i trots
af kontrollkontorets afstyrkande utlåtande, skall detta utlåtande intagas
omedelbart efter anstaltens namn så väl i alla dess för allmänheten
afsedda meddelanden som ock i försäkringspoliserna.
Lififörsäkringsanstalts reservfond skall tillsammans med den inbetalda
delen af aktiekapitalet eller garantikapitalet utgöra minst fem procent
af premiereserven. Drifver anstalten försäkring med dödsrisk, måste
dessutom finnas en ytterligare reservfond, uppgående till minst en pro-
• cent af totalsumman af de försäkringar af detta slag, hvilka bolaget har
på egen risk. Dessa båda fonder betecknas med den gemensamma
benämningen »premiereservens säkerhetsfond». Om det skulle visa sig,
att anstaltens medel icke förslå till nämnda afsättningar, har dess sty¬
relse, vid äfventyr af fängelse eller höga böter, att utan uppskof derom
göra anmälan hos kontrollkontoret.
Reglementet skall nöjaktigt angifva det sätt, hvarpå anstaltens
fonder skola placeras. Premiereserven och dess säkerhetsfond må ej
redovisas i andra värdehandlingar än 1) pantobligationer med sådan säker¬
het, som i fråga om. omyndiges medel är i lag föreskrifven; 2) norska
hypoteksbanksobligationer; 3) norska statsobligationer eller andra obli¬
gationer, å hvilka norska staten garanterat viss ränta; 4) lätt säljbara
obligationer, utgifna af norsk kommun enligt för sådana obligationslån
gällande lag; 5) skuldsedlar, utfärdade af i anstalten lifförsäkrade per¬
soner med hypotek af deras försäkringsbref intill belopp motsvarande
försäkringens återköpsvärde. Från dessa bestämmelser undantages premie¬
reserven för i utlandet tecknade försäkringar, i den mån premiereserven
skall enligt derstädes gällande föreskrifter deponeras inom landet.
För att lififörsäkringsanstalt må kunna utdela något antingen så¬
som öfverskott (bonus) till de försäkrade eller såsom dividend eller
ränta på inbetaldt aktiekapital eller garantikapital, måste icke blott pre¬
miereserven, utan äfven dess säkerhetsfond till stadgade belopp före¬
finnas placerade på ofvan omförmälda sätt.
Återförsäkring af liflförsäkringsrisk, tecknad i Norge, må ej utan
kontrollkontorets samtycke ske hos bolag, som icke antingen är norskt
eller har hufvudagent i Norge. Sker annorledes, har det ursprungligen
försäkrande bolaget, om detta är ett norskt bolag, att afsätta premie¬
reserv för det reassurerade beloppet och, om det är ett utländskt
i»
69
bolag, att, i likhet med hvad förslaget i allmänhet stadgar angående
utländska bolag, verkställa deposition för samma belopp.
Lifförsäkringsanstalter äro enligt förslaget underkastade särskild
kontroll så väl i allmänhet som ock i synnerhet i händelse af upplös¬
ning genom liqvidation eller konkurs.
Minst en gång hvart femte år har kontrollkontoret att företaga
undersökning af hvarje lifförsäkringsanstalts ställning och att dervid
särskilt tillse, att premiereserven uppgår till föreskrifvet belopp. Finner
kontrollkontoret, att de medel, som tillhöra premiereserven och den före-
skrifna säkerhetsfonden, icke äro tillräckligt säkert placerade, skall an¬
stalten i motiverad skrifvelse härom underrättas med anmaning att fylla
bristen. Medgifver anstalten icke att sådan förefinnes, skola de värde¬
handlingar, i hvilka fondernas medel äro placerade, särskildt förtecknas
och värderas. Kostnaderna härför drabba antingen anstalten eller det
offentliga, beroende på, huru undersökningen utfaller. Skulle kontroll¬
kontoret finna anstaltens bruttopremier för låga, lemnas anstalten en tid
af 6—12 månader eller, der nedsättning i premiebeioppen vidtagits, en
månad för att åstadkomma nödig rättelse. Åsidosättes af kontrollkontoret
gjord uppmaning att höja bruttopremierna, skall kontoret i den officiella
kungörelsetidningen varna allmänheten för att taga försäkringar uti
ifrågavarande anstalt. Denna varning skall anstalten vid bötespåföljd
intaga i alla sina publikationer omedelbart efter firmanamnet så ock i
hvarje försäkringspolis. Af kontrollkontoret till departementet afgifven
årlig berättelse angående verkstäld revision af lifförsäkringsanstalterna
skall tryckas och vara tillgänglig i bokhandeln. Angående resultatet af
hvarje särskild revisionsförrättning skall en kortfattad förklaring intagas
i den officiella tidningen.
Bland öfriga bestämmelser om lifförsäkringsanstalter märkas i syn¬
nerhet följande. Lifförsäkringsaktiebolag må icke frivilligt nedsätta sitt
aktiekapital, och lifförsäkringsanstalt i allmänhet kan ej under sitt be¬
stånd fördela någon reservfond bland sina delegare eller försäkrings¬
tagare utöfver hvad som är uppsamladt till fördelning af bonus i högst
femåriga perioder. Sammansmältning af två lifförsäkringsanstalter och
öfverflyttning af försäkringsstocken från en anstalt till en annan måste
verkställas under kontrollkontorets ledning enligt särskildt föreskrifven
procedur. Dylik sammansmältning må öfverhufvud icke ega rum, om
protest deremot gjorts af ett antal försäkringstagare i de båda anstal¬
terna, representerande i hvardera anstalten minst en tiondedel af dess
hela försäkringssumma. Likaledes må öfverflyttning af försäkrings¬
beståndet från eu anstalt till en annan icke ske, derest inom den an-
70
Utländska
försäkrings-
anstalter.
stalt, som skulle öfvertaga försäkringarne, innehafvare af försäkringar
till belopp, motsvarande en tiondedel af denna anstalts hela försäkrings¬
summa, deremot gorå invändning. Lifförsäkringsanstalts liqvidation
äfvensom nedsättning af försäkringsbeloppen, der sådan blir nödig,
verkställas jemväl under kontrollkontorets ledning enligt särskilda reg¬
ler. Andra borgenärer än de lifförsäkrade må ej åtnjuta betalning
vidare än i den man något återstår, sedan alla förfallna försäkringar
blifvit betäckta samt försäkringsfond och säkerhetsfond blifvit afsätta
för alla. försäkringar, som ej öfvertagits af annan anstalt.
