Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
1
N:o 54.
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1903, kl. 12 midd.
Betänkande, angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
I en till innevarande Riksdag afbiten, till bevillningsutskottet hän¬
visad proposition, n:o 52, tiar Kungl. Maj:t, under åberopande af ett
propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden
för den 30 januari innevarande år, föreslagit Riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogadt förslag till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker.
Bevillningsutskottet får härmed jämlikt 40 § riksdagsordningen
afgifva utlåtande öfver berörda författningsförslag äfvensom öfver föl¬
jande, inom Riksdagens Andra Kammare i anledning af propositionen
väckta motioner, som likaledes hänvisats till utskottet, nämligen: n:o
159 af herr P. P. Waldenström jämte 71 andra af kammarens leda¬
möter, n:is 166 och 178 af herr D. JFI. Lyckholm, n:o 168 af herr
H. Andersson i (frimbo samt n:o 192 af herr O. F. Trapp, för indika
motioners innehåll utskottet här nedan kommer att närmare redogöra.
Enligt ofvan omförmälda statsrådsprotokoll har vid ärendets före¬
dragning inför Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet anfört
följande:
»Bland nya inkomstkällor, som måste anlitas för att tillföra stats¬
verket ökade inkomster, är äfven beskattning å tillverkningen af malt-
Bih. till Riksd. Frat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. (N:o 54) 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
drycker. Frågan om införande af skatt på maltdrycker bar också sedan
ganska lång tid tillbaka varit föremål för utredning. Sålunda uppdrog
Kungl. Maj:t den 11 februari 1881 åt den för öfverseende af gällande
brännvinslagstiftning år 1877 tillsatta kommitté att utarbeta förslag till
beskattning af maltdrycker, hvilket förslag af kommittén afgafs den 30
juni förstnämnda år. År 1891 uppdrog Kungl. Maj:t åt en ny kom¬
mitté att, efter granskning af 1881 års kommittéförslag och med hän¬
syn till därefter vunnen erfarenhet vid tillämpningen af maltdrycks-
beskattningen i främmande länder, inkomma med förslag i ämnet. Sedan
kommittén den 11 december 1891 afgifvit sitt betänkande samt finans¬
departementets kontroll- och justeringsbyrå den 8 oktober 1892 afgifvit
infordradt utlåtande i fråga om lämpligaste sättet för bestämmandet af
en gräns emellan svagdricka, å ena, samt starkare maltdrycker, å andra
sidan, förordnade Kungl. Maj:t, att 1891 års kommitté, förstärkt med
två ledamöter, skulle dels taga under förnyad ompröfning den i kom¬
mitténs förenämnda den 11 december 1891 afgifna betänkande om-
handlade frågan om drickats undantagande från beskattning, dels och
afgifva förslag till sådana ändringar uti och tillägg till de af kommittén
utarbetade författningsförslag, som kunde erfordras för beredande af
skattefrihet för dricka; och afgaf till följd af detta uppdrag kommittén
den 26 november 1892 nytt förslag till beskattning af maltdrycker.
Därjämte har svenska bryggareföreningen, med anledning af ett inom
finansdepartementet med ledning af 1892 års kommittébetänkande ut-
arbetadt nytt förslag, år 1894 med underdånig skrifvelse öfverlämnat
förslag till förordning om beskattning af maltdrycker med progressiva
skatteklasser.
Slutligen har Kungl. Maj:t den 4 april 1902 — sedan dåvarande
chefen för finansdepartementet, med erinran att den dittills föreslagna
beskattningen å tillverkningen af maltdrycker vore en råämnesbeskatt-
ning, vidare anfört, att särskildt ur synpunkten af den betydelse,
skatten vid sidan af dess syfte att bereda staten inkomst ansetts kunna
äga för nykterhetens främjande, företräde förmenats böra tillkomma eu
på den färdiga varan lagd skatt, att en sådan ölskatt införts i Danmark
genom en lag af den 1 april 1891, att om denna lags verkningar för-
värfvats en vid afgifvandet af föregående kommittébetänkanden icke
förefintlig erfarenhet samt att skattens tillämpning i Danmark uppgifvits
hafva utfallit på ett tillfredsställande sätt — uppdragit åt särskilda kom-
mitterade att taga frågan om lämpligaste sättet för anordnande af eu
maltdrycksbeskattning under förnyadt öfvervägande, med iakttagande
däraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker fritoges från beskattningen,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 3
samt att afgifva det förslag till författning i ämnet, hvartill utrednin¬
gen kunde föranleda.
Denna kommitté afgaf den 15 oktober 1902 underdånigt, betän¬
kande jämte förslag i ämnet, I kommitténs betänkande finnes intagen
en kortfattad redogörelse för de förut utarbetade förslagen till beskatt¬
ning af maltdrycker, hvarför jag nu ansett mig endast behöfva an¬
tyda dem.
I det år 1891 afgifna kommittébetänkandet angående beskattning af
maltdrycker har frågan om själfva förfaringssättet vid tillverkning af
maltdrycker äfvensom de olika system, som blifvit tillämpade vid beskatt¬
ning af samma drycker, utförligt af handlats, hvarför jag tillåter mig
att i denna del af ämnet hänvisa till hvad berörda kommittébetänkande
därom innehåller. Af samma komittébetänkande äfvensom af det betän¬
kande, som afgifvits af 1902 års kommitté, synes tydligen framgå, att
vid valet af beskattningssystem man endast har att hålla sig till dem,
som afse antingen skatt på den fullt färdiga varan eller ock skatt på
det använda maltet. Förstnämnda skatteform, produktskatten, kan åter
anordnas på olika sätt. Sålunda kan man låta skatten utgå antingen
såsom i Amerika med samma belopp för volymsenheten, det är hekto¬
litern, af den färdiga drycken utan afseende på dennas olika beskaffenhet
eller värde eller också med belopp per hektoliter, stigande med dryckens
alkoholhalt, vare sig proportinellt med nämnda halt eller i än starkare
progression, hvilken form, maltdryckernas alkoholbeskattning, föreslagits i
Norge, men ännu icke någonstädes tillämpats. Vidare kan skatten
anordnas så, att vissa drycker med låg alkoholhalt fritagas från beskatt¬
ning och alla öfriga beskattas med samma belopp per hektoliter — denna
skatteform användes i Danmark — och slutligen kan man anordna skatten
på sistnämnda sätt, men med den modifikation, att de drycker, som
underkastas beskattning, delas i grupper med olika skattesatser per
hektoliter. På sistnämnda system är ett vid 1902 års kommitébetän-
kande såsom bilaga fogadt utkast till förordning angående tillverkning
och beskattning af maltdrycker grundadt.
Till en början torde det då få anses uppenbart, att det amerikan¬
ska systemet, enligt hvilket alla maltdrycker beskattas lika utan af¬
seende å vare sig deras olika värde eller deras olika alkoholhalt, icke
kan komma till användning i Sverige. Beträffande öfriga produkt-
skattesystem, hvilka utförligt granskats af de kommittéer, som haft att
syssla med frågan om maltdrycksbeskattningen, har det, som afser
maltdryckernas beskattning efter alkoholhalten, vunnit många anhängare
och förespråkare, särskilt inom speciellt nykterhetsvänliga kretsar.
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Samtliga bemalda, kommittéer hafva emellertid afstyrkt hvarje försök
att tillämpa detta system, och då de skäl härför, som af 1902 års
kommitté åberopats, synas mig- tydligen ådagalägga, huru svårt att icke
säga omöjligt det skulle blifva att praktiskt tillämpa detsamma, anser
jag mig här böra anföra, hvad i detta ämne yttrats i kommitténs betän¬
kande, i synnerhet som kommitténs samtliga medlemmar i denna punkt
varit ense. Det heter där:
»Kommitterade hafva också enhälligt funnit sig förhindrade att
söka utarbeta något lagförslag, grundad! på en ren alkoholbeskattning
af maltdryckerna, och få kommitterade här meddela några af de skäl,
hvarför kommitterade funnit nämnda beskattningssätt icke kunna för¬
ordas.
Den likhet, det föreslagna förfaringssättet vid maltdryckernas
beskattning- skulle äga med nu gällande sätt för spritbeskattningen,
är i grunden blott skenbar. Mellan sprit- och maltdryckstillverkningen
råder nämligen den väsentliga skillnad, att under det den vid brän-
uerierna frambragta spriten är en destillationsprodukt, som från det
ögonblick, den afskiljes från mäsken och sålunda blir eu såsom sprit
användbar vara, kan genom själfva redskapen göras för tillverkaren
helt och hållet oåtkomlig, ända tills den blifvit uppmätt och profvad,
måste däremot maltdrycken under hela tillverkningsproceduren vara
fritt tillgänglig för bryggeripersonalen och således jämväl vara utsatt
lör de möjliga åtgärder, genom hvilka dess sammansättning i afseende
å extrakt- och alkoholhalt må kunna undergå ändring. Lätt inses, i
hvilken grad kontrollen härigenom försvåras. Hur stor vikt man än
vill tillägga de fabriksböcker, tillverkaren ålägges föra, måste dock
bestämmandet af det tal, efter hvilket skatten bör beräknas, ske under
kontroll. Skall beskattningen ske direkt efter alkoholhalten, varder detta
bestämmande af två slag. Äfven om extrakthalten ej medtages såsom
beskattningsgrund utan endast alkoholhalten, måste skattebestämningen
grunda sig på tvänne kontrollundersökningar, bestämmandet af mycken¬
heten och bestämmandet af alkoholhalten, och dessa två kontrollåtgärder
kunna icke ske vid samma period af ölets utveckling. Alkoholbildningen
fortgår nämligen alltjämt samtidigt med att ölet, innan det tappats,
undergår minskning till volymen. Alkoholhalten bör således bestämmas
vid själfva den slutliga aftappningen, men då svårighet möter att rätt
fastställa rymden af lagerfaten, som undergå förändring i sådant afseende,
måste uppmätningen företagas en eller annan månad tidigare vid öfver-
törandet från jäskaren till lagerfaten. Med anledning häraf torde finnas
nödigt att medgifva en större eller mindre rabatt för den volym¬
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
förminskning, som kan äga rum i lagerkällaren alltefter olika lagrings¬
tid. Kontrollörens befattning blir således mycket omfattande och be¬
svärlig. Härtill kommer, att de båda instrument, som i stort kunna
användas för alkohollialtens bestämmande, nämligen ebullioskopet och
Tornöes spetrometer, fordra försiktighet och vana, så att en viss teknisk
utbildning måste förutsättas hos kontrollören, hvilken således såväl på
denna grund som i följd af den tid, han behöfde använda inom bryg¬
geriet, måste aflönas ej för knappt och sannolikt icke skulle kunna
åtnöjas med mindre än 8 till 10 kronor om dagen. När nu därjämte
erfordras en eller två kontrollörer vid hvarje bryggeri och åtskilliga
biträden med lägre aflöning, kommer kostnaden för denna kontroll att
uppgå till ett så afsevärdt belopp, att kommitterade, oaktadt sina sym¬
patier för den rena alkokolbeskattningen såsom ur skyttesynpunkt fullt
rättvis samt med afseende å nykterhetens främjande synnerligen för¬
delaktig, ej vågat framlägga ett på denna princip grund adt förslag, då
syftet med maltdrycksbeskattningen måste vara att äfven genom en
måttlig skatt bereda statskassan en nämnvärd inkomst.»
För den i Danmark tillämpade formen af produktbeskattning
lämnas i 1902 års kommittébetänkande en utförlig redogörelse, hvar-
jämte den i Danmark nu gällande Lov om en 01skat in. m. intagits
såsom bilaga till betänkandet. Lagens hufvudpunkter äro följande:
Allt för afsalu tillverkadt Öl, som, när det utlämnas från bryggeriet,
håller 2 \ 4 viktprocent (motsvarande 2 4/b volymprocent) alkohol eller
därutöfver, är skattepliktigt. Tillverkning af öl, som håller mera än
6 viktprocent alkohol, är förbjuden och intet Öl får föras från bryggeriet,
förr än det kan anses vara fullt färdigt för konsumtion. Skattepliktigt
och skattefritt Öl får samtidigt bryggas vid samma bryggeri. Så snart
tillverkningen börjar, skall tillverkaren i en honom af kontrollmyndig¬
heten tillhandahållen bok, den s. k. »Driftsbogen», göra vissa föreskrifna
anteckningar angående hvarje bryggd, bland annat beträffande antalet
tunnor tillverkadt Öl. I eu annan bok, »Salgsbogen», har tillverkaren
att dagligen införa de kvantiteter Öl, vare sig skattepliktigt eller skatte¬
fritt, som utlämnas från bryggeriet. Båda de nu nämnda böckerna,
skola å tider, som af kontrollmyndigheten bestämmas, insändas till den¬
samma och i öfrigt när som hälst vara för kontrolltjänstemännen till¬
gängliga. Skattens belopp bestämmes efter Salgsbogens uppgifter och
inbetalas för hvarje månad inom den 10 dagen i därpåföljande månad.
Kontrollen, som består i granskning af tillverkarens nyssnämnda och
öfriga handelsböeker, samt undersökning af de tillverkade maltdryckerna
med afseende å deras alkoholhalt, utöfvas af några hos den centrala
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
kontrollmyndigheten anställde tjänstemän dels å nämnda myndighets
ämbetslokal dels ock vid besök på bryggerierna ett fåtal gånger om
året. 1 öfrigt söker lagen afskräcka från underslef genom stränga
straffbestämmelser.
Mot den danska ölskattelagen har anmärkts hufvudsakligen, dels
att den låter alla skattepliktiga maltdrycker drabbas af samma skatt,
dels ock att kontrollen öfver såväl de skattefria dryckernas alkoholhalt
som riktigheten af tillverkarnes uppgifter om tillverkningsbeloppet är
väl svag. Efter sorgfällig ompröfning, huruvida det vore möjligt att
med den danska ölskattelagen till föredöme åstadkomma en för svenska
förhållanden lämpad ölskattelag, hafva 1902 års kommitterade utarbetat
förenämnda utkast till förordning angående tillverkning och beskattning
af maltdrycker, därvid kommitterade sökt undvika de anmärkningar, till
hvilka den danska ölskattelagen, såsom förut nämnts, gifvit anledning.
Sedan bemälde kommitterade erinrat, att de inom landet befintliga
nykterhetsföreningarna och sällskapen med stor enhällighet uttalat sig
för att såsom alkoholsvag maltdryck borde anses en sådan, hvars alkohol¬
halt ej öfverstiger två volymprocent, samt att kommitterade med anled¬
ning häraf vid utkastets utarbetande enat sig om att såsom högsta gräns
för de alkoholsvaga maltdryckerna i detsamma föreslå nyssnämnda procent¬
tal, anföra kommitterade, att alla maltdrycker, hvilkas alkoholhalt icke
kunde öfverstiga två volymprocent, således skulle, enligt utkastet, räknas
till de alkoholsvaga och blifva skattefria. Sådana alkoholsvaga drycker
vore emellertid af två, med afseende å sitt förhållande till den antagna
alkoholgränsen skilda slag, nämligen dels sådana, som vore bryggda af
en så maltsvag vört, att deras alkoholhalt, huru långt förjäsningen än
fortginge, aldrig kunde öfverstiga två volymprocent, till hvilken grupp
största delen af det i Sverige bryggda svagdrickat vore att hänföra,
dels ock sådana, som vore bryggda af starkare vört och hvilka således,
om för jäsningen finge ostördt fortgå, kunde få högre alkoholhalt. För
att sistnämnda slags drycker skulle blifva skattefria, måste därför vid
deras tillverkning jäsningen på något sätt afbrytas. Den extrakthalt
hos vörten, som vid vanlig förjäsning gåfve högst två volymprocent
alkohol hos drycken, vore fem procent, hvilken således utgjorde gränsen
mellan de båda slagen af skattefria maltdrycker. Då kommitterade ej
närmare angifvit, på hvilka olika sätt en tillverkare kunde afbryta jäs¬
ningen af en extraktrikare maltdryck för att göra den skattefri, hade
detta berott, icke därpå att kommitterade, som visserligen förutsatt, att
bruket af s. k. antiseptiska medel ej skulle tillåtas, kände annan för
närvarande använd metod än s. k. pasteurisering, utan därpå att kom-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 7
mitterade velat lämna öppet för maltdryckstillverkarne att, om några
hittills okända metoder för jäsningens afbrytande skulle uppfinnas, be¬
gagna sig däraf för ifrågavarande ändamål.
Beträffande den redan omnämnda anmärkningen mot den danska
ölskattelagen, att den låter alla skattepliktiga maltdrycker drabbas af
samma skatt, yttra kommitterade vidare: Detta innebure emellertid icke
i Danmark någon nämnvärd oegentlighet, emedan, med undantag för
den jämförelsevis obetydliga tillverkningen af porter, samtliga skatte¬
pliktiga ölsorter i Danmark vore bryggda af ungefär lika stark vört.
I Sverige skulle det däremot vara synnerligen olämpligt att belägga
alla skattepliktiga maltdrycker med lika hög skatt, emedan i så fall de
billigare och mindre värdefulla drickssorterna, såsom iskällardricka o. d.,
skulle beskattas och följaktligen fördyras med samma belopp som de
dyrare och värdefullare ölsorterna och portern, samt detta förhållande
skulle bidraga till att minska förbrukningen af nämnda drickssorter.
Den lika beskattningen blefve sålunda i och för sig orättvis och skulle
icke främja nykterhetsarbetet. För att undvika dessa olägenheter med
det danska beskattningssystemet hade kommitterade i utkastet sökt indela
de skattepliktiga maltdryckerna i flera klasser, hvilket med iakttagande
af de nu förefintliga faktiska förhållandena ock kunnat ske. Vissa på
kommitténs föranstaltande verkställda analyser af maltdrycker utvisade
nämligen tre tydligen åtskilda grupper skattepliktiga maltdrycker:
1) de underjästa drickssorterna, buteljdrickorna, som inbryggdes på en
stamvört af mellan sju och nio procents extrakthalt, 2) ölsorterna, lager-,
pilsneröl m. fl., som inbryggdes på en stamvört af mellan tolf och fjorton
procents extrakthalt, samt 3) porter och några få sorter s. k. extra Öl, som
inbryggdes på en stamvört med mera än femton procents extrakthalt.
Kommitterade hade därför ansett sig hafva giltiga skäl att sätta gränserna
för de föreslagna tre skatteklasserna vid tio och femton procents extrakt¬
halt hos vörten.
Det torde böra uppmärksammas, att, såsom af det anförda framgår,
kommitterade vid bestämmandet i utkastet af gränsen mellan alkohol¬
svaga och alkoholstarka maltdrycker öfvergifvit den rena alkoholgränsen
och i stället, sedan de först enat sig om den högsta alkohollialt eu
maltdryck finge hafva för att kunna anses såsom alkoholsvag, öfvergått
till en extraktgräns, så bestämd, att de drycker, som inbryggts af en
vört med högst 5 procents extrakthalt, skulle utan vidare anses såsom
alkoholsvaga, men de, som inbryggts af starkare vört, endast såframt
jäsningen, innan alkoholhalten öfverstigit 2 procent, genom så kallad
pasteurisering afl)rulits.
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Att fullständigt redogöra för kommitterades berörda utkast torde
icke vara behöflig! Såsom förut nämnts finnes det bilagdt kommit¬
terades betänkande. Däremot anser jag mig här böra erinra om, huru
kommitterade tänkt sig kontrollen öfver bryggerierna enligt utkastet
böra anordnas. De anföra, att med det system för beskattning af
maltdrycker, som läge till grund för utkastets bestämmelser och som
i hög grad hvilade på ett fullt förtroende till bryggarens egna upp¬
gifter, syntes icke lämpligen vara förenligt, att staten för att kontrollera,
det skatt i behörig ordning utgjordes, anställde kontrollörer för att
fullständigt öfvervaka bryggerirörelsens alla olika delar, så att därvid
underslef icke kunde begås. Ej heller läte det tänka sig att vid
tillämpning af ett sådant system genom kontrollör utöfva ständig-
tillsyn öfver att inga maltdrycker i strid mot lagen utlämnades från
bryggeri. En kontroll, anordnad på något af dessa båda sätt, skulle
föranleda, att vid de flesta bryggerier måste anställas två eller flera
kontrollörer, och därigenom medföra så betydande kostnader, att de
inkomster, som staten af skatten kunde påräkna, i anmärkningsvärd
grad förminskades. Behandlingen af de utaf kommitterade omförmälda
förslag att i Norge införa en alkoholbeskattning visade också, att man
där funnit det betinga alltför stora afbränningar att införa en ständig
kontrolltillsyn öfver maltdryckers utlämnande från bryggerierna.
Den kontroll öfver uppfyllandet af lagens föreskrifter, som före¬
slagits i utkastet, har därför af kommitterade funnits, i likhet med
hvad som gäller i Danmark, böra grundas dels på tillverkarnes allmänna
bokföringsskyldighet, dels på en tillverkarne ålagd särskild bokförings¬
skyldighet, dels på en såvidt möjligt verksam granskning af bok¬
föringens riktiga verkställande samt slutligen och företrädesvis på en
vid olika, för tillverkaren på förhand icke kända tillfällen företagen
undersökning af såväl under arbete befintlig vörts extrakthalt före jästens
tillsättande, som de färdiga maltdryckernas alkohol- och extrakthalt.
I skattepliktigt bryggeri skulle den tillverkaren åliggande särskilda
bokföringen utföras sålunda, att på tillverkarens ansvar och med an¬
vändande af fastställda blanketter, i enlighet med ordningsstadgans
föreskrifter, skulle dels föras bryggerijournal och försäljningsbok, dels
ock vid tillverkningsårets slut upprättas särskild årsredogörelse.
Själfva kontrollpersonalen skulle enligt utkastet utgöras dels af
kontrollörer, som skulle hafva hufvudsakliga tillsynen å lagens efter¬
lefnad och af flera skäl ansetts böra vara fast anställde tjänstemän
vid kontroll- och justeringsbyrån, dels ock, hvad särskildt de skatte¬
fria bryggerierna anginge, af tillsyningsmän, som skulle hafva att hvar
Bevillningsutskottes Betänkande N:o 54. 9
och en vid sitt bryggeri medelst areometer undersöka vörtens extrakt-
halt samt att taga och till kontroll- och justeringsbyrån insända prof
af därstädes tillverkade, färdiga maltdrycker.
Kontrollörerna skulle under tjänstgöringen vid kontroll- och
justeringsbyrån biträda vid granskningen af de skattepliktiga bryggeriernas
journaler och årsredogörelser samt vid undersökning af insända prof å
maltdrycker. Deras inspektionsresor skulle anordnas så, att, sedan inkomna
årsredogörelser under hösten granskats, kontrollörerna i två angränsande
distrikt i november och december månader tillsammans företoge resor
till alla skattepliktiga bryggerier inom distrikten och därvid ytterligare
granskade det gångna årets böcker och årsredogörelsen med tillhjälp af
bryggeriernas allmänna handelsböcker. Olika brygder och färdiga malt¬
drycker skulle undersökas i afseende å extrakt- och alkoholhalt, om
sådant kunde ske på stället; i annat fall skulle prof tagas, som in¬
sändes till kontroll- och ju ster ingsby råns laboratorium. I den mån
tiden medgåfve, skulle äfven skattefria bryggerier besökas, därvid
bryggarnes åtgärder i afseende å bryggjournalens förande granskades.
Äfven i sådana bryggerier skulle maltdryckerna undersökas eller prof
däraf uttagas för insändande till byrån, allt i enlighet med de be¬
stämmelser, som därom förekomme i utkastet. Till denna resa, därvid
kontrollörerna ansåges böra fara två och två, för vinnande af lättnad
vid böckers kollationering m. in., antogs komma att åtgå en tid
af minst 6 veckor. Under öfriga delen af tillverkningsåret syntes
kontrollörerna böra åläggas att företaga ytterligare tre rundresor hvar
och en inom sitt distrikt. Vid dessa tre senare resor, hvardera tagande
ungefär en månads tid i anspråk, skulle kontrollörerna hvarje gång
besöka alla skattepliktiga bryggerier inom distriktet och därstädes under¬
söka, att bryggjournal och försäljningsbok fördes riktigt i öfverens¬
stämmelse med verkliga förhållandena inom bryggeriet och de allmänna
handelsböckerna. Af de skattefria bryggerierna skulle en del besökas
vid hvarje resa, så att kontrollören komme att besöka hvarje sådant
bryggeri minst två gånger om året. Vid alla bryggerier, som besöktes,
skulle under alla resorna verkställas undersökning af maltdrycker eller
uttagas prof däraf, på sätt förut vore nämndt. Slutligen kunde äfven
på obestämda tider af året behöfva företagas tillfälliga resor, hvilkas
betydelse för kontrollen naturligen blefve synnerligen afsevärd.
Kommitterade hafva emellertid af åtskilliga skäl, hufvudsakligen
grundade på skatteteknisk hänsyn, funnit sig förhindrade att framlägga
det omförmälda utkastet såsom sitt förslag.
Med anledning däraf att det skattesystem, som läge till grund
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
för såväl den danska skattelagen som utkastet, karakteriserades i främsta
rummet däraf, att själfva skatteberäkningen skulle grunda sig på till¬
verkarens egna uppgifter, erinra kommitterade därom, att vid fråga
om införandet af själfdeklaration såsom norm för beräkning af inkomst¬
skatt däremot framställts åtskilliga, såsom det vill synas, ganska väl¬
grundade betänkligheter därom, att kontrollen öfver riktigbeten af de
skattskyldiges uppgifter för taxeringen aldrig skulle kunna göras fullt
effektiv. Dessa betänkligbeter blefve i flera afseenden mera påfallande,
om fråga uppkomme att införa omförmälda princip såsom grund för
beräkningen af en skatt sådan som den tilltänkta maltdrycksbeskatt-
ningen. En olikhet läge nämligen redan däri, att, medan en inkomst¬
skatt utginge i några få procent af den inkomst, som skulle uppgifvas
till beskattning, maltdrycksbeskattningen — åtminstone enligt hvad i
utkastet förutsattes — skulle för den skattskyldige tillverkaren medföra
förpliktelse att erlägga en skatt, motsvarande ända till tjugufem procent
af varornas tillverkningsvärde. Då härtill komme, att i ett flertal
bryggerier tillverkningen hade nått en storartad omfattning, vore det
tydligt, att en bedräglig uppgift ifråga om inkomsttaxeringen aldrig
kunde för den enskilde medföra samma utsikt till ekonomisk fördel,
som ett af en maltdrycks tillverkare begånget svek vid uppgifvande af
hans tillverknings storlek för honom. Det funnes dessutom ytterligare
anledningar, hvarför frestelsen för en tillverkare att lämna falska upp¬
gifter kunde visa sig öfverväldigande. Under tider af häftig och ihärdig
konkurrens inom en industri finge man nämligen icke förvåna sig, om
mer än en, särskildt bland de mindre näringsidkarne, lockades att stärka
eller rent af rädda sin ekonomiska ställning genom oriktiga uppgifter
till beskattningen. Det betänkliga i saken minskades icke däraf, att
hos allmänheten kunde spåras en betydande skillnad i uppfattningen
af det orätta i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten
hvad densamma lagligen tillkomme.
Kommitterade erinra vidare, att i äldre tider, då accis bär i lan¬
det utgick på maltdryckstillverkningen, lillverkarnes uppgifter lades
till grund för skatteberäkningen, men att ständigt klagomål om underslef
uppstodo, äfvensom därom att i Finland, där deklarationssystemet under
åren 1865—1882 tillämpades vid maltdrycksbeskattningen, systemet
sistnämnda år måste öfvergifvas, enär allt för stora underslef begingos.
Beträffande de vitsord rörande systemets framgångsrika tillämpning
i Danmark, som vid flera tillfällen åberopats, förklara kommitterade,
att de icke känt sig däraf öfvertygade om systemets tillämplighet i
Sverige, och det särskildt därför, att kommitterade trott sig finna, att
11
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
i vårt land en allmän sträfvan gjorde sig gällande att i skattelagstift¬
ningen bygga icke allenast på de personers moralitet, som skulle drabbas
af en skatt, eller därpå att lagens kontrollföreskrifter skulle bidraga till
upptäckande af brott, utan fastmer därpå, att lagen vore sådan, att den
förebyggde brott. Att så vore förhållandet syntes framgå där af, att hos
oss väl aldrig kunde ifrågasättas, att tull eller brännvinstillverknings-
eller hvitbetssockertillverlmingsskatt skulle utgå endast med ledning af
vederbörande köpmäns eller tillverkares handelsböcker samt deras därå
grundade deklarationsuppgifter.
Kommitterade anföra vidare, att af skäl, som redan förut fram¬
hållits, hade det ej varit tanke på att föreslå anställandet vid biyggerierna
af kontrollörer, som skulle ständigt öfvervaka hela tillverkningen och
försäljningen. Det hade nämligen afsetts, att — med undantag däraf
att särskilda tillsyningsmän skulle tillsättas vid alla skattefria bryggerier
och för vissa ändamål — kontrollen vid bryggerierna skulle utöfvas af
kontrollörer, som endast en eller annan gång skulle besöka desamma.
Antalet dylika besök utgjorde i Danmark i regel tre om året, och skulle
besökens antal i Sverige, om kontrollörernas antal, såsom i utkastet
förutsatts, bestämdes till 16, ej kunna blifva synnerligen större. Genom
att, såsom jämväl ifrågasatts, anställa ett större antal kontrollörer kunde
besökens antal visserligen ökas hur mycket som helst, men kommitterades
flertal hade ansett, att en dylik anordning icke skulle i någon väsentlig
mån stärka kontrollens effektivitet. Beträffande särskilt tillsynen därå,
att tillverkarne vid skattepliktiga bryggerierna lämnade riktiga uppgifter
om sin tillverknings storlek, så skulle denna uteslutande grunda sig
på en granskning af tillverkarnes bokföring. Kännedomen om hvilka
svårigheter, som förelåge vid åstadkommande af en revision af en större
affärs böcker, och huru ofta den noggrannaste granskning kunde vilse¬
ledas, hade föranledt kommitterade att antaga, att den i utkastet för¬
utsatta granskningen af tillverkarnes böcker aldrig kunde blifva fullt
effektiv. Det torde väl vara sant, att faran för falsk bokföring ställde
sig något olika vid olika bryggerier. Å ena sidan stode nämligen de
stora bryggerierna med sin stora personal för bokföring in. in., hvilken
i viss mån kunde utgöra hinder för bedrägeriers utförande i stor skala.
Å den andra sidan funnes däremot en stor del mindre eller medelstora
bryggerier, där tillverkaren ensam eller med något enda biträde skötte
bokföringen. I dessa senare vore förfalskning af böckerna naturligen
lättare att verkställa. Att sådan förfalskning dock kunde ske äfven i
de stora affärerna, vore dock otvifvelaktigt, hvilket ju framgiuge af i
det, enskilda affärslifvet oj sällan förekommande fall.
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Efter att hafva anmärkt, att indelningen af de skattepliktiga
dryckerna i tre skatteklasser ytterligare försvårade kontrollörernas arbete
med granskning af böckerna, yttra kommitterade i fråga om kontrollen
därå, att den fastställda alkoholgränsen mellan skattepliktiga drycker
uppehälles, att de ansett äfven densamma vara otillfredsställande. Vis¬
serligen hade kommitterade till skärpande af denna kontroll i utkastet
utöfver hvad danska lagen innehölle, intagit bestämmelsen, att särskilda
invid bryggerierna bosatta tillsyningsmän skulle tillsättas, som hade att
i bryggerierna undersöka vörtens styrka och uttaga prof å färdiga malt¬
drycker. _ Vid sådana skattefria bryggerier, som allenast tillverkade svag¬
dricka, mnebure ju tillsyningsmannens undersökning af vörten en viss
garanti för. att tillverkaren ej bryggde svagdrickat för starkt. Men
bryggdes vid dessa bryggerier utom svagdricka andra skattefria, malt-
starkare drycker, torde hvarken tillsyningsmännen eller kontrollörerna
da de tillfälligtvis besökte bryggerierna, kunna kontrollera, att tillver¬
karen underkastade dryckerna sådan särskild behandling, att de ej öfver-
skrede alkoholgränsen. Slutligen hade kommitterade funnit uppenbart
att kontrollen öfver alkoholgränsens iakttagande vid de skattepliktiga
bryggenerna saknade hvarje spår till effektivitet, om den skulle utföras
af kringresande kontrollörer. Om än kontrollörerna gjorde huru täta
besök vid bryggerierna som helst och därvid undersökte de skattefria
maltdryckerna, kunde ju tillverkaren alltid, så snart kontrollören lämnat
bryggeriet och innan maltdryckerna därifrån försålts, genom en tillsats
åt skattepliktig maltdryck »förbättra» sin skattefria vara, så att den
öfversteg alkoholgränsen.
Oen i Sverige önskade och i utkastet föreslagna alkoholgränsen
skulle ock mer än hvad fallet kunde vara i Danmark — i och för
sig stärka denna frestelse. Förhållandet vore nämligen det, att enligt
danska ölskattelagen alkoholgränsen satts så högt som vid 274 vikt¬
procent, motsvarande 24/s volymprocent, under det nykterhetsvännerna
i Sverige höllo på en gräns af 2 volymprocent, motsvarande 16/10 vikt¬
procent. Då det vore svårare för tillverkaren att tillverka en god vara
ju lägre gränsen sattes, skulle, om utkastet blefve lag, faran för grän¬
sens öfverstigande blifva större i Sverige än i Danmark.
Härtill komme ytterligare den skillnaden, att, då alkoholgränsens
uppdragande vid tillverkningen tänkts skola läggas till grund för en
dylik gräns äfven vid handeln med maltdrycker, kontrollen öfver alko-
holgransens upprätthållande i Sverige borde hafva det dubbla syftet att
hindra uppenbar skatteförsnillning och att gifva återförsäljare garanti
for hvilken vara som utlämnades från bryggerierna. I Danmark åter
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 13
behöfde alkoholgränsen uppehållas blott för förstnämnda ändamål, men
ej för det senare, enär försäljningen där vore fri från inskränkningar.
För att gifva stöd åt kontrollen hade kommitterade i utkastet, på
sätt äfven skett i den danska lagen, upptagit stränga straffbestämmelser
för bedrägeri eller svek i afseende å skattens utgörande. Emellertid
vore kommitterade öfvertygade därom, att det straffhot, som sålunda
förekomme, icke skulle kunna i tillräckligt hög grad afskräcka från
brott, när det icke vore förbundet med kontrollanordningar, som för¬
hindrade brotten. Att straffbestämmelserna i sjkifva verket skulle visa
sig mindre lätta att tillämpa i Sverige än i Danmark, framginge däraf
att, om kontrollen någon gång skulle bidraga till upptäckande af under¬
slef, utredningen därom och straffets åläggande i Sverige måste i öfver¬
ensstämmelse med där gällande rättsuppfattning ske vid domstol och
med iakttagande af strängt juridiska former, under det att danska lagen
medgåfve den administrativa myndigheten att i vissa fall ålägga och
utan appell uttaga böter för brott mot lagen.
Till sist anmärka kommitterade, att utkastet genom att såsom
skattefria upptaga sådana maltstarka drycker, hvilka undergått sådan
särskild behandling, att de ej kunde öfverskrida den uppställda alkohol¬
gränsen, i detta afseende ej öfverensstämde med det kommitterade lämnade
uppdraget att iakttaga, att billiga, alkoholsvaga drycker fritoges från
beskattningen. Då nämligen sådana drycker, om de började tillverkas
i Sverige, med all säkerhet komme att bryggas på en stamvört med
minst lika hög extrakthalt som de här nu brukliga underjästa dricks-
sorterna, eller omkring nio procent, vore det tydligt, att den för dessa
dryckers framställande erforderliga stora maltåtgången måste göra dem
jämförelsevis dyra. De särskilda åtgärder, såsom pasteurisering eller
dylikt, som behöfde iakttagas vid dylika dryckers tillverkning, komme
ock alltid att ytterligare förhöja priset på samma drycker, hvilket ju
bestyrktes af erfarenheten i Danmark, där minuthandelspriset för en
halfbutelj s. k. kroneöl ställde sig så högt som 9 öre. Anledningen,
hvarför kommitterade i strid mot uppdraget utsträckt skattefriheten till
äfven dylika, långt ifrån billiga drycker, vore att söka däri, att kom¬
mitterade funnit, att mod det system, som läge till grund för danska
lagen, väl läte förena sig att medgifva skattefrihet för alla alkoholsvaga
drycker, utan att orättvisa inträdde gent emot något slag af tillverkare.
Enligt detta system stode det fritt ej blott för tillverkare i skattefria
bryggerier, utan ock för sådana i skattepliktiga bryggerier att idka
skattefri tillverkning af alla slags alkoholsvaga maltdrycker.
