Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
1
W:o 33.
Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1903, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af
postbefordringsafgifterna för inländska tidningar.
(l:a A.)
I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 26, föreslår herr J.
F. Nyström, att Riksdagen ville besluta, att postbefordringsafgifterna för
inländska tidningar måtte från och med år 1904 utgå med de belopp,
som föreslås i kungl. generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande öfver
särskilda kommitterades förslag till ändring i gällande stadganden angå¬
ende tillhandahållande af tidningar genom postverkets försorg af den 23
november 1901.
Till stöd för sitt ofvannämnda förslag anför motionären följande:
»Då Kungl. Maj:t i den till årets Riksdag aflämnade statsverks¬
propositionen förebådat dels införandet af nya skatter, dels också för¬
ändring af nyligen beslutade sådana, torde det vara i sin ordning att
tillse, huruvida icke statsverket äfven på andra och delvis lämpligare sätt
skulle kunna beredas ökade inkomster. Detta torde äfven vara nödigt af
den orsaken, att man på goda grunder kan betvifla, att de af Kungl.
Maj:t påtänkta nya statsinkomsterna skola lämna den afkastning, som i
statsverkspropositionen beräknats.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sand. 1 Afd. 26 Höft. (N;o 32).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Det faller då härvid närmast i minnet, hurusom Riksdagen redan
den 29 april 1899 gjort en framställning om revision af gällande stad-
ganden rörande tillhandahållandet af tidningar och tidskrifter genom post¬
verkets försorg i syfte bland annat, att afgifterna härför skulle väsent¬
ligen förhöjas, så att de bättre motsvarade de verkliga kostnaderna för
det besvär, som statsverket härigenom åsamkas.
Kungl. Maj:t tillsatte med anledning häraf en kommitté, hvilken
redan den 4 mars 1901 inkom med vederbörligt förslag i frågan. Detta
förslag blef därpå remitteradt till kungl. generalpoststyrelsen, som, efter
att hafva hört postinspektörerna i riket, i särskildt yttrande af den
23 november 1901 i hufvudsak tillstyrkte kommitténs förslag, men dock
i fråga om befordringsafgifterna för tidningar och tidskrifter föreslog en
ytterligare höjning utöfver den af kommittén förordade. Denna hade
nämligen i sitt förslag till taxa satt dessa afgifter så lågt, att de icke
stego till mer än cirka 46 procent af statens verkliga utgifter för tidnings-
rörelsen. Poststyrelsen ansåg — som mig synes med rätta —, att det
borde råda en något större samklang mellan befordringsafgifternas storlek
och postverkets omkostnader för postbefordringen, samt föreslog därför,
såsom nämndt, en höjning i de förra, dock ej större, än att fortfarande
afgifterna blott motsvarade 63 procent af utgifterna för postverkets tid-
ningsrörelse.
Ehuru nu en ganska lång tid förflutit, sedan detta gener al post sty¬
relsens förslag inlämnades till Kungl. Maj:t, bär det ännu icke ledt till
något förslag från regeringens sida till Riksdagen. Tidpunkten synes
dock nu vara inne till genomförande af en reform, som både i sig själf
är rättvis och billig och dessutom skulle högst afsevärdt öka statens
inkomster från postverket. Poststyrelsen beräknade nämligen i sitt utlå¬
tande, att de af densamma föreslagna högre befordringsafgifterna skulle,
om de varit gällande 1898, hafva ökat postverkets inkomster detta år
med 552,429 kronor 39 öre, alltså med en betydligt högre summa än
den, som Kungl. Maj:t nu beräknar, att den föreslagna stämpelskatten å
bankanvisningar och postremissväxlar skall afkasta. Dock torde sannolikt
intet tvifvel kunna råda därom, hvilken af dessa afgifter med mindre
olägenhet bör kunna påläggas.»
Nu gällande bestämmelser angående villkoren för tidningars och tid¬
skrifters postbefordran återfinnas i kungl. kungörelsen den 11 maj 1883,
som, med iakttagande af däri den 22 maj och den 11 december 1891
kungjorda förändringar och tillägg, har följande lydelse:
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Ȥ 1-
Mom. 1. önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å
annan ort än där han bor eller vistas, skall honom genom postverkets
försorg tillhandahållas, och anmäler han sig för sadant ändamål vid post¬
anstalt till prenumeration å samma tidning, har han därvid att i förskott
för den tid, hvarför prenumerationen sker, utöfver belöpande prenume¬
rationspris, till postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens post¬
befordran, hvilken afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning, som
utkommer mer än en gång i veckan, en femtedel af prenumerations¬
priset och för tidning, som utkommer endast en gång i veckan eller
mindre ofta, en tiondedel af samma pris; men ej må för år och i för¬
hållande därtill för kortare prenumerationstider öfverstiga
4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke öfver-
stiger 90 kvadratdecimeter;
1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och
hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 kvadratdecimeter;
60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje num¬
mers ytinnehåll icke öfverstiger 90 kvadratdecimeter; eller
50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 kvadratdecimeter;
börande dock härvid tillika iakttagas, att för hvarje gång, prenume¬
ration å tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift,
ehvad prenumeration afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens
prenumerationspris är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst 20 öre
för hvarje särskildt tidningsexemplar.
Å tidning, som utkommer högst en gång i veckan, må prenumeration
ske å enahanda villkor jämväl vid postanstalt å den ort, där tidningen
utgifves.
Mom. 2. Planscher, hörande till tidning, som genom post anstalt blif¬
va förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade, när de utan sär¬
skild betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja tidningen samt till¬
kännagifvande därom i denna tinnes infördt.
Enahanda förmån tillkommer under samma villkor äfven tidningen
åtföljande, af dess redaktion utgifna bihang därtill, dock med förbehåll,
beträffande bihang till tidning, för hvilken på grund af mom. 1 nedsätt¬
ning i den mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift atnjutes,
4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
att tidningens ytinnehåll, sammanlagdt med bihangets, icke är större än
som motsvaras af den enligt åberopade moment för tidningen beräknade
postbefordringsafgift.
Mom. 3. För befordran med post af andra bilagor till tidning än
planscher och sadana bihang, som i nästföregående moment omförmälas,
erlägges enahanda afgift, som för försändelser under band, där icke i sär¬
skilda fall sådana omständigheter förekomma, att generalpoststyrelsen
finner samma bilagor kunna och böra jämte den tidning, till hvilken de
böra, med post befordras antingen utan särskild godtgörelse eller mot
lägre porto än det, som med tillämpning af taxan för försändelser under
band skolat erläggas.
För sadana officiella berättelser eller meddelanden, som enligt Kungl.
Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes tidningar till allmänheten utdelas,
äger postbefordringsafgift ej rum.
Mom. i. Skulle tidning, för hvilken i taxa, som af generalpost¬
styrelsen utfärdas, befordringsafgiften blifvit upptagen till mindre än en
femtedel af prenumerationspriset, upprepade gånger utkomma med större
antal nummer eller med större ytinnehåll, än som jämlikt mom. 1 utgör
villkor för en sådan lägre afgiftsberäkning, äger, på anmälan härom,
generalpoststyrelsen förordna om afgiftens förhöjande vid den prenumera¬
tion å samma tidning, som därefter verkställes; och åligge dessutom i
sadant fall tidningens utgifvare eller den, till hvilken prenumerations-
medlen skola af postverket redovisas, att för hvart exemplar af tidningen,
som efter det kvartal, hvarunder förordnande om afgiftens förhöjning
meddelats, blifvit genom postanstalt förskrifvet, till postkassan erlägga ett
mot skillnaden i befordringsafgift svarande belopp, hvilket, där så ske kan,
må vid sedermera skeende redovisning för influtna prenumerationsmedel
innehållas.
