Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.
i
\:o 15.
Ank. till Kiksd. kansli den 19 april 1902, kl. 1 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 10,
angående skrifvelse till Konungen i fråga om statsbidrag
åt sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar.
Med anledning af en inom Andra Kammaren väckt ock till dess
första tillfälliga utskott känskjuten motion, n:o 90, af kerrar F. Berg
ock E. Hammarlund kar Andra Kammaren, med afslag å utskottets
kemställan ock med bifall till en af kerr D. Bergström med flere af-
gifven, vid utlåtandet fogad reservation, för sin del beslutat: Dart Riks¬
dagen skulle i skrifvelse till Kongl. May.t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas
till sockenbibliotek och med dem jemf örliga boksamlingar, samt för Riksdagen
framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda».
Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, kar denna
känvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Andra Kammarens tillfälliga utskotts yttrande i ärendet är af
följande lydelse:
motionen n:o 90, afgifven i Andra Kammaren, kafva kerrar Frid¬
tjuv Berg ock Emil Hammarlund kemstält, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t ankålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervä¬
gande, om ock på kvilka vilkor statsbidrag skulle kunna lemnas till
Bill. till Biksd. Frat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Höft. (Ko 15.) 1
2 Forsta Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 2) Utlåtande N.-o 15.
sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar, samt för Riks-'
dagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.
Såsom inledning till sin framställning hafva motionärerna meddelat
en utförlig historik rörande det arbete, som hittills i vårt land nedlagts
inom denna gren af folkupplysningsverksamhet. Af denna historik fram¬
går, att frågor om statsbidrag till inrättande eller understödjande af
sockenbibliotek förelegat till behandling vid riksdagarne 1828—30,
1850—51, 1856—58 samt ett förslag om stansanslag till understöd af
folkbibliotek på landsbygden och i städerna vid 1899 års riksdag.
Vid 1828—30 års riksdag, då herr Carl Ulrik Roos väckt motion
om statsbidrag för grundläggande af sockenbibliotek — ett anslag som
skulle till hvarje pastorat, som ville inrätta ett dylikt bibliotek, utgå
med 1,500 kronor, hvaraf en fjerdedel vore att betrakta såsom gåfva
och återstoden som räntefritt lån att inom sju år återbetalas — fann
bankoutskottet, till hvilket motionen hänvisats, »den föreslagna anstalten
kunna alldeles öfverlemnas till den enskilda omtanken och hvarje
menighets egna profvande», en åsigt som också vann Riksdagens god¬
kännande.
Vid 1850—5,1 års riksdag bifölls visserligen en af prosten Anders
Lagergren väckt motion, att 18,000 kronor skulle beviljas till inköp af
dittills utkomna årgångar af »Läsning för folket», att kostnadsfritt ut¬
delas till rikets samtliga folkskolor och sålunda bilda en kärna för an¬
läggningen af de i folkskolestadgan förordade sockenbibliotek. Men tre
vid samma riksdag väckta motioner, af herr A. F. Liljenstolpe inom
ridderskapet och adeln, af herr Cnattingius inom presteståndet och af
herr Sundler inom borgareståndet, i syfte att erhålla statsunderstöd för
sockenbiblioteken, blefvo deremot afslagna. Man ansåg icke något bi¬
drag af statsmedel böra ifrågakomma till dylikt föremål, utan borde
det ankomma på församlingarnas skolstyrelser att på egen bekostnad
anskaffa de böcker, hvaraf de ansåge sig vara i behof.
Vid 1856—58 års riksdag, då herr P. Sahlström i en motion hem-
stälde, att Rikets ständer måtte »på det sätt uppmuntra inrättandet af
sockenbibliotek, att hvarje [församling i riket, som ville inrätta dylikt
och för sådant ändamål genom sammanskott inom församlingen anskaffat
minst 50 riksdaler riksmynt», måtte af statsmedel understödjas med en
lika stor summa eller 50 riksdaler riksmynt», erkände visserligen statsut¬
skottet »det välgörande och förädlande inflytande, som en väl vald läs¬
ning skulle på folkbildningen utöfva», men ansåg dock den väckta frågan
vara »en kommunens angelägenhet och icke statens, hvilken för öfrigt
skulle, om den föreslagna åtgärden godkändes, härigenom ådragas allt
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.
för betydliga kostnader)). Statsutskottet afstyrkte derför motionen, och
ständerna fattade i enlighet dermed sitt beslut.
Vid 1899 års riksdag, då herrar G. Kronlund och J. Centerwall
hemstälde, att Riksdagen skulle bevilja ett årligt anslag af 10,000 kronor
att ställas till Kongl. Maj:ts disposition, att i enlighet med af Kong!