Kommitterade öfvergå därefter till en undersökning, huruvida en
14 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 54.
produktbeskattning kunde i afseende å nykterhetens främjande hafva
något företräde framför en råämnesbeskattning, och komma därvid till
det resultatet, att så ej är förhållandet. Det hade nämligen från nykter-
hetsvännernas sida uppgifvits, att endast en produktbeskattning skulle
kunna leda till framställandet af en god, alkoholsvag maltdryck, under
det- att en råämnesbeskattning skulle föranleda tillverkare att uppdrifva
förjäsningsgraden för att framställa en hållbar, alkoholstark och följakt¬
ligen berusande maltdryck. Hvad sålunda yttrats gällde visserligen,
om man med produktbeskattning menade en sådan, anordnad såsom en
ren alkokolbeskattning, och det så, att skatten utginge i proportion till
maltdryckernas volym och alkoholhalt eller, ännu hellre, i stigande
proportion efter alkoholhalten. Med en så anordnad skatt vore det
tydligt, att det blefve öfverensstämmande med bryggarnes intresse att
göra maltdryckerna så alkoholsvaga, som tekniskt vore förenligt med
framställandet af en god produkt. Då ifrågavarande påstående emellertid
icke kunde antagas afse endast en ren alkoholbeskattning, utan äfven
en produktbeskattning enligt danska systemet, återstode att undersöka,
om påståendet hölle streck vid fråga om en sådan beskattning. Toge
man därvid till utgångspunkt, att en gräns uppdroges mellan skattefria
och skattepliktiga drycker att tillämpas vid de båda systemen, måste
man visserligen medgifva, att produktbeskattningen i ett afseende kunde
hafva något företräde i fråga om nykterhetens främjande. Detta be¬
rodde därpå, att vid tillämpning af råämnesbeskattningen någon skattefri
tillverkning af alkoholsvaga drycker knappast torde kunna anordnas
vid skattepliktiga bryggerier, utan allenast vid de skattefria bryggerierna.
Äfven om de förra ägde rätt att tillverka dylika drycker, måste de
likväl erlägga skatt för vid sådan tillverkning användt malt. Vid till-
lämpning af en produktbeskattning förelåge däremot möjligheten att
medgifva skattefri tillverkning af de alkoholsvaga maltdryckerna äfven
vid de skattepliktiga bryggerierna. Då härigenom tillgången på dylika
drycker enligt det senare systemet otvifvelaktigt skulle blifva lättare
än enligt det förra, kunde produktbeskattningen möjligen få en viss
betydelse för nykterhetsarbetet.
Vid fråga om de skattepliktiga dryckerna däremot ställde sig
saken annorlunda och det ville synas, som om beträffande dessa drycker
råämnesbeskattningen skulle ur nykterhetssynpunkt äga företräde.
Hvarje tillverkare af maltdrycker måste nämligen finna med sitt ekono¬
miska intresse förenligt att vid sin tillverkning använda så litet malt
som möjligt. Ju mindre malt, som kunde användas vid tillverkningen,
dess billligare ställde sig nämligen produktionskostnaden. Då en rå-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 15
ämnesskatt direkt fördyrade maltet, måste skatten verka i samma rikt¬
ning- som bryggarnes ekonomiska intresse och således leda till an¬
vändande af mindre malt vid tillverkningen. Som mindre maltmängd
gåfve mindre stark vört och alkoholhalten i den färdiga drycken vore
beroende af vörtens styrka, syntes en råämnesbeskattning direkt leda
till framställande af alkoholsvagare drycker.
En produktskatt åter, som antingen icke alls, som den danska
lagen, eller blott inom vissa gränser, såsom utkastet, toge hänsyn till
olika skattepliktiga maltdryckers värde, syntes däremot icke leda till
framställandet af extraktsvaga och därför alkoholfattiga drycker. Eu
dylik skatt syntes tvärtom förr uppmuntra till bryggande utaf starkare
drycker, och det därför att, då skatten vore lika eller i det närmaste lika
för olika slags drycker, det visade sig lättare att uttaga den genom
skatten nödvändiggjorda prisförhöjningen af de dyrare varorna, i synner¬
het som konsumenterna i allmänhet torde föredraga de alkoholstarkare
dryckerna.
Ett bevis för riktigheten af dessa påståenden hade man i erfaren¬
heten från Tyskland och Danmark, i det att de beskattade maltdryckernas
alkoholhalt vore lägre i det förra landet, där råämnesskatt sedan länge
tillämpades, än i det senare, där skatten vore lagd på den färdiga varan.
Kommit terade ville emellertid medgifva, att det funnes en faktor, som
möjligen kunde hafva ett ännu större inflytande på sättet för de skatte¬
pliktiga dryckernas tillverkning än skattesystemet, och detta vore all¬
mänhetens smak.
Två af kommitténs ledamöter hafva i en afgifven reservation för¬
klarat, att de icke kunde dela majoritetens åsikt om de två systemen
i afseende å deras betydelse för nykterhetens främjande och att de ej
heller kunde i allo biträda kommitterades uppfattning af det i »Utkastet»
framlagda systemet ur skatteteknisk sjmpuukt. De medgifva dock, att
det icke kunde förnekas, att de af kommitterade framställda farhågorna
för frestelser till underslef medelst falsk bokföring i ett särskilt^; fall
vore berättigade. Vid de stora bryggerierna med sin talrika personal
vore möjligheten därtill för ringa, vid de små bryggerierna vore risken
för stor gentemot vinsten; men för en de! »mindre eller medelstora
bryggerier, där tillverkaren ensam eller med något enda biträde skötte
bokföringen», syntes frestelsen kunna blifva ganska stor, helst å mera
aflägsna orter, där tillverkaren mindre hade att befara ett plötsligt
kontrollbesök. På grund af denna svaghet i systemets kontroll med
afseende å eu viss kategori af bryggare, ansågo bemälde ledamöter sig
icke kunna tillstyrka det i »Utkastet» framlagda förslaget till maltdrycks-
16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
beskattning, för så vidt det nämligen skulle finnas möjligt att med en
i detta hänseende tryggare kontroll vinna samma fördelar med afseende
å nykterhetens främjande, som i »Utkastet» erbjudes.
En tredje kommittéledamot har i en särskild reservation beträffande
det danska skattesystemet ytterligare anfört, att hans på personlig
erfarenhet af besök eller arbete i främmande länders bryggerier grun¬
dade öfvertygelse vore, att hvarje system för beskattning af maltdrycks-
tillverkningen, som icke i sig innebure en praktisk och effektiv kontroll,
måste leda till talrika och omfattande lagöfverträdelser samt deprava¬
tion af de enskilda yrkesidkarne. Hvarken lagöfverträdelserna eller
deras ofvan antydda påföljd hade uteblifvit där, hvarest skattesystemet
icke själft medfört en verklig kontroll. Äfven en mycket talrik kontroll¬
personal hade därförutan stått maktlös.
I likhet med 1902 års kommitterade och af skäl, som af dem
anförts, finner jag, att hvarken det danska skattesystemet oförändradt
eller samma system med de förändringar, som föreslagits i det ax
kommitterade utarbetade utkastet, lämpar sig såsom grundval för be¬
skattning af maltdrycker i Sverige. Återstår således endast att välja
bland de system, som lägga skatten på det vid maltdryckstillverk-
ningen använda råämnet, maltet. Af dessa system hafva samtliga
kommittéer, som hittills haft att behandla frågan om maltdrycks-
beskattning, förordat det, som sedan år 1882 varit användt i Finland.
Det utmärkande för detta system är, att skatten utgår i förhållande till
vikten af det för maltdryckstillverkning använda maltet, hvilket omedel¬
bart före inmäskningen inom bryggeriet uppväges med en själfregist-
rerande väg, hvarefter det krossas på en maltkross, så förbunden med
vågen, att intet malt kan krossas utan att först hafva genomgått våg¬
inrättningen. Enligt detta skattesystem drabbar skatten de värderikare
maltdryckerna, till hvilka mera malt åtgår, hårdare än de mindre
värderika. Men då maltdryckens alkoholhalt beror på vörtens extrakt-
halt och jäsningens fortgång, samt exirakthalten beror på myckenheten
af det vid tillverkningen använda maltet, träffar således skatten å maltet
i ganska väsentlig mån alkoholhalten. Detta bestyrkes af de analyser
af olika maltdrycker, som finnas sammanförda i kontroll- och justerings-
bvråns underdåniga utlåtande den 8 oktober 1892 och i 1902 års
kommittébetänkande.
Det åligger vidare enligt detta system tillverkarne att föra en
bryggjournal, upptagande bland annat uppgifter om brygdernas antal,
det använda maltets vikt och den erhållna produktens volym. Kon¬
trollen utöfvas närmast af kontrollörer, hvilka skola afläsa den själf-
17
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
registrerande vågen, granska brygg]ournalen samt tillse, att de för
krossen och vågen anbragta låsen och förseglingarna äro i ordning
samt att i allmänhet gifna föreskrifter iakttagas, däribland i främsta
rummet, att krössaft malt eller ämnen, som kunna användas i stället
för malt, icke införas i bryggeriet.
På dessa grunder hvilar det af kominitterade utarbetade förslaget
till förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Innan jag öfvergår till en närmare redogörelse för detta förslag och
för de förändringar, jag funnit böra i detsamma vidtagas, torde det böra
utredas, huruvida alla maltdrycker böra beläggas med skatt eller om
vissa slag af dessa drycker böra därifrån fritagas, och i så fall, huru
långt skattefriheten bör utsträckas.
De två första kommittéerna hafva föreslagit skatt på alla till afsalu
tillverkade maltdrycker och enligt deras förslag skulle endast hembryg¬
den undantagas från beskattning. Den senare af dessa båda kommittéer
berörde visserligen i sitt den 11 december 1891 afgifna betänkande
frågan om svagdrickas undantagande från beskattning, men fann för¬
slaget därom böra förfalla. Sedan Kungl. Maj:t påföljande år upp¬
dragit åt samma kommitté att taga frågan under förnyad ompröfning,
utarbetade kommittén ett nytt förslag till förordning angående beskatt¬
ning af maltdrycker, enligt hvilket från tillverkningsskatt skulle befrias
äfven den, hvilken ej till afsalu tillverkade annan maltdryck än svag¬
dricka, hvarmed skulle förstås sådan maltdryck, hvars stamvört ej hade
högre extrakthalt än fem procent. Sistbemälde kommitterade, hvilka
ansågo sig icke kunna förorda skattefrihet för svagdricka, anförde
åtskilliga olägenheter, som därmed voro förenade. I första rummet fram¬
hölls, att, då skattefrihet endast kunde medgifvas personer, hvilka blott
tillverkade svagdricka, under det att de, hvilka tillverkade såväl svag¬
dricka som andra starkare maltdrycker, skulle få erlägga skatt äfven
för det malt, som användes till svagdricka, detta innebure en orättvisa
mot de senare. Eu anuan olägenhet vore den ökade lättheten till
skatteförsnillning genom sammanblandning af svagdricka med någon
starkare maltdryck. Det vore ock svårt att få pålitliga tillsyningsman
vid svagdrieksbryggerierna, emedan arfvodet till följd af nödvändigheten
att begränsa kontrollkostnaderna måste sättas ganska lågt. Den med
skattefrihet för svagdricka afsedda fördelen, att handeln med svagdricka
icke skulle behöfva förknippas med andra villkor än handeln med kokt
kaffe eller läskedrycker, syntes endast i ringa om ens någon man kunna
vinnas, enär återförsäljaren, som ej själ! kunde kontrollera varans
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 3
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
beskaffenhet, måste lita på bryggarens uppgift, hvithet kunde vara
betänkligt, isynnerhet om han köpte svagdricka från en bryggare, som
använde beskattadt malt.
I de utlåtanden, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgåfvos
öfver det år 1891 utarbetade kommittébetänkandet, hafva bemälda
myndigheter uttalat ganska skiljaktiga meningar angående frågan om
skattefrihet för svagdricka. I åtskilliga af berörda utlåtanden erinrades
därom, att svagdricka vore en nödvändighetsvara för kroppsarbetaren,
hvarför ock Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands, Göteborgs
och Bohus, Gäfleborgs och Västerbottens län ansågo det önskligt, att
svagdricka undantoges från beskattning, under det att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Malmöhus och Norrbottens län alldeles bestämdt
tillstyrkte skattefrihet för svagdricka. Å andra sidan ansågo Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands och Jämtlands
län, att äfven hembrygd borde beskattas. Äfven i länsstyrelsernas
utlåtande öfver det år 1892 afgifna betänkandet uttalades olika meningar
i ämnet. De flesta ansågo det önskvärdt, att svagdricka kunde fritagas
från beskattning, men några afstyrkte sådan åtgärd. Den år 1902
tillsatta kommittén har icke haft anledning uttala sig i frågan, enär i
dess uppdrag ingick att tillse, att billiga, alkoholsvaga maltdrycker
undantoges från den ifrågasatta beskattningen.
Då jag nu finner mig böra föreslå, att vid införandet af beskatt¬
ning af maltdrycker svagdricka därifrån undantages, gör jag det hufvud¬
sakligen af följande skäl. Såsom åtskilliga af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande yttrat, är svagdricka en nödvändighetsvara för en stor de!
af den mindre bemedlade befolkningen; svagdricka användes i många
delar af landet af en mängd hushåll i stället för mjölk samt af kropps¬
arbetare, såväl jordbruks- som fabriksarbetare, under arbetet såsom
törstsläckande dryck, hvartill svagdricka i många fall lämpar sig bättre
än vatten. En dylik vara, som därtill har ett synnerligen lågt penninge-
värde, kan icke, äfven om den är föremål för stor konsumtion, blifva
ett lämpligt beska ttningsobjekt. Därtill kommer, att just svagdrickats
egenskap att vara eu nödvändighetsvara för en stor allmänhet gör det
önskligt att fritaga detsamma från de inskränkningar i afseende på
försäljningen, hvilka öfriga starkare maltdrycker kunna behöfva under¬
kastas. En sådan åtskillnad mellan svagdricka och andra maltdrycker
torde icke kunna vid försäljningen genomföras med mindre, än att
det uppstår eu del bryggerier, som ej tillverka andra maltdrycker än
svagdricka.
1 fråga om hvad med svagdricka skall förstås föreligga flera
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 19
förslag, alla öfverensstämmande med hvarandra däri, att de utgå från
den ursprungliga vörtens extraktstyrka. I 1892 ars kommittebetänkande
föreslås 5 procent extraktstyrka; i en reservation vid samma betänkande
7 procent; i det inom finansdepartementet sedermera utarbetade för¬
slaget 6 procent och nu slutligen i 1902 års kommittébetänkande åter
5 procent. Jag har redan anfört, huru 1902 års kommitterade kommit
till denna siffra för att tillmötesgå nykterbetsvännernas önskan, att
såsom alkoholsvaga maltdrycker endast de skulle anses, Indika icke
innhålla nera än två volymprocent alkohol. Emellertid har nu ett
antal nykterhetsvänner ur olika nykterhetsläger i en till Kungl. Maj:t
ingifven underdånig skrift framhållit, att sistnämnde kommitterade såsom
skäl för sitt förslag endast haft att anföra vissa nykterhetssällskaps
uppfattning i frågan. Det vore emellertid oomtvistligt, att gränsen
måste läggas så, att det blefve möjligt att tillverka ett godt dricka,
utan att tillverkaren riskerade att mot sin vilja blifva lagbrytare och
utsätta sig för svåra böter, kanske fängelsestraff. I Danmark hade
antagits 2 V4 viktprocent och i Norge både föreslagits 2 V2 volymprocent.
Ur sanitär synpunkt vore det naturligtvis förmånligt att få så litet
sprit som möjligt i en måltids- och läskedryck. Men saken hade äfven
en annan sida^ drycken måste blifva smaklig och tilltalande, och detta
vunnes genom jäsningen. Maltstark vört hade jäst tillräckligt, da in¬
emot 2 volymprocent alkohol bildats. Det vore nödvändigt att få äfven
de goda extraktrika drickorna skattefria. De vore goda och sunda och
kunde knappast missbrukas till framkallande af rus eller andra alko¬
holens giftverkningar. Petitionärernas tvekan hade således gällt, huru¬
vida det vore möjligt att enligt reservanternas i 1902 års kommitté
förslag erhålla det'göda drickat skattefritt, därest den straffbara grän¬
sen sattes så lågt som 2 volymprocent. Svårigheterna vid denna låga
.alkoholgräns antyddes redan i kommitténs betänkande.
För att utreda denna fråga hafva petitionärerna vändt sig till
några personer såväl inom som utom landet och från dem erhållit
yttranden i ämnet, hvilka yttranden återgifvas i den underdåniga skriften.
Alla de tillfrågade hafva förklarat, att gränsen bör sättas vid 2 V2
volymprocent alkohol eller högre, om det skall blifva möjligt att
brygga en god maltdryck. Petitionärerna anse, att det således vore
fara värdt, att, därest den, såsom de uttrycka sig, straffbara gränsen
mellan Öl och svagdricka fastställdes till 2 volymprocent alkohol, fabri¬
kanterna skulle se sig ur stånd att våga tillverka ett verkligt godt
skattefritt svagdricka, och hemställa därför, bland annat, att ifråga¬
varande gräns måtte sättas vid 2 V4 volymprocent alkohol.
20
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Enär det således synes, som om nykterhetsVännerna ej längre
fasthölle vid 2 volymprocent alkohol såsom gräns för de alkoholsvaga
maltdryckerna och då 1902 års kommitterade framställt sitt förslag om
5 procent såsom den högsta medgifna extrakthalten hos det skattefria
svagdrickats stamvört uteslutande af hänsyn till nykterhet svännernas
önskningar, tinnes icke något skäl att nu vidhålla kommitterades nämnda
förslag, utan synes det lämpligare att fastställa stamvörtens högsta
extrakthalt till 6 procent.
Rörande denna fråga torde det tillåtas mig anföra följande: Enligt
de analyser af öfverjäst svagdricka från skilda delar åt' landet, som
anföras i kontroll- och justeringsbyråns flera gånger omförmälda ut¬
låtande af år 1892, bryggdes vid sagda tid svagdricka af vört, hvars
extrakthalt höll sig omkring 5 procent — medeltalet af de 52 analyserna
är 4,9 0 procent. Sedermera, och i den män användningen af sackarin
blifvit allmännare, har extrakthalten nedgått, så att, då den år 1895
ännu utgjorde 4,81 procent såsom medeltal af 53 analyser, steg den
år 1901 ej till högre än 3,80 procent såsom medeltal af 94 analyser.
Samtidigt har en förändring i utjäsningsgraden ägt rum, i det att denna
år 1892 var 43 procent, år 1895 46 procent och år 1901 51 procent.
Om, såsom 1902 års kommitterade föreslagit, användning af sackarin
vid svagdricksbrygd förbjudes, kommer svagdrickat sannoligt åter att
bryggas af vört med omkring 5 procents extrakthalt, och då medför
bestämmelsen om 6 procents extrakthalt såsom gräns för de skattefria
dryckerna den fördelen, att bryggarne utan risk att öfverskrida denna
gräns kunna brygga drickat såsom de förr varit vana, d. v. s. af vört
med omkring 5 procents extrakthalt. Om utjäsningen fortfarande
kommer att hållas vid samma höjd som under senaste tiden, eller om¬
kring 50 procent, erhålles af 6 procents vört ett dricka med omkring
1,9 volymprocent alkohol, och om utjäsningen till och med drefves till
60 procent, skulle drickats alkoholhalt ej stiga till mera än 2,2 5 volym¬
procent. Inbrygges drickat af 5-procentig vört, blifva alkoholhalterna
respektive 1,6 och 1,9 volymprocent. Däremot kan man icke med fast¬
hållande af alkoholgränsen 2 V4 volymprocent sätta gränsen högre än
till 6 procents extrakthalt. Det är nämligen att märka, att det svag¬
dricka, hvarom nu är fråga, alltid säljes på öppna kärl eller ankare,
men aldrig tappadt på buteljer, och att det således icke kan under¬
kastas pastörisering. Inbrygges ett dylikt dricka på en vört af 7 å 8
procent utan att p aste uriseras, stiger alkoholhalten i de flesta fall öfver
2 V4 procent.
I enlighet med hvad nu anförts, anser jag, att med s vagdricka
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
bör i förordningen förstås hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än
2 1/4 volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört, hvilkéns
extrakthalt icke öfverstiger 6 procent.
Det har emellertid äfven uttalats önskningar, att skattefriheten
skulle utsträckas till alla maltdrycker, hvilkas alkoholhalt icke öfver-
stege den fastställda gränsen, således äfven till sådana, som vore in-
bryggda af starkare vört, dock under villkor, att dessa drycker undergått
sådan behandling, att deras alkoholhalt ej kunde stiga öfver sagda
alkoholgräns, eller med andra ord att de blifvit pasteuriserade, innan
alkoholhalten stigit öfver nämnda gräns.
Yrkande härom har också framställts af två ledamöter i 1902 års
kommitté, hvilka i en afgifven reservation, med åberopande af hvad
Svenska nykterhetssällskapet i en af bemälda sällskap till Eders Kungl.
Maj:t ingifven, den 21 juni 1901 dagtecknad skrift yttrat om nödvän¬
digheten att i sammanhang med införandet af beskattning å de sprit-
starkare maltdryckerna göra allt hvad som kunde göras lör att förbättra
beskaffenheten af de alkoholsvaga maltdrycker, som fortfarande skulle
förblifva skattefria, framhållit, att detta vore eu hufvudsak i hela den
närvarande tidens nykterhetssträfvande i vårt land med afseende å
maltdryckerna; en beskattningsform, som underlättade tillverkningen af
en verkligt god, icke-berusande maltdryck, skulle utan tvifvel »vid
sidan af dess syfte att bereda staten inkomst äga en synnerligen stor
betydelse för nykterhetens ‘främjande». Reservanterna anförde vidare,
att den af dem åsyftade maltstarka men alkoholsvaga dryck, som de
benämna ömsevis kronöl och svagdricka, behöfde vara skattefri, i första
hand för att allmänheten därigenom måtte vinna den nödiga garantien,
att en under dylikt namn utbjuden dryck verkligen icke öfverskrede
alkoholgränsen; så länge kronölet likställdes med lagerdricka in. fl. och
således finge framställas endast vid skattepliktigt bryggeri, förefunnfes
ingen annan garanti än bryggarens uppgift.
Äfven de förutnämnda petitionärerna hafva i den af dem afgifna
petitionen hemställt om skattefrihet för maltstarkare drycker, med hvilka
sådana åtgärder vidtagits, att deras alkoholhalt icke under några för¬
hållanden kunde komma att öfverskrida den fastställda alkoholgränsen.
Denna petition bär gifvit ett antal läkare anledning att i ingifven skrift
såsom sin åsikt uttala, att ett godt, extraktrikt dricka med låg alkohol¬
halt skulle vara af särskildt stor och allmän hygienisk betydelse och
att det därför syntes dem vara af vikt, att vid påläggande af malt¬
skatt allt dricka af låg alkoholhalt, äfven det mer extraktion, fritoges
från beskattning.
22 Bevillningsutskottets Betänkande N;o 54.
Med anledning af berörda petition har Svenska bryggareförenin¬
gens verkställande utskott inkommit med en skrift, hvarefter några af
petitionärerna, på uppdrag, ingifvit en promemoria i ämnet.
Bryggareföreningen framhåller, att det danska kroneölet, hvilket
lörordats af två reservanter i 1902 års kommitté och af petitionärerna
tydligen åsyftades med deras tal om ett verkligt godt dricka, icke hade
någon betydelse i nykterhetshänseende, såsom ock framginge af ett
yttrande, som afgifvits af en utaf kroneölets ifrigaste förkämpar här i
landet, professorn E. Almquist, och som ginge därpå ut, att i Dan¬
mark man å visst håll tänkt sig, att kroneölet skulle uttränga ölet,
men att detta visat sig vara en illusion och att spritbegäret, den olika
smaken och många andra orsaker verkat i en annan riktning. Krone¬
ölet vore ej heller att förlikna vid vårt svagdricka. En representant
för arbetarne hade vid en offentlig diskussion framhållit, att det vore
fullkomligt meningslöst att medgifva skattefrihet åt annat än det egent¬
liga svagdricka^ kroneölet vore i högre grad än lagerölet en lyxdryck,
hvarför också skatt borde för detsamma betalas. Blefve ett dylikt
extraktrikt kroneöl en öfverallt tillgänglig folkdryck, skulle detta med
nödvändighet medföra en stegrad brännvinskonsumtion. Det läge näm¬
ligen i sakens egen natur, att dylika svagt förjästa maltdrycker och
brännvin liksom sökte hvarandra, alldenstund de i verkligketen kom¬
pletterade hvarandra. Ofverjästa maltdrycker med svag förjäsning hade
också varit mycket utbredda här i landet på den tid, då brännvins¬
konsumtionen var så ofantlig.
Hvad bryggareföreningen sålunda sökt göra gällande i fråga om
de svagt förjästa maltdryckerna och brännvinet hafva i omförmälda
promemoria petitionärerna, som därvid lämnade åsido sådana personer,
som missbrukade spritdrycker och vore mer eller mindre hemfallna
under superiet, förklarat vara stridande mot all erfarenhet. Att svagt
utjästa drycker eller, såsom petitionärerna uttryckt sig, dricka med högre
extrakthalt skulle vara lyxdrycker, ville petitionärerna medgifva endast
under den förutsättningen, att det bajerska ölet också finge anses vara
en lyxdryck. Slutligen erinra petitionärerna, att svagdricka öfver hela
Sverige förtärdes i stor mängd både i stad och på landet och utgjorde
en nödvändighetsartikel för vårt folk. Att åtskilliga familjer måst
upphöra med förtärandet af denna dryck hade förorsakats af dess under
senaste åren på många ställen dåliga beskaffenhet, hvilket särskildt
tillskrefves sackarinet. Under alla tider hade emellertid i vårt land
funnits godt, extraktrikt och spritsvagt svagdricka, och sådant funnes
ännu i dag att få i handeln. Petitionärerna vore öfvertygade, att förbud
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 2-1
mot sackarinets användande i dricka skulle i förening med skattefrihet
återföra det gamla goda förhållandet. Det vore ej kroneölet med dess
för danskar afsedda smak, som nykterhetsvännerna eftersträfvade för
Sverige. De önskade blott, att förhållandena här måtte få utveckla
sig så, att de erhölle rätt att utan maltbeskattning brygga alla de slag-
al' svagdricka, som passade för deras smak.
Då i det uppdrag, som lämnades 1902 års kommitté, uttryckligen
angafs, att de billiga, alkoholsvaga maltdryckerna skulle undantagas
från beskattning, har kommitténs flertal ansett sig icke kunna i sitt
förslag till förordning i ämnet tillstyrka skattefrihet för andra malt¬
drycker än svagdricka. Kommitterade erinra, att, om maltstarka
pasteuriserade drycker skulle börja tillverkas i Sverige, de med all
säkerhet komme att bryggas på eu stamvört med minst lika hög extrakt-
halt som de här nu brukliga underjästa drickssorterna, eller omkring nio
procent, och vore det tydligt, att den för dessa dryckers framställande
erforderliga stora maltåtgången måste göra dem jämförelsevis dyra;
de särskilda åtgärder, såsom pasteurisering eller dylikt, som behöfde
iakttagas vid dylika dryckers tillverkning, komme ock alltid att ytter¬
ligare förhöja priset på samma drycker, hvilket ju också bestyrktes af
erfarenheten i Danmark, där minuthandelspriset för en halfbutelj så
kalladt kroneöl ställde sig så högt som 9 öre. Kommitterade anföra
vidare såsom skäl mot skattefrihet för de maltstarkare dryckerna, att
det blefve synnerligen svårt att tillse, att dessa drycker vid tillverk¬
ningen underkastades den föreskrift^ pasteuriseringen, i sjmnerhet som
efter all sannolikhet ett stort antal, särskild! mindre bryggerier komme
att tillverka skattefria drycker af båda slagen.
De önskningar, som af nykterhets vänner och läkare i omförmälda
petition uttalats angående skattefrihet för ett godt extraktrikt svag¬
dricka, synas mig blifva tillräckligt tillgodosedda, därest mitt förslag
om sex procents extrakthalt hos stam vörten vinner godkännande. Där¬
emot kan jag icke finna, att några giltiga skäl anförts för skattefri¬
hetens utsträckande till andra maltdrycker. Den nytta, de maltstarka
pasteuriserade dryckerna skulle kunna gifta i nj^kterhetens tjänst, synes
mig för öfrigt vara ganska tvifvelaktig, hvilket ju äfven erkänts från
nykterhetsvänligt håll. Finge dessa drycker någon allmännare sprid¬
ning, skulle de säkerligen endast komma att begagnas såsom måltids¬
dryck af personer, som antingen nu alls icke förtära Öl eller redan äro
vana att endast med måtta begagna maltdrycker. Det torde väl ock
få antagas såsom tämligen säkert, att dessa maltstarka, alkoholsvaga
drycker icke komme att uttränga de alkoholstarkare ölsorterna såsom
24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
läske- och njutningsdryck, och likaså att ingen, som nu använder öl
till sådant öfvermått, att han därmed berusar sig, komme att öfvergå
till användningen af de pasteuriserade dryckerna. Huru liten betydelse
dessa drycker hafva för nykterhetssträfvandena, framgår äfven af det
förhållandet, att ett i början af 1890-talet gjordt försök att här i landet
tillverka pasteuriseradt dricka icke under de senare åren vunnit någon
nämnvärd efterföljd, oaktadt liknande drycker sedan flera år tillbaka
tillverkats i Danmark. Då till förmån för ifrågavarande dryckers skatte-
frihet åberopas exemplet från sistnämnda land, torde ock böra lhåg-
kommas, att bryggandet af det s. k. kroneölet där ej föranleddes af
något initiativ från nykterhetsvännernas sida, utan åt andra skål.
Enligt min åsikt skulle således skattefrihet för de pasteuriserade
maltdryckerna, om ock förmånlig för dem som förtära dylika drycker,
icke medföra någon nämnvärd fördel för nykterhetssträfvandena, men
val, såsom 1902 års kommitterade erinrat, i viss mån försvåra kontrollen.
Jag finner mig därför också sakna skäl att äfven för dessa drycker, som
i pris täfla med eller öfvergå lageröl och sannolikt komme att konsu¬
meras inom de burgnare klasserna, föreslå en skattefrihet, som rätte¬
ligen endast bör tillkomma de billigaste, egentligen af den minst be¬
medlade befolkningen konsumerade dryckerna.
1902 års kommitterade hafva i det af dem utarbetade förslaget
till förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker
föreslagit, att frihet från skatt må åtnjutas vid bryggeri, där under
tillverkningsåret endast tillverkas svagdricka. Detta förslag innebären
delning af bryggerierna i två skarpt skilda grupper, nämligen dels
skattepliktiga bryggerier, vid hvilka skatt skall erläggas för allt malt,
vare sig det användes till Öl och liknande drycker eller till svagdricka,
dels skattefria bryggerier, där endast svagdricka får tillverkas. Be¬
träffande följderna af en dylik anordning anför en kommittéledamot i
afgifven reservation, att man därigenom ställde en mängd yrkesidkare
inför ett synnerligen brydsamt och, huru det än ntfölle, foi deras eko-
nomi föga lyckosamt val. Det gällde för dem att öfvergifva antingen
den tillverkning af starkare, numera skattepliktiga maltdrycker, som
de förut drifvit, eller afstå från en tidigare utöfvad fabrikation af sya-
o'are, numera skattefria dylika. Kommitterades förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker stadgade visser¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 25
ligen, att skattefritt blefve endast det bryggeri, där uteslutande malt¬
drycker af uppgifven låg ursprunglig extrakthalt tillverkades, och
man skulle däraf möjligen kunna draga den slutsats, att antalet af
dem, som skulle komma i valet och kvalet, skulle inskränka sig till de
svagdrieksbryggerier, hvilka tillförene såsom binäring och mera tillfälligt
sysslat med ölbrygd och för hvilka situationen därför skulle blifva rela¬
tivt lätt att behärska. Men konsekvenserna af den nya ordningen pekade
faktiskt åt ett helt annat håll. Det vore visserligen icke förbjudet för ett
skattepliktigt bryggeri att brygga svagdricka, men den omständigheten
att endast beskattadt malt därtill finge användas måste göra en sådan
tillverkning ur konkurrenssynpunkt så oförmånlig, att hvarje klok yrkes-
idkare helt visst skulle skynda att upphöra därmed, för så vidt han icke
befunne sig i den lyckliga belägenheten att kunna genom nybyggnad
å annan tomt o. s. v. åt sig bevara rätten att för sin svagdricks-
tillverkning få använda obeskattadt. malt. Utom i de undantagsfall,
där affärens omfattning och kapitaltillgång tilläte dylika experiment,
ställdes faktiskt äfven tillverkare af starkare maltdrycker inför nödvändig¬
heten att antingen helt och hållet öfvergå till skattefri tillverkning,
hvilket dock måste förefalla de flesta af dem väl äfventyrligt, eller ock
afstå från en binäring, som, därför att den kunnat drifvas med samma
redskap och folk som hufvudnäringen, kunnat tillföra honom en betyd¬
lig, kanske hufvudsaklig del af årsvinsten. Och antalet af de yrkes-
idkare, för hvilka afståendet från den afsedda binäringen på grund af
deras affärers ringa omsättning spelade en rent af vital roll, vore större
än man i allmänhet vore böjd att antaga.
Till stöd för detta påstående anför reservanten efter de af 1898—1900
års försälj ningskommitté insamlade statistiska uppgifterna en förteckning
på ej mindre än 104 bryggerier, hvilka enligt hans förmenande genom
den nya ordningen skulle tvingas till för dem sjkifva ruinerande för¬
ändringar eller inskränkningar i driften. I själfva verket vore enligt
reservantens åsikt de förut på kombinerad Öl- och svagdrickstillverkning
lefvande mindre bryggeriernas öde tämligen gifvet, om den föreslagna
anordningen komme till stånd. De voi-o i de flesta fall dömda att
antingen genast nedläggas eller ock efter en längre eller kortare tids
tynande tillvaro nödgas upphöra.
Bemälde reservant framställer därefter ett annat förslag gående
därpå ut, att skattefrihet skulle medgifvas endast åt de minsta brygge¬
rierna, som ej afverkade öfver 15,000 kilogram malt om året, oafsedt
huruvida där tillverkades endast svagdricka eller äfven andra maltdrycker,
samt att skatten vid öfriga bryggerier skidle utgå efter en ganska stark
Bill. till Riksd. Brot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
progression. En dylik anordning vore, enligt reservantens mening, i
analogi med flera af bestämmelserna i våra öfriga skatteförordningar;
idén om beskattningens ställande i direkt proportion till skatteförmågan
hade nämligen länge nog haft burskap i bevillningsförordningarna genom
de skattefria afdragen. År 1897 hade funnits 206 bryggerier, hvilkas
afverkning icke öfverstigit 15,000 kilogram, och vore dessa tämligen
likformigt spridda öfver landet, synnerligen dess landsbygd. Då dessa
små bryggerier öfvervägande tillverkade svagdricka, så garanterade deras
relativt stora antal och deras läge i landsortskommunerna bibehållandet
af den bekväma åtkomsten af svagdricka utan att priset behöfde höjas
mera, än som kunde betingas af ett måttligt bidrag till kontrollkost¬
naderna.
Reservantens nyssnämnda åsikter delas äfven i allo af Svenska
bryggeriföreningen, som i en till Kung!. Maj:t ingifven underdånig
skrift varmt förordar hans förslag samt erinrar, att detsamma föga
afveke från den rena råämnesbeskattningen och samtidigt beredde större
handlingsfrihet åt såväl skattepliktiga som skattefria yrkesidkare utan
att därför utsätta dem för alltför stora frestelser till lagöfverträdelser.
Äfven om åtskilliga fördelar må anses vara förenade med nyss¬
nämnda förslag, finner jag mig dock icke kunna förorda detsamma, lika
litet som ett liknande i 1902 års kommittébetänkande omnämndt förslag om
skattefrihet endast för de minsta bryggerierna under villkor, att de endast
tillverka svagdricka. Vid båda förslagen möter nämligen svårigheten
att öfvervaka, att den bestämda gränsen för afverkningen icke öfver-
skrides. Därtill kommer att, då anordningarna för ett mindre svagdricks-
bryggeri äro synnerligen enkla och ganska billiga, bestämmelsen om
denna gräns lätt kan kringgås genom uppsättande af ytterligare ett
bryggeri, hvadan sålunda den föreslagna anordningen skulle omedelbart
uppmuntra till anläggande af små bryggerier, hvilket ej kan anses önsk¬
värd!.. Med afseende härå och då, enligt kommitténs förslag, hinder icke
möter för en person att samtidigt i olika bryggerier idka dels skattepliktig
och dels skattefri tillverkning, ansluter jag mig till kommitterades åsikt,
att skattefrihet bör åtnjutas af alla bryggerier, som endast tillverka
svagdricka.»
Af omförmälda statsrådsprotokoll inhämtas vidare, att, sedan chefen
för finansdepartementet anmält ett från högsta domstolen inhämtadt
yttrande öfver de bestämmelser, som funnes upptagna i femte kapitlet
af ett inom departementet uppgjordt författningsförslag, samt redogjort
för innehållet af berörda yttrande och därefter uppläst ett inom departe¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 27
mentet utarbetadt nytt förslag till förordning i ämnet, i hvilket förslag
de af högsta domstolen gjorda erinringar i hufvudsak iakttagits samt
i öfrigt vidtagits några nödigbefunna ändidngar, departementschefen
ytterligare anfört följande:
»Det af mig nu upplästa förslaget öfverenstämmer i de flesta
punkter med det af 1902 års kommitterade utarbetade. I likhet med det
senare fritager det från skatt ej mindre hembrygd än äfven under vissa vill¬
kor svagdrika, hvarmed dock förstås hvarje maltdryck, som ej innehåller
mera än två och en fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med
en stamvört med högst sex procents extrakthalt, hvarjämte tillverk¬
ningen af maltextrakt och maltinfusioner för medicinskt behof ej be-
röres af förslaget, dock att, när tillverkningen sker annorstädes än på
apotek, den endast må äga rum under den kontroll och de villkor,
Kungl. Maj:t för hvarje fall föreskrifver.