§ 2.
Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt rörande tidningar gäller äf¬
ven i afseende å tidskrifter, nummervis utkommande författningssamlingar eller
handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., när prenumeration
därå vid postanstalt sker; och iakttages därvid, att Svensk författnings¬
samling och Riksdagens protokoll med därtill hörande bihang samt läns¬
styrelsernas tryckta kungörelser, i fråga om befordringsafgiftens belopp,
alltid utan afseende vare sig a det antal nummer, som i hvarje vecka
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
utgifves, eller å ytinnehållet hänföras till den klass af försändelser, för
hvilken nämnda afgift är bestämd till en tiondedel af prenumerations¬
priset, men ej må för år öfverstiga 60 öre.
§ 3.
Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,
till postanstalt aflämnadt exemplar af tidning, tidskrift, författningssam¬
ling, handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej
prenumeration vid postanstalt ägt rum, skall för hvar särskild försändelse,
ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller olika tid¬
ningar eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften utgöra 1 öre för hvar
vikt af 50 gram eller Överskjutande del däraf, dock så, att icke i något
fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre, om den med
post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre, om densamma å post-
anstalt behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare fortskaffas.
I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter in. m., som på förenämnda
sätt med post fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i allmänhet
gälla för befordran af korsband sförsändelser med undantag likväl för hvad
rörande högsta vikten för hvar särskild försändelse finnes föreskrifvet.
§
31om. 1. Skulle tidning eller tidskrift upphöra att vidare utgifvas,
innan den tid tilländagått, för hvilken prenumeration därå vid postanstalt
skett, äger prenumeranten att å postanstalten vid anmälan återbekomma
så mycket af den erlagda befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt
kvartal af den efter tidningens eller tidskriftens upphörande återstående
prenumerationstiden.
Mom. 2. För den förlust, som i öfrigt drabbar prenumerant genom
upphörande af tidning eller tidskrift, hvarå prenumeration vid postanstalt
skeft, ikläder sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande det dock
vederbörande posttjänstemän att lämna prenumeranten allt det biträde,
som skäligen kan ifrågakomma, för att lian må komma i åtnjutande af
den ersättning, som i dylikt fall möjligen kan erhållas.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
§ 5.
Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler, som
för behörig tillämpning af de här ofvan gifna föreskrifter kunna finnas
erforderliga.»
Frågan om ändring af nu gällande bestämmelser i detta ämne upp¬
kom vid 1899 års riksdag genom en då väckt motion, att rätt till pre¬
numeration vid postanstalt å den ort, där tidningen utgifves, äfven finge
omfatta tidningar, som utkomma högst två gånger i veckan. Lokalabonne-
mang genom postverkets försorg får nämligen icke ske å tidning, som
utkommer mer än en gång i veckan.
Vid behandlingen inom nämnda års Riksdags bevillningsutskott af
berörda motion ansågs nödigt att för frågans bedömande erhålla utred¬
ning om de ökade kostnader, som den föreslagna förändringen skulle för
postverket medföra. I anledning häraf inkom general poststyrelsen till
utskottet med utredning i ämnet och yttrade i sammanhang därmed, bland
annat, att, då anspråken på postverket med afseende å dess befattning
med tidningsrörelsen allt mera ökades, men däremot allt mera aflägsnades
möjligheten för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan anlitande
af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af gällande bestäm¬
melser, inflöte af nämnda rörelse, det ville synas generalpoststyrelsen, som
om tiden kunde vara inne för att underkasta författningarna angående
postverkets tidningsrörelse en revision, särskildt i fråga om grunderna,
efter hvilka postverkets ersättning för dess bestyr med tidningsprenumera¬
tion hädanefter borde beräknas; och uttalade generalpoststyrelsen såsom
sin öfvertygelse, att äfven frågan om vidare utsträckning af svenska post¬
verkets skyldighet att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar borde
ställas i samband med en sådan revision.
Denna generalpoststyrelsens hemställan föranledde Riksdagen att
i skrifvelse af den 29 april 1899 anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga
under ompröfning, huruvida skäl kunde förefinnas att föranstalta om en
revision af gällande stadganden angående tillhandahållande af tidningar
genom postverkets försorg samt till Riksdagen inkomma med det förslag
i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunde föranleda.
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Sedan med anledning häraf Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för
finansdepartementet att för utarbetande inom departementet af förslag till
ändring i nyssberörda stadganden tillkalla särskilda sakkunnige, hvilka
skulle hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare föreskrifter, de¬
partementschefen ägde meddela, uppdrog chefen för finansdepartementet
den 15 juni 1899 åt särskilda kommitterade att deltaga i beredningen
af förenämnda fråga, Dessa kommitterade öfverlämnade den 4 mars 1901
till chefen för civildepartementet, till hvilket departement ärendet dåmera
öfverflyttats, utlåtande och förslag i ämnet, hvarefter generalpoststyrelsen
den 23 november samma år, efter hörande af postinspektörerna i riket,
till Kungl. Maj:t inkom med infordradt underdånigt utlåtande.
Enligt hvad utskottet inhämtat, har därefter, vid anmälan den 7 febru¬
ari 1902 inför Kungl. Maj:t af ifrågavarande ärende, Kungl. Maj:t för¬
ordnat, det tillfälle skulle lämnas svenska tidningsutgifvareföreningen, sty¬
relsen för aktiebolaget svenska telegrambyrån samt publicistklubben, sist¬
nämnda korporation, efter det den beredt de inom densamma bildade
pressföreningar*) tillfälle att yttra sig i frågan, att så fort ske kunde
inkomma med det yttrande, hvartill anledning förefunnes. Hittills har
emellertid af förenämnda korporationer endast svenska tidningsutgifvare¬
föreningen afgifvit dylikt yttrande, hvilket, dagtecknadt den 29 maj näst-
lidet år, till vederbörande statsdepartement ingifvits den 1 därpå följande
september.
Generalpoststyrelsen har i sitt ofvanberörda utlåtande funnit sig
med vissa ändringar kunna godkänna det af särskilda kommitterade i
ämnet afgifna författningsförslag. Vid införande här nedan af kommit-
terades förslag hafva dessa ändringar å vederbörliga ställen upptagits
jämsides med kommitterades förslag.
*) Dessa pressföreningar äro enligt uppgift följande: mellersta Sveriges (Örebro), östra
Sveriges (Kalmar), södra Sveriges (Halmstad), Göteborgs och västra Sveriges (Göteborg) samt
nordsvenska pressföreningen (Gäfle).
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Förslag
till
kungl. kungörelse
angående
villkoren för postbefordran af tidningar och andra
periodiska skrifter.
Särskilda kommitterades förslag.
§ 1.
Generalpostslyrelsens förslag.
Hvad i denna kungörelse stadgas beträffande tidningar, gäller äfven
med afseende å periodiska skrifter i allmänhet.
§ 2.
Mom. 1. För att vinna postbefordran på de villkor, som här nedan
föreskrifvas, skall tidning vara efter anmälan af vederbörande utgifvare
införd i tidningsregister, som föres hos generalpoststyrelsen.
Mo?n. 2. Utkommer tidning i upplagor med olika pris eller olika
antal nummer eller väsentligen olika innehåll, bör hvarje sådan upplaga
vara i behörig ordning införd i tidningsregistret.
