Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23. 1
N:o 23.
Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1902, kl. 2 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 13, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående anställande af kvinnor vid yrkesinspektionen.
Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr A. Hedin
väckt motion (n:o 194) har för sin del Andra Kammaren i enlighet
med hemställan af sitt andra tillfälliga utskott beslutat: Datt Andra
Kammaren måtte för sin del besluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida och vid
hvilka industriella företag kvinnlig yrkesinspektion är behöflig, huru denna
bör anordnas och hvilka kompetensvillkor sökande till inspektrisbefattning
bör uppfylla, samt att Kongl. Maj:t derefter ville till Riksdagen aflåta
den framställning, som undersökningen kan föranleda.»
Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna
hänvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:
((Utskottet har till förberedande behandling fått mottaga en inom
Andra Kammaren af herr A. Hedin väckt motion (n:o 194), hvari hem-
ställes, »att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
ville låta genom därtill förordnade personer, såväl kvinnor som män,
undersöka, vid hvilka industriella företag kvinnlig inspektion är be¬
höflig, huru denna bör anordnas för att motsvara sitt ändamål, hvilka
kompetens villkor sökande till inspektrisbefattning bör uppfylla, samt
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Höft. (N:o 23.) 1
Motionen.
Motionens
motivering.
■2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
att Kongl. Maj:t därefter till Riksdagen aflåter den framställning, som
undersökningen kan föranleda.»
I sin motivering för denna hemställan framhåller motionären, att
ett för arbetsförhållandenas utveckling under det sistförflutna århundra¬
det väsentligt och karaktäriserande faktum vore den inom industrien
ökade användningen af kvinnors och barns arbetskraft. Hvad särskildt
vidkomme kvinnornas fabriksarbete, lämnade en jämförelse mellan siff¬
rorna från officiella undersökningar i olika land vid olika tidpunkter
intet tvifvel därom, att inom arbetaremassan i dess helhet kvinnornas
procenttal ökades öfverallt, där någon kraftig rörelse i den industriella
verksamheten rådde.
Beträffande orsakerna härtill stämde de sakkunniges mening väl
öfver ens. Maskinerna hade väsentligen möjliggjort denna sakernas
gång, men den lägre aflöningsberäkningen för kvinnliga arbetskrafter
hade spelat den afgörande rollen. Äfven om en eller annan arbets¬
givare skulle af filantropiska bevekelsegrunder vara benägen för en
rörelse i motsatt riktning måste på grund’ af konkurrensens kraf en
dylik sträfvan stöta på stora vanskligheter och komma att stanna vid
enstaka försök.
Huruvida uti sammansättningen af Sveriges industriarbetare¬
befolkning proportionen mellan könen befunne sig i samma rörelse
vore ej för någon längre tid statistiskt ådagalagdt. Frihetstidens an¬
satser till eu svensk näringsstatistik hade nämligen blifvit i förtid
afbrutna, och hvad det gamla kommerskollegiet i samma väg åstad¬
kommit vore för ändamålet obrukbart. Sedan kollegiets statistiska ar¬
bete numera kommit under sakkunnig ledning, skulle man emellertid
snart få den förevarande frågan besvarad i hvad anginge ställningen
under ett antal år före och efter sekelskiftet. Förmodligen komme
svaret att bekräfta hvad den omedelbara iakttagelsen syntes gifva vid
handen, nämligen att sakernas gång här vore densamma som i de stora
industriländerna.
I alla händelser hade det industriella kviunoarbetet i vårt land
redan nått en högst betydande omfattning. Kommerskollegiets berättelse
om fabriker och handtverk år 1900 upptoge 265,479 manliga och kvinn¬
liga fabriksarbetare, hvaraf 216.485 manliga och 48,994 kvinnliga.