Maj:t faststälda bestämmelser utgå till understöd af folkbibliotek på
landsbygden och i städerna, förklarade likaledes statsutskottet sig anse
»synnerligen önskvärd!, att sträfvandena för inrättande och vidmakthål¬
lande af sockenbibliotek och andra likartade bokförråd måtte blifva med
allmännare intresse omfattade». Men då statsutskottet ej var öfvertygadt
om huruvida dessa sträfvanden borde med statsmedel understödjas, och
då i allt fall den utredning, som i motionen innefattades, icke syntes
vara af sådan beskaffenhet att någon åtgärd med stöd af densamma
borde af Riksdagen vidtagas, fann sig utskottet böra hemställa om afslag,
hvilket äfven blef Riksdagens beslut.
I omedelbart sammanhang med den historik, ur hvilken ofvanstå-
ende uppgifter återgifvits, och i hvilken bland annat framhålles, hurusom,
trots saknaden af ekonomiskt understöd från statens sida, en stor mängd
sockenbibliotek bildades i vårt land under 1850- och 1860-talen i följd
af den då rådande folkbildningsvänliga tidsriktningen — år 1866 uppgick
de ifrågavarande bibliotekens antal till 1,265 och 1868 hade antalet
stigit till 1,437 —, söka motionärerna gifva en förklaring till det stilla¬
stående och förfall, som emellertid snart följde på denna tid af relativ
blomstring. De yttra, under åberopande af företagna undersökningar, i
detta afseende följande:
»Om orsakerna till detta bedröfliga sakförhållande hafva åter flera
olika åsigter sökt göra sig gällande. Fullständigt grundlös är den me¬
ningen, att orsaken till förfallet skulle vara bristande bildningshåg och
minskad läslust hos vårt folk. På alla ställen, der biblioteken skötas
rätt, har man nemligen gjort en alldeles motsatt erfarenhet.
Mera fog har utan tvifvel det påståendet, att det är konkurrensen
med tidningarna, som gjort böckerna mindre begärliga än de fordom
varit. Men äfven denna anmärkning mister en stor del af sin kraft
inför nyss anförda erfarenhet. Endast de bibliotek, hvilka ej på ända¬
målsenligt sätt förnyas, ligga under i täflingen med tidningarna; för de
tidsenliga deremot måste dagspressen snarare vara en bundsförvandt än
eu konkurrent, hvilket för öfrigt på det mest oförtydbara sätt ådaga-
lägges af förhållandena i Amerika och England.
Nej, der våra sockenbibliotek råkat i förfall, der är rätta orsaken
helt visst att söka i deras beskaffenhet, hvilken enligt de anstälda under-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcutts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.
sökningarna i många fall är synnerligen olämplig. Anledningen härtill
åter är tvåfaldig. Flerstädes hafva vederbörande myndigheter vid urvalet
tagit så ringa hänsyn till allmänhetens smak, att biblioteken väsentligen
kommit att utgöras af visserligen mycket respektabla men tillika mycket
tråkiga skrifter, hvilka ungdomen naturligtvis låter stå i ostörd ro för
att i stället tillfredsställa sin läshunger med de underhaltiga, att ej säga
inslå, men i alla fall lättlästa och spännande tryckeriprodukter, som den
s. k. kolportage- eller kökstrappslitteraturen har att erbjuda.
Äfven der dylika välmenta, men skäligen kortsynta principer ej
vid urvalet gjort sig gällande, är bokförrådet mångenstädes till sin be¬
skaffenhet olämpligt helt enkelt derigenom, att det är alldeles föråldrad t
och förlegad!. Det hav en gång varit godt och tidsenligt och då i vanliga
fall äfven starkt anlitadt, men regelbundna nyanskaffningar hafva ej egt
ruin, och efter en följd af år har den ursprungliga uppsättningen varit
utläst af det äldre slägtet och för gammalmodig för att i regeln kunna
tillvinna sig de yngres intresse. Många bibliotek hafva till följd häraf
blifvit, glömda och gömda eller rent af försvunnit. Om åtskilliga kar
vid undersökningarna lemnats den uppgiften, att de numera bestå af »en
hög lumpor i en vrå» eller af »utslitna böcker utan permar och permar
utan böcker» o. s. v. På ett och annat ställe har förfallet och i sam¬
band dermed missaktningen gått så långt, att kommunerna tagit sig före
att realisera resterna af sina gamla sockenbibliotek på auktion.»
Såsom en motsats till nu skildrade förhållanden anföra motionärerna
härefter den erfarenhet, som gjorts på andra håll, der andra principer
tillämpats, och i anslutning härtill förorda de, att staten må inskrida för
att sätta äfven de mera aflägsna bygder i tillfälle att på ett tidsenligt
sätt begagna sig af detta vigtiga folkupplysningsmedel. Motionärerna
yttra sig härom i följande ordalag:
»I vissa städer och större industrisamhällen samt andra folkrikare
orter finnas dock folkbibliotek, som äro tidsenligt anordnade och jem¬
förelsevis flitigt anlitade. Hit höra t. ex. Göteborgs stads folkbibliotek,
några åt hufvudstadens församlingsbibliotek och Stockholms arbetare¬
bibliotek samt ett och annat bibliotek i landsorten (Ofvansjö, Orsa,
Störa Skedvi, Motala m. fl.). Det, som skiljer dessa bibliotek från den
stora mängden, är, att de regelbundet förnyas, hvilket åter beror derpå,
att de aro i åtnjutande af ett bestämdt och icke allt för obetydligt drsanslag
af kommuner eller af organisationer (fackföreningar, arbetareföreningar,
nykterhetsföreningar o. s. v.).