§ 3.
Mom. 1. Tryckalster, som efter abonnemang hållas allmänheten till
hända, kunna med de i detta moment angifna undantag införas i tidnings¬
registret, såvida på anmälan om deras utgifvande bevis enligt tryckfrihets¬
förordningen blifvit af chefen för justitiedepartementet meddelade.
I tidningsregistret må ej införas:
l:o) tryckalster, om hvilket på grund af innehållets beskaffenhet eller
eljest måste antagas, att det skall omfatta endast ett begränsadt antal
nummer eller häften och efter utgifvande däraf upphöra att vidare utkomma;
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
9
Särskilda kommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.
2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller i väsentlig mån består
af större arbeten, eller af särskilda delar af sådana, afsedda att fortsättas
från det ena numret eller häftet till det andra;
3:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller hufvudsakligen ut-
göres af en eller derå enskilda firmors eller personers kataloger eller
priskuran ter;
4:o) tidning, hvars benämning antingen är alldeles lika med titeln å
tidning, som redan är för annans räkning införd eller behörigen anmäld
till införande i tidningsregistret, eller ock med dylik titel företer sådan
likhet, att tidningarna lätt kunna förväxlas.
Generalpoststyrelsen äger, där sådant anses nödigt, infordra prof-
nummer af tryckalster, som varder anmäldt till införande i tidningsregistret.
Mom. 2. Af statsmyndigheter utgifna, nummervis utkommande för¬
fattningssamlingar och tillkännagifvanden äfvensom Riksdagens protokoll
med dertill hörande bihang kunna i registret införas utan hinder däraf,
att de icke uppfylla de villkor, som i moment 1 af denna paragraf stadgas.
§ 4.
Mom. 1. Tidning eller tidningsupplaga, af hvilken under ett kalen¬
derår icke utkommit något nummer, skall såsom upphörd afföras ur registret.
Mom. 2. Befinnes tryckalster, som blifvit i tidningsregistret infördt,
sedermera i något afseende strida mot hvad i § 3 mom. 1 stadgas, äger
generalpoststyrelsen förordna, att sådant tryckalster uteslutes ur tidnings¬
registret.
§ 5.
Mom. 1. önskar utgifvare af tidning, att denna skall hållas veder¬
börande till hända efter abonnemang genom postverkets förmedling, bör
han anmäla tidningen till införande i tidningstaxa, som för hvarje år
utfärdas af generalpoststyrelsen.
Äro i taxan införda olika upplagor af en och samma tidning, anses
i fråga om abonnemang genom postverkets förmedling hvarje upplaga så¬
som en särskild tidning.
Mom. 2. Å tidning, som utkommer mer än en gång i veckan, med-
gifves icke abonnemang vid postanstalt å den ort, där tidningen utgifves.
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Samt. 1 Afd. 20 Käft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Särskilda Jcommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.
§ 6.
Vid abonnemang å tidning genom postverkets förmedling har abon¬
nenten att i förskott för den tid, hvarför abonnemanget sker, erlägga såväl
den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift, där sådan förekommer,
som ock belöpande afgift till postkassan.
§ 7.
Prenumerationsafgifter för tid-
ningsexemplar, som förskrifvits ge¬
nom postverkets förmedling, varda
af postverket redovisade till veder¬
börande utgifvare, sedan minst ett
nummer af de sålunda förskrifna
exemplaren blifvit i behörig ord¬
ning aflämnadt till postbefordran;
dock att vid redovisning af prenu-
raerationsmedel för tidning, hvilken,
sedan den börjat utgifvas, ännu ej
har regelbundet utkommit under ett
helt kalenderår och ett omedelbart
därpå följande kalenderkvartal, må,
såvida icke utgifvaren ställer säker¬
het, som varder af generalpoststy¬
relsen godkänd, innehållas, hvad af
erlagda prenumerationsafgifter anses
motsvara återstående nummer af de
genom postverket förskrifna exem¬
plar af tidningen.
§ 7.
Prenumerationsafgifter---
— —- tidningen.
I hvarje fall äger utgifvare emel¬
lertid icke rätt att af postverket er¬
hålla redovisning för influtna prenu¬
merations af gifter oftare än tre gånger
i hvar månad.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
11
Särskilda IcommiUerades förslag.
§ 8.
Mom. 1. Postafgiften för tid¬
ning, som varder genom postverkets
förmedling förskrifven, utgöres af
dels förskrifningsafgift och dels be-
fordringsafgift.
Mom. 2. Förskrifningsafgiften
utgår med:
a) 10 öre för hvarje abonnemang
utan hänsyn till den tid, för hvil¬
ken abonnemanget tages; och
b) 2 procent af den utgifvaren
tillkommande prenumerationsafgift,
dock ej under 5 öre, allt räknadt
för helt år och i förhållande därtill
för kortare abonnemangstider.
Mom. 3. Befordringsafgiften be¬
räknas för år och i förhållande där¬
till för kortare abonnemangstider så¬
lunda:
a) 12 öre för hvarje nummer i
veckan, men för tidning, som ut¬
kommer med mer än 7 nummer i
veckan, 12 öre för hvart och ett af
7 nummer och 6 öre för hvarje
Överskjutande nummer i veckan;
skolande tidning, hvilken utkommer
mindre ofta än en gång i veckan,
äfvensom de i § 3 mom. 2 omför-
mälda tryckalster räknas lika med
tidning, som utgifves med ett num¬
mer i veckan, hvarjämte i fråga om
tidning, som under olika tider af
året utkommer med olika antal
nummer i veckan, afgiftsberäknin-
gen bör grundas på medeltalet af
Generalpoststyrelsens förslag.
§ 8.
Horn. 1. Postafgiften---
— — — — __ — —--be-
fordringsafgift.
Mom. 2. Förskrifningsafgiften
— — — abonnemangstider.
Mom. 3. Befordringsafgiften be¬
räknas för år och i förhållande där¬
till för kortare abonnemangstider
sålunda:
a) 18 öre för hvarje nummer i
veckan, men för tidning, som ut¬
kommer med mer än 7 nummer i
veckan, 18 öre för hvart och ett af
7 nummer och 9 öre för hvarje
Överskjutande nummer i veckan;
skolande — — — — — — —
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Särskilda kommitterades förslag.
de sålunda förekommande nummer¬
antal med afjämning, där så erfor¬
dras, till närmast högre hela tal; och
l>) 6 öre för hvarje helt eller
påbörjadt kilogram af tidningens
sammanlagda vikt under nästföre¬
gående helårsperiod, räknad från och
med den 1 oktober till och med
den 80 september; skolande helårs-
vikten för tidning, som börjat ut¬
komma under loppet af eller efter
denna period, beräknas i förhållande
till vikten af utgifna nummer af
tidningen och för ny tidning med
ledning af utgifvarens uppgift om
tidningens blifvande vikt. Tidning
åtföljande afgiftsfria bilagor skola
inberäknas i tidningens vikt.
Mom. å. Där vid sammanlägg¬
ning af de i postafgiften ingående
särskilda belopp uppkomma bråk¬
delar af öre, afrundas dessa uppåt
till helt öretal.
Mom. 5. För hvarje gång abon¬
nemang å tidning vid postanstalt
sker, skall beloppet af postafgiften,
ehvad abonnemanget afser längre
eller kortare tid, alltid utgöra minst
20 öre för hvarje särskilt tidnings-
exemplar.