Bryggerierna indelas, enligt förslaget, i två klasser, dels skattefria,
vid Indika endast svagdricka må tillverkas, dels skattepliktig a, vid Indika
alla slag af maltdrycker må tillverkas, men där skatt skall erläggas för
allt användt malt. Det skattepliktiga maltets vikt beräknas efter den
själfregistrerande vågens anvisning, hvaraf blir en nödvändig följd att
inga s. k. maltsurrogat må användas.
Beträffande skattesatsen hafva kommitterade föreslagit, att skatten
skulle ^erläggas med 18 öre för hvarje kilogram malt, dock att för
hvarje bryggeri skatten skulle utgå för de första under tillverknings¬
året afverkade 50,000 kilogrammen malt med 14 och för de nästa
50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. De för de första 100,000
kilogrammen föreslagna nedsatta skattesatserna afsåge att för den mindre
industrien bereda en välbehöflig hjälp i konkurrensen med de allra
största ^bryggerierna. Såsom skäl att till normal skattesats välja just
18 öre anföra kommitterade, att vid påläggandet af en ny beskattning
för det första en viss varsamhet borde iakttagas för att icke öka den
ovilja, med hvilken en sådan sannolikt alltid komme att mötas. Vidare
torde det vara af synnerlig vikt att tillse, att skattesatsen bestämdes
så, att den förhöjning i försäljningspriset å den färdiga varan, som af
beskattningen skäligen kunde böra följa, vid försäljning af minsta
brukliga kvantitet läte så nära som möjligt uttrycka sig i hela oren.
Slutligen syntes skatten böra sättas så, att den för samma kvantitet
icke uppginge till fullt öretal, enär den skeende prisförhöjningen rätt¬
visligen borde i någon mån komma tillverkaren till godo såsom ersätt¬
ning för den minskade omsättning, som genom skattens införande blefve
en följd, samt för de kostnader och olägenheter, den med skatten för¬
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
enade kontrollen beredde tillverkaren. Med beräkning att 25 kilogram
malt lämnade en hektoliter lageröl samt att denna kvantitet lämnade
280 så kallade halfbnteljer, skulle skatten efter 18 öre för kilogram
malt således utgöra för en hektoliter öl 4 kronor 50 öre och för en
s. k. halfbutelj 1,61 öre.
Instämmande med kommitterade däri, att skatten bör afpassas så,
att den ej med fullt öretal drabbar en halfbutelj, finner jag dock deu
föreslagna skattesatsen väl låg och anser densamma kunna höjas till 20 öre
för kilogram malt, då skatten på en halfbutelj lageröl skulle blifva 1,7 8
öre. För kommitterades förslag talar visserligen den omständigheten, att
enligt detsamma skatten på en halfbutelj underjäst dricka (lagerdricka
o. d.) skulle blifva ungefär 1 öre, under det att den efter 20 öre för
kilogram malt skulle komma att uppgå till en å två tiondels öre högre
belopp. Då det emellertid är sannolikt, att priset på nämnda dricks-
sorter till följd af konkurrensen mellan bryggerierna och dessas eget
intresse att ej genom för stor prishöjning förminska sin omsättning
kommer att höjas med endast ett öre för half buteljen, torde ej heller
afseende! på det underjästa drickat behöfva utgöra 'hinder för skattens
bestämmande till 20 öre för kilogram. Häraf följer åter, att skatten
för de första 50,000 kilogrammen vid hvarje bryggeri bör blifva 16
och för de nästa 50,000 kilogrammen 18 öre för kilogram.
Då staten för hvarje skattepliktigt bryggeri får vidkännas kostnad i
och för utöfvande! af nödig kontroll, följer häraf, att staten måste fordra,
att den skatt, som af bryggeriet erlägges, först och främst till fullo betäcker
kontrollkostnaden och därjämte lämnar ett ej allt för obetydligt öfverskott.
Af denna anledning måste fastställas ett minimum af skatt, som under alla
förhållanden skall utgå, vare sig maltafverkningen uppgår till motsvarande
belopp eller icke. Med det lägsta skattebeloppet bestämdt till 16 öre
lör kilogram malt synes 70 kilogram i medeltal för tillverkningsdygn
vara ett lämpligt minimum, enär då den minsta skatten för ett dygn
blir 11 kronor 20 öre. För ett bryggeri, som är i gång hela året,
skulle minimiafverkningen för helt arbetsår, räknadt till 300 tillverk¬
ningsdygn, sålunda komma att uppgå till 21,000 kilogram malt och den
däremot svarande skatten således till 3,360 kronor. Fall kunna emel¬
lertid inträffa, då några af de nuvarande små bryggerierna, hvilkas medel-
afverkning ej uppgår till 70 kilogram i dygnet, ändock skulle vilja fort¬
sätta med skattepliktig tillverkning, och bör det då bero på Kungl.
Maj:ts pröfning i hvarje särskild! fall, huruvida tillstånd må medgifvas
bryggeriet att under de första åren erlägga skatt för mindre vikt malt
än 70 kilogram; bestämmelse härom har intagits i 52 §.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 29
Angående sättet för skattens erläggande har tillveidtaren att välja
mellan att betala skatten i förskott för en månads afverkning eller
att mot ställande af säkerhet, som af Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande godkännes, få anstånd därmed. I det senare fallet skall
skatten för allt det under ett kvartal uppvägda maltet på en gång er¬
läggas inom två månader efter kvartalets utgång. I fråga om sättet
för säkerhetens beräkning äfvensom om restitution af skatt för malt¬
drycker, som skadats eller utförts ur landet, torde det vara tillräckligt
att hänvisa till kommitterades betänkande, enär de båda förslagen i
dessa punkter äro hvarandra lika med blott de modifikationer i den
omnämnda säkerhetens belopp, hvilka följa af skattesatsens förhöjning
med två öre.
Vid beräkning af den inkomst, skatten kan komma att inbringa
statsverket, utgår jag från samma på förhållandena under år 1897
grundade antaganden som kommitterade, nämligen att de skattepliktiga
bryggeriernas antal blir 174 med en sammaulagd maltförbrukning af
33.700.000 kg.; att vidare 39 bryggerier med tillsammans 1,200,000
kg. malt ej afverka hvardera mera än högst 50,000 kg.; att 46 bryggerier
med tillsammans 3,100,000 kg. malt ej afverka hvardera mera än högst
100.000 kg. samt att återstående 89 bryggerier med tillsammans
29.400.000 kg. malt afverka högre belopp. Skatteberäkningen ställer
sig då sålunda:
vid 39 bryggerier för 1,200,000 kg. ä 16 öre ................. 192,000 kr.
»46 » » 46 X 50,000 kg. = 2,300,000 » » 16 » 368,000 kr.
» återstående 800,000 » » 18 » 144,000 » 512,000 »
»89 » » 89 X 50,000 » == 4,450,000 » » 16 » 712,000 »
» 89 x 50,000 » = 4,450,000 » » 18 » 801,000 »
» återstående 20,500,000 » » 20 » 4,100,000 » 5,613,000 »
tillsammans kr. 6,317,000.
Som tillverkningen af maltdrycker, att döma af, bland annat, den
stegrade humleimporten, sedan år 1897 ökats rätt betydligt, bör, äfven
om man tager hänsyn till, att skatten i någon mån kommer att
minska tillverkningens storlek, med säkerhet kunna beräknas, att till¬
verkningen vid skattens uttagande fortfarande är så stor, att den under
år 1904 inflytande skatten, hvilken motsvarar den under tillverknings¬
året 1 oktober 1903—1 oktober 1904 debiterade skatten, kommer att
uppgå till åtminstone 6,300,000 kronor.
Bland de särskilda föreskrifterna rörande kontrollen vid de skatte¬
pliktiga bryggerierna torde särskildt böra omnämnas de, som äro in¬
förda i 20 §. De där intagna förbuden att förvara okrossadt malt inom
de lägenheter, där mäskkar och vörtpanna äro uppställda, att krossa
30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
mera torkadt malt än som erfordras till nästpåföljande brygd eller att
i bryggeriet införa eller därifrån utföra krössaft malt, afse alla att
förekomma inmäskning af malt, som ej undergått krossning på den
med den själfregistrerande vågen förenade krossen. Undantaget för
krossning på en gång af rostadt eller brändt malt för flera brygder
bär föranledts däraf, att dylik malt, som hufvudsakligen användes för
att gifva vissa maltdrycker deras mörkare färg, ej behöfver tillsättas
hvarje brygd annat än i jämförelsevis små mängder, under det att den
minsta vikt malt, som kan passera den själfregistrerande vågen, van¬
ligen är 50 kg.
I samma § 20 är ock förbjudet att i skattepliktigt bryggeri för¬
vara stärkelse, socker, sackarin eller annat, som kan användas i stället
för malt, dock med rättighet för Kung!. Maj:t att i visst fall med¬
gifva användningen af socker. Detta medgifvande föreslogs af 1891
års kommitté, men sedan Svenska bryggareföreningen i sin underdåniga
skrifvelse år 1894 förklarat användningen af socker vid tillverkning af
maltdrycker böra alldeles förbjudas, uteslöt 1902 års kommitté det
ifrågavarande undantaget. Enär emellertid aktiebolaget D. Carnegie
& C:o, i en till Kung!. Maj:t ingifven underdånig skrift af den 22
november 1902, jämte förmälan att vid porterbrygd tillsättning af socker
till portern för åstadkommande af efterjäsning understundom ägde rum,
anhållit, att, Kungl. Maj:t täcktes låta i en blifvande förordning i ämnet
intaga bestämmelse därom, att vid portertillverkning dylik tillsats finge
göras, har nu ifrågavarande bestämmelse formulerats i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med 1891 års kommittéförslag.
Föreskrifterna angående tillverkning af maltdrycker i skattefria
bryggerier äro naturligtvis betydligt enklare än i fråga om tillverk¬
ningen i skattepliktiga bryggerier. Hufvudsakliga vikten ligger på
bestämmelsen, att vörten vid jästens tillsättande ej må äga högre
extrakthalt än sex procent och naturligtvis ej heller därefter genom
någon tillsats beredas högre extrakthalt. För att erhålla säker kontroll
häröfver föreslogo 1891 års kommitterade i sitt följande år afgifna be¬
tänkande, att lämplig del af redskapen i brj^ggeriet skulle genom den
vid bryggeriet anställde tillsyningsmannens försorg sättas under kronans
lås; viss tid före hvarje brygd skulle tillverkaren göra anmälan om
tiden för densamma och om den tid, då vörten antoges vara färdig
till profning, hvarefter tillsyningsmannen skulle i behörig tid borttaga
kronans lås från redskapen, profva vörten och slutligen åter förse red¬
skapen med kronans lås. Tillverkaren skulle dessutom enligt fastställdt
formulär föra bryggjournal. Såsom ersättning för sitt besvär skulle
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 31
tillsyningsmannen erhålla 3 kronor för hvarje anmäld brygd och dess¬
utom 3 kronor för hvarje kalendervecka, under hvilken brygd icke
anmälts; denna ersättning skulle betalas af tillverkaren men icke omedel¬
bart till tillsyningsmannen utan genom länsstyrelsen.
Den sålunda föreslagna kontrollen blefve visserligen ganska effektiv
men har å andra sidan den olägenheten, att den genom det besvär
och isynnerhet de kostnader den medför för tillverkaren säkerligen
skulle tvinga en stor del af de mindre svagdricksbryggerierna att upp¬
höra med sin tillverkning. Vill man verkligen åstadkomma en skattefri
svagdrickstillverkning, torde det blifva nödvändigt att anordna kontrollen
öfver dessa bryggerier på ett enklare och billigare sätt i likhet med
livad 1902 års kommitterade föreslå. Enligt deras förslag skulle den
närmaste kontrollen utöfvas af tillsyningsmän, som hade till åliggande att
vid tillfälliga besök profva vörten med afseende på extrakthalten, äfven¬
som att taga prof af de färdiga dryckerna i och för undersökning af deras
alkoholhalt, hvarigenom kontroll kan vinnas, att tillverkarne icke efter
jästens tillsättning beredt vörten högre extrakthalt än sex procent.
Äfven i skattefritt bryggeri bör bryggjournal föras, men de närmare
bestämmelserna rörande denna äfvensom om anmälan af brygder, profs
tagande och dylikt hafva sin rätta plats i en ordningsstadga för
bryggerierna.
Äfven en på nu nämndt sätt förenklad tillsyn öfver de skatte¬
fria bryggerierna medför naturligtvis en viss kostnad, och det synes
icke obilligt, att ifrågavarande bryggerier lämna åtminstone ett bidrag
till kostnadens betäckande. Detta bidrag har föreslagits skola utgå
med ett hälft öre för hvarje kilogram malt, som enligt den vid brygge¬
riet förda brygg] ournalen blifvit inmäskadt, och torde, enär afgiften
sålunda satts synnerligen låg, hvarken någon särskild kontroll öfver
bryggjournalens riktiga förande eller ställande af säkerhet för afgiften
erfordras. Sagda afgift skulle enligt kommitterades beräkning inbringa
ungefär 50,000 kronor om året.
Det finnes ingen anledning att förbjuda maltsurrogats användning-
vid skattefria bryggerier, eftersom ju vid dessa bryggerier ingen skatt
skall debiteras, men detta oaktadt torde det vara lämpligt att förbjuda
användning af sackarin, enär tillsättning af ett sådant sötämne till en
maltdryck måste anses såsom en förfalskning af den senare.
Föreskriften i 27 §, att den, som utöfvar tillverkning i skattefritt
bryggeri, ej må idka handel med eller i bryggeriet införa eller förvara
andra maltdrycker än svagdricka, afser dels att förekomma blandningar
32
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
af skattepliktig- och skattefri tillverkning- dels ock att underlätta kon¬
trollen öfver tillverkningen inom bryggeriet.
Stadgandet i 23 och 31 §§ angående stämpling af de kärl, hvarpå
svagdricka utlämnas, har till ändamål att möjliggöra införandet i för-
säljningsförordningen af olika villkor för försäljning af å ena sidan
svagdricka och å den andra öfriga maltdrycker.
Öfverinseendet öfver bryggerikontrollen bör naturligtvis öfverläm-
nas åt samma myndighet, som har öfverinseendet öfver kontrollen öfver
brännvins- och hvitbetssockertillverkningen, nämligen chefen för finans¬
departementets kontroll- och justeringsbyrå. Den lokala kontrollen bör
utöfvas af öfverkontrollörer och under dem af kontrollörer vid de skatte¬
pliktiga och tillsyningsmän vid de skattefria bryggerierna.
Öfverkontrollörer vid brännvins- och hvitbetssockertillverkningen
förordnas för närvarande af Kungl. Maj:t för ett år i sänder mot
arfvode, som äfven bestämmes af Kungl. Maj:t, och kommitterade
hafva föreslagit liknande bestämmelser angående öfverkontrollörerna
vid. maltdryckstillverkningen. Till befattningar, som på sådant vis till¬
sättas, är det naturligtvis svårt att annat än undantagsvis erhålla verk¬
ligt skickliga, tekniskt bildade personer, utan utses till öfverkontrollörer
mestadels pensionerade officerare, som förut tjänstgjort såsom bränn vins¬
kontrollörer. Vid sockerkontrollen äro förhållandena något annorlunda.
Då det emellertid skulle vara till fördel såväl för kontrollen som för de
industrier, som äro kontroll underkastade, att bland kontrollpersonalen,
särskild! bland öfverkontrollörerna, funnes åtminstone ett flertal personer,
som genom såväl teoretiska studier som praktisk verksamhet förvärfvat
grundligare insikter om de industrier, de hade att kontrollera, kunde
skäl visserligen anses föreligga att nu, då ytterligare en industri skall
ställas under kontroll, och då de från ifrågavarande industrier till
statsverket inflytande skatterna komme att uppgå till mer än 40 millio¬
ner kronor årligen, framlägga förslag om kontrollens ordnande på
sådant sätt, att ett antal öfverkontrollörer med teknisk utbildning blefve
anställda på stat med lön och rättighet till pension, i sammanhang hvar¬
med ock borde tagas under ompröfning, huruvida icke åt den öfver-
ordnade kontrollmyndigheten borde beredas en själfständigare ställning,
än densamma nu innehar. Att jag det oaktadt icke nu framlägger
något förslag i detta syfte, är beroende därpå, att Kungl. Maj.-t åt
särskilda kommitterade gifvit i uppdrag att utreda frågan om ändrad
sockerbeskattning, hvarför det synes vara lämpligast att låta med dessa
organisationsfrågor anstå, till dess sagda kommitterade hunnit afgifva
Bevillningsutskottets Betänkande K:o 54. 33
sitt betänkande, samt att tills vidare öfverkontrollörer utses på samma
sätt som hittills.
Inom de län, där brännvinstillverkning förekommer, böra samma
öfverkontrollörer tjänstgöra vid bränneri- och bryggerikontrollen. Då
öfverkontrollörerna måste företaga täta resor inom sina distrikt, kan det
vid de tider på året, då expeditionsgöromålen äro mest omfattande, vara
behötligt för dem att erhålla biträde vid sagda göromål, och skulle till
sådant biträde lämpligen kunna användas någon på den ort, där öfver-
kontrollören är boende, tjänstgörande bryggerikontrollör, hvilken till
följd af sin öfriga tjänstgöring borde kunna åtnöja sig med en af¬
löning af två kronor om dagen. Förordnande att tjänstgöra såsom
biträde hos öfverkontrollör bör utfärdas af den öfverordnade kontroll¬
myndigheten, som i hvarje fall bäst bör kunna bedöma behofvet af
sådant biträde.
Såsom arfvode åt kontrollör vid skattepliktigt bryggeri bär jag i
likhet med kommitterade föreslagit tre kronor för tillsyn å ett bryggeri
och en krona för hvarje ytterligare bryggeri, vid hvilket han har till¬
syn, hvithet förstnämnda arfvode, där å landsbygden särskilda förhållan¬
den så kräfva, kan höjas till fem kronor, hvarjämte tillverkaren i vissa
fall kan åläggas att mot ersättning tillhandahålla kontrollören kost och
bostad. Dessa förmåner kunna visserligen synas väl obetydliga i synner¬
het vid jämförelse med brännerikontrollörernas arfvode, som utgår med
10 kronor om dagen, men af den redogörelse, jag redan lämnat för
kontrollörernas åligganden, framgår, att dessa icke kräfva kontrollörens
dagliga besök i bryggeriet, än mindre hans ständiga närvaro därstädes,
hvarigenom hans tjänstgöring blir mycket lindrigare än en bränneri-
kontrollörs. Därtill kommer, såsom också kommitterade framhålla, att
då ölbryggerierna, äfven landsbygdens, alltid äro belägna å mera be¬
folkade orter, det icke torde möta någon svårighet att till kontrollör
erhålla eu person, boende å den ort, där bryggeriet är beläget.
Kontrollen öfver de skattefria bryggerierna bör kunna utöfvas af
öfverkontrollörerna med tillhjälp i vissa fall af särskilda tillsyningsmäu.
Många af dessa bryggerier äro nämligen så belägna, att öfverkontrollö-
ren vid sina öfriga resor kan få tillfälle att rätt ofta besöka dem. Vid
öfriga bryggerier måste tillsyningsman tillsättas. Med afseende på be¬
skaffenheten af tillsyningsmannens göromål torde en ersättning af högst
tjugo kronor i månaden i de flesta fall vara tillräcklig, men under¬
stundom, särskilt vid större bryggerier, där brygd förekommer dagligen,
kan större arfvode behöfva lämnas, och har därför föreslagits, att så må
Bill. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft r>
■'4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ske med Kungl. Maj:ts tillstånd i hvarje särskildt fall. Tillsynings-
männen böra efter framställning af öfverkontrollör förordnas af den
öfver ordnade kontrollmyndigheten, som äfven i detta fall bäst lär kunna
bedöma öfverkontrollörens behof af biträde.
A id beräkning af huru stor totalkostnaden för bryggerikontrollen
enligt förslaget kan antagas blifva, hafva kommitterade utgått därifrån,
att det. skulle komma att finnas 174 skattepliktiga och omkring 400
skattefria bryggerier, att, då vissa skattepliktiga bryggerier ej anmäla
sig för tillverkning hela året, de vid dessa bryggerier anställda kon¬
trollörernas arfvode efter 3 kronor om dagen i medeltal skulle kunna
beräknas till 1,000 kronor, att för bryggerikontrollen skulle behöfva
anställas 10 öfverkontrollörer, hvilka i arfvode samt rese- och trakta-
mentsersättning borde uppbära 8,000 kronor hvardera, samt att medel¬
talet för de ersättningsbelopp, som skulle tillkomma tillsyningsmännen
vid de skattefria brvggerierna, kunde beräknas högst till 240 kronor
för hvarje.
Kontrollkostnaden skulle sålunda enligt kommitténs förslag komma
att uppgå till följande belopp:
Arfvode in. m. till 10 öfverkontrollörer å 8,000 kr. — 80,000 kr.
« 174 kontrollörer å 1,000 „ — 174,000 „
» 400 tillsyningsman å 240 „ — 96,000 „
eller tillhopa 350,000 kr.
Om från sistnämnda summa afdrages det belopp, hvarmed de
skattefria bryggerierna skulle bidraga till kontrollkostnaden för dessa
bryggerier och hvithet belopp beräknats till 50,000 kronor, skulle så¬
ledes statens utgifter för bryggerikontrollen komma att uppgå till om¬
kring 300,000 kronor.
Vid denna beräkning är emellertid att anmärka, att ersättningen
till öfverkontrollörerna är föreslagen till samma belopp som till de nu¬
varande öfverkontrollörerna vid brännvinstillverkningen, nämligen 3,000
kronor såsom arfvode och 5,000 kronor såsom ersättning för rese- och
expeditionskostnader, men att densamma, om, såsom jag föreslagit, samma
öfverkontrollörer fa tillsyn öfver såväl brännerier som bryggerier, torde
böra i någon man ändras. Öfverkontrollörernas tjänstgöring blir näm¬
ligen då mera utsträckt än hittills, därigenom att åtminstone ett flertal
bryggerier äro i verksamhet under sommaren, men å andra sidan komma
deras distrikt att erhålla mindre utsträckning och således kostnaden för
resorna inom distrikten att blifva billigare. Med anledning häraf synes
arft odet hora höjas till 4,000 kronor och i stället ersättningen för rese-
35
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
och expeditionskostnader minskas, så att sammanlagda beloppet icke i
något fall komme att öfverskrida det nuvarande. Det föreslagna antalet
nya öfverkontrollörer, kan, om ock behörigt under de första åren,
sedermera säkerligen minskas i den mån de äldsta af nuvarande öfver¬
kontrollörer afgå från sina befattningar.
Åberopande hvad jag nu anfört hemställer jag i underdånighet,
att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att antaga
förenämnda af mig upplästa förslag till förordning' angående tillverk¬
ning och beskattning af maltdrycker.»
I ofvan intagna statsrådsprotokoll har af chefen för finansdeparte¬
mentet lämnats en redogörelse ej mindre för de olika systemen för
maltdrycksbeskattning och hufvudsakliga innehållet i de tidigare i äm¬
net utarbetade förslagen, än äfven för innehållet i och motiven för det
nu för Riksdagen framlagda, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
1902 års kommitterades förslag uppgjorda författningsförslaget. Vid
sådant förhållande och då utskottet funnit sig kunna i hufvudsak för¬
orda bifall till Kungl. Maj ris förslag, har utskottet icke ansett nö¬
digt att i vidare mån än som betingas af ofvanberörda i ämnet väckta
motioner eller af de erinringar mot förslaget, hvartill utskottet funnit
anledning, ingå på någon närmare redogörelse för eller granskning af
förslaget, utan tillåter sig i fråga härom hänvisa till hvad chefen för
finansdepartementet anfört.
Det för Riksdagen nu framlagda författningsförslaget är byggd!
på principen af beskattning å det vid maltdryckstillverkningen använda
hufvudsakliga råmaterialet, maltet. Från denna princip är dock så till
vida undantag gjordt, att vid bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis,
under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas, frihet från skatt
åtnjutes. Tillverkningen af svagdricka, hvarmed enligt förslaget menas
hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och en fjärdedels volym¬
procent alkohol och är inbryggd med en stamvört, hvikens extrakthalt
icke öfverstiger sex procent, är således skattefri, såvida icke i bryggeri,
där svagdricka framställes, tillika bedrifves tillverkning af andra malt¬
drycker. Sålunda bär icke i förslaget principen af ren maltskatt blifvit
36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
till fullo genomförd. Häremot riktar sig i ofvanberörda motion n:o 178
herr Lyckholm, hvilken yrkat, bland annat,
vatt Riksdagen måtte besluta, att det skattebelopp, som kan anses
böra och skäligen kunna genom beskattning af maltdrycksindustrien
uttagas, skall utgå efter ett på den rena maltbeskattningens princip
grundadt system, i hufvudsak så aflat t ad t som bilagda utkast till för¬
ordning utvisar».
Vid motionen tinnes fogadt ett förslag till förordning, upprättadt
i öfverensstämmelse med motionärens berörda yrkande, hvilket förslag
är af följande lydelse:
Förslag
till
Förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Kap. 1. Om skattens beräkning, erläggande och återbärande
samt allmänna bestämmelser.
1 §■
1. Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu, skall,
utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor för
rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,
må utan hinder af föreskrifterna i denna förordning företagas af en
hvar, som icke idkar världshusrörelse eller handel med maltdrycker eller
tillverkning af sådana drycker till afsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å sådan tillverkning
af maltinfusioner och maltextrakt, som äger rum antingen å apotek för
medicinskt ändamål, eller eljest under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t för särskildt fall föreskrifver.
2 §
För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall erläggas skatt med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 37
bryggeri skatten för de första tjugotusen kilogrammen malt utgår med
5 "öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogram med 7 öre för
kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med 9 öre för kilogram
och för de nästa hundratusen kilogrammen med 11 öre för kilogram.
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och
eu fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört,
hvilkens extrakthalt icke öfverstiger sex procent;
tillverkare den person, hvilken såsom ägare, innehafvare, verk¬
ställande direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta in¬
seendet öfver bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den 30 september.
4 §•
1. I bryggeri må för tillverkning af maltdrycker användas endast
t.orkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten.
2. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så
förbunden med en själfregistrerande, justerad väg, att maltets kross¬
ning ej kan äga rum, utan att detsamma först genomgått vågen.
3. Maltets vikt beräknas efter vågens anvisning, men märkes å
vågen fel, skall kontrollör uppväga maltet å annan justerad väg; ägande
öfverkontrollör bestämma, efter hvilken grund maltafverkningen skall
beräknas från den tidpunkt, då kontrollören sist afläste vågen, innan
felet märktes.
5 §.
Skatt skall erläggas för minst sextiofem kilogram malt i medeltal
för hvarje helgfritt dygn af deu tid, under hvilken maltkrossning på
grund af tillståndsbevis må äga rum.
6 §•
1. Tillverkare skall, med det undantag, som i 4 mom. sägs, till
vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till öfver-
38
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ståthållareämbetet före hvarje månads början förskottsvis inbetala skatt
för den vikt malt, som enligt den i 13 § föreskrift^ anmälan kommer
att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
än den, för hvilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att
inom åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för det Över¬
skjutande beloppet.
3. Visar sig, då det i 13 § omnämnda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger
han återbekomma skillnaden.
4. Tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska erhålla anstånd
med skattens erläggande och för densamma ställer sådan säkerhet, som
i 13 § 2 mom. sägs, skall inom två månader efter utgången af hvarje
kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda maltet; och
skall vid betalningen för det sista kvartalet, under hvilket maltkrossning
enligt samma tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas hvad som kan
brista i den uti nästföregående § stadgade minsta skatt.
5. Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, skall Kung]. Maj:ts
befallningshafvande återkalla tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt
till maltkrossning, och låta utmäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgifves tillverkaren eller hans
ombud.
7 §•
Om uppvägdt malt eller däraf beredd produkt, innan den lämnat
lagerlaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för
afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten äga rum. Till Kung!.
Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd af handlingar, innefattande erforder¬
lig utredning rörande förhållandet, ingifves till Kungl. Maj:t,s befall¬
ningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.
8 §•
Om maltdryck från bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under de
villkor, Indika af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för den vikt malt, som
tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda maltdryckens till¬
verkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats, som vid
liden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
39
9 §•
1. Ofverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af
chefen för kungl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordnings¬
stadga, Kungl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas
bryggerikontrollen af öfverkontrollörer samt af kontrollörer.
3. Öfverkontrollörer förordnas af Kung]. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
4. Kontrollörer utses af Kungl. Majrts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
5. Chefen för kontroll- och justeringsbyrån må, där så pröfvas
nödigt, på statens bekostnad förordna kontrollör att biträda öfver¬
kontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två kronor
om dagen.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
11 §•
Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för
bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter,
chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontroll¬
tjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordnings¬
stadga meddelar.
12 §.
Uppgift om de enligt denna förordning utfärdade tillståndsbevis
skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör
sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kungl. Maj:ts befallnings¬
hafvande första helgfria dagen i hvarje vecka till kontroll- och justerings¬
byrån insända uppgift å de tillståndsbevis, som under föregående vecka
utfärdats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjämte vederbörande
stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning
utfärdats eller återkallats.
40
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kap. IT. Om anmälan för tillverkning af maltdrycker.
13 §•
1. Då bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett till¬
verkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att
minst tio dagar förr, än maltkrossning må företagas, till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd, ej öfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken
lian önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas
för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres, samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
hvarjemte, därest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,
då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna inom bryggeriet icke strida mot denna
förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande afkunna ränterikvittens å inbetald skatt för
en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,
hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader
kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen kronor.
3. Ingifves behörig ränterikvittens, eller varder säkerheten, där
sådan ställes, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och till¬
verkning af maltdrycker utaf det malt, som på grand af tillstånds-
beviset krossas.
4. Har under någon kalendermånad vikten af det krossade maltet
i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter an¬
stånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande
för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter
månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den till¬
41
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att tillstånds-
beviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, återkallas.
5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säker¬
heten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas för minst etthundra¬
sextiosju kronor.
é. Förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dess¬
förinnan ställt ny, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd säker¬
het, skall tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,
återkallas.
14 §.
Har bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att
tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan anledning
afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt, skall
han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet minst tre
dagar före den, å hvilken sista maltkrossningen är afsedd att ä^a rum;
och åligger det kontrollören att härom lämna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfver-
kontrollören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt
tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan densamma
skolat af slutas.
15 §.
Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då enligt
tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller afbrytes utan sådan
anmälan, som i 14 § omförmäles, och icke ånyo företages inom fem
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger det tillverkaren
att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke ägt rum, till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande kon-
trollörsarfvodet, hvilket Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter
hos honom utmäta.
Kap. III. Om kontrollen vid bryggerier.
16 §.
1. Tillverkare skall, innan anmälan för bryggeri första gången
göres, låta i två exemplar upprätta och till öfver kontrollören öfverlämna
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 6
42
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
fullständig planritning och beskrifning öfver bryggeriet och samtliga
därtill hörande lägenheter med tydligt angifvande af hvars och ens
ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras vid bryg¬
geriet och det andra insändes af öfverkontrollören till kontroll- och
justeringsbyrån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen
för kontroll- och justeringsbyrån anser ritniugen öfver detsamma icke
vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
17 §•
1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke
blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som där
upptagits, men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af malt¬
drycker användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen
godkända.
2. Ej må maltkross eller själfregistrerande våg ändras eller ny
sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen
gifvit sitt samtycke till åtgärden.
18 §.
1. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad anskaffa och i
behörigt skick underhålla i 4 § omförmälda maltkross och själf¬
registrerande våg.
2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anled¬
ning ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.
3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller till¬
hörande lägenheter finnas någon till krossning af malt användbar red¬
skap, med mindre den ställes under kronans läs eller försegling.
19 §.
Omältad spannmål må icke inom bryggeri finnas annorstädes än
i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryggeriet uppgifvas
såsom för sådan spannmål afsedda.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
43
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större mängd torkadt malt, än som
erfordras till näst påföljande brygd; rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd under villkor, att hvad däraf ej begagnas
vid näst påföljande brygd förvaras under lås.
Krossadt malt må ej införas i bryggeri eller tillhörande lägen¬
heter och ej heller därifrån utföras.
I bryggeri eller tillhörande lägenheter må icke finnas stärkelse,
socker, sackarin eller annat, som kan vid tillverkning af maltdryck
användas i stället för malt, där ej för visst bryggeri Kungl. Maj:t med-
srifver, att under föreskrifna villkor socker må i lagerkällaren användas
såsom tillsats till porter.
21 §.
I bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande af
blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla, i
enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggjournal, hvilken
i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
22 §.
Justerad våg med justerade vikter, annan redskap och det arbets¬
biträde, som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning af
kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt för justering af den
själfregistrerande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontroll¬
tjänstemans förfogande.
23 §.
Från bryggeri må svagdricka, därest det ej af köpare afhämtas i
öppna kärl, endast utlämnas på kärl, å hvilka såväl bryggeriets namn
som ordet »svagdricka» äro inbrända; och må inga andra maltdrycker
utlämnas på sålunda stämplade kärl.
44
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
24 §.
Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, äga tillträde
till de lägenheter i bryggeri, där maltkross, mäskkar, vörtpanna och
kylredskap äro uppställda. Därjämte skola bryggeriets öfriga lägen¬
heter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, vara
för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen och
klockan sju eftermiddagen så ock å annan tid, när arbete inom bryggeriet
pågår.
25 §.
1. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dag-
arfvode med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona
för hvarje ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.
2. Där å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant
kräfva, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, antingen förhöja kontrollörs dagarfvode med högst två kronor
utöfver det i 1 mom. bestämda belopp för tillsyn å ett bryggeri eller
ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost
samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; ägande i senare
fallet tillverkaren att af staten erhålla ersättning med två kronor om
dagen.
3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri
åtnjute för tillsyn å hvarje bryggeri blott en krona om dagen.
4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder
måste enligt de i denna förordning meddelade föreskrifter uppväga
maltet eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom där¬
för med två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.
Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
26 §.
1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen
skett i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio
till och med tvåhundra kronor.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 45
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt
gälde skatt för det afverkade maltet, dock för minst ett tusen niohundra¬
femtio kilogram. Därest omständigheterna gifva vid handen, att mera
malt än ett tusen niohundrafemtio kilogram afverkats, skall i saknad af
erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek
antagas, att för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverk-
ningen pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade
maltets mängd i krossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkars-
rymden samt att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
27 §.
Skulle den, som på grund af medgifvande i 1 § 2 mom. för eget
behof tillverkat maltdryck, sälja, något af hvad han sålunda tillverkat,
skall han, där han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt
gällande bestämmelser rörande försäljning af maltdrycker, bota från fem
till och med tvåhundra kronor.
28 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt,
använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i före-
skrifven ordning vägdt,
eller gör åverkan å själfregistrerande våg,
eller använder själfregistrerande våg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
29 §.
Den, som
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
46 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu
icke godkänts,
eller öfverträdt föreskrift i 18 § 3 inom., 19 § eller 20 §,
eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till brygg¬
journalen eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,
eller vägrar kontroll tjänsteman eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 28 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Ofverträdes föreskrift i 18 § 3 inom., skall krossningsredskapen,
och ofverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas
förbrutet, äfven om tillverkaren ej är ägare däraf.
30 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och
justerings byrån eller vederbörande kontroll tjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugo till och
med tvåhundra kronor.
31 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som medShans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete an¬
tagen person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången. Be¬
gagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
32 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans bryggeri
utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med tjugo till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 47
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte be¬
fattningen.
33 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontroll tjänste¬
man, vore förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsför¬
hållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till
egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
34 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom därvid lagligen tillkommer vid förrättningen, på sig syn¬
bart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. År förrättningsmannen i orten bo¬
ende eller eljest känd, vore han likväl frikal]ad från skyldigheten att
sålunda styrka sin behörighet.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen
och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte för¬
rättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där han
ej haft giltig anledning till undersökningen.
35 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olag¬
ligen upplagdt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom för¬
brutna, därå verkställa beslag.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad
i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller något
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
48
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
36 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förtrytelse mot denna förordning.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föran¬
leda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
37 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
38 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå mot¬
svarande förvandlingsstraff.
39 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfälle med en tredjedel
kronan, och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelsen skett af föräldrar mot barn, barn mot för¬
äldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,
hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Kap. V. öfvergångsstadganden.
40 §.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, en eller flera af ofvan stadgade kontroll-
föreskrifter icke kunna tillämpas, skall på Kungl. Maj:ts särskilda pröf¬
ning bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum, samt hvilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54
49
41 §.
På Kung]. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under
hvilka villkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverknings¬
åren må erläggas för mindre vikt malt än i 5 § sägs. Skulle tillverk¬
ning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår eller maltafverk-
ningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till sextiofem kilo¬
gram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet tillämplig.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1903; dock att
för bryggeri, som är afsedt att under oktober månad 1903 vara i gång, •
anmälan enligt 13 § skall göras minst trettio dagar, förrän i bryggeri
maltkrossning må under nämnda månad taga sin början.