. tvister, som uppkomma i sammanhang med lifförsäkringsanstalts
liqvidation, afgöras i första instans af en särskild af Konungen tillsatt,
af två medlemmar bestående kommission, hvars beslut kunna öfverkla-
gas i Höieste Ret.
Utländsk försäkringsanstalt, som vill drifva rörelse i Norge, skall
der ega en ansvarig hufvudagent, som representerar anstalten i alla
frågor, och hvars fullmakt ej kan återkallas i andra fall, än då anstalten
afvecklar sin affär inom Norge, öfverflyttar den på annan anstalt, som
motsvarar lagens fordringar, eller ock utfärdar fullmakt för annan
hufvudagent. Utländsk skadeförsäkringsanstalt skall enligt förslaget
deponera följande belopp: 1) en summa i kontanta penningar eller nor¬
ska stats- eller hypoteksbanksobligationer, hvilken motsvarar minst hela
premieinkomsten af norska försäkringar under nästföregående år med
afdrag af hvad i norska bolag må vara återförsäkradt, dock högst ett¬
hundratusen kronor och minst femtiotusen kronor; 2) ett belopp, mot¬
svarande »uoptjente Premier» för samma försäkringar.
Utländsk 1 iffö rsäk rings an stalt har att i värdepapper af sådan be¬
skaffenhet, hvarom ofvan i fråga om norska lifförsäkringsanstalter är
sagdt, deponera 1) hela premiereserven för norska försäkringar, be¬
räknad enligt de af Konungen i sådant hänseende faststälda grunder,
med afdrag af premiereserverna för de i norska bolag återförsäkrade
belopp; 2) hälften af nästföregående års totala bruttopremieinkomst af
norska försäkringar med afdrag af guldna återförsäkringspremier; 3) en
säkerhetsfond, motsvarande minst fem procent af premiereserven jemte,
vid försäkring med dödsrisk, en procent af försäkringsbelopp, som
icke äro hos norska bolag återförsäkrade, dock icke under etthundra¬
tusen kronor.
De i Norge försäkrade skola ega »prioriteret Krav» på godtgörelse
ur sålunda deponerade summor.
Räntor å deponerade belopp kunna innehållas af departementet, om
sådant erfordras för åstadkommande af säkerhet för fullgörande af an-
71
staltens förpligtelse! och betäckande af förfallna ersättningsanspråk.
Finner kontrollkontoret, att de värdehandlingar, i hvilka deponeradt be¬
lopp gjorts fruktbärande, icke motsvara fullgod säkerhet, bar kontoret
rätt att påfordra bristens fyllande eller, der anstalten bestrider anmärk¬
ningens befogenhet, föranstalta om värdering, på sätt om norska för-
säkringsanstalter ofvan är sagdt.
Om utländsk försäkringsanstalt icke inom af kontrollkontoret ut¬
satt tid ställer sig till efterrättelse lagens stadganden i särskilda fall
eller af kontoret meddelade föreskrifter, kan kontoret genom kungö¬
relse i den officiella tidningen förklara anstaltens rätt att i Norge teckna
försäkringar suspenderad och samtidigt låta beslagtaga anstaltens i lan¬
det deponerade medel och öfriga tillgångar äfvensom begära departe¬
mentets beslut derom, att anstaltens rätt att teckna försäkringar i Norge
skall upphöra. Härjemte uppmanas de försäkrade att till kontrollkon¬
toret inbetala sina premier. Lemnar departementet sitt bifall till kon¬
trollkontorets hemställan, vidtager en särskild procedur i syfte att me¬
delst försäkringarnes öfverflyttning till annan anstalt eller annorledes
godtgöra de försäkrades fordringar hos anstalten.
Bland de i lagförslaget förekommande bestämmelser om lifförsäk-
ringsaftalet förtjena ett par här särskildt omnämnas. Den ena är den,
att lifförsäkrad, som, efter att hafva varit försäkrad i en anstalt under
tre år, upphör med premiebetalningen, skall, der ej fråga är om kort-
tidsförsäkring (på högst tio år), hafva ovilkorlig rätt att få sin försäk¬
ringssumma nedsatt till det belopp, som han vid ifrågavarande tidpunkt
kunde betinga sig mot erläggande på en gång af ett kontant belopp,
lika stort med försäkringens matematiska värde; om detta belopp icke
förslår till förvärfvande af en kapitalförsäkring å minst tvåhundra kronor
eller af en årlig lifränta å minst tjugu kronor, må dock anstalten för¬
klara försäkringen häfd och i stället utbetala det belopp, hvartill premie¬
reserven för försäkringen uppgår, d. v. s. det matematiska värdet. Den
andra af nu afsedda bestämmelser är förbudet för lifförsäkringsanstalt
att drifva tontinförsäkring under någon form eller att organisera sig
enligt det s. k. assessmentsystemet.
Bestämmel¬
ser om lif-
försäkrings-
aftalet.