Mom. 6. Ingår öretal i den
abonnemangsafgift, som abonnent
har att å postanstalt erlägga, bör
detta alltid kunna jämnt delas med
5; och skall fördenskull antingen
den af utgifvaren betingade prenu-
Generalpoststyrélsens förslag.
— till närmast högre hela tal; och
i) 9 öre för hvarje helt eller
påbörjadt kilogram — —--
— — — — tidningens vikt.
Mom. i. Där vid — —--
— — helt öretal.
Mom. 5. För hvarje —--
— — —------tidnings-
exemplar.
Mom. 6. Ingår öretal---
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
13
Särskilda Jcommitterades förslag.
merationsafgift eller, där sådan ej
förekommer, postafgiften höjas med
det belopp, som derför erfordras.
Mom. 7. Skulle tidning upp¬
repade gånger utkomma med större
antal nummer i veckan, än som
legat till grund för postafgiftens
beräknande, äger generalpoststyrel¬
sen förordna om afgiftens höjande
för exemplar af tidningen, som där¬
efter förskrifvas; och åligger i så¬
dant fall tidningens utgifvare eller
den, till hvilken prenumerations-
medlen skola af postverket redo¬
visas, att för hvart exemplar af tid¬
ningen, som, efter det förordnande
om postafgiftens höjning trädt i
kraft, varder aflämnadt till postbe¬
fordran efter den lägre afgiften, er¬
lägga ett mot skillnaden i postaf¬
gift^ svarande belopp, hvilket må
vid sedermera skeende redovisning
för influtna prenumerationsmedel
innehållas.
Enahanda gäller, om vikten af
tidning, som ej utkommit under den
i moment 3 b) här ofvan omför-
mälda tidsperiod, skulle visa sig i
väsentlig mån öfverstiga, hvad som
motsvarar den beräknade helårsvik-
ten af tidningen.
Mom. 8. Utgifvare af i tidnings-
taxan införd tidning vare pliktig att
till vederbörande postanstalt af
hvarje utkommande nummer öfver-
Gener alpoststyrelsens förslag.
— — — — — — erfordras.
Mom. 7. Skulle tidning--
innehållas.
Enahanda —
— — — tidningen.
Mom. 8. Utgifvare — — —
14
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Särskilda kommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.
lämna ett fullständigt exemplar, inne¬
hållande jämväl sådana bilagor, som
här ofvan i moment 3 nämnas. — — — nämnas.
§ 9.
Mom. 1. Vid afrinnande till postbefordran böra tidningar, som blif¬
va genom postverkets förmedling förskrifna, vara vikna, hvarje exemplar
för sig, i ett format, som lämpar sig för postbehandlingen och i hvarje
fall ej må öfverskrida ett ytinnehåll af 15 kvadratdecimeter.
Mom. 2. Tidning, som skall befordras efter abonnemang genom post¬
verkets förmedling, får icke vara inbunden samt ej heller med därtill
hörande afgiftsfria bilagor i vikt öfverstiga 150 gram.
Hvad sålunda föreskrifvits, äge icke tillämpning med afseende å de
i § 3 mom. 2 omförmälda tryckalster.
§ 10.
Moln. 1. Har tryckalster blifvit af anledning, som i § 4 mom. 2
omförmäles, uteslutet ur tidningsregistret, skall, om dessförinnan abonne¬
mang därå mottagits genom postverket och belöpande afgifter därför upp-
burits, postbefordringen till abonnenterna under den tid, ifrågavarande
abonnemang omfatta, fortgå i enahanda ordning, som i afseende å genom
postverket förskrifna tidningar iakttages.
Mom. 2. Skulle tidning upphöra att vidare utgifvas, innan den tid
tilländagått, för hvilken abonnemang därå vid postanstalt skett, äger abon¬
nenten att å postanstalten vid anmälan återbekomma så mycket af den
erlagda befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt kvartal af den
efter tidningens upphörande återstående abonnemangstiden.
Mom. 3. För den förlust, som i öfrigt drabbar abonnent genom
upphörande af tidning, hvarå abonnemang vid postanstalt ägt rum, ikläder
sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande det dock vederbörande
posttjänstemän att lämna abonnenten allt det biträde, som skäligen kan
ifrågakomma, för att han må komma i åtnjutande af den ersättning, som
i dylikt fall möjligen kan erhållas.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
15
Särskilda kommitterades förslag.
§ 11-
Mom. 1. Varda tidningsexem-
plar, som blifvit i annan ordning än
genom postanstalt förskrifna, af
vederbörande utgifvare till post¬
anstalt i den ort, där tidningen ut-
gifves, aflämnade till postbehandling
såsom korsbandsförsändelser, må,
efter anmälan af utgifvaren, post-
befordringsafgiften beräknas efter
sammanlagda vikten af de på en
gång till postbehandling aflämnade
försändelser; och skall i sådant fall
afgiften utgöra för hvarje vikt af
ett kilogram:
l:o) för tidning, som utkommer
mer än 7 gånger i veckan, 10 öre;
2:o) för tidning, som utkommer
6 eller 7 gånger i veckan, 12 öre; samt
3:o) för tidning, som utkommer
mindre ofta, 15 öre.
Postbefordringsafgift enligt dessa
grunder må, hvar gång tidningar
aflämnas till postbehandling, ej be¬
räknas för mindre vikt än två kilo¬
gram.
Vikten beräknas i kilogram och
hektogram. Uppkomma vid vågning
delar af hektogram, afrundas dessa
uppåt till helt hektogram.
Vid afgiftens erläggande böra
uppkommande delar af kilogram af-
jämnas till närmast högre helt eller
hälft kilogram, äfvensom bråkdelar
af öre afrundas uppåt till helt öretal.
Generalpoststyrelsens förslag.
§ 11.
Mom. 1. Varda tidning sexemplar
af vederbörande utgifvare — — —
— — till postbehandling aflämnade
försändelser; och skall i sådant fall
afgiften utgöra 12 öre för hvarje vikt
af ett kilogram.
Postbefordringsafgift----
— — — — — — — två kilo- *
gram.
Vid bokföring af vikten beräknas
densamma i kilogram och hektogram.
Uppkomma-----—----
— — helt hektogram.
Vid afgiftens — — — — —
helt öretal.
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
Särskilda kommitterades förslag.
Mom. 2. Där i särskilda fall
Kungl. Maj:t finner omständigheterna
sådant föranleda, må de i moment 1
af denna paragraf stadgade villkor
tillämpas äfven i afseende å tid-
ningsexemplar, som af annan än
vederbörande utgifvare aflämnas till
postbehandling såsom korsbandsför-
sändelser.
Mom. 3. Den, som, i syfte att
undandraga postverket inkomst, till
postbebandling enligt de här ofvan
i denna paragraf stadgade villkor
aflämnar försändelser, hvilka uppen¬
barligen icke böra komma i åtnju¬
tande af sådan postbehandling, vare
förfallen till böter från och med
5 till och med 50 kronor.
Mom. i. Aflämnas tidningsexem-
plar i annan ordning, än som i
moment 1 af denna paragraf stad¬
gas, till postbefordran såsom kors-
bandsförsändelser, skall för hvar
särskild försändelse, ehvad denna
utgöres af ett eller flera exemplar
* af samma eller olika tidningar, be¬
for dr in gsaf giften utgöra 1 öre för
hvar vikt af 50 gram eller del af
50 gram, dock att afgiften för hvarje
försändelse ej må understiga 2 öre,
om försändelsen å postanstalt be¬
handlas utan att med post eller af
landtbrefbärare fortskaffas, samt i
andra fall 4 öre.