Till stöd för ifrågavarande yrkande anför motionären följande:
»Själfklart. är, att, då staten för tillgodoseende af mångahanda
behof ser sig nödsakad att tillgripa beskattandet af en särskild näringsgren,
själfva tillvägagåendet klöfver ett noggrant öfvervägande för att staten
icke genom den i och för sig undantagsmässiga åtgärden skall bryta
mot en eller annan af vissa elementära regler för en sund beskattning.
Det tarfvas vid sådant tillfälle i främsta rummet att tillse, det icke
allas likhet inför lagen kränkes, vidare att kontrollen öfver skattens
utgående blifver af beskaffenhet att icke blott afse upptäckande och
bestraffande af begångna underslef, utan fastmer äfven att förebygga,
att sådant äger rum, och slutligen att skatten icke sättes så hög, att
den leder till ett mer än skäligt fördyrande af maltdryckerna och därmed
följande tillbakagång i dessa dryckers konsumtion.
Om man med hänsyn härtill underkastar det förslag till förord¬
ning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, som i kung!,
propositionen n:o 52 framlagts för innevarande riksdag, så skall man
emellertid finna, att vederbörande låtit sig föranledas att bortse från
nämnda hufvudfordringar.
Hvad sålunda först vidkommer den ytterst viktiga och för alla
lika dyrbara principen om allas likhet inför lagen, så torde jag på detta
Bih. till Riksd. Prof.. 1903. 5 Sand. 1 Afd. 44 Haft. 7
50 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ställe kunna fatta mig kort. Jag har förut i min motion, n:o 166, an¬
gående ersättning åt de genom den föreslagna skatteförordningens be¬
stämmelser direkt lidande bryggerierna utförligt sökt visa, att den före¬
slagna tudelningen af bryggerierna i två klasser, skattepliktiga och
skattefria, innebär en icke blott teoretiskt, utan ock praktiskt, i ekono¬
miskt hänseende mycket kännbar förseelse mot denna regel.
Att det kungl. förslaget måste af rent fiskaliska skäl stadga eu
dylik tudelning framgår tydligen af hvad 1902 års kungl. kommitté
därom har i sitt betänkande, sid. 66, anfört:
’Då kommitterade på grund häraf sökt tillse, huru svagdrickat
kan beredas den största möjliga skattefrihet, som är förenlig med malt¬
skattesystemets liufvudprinciper, hafva kommitterade till en början funnit,
att nämnda principer icke tillåta, vare sig att åt bryggerier, där utom
svagdricka äfven andra maltdrycker tillverkas, medgifves skattefrihet
för det malt, som användes till svagdricksbrygd, eller att i dylika
bryggerier anordnas restitution af skatt för malt, som åtgått för svag-
drickstillverkning. I fråga om de skäl, som stödja kommitterades
ifrågavarande mening, tillåta sig kommitterade hänvisa till hvad i hit¬
hörande ämne anförts uti 1892 års omförmälda kommittébetänkande
(sid. 40—41).’
De anförda sidorna hafva följande lydelse:
’Därest det malt, som användes till svagdricka, undantages från
beskattning, kräfva rättvisa och billighet, att den bryggare, hvilken
tillverkar såväl svagdricka som starkare maltdrycker, icke har att er¬
lägga skatt för det malt, som användes till svagdricka. Härför kan
man tänka sig tre olika former, nämligen
l:o att tillverkaren icke påföres skatt för det malt, som uppväges
för tillverkning af svagdricka,
2:o att han erhåller restitution af skatten för det malt, som an-
tages vara användt till svagdricka, eller
3:o att tillverkaren tillätes att skattefritt tillverka svagdricka
endast då tillverkningen af andra maltdrycker ligger nere.
I första fallet eller att den, hvilken tillverkar såväl svagdricka
som starkare maltdrycker, icke skulle påföras skatt för det malt, som
afses för tillverkning af svagdricka, erfordras tillsyn därå, ett det så¬
lunda för svagdrickstillverkning använda maltet verkligen därtill an¬
vändes och icke begagnas för tillverkning af skattepliktig vara, äfven¬
som därå, att det tillverkade svagdrickat icke genom blandning med
en starkare maltdryck användes till beredande af en skattepliktig vara.
Att det för tillverkaren skulle vara fördelaktigt att med användande
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 51
af skattefritt malt bereda en starkare skattepliktig vara och således
undgå hela eller en del af skatten för densamma, torde icke behöfva
vidare utvecklas. Just detsamma sker ock, då en skattefri vara blandas
med en skattepliktig i det förhållande, att den erhållna blandningen
ernår sådan styrka, som betingar skatt. Om t. ex. en tillverkare, som
vill framställa 100 hektoliter af en maltdryck utaf 10 procents extrakt-
halt hos stamvörten, härför sammanblandar 50 hektoliter Öl af 15 pro¬
cents extrakthalt med 50 hektoliter svagdricka af 5 procents extrakt-
halt hos stam vörten, och han för denna senare vara undsluppit till—
verkningsskatt, så undgår han ju tydligen att erlägga sådan skatt för
ungefär fjärdedelen af det malt, som erfordrats för framställande af den
erhållna drycken. Kontrollpersonalens uppgift blir sålunda ganska om¬
fattande och besvärlig. Kontrollör måste ständigt närvara i bryggeriet,
ja i ett större sådant, där arbete pågår dag och natt, skulle han be¬
höfva tjänstgöra äfven om natten. För ombyte af kontrollör skulle då
behöfvas tre personer vid hvarje bryggeri, och de därmed förenade
kostnaderna skulle uppgå till betydande belopp; men hur trägen kon¬
trollpersonalens närvaro än vore, skulle den dock icke bereda samma
trygghet, som enligt kommitténs förslag erbjudes af den själfregistre-
rande vågen. Af dessa skäl anser sig kommittén icke kunna förorda,
att den, hvilken samtidigt tillverkar såväl svagdricka som andra malt¬
drycker, må få åtnjuta skattefrihet för det malt, som användes till
svagdricka.
Att, såsom i det andra fallet tänkes, medgifva tillverkaren resti¬
tution af skatten för det malt, som antages vara användt till svag¬
dricka, torde icke låta sig göra. Kontroll- och justeringsbyrån har
redan erinrat, att vid många biyggerier drickat uttages nästan ute¬
slutande såson bi- eller efterprodukt till ölet och att det härvid blir
omöjligt att med säkerhet bestämma, huru stor del af maltet användes
till dricka; men äfven andra invändningar kunna framställas. Då svag¬
dricka kan vara af olika styrka, blefve det ej fullt rättvist att med¬
gifva ett och samma restitutionsbelopp för samma mått svagdricka.
Bestämdes restitutionsbeloppet, under antagande af fem procents extrakt¬
halt hos stam vörten, komme det nog icke att saknas de, h vilka genom
att tillverka den möjligast svaga produkt, som kunde afyttras, visste
att förtjäna på restitutionsbeloppet. Ville man åter undersöka hvarje
brygd svagdricka, för att utröna extrakthalten hos stamvörten, blefve
detta både ^dyrbart och omständligt, helst någon uppmätning af varans
myckenhet naturligtvis äfven måste ske. Det är visserligen sant, att
restitution föreslås vid export af maltdrycker, men utförsel däraf före¬
52 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
kommer mera sällan och kan antagligen ej omfatta andra maltdrycker
än sådana, för hvilkas tillverkning åtgått minst det mått malt, som
tagits i beräkning vid restitutionsbeloppets bestämmande.
Beträffande det tredje fallet, så ifrågasätter visst icke kommittén
annat, än att den bryggare, hvilken upphört att tillverka Öl, må få idka
skattefri tillverkning af svagdricka under den kontroll, som för till-
verkame af Svagdricka kan varda foreskrifven, dock under förutsättning,
att inom bryggeriet icke finnes kvar starkare maltdrycker eller vört
för sådana. Funnes starkare maltdrycker eller vört, både man ju alltid
anledning att befara blandningar. Just till förekommande af sådana
föreslår kommittén i § 28 det stadgande, att i svagdricksbryggeri icke
får finnas starkare maltdrycker än svagdricka. Detta förbud kommer
emellertid att i nästan alla fall hindra dem, hvilka tillverka Öl, att idka
skattefri tillverkning af svagdricka. Att tillverka svagdricka förmenas
dem dock icke, ty af det malt, för hvilket de betalt skatt, få de till¬
verka hvilken jäst dryck de vilja.
Hvad vidare angår krafvet på en förbrytelser förebyggande, icke
blott upptäckande och bestraffande kontroll, så träder den partiella bristen
på sådan skarpt i dagen, än ytterligare markerande de två af förord¬
ningen tillskapade bryggeriklassernas olikställigbet inför lagen.
I de skattepliktiga skall allt malt, som användes för maltdrycks-
beredningen, passera en själfregistrerande våg, som är förbunden med
bryggeriets maltkross på sådant sätt, att malt icke kan krossas utan
att vikten af detsamma är automatiskt registrerad, och äro såväl vågen
som krossen oåtkomliga för tillverkaren. Dennes åtgöranden öfvervakas
i öfrigt af särskilda kontrollörer, som äga rätt att när som helst infinna
sig i bryggeriet för att tillse, att förordningens föreskrifter åtlydas,
samt vid tid efter annan upprepade inspektioner af vederbörande öfver-
kontrollör, som skall äga fri tillgång till bryggeriets bandelsböcker.
Slutligen är det yrkesidkarens skyldighet att föra en på särskildt sätt
uppställd bryggjournal, som ständigt skall finnas för kontrolltjänste¬
männen tillgänglig att af dem afskrifvas.
De skattefria behöfva endast föra en bryggjournal, hvilken skall
hållas tillgänglig för den icke tekniskt bildade tillsyningsman, som kan
anskaffas för blott 20 kronor i månaden eller högt 240 kronor om
året, hvarjämte de äro underkastade tillfälliga inspektioner af distriktets
öfverkontrollör.
Olikheten i fråga om kontrollens karaktär och effektivitet är som
sagdt slående. I ena fallet är så godt som hvarje möjlighet till »oegentlig¬
heter» på förhand omintetgjord, men i det andra är fältet lämnadt så godt
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 53
som öppet. Den skattepliktige bryggaren är i görligaste måtto strängt
bevakad, under det att för den skattefri tillverkaren det knappast möter
någon svårighet att brygga annat än som verkligen menas med svag¬
dricka. Det stadgas visserligen i 2,8 § mom. 1, att vid tillverkning af
svagdricka i skattefritt bryggeri må vörten, då jästen tillsättes, icke
äga högre extrakthalt än 6 procent, och det är naturligtvis just denna
bestämmelses efterlefnad, som tillsyningsmannen har till uppgift att
kontrollera, men tillverkaren kan efteråt eller vid försäljningen, utan
att tillsyningsmannen erhåller någon aning därom, tillsätta starkare
vört, melass, kulör o. s. v. Upptäckten häraf kan således icke ske förr
än varan lämnat bryggeriet, och då är äfven bevisföringen svår att
åstadkomma. Att statens intressen på så sätt lätt kunna blifva lidande,
är påtagligt, på samma gång som den illojala konkurrensen utmattar
den lojale skattebetalaren och minskar hans omsättning. Noga sedt är
det samma drift, det illojala vinningsbegäret, som skall bekämpas, och
det torde få anses högst tvifvelaktigt, om denna uppgift blifver mindre
vansklig, då det gäller att begagna gynnsamma konkurrensförhållanden
eller då det är fråga om att undandraga sig mindre gynnsamma sådana.
Frånvaron af egentlig kontroll och den däraf betingade friheten
för de skattefria bryggerierna att använda surrogater har äfven sina
stora betänkligheter. Alldeles bortsedt från det önskvärda uti, att en
dryck som svagdricka bör vara af verkligt god beskaffenhet, utgör
denna frihet för den skattefri tillverkaren en ytterlig förmån, som
gör det ännu svårare för den skattepliktige tillverkaren att tillverka
och sälja svagdricka. -lag vill icke underlåta att i detta sammanhang
påminna om den stränga kontroll, som våra margarinfabriker äro under¬
kastade, dels för att inga dåliga råmaterialier måtte komma till användlig
och dels för att skydda landets mejerihandtering. Kontrollkostnaderna,
som skola af fabrikanten betalas, får icke understiga 100 kronor och
icke öfverstiga 300 kronor i månaden för hvarje fabrik.
Beträffande vikten af att skattesatsen icke sättes för lwg, så bör
man taga hänsyn till, att beskattning af en förut icke beskattad varu
alltid kommer att verka hämmande på denna varas omsättning. Häraf
följer äfven, att skatten till att börja med icke bör uttagas i don ut¬
sträckning, att den ifrågavarande industrien beröfvas möjlighet att med
någorlunda framgång fortsätta sin verksamhet, en sak som ligger lika
mycket i statens som den enskilde industriidkarens intresse.
Sammanlagdt torde man väl kunna säga, att det kungl. förslaget i
ingen af de tre hufvudpunkter, som från början angåfvos, håller måttet.
Det skapar olikhet inför lagen, olikartad och otillfredsställande kontroll,
54 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
och då den föreslagna skattesatsen utgör omkring 20 å 25 procent af
varans saluvärde, får man väl anse denna, åtminstone till att börja med.
för hög.
Som bekant, fick den kungl. kommitté, hvars förslag lagts till grund
för det nu föreliggande förslaget till förordning, sin uppmärksamhet
riktad påTdet system för beskattning af maltdrycksindustrien, som sedan
ett 10-tal år tillämpats i Danmark. Med anledning däraf må i för¬
bigående anställas en kort undersökning af dess förhållande till de tre
hufvudfordringar, som från början ställts på ett godt skattesystem.
Beträffande likheten inför lagen har detta system ett bestämdt
försteg. Alla bryggerier hafva rätt att tillverka både skattefri och
skattepliktig vara. Vidkommande åter tillfredsställande kontroll visar
det däremot så mycket större svagheter. Kontrollen är som bekant
byggd på yrkesidkarnes egna uppgifter och föreföll 1902 års kommittés
samtliga medlemmar så svag, att de på denna grund öfvergåfvo planen
att på systemet basera ett eget förslag. Öfver den i Danmark rådande
skattesatsens lämplighet tillkommer det icke mig att göra något uttalande,
men anser jag det vara på sin plats att i detta sammanhang anföra
beskattningens resultat därstädes under det senaste skatteåret (1901—
1902). Omsättningen af skattepliktiga maltdrycker minskades med 45,423
tunnor, utgörande en minskning af skatteinkomsterna med 322,019
kronor. Däremot har omsättningen af de skattefria maltdryckerna ökats
med 37,817 tunnor, hvaraf ökningen på kroneöl utgör 10,961 tunnor.
Brännvinsproduktionen har under samma tid stigit med 822,524 potter
absolut alkohol eller i rundt tal 1,800,000 liter 45-procentigt brännvin.
I det föregående äro anförda de skäl, som tala emot användande
vid maltdrycksindustriens beskattning af vare sig det system, som ligger
till grund för det kungl. förslaget, eller det danska systemet. Man kan
beklaga, att dessa äro af den beskaffenhet, att de med logisk följd¬
riktighet utestänga möjligheten af skattefrihet åt svagdrickat, enär någon
annan utväg för ernåendet häraf icke föreligger. Visst är emellertid,
att det fördyrande af svagdrickat, som måste blifva en gifven följd af
en ren maltskatt — den enda återstående konsekventa utvägen — icke
beliöfver antaga de dimensioner, som man i allmänhet tycktes föreställa
sig. Man får nämligen icke bortse från, att redan den afgift å afverkadt
malt, som det kungl. förslaget förutsätter såsom svagdricksbryggeriernas
bidrag till den för dem anordnade tillsynen, i förening med förbudet
mot användande af sackarin såsom sötämne, måste fördyra varan med
en del af ett öre pr liter, som vid varans försäljning gitvetvis i detalj¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 55
handeln utjämnar sig till en enhet. Här uppstår sålunda en prisförhöjning,
af hvilken emellertid deh större delen skulle komma tillverkaren och
mellanhanden till godo, under det att staten finge åtnöjas med en
obetydlighet.
Under sådana förhållanden bör det ligga nära till hands att äfven
beskatta maltet för svagdricka, och bör då såväl skattesatsen som pro¬
gressionen af densamma så afvägas, att skatten icke kommer att blifva
mer än omkring Va å 1 öre pr liter.
I detta sammanhang tillåter jag mig citera ett yttrande af pro¬
fessorn i nationalekonomi vid Berlins universitet, d:r E. Struve, som
ingående studerat maltdrycksbeskattningen i olika länder och nu sär¬
skilt satt sig in i den svenska beskattningsfrågan. Han uttalar sig
på följande sätt:
'Med hänsyn till det faktum, att här i Sverige tillverkning af
svaga maltdrycker idkas i nästan alla slag af bryggerier, kan jag knappt
föreställa mig, huru man skall kunna helt och hållet befria dessa
alkoholsvaga maltdrycker från skatten utan att å andra sidan kontrollen
samtidigt blir mycket besvärande och kostsam såväl för bryggerierna
som för staten, och därmed gör alla maltbeskattningens fördelar illu¬
soriska. Kanske lämpar sig äfven här samma utväg som hos oss i
Baden och Wurtemberg, så att man för den lägsta skalan af malt-
afverkning, intill c:a 5,000 kg., för alla bryggerier fastställer ett möj¬
ligaste lågt belopp, kanske 2 till 4 öre pr kg. malt, hvarvid jag tillika
förutsätter, att normalskattesatsen sättes betydligt lägre än 18 öre pr
kg. malt, hvilken skattesats enligt min orubbliga öfvertygelse i alla
händelser är alldeles för hög.’
Om alltså svagdrickats fördyrande är oundvikligt, och detta äfven
genom Kungl. Maj:ts förslag, återstår endast att angifva fördelarne med
det system, nämligen ren maltskatt, progressivt anordnad, som jag förut
betecknat som det enda återstående, och äro dessa:
1. Likhet inför lagen. Alla yrkesidkare få i män af sina krafter
och efter en enhetlig, för alla lika, måttstock deltaga i bärande af den
börda, staten anser nödigt ålägga industrien. Ingen kategori af dem
ställes i eu privilegierad undantagsställning. Staten tillvaratager sin
skyldighet att bereda dem, af hvilka den fordrar ett extra skattetillskott,
likställighet och rättvisa.
2. Säker, enkel och preventiv kontroll. Genom användande af själf-
registrerande vågar, på visst sätt förbundna med motsvarande malt¬
krossar och oåtkomliga för tillverkaren, men öfvervakade af kontrollörer,
skulle själfva kontrollen blifva verksam icke blott för upptäckande och
56 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
bestraffande af underslef, utan äfven förebyggande sådana, en social
och moralisk förmån, som icke torde kunna nog högt värderas.
3. Handlingsfrihet för yrkesidkaren. Försvinnandet af den konstlade
uppdelningen i skattepliktiga och skattefria bryggerier skulle gifvetvis
åt yrkesidkarne bevara den fulla själfbestämningsrätt i driften, som är
nödvändig för hvarje industriellt företag. Möjligheten att på bästa
sätt efter tidens lägenhet utnyttja materiel och råämnen skulle för den
enskilde yrkesidkaren öka utsikten att uthärda det extra tryck, som
beskattningen medför.
4. Minskad alkoholhalt hos maltdryckerna. Det behöfver knappast
påvisas, att en maltskatt måste af rent ekonomiska skäl sporra fabri¬
kanten till att med så liten maltåtgång som möjligt framställa eu god
och omtyckt vara. Då emellertid den ursprungliga extrakthalten hos
maltdryckerna i stort sedt står i ett bestämdt förhållande till alkohol¬
halten hos den färdiga varan, så måste äfven maltskatten leda till eu
sänkning af alkoholhalten, och detta framhålles äfven af 1902 års
skattekommitté (sid. 63). Då enligt samma kommittés åsikt någon ren
alkoholbeskattning icke kan komma på tal, så följer, alt genom en ren
maltskatt
5. skatten kommer att drabba alkoholen närmare än genom något
annat hittills kändt system. Dessutom bör icke förgätas det stora före¬
träde den rena maltskatten har framför andra system därigenom, att
den utan svårigheter låter sig progressivt anordnas. Därigenom vinnes
den stora fördelen, att skatten rättvist kan uttagas af större och mindre
yrkesidkare i förhållande till deras större och mindre, på anläggningens
beskaffenhet och rörelsens omfång in. m. beroende utbyte af samma
maltkvantitet. De bestående förhållandena inom industrien rubbas ej
heller på detta sätt.
Det är med hänsyn härtill icke underligt, att den rena malt¬
beskattningen, som sedan gammalt tillämpats i de egentliga ölländerna
(i Bajern från 1807) småningom fått fotfäste på alla de ställen, där
man sett sig nödsakad att öfvergifva förut användt skattesystem. Så
har den 1885 i Finland ersatt en produktskatt, 1896 i Baden efterföljt
en pannrymdskatt och 1900 i Ryssland fått träda i stället för eu
mäskkarsskatt, som den 1904 skall ersätta äfven i Belgien. Detta
synes mig utgöra ännu ett talande skäl för, att vi först som sist böra
slå in på denna väg.
Enär emellertid icke något förslag till konsekvent genomförd
progressiv maltbeskattning hittills blifvit framlagdt, tillåter jag mig
bifoga ett utkast till en därpå baserad tillverknings- och skatteförord-
57
Bevillningsutskottets Betänkande ■ N:o 54.
ning, som till sin uppställning och form, så långt det delvisa olika
innehållet tillåter, ansluter sig till det af Kungl. Maj:t framlagda.
Ett par af dess bestämmelser skall jag ägna några särskilda
kommentarier.
2 §•
Med anledning af hvad jag anfört rörande vikten af att skatte¬
satsen icke till en början sättes för hög, har jag föreslagit skatte¬
satserna på sätt som i denna § skett. Uttages skatten i enlighet här¬
med, kommer icke priset att uppdrifvas med mer än 1 öre pr flaska
(Vs liter) för ölet och 7*—1 öre per liter för svagdrickat, om än för
de högst beskattade bryggerierna under sådana förhållanden intet
öfverskott till betäckande af minskad omsättning m. m. finnes, utan få
dessa finna sin ersättning däruti, att de få tillgodogöra sig progres¬
sionens lägre skattebelopp för motsvarande delar af sin tillverkning.
Med hänsyn härtill är det äfven jag utsträckt progressionen längre än
Kungl. Maj:t gjort.
5 §■
Det säger sig själft, att, då staten pålägger industrien en extra
beskattning, densamma måste uppställa som fordran, att icke skatte¬
beloppet för något bryggeri blifver lägre, än att det allra minst betäcker
kontrollkostnaden eller möjligen lämnar något öfverskott, och då man
väl får antaga, att staten af hänsyn till det bekväma tillgodoseendet af
allmänhetens behof, som nödvändiggör en mängd smärre bryggerier,
skall åtnöja sig med endast ersättning för kontrollkostnaderna, så har
jag beräknat minsta mängd afverkadt malt pr dygn till 65 kg. eller
20,000 kg. pr år, hvilket skulle lämna eu ersättning för kontroll¬
kostnaden med 1,000 kronor.
13 §.
Mom. 2. Af den förändring, som vidtagits i § 5, följer, att säker¬
het icke behofves för mer än 1,000 kronor.
Mom. 5. På samma grund bör äfven denna säkerhet minskas till
167 kronor.
Bill. till liiksd. Prut. I90H. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft.
8
58
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
23 §.
Då från nykterhets vänlig t håll den fordran framställts, att, i hän¬
delse en maltbeskattning skulle komma till stånd här i landet, tillfället
icke borde eller finge försummas att uppdraga en gräns mellan starkare
maltdrycker och svagdricka, så har Kungl. Maj:t i motsvarande § af
sitt förslag upptagit en bestämmelse af sådant syfte, hvilken jag på
samma grunder, som därvid varit bestämmande, låtit kvarstå.))
Ehuru medgifvas må, att ren maltskatt eller skatt på allt malt,
som användes för tillverkning af maltdrycker, oafsedt dessas större
eller mindre alkoholhalt, är ur kontrollsynpunkt det bästa systemet
för eu maltdrycksbeskattning och i öfrigt skulle medföra, att en del
olägenheter, som vidlåda andra system, kunde undvikas, finner sig dock
utskottet icke kunna tillstyrka herr Lyckholms ifrågavarande förslag,
som i sig innebär, att skatt skulle erläggas äfven för malt, som an¬
vändes vid tillverkning af svagdricka. För skattefrihet å svagdricka
tala nämligen skäl, som utskottet finner för frågan afgörande. Chefen
för finansdepartementet har i sådant afseende anfört, att svagdricka är
en nödvändighetsvara för en stor del af den mindre bemedlade be¬
folkningen i vårt land, samt att en vara, som har ett så lågt penning¬
värde som svagdricka, icke kan, äfven om den är föremål för stor
konsumtion, blifva ett lämpligt skatteobjekt. Härtill kommer, att, såsom
från nykterhetsvänligt håll med styrka framhållits, det torde få anses
vara af stor betydelse för nykterhetssträfvandena i vårt land, att priset
å svagdricka kan hållas så lågt som möjligt och således icke stegras
genom skatt å därtill användt malt. Utskottet ansluter sig därför till
Kungl. Maj:ts förslag om skattefrihet för de bryggerier, som endast
tillverka svagdricka.
Såsom ofvan nämnts, förstås i det kungl. förslaget med svag¬
dricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och en fjärde¬
dels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört, hvilkens
extraktlialt icke öfverstiger sex procent. Enligt hvad utskottet af sak¬
kunnig person inhämtat torde bestämmelsen om högst sex procents
extrakthalt hos stamvörten innebära tillfyllestgörande säkerhet för att
icke, med utjäsning enligt vanliga metoder, svagdrickats alkoholhalt
skall komma att öfverstiga 274 volymprocent. Det har emellertid varit
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 59
ifrågasatt, huruvida icke skattefriheten skulle kunna utsträckas till alla
maltdrycker af högst 274 volymprocents alkoholhalt, oafsedt styrkan al
den för framställningen af desamma använda vörten. Sådana malt-
starka men alkoholsvaga drycker lära, enligt hvad af sakkunnig person
meddelats utskottet, på bryggeriteknikens nuvarande ståndpunkt såsom
regel icke kunna åstadkommas utan s. k. pastörisering. I ofvan in¬
tagna statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet redogjort
för härmed sammanhängande förhållanden och angifvit de skäl, hvarför
icke utsträckning af skattefriheten äfven till nu ifrågavarande slag af
maltdrycker blifvit i förslaget införd. I otvanberörda motion, n:o 159,
hafva emellertid herr Waldenström och hans medmotionärer upptagit
denna fråga och därvid framställt följande förslag om ändringar i det
af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget, nämligen:
d1:o) att i §§ 3, 28, 30, 39 de ord och satser, som handla om
vörtstyrkan, utgå, samt att dessa §§ i öfverensstämmelse därmed om¬
redigeras;
2:o)-------------------y —
3:o) att i § 33 det tillägg göres, att kontrolltjänsteman skall tillse,
att i skattefritt bryggeri, då dricka tillverkas af en vört med högre
extrakthalt än 6 %, betryggande åtgärder äro vidtagna för att förhindra,
det maltdryckernas alkoholhalt efter deras utlämnande kan komma att
öfverstiga 2 V4 volymprocent;
4:o) att i § 39 tillägges såsom eventuell straffbestämmelse, att
svagdricksbryggeri, som gör sig skyldigt till upprepade förseelser genom
att tillverka maltdryck af mer än 2 V4 volymprocent alkoholhalt, skall
dömas till behandling och beskattning såsom ölbryggeri.»
Till stöd härför anföra motionärerna följande:
»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 52 är för första gången i vårt
land ett lagförslag framlagdt, som åsyftar beskattning af maltdrycker.
När man trodde, att maltdryckerna skulle vara ett medel att bekämpa
brännvinet och det däraf vållade superiet, sa var det klart, att man
genom skattefrihet och en stor försäljningsfrihet uppmuntrade förbruk¬
ningen af de förra, medan man genom hög beskattning och jämförelsevis
stränga försäljningsbestämmelser sökte att minska förbrukningen af det
senare.
Eu annan tid bär kommit. Man har fått erfara, att äfven malt¬
drycker kunna bli farliga. Man bär därför gång efter annan sett sig
nödsakad att införa inskränkande bestämmelser rörande deras försäljning.
Då emellertid dessa bestämmelser träffat äfven de svagare, fullkomligt
oskadliga, ja nyttiga och för vårt folk oumbärliga maltdryckerna, så
60 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
har erfarenheten alltmer och mer tydligt visat nödvändigheten att inom
maltdryckernas område gorå skillnad mellan starkare och svagare, och
det för att kunna kraftigare motarbeta det superi, som de förra vålla,
utan att genom onaturliga band hindra förbrukningen af de senare. Ja,
man ser nu i de svagare maltdryckerna ett hjälpmedel i kampen mot
de starkare.
Den kungl. propositionen har försökt lösa de med frågan förenade
svårigheterna genom beskattning af de starkare och skattefrihet för de
svagare, hvarjämte i utsikt ställes ny försäljningslag i öfverensstämmelse
med nyss nämnda princip.
Det är att beklaga, att denna så viktiga fråga blifvit satt i samman¬
hang med statens skattebehof. Inom nykterhetskretsar äro meningarna
mycket delade angående riktigheten att ösa så stor del af statens in¬
komster ur en så oren källa, som superiet är. Och har man funnit sig
däri, hvad angår brännvinet, hvars höga beskattande nog måste er¬
kännas hafva verkat till inskränkande af förbrukningen, så står man
dock, om än af olika skäl, tveksam, när det gäller att tillämpa samma
princip på maltdryckerna. Åtminstone hade man önskat — och den
önskan kan sägas vara enhällig bland nykterhetsvännerna — att de in¬
komster, som inflöte af ölskatten, skulle uteslutande användas till be¬
främjande af nykterhetsverksamheten. Kungl. Maj:t skulle hafva väckt
mycken glädje i landet, om saken tagits från denna sida. Och väl¬
signelsen för landet hade blifvit ojämförligt större, än den kan blifva
af de millioner kronor, som nu beräknas genom skatten komma att in¬
flyta i statskassan för att täcka en mängd andra utgifter.
Emellertid stå vi nu inför ett alternativ af högst allvarlig be¬
skaffenhet. Ingen är, som icke ser, att det här gäller att välja mellan
behållande af status quo med alla dess olägenheter eller antagande af
skatten järnte införande af den så länge eftersträfvade alkoholgränsen
mellan öl och svagdricka. Och vid detta val måste vi foga oss i det
senare alternativet, dock med uttrycklig förklaring, att nykterhetsvän¬
nerna hädanefter säkerligen mycket mer energiskt än någonsin förr
komma att yrka på helt andra anslag till nykterhetens befrämjande än
de få tusen kronor, som nu till detta ändamål utgå. Vi göra denna
förklaring, på det man icke i framtiden må komma att åberopa sig på
vårt af omständigheterna nu framtvungna handlingssätt, såsom om vi
hade utan vidare gillat den skatteprincip, som fått sitt uttryck i Kungl.
Maj:ts nu föreliggande proposition.
Gäller det alltså nu att i hufvudsak antaga Kungl. Maj:ts proposi¬
61
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
tion, så anhålla vi dock att vid densamma få göra följande erinringar
och ändringsförslag.
Att Kungl. Maj:t i sin proposition höjt den skattefria extrakthalten
från af kommittén föreslagna 5 % till 6 %, är visserligen en god för¬
bättring. Men den gör ingalunda till fyllest. På samma gång som
alla nykterhetsvänuer glädjas öfver, att nödvändigheten och möjligheten
af en alkoholgräns ändtligen blifvit erkänd, måste de framhålla, att an¬
språken på svagdrickats kvalitet alltjämt stegras, och att svagdricks-
bryggeritekniken till följd däraf alltjämt måste arbeta i riktning att
åstadkomma ett så extraktrikt svagdricka som möjligt utan öfverskri¬
dande af en viss alkoholgräns. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet
säger herr finansministern (sid. 64), att »ett i början af 1890-talet gjordt \
försök att här i landet tillverka pasteuriseradt dricka icke under de
senare åren vunnit någon nämnvärd efterföljd». Däraf vill då herr
statsrådet draga den slutsatsen, att sådant dricka har mycket liten be¬
tydelse för nykterhetssträfvandena.
Häremot är följande att invända:
l:o) Om än ett gjordt försök misslyckats, så är därmed icke sagdt,
att ett annat icke kan lyckas. Man är med det gjorda försöket säker¬
ligen icke kommen till änden på teknikens förmåga i den vägen. Men
så mycket torde med visshet kunna sägas, att den föreslagna skatten
komme att göra hvarje vidare försök omöjligt. Och det vore mycket
beklagligt.
2:o) Att tillverkningen af Lundells pasteuriserade pilsnerdricka i Upp¬
sala — som väl herr statsrådet åsyftar — nedlades, berodde icke därpå,
att den icke bar sig eller att åtgången var ringa. Tillverkaren har
tvärtom intygat motsatsen i bägge afseendena. Orsakerna voro af helt
annan art.
3:o) Tillverkning af maltstarkt, alkoholsvagt dricka förekommer
äfven på andra ställen, och det i rätt afsevärd omfattning. Vid svag-
dricksbryggeriet i Tumba, ägare herr Kvarnström, tillverkas t. ex.
sådant med ända till 12 procent extrakthalt utan att öfverstiga 2 %
alkoholhalt.
En af vårt lands mest erfarne svagdricksbryggare, apotekare Sund¬
berg i Eskilstuna, har till en tidningsman, medarbetare i Eskilstuna-
Kuriren, lämnat ett meddelande, som af tidningen refereras sålunda:
’Herr S. höll just på att undersöka alkoholhalten i ett dricka med
15-procentig malthalt, hvilket han lagrat för flere månader sedan, lian
har förut konstaterat, att icke-steriliseradt dificka med 15 procent malt¬
halt — bästa julöl — efter exempelvis tre veckor visar blott 1,2 pro¬
62 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
cent alkoholhalt. En viss professors åsikt, att alkoholen står i bestämdt
förhållande till malthalten, är, sade herr S., föråldrad och oriktig. Jäst¬
arten spelar stor roll. De svagdricksbryggare, som kunna bereda ett
bättre dricka, borde på egen risk få göra det. Allmänheten vill vid
högtider, familjefester o. s. v. hafva ett bättre dricka, men svagdricks-
bryggerierna stängas genom den nya lagen från att fylla detta behof.
Hvilken dag som helst kunna nya och ändå bättre metoder för
tillverkning af alkoholsvagt, maltstarkt dricka uppstå, men svagdricks-
bryggarne skulle då icke få tillämpa sådana metoder. Deras samhälls-
nyttiga näring skulle utan något som helst giltigt skäl hämmas i sin ut¬
veckling. Ett skäl linnes — ölbryggarnes fruktan för konkurrensen —;
men inför de opartiskt reflekterande talar detta skäl i stället för
svagdrickstillverkningens fulla frigifvande.’
Vid förfrågan har herr Sundberg förklarat detta referat alldeles
riktigt, hvarjämte han beträffande det däri omnämnda profvet har
lämnat följande skriftliga uppgift:
'Den 26 november 1902 bryggdes vid mitt bryggeri dricka med
en extrakthalt i stamvörten af 15 procent. Det utvecklade sig, som
följer:
efter 8 dagars jäsning på kar 1 procent alkohol
» ytterligare en veckas jäsning på ankare 1, i procent alkohol
» » » )> (= 3 veckors) jäsning på ankare 1,2 proc. alkohol
» » » » (—4 veckors) tappadt på buteljer 1,3 » »
» » » » (= 5 veckors) » » » 1,5 » »
» 3 månaders lagring tappadt på buteljer, 2,2 0 procent alkohol.
Detta såsom experiment, utan sterilisering samt utan annat afbrott
i jäsningen, än som alltid sker vid hvarje jäsning med öfverjäst, där det
ofvanpå drickat sig bildande jäst-täcket efter cirka 24 timmar hindrar
vidare jäsning, hur stark vörten än må vara.’
Och herr Sundberg tillägger:
'Därför borde all bestämning af extrakthalt utelämnas och i alla
händelser ej sättas lägre än 10 %. Andra industrier uppmuntras till
utveckling, hvarför skall arbetet med nya metoder inom denna genom
6 % förordningen förbjudas?
Om man bortser från principfrågan, torde man i praktiken vara
nöjd, om man obehindradt finge röra sig inom 10 % extrakthalt.’
Från ett annat större svagdricksbryggeri har följande meddelande
lämnats:
63
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
'Med föreslagna 6 % extrakthalt kunna vi visserligen tillverka
det vanliga svagdricka^ men icke s. k. dubbeldricka, hvilket användes
mycket, särskildt till högtider, bröllop, fester o. d. Till detta dricka
erfordras vört med en extrakthalt af 9 procent.’
Att sådant magstarkt, men alkoholsvagt dricka hittills, såsom
herr statsrådet anmärkt, haft liten betydelse för nykterhetssträfvandet, må
delvis erkännas såsom sant. Men det har berott på tillverkningens nyhet
och ringa omfång. Men långt ifrån att detta är något skäl för att kväfva
densamma, bör den tvärtom stödjas, att den må kunna arbeta sig upp
till den stora betydelse, som den utan tvifvel är ägnad att en gång vinna.