Till belysning af fördelningen efter kön på de tolf fabriksgrupperna
meddelade berättelsen eu procentisk sammanställning, hvaraf bland
annat syntes, att 81.5 4 procent vore af mankön och 18.4 6 procent af
kvinnkön. Mest användes kvinnlig arbetskraft inom textilindustrien,
där kvinnornas antal uppginge ända till 67.2 7 ”procent af hela arbetare-
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
numerären, minst åter inom maskinindustrien, där deras antal belöpte
sig endast till 1.6 8 procent. Samma berättelse upplyste, att af liandt-
verksindustriens personal under samma år 93.7 procent voro af man¬
kön och. 6.3 procent af kvinnkön.
Angående verkningarna ^ af den fortgående ökningen uti kvinnor¬
nas delaktighet i den industriella verksamheten kunde visserligen någon
osäkerhet och motsägelse märkas hos dem, som härom yttrade sig.
Detta vore emellertid sällsynta undantag; i allmänhet uttalade bedö-
marne starka farhågor för eu upplösande verkan på familjen och för
osedliga inflytelser samt — såsom dessa inflytelsers både förberedelse
och följd — råhet i tal och beteende hos dem, som äro eller skola
blifva mödrar och uppfostrarinnor. Erfarenheten hade ådagalagt, att
ju större användningen af maskiner och vid dem använda kvinnor i
en fabrik vore, ju mera påtagligt framträdde industrilifvets ogynnsamma
inverkningar på ifrågavarande kvinnors seder och sinnelag.
I detta hänseende åberopar sig motionären särskildt på en synner¬
ligen intressant skrift af en tysk dam, hvilken under en längre tid i
förklädnad lefvat tillsamman med industriarbetande kvinnor inom olika
fack och därvid vunnit omedelbar och förtrolig kännedom om deras
förhållanden (3 V2 Monate Fabrik-Arbeiterin. Eine praktische Studie
von Från D:r Minna Wettstein-Ädelt). I förbigående omnämnande de
skildringar häri lämnas af »sedliga förhållanden», »äktenskapet», »bo¬
städer och sofställen», de förhållanden som nödens inträde medför i
arbetarehemmen med deras stora barnskaror, barnens lott att under
båda föräldrarnas frånvaro »uppfostras på gatan» med mera dylikt,
hvilket är att räkna till de allmännare följderna af hustrurnas fabriks¬
arbete, anför motionären ur denna skrift följande uttalande: »Ju gröfre
och tyngre arbetet var, dess råare voro också människorna. Alla de
flickor, med hvilka jag arbetade i handsk- och strumpfabriker, voro i
sitt beteende liksom i klädsel grundolika dem, som förrättade maskin¬
arbete. Kronan på förkroppsligandet af all sedlig råhet fann jag hos
arbeterskorna i spinnerier; så otroliga ting, som jag där uppleft och
hört, hade jag dittills ej hållit för möjliga.»
I samma mån som det industriella kvinnoarbetets omfattning
ökades och blicken öppnades för de vådor, som därmed följde, blefve
det enligt motionärens mening uppenbart, att den offentliga yrkes¬
inspektionen ej kunde undvara kvinnliga ledamöter.
Det allmänna skälet för fabriksinspektionens behof af kvinnliga
granskare, där arbetarepersonalen bestode^ej blott af män, kunde ut¬
tryckas så, att många förhållanden, som borde vara föremål för inspek^
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
törens uppmärksamhet, lika naturligt undandroge sig denna, som de
själffallet skulle blifva föremål för inspektrisens, samt att andra för¬
hållanden vore af den beskaffenhet, att de af en kvinnlig arbetare¬
personal näppeligen kunde påpekas för och anförtros åt en manlig
inspektör, medan de däremot utan tvekan skulle af arbeterskan med¬
delas åt en granskare af hennes eget kön. Därjämte skulle man genom
kvinnliga inspektriser vinna möjlighet att lära känna de kvinnliga ar¬
betarnas mening om lagstiftarens förfoganden, hvilka lätt kunna för¬
fela sitt välmenande syfte, emedan den manlige lagstiftaren af gammal
fördom och vana aldrig tycker sig behöfva förvissa sig om sin kvinn¬
liga klientels åsikt eller af obekantskap med de faktiska förhållandena
ej rätt fattar dennas mening och önskan. De manliga arbetarne för-
stode att göra bekant hvad de önska, medan de kvinnliga däremot
gärna tege inför eu inspektör. Härutinnan skulle inspektrisen blifva
den behöfliga mellanhanden.