Mom. 5. I öfrigt varda å tid¬
ningar, som aflämnas till postbefor-
Generalpoststyrelsens förslag.
Mom. 2. Där i särskilda--
— — — — såsom korsbandsför-
sändelser.
Mom. 3. Den, som, — — —
— — — 50 kronor.
Mom. 4. I öfrigt varda---
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
17
Särskilda kommitterades förslag.
dran såsom korsbandsförsändelser,
tillämpade de bestämmelser, som i
allmänhet gälla för befordran af
sistnämnda försändelser, med undan¬
tag likväl för hvad rörande högsta
vikten för hvar särskild försändelse
finnes föreskrifvet,
§ 12.
Mom. 1. Såsom bilaga till tid¬
ning kan oinbundet tryckalster vinna
postbefordran enligt de villkor, som
här nedan i denna paragraf stadgas.
Mom. 2. Å tryckalster, hvilket
är afsedt att såsom tidningsbilaga
postbefordras, skall finnas i tryck
angifvet, att det utgör bilaga till
den tidning, som det åtföljer; och
skall i tidningen vara infördt till¬
kännagifvande därom, att bilagan
åtföljer densamma.
Vid aflämnande till postbehand¬
ling bör bilaga vara inlagd i det
tidningsexemplar, till hvilket bila¬
gan hör.
Med hvarje särsldldt tidnings¬
exemplar kunna följa flera bilagor,
dock ej mer än ett exemplar af
en och samma bilaga.
Mom. 3. Följande bilagor skola,
när de utan särskild betalning ut¬
öfver prenumerationspriset åtfölja
tidning till alla dess abonnenter,
och under villkor att de vid afläm¬
nande till postbehandling icke hafva
ett format, som är afsevärdt större
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami.
Generalpoststyrelsens förslag.
— — — — — — — — finnes
föreskrifvet.
§ 12.
Mom. 1. Såsom — — — —
— — —----stadgas.
Mom. 2. k tryckalster, — —
samma bilaga.
Mom 3. Följande bilagor —
1 Afd. 26 Häft.
3
18
Bevillningsutskottets Betänkande Av o 32.
Särskilda kommitterades förslag.
än det format, hvari hufvudnumret
aflämnas till posten, anses såsom
delar af tidningen och följaktligen
utan särskild afgift med posten be¬
fordras, nämligen:
l:o) planscher, kartor och andra
dylika bilagor, hvilka utgöra för¬
klaring af eller eljest tydligen hän¬
föra sig till innehållet i den tidning,
som de åtfölja; samt
2:o) bihang, hvilka äro utgifna
af tidningens redaktion för att ut¬
göra tillägg till eller fortsättning af
det tidningsnummer, som de åtfölja;
dock med förbehåll att dessa bihang
skola vara tryckta å samma ort som
hufvudnumret.
Mom. 4. I öfriga fall bör för
tryckalster, hvilka äro afsedda att
vinna postbefordran såsom bilagor
till tidning, som skall med posten
försändas antingen efter förskrifning
genom postanstalt eller på de vill¬
kor, som i § 11 mom. 1 stadgas,
till postkassan erläggas en särskild
afgift, hvilken för hvarje exemplar
af sådan bilaga beräknas till 1/i öre
för hvar vikt af 25 gram eller del
af 25 gram; dock att, där i sär¬
skilda fall omständigheterna sådant
föranleda, generalpoststyrelsen äger
medgifva, att bilaga må jämte den
tidning, till hvilken den hör, post-
befordras antingen utan särskild
godtgörelse eller mot lägre post-
befordringsafgift än den, som skolat
, Generalpoststyrelsens förslag.
hufvudnumret.
Mom. 4. I öfriga fall — - —
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
19
Särskilda konmitterades förslag.
erläggas med tillämpning af hvad
sålunda blifvit stadgadt.
Där vid beräkning af afgift en¬
ligt detta moment uppkomma bråk¬
delar af öre, afrundas dessa uppåt
till helt öretal.
Mom. 5. Särskild postbefordrings-
afgift erlägges icke för:
1 :o) bilagor till tidningar, hvilka
postbefordras såsom korsbandsför-
sändelser, enligt hvad i § 11 mom.
4 stadgas;
2:o) tidningsbilagor, hvilka en¬
dast afse abonnemang å den tidning,
de åtfölja;
3:o) sådana officiella berättelser
eller meddelanden, som enligt Kungl.
Maj:ts föreskrift med Post- och In¬
rikes tidningar utdelas till allmän¬
heten.
§ 13.
Där till vinnande af snabbare
postbefordran så är nödigt, vare ut¬
gifvare af tidning berättigad att å
annan tid än den, då postanstalten
å utgifningsorten hålles öppen för
allmänheten, därstädes till postbe¬
fordran aflämna exemplar af tidnin¬
gen. Om sådant aflämnande sker
för tidningens befordran med post¬
lägenhet, som afgår å annan tid än
söckendagar mellan kl. 7 f. m. och
10 e. in., skall till postverket er¬
läggas en särskild afgift, hvilken,
hvad angår tidning, som sålunda af-
Generalpoststyrelsens förslag.
helt öretal.
Mom. 5. Särskild postbefordrings-
afgift erlägges icke för:
l:o) tidningsbilagor, hvilka en¬
dast afse abonnemang å den tidning,
de åtfölja;
2:o) sådana officiella berättelser
eller meddelanden, som enligt Kungl.
Maj:ts föreskrift med Post- och In¬
rikes tidningar utdelas till allmän¬
heten.
§ 13.
Bär till vinnande af snabbare
postbefordran utgifvare af tidning
anmäler sig önska att å annan tid
än den, då postanstalten å utgifnings¬
orten hålles öppen för allmänheten,
därstädes till postbefordran aflämna
exemplar af tidningen, • är sådant
medgifvet mot skyldighet för utgifva-
ren att därför erlägga till postverket
en särskild afgift, hvilken hvad angår
tidning som sålunda aflämnas sex eller
flera gånger i veckan, utgör, efter
helt år räknadt, för ett antal af högst
fem hundra exemplar 500 kronor och
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
20
Särskilda kommitterades förslag.
lämnas sex eller flere gånger i vec¬
kan, må utgöra, efter helt år räk-
nadt, för ett antal af högst fem
hundra exemplar 500 kronor och
för hvarje Överskjutande antal af
högst ett hundra exemplar 50 kro¬
nor, men för tidning, som aflämnas
mindre ofta än sex gånger i veckan,
minskas i förhållande därtill.
Efter pröfning, huruvida och i
hvad mån ett dylikt medgifvande
åt tidningsutgifvare kan medföra
olägenhet för posttjänsten eller för¬
anleda tillökning i vederbörande
postanstalts personal, äger general¬
poststyrelsen bestämma, om och på
hvilka villkor befrielse från eller
nedsättning i ofvannämnda afgift
kan tidningens utgifvare beviljas.
Gener alpoststyrelsens förslag.
för hvarje öfver skjutande antal af
högst etthundra exemplar 50 kronor,
men för tidning, som aflämnas min¬
dre ofta än sex gånger i veckan, min¬
skas i förhållande därtill.