Vi sade för resten endast: »delvis sant». Ty är det riktigt, såsom det
nog är, att detta mer maltstarka dricka »användes mycket», och det
»särskildt vid högtider, bröllop, fester o. s. v.», vid hvilka tillfällen
annars — i synnerhet på landet — ett omättligt förtärande af starkare
drycker är vanligt, så är dess betydelse för nykterhetens befrämjande
säkerligen ganska afsevärd.
Särskildt tillåta vi oss att betona vikten af ett sådant dricka på
våra lägerplatser såsom en ersättning för ölet, som vi hoppas få alldeles
bannlyst därifrån. Kan man där i stället få in eu välsmakande, väl
beredd, maltstark, men alkoholsvag maltdryck, så skall den icke allenast
blifva en för vår exercerande ungdom god läskedryck, synnerligen be¬
höflig under den heta tiden, utan den skall äfven lära samma ungdom,
att man alls icke behöfver de starkare. Och vanan vid den svaga skall
utan tvifvel för många blifva för hela lifvet ett värn mot de starka
dryckernas frestelser. Att detta skulle blifva af största betydelse för
nykterheten, säger sig själft.
Men äfven om man icke skulle lyckas att få bort ölet från läger¬
platserna, så vore dock eu maltdryck af nu nämnda beskaffenhet den
allra bästa motvikt mot ölet, en motvikt, som aldrig det maltsvaga
drickat kunde ersätta.
Äfven den stora allmänheten behöfver en god måltids- och läske¬
dryck i stället för ölet. Och om det maltstarka, alkoholsvaga drickat
icke kan väntas uttränga ölet, där man är van vid detta, så kan det
utestänga detsamma, där det ännu icke hunnit tränga in. För det upp¬
växande släktets nykterhet vore alltså detta af synnerlig betydelse.
Man har ofta framhållit, att det s. k. kronölet i Danmark icke
spelat någon egentlig rol i nykterhetshänseende. Ja, så påstå alla öl¬
vänner. Men den alltjämt växande nykterhetshären i nämnda land har
helt andra vittnesbörd att aflägga i denna fråga. Och dess vittnesbörd
är nog mer ojäfvigt än de förras.
64 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 54.
Men icke blott ur nykterhetssynpunkt sedt, utan äfven i rent
hygieniskt afseende vore en god, maltstark, men alkoholsvag dryck af
största betydelse. Därom vittnar det af en mängd framstående läkare
undertecknade uttalande, som var vidfogadt nykterhetsvännernas under¬
dåniga petition till Kungl. Maj:t december 1902, och som hade följande
lydelse:
'Med anledning af omstående hemställan om skattefrihet för ett
godt, extraktrikt dricka, få vi läkare som vår åsikt uttala, att ett dylikt
dricka med låg alkoholhalt skulle vara af särskildt stor och allmän
hygienisk betydelse, och synes det oss därför vara af vikt, att vid på¬
läggande af maltskatt allt dricka af låg alkoholhalt, äfven det mer
extraktrika, fritages från denna beskattning.’
Vi hafva oss äfven bekant, att många flere läkare i liufvudstaden
velat underteckna detta uttalande, om de vetat om det. Men tiden var
för kort för att samla flera namn.
Nu kan här anmärkas, att sådant magstarkt, alkoliolsvagt dricka
dock icke hör till de egentligen billigare maltdryckerna, och att en
skatt på detsamma därför komme att träffa jämförelsevis burget folk,
som väl kunde betala den. Men däremot tillåta vi oss att erinra om
följande:
l:o) Kungl. Maj:ts proposition förbjuder tillverkning af skattefria
och skattepliktiga maltdrycker i samma bryggerier, något, som äfven
vi anse riktigt. Och skattepliktig blir hvarje maltdryck med mer än
6 procent vörtstyrka. Blefve nu detta lag, skulle alltså svagdricks-
bryggerierna vara förhindrade att brygga hvarje, om än så alkoliolsvagt
och godt, svagdricka af större vörtstyrka än 6 procent.
2:o) Då emellertid bland den arbetande befolkningen i otaliga fall
eu maltdryck får ersätta supanmat eller mjölk, så är det ett för samma
befolkning viktigt intresse, att denna maltdryck blir så god och närande
som möjligt utan att förorsaka eller förleda till berusning. Enligt vår
åsikt lider det heller icke tvifvel, att krafvet därpå —liksom på be¬
skaffenheten af andra födoämnen — skall alltjämt tillväxa bland arbe-
tarne. Och då det är ett ber ätlig adt kraf, så är det enligt vår mening
icke rätt att i ölbryggeriernas intresse motarbeta dess tillfredsställande
genom att utestänga svagdricksbryggerierna från nämnda tillverkning.
3:o) Skulle det visa sig, att något svagdricksbryggeri missbrukade
sin rätt att brygga alkoliolsvagt, men magstarkt svagdricka, så finnas
högst effektiva straffåtgärder att tillgripa. Om icke böter hjälpte, så
kunde, där man visade trots, t. ex. hela bryggeriet dömas till behand¬
ling och beskattning lika med skattepliktigt ölbryggeri.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 65
Men saken har äfven en annan, icke mindre viktig sida. Om det
maltstarka alkoholsvaga drickat icke finge tillverkas annorstädes än i
skattepliktiga bryggerier, så stode det dessa bryggerier fritt att, när de
så ville eller funne med sin fördel förenligt, öka dess alkoholhalt. Och
det skulle snart konkurrensen tvinga dem till. Då skulle upprepas,
hvad som skett med det s. k. lagerdrickat: början gjordes med rätt låg
alkoholhalt, nu når den ända upp till 4 procent.
Hvad allmänheten behöfver, det är en extraktrik maltdryck, som
icke blott till namnet, utan i verkligheten är ett dricka, och hvars alko-
holhalt är kontrollerad, så att man kan vara säker, att den icke under
några förhållanden öfverskrider den bestämda gränsen.
Den ofta uttalade oron för svårigheten af en effektiv kontroll
synes oss alldeles öfverflödig. Hvarje svagdricksbryggeri skulle utom
den ordinarie polisen hafva följande kontrollanter: den af Kungl. Maj:t
föreslagne, särskilt aflönade tillsyningsmannen, de nykterhetsälskande
konsumenterna samt ölbryggerierna.
Gällde det icke annat än att skaffa statsverket penningar — och
från denna synpunkt allena tyckes den kungl. propositionen betrakta
saken r— så vore det utan tvifvel bäst att bereda svagdricksbryggeri-
erna så stora svårigheter som möjligt. Men här spelar ett oändligt
viktigare intresse in, nämligen nykterhetsintresset. Och när vi nu
genom den kungl. propositionen äro ställda vid tröskeln till en under
många år lifligt efterlängtad och ommotionerad reform af maltdrycks-
försäljningslagen, så är det nödvändigt att se till, att icke redan vid
ingången läggas några stötestenar, som kunna hindra ett ordentligt
genomförande af reformen.»
De skäl, som af chefen för finansdepartementet anförts mot skatte¬
frihet för andra maltdrycker än svagdricka, synas utskottet fullgoda.
Det från nykterhetsvänligt håll framställda anspråket, att lagstiftningen
icke skall lägga hinder i vägen för tillverkningen af en god och billig,
alkoholsvag maltdryck, synes, på sätt departementschefen ock framhållit,
vara tillgodosedt genom bestämmelsen, att vörten till svagdricka må
äga en extrakthalt af sex procent. Oafsedt att genom skattefrihet för
annat än svagdricka statens påräknade inkomster af maltdrycksskatten
komme att minskas, skulle, därest skattefria maltdrycker finge inbryggas
med huru stark stamvört som helst men alkoholhalten likväl icke finge
öfverstiga 2lU volymprocent, anordnandet af kontrollen medföra så stora
svårigheter och kostnader, att utskottet icke kan tillstyrka ett sådant
medgifvande. Enligt motionärernas förslag skulle svagdricksbryggerierna
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Åfd. 44 Höft. 9
66 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
få använda huru stark vört som helst, blott utjäsningen icke öfverstege
den fastställda alkoholgränsen. Såsom förut nämnts lärer detta icke
kunna ske utan pasteurisering. Af tre vid detta betänkande såsom bi¬
lagor fogade analyser å drickor från bryggerier, hvilka uppgifvits utan
pasteurisering tillverka maltdrycker med högre extrakthalt i stamvörten
och lägre alkoholhalt än den i Kungl. Maj:ts förslag för svagdricka högst
medgifna, framgår emellertid, att alkoholhalten genom efterjäsning be¬
tydligt öfverstigit medgifna 2 74 volymprocent. Vid godkännande af
motionärernas förslag blefve det en nödvändighet för kontrolltjänste¬
mannen att, då sådan starkare vört funnes i bryggeriet, öfvervaka, att
den däraf framställda maltdryckens alkoholhalt genom pasteurisering
begränsades till den högst medgifna procenten. Kontrollörens närvaro i
bryggeriet skulle sålunda påfordras vida oftare och under längre tid vid
hvarje besök, än som är nödigt, om endast vörtstyrkan skall kontrolleras.
Härtill kommer ännu en omständighet, som skulle bidraga till kontrollens
försvårande. Att utröna extrakthalten bos vörten är en jämförelsevis enkel
sak, som torde kunna göras af snart sagdt hvem som helst; men att be¬
stämma alkoholhalten hos den färdiga varan ställer sig helt annorlunda
och erfordrar tekniska kunskaper, som helt visst icke kunna förutsättas
hos de lågt aflönade tillsyningsmän, åt hvilka uppsikten i svagdricks-
bryggerierna skulle vara anförtrodd. Het blefve därför nödvändigt att
anställa tekniskt bildade kontrollanter vid svagdricksbryggerierna; och
kostnaden härför skulle säkerligen blifva så hög, att densamma icke
kunde bäras af flertalet af dessa bryggerier. Då härtill slutligen kommer,
att de maltstarka, pasteuriserade maltdryckerna betinga ett jämförelsevis
högt pris och således icke kunna antagas vinna någon allmännare använd¬
ning inom den mindre bemedlade delen af befolkningen, anser sig utskot¬
tet böra afstyrka bifall till herr Waldenströms med fleres nu ifrågavarande
förslag och jämväl i detta afseende biträda den kungl. propositionen. I
I likhet med 1902 års kommitterade har Kungl. Maj:t föreslagit,
att frihet från skatt må åtnjutas allenast vid bryggeri, där under till¬
verkningsåret endast tillverkas svagdricka. På sätt cbefen för finans¬
departementet framhållit, föranleder detta till en uppdelning af brygge¬
rierna i två klasser, nämligen dels skattepliktiga, vid hvilka skatt skall
erläggas för allt malt, vare sig det användes till Öl och därmed jäm¬
förliga drycker eller till svagdricka, dels skattefria bryggerier, där endast
svagdricka får tillverkas. Departementschefen har i sitt ofvanintagna
yttrande till statsrådsprotokollet redogjort härför äfvensom för den
reservation, som af en ledamot i 1902 års kommitté i detta hänseende
67
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
afgifvits, och det af reservanten framställda förslag, livarjämte departe¬
mentschefen anfört de skäl, som föranledt honom att biträda hvad
kommitterade föreslagit.
I sin ofvanberörda motion, n:o 166, föreslår nu herr Lyckholm,
)>att, därest den kungl. propositionen med förslag till förordning
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker skulle vinna
Riksdagens bifall, detta måtte ske endast under den förutsättning, att
i förordningen inryckes betryggande bestämmelser angående eventuell
ersättning åt de genom förordningens bestämmelser direkt lidande
bryggerierna samt att ett för behofvet lämpligt förslagsanslag beviljas.»
Vidare har herr Trapp i sin motion, n:o 192, hemställt,
»att, därest Kungl. Maj:ts proposition n:o 52 varder af Riksdagen
antagen, sådant tillägg göres i kap. VI öfvergångsstadganden, att Kungl.
Maj:t kan under särskilda omständigheter meddela skattepliktigt bryggeri
rätt att under vissa, förslagsvis 5, öfvergångsår tillverka skattefritt
svagdricka,1 allt under iakttagande af de villkor och kontrollbestäm¬
melser, som Kungl. Maj:t må äga att föreskrifva till betryggande mot
svekligt förfarande.»
Herr Lyckholm anför till en början, att vid upphäfvandet af rätten
till s. k. husbehofsbränning och vid tillfällen, då ytterligare inskränk¬
ning i brännvinstillverkningsrätten vidtagits, ersättning af statsmedel
lämnats vederbörande för redskap, som användts vid tillverkningen,
men som på grund af nämnda åtgärder förlorat sitt värde, äfvensom
att, då 1855 års brännvinsförsäljningsförordning utfärdades, försäljnings-
och utskänkningsrättigheter, hvarå erhållits burskap eller privilegium,
fått kvarstå eller blifvit inlösta; livarjämte motionären vidare erinrar,
att exempel på att uppfattningen om en dylik ersättningsskyldighet
från statens sida gjort sig gällande kunde hämtas äfven från andra
områden än brännvinslagstiftningens, såsom då fråga varit om förbud
mot in- och utförsel samt tillverkning af margarin. Härefter anför
motionären vidare:
»I betraktande af hvad förut nämnts måste det förefalla synner¬
ligen anmärkningsvärd!, att det icke i Kungl. Maj:ts nådiga proposition
med förslag till förordning angående tillverkning och beskattning af
maltdrycker finnes ens en antydning beträffande eventuell ersättning
åt de genom nämnda förordning direkt lidande yrkesidkarne, hvilkas
antal dock icke torde blifva litet.
Efter att kraftigt ha framhållit det principiellt oriktiga, regerings¬
formens monopolförbud tangerande, i att genom en godtyckligt upp¬
dragen gräns åtskilja bryggcrinäriugens utöfvare i två olika kategorier,
68 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
af hvilka den ena skulle blifva i fråga om såväl skattefrihet som frihet
i och vid tillverkningen lika gynnad som den andra betungad, skrifver
kommittéreservanten Bergh härom i 1902 års kungl. maltdrycksskatte-
kommittés betänkande:
'Genom nämnda åtgörande har man nämligen ställt en mängd
yrkesidkare inför ett synnerligen brydsamt och, huru det än utfaller,
för deras ekonomi föga lyckosamt val. Det gäller för dem att öfver¬
gifva antingen den tillverkning af starkare, numera skattepliktiga
maltdrycker, som de förut drifvit, eller afstå från en tidigare utöfvad
fabrikation af svagare, numera skattefria dylika. Kommitterades för¬
slag till förordning angående tillverkning och beskattning af malt¬
drycker stadgar visserligen, att skattefritt blifver endast det bryggeri,
där uteslutande maltdrycker af uppgifven låg ursprunglig extrakthalt
(5 procent) tillverkas, och man skulle däraf möjligen kunna draga den
slutsats, att antalet af dem, som skulle komma i valet och kvalet,
skulle inskränka sig till de svagdricksbryggerier, hvilka tillförene så¬
som binäring och mera tillfälligt sysslat med ölbrygd och för hvilka
situationen därför skulle blifva relativt lätt att behärska. Men konse¬
kvenserna af den nya ordningen peka faktiskt åt ett helt annat håll.
Det är visserligen icke förbjudet för ett skattepliktigt bryggeri att
brygga svagdricka, men den omständigheten, att endast beskattadt malt
därtill får användas, måste göra en sådan tillverkning ur konkurrens¬
synpunkt så oförmånlig, att hvarje klok yrkesidkare helt visst skall
skynda att upphöra därmed, för så vidt han icke befinner sig i den
lyckliga belägenheten att kunna genom nybyggnad å annan tomt o. s. v.
åt sig bevara rätten att för sin svagdrickstillverkning få använda
obeskattadt malt. Utom i de undantagsfall, där affärens omfattning och
kapitaltillgång tillåter dylika experiment, ställes faktiskt äfven tillverkare
af starkare maltdrycker inför nödvändigheten att antingen helt och
hållet öfvergå till skattefri tillverkning, hvilken dock måste förefalla de
flesta af dem väl äfventyrligt, eller ock afstå från en binäring, som,
därför att den kunnat drifvas med samma redskap och folk som hufvud-
näringen, kunnat tillföra honom en betydlig, kanske hufvudsaklig del
af årsvinsten. Och antalet af de yrkesidkare, för hvilka afståndet från
den afsedda binäringen på grund af deras affärers ringa omsättning
spelar en rent af vital roll, är större, än man i allmänhet är böjd att
antaga.’
Jag skall härtill icke foga någon undersökning angående reser¬
vantens påföljande uppgift, att ej mindre än 104 bryggerier skulle
komma i förut skildrade svåra dilemma — i viss mån vägledande torde
69
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
den dock vara — men jag skall i stället påpeka, hurusom den möjlighet
för vissa ekonomiskt bättre situerade yrkesidkare att i olika etablisse¬
ment bedrifva både skattepliktig och skattefri tillverkning, hvilken han
synes ha förutsatt, blifvit alldeles omintetgjord genom stadgandet i
förordningsförslaget § 27 mom. 1, att »den, som i skattefritt bryggeri
utöfvar tillverkning, må icke idka handel med andra maltdrycker än
svagdricka». Tydligt är nämligen, att det icke kan ligga den ringaste
lockelse i tillfället att tillverka en produkt, hvarmed man ej får drifva
handel. Af herr statsrådet och chefens för finansdepartementet yttrande
till statsrådsprotokollet (sid. 72) framgår emellertid nödvändigheten af
bestämmelsen i § 27.
Dessutom skall jag tillåta mig något utförligare än reservanten
framhäfva, huru och på hvad sätt de förluster uppstå, som måste blifva
en naturlig följd af det ofrivilliga valet mellan uteslutande skattefri och
skattepliktig tillverkning. Lättast i ögonen fallande blir saken, då det
gäller bryggerier med blandad tillverkning, som måste afstå från öl¬
brygden. För deras innehafvare blifva en mängd dyrbara apparater
och anläggningar, såsom kylapparator, jäskällare med jäskar och lager¬
källare med lagerfat, som varit nödvändiga för öltillverkningen, alldeles
öfverflödiga och det i dem nedlagda kapitalet så godt som bortkastadt.
Mindre påfallande blir saken, då det gäller dem, som på grund af
den genom såväl kontroll- som andra bestämmelser omöjliggjorda
konkurrensen med svagdricksbryggerierna välja att tillverka endast
skattepliktig vara, men att deras förlust lika fullt finnes till, är
säkert. Redan nu äro många bryggerier genom blotta affärskonkurrensen
försatta i det läge, att de af öltillverkningen icke kunna draga
någon verklig behållning, utan äro hänvisade att söka erhålla den¬
samma genom svagdrickstillverkning, som trots varans låga salupris
blifver verkligt lönande genom användande af delvis samma lokaler
(brygghus), redskap, vagnar, hästar och dylikt samt personal, som de
ändå måste hålla för öltillverkningen. Och för dem måste det tvungna
upphörandet med svagdricksbrygden gifvetvis blifva ett förkrossande
slag, helst vissa lokaler (jäskällare), redskap (jäskar m. m.) och transport¬
kärl, som anskaffats särskildt för denna tillverkning, blifva oanvändbara.
Statens ovillkorliga plikt att söka skydda allas rätt träder här
manande och bjudande fram, så mycket kraftigare, som den af den
kungl. propositionen skapade uppdelningen af yrkesidkarne i två klasser
göres yttermera odiös genom de extra förmåner i fråga om rätt att
välja råämnen, som den tillägger den redan med skattefrihet och lindrig
kontroll förut mer än skäligt gynnade parten.
70
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Denna sida af saken har ej heller undgått de kommittéer, som
tidigare sysselsatt sig med maltdrycksbeskattningsproblemet.
Den kommitté, som den 11 december 1891 afgaf sitt utlåtande,
säger sålunda på tal om skattefrihet för dricka: »Med det föreslagna
beskattningssystemet är dock oförenligt, att inom samma bryggeri
skulle få tillverkas både en skattepliktig och en skattefri vara, det vill
säga krossas såväl skattepliktigt som skattefritt malt. Ett sådant med¬
gifvande skulle erfordra kontrollpersonalens ständiga närvaro till för¬
hindrande, att skattepliktigt malt krossades å den kross, som vore af-
sedd för det skattefria, samt att en skattefri dryck blandades med en
skattepliktig. Skulle åter svagdrickat vara skattefritt, då det tillverka¬
des af den ene, men skattepliktigt, då det tillverkades af den andre,
komme ju detta att innebära en bestämd orättvisa mot den senare.»
Och att kommittén icke tagit steget fullt ut och förordat en ersätt¬
ning för den tilltänkta orättvisan bar helt visst berott på, att den af
ofvan anförda och andra skäl bestämdt afrådde från att inslå i angifven
riktning. Kommittén tvekade nämligen icke att för de smärre
bryggerier, som till följd af beskattningen i och för sig måste komma
att förr eller senare upphöra, föreslå en inlösen efter bruksvärdet af
redskap och fat, för hvilken kommittén dock icke ville uppgifva något
visst belopp.
Som bekant, afgaf samma kommitté den 26 november 1892 ett
nytt betänkande, utgörande ett försök att med bibehållande af en
råämnesbeskattning förena tillgodoseendet af förut omnämnda krafvet
på skattefrihet för svagdrickat. Om resultatet af detsamma uttala sig
kommitterade själfva sålunda:
’I det kommittén meddelade uppdrag att taga i förnyadt öfver¬
vägande frågan om drickats undantagande från beskattning, i händelse
tillverkningen af maltdrycker i allmänhet skulle beskattas, torde äfven
ingå att meddela yttrande angående själfva sakens lämplighet och ända¬
målsenligheten af det förslag, som af kommittén blifvit uppgjordt. Här¬
vid får kommittén, som af anledningar, hvilka förut uppgifvits, skulle
finna det önskvärdt, att svagdricka kunde undantagas från beskattningen,
dock erinra, att lämpligheten häraf måste vara beroende på möjligheten
att med svagdrickats befriande från den ifrågasatta skatten ordna be¬
skattningen å öfriga maltdrycker utan orättvisa mot tillverkare af de be¬
skattade dryckerna och utan öfverdrifven kontrollkostnad eller äfventyr
af skatteförsnillning. De med frågans lösning förknippade svårigheter,
hvilka tryckt sin prägel å resultatet af kommitténs arbeten, hafva dock
icke kunnat på ett tillfredsställande sätt öfvervinnas, och då kommittén
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 71
därför icke vågar förvänta, att dess förslag skall anses fullt lämpligt,
finner kommittéen sig ej heller kunna förorda, att, i händelse beskatt¬
ning å maltdrycker införes här i landet, undantag därvid göres för
svagdricka^.
Och man kan häraf liksom af den följande skarpa detalj kritiken
af eget förslag lätt förstå, hvarför man äfven nu lät bero vid ersätt¬
ningsskyldighet för bryggerier, som på grund af oförmåga att bära
kontrolllkostnaden måste nedläggas.
Det lider under sådana förhållanden och med hänsyn till den före¬
gående utvecklingen intet tvifvel, att den svenska staten icke kan inslå
på den väg, som af den kungl. propositionen anvisats i fråga om ersätt-
ningslöst ingripande i enskildes äganderätt och handlingsfrihet, utan att
öfvergifva gamla goda traditioner och gifva anledningar till omfattande
civilrättsliga kraf mot staten, om hvilkas kraf och befogenhet bifogade
utlåtande af herr professor A. Winroth gifver en god föreställning.»
Vid motionen finnes fogadt det däri omförmälda utlåtande af
professoren Winroth, till hvilket utlåtande utskottet tillåter sig hänvisa.
Herr Trapp anför till stöd för det af honom väckta förslag följande:
»Kungl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning an¬
gående tillverkning och beskaitning af maltdrycker af den 30 januari
1903 har velat frigöra svagdricka från beskattning och har sökt uppnå
detta genom att indela bryggerierna i skattepliktiga (ölbryggerier) och
skattefria (svagdricksbryggerier).
Nu äro emellertid, efter hvad som uppgifvits, mer än 100 af
landets 178 ölbryggerier inrättade för tillverkning äfven af svagdricka.
Skulle det kungl. förslaget blifva lag, måste vid alla sådana bryggerier
antingen öltillverkningen eller svagdrickstillverkningen nedläggas, enär,
då skatten skall uttagas äfven af det malt, som användes för svag-
dricksbrygden, konkurrens med vid skattefritt bryggeri tillverkadt svag¬
dricka uppenbarligen är omöjlig.
Med afseende å de många fall, där nedläggandet af svagdricks¬
tillverkningen är liktydigt med affärens ruin, skulle alltså en sådan
lagstiftning vara ägnad att förstöra en hel grupp af de bryggerier,
som uppvuxit och utvecklat sig under hittills gällande förhållanden och
som försökt anpassa sin tillverkning efter allmänhetens fordran på
alkoholsvagaro maltdrycker och som med sina moderna maskiner och
inrättningar och med den större fackinsikt, hvaröfver de i allmänhet
råda, äro bättre kvalificerade att tillgodose allmänhetens behof af en
72 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
lättare maltdryck af verkligt god beskaffenhet än de helt naturligt mer
primitiva svagdricksbryggerierna.
Nu skulle visserligen genom antagandet af herr M. Lyckholms
förslag i hans motion, n:o 178, hvari på goda grunder den rena malt-
beskattningsprincipen förordas såsom den på samma gång rättvisaste
och i kontrollhänseende förträffligaste som ur skattesynpunkt mest
effektiva, den obillighet, hvarom jag här talat, bortfalla. Men blifver
åter Kungl. Maj:ts förslag af Riksdagen anlaget, så kräfva alla hänsyn,
att åtminstone ett tillägg i kap. VI öfvergångsstadganden göres, sålunda,
att ölbryggeri kan under vissa omständigheter och under vissa öfver-
gångsår få tillverka skattefritt svagdricka.))
Slutligen hur herr Lyckholm i förut omförmälda motion, n:o 178,
ytterligare hemställt, att Riksdagen måtte besluta,
»att i förordningen inryckes betryggande bestämmelser angående
ersättning åt de bryggerier, som ej förmå betala det minimibelopp af
skatt, som staten anser sig böra uttaga af hvarje bryggeri.
Till stöd härför anför motionären följande:
»Till sist må ett icke oviktigt tillägg göras. Oaktadt den rena
maltbeskattningens stora både teoretiska och praktiska företräden kan
icke heller detta system afvärja eventuell undergång för vissa små
bryggerier, som icke förmå motstå trycket af äfven en mycket billig
skattesats, en olägenhet, som är beroende på själfva den extra be¬
skattningen, och denna omständighet kräfver sin bestämda hänsyn.
Hänvisande till hvad jag i min motion, n:o 166, haft äran anföra
angående statens ersättningsplikt gent emot de genom bestämmelserna
i det kungl. förslaget direkt lidande bryggerierna, skall jag inskränka
mig till att återgifva hvad 1891 års kommitterade yttrade i ämnet
(sid. 73, 74):
'Måste en sådan mindre tillverkare upphöra med sin rörelse i
följd af beskattningens införande och därmed förenade föreskrifter,
fordrar dock billigheten, att kronan efter bruksvärdet inlöser hans
redskap och fat. Ett liknande förfaringssätt iakttogs i de förordningar,
hvilka 1855 och 1860 utfärdades belräffande villkoren för tillverkning
af brännvin. De nämnda redskapen och faten lära i allmänhet icke äga
högt värde. Det har till och med uppgifvits, att de i vissa fall endast
skulle äga ett värde af några hundra kronor. Med ledning af sak¬
kunniges omdöme torde kunna antagas, att de icke i värde öfverstiga
5,000 kronor för något mindre bryggeri. Under antagande, att 200
bryggerier inlösas efter ett värde af 2,500 kronor stycket, skulle därtill
73
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
erfordras eu half million kronor, hvilket belopp komme att minskas
med det pris, kronan vid redskapens återförsäljning kunde erhålla.
Att uppgifva något belopp, som borde af Riksdagen äskas, vågar dock
icke kommittén. Det enklaste blefve val, att lösesumman förskjötes af
statskontoret och att, sedan försäljningssumman redovisats, skillnaden
hos Riksdagen anmäldes till ersättande.’
Jag skall icke ingå på någon undersökning rörande tillämplig¬
heten å nuvarande förhållanden af de siffror, kommittén anfört, och ej
heller inlåta mig på något angifvande af tid och sätt för denna er¬
sättning, enär detta bör helt och hållet öfverlåtas åt Riksdagens rätts-
och billighetskänsla.»
Det lider, enligt utskottets förmenande, intet tvifvel, att många
af de bryggerier, som inrättat sig för tillverkning af såväl Öl som
svagdricka, genom det kungl. förslaget komma i en svår ställning. Att
fortfara med tillverkningen af båda slagen af maltdrycker torde i all¬
mänhet ej låta sig göra, då någon konkurrens med de skattefria bryg¬
geriernas tillverkning af svagdricka icke gärna kan tänkas. Det gäller
alltså att vid tillverkningen välja mellan de båda slagen af maltdryc¬
ker; och huru valet än utfaller, torde kunna antagas, att många af
ifrågavarande bryggerier komma att lida genom förändringen. Enligt den
vid 1902 års kommittébetänkande fogade statistik öfver maltdryckstill-
verkningen i Sverige under år 1897, tillverkades af allt i landet under
nämnda år framställdt svagdricka ungefär 35 procent af svagdricks-
bryggerier, omkring 40 procent af öfvervägande svagdricksbryggerier
och återstående 25 procent af öfvervägande ölbryggerier. Antalet svag¬
dricksbryggerier var under samma år 220, under det att öfvervägande
svagdricka tillverkades af 140 och öfvervägande Öl af 151 bryggerier.
För de bryggerier, hvilkas tillverkning af det ena slaget maltdrycker
ul gör eu obetydlighet i förhållande till tillverkningen af det andra, torde
det i regel icke möta någon synnerlig svårighet att upphöra med till¬
verkningen af förstnämnda slag; men för andra, i hvilka tillverkningen
af det ena slaget är i förhållande till tillverkningen af det andra af någon
mera afsevärd betydelse, blifva nog svårigheterna ganska stora. Såsom
nyss nämnts, tillverkades under år 1897 omkring 25 procent åt allt inom
landet produceradt svagdricka i bryggerier, hvilkas lmfvudsakliga till¬
verkning bestått af Öl. Många af dessa bryggerier torde genom upp¬
hörandet af sin svagdrickstillverkning tillskyndas ej obetydliga förluster,
då i allmänhet denna tillverkning lämnat en ganska afsevärd vinst, och
Bih. till Riksd. Prut. 1903. 5 Sami. I Afd. 44 lläft. 10
7i Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
en svagdrickstillverkningen motsvarande ökning af ölproduktionen icke
alltid kan antagas möjlig. Äfven de bryggerier, som öfvervägande till¬
verka svagdricka, men äfven Öl, och som, för att erhålla skattefrihet
för svagdricka^ måste upphöra med öltillverkningen, komma helt visst
att tillskyndas förluster, såväl därigenom, att en del endast för ölbryg¬
den erforderliga redskap blifva öfverflödiga, som genom bortfallandet
af inkomsten af öltillverkningen, hvilken inkomst icke alltid torde kunna
ersättas genom ökad afsättning af svagdricka.
Då det således icke torde kunna förnekas, att den af Kungl.
Maj:t föreslagna indelningen af bryggerierna i skattepliktiga och skatte¬
fria i många fall kan medföra svårigheter och förluster för maltdrycks-
industrien, har utskottet, som emellertid jämväl i nu ifrågavarande af¬
seende anslutit sig till Kungl. Maj:ts förslag, ansett sig böra tillse, i
hvad mån nämnda svårigheter och förluster kunna förekommas. Herrar
Lyckholm och Trapp hafva i sådant syfte framställt de olika förslag,
för hvilka nyss redogjorts. Utskottet har icke kunnat biträda de af
herr Lyckholm väckta förslagen, angående den ersättningsskyldighet,
som staten skulle ikläda sig. Det synes emellertid billigt, att de
bryggerier, som genom förslaget blifva försatta i en ogynnsam ställ¬
ning, såvidt möjligt erhålla någon hjälp. I sådant afseende har
utskottet funnit den af herr Trapp föreslagna utvägen lämplig. Genom
att under en icke allt för kort öfvergångsperiod bevilja skattepliktiga
bryggerier rätt att tillverka skattefritt svagdricka, synes nämligen
större delen af ofvanberörda olägenheter kunna undanröjas. De bryg¬
gerier, som vid lagens trädande i kraft tillverka både svagdricka och
andra maltdrycker, skulle, vid bifall till herr Trappa förslag, erhålla en
längre tids rådrum, hvarunder de kunde öfverväga, huruvida tillverk¬
ning af svagdricka eller af andra maltdrycker vore för dem lämpligast;
och säkerligen kunde under öfvergångstiden de flesta af dessa bryg¬
gerier så anpassa sig efter förhandenvarande förhållanden, att upp-
gifvandet vid nämnda tids slut af det ena eller andra slaget af till¬
verkning kunde försiggå utan mera kännbara olägenheter. Mot ifråga¬
varande anordning har anmärkts, att kontrollen öfver den skattefria
svagdrickstillverkningen vid i öfrigt skattepliktiga bryggerier blefve
svår och i allt fall skulle medföra så betydliga kostnader, att endast
ett fåtal bryggerier skulle kunna tillgodogöra sig det ifrågasatta med-
gifvandet. Rörande dessa förhållanden tillåter sig utskottet emellertid
hänvisa till en af chefen för finansdepartementets kontroll-och justerings-
byrå i detta ämne afgifven, utskottet tillhandakommen promemoria.
Nämnda promemoria är af följande lydelse:
75
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
»1) Den rättighet, som motionären afser att lämna de skatteplik¬
tiga bryggerierna, nämligen att under vissa villkor brygga skattefritt
svagdricka, synes för kontrollens underlättande böra inskränkas till att
gälla endast öfverjäst svagdricka, ty blandning af underjäst svagdricka
torde icke kunna ske utan att skada förstnämnda dryck, hvartill kommer,
att det ligger i bryggarens eget intresse att tillse, att icke någon öfver¬
jäst dryck införes i den jäskällare, där det underjästa ölet förjäser. Den
där förvarade underjästa brygden skulle eljest kunna taga skada.
Under den gjorda förutsättningen, att skattefriheten endast skulle
gälla det öfverjästa dricka!, skulle kontrollen i sina hufvuddrag kunna
ordnas på följande sätt:
Kontrollören skall vara närvarande vid krossningen af det till
svagdricka afsedda maltet för att kunna aflösa vågen omedelbart före
och efter krossningen.
Det krossade maltets inmäskning sker i kontrollörens närvaro;
när färgmalt användes, tillsättes detta antingen före krossningen eller
åtminstone vid inmäskningen; eljest tillsättes sockerkulör i bryggpannan.
I bryggeri, där samma kylskepp användes för såväl öfverjäst svag¬
dricka som underjästa drycker, skola rörledningarna från kylfatet till
den eller de jäskällare, där sistnämnda drycker förjäsas, vara satta under
kontrollörens lås, medan svagdricksvört befinner sig på kylfatet.
Jästens tillsättande bör ske i kontrollörens närvaro, och skall han
då, såvida han ej närvarit i bryggeriet hela föregående tiden och därvid
öfvertygat sig om att ingen del af vörten undantag^, genom ett
åtminstone ungefärligt bestämmande af vörtens volym och extrakthalt
kontrollera, att intet undansnillande af vört ägt rum.
Rörande journalföring, brygdanmälan m. m. skola samma bestäm¬
melser gälla, som för bryggerier i allmänhet föreskrifvas i förordningen
och ordningsstadgan.
2) Kontrollören måste naturligtvis, då hans arfvode sättes så lågt
som till 3 kronor om dagen, hafva någon särskild ersättning för sin
tillsyn öfver svagdricksbrygden. Denna synes åtminstone på de mindre
bryggerierna kunna bestämmas till 3 kronor per brygd. För större
brygder, som kunde kräfva kontrollörens närvaro i bryggeriet under
längre tid, kunde arfvodet böjas exempelvis till 5 kronor. Ersättningen
bör ej betalas af bryggaren direkt till kontrollören, utan inlevereras till
landtränteri, hvarifrån kontrollören får rekvirera densamma.
Intet bryggeri torde brygga mindre brygder än på en säck malt
å 75 kilogram och i nu ifrågavarande bryggerier blefve så små brygder
säkerligen mycket sällsynta. 3 kronor arfvode komme således att motsvara
högst 4 öre per kilogram malt eller knappt V» öre per liter svagdricka.
76 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
3) Andamålet med det föreslagna medgifvandet för skattepliktiga
bryggerier att brygga skattefritt svagdricka är att bereda de bryggerier,
hvilka för sin existens äro beroende af tillverkning af såväl nnderjästa
drycker som öfverjäst svagdricka, möjlighet att fortsätta sin verksamhet.