I utlandet vore dessa skäl till rätt betydande omfång erkända och
beaktade. Motionären hänvisar i fråga härom till franska, engelska
och tyska författare i ämnet, hvilka vore ense därom, att lagbestäm¬
melser till de kvinnliga industriarbetarnas skydd föga gagna, i fall
kvinnor ej tillerkännas del i öfvervakandet af bestämmelsernas efter¬
lefnad. De iakttagelser, som den ofvan omnämnda tyska författarinnan
gjort, hade ådagalagt, att där mäns bemödanden förblifvit alldeles gagn¬
lösa, arbeterskorna visat sig mottagliga för inverkningar från kvinnors
sida, samt att det påståendet vore oriktigt, att »en kvinna aldrig hade
någon aktning för en person af hennes kön, utan blott respekterade
den fysiska öfvermakten». Eu inspektris skulle, sedan förtroende mellan
henne och arbeterskorna uppkommit, kunna med vänskapsfull råd och
anvisningar fullständiga den reglementariska inspektionen' med dess
möjligen vanemässiga, stereotypa frågor och svar.
På grund af nu antydda skäl hade man inom flera land funnit
sig föranlåten att vid sidan af de manliga yrkesinspektörerna anställa
äfven kvinnliga. Så i Frankrike, Danmark, England, Förenta staterna,
Kanada, Holland och Tyskland.
Med kvinnors anställning vid fabriksinspektionen i Frankrike för-
hölle det sig enligt för motionären tillgängliga uppgifter vid midten af
september 1899 på följande sätt. De 11 inspektionskretsarna under
hvar sin inspektionschef voro delade i flera eller färre sektioner. I
första kretsen, delad i 15 sektioner med 15 inspektörer, voro därjämte
anstälda 13 inspektriser. I andra, tredje och fjärde kretsarna funnos
endast inspektörer, i femte kretsens tionde sektion en inspektris samt
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
i de återstående sex kretsarna 35 inspektörer och 6 inspektriser. An¬
märk ningsvärdt vore äfven, att den nuvarande handelsministern tilldelat
en kvinna en af de 4 platser i »det högre arbetsrådet», hvilka han
haft att besätta.
I Danmark stadgade den från och med innevarande års början
gällande »Lov om Arbejde i Fabrikker og dermed ligestillede Virk-
somheder samt det offent liges Tilsyn dermed» af den 11 april 1901, att
ledningen af inspektionen uppdrages åt en direktör med biträde af en
»social-ekonomiskt bildad» sekreterare och en »teknisk» expeditions-
fullmäktig, samt att under denna centralmyndighet för inskpektionen
tillsättes »det behöfliga antalet manliga eller kvinnliga f inspektörer»;
att bestämmelse om antalet träffas genom de årliga finanslagarna; och
att, tills sådan bestämmelse blifvit träffad, inrikesministern äger utnämna
intill 20 inspektörer. Från och med detta års början är en kvinnlig
inspektör anställd, »den första arbetsinspektrisen i Skandinavien».
Enligt af motionären meddelade uppgifter funnes i England (år
1892) 1 första inspektris och 7 inspektriser, i Förenta staterna (år 1897)
20 inspektriser och i Kanada (år 1895) 3, hvarjämte inspektriser vore
anställda i Holland (sedan 1899), i Sachsen-Weimar (sedan 1897), i
Hessen och Bayern (sedan 1898) samt i Preussen, Altenburg och Reuss.