Efter pröfning, huruvida och i
hvad män ett dylikt medgifvande åt
tidningsutgifvare kan medföra olägen¬
het för posttjänsten eller föranleda till¬
ökning i vederbörande postanstalts
personal, äger generalpoststyrelsen
emellertid bestämma, om och på hvilka
villkor befrielse från eller nedsättning
i ofvannämnda afgift kan tidningens
utgifvare beviljas.
§ 14.
Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler, som
för behörig tillämpning af de här ofvan gifna föreskrifter kunna finnas
erforderliga.
Nu gällande bestämmelser i detta ämne innefattas, såsom redan förut
anmärkts, i kungl. kungörelsen den 11 maj 1883 med däri år 1891 vid¬
tagna ändringar. Dessa bestämmelser afse först och främst afgiften för tid¬
ningar, som abonneras genom postverkets försorg, och för bilagor till
dylika tidningar, vidare afgiften för tidningskorsband samt slutligen resti¬
tution af tidningsmedel. Hufvudprinciperna för denna lagstiftning infördes
genom kungl. kungörelsen den 18 oktober 1872, hvilken kungörelse trädde
i kraft den 1 januari 1873. Före denna tid utgick afgift till staten
i form af stämpel, som drabbade alla tidningar, vare sig dessa postbefor-
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
drades eller ej. De principer, som genom 1872 års kungörelse vunno
insteg i vår lagstiftning, äro hvad angår postabonnerade tidningar, följande.
Vid prenumeration af tidning genom postverkets försorg erlägges,
förutom prenumerationsafgift, en särskild i viss procent af prenumerations¬
priset beräknad afgift för postbefordran af tidningen. Sistnämnda afgift
iippgår för närvarande till 20 procent af prenumerationspriset för tidning,
som utkommer mer än en gång i veckan, och 10 procent af samma pris
för tidning, som utkommer en gång i veckan eller mindre ofta. Vidare
finnas i afseende på postbefordringsafgiften bestämmelser, att densamma
icke må öfverstiga vissa belopp, beroende på tidningens ytinnehåll, äfven¬
som föreskrift, att för hvar gång prenumeration sker genom posten post¬
befordringsafgiften icke må understiga visst belopp, 20 öre. Sistnämnda
bestämmelse afser bland annat att förekomma, att sådana tidningar, för
hvilka prenumerationsafgift icke utgår, varda genom postens försorg befor¬
drade utan särskild befordringsafgift. De ofvan anmärkta afgifterna om
20 resp. 10 procent af prenumerationspriset hafva gällt sedan år 1884.
Före detta år voro ifrågavarande afgifter något högre, enligt kungl. kun¬
görelsen den 2 maj 1879. Dessförinnan utgingo afgifterna med samma
belopp som nu. Den höjning, som beslöts ar 1879, hade sin orsak i
det mindre gynnsamma ekonomiska resultat, poströrelsen lämnat under
senare hälften af 1870-talet.
I afseende på utvecklingen af postverkets tidningsrörelse, efter det
1888 års kungörelse trädt i kraft, tillåter sig utskottet hänvisa till de två
diagram, hvilka i aftryck äro detta betänkande bilagda. Af dessa diagram
framgår, hurusom, tidningsrörelsen i afsevärd grad ökats. Enligt hvad
diagrammet n:o 1 utvisar, beräknades år 1884 antalet genom postverket
prenumererade exemplar af tidningar till 28 millioner, och ar 1902 hade
denna siffra nått upp till nära 150 millioner. Antalet arsexemplar ut¬
gjorde år 1884 277,000 och år 1901 — någon uppgift för år 1902
finnes ännu icke — öfver 1,000,000.
Ser man åter på postverkets inkomster af tidningsrörelsen under
denna tid, finner man, att dessa ingalunda stå i relation till den ökade
rörelsen. Inkomsterna — med hänsyn endast till tidningsrörelsen ut¬
gjorde år 1884 214,000 kronor och år 1901 — uppgift för år 1902
saknas ännu — 563,000 kronor. Det visar sig således, att rörelsen växt
afsevärdt fortare än inkomsterna. Då postbefordringsafgifterna äro beroende
på tidningarnas prenumerationsafgifter, framgår häraf äfven, att, pa sätt
samma diagram jämväl utvisar, dessa senare icke heller vuxit i förhål¬
22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
lande till rörelsen. Härvid må dock ihågkommas, att inkomsterna af pre-
numerationsmedel i flere fall äro af mindre betydelse för tidningarna, enär
dessa hafva sina hufvudsakligaste inkomster af annonsmedel.
Jämför man postverkets tidningsrörelse med poströrelsen i öfrig!, i
hvilket afseende utskottet tillåter sig att hänvisa till förut omförmälda,
med n:o 2 betecknade diagram, finner man, att antalet öfriga försändelser
från att år 1884 hafva utgjort 58,8 millioner år 1901 ökats till 160,3
millioner, samt att inkomsterna under denna tid ökats från 5,88 mil¬
lioner kronor till 12,28 millioner kronor. Å nämnda diagram förekom¬
mer vidare en uppgift om antalet postförsändelser, som kunna befordras
för 1 krona. År 1884 utgjorde detta antal af postabonnerade tidningar
181 nummerexemplar och af andra försändelser än tidningar endast 9,7
stycken. År 1901 uppgick antalet tidningar till 251 nummerexemplar,
eller hade med andra ord nära nog fördubblats, under det motsvarande
siffra för andra försändelser uppgick till 13 stycken, utvisande en ökning
af allenast något mer än en tredjedel. Då, enligt hvad här ofvan anförda
siffror utvisa, en ganska afsevärd skillnad förefinnes mellan postverkets
inkomster af tidningsrörelsen och af andra försändelser, ligger det nära
till hands att antaga, att inkomsterna af tidningsrörelsen i själfva verket
icke svara mot utgifterna därför. Enligt en af de särskilde kommitterade för¬
anstaltad, på generalpoststyrelsens beräkningar grundad utredning beträf¬
fande postverkets utgifter för tidningsrörelsen under år 1898, uppgingo de¬
samma till öfver en och en half million kronor, under det att, såsom förut
nämnts, inkomsterna för samma tid belöpte sig till omkring 465,000 kronor.
Det arbete, den ifrågavarande rörelsen förorsakar postverket, är i
själfva verket mycket omfattande. Genom postverkets försorg utgifves en
särskild taxa, upptagande samtliga tidningar, hvarå prenumeration får
äga rum, äfvensom därför bestämda priser. Med tillhjälp af denna taxa
kan allmänheten hos postverket rekvirera de tidningar, den önskar.
Samtliga afgifter erläggas till postverket, som därefter utbetalar pre-
numerationsmedlen till de olika tidningarna. Vederbörande tidningsutgif-
vare hafva endast att efter postens beställning låta aflämna tidningarna
på postkontoren — hvilket mången gång sker direkt från tryckeriet
och utan att tidningarna ens hunnit vikas —, hvarefter postverket till¬
ser, att de komma allmänheten till hända. I betraktande af allt detta,
äfvensom af det utrymme, som erfordras för förvaring och transport af
dessa synnerligen skrymmande försändelser, torde det ligga i öppen dager,
att utgifterna för tidningsrörelsen uppgå till ganska afsevärda belopp. Den
Bevillningsutskottds Betänkande K:o 32. 23
ofvan angifna slutsumman af något öfver en och en half million kronor
fördelar sig på följande sätt: till personalen 702,000 kronor, kostnader
för transport 735,000 kronor samt diverse utgifter 119,000 kronor.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt framgår, att för att söka utjämna
det antydda missförhållandet mellan inkomsterna och utgifterna för post¬
verkets tidningsrörelse en höjning af postbefordringsafgifterna torde böra
äga rum. I sammanhang härmed torde emellertid också själfva beräk¬
ningsgrunden för dessa afgifter böra förändras. Det har nämligen visat
sig, att de nuvarande procentuella afgifterna icke följa tidningsrörel-
sens utveckling. Tack vare annonser och liknande inkomstkällor hafva
tidningarna kunnat betydligt nedsätta prenumerationsprisen, hvilket åter
haft till följd, att äfven postbefordringsafgifterna blifvit mindre. Helt
andra förhållanden rådde, då i början af 1870-talet de procentuella af¬
gifterna infördes. Något utveckladt annonssystem hade då ännu ej vunnit
insteg, utan svarade tidningarnas nummerantal och vikt något så när mot
prenumerationspriset. Då befordringsafgiften beräknades efter detta pris,
stod också den ersättning, som till en början kom postverket till del,
i rimligare proportion till postverkets arbete, än för närvarande är fallet.