Detta medgifvande bör således endast lämnas de bryggerier, för hvilka
den fortsatta svagdricksbrygden så att säga är ett lifsvillkor. Herr
Bergh har i sin reservation vid 1902 års kommiftébetänkande lämnat
en förteckning å 104 bryggerier, som, såvida förhållandet vore detsamma
nu som år 1897, enligt hans åsikt skulle nödgas upphöra med sin verk¬
samhet, såvida kommitténs förslag till beskattning antoges. Men för
många af dessa bryggerier synes dock skattefri svagdricksbrygd ej vara af
så afgörande betydelse, isynnerhet som vid åtskilliga af dessa bryggerier
säkerligen svagdricka framställes genom efterlakning. Det är nämligen
att märka, att den af Kungl. Maj:t föreslagna skattenedsättningen för
de första 100,000 kg. malt är speciellt afsedd att komma de mindre
bryggerier till godo, hvilka ej kunna till fullo tillgodogöra sig maltet
för tillverkning af öl, utan måste använda återstoden, möjligen med
någon tillsats af nytt malt, för tillverkning af dricka. Exempelvis synas
följande bryggerier, hvilka betecknas på samma sätt som i reservationen
och för hvilka de utsatta talen angifva tillverkningsvärdet af resp.
svagdricka och underjästa maltdrycker, icke vara i behof af skattefrihet
för svagdricka:
Södermanlands län
|
5 ......
|
...... 5,508
|
kr.
|
60,200
|
kr.
|
Östergötlands
|
11
|
9 ......
|
..... 8,650
|
|
62,672
|
ii
|
n
|
11
|
14
|
...... 840
|
11
|
10,781
|
ii
|
Kalmar
|
11
|
2 .....
|
...... 1,000
|
11
|
11,750
|
ii
|
ii
|
11
|
3 ......
|
...... 380
|
11
|
3,000
|
it
|
Blekinge
|
11
|
1
|
...... 1,200
|
11
|
9,000
|
ii
|
Kristianstads
|
11
|
1 ......
|
...... 3,930
|
11
|
82,000
|
ii
|
ii
|
11
|
2 ......
|
...... 8,825
|
11
|
135,880
|
ii
|
Hallands
|
11
|
1 ......
|
420
|
11
|
7,172
|
ii
|
Skaraborgs
|
>1
|
3
|
...... 2,500
|
11
|
66,500
|
ii
|
V
|
11
|
5 ......
|
...... 5,330
|
11
|
88,300
|
ii
|
V ärmlands
|
11
|
5 ......
|
...... 2,952
|
|
44,400
|
|
Örebro
|
11
|
2 ......
|
..... 880
|
11
11
|
13,400
|
ii
ii
|
Västmanlands
|
11
|
1
|
7,569
|
11
|
102,000
|
i /
11
|
Gäfleborgs
|
11
|
1
|
5,460
|
11
|
69,000
|
11
|
ii
|
11
|
5 ......
|
4,375
|
11
|
38,300
|
11
|
V ästern orrl ands
|
11
|
1
|
...... 1,050
|
11
|
25,900
|
11
|
m. fl.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 77
För att ett bryggeri må komma i åtnjutande åt den ifrågasatta
skattefriheten, synes dess svagdrickstillverkning böra hafva den om¬
fattning, att under tillverkningsåret 1 oktober 1901 — 1 oktober 1902
(eller om bryggeriet för sina räkenskaper efter kalenderår under år
1902) svagdrickats försäljningsvärde uppgått till åtminstone en sjättedel
af försäljningsvärdet af de under samma tid vid bryggeriet tillverkade
underjästa maltdryckerna.»
Af denna promemoria synes framgå, såväl att en tillfyllestgörande
kontroll kan anordnas, som äfven att kostnaderna för densamma icke
torde uppgå till så höga belopp, att bryggerierna däraf skulle förhindras
att begagna sig af möjligheten att få tillverka skattefritt svagdricka.
Mot de föreslagna kontrollföreskrifterna har utskottet icke funnit något
att erinra; och vill utskottet särskilt framhålla, att enligt utskottets
åsikt bestämmelserna, att ifrågavarande rättighet skulle inskränkas till
allenast öfverjäst svagdricka samt till de bryggerier, hvilkas tillverkning
af sådant svagdricka uppgått till ett värde af åtminstone en sjättedel
af värdet af tillverkningen utaf underjästa maltdrycker, synas utskottet
lämpliga och väsentligen ägnade att förekomma missbruk. Dock synes
sistberörda bestämmelse icke böra alltför strängt tillämpas, enär fall väl
kunna tänkas förekomma, då äfven en mindre svagdrickstillverkning är
för ett bryggeris bestånd af väsentlig vikt, något som vid hvarje sär¬
skilt fall torde komma att af Kungl. Maj:t pröfvas.
I anslutning till hvad nu anförts har utskottet i sitt vid detta
betänkande fogade författningsförslag tillagt en paragraf, nummer 53,
hvari stadgas, att Kungl. Maj:t må i särskilda fall, på de villkor Kungl.
Maj:t må föreskrifva, meddela skattepliktigt bryggeri, som varit i gång
inom tolf månader före förordningens utfärdande, rätt att under högst
fem öfvergångsår tillverka skattefritt öfverjäst svagdricka, hvarvid till¬
verkaren själf skall betala den ökade kontrollkostnaden.
Utskottet öfvergår nu till granskning af de särskilda paragrafer
i det af Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget, i hvilka utskottet
funnit sig böra vidtaga ändringar eller rörande hvilka ändringsförslag
blifvit i ofvan omförmälda motioner framställda.
4 §•
T denna paragrafs mom. 1 stadgas, att i skattepliktigt bryggeri
må för tillverkning af maltdrycker användas endast torkadt, rostadt,
78 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
eller brändt malt, humle, jäst och vatten. I sista stycket af 20 § lämnas
föreskrift därom, att i dylikt bryggeri eller tillhörande lägenheter må
icke finnas stärkelse, socker, sackarin eller annat, som kan vid tillverk¬
ning af maltdryck användas i stället för malt, där ej för visst bryggeri
Kungl. Maj:t medgifver, att under föreskrifna villkor socker må i lager¬
källaren användas såsom tillsats till porter. Denna sistnämnda före¬
skrift om medgifvande att såsom tillsats till porter använda socker har
utskottet ansett lämpligen böra öfverflyttas till 4 §, som innehåller de
allmänna bestämmelserna om hvilka råämnen få användas för tillverk¬
ning af skattepliktiga maltdrycker. Då det inom utskottet upplysts,
att vid vissa porterbryggerier dextros användes såsom sötämne i stället
för socker, har ritskottet ansett lämpligt, att dextros i nu omförmälda
afseende likställes med socker, i följd hvaraf utskottet i paragrafen in¬
skjutit orden »och dextros».
6 §•
Denna paragraf innehåller bland annat bestämmelser om tiden för
skattens inbetalande, och har i sådant afseende Kungl. Maj:t i mom. 1
föreslagit, att tillverkare skall före hvarje månads början förskottsvis
till vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till
öfverståthållareämbetet inbetala skatt för den vikt malt, som enligt
därom gjord anmälan kommer att under månaden krossas. I följd häraf
är det antagligt, att dessa inbetalningar komma att verkställas sista
dagen i månaden. Med hänsyn till mängden af de göromål, som i all¬
mänhet förekomma den sista i hvarje månad hos ifrågavarande upp-
bördsmyndigheter, har utskottet i stället ansett lämpligt föreslå, att
inbetalningen skall hafva skett senast näst sist a helgfria dag före hvarje
månads början.
20 §.
Den ändring, som vidtagits med afseende å denna paragraf, sam-
manhäuger med och är uteslutande föranledd af ändringen i 4 §; och
torde därför någon särskild motivering icke erfordras.
23 och 31 §§.
I 23 § är bland annat stadgadt, att från skattepliktigt bryggeri
må svagdricka, därest det ej af köpare afhämtas i öppna kärl, endast
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 79
utlämnas på kärl, å hvilka såväl bryggeriets namn som ordet »svag¬
dricka)) äro inbrända, och 31 § innehåller enahanda bestämmelse om
utlämnande af svagdricka från skattefritt bryggeri. Dessa stadganden
afse, enligt hvad departementschefen anfört, att möjliggöra införandet
i försäljningsförordningen af olika villkor för försäljning af å ena sidan
svagdricka och å den andra öfriga maltdrycker. I punkten 2:6) af sin
ofvanberörda motion hafva herr Waldenström och hans medmotionärer
föreslagit, »att i §§ 23 och 31 tillägg göres om stämpling af kork eller
propp, när svagdricka från bryggeri utlämnas å buteljer».
Föreskriften att bryggeriets namn och ordet »svagdricka» skola
vara »inbrända» å kärlen kan möjligen anses innebära, att svagdricka
icke må från bryggeri utlämnas å buteljer. Vanligen torde nog svag¬
dricka tillhandahållas i kaggar eller ankare, men något hinder för att
utlämnandet sker å buteljer synes icke böra förekomma. Utskottet
har därför ansett lämpligt föreslå, dels att bestämmelsen om att bryg¬
geriets namn och ordet »svagdricka» skola vara å kärlen inbrända ut¬
bytes mot föreskrift, att kärl, hvarå svagdricka utlämnas, skall vara
stämpladt med ofvan angifna beteckningar, dels ock att bestämmelse
inflyter därom, att i fråga om buteljer denna stämpling må ske å korken
eller proppen. Det mål, som, enligt hvad ofvan antydts, med det af
Kungl. Maj:t föreslagna stadgandet afsetts, torde icke heller genom de
nu vidtagna förändringarna komma att äfventyras.
27 §.
I första momentet af denna paragraf stadgas förbud för den, som
i skattefritt bryggeri utöfvar tillverkning, att idka handel med andra
maltdrycker än svagdricka. Detta förbud synes utskottet alltför strängt,
enär detsamma i sak innebär, att en bryggare icke skidle kunna, jämte
det han tillverkar svagdricka i ett skattefritt bryggeri, tillverka öl i ett
annat, skattepliktigt; han är nämligen enligt stadgandets ordalydelse
förbjuden att drifva handel med Öl. Afsikten med ifrågavarande stad¬
gande har af chefen för finansdepartementet angifvits vara att före¬
komma blandniugar af skattepliktig och skattefri vara äfvensom att
underlätta kontrollen. För detta måls vinnande synes det vara till¬
räckligt, om den, som utöfvar tillverkning i skattefritt bryggeri, för-
bjudes att där idka handel med andra maltdrycker än svagdricka; och
har utskottet funnit sig böra föreslå sådan ändring i ifrågavarande
moment. Utskottet har ansett sig äga så mycket större skäl härtill,
som momentets ordalydelse synes hafva tillkommit genom etl förbise-
80
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ende. På tal om villkoren för skattefri tillverkning af maltdrycker
yttrar nämligen departementschefen: »---då, enligt kommitténs för¬
slag, hinder icke möter för en person att samtidigt i olika bryggerier
idka dels skattepliktig och dels skattefri tillverkning, ansluter jag mig
till kommitterades åsikt, att skattefrihet bör åtnjutas af alla bryggerier,
som endast tillverka svagdricka.»
28 §.
Andra momentet af denna paragraf lyder enligt Kungl. Maj:ts
förslag sålunda: »I skattefritt bryggeri må vid tillverkning af svag¬
dricka ej användas sackarin, och må sådant ej finnas i dylikt bryggeri.»
I motsats mot hvad i 4 § föreskrifvits beträffande skattepliktiga bryg¬
gerier skulle således i skattefritt bryggeri få användas maltsurrogat,
dock med undantag för sackarin. Departementschefen yttrar härom,
att det funnes ingen anledning förbjuda maltsurrogats användning vid
skattefria bryggerier, eftersom ju vid dessa bryggerier ingen skatt
skulle debiteras, men att detta oaktadt det torde vara lämpligt att för¬
bjuda användning af sackarin, enär tillsättning af ett sådant sötämne
till en maltdryck måste anses såsom en förfalskning af den senare.
I ofvanberörda motion, n:o 168, föreslår herr Andersson,
»att Riksdagen måtte besluta sådant tillägg i 28 § 2 mom. af
Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående tillverkning och beskatt¬
ning af maltdrycker, att alla surrogat för malt blifva förbjudna äfven
vid tillverkning i skattefritt bryggeri.»
Till stöd härför anför motionären — efter att hafva erinrat, att
det i allmänhet vore af synnerlig vikt, att icke vid tillverkning af födo¬
ämnen mindre värdefulla surrogat komme till användning, och att äfven
i vårt land förslag i sådant syfte vid flera tillfällen blifvit väckta —
att de i nu ifrågavarande författningsförslag meddelade förbud mot an¬
vändande af maltsurrogat tillkommit i rent flskaliskt syfte, hvilket fram-
ginge af departementschefens nyss omförmälda yttrande, hvilket af
motionären återgifves; hvarefter motionären vidare anför följande:
»Detta torde i och för sig vara ett föga hållbart resonemang.
Svagdrickat är ju en folkdryck och har sin ej oviktiga uppgift att
fylla oafsedt de moderna teorierna om dess stora vikt för nykterhets¬
rörelsen. Det. kan sålunda icke vara likgiltigt, om dess beskaffenhet
undan för undan försämras genom användande af än ett, än ett annat
surrogat eller flere i förening. Och en försämring måste inträffa i den
händelse, att majsen genom inträdd tullfrihet blifver ett tillräckligt pris¬
81
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
billigt surrogat, enär majsen icke har samma egenskaper som kornet.
Och från fackmässigt håll upplyses det, att man t. ex. af en tredjedel
majs, en tredjedel kornmalt och en tredjedel melass kan åstadkomma ett
icke alltför dåligt svagdricka. Ja, det lär vara tämligen säkert, att, så
länge man icke fått handeln med sackarin ordnad på betryggande sätt,
förordningens bestämmelser om sackarinförbud icke skola erhålla någon
egentlig betydelse. Men än större betänkligheter resa sig på andra områ¬
den, särskiidt det nationalekonomiska. Enligt de för 1897—99 års malt-
dryckskommitté tillgängliga siffror utgjorde korn kvantiteten för det till
svagdrickstillverkningen använda maltet icke mindre än 170,000 tunnor
(å 100 kilogram), representerande ett värde af 2,210,000 kronor (13 kronor
per 100 kilogram), hvilka så godt som oafkortade komma det svenska jord¬
bruket till godo. Tänker man sig emellertid denna kornmängd till %
ersatt med utländsk majs och industriaffallet melass, så finner man, att
det icke är en obetydlighet, såsom en motionär, herr P. Nilsson i
Bonarp, synes förutsätta, utan en rätt afsevärd summa (i rundt tal
1,500,000 "kronor), hvaraf landets modernäring går förlustig. Vill man
icke finna sig häri, finnes intet annat val än det emellan tull å majs
eller förbud mot dess användande vid tillverkning af svagdricka.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att i den skrifvelse, som
Sveriges svagdricksbryggareförening tillställt Riksdagen, framhålles, att
landets svagdricksbryggare icke anse ett surrogatförbud på något sätt
skadligt, endast därifrån undantages s. k. kulör, och som skäl för fri¬
heten att använda kulör anföres, att densamma »hvarken innehåller
alkoholbildande eller extraktämnen». Från fackmässigt håll har jag
emellertid erfarit, att kulören i regel är ett stärkelsesocker, delvis ka-
ramelliseradt och understundom tillsatt med melass. Någon grund för
rättighet att använda det surrogat, som benämnes kulör, vid tillvei’k-
ningen af skattefria maltdrycker föreligger således icke, utan kan man
härtill likaväl som vid tillverkningen af det skattepliktiga svagdricka!,
använda bräudt malt.
Hit hörer ock en annan betänklighet mot den nu förefintliga fri¬
heten att använda surrogat vid svagdricksbrygden. Den kungl. proposi¬
tionen förutsätter, att svagdricksbryggarne skola med ett hälft öre per
kilogram afverkadt malt bidraga till kostnaderna för kontrollen öfver
de skattefria bryggerierna. Det skulle göra en summa af 50,000 kronor.
Men om svagdrickat kan tillverkas med endast en tredjedel kornmalt
och resten surrogat, så skulle också denna summa med tämlig säkerhet
reduceras till endast en tredjedel. Det återstående beloppet Unge tagas
Bill. till Riksd. Blot. 1903. 5 Sand. 1 Afd. 44 Höft. It
82 Bevillningsutskottets Betänkande N.o 54.
af allmänna medel. Både jordbruket och staten blefve sålunda lidande,
medan konsumenterna fingo en sämre vara.
Att hvad ofvan antydts icke skulle komma att inträffa, är dess
sämre för djärft att antaga, då det är dubbla fördelar, som locka, och
intet hejdande förbud står i vägen.»
I likhet med motionären anser utskottet, att icke heller för skatte¬
fria bryggerier användning af maltsurrogat bör vara tillåten, dels
af det skäl, att ett sådant medgifvande utan tvifvel i många fall skulle
medföra, att en sämre vara komme att lillverkas, dels äfven därför, att
alla tillverkare af svagdricka böra vara likställda i hvad angår själfva
tillverkningen, vare sig svagdricka! tillverkas i skattefria eller skatte¬
pliktiga bryggerier. På grund häraf och med hänsyn äfven till hvad
motionären i öfrigt anfört, har utskottet ansett sig böra föreslå, att i
nu förevarande moment af 28 § intages bestämmelse, att i skattefritt
bryggeri eller tillhörande lägenheter icke må finnas stärkelse, socker,
sackarin eller annat, som kan vid tillverkning af svagdricka användas
i stället för malt. Dock har utskottet ansett, att detta förbud icke bör
omfatta sockerkulör, enär, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst,
det är af vikt för svagdrickstillverkningen, att sockerkulör får användas
för färgning af drycken och ett medgifvande härtill icke synes kunna
föranleda till missbruk.
32 §.
.Första momentet af denna paragraf innehåller bestämmelse om
den afgift, som af skattefritt bryggeri skall erläggas såsom bidrag till
kostnaden för kontroll vid bryggeriet. I andra momentet stadgas, att,
om under viss tid brygd ej äger rum vid sådant bryggeri, tillverkaren
skall erlägga en särsldld afgift af fem kronor för hvarje vecka, hvarun¬
der tillverkningen varit inställd. Herr Waldenström och hans med-
motionärer hemställa i punkt 5 af sin omförmälda motion, under för¬
mälan att kontrollkostnaderna för de skattefria bryggerierna böra göras
så lindriga som möjligt, »att § 32 ändras till öfverensstämmelse med
maltdrycksbeskattningskommitténs förslag, och att till följd däraf mom.
2 af samma § i Kungl. Maj:ts förslag må utgå, samt att mom. 3 under¬
kastas i anledning däraf erforderlig omredigering».
Såsom motionärerna antydt, saknas i det af 1902 års kommitté-
rade afgifna förslag den i mom. 2 af ifrågavarande paragraf förekom¬
mande bestämmelse. Motionärernas yrkande innebär alltså, att skatte¬
fritt bryggeri skulle under den tid, tillverkningen därstädes ligger nere,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 83
befrias från skyldigheten att bidraga till kontrollkostnaden. Detta timslag
finner utskottet ingen anledning att biträda. Den vid bryggeriet an¬
ställde tillsyningsman erhåller af staten sin aflöning, oafsedt om tillverk¬
ning äger ruin eller icke, och det synes då billigt, att bryggeriet,
äfven om tillverkningen under någon bestämd tid liggernere, ändock
får bidraga till kontrollkostnaden. Liknande stadganden förekomma för
öfrigt såväl i brännvinstillverkningsförordningen som i förordningen om
beskattningen af hvitbetssockertillverkningen. Utskottet har således icke
funnit skäl att i anledning af motionärernas ifrågavarande yrkande
föreslå någon ändring i nu förevarande paragraf af förslaget.
40 §.
Vid angifvandet af de förseelser, som skola bestraffas enligt denna
paragraf, har öfverträdelse af det i 31 § meddelade stadgande om stämp¬
ling af kärl, hvari svagdricka från skattefritt bryggeri utlämnas, icke
upptagits. Enahanda förseelse, begången i skattepliktigt bryggeri, eller
öfverträdelse af föreskriften i 23 §, bestraffas med det i 38 § upptagna
lindrigare straff. Då öfverträdelse af bestämmelsen i 31 § synes höra
efter 40 § bestraffas, har utskottet föreslagit, att till sistnämnda paragraf
göres ett tillägg i sådant syfte.
Utskottet hemställer alltså:
l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående
tillverkning och beskattning af maltdrycker icke kunnat
oförändradt bifallas, måtte antaga samma förslag med
de ändringar och tillägg, utskottets härvid fogade
författningsförslag utvisar;
2:o) att af de i detta betänkande behandlade
motioner
a) n:o 178, af herr Lyckholtn, såvidt denna motion
afser införande af ren maltskatt,
b) n:o 159, af herr Waldenström in. fl.,
c) n:o 168, af herr Andersson och
d) n:o 192, af herr Trapp
måtte anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
under l:o) hemställt;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
3:o) att herr Lyckholms motion, n:o 166, icke
måtte af Riksdagen bifallas; samt
4:o) att herr Lyckholms motion, n:o 178, såvidt
denna motion afser införande i förordningen af be¬
stämmelser angående ersättning åt de bryggerier, som
ej förmå betala det minimibelopp af skatt, som staten
anser sig böra uttaga af hvarje bryggeri, icke heller
måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 maj 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
J. BROMÉE.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
85
Förslag
till
Förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.
Kap. I. Om skattens beräkning, erläggande och återbärande samt
allmänna bestämmelser.
1 §•
1. Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu, skall,
utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor för
rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,
må, utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af en
hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller
tillverkning af sådana drycker till afsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å sådan tillverkning
af maltinfusioner och maltextrakt, som äger ruin antingen å apotek
för medicinskt ändamål, eller eljest under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t för särskildt fall föreskrifver. 2
2 §•
1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af malt¬
dryck, skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt
86
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
med 20 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten
för de första under tillverkningsåret afverkade femtiotusen kilogrammen
malt utgår med 16 öre för kilogram och för de nästa femtiotusen kilo¬
grammen med 18 öre för kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af till¬
ståndsbevis, under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas.
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och
en fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört,
hvilkens extrakthalt icke öfverstiger sex procent;
skattefritt bryggeri hvarje bryggeri, där, på grund af tillstånds¬
bevis, under tillverkningsåret endast svagdricka må tillverkas;
skattepliktigt bryggeri hvarje annat bryggeri, där, på grund af
tillståndsbevis, maltdrycker må tillverkas, samt
tillverkare den person, hvilken såsom ägare, innehafvare, verk¬
ställande direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseen¬
det öfver bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den BO september.
T §• 4 §.
1. I skattepliktigt bryggeri må
för tillverkning af maltdrycker an¬
vändas endast torkadt, rostadt eller
brändt malt, humle, jäst och vatten. 2
2. Maltet skall krossas å en i
bryggeriet uppställd maltkross, så
förbunden med en själfregistrerande,
justerad väg, att maltets krossning
1. I skattepliktigt bryggeri må
för tillverkning af maltdrycker an¬
vändas endast torkadt, rostadt eller
brändt malt, humle, jäst och vatten,
där ej för visst bryggeri Kungl. Maj:t
medgifver, att under föreskrifna vill¬
kor socker eller dextros må i lager¬
källaren användas såsom tillsats till
porter.
2. Maltet skall krossas å en i
bryggeriet uppställd maltkross, så
förbunden med en själfregistrerande,
justerad våg, att maltets krossning
87
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ICungl. Majis förslag.
ej kan äga rum, utan att det¬
samma först genomgått vågen.
3. Det skattepliktiga maltets
vikt beräknas efter vågens anvis¬
ning, men märkes å vågen fel,
skall kontrollör uppväga maltet å
annan justerad våg; ägande öfver-
kontrollör bestämma, efter hvilken
grund maltafverkningen skall be¬
räknas från den tidpunkt, då kon¬
trollören sist afläste vågen, innan
felet märktes.
Utskottets förslag.
ej kan äga rum, utan att det¬
samma först genomgått vågen.
3. Det skattepliktiga maltets
vikt beräknas efter vågens anvis¬
ning, men märkes å vågen fel,
skall kontrollör uppväga maltet å
annan justerad våg; ägande öfver-
kontrollör bestämma, efter hvilken
grund maltafverkningen skall -be-
O o
räknas från den tidpunkt, då kon¬
trollören sist afläste vågen, innan
felet märktes.
5 §•
Skatt skall erläggas för minst sjuttio kilogram malt i medeltal
för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på
grund af tillståndsbevis må äga rum.
6 §•
1. Tillverkare skall med det
undantag, som i 4 mom. sägs,
till vederbörande landtränteri eller,
hvad Stockholms stad angår, till
öfverståthållareämbetet före hvarje
månads början förskottsvis inbetala
skatt för den vikt malt, som enligt
den i 13 § föreskrifna anmälan
kommer att under månaden krossas. 2
2. Har under någon kalender¬
månad krossats malt till högre
vikt än den, för hvilken skatt för¬
skottsvis erlagts, åligger tillverkaren
att inom åtta dagar efter måna¬
dens utgång inbetala skatten för
det Överskjutande beloppet.
6 §•
1. Tillverkare skall med det
undantag, som i 4 mom. sägs,
till vederbörande landtränteri eller,
hvad Stockholms stad angår, till
öfverståthållareämbetet senast näst
sista helgfria dag före hvarje må¬
nads början förskottsvis inbetala
skatt för den vikt malt, som enligt
den i 13 § föreskrifna anmälan
kommer att under månaden krossas.
2. Har under någon kalender¬
månad krossats malt till högre vikt
än den, för hvilken skatt förskotts¬
vis erlagts, åligger tillverkaren att
inom åtta dagar efter månadens
utgång inbetala skatten för det
Överskjutande beloppet.
88
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj.ts förslag.
3. Visar sig, då det i 13 §
omnämnda tillståndsbevis upphör
att gälla, att tillverkare inbetalt
skatt för mera malt än som kros¬
sats, äger han återbekomma skill¬
naden.
4. Tillverkare, som i anmälan
förklarar sig önska erhålla anstånd
med skattens erläggande och för
densamma ställer sådan säkerhet,
som i 13 § 2 mom. sägs, skall
inom två månader efter utgången
af hvarje kvartal inbetala skatten
för det under kvartalet uppvägda
maltet; och skall vid betalningen
för det sista kvartalet, under hvilket
maltkrossning enligt samma till¬
ståndsbevis ägt rum, jämväl er¬
läggas hvad som kan brista i den
uti nästföregående § stadgade minsta
skatt.
5. Betalas ej skatten inomföre-
skrifven tid, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande återkalla till-
ståndsbeviset, i hvad det innefattar
rätt till maltkrossning, och låta
utmäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas,
skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallan¬
det delgifves tillverkaren eller hans
ombud.
Utskottets förslag.
3. Visar sig, då det i 13 §
omnämnda tillståndsbevis upphör
att gälla, att tillverkare inbetalt
skatt för mera malt än som kros¬
sats, äger han återbekomma skill¬
naden.
4. Tillverkare, som i anmälan
förklarar sig önska erhålla anstånd
med skattens erläggande och för
densamma ställer sådan säkerhet,
som i 13 § 2 mom. sägs, skall in¬
om två månader efter utgången af
hvarje kvartal inbetala skatten för
det under kvartalet uppvägda mal¬
tet; och skall vid betalningen för
det sista kvartalet, under hvilket
maltkrossning enligt samma till¬
ståndsbevis ägt rum, jämväl er¬
läggas hvad som kan brista i den
uti nästföregående § stadgade minsta
skatt.
5. Betalas ej skatten inom före-
skrifven tid, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande återkalla till-
ståndsbeviset, i hvad det innefattar
rätt till maltkrossning och låta ut¬
mäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas,
skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallan¬
det delgifves tillverkaren eller hans
ombud.
7 §•
Om uppvägdt malt eller däraf beredd produkt, innan den
lämnat lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten
ej kan för afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten äga rum.
89
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Till Kungl. Maj:t ställd ansökan härom åtföljd af handlingar, inne¬
fattande erforderlig utredning rörande förhållandet, ingifves till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till
Kungl. Maj:t insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.
8 §•
Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket, åtnjutes
under de villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för den vikt
malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda malt¬
dryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skatte¬
sats, som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
9 §•
1. Öfverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af
chefen för kungl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordnings¬
stadga, Kungl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas
bryggerikontrollen af öfverkontrollörer samt vid skattepliktiga bryg¬
gerier af kontrollörer och vid skattefria af tillsyningsmän.
3. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
4. Kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
5. Chefen för kontroll- och justeringsbyrån må, där så pröfvas
nödigt, på statens bekostnad förordna ej mindre kontrollör att biträda
öfverkontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två
kronor om dagen, än äfven tillsyningsman att biträda öfverkontrollör
vid tillsyn å skattefritt bryggeri mot ersättning, som ej utan Kungl.
Maj:ts medgifvande må bestämmas till högre belopp än tjugu kronor i
månaden för hvarje bryggeri.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
Bih. till Riksd. Prot. M03. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft.
12
90
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag,
11 §.
Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för
bryggerierna innehåller om tillverkares åliggande, samt de föreskrifter,
chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontroll¬
tjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordnings¬
stadga meddelar.
12 §.
Uppgift om de enligt denna förordning utfärdade tillståndsbevis
skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfverkontrollör
sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande första helgfria dagen i hvarje vecka till kontroll- och
justeringsbyrån insända uppgift å de tillståndsbevis, som under före¬
gående vecka utfärdats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjämte vederbörande
stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning
i skattefritt bryggeri utfärdats eller återkallats.
Kap. II. Om tillverkning af maltdrycker i skattepliktigt bryggeri.
13 §.
1. Då skattepliktigt bryggeri skall sättas i gång eller vid början
af ett tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillver¬
karen att minst tio dagar förr, än maltkrossning må företagas, till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd, ej äfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas
för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres, samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
hvarjämte, därest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,
då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande
91
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.
öfverkontrollör, att anordningarna inom bryggeriet icke strida mot
denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflämna ränterikvittens å inbetald skatt för
en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,
hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader
kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen sexhundra åttio
kronor.
3. Ingifves behörig ränterikvittens, eller varder säkerheten, där
sådan ställes, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och till¬
verkning af maltdrycker utaf det malt, som pa grund af tillstånds-
beviset krossas.
4. Har under någon kalendermånad vikten af det krossade maltet
i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter an¬
stånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande
för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter
månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den till¬
ökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att tillstånds-
beviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, återkallas.
5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säker¬
heten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas för minst tvåhundra¬
åttio kronor.
6. Förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dess¬
förinnan ställt ny, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd säker¬
het, skall tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,
återkallas.
14 §.
Har skattepliktigt bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen
skadats, att tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan
anledning afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är ut¬
satt, skall han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet
minst tre dagar före den, å hvilken sista maltkrossningen är afsedd att
äga rum; och åligger det kontrollören att härom lämna tillverkaren
92
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.
bevis samt ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och öfverkontrollören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej
utan nytt tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan den¬
samma skolat afslutas.
15 §.
Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då en¬
ligt tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller afbrytes utan
sådan anmälan, som i 14 § omförmäles, och icke ånyo företages inom
fem dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger det till¬
verkaren att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke ägt rum, till
Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande
kontrollörsarfvodet, hvilket Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter
hos honom utmäta.
Kap. III. Om kontrollen vid skattepliktigt bryggeri.
16 §•
1. Tillverkare skall, innan anmälan för skattepliktigt bryggeri
första gången göres, låta i två exemplar upprätta och till öfverkon¬
trollören öfverlämna fullständig planritning och beskrifning öfver bryg¬
geriet och samtliga därtill hörande lägenheter med tydligt angifvande
af hvars och ens ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning
förvaras vid bryggeriet, och det andra insändes af öfverkontrollören till
kontroll- och justeringsbyrån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen
för kontroll- och justeringsbyrån anser ritningen öfver detsamma icke
vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
17 §.
1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke
blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som där
upptagits, men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af malt-
93
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Majds förslag. Utskottets förslag.
drycker användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen
godkända.
2. Ej må maltkross eller själfregistrerande våg ändras eller ny
sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen
gifvit sitt samtycke till åtgärden.
18 §.
1. Tillverkare är skyldig att på egen bekostnad anskaffa och i
behörigt skick underhålla i 4 § omförmälda maltkross och själfregistre¬
rande våg.
2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anledning
ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.
3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller tillhörande
lägenheter finnas någon till krossning af malt användbar redskap, med
mindre den ställes under kronans lås eller försegling.
19 §.
Omältadt spannmål må icke inom skattepliktigt bryggeri finnas
annorstädes än i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryg¬
geriet uppgifvas såsom för sådan spannmål afsedda.
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas
inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större
mängd torkadt malt, än som er¬
fordras till näst påföljande brygd;
rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd
under villkor, att hvad däraf ej
begagnas vid näst påföljande brygd
förvaras under kronans lås.
Krossadt malt må ej införas i
skattepliktigt bryggeri eller till-
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas
inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större
mängd torkadt malt, än som er¬
fordras till näst påföljande brygd;
rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd
under villkor, att hvad däraf ej
begagnas vid näst påföljande brygd
förvaras under kronans lås.
Krossadt malt må ej införas i
skattepliktigt bryggeri eller till-
94
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag.
hörande lägenheter och ej heller
därifrån utföras.
I skattepliktigt bryggeri eller
tillhörande lägenheter må icke
finnas stärkelse, socker, sackarin
eller annat, som kan vid tillverk¬
ning af maltdryck användas i stället
för malt, där ej för visst bryggeri
Kungl. Maj:t medgifver, att under
föreskrifna villkor socker må i
lagerkällaren användas såsom till¬
sats till porter.
Utskottets förslag.
hörande lägenheter och ej heller
därifrån utföras.
I skattepliktigt bryggeri eller till¬
hörande lägenheter må med det i 4 §
1 mom. omförmäla undantag icke
finnas stärkelse, socker, sackarin eller
annat, som kan vid tillverkning af
maltdryck användas i stället för malt.
21 §.
I skattepliktigt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med
användande af blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter till¬
handahålla, i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en brygg¬
journal, hvilken i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjänsteman
tillgänglig.
22 §.
Justerad våg med justerade vikter, annan redskap och det arbets¬
biträde, som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning af
kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt för justering af den
själfregisterande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontroll¬
tjänstemans förfogande.
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må
svagdricka, därest det ej af köpare
afhämtas i öppna kärl, endast ut¬
lämnas på kärl, å hvilka såväl
23 §.
Från skattepliktigt bryggeri må
svagdricka, därest det ej af köpare af -
hämtas i öppna kärf endast utlämnas
på kärl, som äro stämplade med så-
95
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag.
bryggeriets namn som ordet »svag¬
dricka» äro inbrända; och må inga
andra maltdrycker utlämnas på så¬
lunda stämplade kärl.
Utskottets förslag.
väl bryggeriets namn som ordet »svag¬
dricka».
Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.
På sålunda stämplade kärl må
inga andra maltdrycker utlämnas.
24 §.
Kontrolltjänsteman skäll, när helst han det fordrar, äga tillträde
till de lägenheter i skattepliktigt bryggeri, där maltkross, mäskkar,
vörtpanna och kylredskap äro uppställda. Därjämte skola bryggeriets
öfriga lägenheter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrif¬
ning, vara för kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan sex för¬
middagen och klockan sju eftermiddagen, så ock å annan tid, när arbete
inom bryggeriet pågår.
25 §.
1. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dag-
arfvode med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona
för hvarje ytterliggare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.
2. Där å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant
kräfva, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, antingen förhöja kontrollörs dagarfvode med högst två kronor
utöfver det i 1 mom. bestämda belopp för tillsyn å ett bryggeri eller
ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost
samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; ägande i senare
fallet tillverkaren att af staten erhålla ersättning med två kronor om
dagen.
3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri
och skattepliktigt bryggeri, åtnjute för tillsyn å hvarje sådant bryggeri
blott en krona om dagen.
4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder
måste enligt de i denna förordning meddelade föreskrifter uppväga maltet
eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom därför med
två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.
96 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj.ts förslag. Utskottets förslag.
Kap. IV. Om tillverkning af svagdricka i skattefritt bryggeri.
26
Då skattefritt bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett
tillverkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren
att minst tio dagar förr, än vörtkokning må taga sin början, till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd af tillverkningsåi’et, under hvilken tillverkningen
skall bedrifvas, samt
c) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänsteman,
hvarefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande, där hinder ej möter,
meddelar tillståndsbevis för tillverkningens utöfvande.
27 §.
1. Den, som i skattefritt bryg¬
geri utöfvar tillverkning, må icke
idka handel med andra maltdrycker
än svagdricka.
2. I skattefritt bryggeri eller
därtill hörande lägenheter må ej
införas eller förvaras andra malt¬
drycker än svagdricka.
27 §.
1. Den, som i skattefritt bryg¬
geri utöfvar tillverkning, må icke
där idka handel med andra malt¬
drycker än svagdricka.
2. I skattefritt bryggeri eller
därtill hörande lägenheter må ej
införas eller förvaras andra malt¬
drycker än svagdricka.
28 §.
1. Vid tillverkning af svagdricka
i skattefritt bryggeri må vörten,
då jästen tillsättes, icke äga högre
extrakthalt än sex procent.
2. I skattefritt bryggeri må vid
28 §.
1. Vid tillverkning af svagdricka
i skattefritt bryggeri må vörten,
då jästen tillsättes, icke äga högre
extrakthalt än sex procent.
2. I skattefritt bryggeri eller till-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 97
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
tillverkning af svagdricka ej an- hörande lägenheter må icke finnas stär-
vändas sackarin, och må sådant ej kelse, socker, sackarin eller annat,
finnas i dylikt bryggeri. som kan vid tillverkning af svagdricka
användas i stället för malt; dock må
för färgning af svagdricka användas
sockerkulör.
29 §.
I skattefritt bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med an¬
vändande af blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter till¬
handahålla, i enlighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en brygg¬
journal, som städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
30 §.
Redskap och biträde, som erfordras för uppmätning af vört, svag¬
dricka och kärl samt för undersökning af vörtens exrakthalt, ställe
tillverkaren utan ersättning till kontrolltjänstemans förfogande.