I Berlin och Miinchen hade kvinnoföreningar inrättat kurser för ut¬
bildande af fabriksinspektriser.
Såsom eu betydelsefull meningsyttring påpekar motionären slutligen
det uttalande, som »Svenska kvinnornas nationalförbund», en union af
15 kvinnoföreningar med hvar sina speciella ändamål, gjort beträffande
önskvärdheten af att yrkesinspektriser äfven i vårt land blefve af staten
anställda.
Sin egen uppfattning af frågan sammanfattar motionären sålunda:
»Erkännandet af den kvinnliga inspektionens”oumbärlighet med hänsyn
till de kvinnliga arbetarna och den minderåriga personalen, äfven hvad
angår de yngsta årsklasserna af mankön, har mer och mer trängt sig
fram i de flesta länder, flerstädes ganska snabbt. Det stegrade intresse,
hvarmed Riksdagen omfattat fabriksinspektionen,' tillåter att tro, att
Riksdagen ej skall tveka att gå en allt allmännare önskan till mötes
beträffande en åtgärd i den antydda riktningen, om en officiell under¬
sökning af frågan — det enda, som nu ifrågasättes, — skulle ådaga¬
lägga, att vårt lands utomordentliga industriella utveckling påkallar,
att andra, såväl mindre som större länders föredömen i detta hänseende
ofördröjligen tagas till efterföljd.» . '
6
Behofvet af
yrkes¬
inspektion.
Första Kammarens Tillfälliga XJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
Det industriella arbetets tilltagande betydelse för samhället och
den oupphörliga tillväxten af de skaror, som i detta arbete sysselsättas,
äfvensom en allt lifligare uppfattning af de både fysiska och moraliska
faror, som omgifva industriarbetaren, har inom alla modernt inrättade
stater tvungit lagstiftarne att inskrida till arbetarnes skyddande. Man
har kommit till en allt klarare uppfattning af det sakförhållandet, att
det folk, som icke på detta område ingriper, för att råda bot på en
mängd missförhållanden, hotas med framtida degeneration.
Känslan af denna fara har framkallat hela den s. k. arbetare-
sky ddslag stiftning en, som afser att inskränka antalet under arbetet före¬
kommande olycksfall, att minska fabriksarbetets hälsovådlighet, att reglera
barns och kvinnors arbete i industrielt yrke o. s. v.
Snart nog insåg man, att om denna lagstiftning skrälle bära de
frukter, som med densamma afsetts, måste staten tillsätta särskilda
funktionärer, hvilkas uppgift det vore att öfvervaka lagstiftningens
efterlefnad. Där kontroll brister, hafva lagar af detta slag föga eller
ingen verkan, medan däremot en väl anordnad inspektion bringar
dem att fungera efter önskan.
Så har den institution uppkommit, som vi här i landet benämna
fabriks- eller yrkesinspektion.
Likasom ifrågavarande skyddslagstiftning själf utvecklat sig olika
i olika länder, allt efter de behof, som på skilda håll gjort sig gällande,
så har gifvetvis äfven inspektionen anordnats annorlunda i det ena
landet än i det andra. Hvad som härvidlag varit måttgifvande och
bestämmande, har i hög grad varit den omfattning skyddslagstiftningen
erhållit. I några länder omfattar den endast den egentliga industrien,
i andra både industri och handtverk och i ytterligare andra såväl
industri och handtverk som äfven vissa kommersiella inrättningar.
Det ligger i sakens natur, att de funktionärer, som tillsattes att
öfvervaka arbetareskyddslagstiftningens efterföljd, att börja med endast
utgjordes af män. Såsom motionären påvisar, har emellertid det växande
antalet barn och kvinnor, som tages i industriens tjänst, väckt den
tanken, att äfven inom yrkesinspektionen kvinnan borde vara repre¬
senterad. Man har ansett, att en kvinnlig inspektör borde bättre än en
man förstå de kvinnliga arbetarnes behof, hvarjämte man trott, att en
lätt begriplig kvinnlig tillbakadragenhet skulle kunna afhålla många
arbeterskor från att för manliga arbetsinspektörer frambära klagomål
öfver vissa slag af missförhållanden. En drifvande kraft i arbetet för
beredandet af plats inom yrkesinspektionen för kvinnan har äfven varit
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23,
den uppfattningen, att en för sitt kall intresserad inspektris skulle
kunna utöfva ett ofta behöfligt sedligt inflytande på arbeterskorna.