En annan och betydelsefullare olägenhet med nu gällande afgifter
är, att de ställa sig synnerligen orättvist för olika tidningar. Så betalar
till exempel en dyrbarare tidning en emot prenumerationsafgiften svarande
högre postbefordringsafgift, äfven om det besvär, den bereder postverket,
måhända är långt mindre än det, som förorsakas af en tidning med be¬
tydligt mindre prenumerationsafgift och följaktligen äfven mindre post¬
befordringsafgift .
Kommitterade, som funno angeläget att erhålla kännedom om de åsik¬
ter och önskningar, hvilka i afseende å postverkets tidningsrörelse gjorde
sig gällande bland tidningsutgifvarne i olika delar af landet, lämnade för
sådant ändamål åtskilliga korporationer af tidningsmän tillfälle att yttra
sig i ämnet. Af de yttranden, som med anledning häraf koinino kom¬
mitterade till hända, syntes framgå ej mindre att inom tidningsmannakretsar
allmänt rådde den önskan, att postverket fortfarande skulle förmedla tid-
ningsabonneinang, än äfven att postverket vore berättigadt till full ersätt¬
ning för de utgifter, som därmed vore förenade. Då dessa yttranden af-
gåfvos, förelåg emellertid ännu icke den af generalpoststyrelsen verkställda
kostnadsberäkning. I betraktande af de betydliga belopp, denna beräkning
utvisade, funno sig kommitterade icke kunna ifrågasätta en sådan förhöj¬
ning i postafgifterna, att de beräknade kostnaderna blefve till fullo ersatta,
24
Bevillningsutskottets Betänkande N;o 32.
utan ansågo kommitterade, att denna höjning borde begränsas till hvad
som å ena sidan kunde i någon mån motsvara postverkets behof af ökade
inkomster för tidningsrörelsen och å andra sidan, med hänsyn till de för¬
hållanden, som utvecklat sig i skydd af de nuvarande bestämmelserna i
ämnet, borde kunna genomföras utan att alltför mycket försvåra tidnin¬
garnas spridning.
Under sådana förhållanden funno sig kommitterade icke kunna för¬
orda större höjning än som motsvarade 70 procent af de afgifter, som
tidningarna för närvarande betala, en visserligen i och för sig ej obetyd¬
lig, men i förhållande till utgiftssumman dock ganska låg siffra.
För att söka afhjälpa de olägenheter, som med nu gällande bestäm¬
melser uppstått med afseende på postverkets tidningsrörelse, hafva kom¬
mitterade, enligt hvad ofvan anförts, haft att tillse, icke blott att post¬
verket bereddes ökade inkomster, utan äfven att grunden för afgifternas
beräkning blefve sådan, att desamma mera rättade sig efter det arbete
och besvär, som förorsakades postverket. Ur denna synpunkt hafva kom¬
mitterade föreslagit införandet af två särskilda afgifter, en förskrifnings-
afgift och en posibefordringsafgift, af hvilka den förra skulle utgöra er¬
sättning för rekvisition af tidningarna äfvensom för emottagande och utbe¬
talande af de influtna prenumerationsmedlen, och den senare vara godt-
görelse för expedierande och befordring af tidningarna.
I afseende på till en början förskrifningsafgiften ansågo kommitterade
denna böra utgå med samma belopp för samtliga abonnemang, oafsedt
den tid, abonnemanget omfattade, och utan hänsyn till den betingade pre-
numerationsafgiften. Ifrågavarande afgift föreslogs af kommitterade skola
utgöra 10 öre för abonnemang. Vid sidan af denna afgift ansågs post¬
verket jämväl berättigadt att uppbära en särskild afgift, afsedd att utgå i
förhållande till priset för tidningen; och föreslogs sistnämnda afgift skola
utgöra 2 procent af vederbörande tidnings pris hos utgifvaren. Att på
detta sätt i viss mån bibehålla en procentuell afgift ansågs af kommitte¬
rade vara lämpligt ej blott från synpunkten af en öfvergångsbestämmelse
från det procentuella systemet, utan äfven med hänsyn till postverkets olika
ansvar för de medel, som uppbäras för en dyrare tidning, än för dem,
hvilka härflyta från en billigare.
Med stöd af förefintliga uppgifter om antalet prenumeranter år 1898
beräknades af kommitterade denna förskrifningsafgift, i hvilken jämväl
borde inbegripas den särskilda procentuella afgiften, komma att inbringa
en sammanlagd inkomst af omkring 190,000 kronor.
'•Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
25
Beträffande åter postbefordringsafgiften skulle, enligt kominitterades
uppfattning, denna afgift uteslutande grunda sig på tidningarnas nummer¬
antal och vikt, af hvilka båda faktorer postverkets bestyr med tidningar¬
nas försändande och tillhandahållande till vederbörande adressater hufvud¬
sakligen berodde. Det vore nämligen uppenbart, att ju flera nummer
funnes att befordra, desto mer omfattande blefve arbetet därmed, äfven¬
som att ju mer tidningarna vägde, desto större blefve postverkets utgifter
för transport på järnväg och landsväg. Afgiften skulle således samman¬
sättas af en nummerafgift och en viktafgift, hvilka båda afgifter kommit-
terade ansågo böra bestämmas uteslutande med hänsyn till de inkomster,
som borde beredas postverket af tidningsrörelsen; och ansågs därvid pro¬
portionen mellan sagda afgifter böra bestämmas så, att viktafgiften blefve
jämförelsevis mindre betungande än nummerafgiften, enär, enligt kommit-
terades uppfattning, postverkets arbete med tidningarnas försändande och
utdelande hufvudsakligen rättade sig efter antalet nummer och endast i
mindre mån efter tidningarnas vikt. Efter öfvervägande af de på denna
fråga inverkande omständigheter beslöto kommitterade föreslå, att nummer¬
afgiften måtte bestämmas till 12 öre för hvarje nummer i veckan och
viktafgiften till 6 öre för hvarje kilogram af tidningens årsvikt. Enligt
verkställda beräkningar skulle då nummerafgifterna för år 1898 hafva in-
bragt omkring 270,000 kronor och viktafgifterna omkring 250,000 kro¬
nor, eller tillsammans med förskrifningsafgifterna något öfver 700,000
kronor, motsvarande, såsom förut anmärkts, en förhöjning af 70 procent.