31 §.
Från skattefritt bryggeri må
svagdricka, därest det ej af köpare
afhämtas i öppna kärl, endast ut¬
lämnas på kärl, å hvilka såväl bryg¬
geriets namn som ordet»svagdricka»
äro inbrända.
31 §.
Från skattefritt bryggeri må svag¬
dricka, därest det ej af köpare af¬
hämtas i öppna kärl, endast utläm¬
nas på kärl, som äro stämplade med
såväl bryggeriets namn som ordet
»svagdricka».
Beträffande buteljer må denna
stämpling ske å korken eller proppen.
32 §.
1. Inom eu månad efter utgången af hvarje kvartal skall till¬
verkaren till Kungl. Maj:ts befallningshafvande afkunna ett af veder¬
börande kontrolltjänsteman bestyrkt utdrag af bryggjournalen, upp¬
tagande vikten af det malt, som under kvartalet afverkats, och sam¬
tidigt därmed såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet
Bih. till Riksd. Prof. 1905. 5 Sami. 1 Afd. 44 Häft. 13
98
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
inbetala ett belopp, motsvarande ett hälft öre för hvarje kilogram under
kvartalet afverkadt malt.
2. Om under två på hvarandra följande kalenderveckor eller
längre tid brygd ej äger rum vid bryggeri, erlägge tillverkaren en
särskild afgift af fem kronor för hvarje vecka, hvarunder tillverkningen
sålunda varit inställd. Denna afgift inbetalas samtidigt med den i 1
mom. föreskrifna.
8. Inbetalas icke de i 1 och 2 mom. nämnda afgifter i behörig
tid, skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande återkalla tillståndsbeviset
och låta utmäta afgifterna.
33 §.
Kontrolltjänsteman skall äga tillträde till skattefritt bryggeri
mellan klockan sex förmiddagen och klockan sju eftermiddagen, så ock
å annan tid, när arbete där pågår.
34 §.
Vill tillverkare afsluta tillverkningen före utgången af den tid,
för hvilken tillståndsbevis utfärdats, göre därom skriftligen anmälan
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande och vederbörande öfverkontrollör
med uppgift om dagen, då tillverkningen kommer att afslutas; hvar¬
efter tillståndsbeviset anses hafva upphört att gälla nämnda dag.
Kap. Y. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
35 §.
1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen
skett i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio
till och med två hundra kronor.
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt gälde
skatt för det afverkade maltet, dock för minst tvåtusen ett hundra kilo¬
gram. Därest omständigheterna gifva vid handen, att mera malt än
99
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
två tusen ett hundra kilogram afverkats, skall i saknad af érforderlig
utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att
för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen på¬
gått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets
mängd i krossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkarsrymden samt
att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
36 §.
Skulle den, som på grund af medgifvande i 1 § 2 mom. för eget
behof tillverkat maltdryck, sälja något af hvad han sålunda tillverkat,
skall han, där han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt
gällande bestämmelser rörande försäljning af maltdrycker, bota från
och med fem till och med tvåhundra kronor.
37 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att undandraga stats¬
verket skatt
använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i före-
skrifven ordning vägdt,
eller gör åverkan å själfregistrerande väg,
eller använder själfregistrerande våg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en manad till och med
ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Den sakfållde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
38 §.
Den, som i skattepliktigt bryggeri
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som
ännu icke godkänts,
100
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj ds förslag. Utskottets förslag.
eller öfverträder föreskrift i 18 § 3 mom., 19 § eller 20 §,
eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till brygg¬
journalen eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,
eller vägrar kontroll tjänsteman eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 37 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
Öfverträdes föreskrift i 18 § 3 mom., skall krossningsredskapen,
och öfverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas för¬
brutet, äfven om tillverkaren ej är ägare däraf.
39 §.
Den, som i skattefritt bryggeri
tillsätter jäst till vört af högre extrakthalt än sex procent,
eller efter jästens tillsättande bereder vörten högre extrakthalt än
sex procent,
eller på annat sätt bereder maltdryck, som ej må i bryggeriet
tillverkas,
straffes med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen
kronor eller fängelse från och med en månad till och med ett år.
Den sakfållde gälde ock, på sätt i 35 § sägs, den skatt, han undan¬
dragit statsverket.
40 §.
Den, som i skattefritt bryggeri
öfverträder förbud i 27 § eller
28 § 2 mom.,
eller underlåter att ordentligt
föra bryggjournal,
eller vägrar kontrolltjänsteman
tillgång till bryggjournalen eller
att taga prof af vört eller malt¬
dryck i bryggeriet,
40 §.
Den, som i skattefritt bryggeri
öfverträder förbud i 27 § eller
28 § 2 mom.,
eller underlåter att ordentligt
föra bryggjournal,
eller vägrar kontrolltjänsteman
tillgång till bryggjournalen eller
att taga prof af vört eller malt¬
dryck i bryggeriet,
101
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag.
eller vägrar kontrolltjänsteman
eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot
denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning
må ske,
straffes med böter från och med
tjugufem till och med femhundra
kronor.
Öfverträdes 28 § 2 inom., skall
olagligen upplagdt gods dömas för¬
brutet, äfven om tillverkaren ej är
ägare däraf.
Utskottets förslag.
eller vägrar kontrolltjänsteman
eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot
denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning
må ske,
eller underlåter att ställa sig till
efterrättelse föreskrift i 31 §,
straffes med böter från och med
tjugufem till och med femhundra
kronor.
Öfverträdes 28 § 2 mom., skall
olagligen upplagdt gods dömas för¬
brutet, äfven om tillverkaren ej är
ägare däraf.
41 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor.
42 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk 'eller i hans arbete an¬
tagen person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången. Be¬
gagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
43 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans bryggeri
utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
102
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag..
med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte be¬
fattningen.
44 §.
Pen, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänste¬
man, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsför¬
hållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada, eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till
egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
45 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom därvid lagligen tillkommer, vid förrättningen på sig syn¬
bart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. År förrättningsmannen i orten boende
eller eljest känd, vare han likväl frikallad från skyldigheten att sålunda
styrka sin behörighet.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen
och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte för¬
rättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där han
ej haft giltig anledning till undersökningen.
46 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller
olagligen upplagdt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom
förbrutna, därå verkställa beslag.
loa
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag. t
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad.
i beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller någon
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
47 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föran¬
leda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
4S §•
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
49 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå mot¬
svarande forvandlingsstraff.
50 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfälle med en tredjedel kronan
och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare, läge han
hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då
angifvelsen skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller
syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han
njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare
mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Kap. VI. Öfvergångsstadgandeti.
51 §.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, eu eller derå af ofvan stadgade kontroll-
104
'Bevillningsutskottets Betänkande fao 54.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
föreskrifter icke kunna tillämpas, skall på Kungl. Maj:ts särskilda pröf¬
ning bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum, samt kvilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.
52 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under
hvilka villkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverknings¬
åren må erläggas för mindre vikt malt än i 5 § sägs. Skulle skatte¬
pliktig tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår
eller maltafverkningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till
sjuttio kilogram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken
maltkrossning där varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet
tillämplig.
53 §.
Kungl. Maj:t må i särskilda fall,
på de villkor Kungl. Maptföreskrifver,
meddela skattepliktigt bryggeri, som
varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, rätt
att under högst fem öfvergång sår till¬
verka skattefritt öfver jäst svagdricka;
skolande i sådant fall tillverkare själf
betala den ökade kontrollkostnaden.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1903; dock att
för bryggeri, som är afsedt att under oktober månad 1903 vara i gång,
anmälan enligt 13 eller 26 § skall göras minst trettio dagar förr, än i
skattepliktigt bryggeri maltkrossning och i skattefritt bryggeri vört¬
kokning må under nämnda månad taga sin början.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
105
Bil. 1.
Härmed får jag afgifva följande attest öfver analys å nedanstående
maltdrycksprof från C. M.' Sundbergs bryggeri, Eskilstuna. Profven
hafva genom Svenska Bryggarföreningens försorg af ojäfvig person ut-
tagits och under försegling till mig insändts.
Dag då
|
|
|
|
|
|
—
|
------
|
profvet
|
Eg. vigt
vid
17,5° C.
|
Alkonoinalt
|
Extrakt-
halt
%
|
Stam¬
vörtens
styrka
|
Utjäs-
nings-
grad
|
Säck a rin
|
an- ! analy-
1 kom j serades
|
Vol. | Vikt
% \ %
|
|
Dubbel-) 19/s ! “/,
|
1,01613
|
\
2,16 1,69
|
4,7 9
|
8,14
|
41,1
|
Närvarande
|
dricka || 19/3 3%4)
|
1,014 18
|
2,451 1,92
|
4,3 6
|
8,16
|
46,6
|
|
Svagdricka! 19/s | 24 3
|
1,00875
|
0,7 4 0,5 8
|
2,42
|
3,61
|
32,9
|
Närvarande
|
') förvarats i rumstemparatur tills analys företogs.
Stockholm den 1 april 1903.
John Köhler.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Håft.
14
106
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Bil. 2.
Härmed får jag afgifva följande attest öfver analys å nedanstå¬
ende maltdrycksprof från Tumba bryggeri.
Profven hafva genom Svenska Bryggarföreningens försorg af
ojäfvig person uttagits och under försegling till mig insändts.
|
Dag d&
profvet
|
Eg. vigt
vid
17,s° C
|
Alkoholtest
|
Extrakt¬
ion
%
|
Stam¬
vörtens
styrka
|
Utjäs-
nings-
grad
|
Sackarin
' |
|
an¬
kom
|
analy-
serades
|
Vol.
*
|
Vikt
%
|
Svagdricka
Svensköl
|
13/3
|
14/
/ 3
u/3
|
1,00655
1,03259
|
0,70
3,10
|
0,56
2,38
|
1,90
9,1 9
|
3,03
13,76
|
37,3
33,2
|
Närvar.
Närvar.
|
Stockholm den 1 april 1903.
John Köhler.
assistent vid K. Teka. Högskolan.
Bil. 3.
Vid den 9 april företagen undersökning af prof å »Svea dricka»
från Tumba bryggeri, Kvarnström & Carlsson, hafva följande värden
erhållits.
Eg. vikt vid
17,»° C.
|
1 1
Alkoholhalt Extrakt-; stam-
halt vörtens
To1 vikt 1 % styrka
*1*1
|
Utjäs-
nings-
grad
|
Sackarin
|
Salicylsyra
|
1,026 13
|
3,30
|
1 1
2,55 i 7,66 | 12,59
|
39,2
|
Närvarande
|
Ej närvarande
|
’ Profvet var klart och ej surt.
Stockholm den 23 april 1903.
John Köhler.
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 54.
107
Reservationer:
af herrar Almström, Nisser, Wester, Bergendahl och Törner;
af herrar Weinberg, Petri och Walin, hvilka anfört:
»Det af Kungl. Maj:t framlagda, af utskottet i hufvudsak till¬
styrkta förslaget till maltdrycksbeskattning synes oss af såväl prin¬
cipiella som praktiska skäl icke böra läggas till grund för en lagstift¬
ning i detta ämne.
Förslagets stora svaghet ligger i uppdelningen af bryggerierna i
skattepliktiga och skattefria. Härmed hafva de fördelar uppoffrats, som
maltskattesystemet framför andra beskattningsmetoder erbjuder i af¬
seende på rättvisa samt enkelhet och effektivitet i kontrollen.
Med hänsyn till konkurrensförhållandena skulle de olika klasserna
af bryggeriidkare blifva alltför olika situerade, i det att de skattefria
bryggerierna i fråga om såväl skattefrihet som frihet i utöfvandet åt
sin näring skulle blifva lika gynnade som de skattepliktiga bryggerierna
betungade. Och med denna otillfredsställande ordning hade man ändock
icke undgått svagdrickats fördyrande, ty förbudet att använda sackarin
och maltsurrogat jämte den föreslagna kontrollafgiften af ett hälft öre
för hvarje vid skattefritt bryggeri afverkadt kilogram malt komme
gifvetvis att i någon mån höja priset på svagdrickat.
Med tillämpning af den rena maltskatteprincipen, af herr D. M.
Lyckholm föreslagen i hans motion n:o 178 i Andra Kammaren, skulle
denna skattefråga vinna en ur flera synpunkter lyckligare lösning.
Genom den för alla bryggerier lika effektiva kontrollen skulle statens
intresse, att intet malt undandrages beskattning, vara tillgodosedt. Alla
bryggerier skulle i konkurrenshänseende blifva i möjligaste män lik¬
ställda, enär ölbryggerierna icke skulle hafva att kämpa mot konkurrensen
från särskilt gynnade svagdricksbryggerier, och å andra sidan de
mindre bryggerierna genom den första mycket låga skattesatsen och
den lindriga progressionen i skatteskalan erhålla det för dem erforderliga
stödet gentemot de stora kapitalstarka bryggerierna.
Hvad vidare angår de i berörda motion föreslagna skattesatserna,
äro de så lågt satta, att först med utverkning vid ett bryggeri af öfver
50,000 kilogram, d. v. s. med skattesatsen 9 öre för 1 kilogram malt,
108 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
skatten uppgår till 1 öre för hvarje liter svagdricka. Härigenom är
tillbörlig hänsyn tagen till anspråken på ett billigt svagdricka.
Till utredande af frågan, huruvida de af herr Lyckholm föreslagna
skattesatserna komma att i afsevärd män minska statsverkets inkomst
af maltskatten, åberopa vi nedanstående statistiska uppgifter och beräk¬
ningar.
Enligt den senaste maltdryckskommitténs betänkande funnos år
1897 inom riket 578 bryggerier med en utverkning af sammanlagdt
47,013,566 kilogram malt, som var fördelad mellan de olika bryggerierna
på följande sätt:
Antal bryggerier.
|
i
! Maltafverkning vid hvarje
bryggeri
|
Summa afverkadt malt.
|
! Utgörande i % af hela j
maltafverkningen.
|
256
|
I
intill 20,000 kg.
|
! 2,363,046 kg.
|
5,02
|
141
|
„ 50,000 „
|
! 4,495,503 .,
|
9,56
|
79
|
„ 100,000 „
|
i 5,603,564 „
|
11,92
|
54
|
,. 200,000 „
200,000kg. och där*
öfver
|
7,755,985 „
|
16,50
|
48
|
26,795,468 „
'
|
57,00
|
S:ma 578
|
|
47,013,566 kg. !
|
100,oo
|
Under år 1897 infördes i riket 544,891 kilogram humle. Malt-
afverkningen uppgick samma år till 47,013,566 kilogram, hvadan för
hvarje importera^ kilogram humle afverkades 86,3 kilogram malt.
Humleimporten har emellertid under de sista åren stigit till i
medeltal omkring 700,000 kilogram årligen. Enligt den officiella sta¬
tistiken uppgick nämligen nämnda import
år 1899 — 710,946 kilogram.
» 1900 — 699,545 »
» 1901 — 696,827 »
Med antagande af en årlig humleimport af 700,000 kilogram
och af proportionen 1: 86,3 mellan humleinförseln och maltafverkningen
uppgår sålunda den nuvarande årliga maltafverkningen till 60,410,000
kilogram eller i rundt tal 60,000,000 kilogram. Och det är denna siffra,
och icke. de redan sex år gamla uppgifterna från år 1897, som bör
läggas till grund för beräknandet af skattesatsernas storlek och den
antagliga skatteinkomsten.
Vi vilja] genom nedan uppställda tabell visa, att man med de af
herr Lyckholm föreslagna skattesatserna skulle ernå ett inkomstresultat,
109
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
som visserligen med omkr. 500,000 kronor understiger det af Kungl.
Maj:t beräknade, men som likväl i betraktande af de inskränkningar i
de af Kungl. Majrt äskade anslag, som af Riksdagen redan vidtagits,
torde vara för statsregleringen tillräckligt.
Den ökade maltafverkningen har vid uppgörandet af nedanstående
beräkningar fördelats mellan bryggerierna i förhållande till storleken af
deras afverkning år 1897.
Skatte- i
klass.
|
Antal
brvgge-
rier.
|
Maltafverkning
vid hvarje
bryggeri, i kg.
|
Summa
afverkadt
malt
Kg-
|
Skatte¬
sats
pr kg.
öre.
|
Skatte¬
inkomst.
Kr.
|
Summa inom hvarje klass
afverkadt malt
|
i kg.
|
i % af hela
maltafverk¬
ningen.
|
I
|
256
|
intill 20,000
|
8,012,000
|
5
|
150,600
|
3,012,000
|
.....
5,02
|
|
1 141
|
„ 50,000
|
2,820,000
|
5
|
141,000
|
|
|
II
|
|
|
2,916,000
|
7
|
224,120
|
5,736,000
|
9,56
|
|
|
| 79
|
„ 100,000
|
1,580,000
|
5
|
79,000
|
|
|
III !
|
1
|
|
2,370,000
|
7
|
165,900
|
|
|
|
1
|
|
3,202,000
|
9
|
288,180
|
7,152,000
|
11,92 i
|
|
54
|
„ 200,000
|
1,080,000
|
5
|
54,000
|
|
1
|
|
|
|
1,620,000
|
7
|
113,400
|
|
i
|
IV
|
|
|
2,700,000
|
9
|
243,000
|
|
|
|
|
|
4,500,000
|
11
|
495,000
|
9,900.000
|
16.50
|
|
48
|
„ 200,000
|
960,000
|
5
|
48,000
|
,
|
i
|
|
|
och däröfver
|
1,440,000
|
7
|
100,800
|
|
1
|
V
|
|
|
2,400,000
|
9
|
216,000
|
|
|
|
|
|
'”4,8007)00
|
11
|
528,000
|
|
|
|
|
|
24,600,000
|
12
|
2,952,000
|
34,200,000
|
57,00
|
S:a
|
578
|
|
60,000,000
|
_
|
5,799,000
|
60,000,000
|
100,oo
|
Med stöd af hvad vi sålunda anfört samt under erinran, att man
i utlandet på grund af vunnen erfarenhet så godt som öfverallt lämnat
andra skattesystem och öfvergått till den rena maltskatten, hemställa vi,
att Riksdagen, med afslag å utskottets betänkande,
måtte antaga följande i hufvudsak på herr Lyckholms
motion byggda
no
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Förslag
till
Förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Kap. I. Om skattens beräkning, erläggande och återbärande
samt allmänna bestämmelser.
1 §■
1. Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu,
skall, utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor
för rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som be¬
träffande sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,
må, utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af eu
hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker eller
tillverkning af sådana drycker till afsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å sådan tillverkning
af maltinfusioner och maltextrakt, som äger rum, antingen å apotek
för medicinskt ändamål, eller eljest under de villkor och den kontroll,
Kungl. Magt för särskildt fall föreskrifver.
2 §•
För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall erläggas skatt med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första under tillverkningsåret afverkade tjugo¬
tusen . kilogrammen malt utgår med 5 öre för kilogram, för de nästa
trettiotusen kilogrammen med 7 öre för kilogram, för de nästa femtiotusen
kilogrammen med 9 öre för kilogram och för de nästa hundratusen
kilogrammen med 11 öre för kilogram.
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mera än två och
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 54. 111
en fjärdedels volymprocent alkohol och är inbryggd med en stamvört,
h vilkens extrakthalt icke öfverstiger sex procent;
tillverkare den person, hvilken såsom ägare, innehafvare, verk¬
ställande direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta in¬
seendet öfver bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med den 1 oktober till och
med den 30 september.
4 §•
1. I bryggeri må för tillverkning af maltdrycker användas endast
torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten, där ej för
visst bryggeri Kungl. Maj:t medgifver, att under föreskrifna villkor
socker eller dextros må i lagerkällaren användas såsom tillsats till porter.
2. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross,
så förbunden med en själfregistrerande, justerad våg, att maltets kross¬
ning ej kan äga rum, utan att detsamma först genomgått vågen.
3. Maltets vikt beräknas efter vågens anvisning, men märkes å
vågen fel, skall kontrollör uppväga maltet å annan justerad våg;
ägande öfverkontrollör bestämma, efter hvilken grand maltafverkningen
skall beräknas från den tidpunkt, då kontrollören sist afläste vågen,
innan felet märktes.
5 §•
Skatt skall erläggas för minst sjuttio kilogram malt i medeltal
för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på
grund af tillståndsbevis må äga rum.
6 §.
1. Tillverkare skall, med det undantag, som i 4 mom. sägs, till
vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till öfver-
ståthållareämbetet senast näst sista helgfria dag före hvarje månads
början förskottsvis inbetala skatt för den vikt malt, som enligt den i
13 § föreskrifna anmälan kommer att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
än den, för hvilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att
inom åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för det Över¬
skjutande beloppet.
112 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
3. Visar sig, då det i 13 § omnämnda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger
han återbekomma skillnaden.
4. Tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska erhålla an¬
stånd med skattens erläggande och för densamma ställer sådan säker¬
het, som i 13 § 2 mom. sägs, skall inom två månader efter utgången
af hvarje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda
maltet; och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under hvilket
maltkrossning enligt samma tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas
hvad som kan brista i den uti nästföregående § stadgade minsta skatt.
5. Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande återkalla tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt
till maltkrossning, och låta utmäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgifves tillverkaren eller hans ombud.
7 §■
Om uppvägdt malt eller däraf beredd produkt, innan den lämnat
lagerfaten, så väsentligen skadats, att maltet eller produkten ej kan för
afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten äga rum. Till Kungl.
Maj:t, ställd ansökan härom, åtföljd af handlingar, innefattande erforder¬
lig utredning rörande förhållaudet, ingifves till Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till Kungl. Maj:t
insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.
8 §.
Om maltdryck från bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under de
villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för den vikt malt, som
tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda maltdryckens till¬
verkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats, som vid
tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
9 §•
1. -Ofverinseendet öfver bryggerikontrollen i riket ntöfvas af chefen
för kung], finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
113
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordnings¬
stadga, Kungl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas
bryggerikontrollen af öfver kontrollörer samt af kontrollörer.
3. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
4. Kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
5. Chefen för kontroll- och justeringsbyrån må, där så pröfvas
nödigt, på statens bekostnad förordna kontrollör att biträda öfver-
kontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två kronor
om dagen.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
11 §•
Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för
bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter,
chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontroll¬
tjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordnings¬
stadga meddelar.
12 §.
Uppgift om de enligt denna förordning utfärdade tillståndsbevis
skall af °Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfver¬
kontrollör sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kungl. Maj.ts
befallningshafvande första helgfria dagen i hvarje vecka till kontroll-
och justeringsbyrån insända uppgift a de tillståndsbevis, som under
föregående vecka utfärdats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjämte vederbörande
stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning
utfärdats eller återkallats.
Bih. till Biksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Häft.
15
114 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Kap. II. Om anmälan för tillverkning af maltdrycker.
13 §.
1. Då bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett till-
verkningsär fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att
minst tio dagar förr, än maltkrossning må företagas, till Kungl. Majrts
befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd, ej öfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas
för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres,
samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
hvarjämte, därest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,
då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna inom bryggeriet icke strida mot
denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflämna ränterikvittens å inbetald skatt för
en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos
Kungl. Majrts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,
hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader
kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen kronor.
3. Ingifves behörig ränterikvittens, eller varder säkerheten, där
sådan ställes, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och till¬
verkning af maltdrycker utaf det malt, som på grund af tillståuds-
beviset krossas.
4. Har under någon kalendermånad vikten af det krossade maltet
i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter an¬
stånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande
för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter
månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den till¬
115
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att tillstånds-
beviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, återkallas.
5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säker¬
heten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas för minst etthundra¬
sextiosju kronor.
6. Förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dess¬
förinnan ställt ny, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd säker¬
het, skall tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,
återkallas.
14 §.
Har bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att
tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan anledning
afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt, skall
han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet minst tre
dagar före den, å hvilken sista maltkrossningen är afsedd att äga rum;
och åligger det kontrollören att härom lämna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfver-
kontroliören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt
tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan densamma
skolat afslutas.
15 §.
Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då enligt
tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller afbrytes utan sådan
anmälan, som i 14 § omformäles, och icke ånyo företages inom fem
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet, skedde, åligger det tillverkaren
att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke ägt rum, till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande kon-
trollörsarfvodet, hvilket Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter
hos honom utmäta.
Kap. III. Om kontrollen vid bryggerier.
16 §.
1. Tillverkare skall, innan anmälan för bryggeri förslå gången
göres, låta i två exemplar upprätta och till öfverkontrollöreu öfverlämna
116
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
fullständig planritning och beskrifning öfver bryggeriet och samtliga
därtill hörande lägenheter med tydligt angifvande af hvars och ens
ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras vid bryg¬
geriet och det andra insändes af öfverkontrollören till kontroll- och
justeringsbyrån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen
för kontroll- och justeringsbyrån anser ritningen öfver detsamma icke
vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
17 §•
1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke
blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som där
upptagits, men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af malt¬
drycker användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen
godkända.
2. Ej må maltkross eller själfregistrerande våg ändras eller ny
sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen
gifvit sitt samtycke till åtgärden.
18 §.
1. Tillverkaren är skyldig att på egen bekostnad anskaffa och i
behörigt skick underhålla i 4 § omförmälda maltkross och själfregi-
strerande våg.
2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anled¬
ning ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.
3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller till¬
hörande lägenheter finnas någon till krossning af malt användbar red¬
skap, med mindre den ställes under kronans lås eller försegling.
19 §.
Omältad spannmål må icke inom bryggeri finnas annorstädes än
i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryggeriet uppgifvas
såsom för sådan spannmål afsedda.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
117
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större mängd torkadt malt, än som
erfordras till näst påföljande brygd; rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd under villkor, att hvad däraf ej begagnas
vid näst påföljande brygd förvaras under kronans läs..
Krossadt malt må ej införas i bryggeri eller tillhörande lägen¬
heter och ej heller därifrån utföras.
I bryggeri eller tillhörande lägenheter må med det i 4 § 1 mom.
om förmälda undantag icke finnas stärkelse, socker, sackarin eller annat,
som kan vid tillverkning af maltdryck användas i stället för malt; dock
må för färgning af svagdricka användas sockerkulör, ej innehållande
sackarin.
21 §.
I bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande af
blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla, i en¬
lighet med ordningsstadgans föreskrifter föras en bryggjournal, hvilken
i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
22 §.
Justerad våg med justerade vikter, annan redskap och det arbets¬
biträde, som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning af
kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt för justering af den
själfregistrerande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontroll-
tjänstemans förfogande.
23 §.
Från bryggeri må svagdricka, därest det ej af köpare af hämtas i
öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade med såväl
bryggeriets namn som ordet »svagdricka».
Beträffande buteljer må denna stämpling ske å korken eller proppen.
På sålunda stämplade kärl må inga andra maltdrycker utlämnas.
118
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
24 §.
Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, äga tillträde
till de lägenheter i bryggeri, där maltkross, mäskkar, vörtpanna och
kylredskap äro uppställda. Därjämte skola bryggeriets öfriga lägen¬
heter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, vara
lör kontrolltj än steman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen och
klockan sju eftermiddagen, så ock å annan tid, när arbete inom brygge¬
riet pågår.
25 §.
1. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dag-
arfvode med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona
för hvarje ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.
2. Där å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant
kräfva, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, antingen förhöja kontrollörs dagarfvode med högst två kronor
utöfver det i 1 mom. bestämda belopp för tillsyn å ett bryggeri eller
ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost
samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; ägande i senare
fallet tillverkaren att af staten erhålla ersättning med två kronor om
dagen.
3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri
och bryggeri, åtnjute för tillsyn å hvarje bryggeri blott en krona om
dagen.
4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder
måste enligt de i denna förordning meddelade föreskrifter uppväga
maltet eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom där¬
för med två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.
Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
26 §.
1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 119
skett i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio
till och med tvåhundra kronor.
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning-
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt
gälde skatt för det afverkade maltet, dock för minst tvåtusen ett hundra
kilogram. Därest omständigheterna gifva vid handen, att mera malt
än tvåtusenetthundra kilogram afverkats, skall i saknad af erforderlig
utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att
för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen på¬
gått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets
mängd i krossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkarsrymden
samt att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
27 §.
Skulle den, som på grund af medgifvande i 1 § 2 mom. för eget
behof tillverkat maltdryck, sälja något af hvad "han sålunda tillverkat,
skall han, där han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt
gällande bestämmelser rörande försäljning af maltdrycker, bota från och
med fem till och med tvåhundra kronor.
28 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt,
använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i före-
skrifven ordning vägdt,
eller gör åverkan å själfregistrerande våg,
eller använder själfregistrerande våg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
120
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
29 §.
Den, som
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som
ännu icke godkänts,
eller öfverträder föreskrift i 18 § 3 mom., 19 § eller 20 §,
eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till brygg¬
journalen eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,
eller vägrar kontroll tjänsteman eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 28 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
öfverträdes föreskrift i 18 § 3 mom., skall krossningsredskapen,
och öfverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas
förbrutet, äfven om tillverkaren ej är ägare däraf.
30 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och
justeringsbyrån eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor.
31 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete an¬
tagen person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången. Be¬
gagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
121
32 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans bryggeri
utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte be¬
fattningen.
33 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänste¬
man, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsför¬
hållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till
egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
34 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom därvid lagligen tillkommer vid förrättningen, på sig syn¬
bart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. År förrättningsmannen i orten bo¬
ende eller eljest känd, vare han likväl frikallad från skyldigheten att
sålunda styrka sin behörighet.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen
och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte för¬
rättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där han
ej haft giltig anledning till undersökningen.
.35 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olag-
Bih. till It i k std. Prat. MOS. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 16
122 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ligen upplagdt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom för¬
brutna, därå verkställa beslag.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller något
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
36 §.
Allmän åklagare åligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föran¬
leda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
37 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
38 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå mot¬
svarande förvandlingsstraff.
39 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfälle med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angivare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelsen skett af föräldrar mot barn, barn mot för¬
äldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,
hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Kap. V. Öfvergångsstadganden.
40 §.
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 123
denna förordnings utfärdande, en eller flera af ofvan stadgade kontroll¬
föreskrifter icke kunna tillämpas, skall på Kungl. Maj:ts särskilda pröf¬
ning bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck vid sådant
bryggeri får äga rum samt hvilka kontrollåtgärder för sådant fall skola
på tillverkarens bekostnad vidtagas.
41 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under
hvilka villkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverknings¬
åren må erläggas för mindre vikt malt än i 5 § sägs. Skulle tillverk¬
ning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår eller maltafverk-
ningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till sjuttio kilo¬
gram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet tillämplig.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1903; dock att
för bryggeri, som är afsedt att under oktober månad 1903 vara i gång,
anmälan enligt 13 § skall göras minst trettio dagar, förr än i bryggeri
maltkrossning må under nämnda månad taga sin början»;
af herr Östberg, som anfört:
»Det torde vara obestridligt, att det ur beskattningssynpunkt är
riktigare att vid införande af maltdrycksbeskattning låta skatten drabba
alla slag af maltdrycker än att, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, medgifva
skattefrihet för en del sådana. Då jag dessutom betviflar, att skatte¬
frihet för svagdricksbryggerierna har någon betydelse för nykterhetens
befrämjande, skulle jag helst velat yrka bifall till det af herr Lyckholm
föreslagna beskattningssystemet — ren maltskatt. Att jag det oaktadt
icke velat motsätta mig skattefrihet för rena svagdricksbryggerier, i
enlighet med Kungl. Maj:ts proposition, beror därpå, att jag ansett
Riksdagen böra i detta fall taga hänsyn till den i vårt land allmänt
rådande önskan att få svagdrickat så billigt som möjligt, helst stats¬
verket bör kunna utan olägenhet undvara den skatteinkomst, som skulle
erhållas genom beskattning af ifrågavarande bryggerier. Därtill kommer,
att anskaffande af kontrollapparater och anordnande af fullständig kon¬
troll skulle blifva så betungande för de små svagdricksbryggerierna,
att man med skäl kan befara, att det blefve nödvändigt att nedlägga
124
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
en mängd dylika, som nu fylla ett viktigt behof inom sin ort, men på
grund af befolkningens gleshet icke kunna öka sin kundkrets.
Men om de rena svagdricksbryggerierna blifva skattefria, fordrar
rättvisan, att beskattningen för de skattpliktiga bryggerierna anordnas
så, att de icke utestängas från möjligheten att fortsätta svagdricks-
tillverkning, hvilken i många fall är för affärens uppehållande nödvändig
och vanligen torde vara behöflig för tillgodoseende af ortens behof af
denna dryck. Detta kraf fordrar enligt min mening, att skatten föl¬
en del af tillverkningen sättes ganska låg i förhållande till den högsta
skattesatsen.
Enligt Kungl. Maj:ts proposition och utskottets förslag skulle
erläggas
för de första afverkade 50,000 kg. malt en skatt af 16 öre pr kg.
för afverkadt malt öfver 50,000 „ intill 100,000 kg. „ „ ,, 18 „ ,, „
ii v _ ii a 100,000 ,, ,, ,, ,, 20 ,, ,, ,,
Enligt herr Lyckholms förslag åter skulle erläggas
för de första afverkade 20,000 kg. en skatt af 5 öre pr kg.
„ afverkadt malt öfver 20,000 „ intill 50,000 kg. „ „ „ 7 „ „ ,,
„ „ „ „ 50,000 „ „ 100,000 „ „ „ „ 9 „ „ „
„ „ „ „ 100,000 „ „ 200,000 „ „ „ „ 11
sättet
ii
Det
för
200,000
12
a ii
synes mig uppenbart, att det af herr Lyckholm föreslagna
progressionens anordnande skulle i väsentlig grad för de
medelstora bryggerierna underlätta tillverkningen af svagdricka och
därför långt mer än Kungl. Maj:ts förslag tillgodose fordran på rätt¬
visa och billighet gent emot de bryggerier, som tillverka både Öl och
svagdricka.
Att skattesatsen i Kungl. Maj:ts förslag satts så högt som 20 öre
pr kg. afverkadt malt, synes hafva berott därpå, att det ansågs för
budgeten nödvändigt att genom maltdryck sbeskattning uppbringa så
stort skattebelopp som ungefär 6 millioner kronor. Sedan Riksdagen
nedsatt statsverkets utgifter för 1904 med belopp, som fullt motsvarar
nämnda belopp, finnes icke längre någon nödvändighet att sätta malt¬
skatten så hög. Jag vill erinra, att 1891 års kommitté föreslog skatten
till 10 öre pr kg. afverkadt malt och att i utlandet maltskatten i all¬
mänhet är lägre än Kungl. Maj:t nu föreslagit. Jag anser därför
talande skäl finnas för att bestämma skatten till ungefär hälften af
hvad Kungl. Maj:t föreslagit.
Under sådana förhållanden synes mig den af herr Lyckholm före¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54 125
slagna skatteskala vara ur alla synpunkter antaglig och lämplig, hvarför
jag yrkat
att 2 § måtte erhålla följande lydelse:
1. För malt, som i bryggeri auvändes vid tillverkning af maltdryck,
skall erläggas skatt med 12 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första tjugo tusen kilogrammen malt utgår med
5 öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogrammen med 7 öre för
kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med 9 öre för kilogram
och för de nästa hundratusen kilogrammen med 11 öre för kilogram.
2. Frihet från skatt åtnjutes vid bryggeri, där, på grund af till¬
ståndsbevis, under tillverkningsåret endast svagdricka tillverkas»;
af herr Brodin som anfört:
»Med anledning af statens ökade behof af inkomster särskildt för
försvarets ordnande, har Kungl. Maj:t framlagt förslag till beskattning
å tillverkning af maltdrycker, men har därvid föreslagit skattefrihet för
svagdricka, »som ej innehåller mer än två och en fjerdedels volymprocent
alkohol och är inbryggd med en stamvört, hvilkens extrakthalt icke
öfverstiger sex procent».
Bryggerihandteringen har hittills varit en loflig industri i Sverige.
Dess tillverkningsvärde utgjorde år 1901, enligt Sveriges officiella stati¬
stik 35,063,070 kronor; af arbetare sysselsatte denna industri 6,621 och
dess för bevillning uppskattade inkomst belöpte sig till 4,537,741
kronor.
Då eu särskild skatt måste påläggas en dylik industri är viktigt
och nödvändigt att tillse, att skatten drabbar idkarne af denna industri
så rättvist som möjligt och att den ena idkaren icke gynnas på den
andres bekostnad. Äfvenledes måste iakttagas, att skatteförordningen
icke verkar på det sätt, att en del af industriens idkare blifva urstånd¬
sätta att drifva sin handtering såsom hittills och därigenom få berätti¬
gade ersättningskraf på staten för skada och förlust.
Om man, med ledning af tabeller öfver maltdrycks-tillverkniugen
år 1897 (intagna i senaste maltdrycks-kommittés betänkande) söker ut¬
reda, huru den föreslagna maltdrycksbeskattningen skulle verka, så
inhämtas (se tab. 3) följande:
126 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
|
Antal
|
Summa af-
verkadt malt
|
Svagdricka
|
Underjäst
dricka malt
|
Öl malt i
|
Afverkadt
malt i
|
|
bryggerier.
|
i kilogram.
|
malt i kg.
|
i kilogram.
|
kilogram.
|
procent.
|
1
Enbart svagdricka.....
|
220
|
4,536,969
|
4,536,969
|
|
|
|
9,fi
|
Öfvervägande d:o ....
|
140
|
6,301,587
|
5,168,290
|
169,200
|
964,097
|
13
|
öfvervägande Öl........
|
151
|
19,009,044
|
3,144,614
|
1,352,568
|
14,511,862
|
40,4
|
Enbart Öl.....................
|
67
|
17,165,966
|
—
|
1,396,734
|
15,769,232
|
37
|
|
578
|
47,013,566;
|
12,849,873
|
2,918,502 31,245,191
|
100
|
Häraf framgår att. i 291 bryggerier tillverkades både svagdricka
och öl, och användes i samma bryggerier 53,4 procent af allt af ver¬
kad t malt.