Motionären har i sin framställning uppvisat, i hvilken utsträck¬
ning idén om kvinnans anställning i yrkesinspektionens tjänst trängt
igenom på olika håll i utlandet, och för utskottet återstår i detta af¬
seende endast att efter tillgängliga, delvis officiella källor i korthet
antyda, Indika områden af det vidsträckta och mångskiftande arbets¬
fältet som anförtrotts åt yrkesinspektrisernas verksamhet.
I Frankrike, där, såsom motionären omtalat, det finnes ett be¬
tydligt antal yrkesinspektriser, är — enligt »Traité de 1’inspection du
travail å 1’usage des inspecteurs, préfets, magistrats, industriel et
candidats å 1’in.spection» par Jean Rouquet, 1902 — deras verksamhets¬
område begränsadt till sådana verkstäder, som sysselsätta uteslutande
kvinnlig personal och där det tillika ej finnes någon mekanisk motor.
Uppdraget att utöfva inspektionen öfver de egentliga fabrikerna, äfven
om arbetskraften är uteslutande kvinnlig, tillkommer sålunda icke inspek-
iriserna, utan dessas verksamhet är förlagd till de stora syateliererna,
magasinen och liknande lokaler, hvarest massor af kvinnliga biträden
finna sysselsättning. Enligt lagen af den 29 december 1900 tillkommer
det t. ex. yrkesinspektionen att tillse, att i alla försäljningslokaler med
kvinnlig personal linnes lika många stolar eller andra sittplatser som
antalet biträden.
Orsaken till den stränga begränsningen af de franska yrkes¬
inspektrisernas arbetsområde torde ligga däri, att vederbörande icke
tilltrott kvinnan förmågan att förvärfva den tekniska utbildning, som
är nödvändig för en verksam inspektion af en fabrik med mekaniska
eller elektriska maskiner. De examensprof, som de franska inspektri-
serna ha att genomgå, innan de godkännas, omfatta därför icke heller
mekanik, utan endast fabriks- och arbetarelagstiftning samt industriell
hygien.
Från England kan man hämta åtskilliga lärdomar rörande frågan
om kvinnans användning i yrkesinspektionens tjänst. Där invaldes i den,
då fråga är om social lagstiftning, ofta omtalade »stora kommittén»
för behandling af arbetarefrågan — Grand Commission on Labour —
fyra kvinnliga ledamöter, Indika hade att ägna speciell uppmärksam¬
het åt de förhållanden, som beröra den kvinnliga arbetskraftens an¬
vändning. Två äf dessa kvinnliga ledamöter blefvo sedermera, år 1893,
utsedda till yrkesinspektriser för England och Skottland. Dock erhöllo
de icke, såsom inspektörerna, något bestämdt' distrikt, inom hvilket
Yrkesinspek¬
tionen i
utlandet.
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23,
deras verksamhet skulle begränsas, utan de skulle utfylla och förstärka
den lokala distriktsinspektionen genom oväntade undersökningar än
här och än där. Här var tydligen fråga om ett försök, och detta
utföll så, att efter två år ytterligare två yrkesinspektriser anställdes.
Numera finnes en särskild kvinnlig yrkesinspektörsafdelning — Female
Inspector Department — bestående af 7 inspektriser.