Denna höjning fann emellertid generalpoststyrelsen vara alltför obe¬
tydlig; och ansåg styrelsen för sin del, att någon mindre höjning än 50
procent utöfver den af kommitterade föreslagna icke kunde förordas. Ifråga¬
varande afgifter skulle då utgöra, nummerafgiften 18 öre för hvarje num¬
mer och viktafgiften 9 öre för kilogram. Inkomsterna af dessa afgifter
tillika med förskrifningsafgiften beräknades af generalpoststyrelsen till
inemot 1,000,000 kronor, motsvarande en förhöjning med omkring 130
procent af de nuvarande afgifterna.
Tidningsutgifvareföreningen har i allmänhet ställt sig på kommitte-
rades ståndpunkt utan att likväl vilja bibehålla de procentuella afgif¬
terna, hvaraf inkomsterna för år 1898 af kommitterade beräknats till
60,000 kronor.
I betraktande af den utaf kommitterade föreslagna, ej oväsentliga
höjningen i afgifterna för postabormerade tidningar ansågo emellertid
kommitterade det vara angeläget att jämväl bereda tidningarna utväg att
Bih. till Riksd. Fiol. 1903. 5 Sami. 1 Afd 26 Häft. 4
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.
på annat sätt och mot billigare afgift befordras med posten. Kommitte-
rade fäste då sin uppmärksamhet vid den befordring, som äger rum i
Norge. Där ombestyra vederbörande tidningsutgifvare själfva tidningarnas
spridning och upptagandet af prenumerationsafgifter. Vid tidningarnas afläm-
nande till posten äro de särskilda exemplaren i regel försedda med fullstän¬
diga adresser och sådana, som skola befordras till samma ort, sammanslagna
i buntar eller paket. Samtliga tidningsexemplaren vägas tillsammans, hvar¬
efter eu viss afgift beräknas för den sammanlagda vikten af de på detta
sätt expedierade tidningarna. Expeditionen blifver härigenom synnerligen
snabb, och metoden anses i Norge fördelaktig såväl för postverket som
ock för tidningarna och allmänheten.
Då därigenom äfven bereddes möjlighet att tillmötesgå tidningarnas
kraf på snabbare expedition, ansågo sig koinmitterade böra föreslå in¬
förandet af en liknande metod här i Sverige genom rätt att använda s.
k. utgifvarekorsband. I likhet med hvad som är fallet i Norge, skulle
tidningsutgifvarne själfva ombesörja tidningarnas spridning äfvensom upp¬
tagandet af prenumerationsafgifterna. Postbefordringen åter skulle post¬
verket åtaga sig och söka att göra denna så billig och bekväm som
möjligt. Tidningarna skulle aflämnas inbuntade i högar och vägas till¬
sammans, till skillnad mot öfriga korsbandsförsändelser, hvilka vägas
hvar för sig, därigenom expeditionen fördröjes. Att tidningarna sålunda
finge aflämnas inbuntade och vägas på en gång vore af stor betydelse, i
synnerhet för de dagliga tidningarna, enär tiden för deras postbehandling
därigenom kunde betydligt förkortas.
Beträffande den afgift, som borde föreskrifvas för dessa utgifvare-
korsband, ansågs denna böra uteslutande hänföra sig till tidningarnas
vikt och icke till antalet nummer, hvilket senare nämligen skulle komma
att fördröja expeditionen. Denna viktafgift skulle, enligt hvad kommit-
terades flertal ansåg, bestämmas efter samma grunder som afgiften för
vanliga tidningskorsband. Sistnämnda afgift hade städse satts något lägre
än afgiften för postabonnerade tidningar, enär postverkets utgifter för
korsbanden vore mindre. Kommitterade beräknade då de belopp för kilo¬
gram, som för de olika tidningarna skulle motsvaras af afgifterna för
postabonnerade tidningar. Härvid visade sig emellertid ganska stora skilj¬
aktigheter i afgifterna för tidningar med olika antal nummer. Tidningar
med lägre antal nummer hafva nämligen i allmänhet proportionsvis högre
postafgift än tidningar, som utkomma oftare. Vid sådant förhållande an¬
sågo kommitterade, att olika afgifter borde införas, en för tidningar,
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 27
som utkomma oftare, såsom de dagliga tidningarna, samt en annan och
högre afgift för sådana, som utkomma mindre ofta. Härför talade äfven,
enligt kommitterades mening, den omständigheten, att de oftare utkom¬
mande tidningarna vålla postverket relativt mindre besvär än de tid¬
ningar, som utkomma mindre ofta. För de förra har nämligen postverket
inrättat sig en gång för alla, hvaremot för de senare ofta särskilda an¬
stalter måste vidtagas, hvilka vålla* postverket ökning i arbete och om¬
kostnader.
I afseende på denna punkt uppnåddes bland kommitterade icke full
enighet, i det två af kommitterade funno det olämpligt att för dessa ut-
gifvarekorsband föreskrifva olika afgifter. De förmenade nämligen, dels
att svårigheter skulle komma att uppstå vid expeditionen, dels ock att en
dylik bestämmelse vore principiellt oriktig och att i följd häraf utgifvare-
korsband icke skulle komma till någon användning. Äfven generalpost¬
styrelsen och tidningsutgifvareföreningen biträdde denna afvikande mening.
Såsom förut antydts omfatta nu gällande bestämmelser äfven afgitten
för tidningar, hvilka försändas som vanliga korsband. Enligt kungl. kun¬
görelsen den 21 maj 1891 är denna afgift bestämd till 1 öre för hvar
vikt af 50 gram, men med en minimiafgift af 4 öre för försändelser till
annan ort och 2 öre för lokalförsändelser. Härutinnan föreslogo kommit¬
terade icke någon förändring, hvaremot generalpoststyrelsen ansåg dessa
s. k. vanliga tidningskorsband, hvilka vållade postverket ej ringa besvär,
blifva öfverflödiga, därest man bestämde sig för införandet af s. k. utgif-
varekorsband. Häremot invändes från tidningsutgifvareföreningens sida, att
genom borttagandet af dessa s. k. vanliga tidningskorsband afgifterna
komme att väsentligt ökas för s. k. returtidningar eller sådana, som af
abonnentsamlare icke varit använda. Denna fråga syntes för öfrigt nära
sammanhänga med frågan om portot för trycksaker. Så länge detta vore
så högt, som nu är fallet, skulle nämligen för dem, hvilka begagna sig
af tidningskorsband, borttagandet af dessa särskilda tidningskorsbandsporton
vålla ej ringa olägenhet.
Af den redogörelse, som här ofvan blifvit lämnad, framgår, att den
ersättning, som med stöd af nu gällande bestämmelser utgår till postver¬
ket för dess befattning med tidningsrörelsen, icke är tillräcklig att be¬
tacka postverkets af bestyret med tidningarna föranledda utgifter. Krafvet
på ökad godtgörelse för postverkets bestyr med tillhandahållandet af
tidningar till allmänheten har äfven till fullo beaktats af åtminstone
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. ' 1
några af de tidningskorporationer, hvilka haft tillfälle att till|kommitte-
rade afgifva yttrande i frågan.
Då emellertid, på sätt af ofvanstående redogörelse jämväl framgår,
ärendet är beroende på Kungi. Maj:ts pröfning, synes utskottet någon åt¬
gärd i det af motionären angifna syfte, om än en sådan åtgärd må vara
af behofvet påkallad, likväl icke för närvarande böra ifrågakomma.
Utskottet hemställer fördenskull,
att herr Nyströms ifrågavarande motion om höj¬
ning af postbefordringsafgifterna för inländska tidnin¬
gar icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 mars 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CAVALLI.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1903.