Om den uppskattade inkomsten för bevillning antages vara pro¬
portionell emot maltafverkningen, så skulle dessa bryggeriers beräknade
inkomst utgöra 2,405,000 kronor och om inkomsten beräknas till 5 pro¬
cent af i rörelsen nedlagdt kapital, så blifver detta kapital för dessa
291 bryggerier 48,000,000 kronor.
Alla dessa bryggerier skulle lida större eller mindre förlust, om
den af Kungl. Maj:t föreslagna beskattningen af maltdrycker antoges;
och många af dessa bryggerier måste sannolikt upphöra med sin rörelse.
Det är ju tämligen tydligt, att dessa bryggerier ej fortfarande skulle
kunna brygga svagdricka och betala skatt för använda malt i konkurrens
med andra svagdricksbryggerier, som ej erlägga skatt. Då många af
desamma, på grund af afsättningsförhållanden, antagligen icke heller
kunde brygga enbart svagdricka eller enbart skattepliktiga maltdrycker,
måste rörelsen nedläggas. Att dessa bryggerier under sådana förhål¬
landen skulle hafva berättigade anspråk på ersättning af statsverket,
som genom lagstiftning hindrat dem att såsom hittills drifva sin handte¬
ring, synes mig vara rättvist; och är omöjligt beräkna den ersättning
som skulle utgå.
De bryggerier, som brygga Öl, skulle antagligen äfven få olägen¬
heter genom konkurrens med återförsäljare, s. k. tappare. Dessa kunde
nämligen '‘genom blandning af starkt Öl med skattefritt svagdricka åstad¬
komma ett billigare Öl än de skattepliktiga bryggerierna kunde till¬
verka.
Då enligt Kungl. Maj:ts förslag svagdricka är skattefritt, har
detta antagligen skett med hänsyn till det stora antal smärre svag¬
dricksbryggerier och svårigheten att kontrollera dessa, men sistnämnda
svårighet förefinnes fortfarande och torde leda till åtskilliga öfverträ-
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54■ 127
delser af lagen ifråga, dels medvetet, dels mången gång af okunnighet.
Den fördel, som sålunda beredts dessa mindre svagdricksbryggare, torde
ock i många fall blifva illusorisk, då de antagligen icke kunna uthärda
konkurrensen med de större bryggerier, som ägna sig åt svagdricks-
tillverkning.
Om en skatt på maltdrycker nu skall införas, är otvifvelaktigt en
ren maltskatt ur alla synpunkter riktigast och rättvisast, men om sär¬
skild hänsyn skall tagas till de mindre svagdricksbryggerierna, så böra
äfven andra bryggerier blifva lika behandlade, möjligen med undantag
af de största.
Af tabell 2 i maltdryckskommitténs betänkande af den 15 oktober
1902 framgår, att antalet mindre bryggerier, som afverkade 20,000
kilogram malt och därunder var 256 med en maltafverkning af
2,363,046 kilogram, och hela antalet bryggerier, som afverkade 200,000
kilogram malt och därunder, var 530. Om nu maltskatt infördes men
skattefritt undantag gjordes för de första 20,000 kilogram malt för hvarje
nu befintligt bryggeri, som afverkade 200,000 kilogram malt eller där¬
under, så blefve dessa 256 bryggerier skattefria och hela kvantiteten
skattefritt malt för alla 530 bryggerier 2,363,046 + (274 x 20,000)
= 7,843,046 kilogram. Då enligt tabell 3 härofvan 12,849,873 kilo¬
gram malt användes till svagdricka, skulle alltså skatt af de större
bryggerierna betalas för 5,006,827 kilogram malt till svagdricka, men
torde detta ej vara någon så stor olägenhet, då hvarje mindre och
medelstort bryggeri finge 20,000 kilogram skattefritt, och de 48 största
bryggerierna, som hufvud sakligast brygga Öl, torde utan olägenhet betala
skatten. Genom en sådan tillämpning af skatten i fråga skulle hvarje
bryggeri fortfarande kunna drifva sin handtering såsom hittills, och
sålunda kunde inga ersättningsanspråk för skada och förlust på grund
af den nya' skattelagen framställas af något bryggeri. De mindre
bryggerierna finge äfven fortfarande drifva sin handtering, oberörda
af skatten, såsom ansetts önskvärdt.
Vid bestämmande af maltskattens storlek torde böra tagas i be¬
räkning dels den summa, som skatten anses böra inbringa, dels sättet
för dess utgående för att inbringa sagda belopp. 1 Kungl. Maj:ts för¬
slag är beräknadt, att maltskatten skulle inbringa 6,300,000 kronor.
För att erhålla detta belopp med härofvan föreslaget skattefritt afdrag
af 20,000 kilogram malt torde det ej vara nödigt att sätta skattesatsen
så hög som Kungl. Maj:t föreslagit, hvarförutan skatten kunde sättas
lägre för de mindre bryggerierna och progressionen bestämmas högre
än i Kungl. Maj:ts förslag.
128
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
Maltskattekommitténs tabeller äro uppgjorda efter 1897 års till¬
verkning, då importen af humle utgjorde 544,891 kilogram. Seder¬
mera har denna import stigit, så att den år 1899 utgjorde 710,916
kilogram, år 1900 699,545 kilogram samt år 1901 696,827 kilogram.
Under dessa trenne år var alltså importen af humle cirka 28 % större
än år 1897 och då import af humle och maltafverkning torde vara
proportionella, så kan antagas, att maltafverkningen dessa år äfven
varit cirka 28 % större än år 1897.
Med hänsyn till hvad här anförts torde maltskatten ej behöfva
sättas högre än 18 öre för hvarje kilogram malt, dock att, sedan de
första 20,000 kilogrammen malt fått skattefritt afverkas i alla bryggerier,
som använda 200,000 kg. malt och därunder, för hvarje bryggeri skat¬
ten för de första 20,000 kilogrammen malt utgår med 9 öre för kg.
för de nästa 30,000 kilogrammen med 12 öre för kg., för de nästa
50,000 kilogrammen med 15 öre för kilogram samt för det öfrig a med
18 öre för kg.
Om beräkning göres hvad maltskatten med dessa skattesitfror
skulle lämna, med ledning af maltskattekommitténs (Bil. 5) tabellerna
1 och 2, så blir resultatet följande:
Antal
bryg¬
gerier.
Grupp
nummer.
Afverkadt Afdrag Afgifts-
malt. 20,000 Eg. pliktigt
kg. pr bryggeri, malt i Eg.
256
|
11, o. m.
|
20
|
2,363,046
|
107
|
21 »
|
32
|
2,974,889
|
76
|
33 »
|
38
|
3,972,759
|
50
|
39 »
|
46
|
4,563,555
|
41
|
47 t
|
51
|
6,343,849
|
2,363,046 0
2.140.000 834,889 å 9 öre =
I 1,520,000 å 9 öre =
1.520.000 2,452,759 ^ 932,759 ä 12 » =
1,000,000 3,563,555
1,000,000 å 9 » =
1,500,000 ä 12 i =
1,063,555 å 15 » =
820,000 5,523,849
820,000 å 9 » =
1.230.000 å 12 » =
2.050.000 å 15 » =
1,423,849 å 18 » =
48 52
59 26,795,438
0
26,795,438
960,000 ä 9 » =
1.440.000 å 12 » =
2.400.000 a 15 » =
21,995,438 å 18 > =
kr.
136.800.00
111.931.08 >
90,000, oo
180,000,oo
159,533,2 5 ^
73,800, oo
147.600.00
307.500.0 o
336.292.8 2 „
75,140,01
248,731,08
429,533,25
865,192,82
86,400, oo
172,800,oo
360,000,oo
3,959,178,84 , 4,578.378.84
578 47,013,536
» 6,196,976,oo
Då nu importen af humle ökats med 28 proc.
samt vid sådant förhållande det med säkerhet torde
kunna antagas, att maltåtgången ökats med åtminstone
15 proc., hvilket motsvarar en höjning af skatten med kr. 929,544,40
skulle i följd häraf maltskatten utgöra............................ kr. 7,126,520,40
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 129
Med de af mig föreslagna skattesiffror skulle sålunda maltskatten
kunna beräknas gifva 7,000,000 kronor.
För att skatten skall drabba bryggeierna så rättvist som möjligt
samt de mindre bryggerierna blifva oberörda af skatten och öfriga
bryggerier fortfarande kunna drifva sin handtering såsom hittills, så att
inga skäliga anspråk på ersättning af staten kunna framställas på grund
af skattelagen samt med hänsyn till att skatten borde beräknas in¬
bringa cirka 7,000,000 kronor, har jag på grund af här ofvan an¬
förda motiver ansett,
att utskottet i stället bort framlägga ett förslag-
till författning i ämnet i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med det vid herr D. M. Lyckholms motion n:o 178
fogade utkast till förordning, dock att dels 2 § skall
hafva följande förändrade lydelse:
För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall erläggas skatt med 18 öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje
bryggeri skatten för de första tjugotusen kilogrammen malt utgår med
9 öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogrammen med 12 öre för
kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med 15 öre för kilogram.
Bryggeri, som under ett tillverkningsår afverkar högst 200,000
kilogram malt, åtnjuter skattefrihet för de första under tillverkningsåret
afverkade 20,000 kilogrammen; och utgår skatten vid ifrågavarande
bryggerier med 9 öre för kilogram af de nästa 20,000 kilogrammen,
med 12 öre för kilogram af de nästa 30,000 kilogrammen, med 15 öre
för kilogram af de nästa 50,000 kilogrammen samt med 18 öre för
kilogram af återstående maltmängd upp till 200,000 kilogram;
dels ock i öfriga paragrafer i författningsförslaget vidtagas de än¬
dringar, som med hänsyn till den förändrade lydelsen af 2 § och hvad
i ofvanstående motivering anförts må finnas erforderliga»;
af herrar Lindblad och Tillberg, livilka anfört:
»Med hufvudsakligt stöd af de i herr U. M. Lyckholms motion
N:o 178 anförda skäl anse vi, att en ren maltskatt vore att föredraga
framför det af Kungl. Maj:t föreslagna beskattningssystem, hvilket enligt
vårt förmenande icke livilar på fullt rättvis grund och icke heller skänker
nödig kontroll vid de skattefria bryggerierna. Men då man kan frukta,
att äfven den af herr Lyckholm förordade minimiskatt af 5 öre för
hvarje kilogram afverkadt malt skulle för de minsta bryggerierna verka
alltför betungande och eventuellt medföra deras nedläggande, hafva vi
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 17
13Ö Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ansett, att krafvet på rättvisa och billighet bäst uppfyldes, därest full¬
ständig skattefrihet gåfves dem bland de nu existerande bryggerierna,
hvilka inskränkte sig till en utverkning af högst 20,000 kilogram år¬
ligen samt endast tillverkade svagdricka af den typ, utskottet velat
lämna skattefri.
Vi hafva icke ansett lämpligt tillåta dessa småbryggerier att till¬
verka öl, enär vi ansett oss böra häfda principen, att Öl på inga villkor
må varda skattefritt. Icke heller hafva vi funnit rättvist, att nya skatte¬
fria bryggerier skapades, emedan detta, om det skedde i stor utsträck¬
ning, säkerligen innebure en otillbörlig konkurrens.
Då efter hvad under hand erfarits, antalet af nuvarande brygge¬
rier, hvilkas årliga tillverkning är baserad på omkring 20,000 kilogram
och därunder, i själfva verket långt öfverstiger det i 1897 års statistik
uppgifna och torde kunna upptagas till omkring 300 (de flesta af dem
svagdricksbryggerier, som endast vid vissa kortare tider af året brygga
Öl), skulle småningom, därest hvarje bryggeri uttoge sitt maximum, en
kvantitet af omkring 6,000,000 kilogram malt, motsvarande 54,000,000
liter svagdricka, blifva skattefri.
Kontrollen öfver dessa skattefria bryggerier skulle utöfvas af
vederbörande öfverkontrollör med biträde af särskild tillsyningsman,
där sådant ansågs nödigt; men till följd af sin ringa omsättning borde
dessa bryggerier naturligtvis åtnjuta lindring i kontrollen i öfrigt, hvilken
lindring lämpligen torde böra öfverlämnas åt Kungl. Maj:ts bestäm¬
mande.
Genom bifall till vårt förslag
infördes rättvisa så långt ske kunde,
tillätes samtliga bryggerier att fortsätta sin verksamhet,
inrättades en effektiv kontroll,
bortfölle frågan om skyldighet för staten att ersätta vållad skada,
samt uppfylldes till icke ringa del nykterhetsvännernas anspråk
på billigt svagdricka.
På grund af hvad sålunda anförts få vi föreslå Riksdagen att
antaga följande
Bevillningsutskottets Betänkande Nx 54.
131
Förslag
till
Förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.
Kap. I. Om skattens beräkning, erläggande och återbärande
samt allmänna bestämmelser.
1 §■
1. Den, som vill idka tillverkning af maltdrycker till afsalu, skall,
utöfver hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor för
rätt att utöfva näring, vara underkastad de föreskrifter, som beträffande
sådan tillverkning i denna förordning finnas stadgade.
2. Hembrygd af maltdrycker för eget behof, men ej till afsalu,
må utan hinder af föreskrifterna i denna förordning, företagas af en
hvar, som icke idkar värdshusrörelse eller handel med maltdrycker
eller tillverkning af sådana drycker till afsalu.
3. Denna förordning äger icke tillämpning å sådan tillverkning
af maltinfusioner och maltextrakt, som äger rum, antingen å apotek för
medicinskt ändamål, eller eljest under de villkor och den kontroll,
Kungl. Maj:t för särskildt fall föreskrifver.
2 §.
För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,
skall med undantag, som i § 40 här nedan sägs, erläggas skatt med 12
öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de
första under tillverkningsåret afverkade tjugotusen kilogrammen malt
utgår med 5 öre för kilogram, för de nästa trettiotusen kilogrammen
med 7 öre för kilogram, för de nästa femtiotusen kilogrammen med 9 öre
för kilogram och för de nästa hundratusen kilogrammen med 11 öre för
Mlo gr am.
132
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
3 §•
1. I denna förordning förstås med
svagdricka hvarje maltdryck, som ej innehåller mer än två och en
fjärdedels volymprocent alkohol och är inhryggd med en stamvört, hvilkens
extrakthalt icke öfverstiger sex procent;
tillverkare den person, hvilken såsom ägare, innehaf vare, verkställande
direktör, disponent eller i annan egenskap har högsta inseendet öfver
bryggeriets skötsel.
2. Tillverkningsår räknas från och med don 1 oktober till och
med den 30 september.
4 §•
1. I bryggeri må lör tillverkning af maltdrycker användas endast
torkadt, rostadt eller brändt malt, humle, jäst och vatten, där ej för
visst bryggeri Kungl. Maj:t medgifver att under föreskrifna villkor
socker eller dextros må i lagerkällaren användas såsom tillsats till
porter.
2. Maltet skall krossas å en i bryggeriet uppställd maltkross, så
förbunden med en själfregistrerande, justerad väg, att maltets kross-
ning ej kan äga rum, utan att detsamma först genomgått vågen.
3. Maltets vikt beräknas efter vågens anvisning, men märkes å
vagen fel, skall kontrollör uppväga maltet å annan justerad väg;
ägande öfverkontrollör bestämma, efter hvilken grund maltafverkningen
skall beräknas från den tidpunkt, då kontrollören sist afläste vågen,
innan felet märktes.
5 §.
Skatt skall erläggas för minst sjuttio kilogram malt i medeltal
för hvarje, helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på
grund af tillståndsbevis må äga rum.
6 §'
1. Tillverkare skall, med det undantag, som i 4 mom. sägs, till
vederbörande landtränteri eller, hvad Stockholms stad angår, till öfver-
ståthållareemhetet senast näst sista helgfria dag före hvarje månads
133
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
början förskottsvis inbetala skatt för den vikt malt, som enligt den i
13 § föreskrifna anmälan kommer att under månaden krossas.
2. Har under någon kalendermånad krossats malt till högre vikt
än den, för hvilken skatt förskottsvis erlagts, åligger tillverkaren att
inom åtta dagar efter månadens utgång inbetala skatten för det Över¬
skjutande beloppet.
3. Visar sig, då det i 13 § omnämnda tillståndsbevis upphör att
gälla, att tillverkare inbetalt skatt för mera malt än som krossats, äger
han återbekomma skillnaden.
4. Tillverkare, som i anmälan förklarar sig önska erhålla an¬
stånd med skattens erläggande och för densamma ställer sådan säker¬
het, som i 13 § 2 mom. sägs, skall inom två månader efter utgången
af hvarje kvartal inbetala skatten för det under kvartalet uppvägda
maltet; och skall vid betalningen för det sista kvartalet, under hvilket
maltkrossning enligt samma tillståndsbevis ägt rum, jämväl erläggas
hvad som kan brista i den uti nästföregående § stadgade minsta skatt.
5. Betalas ej skatten inom föreskrifven tid, skall Kung]. Maj:ts
befallningshafvande återkalla tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt
till maltkrossning, och låta utmäta skatten.
6. När tillståndsbevis återkallas, skall det upphöra att gälla med
den dag, då beslut om återkallandet delgifves tillverkaren eller hans
ombud.
7 §•
Om uppvägdt malt eller däraf beredd produkt, innan den lämnat
lagerfaten, så väsöntligen skadats, att maltet eller produkten ej kan
för afsedt ändamål användas, må eftergift af skatten äga rum. Till
Kungl. Maj:t ställd ansökan härom, åtföljd af handlingar, innefattande
erforderlig utredning rörande förhållandet, ingifves till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som, efter öfverkontrollörens hörande, till Kungl.
Maj:t insänder handlingarna i ärendet jämte eget yttrande.
8 §•
Om maltdryck från bryggeri utföres ur riket, åtnjutes under de
villkor, hvilka af Kungl. Maj:t särskildt stadgas, för den vikt malt,
som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda maltdryckens
tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats, som
vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.
134
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
9 §•
1. ÖfVerinseendet öfver bryggerikontrollen i riket utöfvas af cliefen
för knngl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
2. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i den ordnings¬
stadga, Kungl. Maj:t vill utfärda för bryggerierna i riket, utöfvas bryggeri-
kontrollen af öfverkontrollörer samt af kontrollörer.
3. Öfverkontrollörer förordnas af Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.
4. Kontrollörer utses af Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter
förslag af vederbörande öfverkontrollör.
5. Chefen för kontroll- och justeringsbyrån må, där så pröfvas
nödigt, på statens bekostnad förordna kontrollör att biträda öfver-
kontrollör vid dennes expeditionsgöromål mot ersättning af två kronor
om dagen.
10 §.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer tillgängliga för vederbörande öfverkontrollör, då denne
önskar däraf taga del.
11 §•
Tillverkare ställe sig till efterrättelse, hvad ordningsstadgan för
bryggerierna innehåller om tillverkares åligganden, samt de föreskrifter,
chefen för kontroll- och justeringsbyrån eller vederbörande kontroll¬
tjänsteman i enlighet med denna förordning eller nämnda ordnings¬
stadga meddelar.
12 §.
Uppgift om de enligt denna förordning utfärdade tillståndsbevis
skall af Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversändas till öfverkon¬
trollör sist dagen efter det beviset utfärdats; och skall Kungl. Maj:ts
befallningshafvande första helgfria dagen i hvarje vecka till kontroll-
och justeringsbyrån insända uppgift å de tillståndsbevis, som under
föregående vecka utfärdats.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddele härjämte vederbörande
stadsfiskal eller länsman underrättelse, att tillståndsbevis för tillverkning
utfärdats eller återkallats.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
135
4
Kap. II. Om anmälan för tillverkning af maltdrycker.
13 §.
1. Då bryggeri skall sättas i gång eller vid början af ett till¬
verkningsår fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att
minst tio dagar förr, än maltkrossning må företagas, till Kungi. Maj:ts
befallningshafvande ingifva skriftlig anmälan med uppgift om:
a) tillverkarens postadress äfvensom det ställe, där bryggeriet är
beläget,
b) den tidrymd, ej öfverstigande helt tillverkningsår, för hvilken
han önskar erhålla tillstånd till maltkrossning,
c) den vikt malt, han beräknar i medeltal skola komma att krossas
för hvarje helgfritt dygn under den tid, för hvilken anmälan göres,
samt
d) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänsteman;
hvarjämte, därest bryggeriet ej står under tillsyn af kontrollör,
då anmälan göres, vid densamma skall fogas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna inom bryggeriet icke strida mot
denna förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
2. Samtidigt med denna anmälan skall tillverkaren hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande aflämna ränterikvittens å inbetald skatt för
en månad, eller, om han begär anstånd med skattens erläggande, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för det högsta belopp,
hvartill skatten efter den uppgifna medelafverkningen för sex månader
kan komma att uppgå, dock alltid för minst ettusen kronor.
3. Ingifves behörig ränterikvittens, eller varder säkerheten, där
sådan ställes, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd, och finnes
eljest ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts befall¬
ningshafvande tillståndsbevis för maltkrossnings företagande och till¬
verkning af maltdrycker utaf det malt, som på grund af tillstånds-
beviset krossas.
4. Har under någon kalendermånad vikten af det krossade maltet
i medeltal för hvarje helgfritt dygn uppgått till mer än en femtedel
utöfver hvad i anmälan uppgifvits, skall tillverkare, som åtnjuter an¬
stånd med skattens erläggande, såvida hans tillståndsbevis varit gällande
för mera än hälften af ifrågavarande månad, inom fjorton dagar efter
månadens slut ställa säkerhet för den skatt, som svarar mot den till¬
136 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
ökade medelafverkningen för sex månader, vid äfventyr att tillstånds-
beviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning, återkallas.
5. När anmälan afser kortare tid än sex månader, varde säker¬
heten därefter jämkad; dock skall säkerhet ställas för minst etthundra¬
sextiosju kronor.
6. Förfaller den ställda säkerheten, utan att tillverkaren dess¬
förinnan ställt ny, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkänd säker¬
het, skall tillståndsbeviset, i hvad det innefattar rätt till maltkrossning,
återkallas.
14 §.
Har bryggeri genom olyckshändelse så väsentligen skadats, att
tillverkningen måste upphöra, eller vill tillverkare af annan anledning
afsluta maltkrossningen tidigare, än i tillståndsbeviset är utsatt, skall
han skriftligen anmäla sådant för kontrollören, i senare fallet minst tre
dagar före den, a hvilken sista maltkrossningen är afsedd att äga rum;
och åligger det kontrollören att härom lämna tillverkaren bevis samt
ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande och öfver-
kontrollören. När sådan anmälan skett, må maltkrossning ej utan nytt
tillståndsbevis äga rum efter den tid, då enligt anmälan densamma
skolat afslutas.
15 §.
Om maltkrossning ej företages inom fem dygn efter det, då enligt
tillståndsbevis densamma må taga sin början, eller af bry tes utan sådan
anmälan, som i 14 § omförmäles, och icke ånyo företages inom fem
dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger det tillverkaren
att för hela den tid, maltkrossning sålunda icke ägt rum, till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande inbetala det på bryggeriet belöpande kon-
trollörsarfvodet, hvilket Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter
hos honom utmäta.
Kap. III. Om kontrollen vid bry g gerier.
16 §.
1. Tillverkare skall, innan anmälan för bryggeri första gången
göres, låta i två exemplar upprätta och till öfverkontrollören öfverlämna
137
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
fullständig planritning och beskrifning öfver bryggeriet och samtliga
därtill hörande lägenheter med tydligt angifvande af hvars och ens
ändamål. Ett exemplar af ritning och beskrifning förvaras vid bryg¬
geriet och det andra insändes af öfverkontrollören till kontroll- och
justeringsbyrån.
2. När i anseende till vidtagna förändringar inom bryggeri chefen
för kontroll- och justeringsbyrån anser ritningen öfver detsamma icke
vidare användbar, åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och
beskrifning, äfvenledes i två exemplar.
17 §.
1. Byggnader, lägenheter, bryggredskap eller jäskar, som icke
blifvit upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, eller som där
upptagits, men sedermera ändrats, må icke vid tillverkning af malt¬
drycker användas utan att hafva blifvit af öfverkontrollören skriftligen
godkända.
2. Ej må maltkross eller själfregistrerande våg ändras eller ny
sådan redskap i bryggeri insättas, innan öfverkontrollören skriftligen
gifvit sitt samtycke till åtgärden.
18 §.
1. Tillverkare är skyldig att pa egen bekostnad anskaffa och i
behörigt skick underhålla i 4 8 omförmälda maltkross och själf-
registrerande våg.
2. Kan den med vågen förbundna maltkrossen af någon anled¬
ning ej användas, skall kontrollören närvara vid maltets krossning.
3. Utom förenämnda maltkross må icke i bryggeri eller till¬
hörande längenheter finnas någon till krossning af malt användbar red¬
skap, med mindre den ställes under kronans lås eller försegling.
19 §.
Omältad spannmål må icke inom bryggeri finnas annorstädes än
i de förvaringsrum, hvilka i beskrifningen öfver bryggeriet uppgifvas
såsom för sådan spannmål afsedda.
Bill. tiirRiksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 18
138
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
20 §.
Okrossadt malt må icke finnas inom de lägenheter, där mäskkar
och vörtpanna äro uppställda.
Ej må på en gång krossas större mängd torkadt malt, än som
erfordras till näst påföljande brygd; rostadt och brändt malt må där¬
emot krossas till större mängd under villkor, att hvad däraf ej begagnas
vid näst påföljande brygd förvaras under kronans lås.
Krossadt malt må ej införas i bryggeri eller tillhörande lägen¬
heter och ej heller därifrån utföras.
I bryggeri eller tillhörande lägenheter må med det i 4 § 1 mom.
omförmälda undantag icke finnas stärkelse, socker, sackarin eller annat,
som kan vid tillverkning af maltdryck användas i stället för malt; dock
inå för fåt g ning af svagdricka användas sockerkulör ej innehållande
sackarin.
21 §.
I bryggeri skall på tillverkarens ansvar och med användande af
blanketter, som kontroll- och justeringsbyrån låter tillhandahålla, i
enlighet med oidningsstadgans föreskrifter föras en brygg]ournal, hvilken
i bryggeriet städse skall vara för kontrolltjänsteman tillgänglig.
22 §.
Justerad våg med justerade vikter, annan redskap och det arbets¬
biträde, som fordras för direkt uppvägning af malt och uppmätning
af kärl med flera kontrollåtgärder, äfvensom malt för justering af den
själfregisterande vågen ställe tillverkare utan ersättning till kontroll¬
tjänstemans förfogande.
23 §.
Från bryggeri må svagdricka, därest det ej af köpare afhämtas i
öppna kärl, endast utlämnas på kärl, som äro stämplade med såväl
bryggeriets namn som ordet »svagdricka». Beträffande buteljer må
denna stämpling ske å korken eller proppen.
Pa sålunda stämplade kärl ma inga andra maltdrycker utlämnas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
139
24 §.
Kontrolltjänsteman skall, när helst han det fordrar, äga tillträde
till de lägenheter i bryggeri, där maltkross, mäskkar, vörtpanna och
kylredskap äro uppställda. Därjämte skola bryggeriets öfriga lägen¬
heter, som äro upptagna i den uti 16 § omnämnda beskrifning, vara
för kontroll tjänsteman tillgängliga mellan klockan sex förmiddagen och
klockan sju eftermiddagen, så ock å annan tid, när arbete inom bryg¬
geriet pågår.
25 §.
1. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dag-
arfvode med tre kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona
för hvarje ytterliggare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn.
2. Där å landsbygden lokala eller andra förhållanden sådant
kräfva, må Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, antingen förhöja kontrollörs dagarfvode med högst två kronor
utöfver det i 1 mom. bestämda belopp för tillsyn å ett bryggeri eller
ock ålägga tillverkaren att vid bryggeriet tillhandahålla kontrollör kost
samt ett möbleradt, eldadt och städadt boningsrum; ägande i senare
fallet tillverkaren att åt staten erhålla ersättning med två kronor om
dagen.
3. Kontrollör, som samtidigt utöfvar tillsyn vid brännvinsbränneri
och bryggeri, åtnjuta för tillsyn å hvarje bryggeri blott en krona om dagen.
4. Då kontrollör för fyra eller flera på hvarandra följande brygder
måste enligt de i denna förordning meddelade föreskrifter uppväga
maltet eller närvara vid dess krossning, ersätte tillverkaren honom där¬
för med två kronor för hvarje brygd utöfver de tre första.
Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.
26 §.
1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.
eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen
skett i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio
till och med tvåhundra kronor.
140 Bevillningsutskottet Betänkande N:o 54.
2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning
yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,
straffes med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor
eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt
gälde skatt för det afverkade maltet, dock för minst tvåtusen etthundra
kilogram. Därest omständigheterna gifva vid handen, att mera malt
än tvåtusenetthundra kilogram afverkats, skall i saknad af erforderlig
utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek antagas, att
för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen pågått,
verkställts en brygd och att det därunder inmäskade maltets mängd
i krossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkarsrymden samt ett
en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.
-27 §.
Skulle den, som på grund af medgifvande i 1 § 2 mom. för eget
behof tillverkat maltdryck, sälja något af hvad han sålunda tillverkat,
skall han, där han icke härigenom gjort sig förfallen till ansvar enligt
gällande bestämmelser rörande försäljning af maltdrycker, bota från och
fem till och med tvåhundra kronor.
28 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt,
använder ej medgifna råämnen eller malt, som icke blifvit i före-
skrifven ordning vägdt,
eller gör åverkan å själfregistrerande våg,
eller använder själfregistrerande väg, sedan skada å densamma
veterligen uppkommit,
eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontrolltjänsteman åsatt,
eller eljest svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,
dömas till straffarbete från och med två månader till och med två år.
Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
29 §.
Ben, som
utan tillstånd ändrar godkänd eller insätter ny maltkross eller våg,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54. 141
eller begagnar ändrad eller nyinsatt maltkross eller våg, som ännu i
icke godkänts,
eller öfverträder föreskrift i 18 § 3 mom., 19 § eller 20 §,
eller underlåter att ordentligt föra den bryggjournal, som före-
skrifves i 21 §,
eller vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till brygg¬
journalen eller till ritning eller beskrifning öfver bryggeriet,.
eller underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrift i 23 §,
eller vägrar kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske,
straffes, därest ban icke är förfallen till ansvar enligt 28 §, med
böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
öfverträdes föreskrift i 18 § 3 mom., skall krossningsredskapen,
och öfverträdes 19 eller 20 §, skall olagligen upplagdt gods dömas
förbrutet, äfven om tillverkaren ej är ägare däraf.
30 §.
Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, chefen för kontroll- och
justeringsbyråu eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med
denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes han, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med tjugu till och
med tvåhundra kronor.
31 §.
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås af hans hustru, husfolk eller i hans aibete an¬
tagen person, liksom vore förbrytelsen af honom själf begången. Be¬
gagnar tillverkare ombud vid rörelsens utöfvande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
32 §.
Tillverkare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken öfver hans bryggeri
utöfvar tillsyn, såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och
med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som
142 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
gåfvan mottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte be¬
fattningen. J
33 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänste¬
man, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsför¬
hållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att han
om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å tid,
då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och med
femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada eller
begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden till
egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en månad
till och med två år dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åt¬
görande skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
34 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning.
Den, som förrättar undersökning, bör för att tillgodonjuta det
skydd, honom därvid lagligen tillkommer vid förrättningen, på sig syn¬
bart bära påbjudet tjänstetecken eller, innan förrättningen företages,
uppvisa fullmakt eller förordnande. År förrättningsmannen i orten bo¬
ende eller eljest känd, vare han likväl frikallad från skyldigheten att
sålunda styrka sin behörighet.
Skulle undersökning anställas mellan klockan sju eftermiddagen
och klockan sex förmiddagen, men förbrytelse ej upptäckas, böte för¬
rättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där han
ej haft giltig anledning till undersökningen.
35 §.
Allmän åklagare äger att i de fall, då krossningsredskap eller olag¬
ligen upplagdt gods jämlikt denna förordning äro att anse såsom för-
brutna, därå verkställa beslag.
Beslag skall göras i två vittnens närvaro. Innehafvare af hvad i
beslag tages eller, i hans frånvaro, hans ombud på stället eller något
af hans husfolk skall tillsägas om beslaget.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
143
36 §.
Allmän åklagare aligger att åtala förbrytelse mot denna förordning.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse beg'ången, som bör föran¬
leda till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
37 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
38 §.
Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå mot¬
svarande förvandlingsstraff.
39 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom värdet af
redskap och gods, som ansetts förbrutna, tillfälle med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelsen skett af föräldrar mot barn, barn mot för¬
äldrar, makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den,
hos hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.
Kap. V. Öfvergångsstadganden.
40 §.
1. I bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före denna för¬
ordnings utfärdande, må tillverkaren, under villkor alt i bryggeriet under till¬
verkningsåret tillverkas allenast svagdricka och att vid tillverkningen ej an¬
vändes mera än 20,000 kilogram malt om året, åtnjuta frihet från erläg¬
gandet af den genom denna förordning påbjudna skatt.
144 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
2. Tillverkare, som vill begagna sig af den i 1 mom. medgifna för¬
mån, skall samtidigt med ingifvandet af den i § 13 föreskrift anmälan,
såsom bidrag till kostnaden för kontroll vid bryggeriet, till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande inbetala ett belopp af tio kronor för hvarje kalender¬
månad eller del däraf, hvarunder tillverkningen i bryggeriet enligt anmälan
skall äga rum.
3. Tillståndsbevis att utöfva tillverkning i bryggeri, hvarom i 1 mom.
förmäles, skall innehålla förbud för tillverkaren att därstädes tillverka
annan maltdryck än svagdricka äfvensom föreskrift att, så snart maltaf-
verkningen under tillverkningsåret uppnår 20,000 kilogram, tillverkningen
skall omedelbart upphöra.
4. Skulle, sedan denna förordning trädt i kraft, tillverkningen i
bryggeri, hvarom i 1 mom. sägs, under något tillverkning sår omfatta andra
maltdrycker än svagdricka eller bedrifvas i större omfattning än i nämnda
mom. afses, vare tillverkaren icke berättigad att sedermera komma i åt¬
njutande af den i samma mom. medgifna skattefrihet.
Lng samma vare, ■ om tillverkningen i bryggeriet legat nere under helt
tillverkningsår.
5. Tillsynen öfver bryggeri, hvarom i 1 mom. förmäles, utöfvas af
vederbörande öfverkontrollör; och må chefen för kontroll- och justerings-
byrån, där så prof vas nödigt, på statens bekostnad förordna tillsyningsman
att biträda öfverkontrollör en vid tillsynen å dylikt bryggeri, mot ersättning,
som ej utan Kungl. Maj:ts medgifvande må bestämmas till högre belopp
än tjugu kronor i månaden för hvarje bryggeri.
6. På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero att föreskrifva,
om och i hvad mån undantag från de i denna förordning meddelade kon¬
trollbestämmelser i öfrigt må medgifvas för bryggeri, däri den i 1 mom.
medgifna skattefrihet åtnjutes.
41 §■
Skulle vid bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
denna förordnings utfärdande och ej afses i 40 §, en eller flera af ofvan
stadgade kontrollföreskrifter icke kunna tillämpas, skall på Kungl. Maj:ts
särskilda pröfning bero, huruvida det oaktadt tillverkning af maltdryck
vid sådant bryggeri får äga rum, samt hvilka kontrollåtgärder för sådant
fall skola på tillverkarens bekostnad vidtagas.
42 §.
På Kungl. Maj:ts särskilda pröfning skall bero, huruvida och under
hvilka villkor för bryggeri, som varit i gång inom tolf månader före
145
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 54.
denna förordnings utfärdande, skatt under de första fem tillverknings¬
åren må erläggas för mindre vikt malt än i 5 § sägs. Skulle tillverk¬
ning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår eller maltafverk-
ningen under något tillverkningsår i medeltal uppgå till sjuttio kilo¬
gram för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning
där varit tillåten, vare denna § ej vidare å bryggeriet tillämplig.
Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1903; dock att
för bryggeri, som är afsedt att under oktober månad 1903 vara i gång,
anmälan enligt 13 § skall göras minst trettio dagar, förr än i bryggeri
maltkrossning må under nämnda månad taga sin början»;
samt
af herrar G. Jansson, O. A. Ericsson och Beckman, mot vissa delar
af motiveringen.
Härjämte hafva herrar Cavalli, friherre Klingspor och friherre
Trolle begärt få antecknadt, herr Cavalli, att lian i följd af sjukdom
varit förhindrad att inom utskottet deltaga i den slutliga behandlingen
af detta ärende, samt herrar friherre Klingspor och friherre Trolle, att
de icke närvarit vid ärendets slutliga behandling inom utskottet.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 44 Höft.
19