Hvad man i teoretiskt afseende framför allt fordrar af den, som
söker anställning såsom yrkesinspektris, är att hon skall vara fullt kunnig
rörande fabrikslagstiftningen. Men mera vikt än vid examina fäster
man dock därå, att den sökande genom sin föregående verksamhet
kommit i beröring med de förhållanden, hvilka skola sysselsätta henne
som yrkesinspektris. Några hafva förut varit anställda som sundhets-
inspektriser och därigenom erhållit en utbildning, som alldeles särskild!
lämpar sig för en yrkesinspektris. Sundhetsinspektriserna, hvilkas verk¬
samhet i flere afseenden påminner om yrkesinspektrisernas, tillsättas af
de kommunala myndigheterna i en del större industricentra och hafva
till uppgift att öfver vaka de sanitära anordningarna i sådana verkstäder
och butiker, där kvinnor eller minderåriga äro anställda.
Af den senaste oficiella redogörelsen för den engelska yrkes¬
inspektionens verksamhet, som stått till utskottets förfogande (Ännual
report of the Chief Inspector of factories and workshops 1899) framgår,
att inspektrisernas verksamhet då fortfarande var anordnad efter samma
principer, som då kvinnlig inspektion först infördes, d. v. s. att de
icke både några särskilda distrikt, utan måste begifva sig till de orter,
där deras uppträdande af omständigheterna särskild! påkallades. I
England är yrkesinspektrisernas verksamhet icke begränsad till verk¬
städer och butiker med enbart kvinnlig arbetskraft eller till sådana
lokaler,, där arbetet försiggår utan mera invecklade arbetsmaskiner,
såsom förhållandet är i Frankrike. Fabriker och verkstäder af alla slag,
hvilka sysselsätta antingen enbart kvinnlig arbetskraft, eller blandad
kninnlig och manlig, äro föremål för deras inspektioner. Särskild upp¬
märksamhet ägna de åt de i industriellt arbete anställda minderåriga.
Af den förut omnämnda oficiella årsberättelsen — där redogörelsen för
den kvinnliga yrkesinspektionens verksamhet intar en betydande plats
— synes, att de engelska yrkesinspektrisernas uppgift, är både omfattande
och mångsidig, och att döma af berättelserna om de åtgärder, som vid¬
tagits, då det gällt att bringa hjälp åt genom arbetet försvagade barn,
eller att förskaffa bättre sanitära anordningar åt kvinnliga arbetare, ägna
de sig med synnerligt nit och intresse åt sin uppgift.
9
.Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:ö 2) Utlåtande N:o 23.
I Nordamerikas Förenta stater har yrkeslagstiftningen och den
därmed förenade inspektionen påverkats betydligt af de i England vid¬
tagna åtgärderna. Dock finnes ingen för samtliga stater gemensam
lagstiftning på detta område, utan hvarje stat ordnar i detta afseende
förhållandena efter där rådande åskådningar och behof. Emellertid har
man öfverallt i de amerikanska stater, där yrkesinspektionen nått en
högre utveckling, såsom i Massachusetts, New-York, Pennsylvanien och
Illinois, funnit sig föranlåten att för dess tillgodoseende taga kvinnans
krafter i anspråk.
De amerikanska yrkesinspektrisernas verksamhetsområde är äfven
olika i olika stater, i det att de på en del orter hafva fullständigt
samma uppgift som inspektörerna, under det att på andra ställen en
sådan arbetsfördelning eger ram, att inspektörerna öfvervaka de tek¬
niska anordningarna, medan inspektriserua kontrollera, att de bestäm¬
melser följas, som röra de kvinnliga och minderårige arbetarne.
Såsom motionären framhåller, hafva äfven i några tyska stater
kvinnor funnit användning i yrkesinspektionens tjänst, och i Danmark
har sedan detta års början tillfälle beredts för en kvinna att ägna sina
krafter åt samma uppgift.
I Sverige regleras yrkesinspektionen genom lagen angående skydd
mot yrkesfara af den 10 maj 1889.
Med afseende på denna angelägenhet delades landet först i tre
distrikt, det norra, västra och södra, med en yrkesinspektör i hvarje
distrikt, År 1895 ökades såväl distriktens som inspektörernas antal
till fem. Men då år 1900 lagen angående minderårigas och kvinnors
arbete i industriel yrke blef af Riksdagen antagen och tillsynen öfver
denna författnings efterlefnad i hufvudsaklig mån uppdrogs åt yrkes-
inspektörerna, ansåg man, att dessas antal likasom distriktens borde
från och med 1901 års början tillsvidare bestämmas till åtta. Dess¬
utom har under de senare åren varit anstäld en särskild inspektör för
öfvervakande af spränga inne still verkningen.
Redan vid 1901 års riksdag föreslog emellertid Kong!. Maj:t i
statsverkspropositionen, under sjunde hufvudtiteln, att till åstadkomman¬
de af en verksammare inspektion skulle hos hvarje inspektör anställas
en tekniskt bildad assistent, i angifvet syfte att bereda yrkesinspek-
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Samt. 2 Åfd. 1 Band. 17 Höft. 2
Yrkesinspek¬
tionen i
Sverige.
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
törerna tillfälle att mera uteslutande ägna sig åt det egentliga in-
spektionsarbetet genom att förskaffa dem lättnad i en del sådana
göromål, som utan olägenhet skulle kunna öfverlämnas åt biträdande
tjänstemän.
Detta Kong!. Maj:ts förslag var föranledt af en framställning
från kong! kommerskollegium om ökning af yrkesinspektionens perso¬
nal. Efter att ha lämnat en redogörelse för det antal inspektioner,
som medhunnits med den före 1901 tillgängliga personalen, äfvensom
anstalt en beräkning öfver huru många inspektioner, som årligen skulle
kunna komma till stånd med nu befintliga inspektörer, yttrade kom¬
merskollegium: »Då hela antalet, yrkesinspektion underkastade arbets¬
ställen, enligt inspektörernas berättelse för år 1899, utgjorde 14,430,
skulle sålunda, under omförmälda af kollegium gjorda antaganden och
utan fästadt afseende å den sannolikt fortgående ökningen af antalet
af ifrågavarande arbetsställen, i allt fall i medeltal mera än åtta år
komma att förflyta, innan ett och samma arbetsställe ånyo blefve före¬
mål för regulier inspektion.» Detta förhållande ansåg kollegium vara
i hö g grad otillfredsställande, samt i och för sig utgöra ett tillfyllest¬
görande bevis för otillräckligheten jämväl af den från och med år 1901
ökade inspektionspersonalen, äfven om icke den nya uppgiften, att
öfvervaka efterlefnaden af lagen angående minderårigas och kvinnors
arbete i industrielt yrke, förelädes densamma.
Regeringens, på kommerskollegiets framställning grundade förslag-
vann dock icke Riksdagens bifall. Behofvet af ökade arbetskrafter
förnekades icke, men man höll före, »att ifrågavarande inspektioner
skulle förrättas af inspektörerna själfva och icke af några dem under¬
lydande tjänstemän.» Äfven ansågs, att man då ännu icke ägde någon
erfarenhet beträffande det af lagen angående minderårigas och kvinnors
arbete förorsakade behofvet af en ytterligare ökning i yrkesinspektio¬
nens arbetskrafter. För att dock i någon mån bereda inspektörerna
ökadt tillfälle att ägna sig åt sin viktigaste uppgift, inspektionerna,
ökade Riksdagen anslaget till skrifbiträden och likartade utgifter med
2,400 kronor.
På grund af kommerskollegiets ofvannämnda framställning, som
oförtydbart ådagalägger behofvet af ytterligare förstärkning af yrkes¬
inspektionens arbetskrafter, förefaller det utskottet, att det icke kan
dröja särdeles många år, innan från Kongl. Maj:t framkommer nytt
förslag i denna riktning. Emellertid vill det synas utskottet, som om
goda och talande skäl skulle föreligga, för att, innan dylikt förslag
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 2) Utlåtande No 23.
framkommer, en sådan undersökning, som i föreliggande motion för¬
ordas, borde verkställas.
Kvinnlig yrkesinspektion synes, såsom utskottet förut sökt visa,
med fördel tillämpas flerstädes i utlandet. Också förefaller det som
om motionären skulle ha rätt, då lian i korthet tecknar de skäl, som
tala för tillsättandet af yrkesinspektriser sålunda: »Många förhållanden,
som borde vara föremål för inspektörens uppmärksamhet, undandraga
sig denna lika naturligt som de själffallet skulle blifva föremål för
inspektrisens, och andra äro af beskaffenhet att af en kvinnlig arbets¬
personal näppeligen kunna påpekas för, anförtros åt den förre, medan
de utan tvekan skulle af arbeterskan meddelas åt en granskare af hennes
eget kön.» Riktigheten af denna motionärens uppfattning synes be¬
kräftas af de engelska yrkesinspektrisernas officiella berättelser.
Det kan gifvetvis icke falla inom utskottets uppgift att angifva,
huru i vårt land en sådan kvinnlig yrkesinspektion bör anordnas.
Dock vill det synas utskottet, som om det af England gifna föredömet
skulle vara det mest efterfölj ans värda och det, som med minsta svårig¬
het kunde efterliknas. Såsom utskottet redan nämnt, har man där
härjat i mycket liten skala och så småningom utvecklat institutionen, som
åtminstone ännu under år 1899, efter sex års tillvaro, fortfarande hade
den formen, att inspektrisernas verksamhet icke begränsats till särskilda
distrikt, utan omfattade hela landet.
Utskottet förbiser icke, att de länder, där kvinnans aktiva del¬
tagande i yrkesinspektion hunnit längst, ha en mera omfattande yrkes-
lagstiftning än vårt land, och att följaktligen ett större antal arbetare
och arbeterskor där står under denna lagstiftnings skydd, och ej heller
har det undgått utskottets uppmärksamhet, att äfven en del andra för¬
hållanden här kunna vara annorlunda. Som ett ovederläggligt sakför¬
hållande kvarstår dock, att äfven i Sverige ett stort antal kvinnor och
minderåriga äro anställda i industriellt arbete, och ifrågasättas kan, om
icke en kvinna skulle ha skarpare blick än en man äfven för de minder¬
åriges behof.
1 detta sammanhang och då mot tanken på tillsättandet af yrkes¬
inspektriser möjligen kommer att göras den invändningen, att det är
ondt om kvinnor med för dylik befattning lämplig utbildning, vill ut¬
skottet påminna därom, att kommerskollegium i sin ofvanberörda fram¬
ställning påpekade, »att tillsynen öfver efterlefnaden af meddelade be¬
stämmelser i fråga om minderårigas och kvinnors användande till ar¬
bete i industrielt yrke i de allra flesta fall ej förutsatte någon större
teknisk erfarenhet».
Utskottets
hemställan.
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 23.
Af det anförda torde framgå, att utskottet finner en sådan under¬
sökning, som motionären föreslagit, böra företagas, på det att, när fråga
blir om ytterligare förstärkning af yrkesinspektionens arbetskrafter,
det må vara utredt, huruvida icke äfven i vårt land kvinnans hjälp må
kunna tagas i anspråk för ifrågavarande uppgift; och då frågan på
det närmaste berör kvinnliga intressen, torde icke vara olämpligt att,
i enlighet med motionärens förslag, bereda tillfälle äfven för den
kvinnliga sakkunskapen att göra sig gällande vid den föreslagna ut¬
redningen.
I öfverensstämmelse med Andra Kammarens utskotts betänkande
och på de i detsamma anförda skäl hemställer Första Kammarens andra
tillfälliga utskott,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 12 maj 1902.
På utskottets vägnar
HJ. PALMSTIERNA.
STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902.