Nu anförda förhållanden utgöra ett inom vårt land tillgängligt bevis
för eu erfarenhet, som man inom andra land för länge sedan vunnit och
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15. 5
som egentligen knappast tarfvar något bevis, nemligen att folkbiblioteken
visserligen kunna kallas till lif genom enskilda ifrares entusiastiska verk¬
samhet och genom den offervilliga stämning, som sålunda kan väckas,
men att för deras vidmakthållande och fortgående utveckling kräfvas
regelbundna årliga inkomster. Sådana kunna åtminstone i någon mån
påräknas af bibliotek, som understödjas af folkrikare och mera bemed¬
lade kommuner eller af stora organisationer med betydande resurser,
men alldeles icke af den stora mängden sockenbibliotek i småstäderna
och på landsbygden. Det lägervall, hvari dessa senare i allmänhet nu
befinna sig, är följaktligen ganska naturligt, och någon genomgripande
förbättring är ej att vänta utan tillgripande af det botemedel, som redan
1856 föreslogs och som i fråga om alla öfriga åtgärder för folkbildnin¬
gens befrämjande visat sig så verksamt, nemligen statsbidrag, stående i
ett visst förhållande till de belopp, som på annan väg för ändamålet
anskaffas.))
Till stöd för sin framställning lemna motionärerna slutligen en
redogörelse för arten och beloppet af det ekonomiska understöd, som
på åtskilliga håll i utlandet och särskildt i våra grannländer lemnats
folkbiblioteksverksamheten från statens sida.
»I Frankrike — heter det i motionen — utgick till och med år
1871 understödet för ifrågavarande bibliotek med 100,000 francs, 1872
höjdes det till 120,000, 1878 till 200,000 och 1882 till 250,000. För
1899 uppgifves det hafva varit 287,850 francs. I Tyskland lemna flera
stater, från Preussen ända ned till det lilla Reuss yngre linien, större
eller mindre belopp till sina folkbibliotek. Sålunda gifver hertigdöme!,
Braunschweig, som räknar omkring 430,090 inbyggare, ett årsbidrag åt
6,820 mark.' I Sachsen anslogs på 1870-talet för ändamålet 15,000 mark,
derpå 18,000 och under senare åren 20,000. I Preussen uppgick under-
stödsbeloppet 1899 till 50,000 mark.
I Danmark, der de första folkbiblioteken uppstodo i slutet af 1700-
och början af 1800-talet, blef under finansåret 1882—83 i riksstaten
uppförd t ett anslag af 6,000 kronor »til sognebiblioteker og lignende
bogsamlinger». Det höjdes 1889—90 till 10,000 kronor och 1897—'98
till 14,000 kronor samt förvaltas nu af »Statens komité til under stött el se
af folkebogsamlinger». Understöden till de särskilda biblioteken vexla
mellan 25 och 350 kronor. Under 1899—1900 har komitén låtit inrätta
»Vandrebogsamlinger», ett slags lätt transportabla skåp, som innehålla
36—50 valda band samt kostnadsfritt för eu tid af sex månader utlånas
till små och under bildning varande bibliotek ute på landsbygden.
I Norge, der verksamheten för upprättande af folkbibliotek likaledes
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.
går tillbaka till slutet af 1700-talet, har man hunnit ännu längre. Der
erhöll denna verksamhet under förra hälften af nittonde århundradet ett
kraftigt stöd af Selskabet for Norges vel samt af sådana män som Henrik
Wergeland, Ole Vig och.Eilert Sundt. Redan 1836 väcktes inom stor¬
tinget förslag om statsbidrag, och med anledning häraf bemyndigades
kirkedepartementet den . 20 februari 1839 att använda en summa af
8,000 kronor till fördelning mellan de landskommuner, der »almuebibli-
oteker» voro inrättade, dock så att biblioteken skulle vara underkastade
vissa föreskrifna vilkor och att intet bibliotek erhöll mer än 200 kronor.
Vid 1851 års storting blef på Jaabseks förslag för ändamålet beviljadt
ett understöd af 12,000 kronor, hvarvid bestämdes, att detsamma skulle
afse icke blott landsbygden, utan »almuebiblioteker saavel i landdistrik-
terne som i kjöb- og ladestederne». Från 1878 har stortinget till folk¬
biblioteken beviljat ett årligt anslag, som först utgjorde 8,000 kronor,
men 1886 höjdes till 10,000, 1888 till 12,000, 1892 till 15,000, 1895 till
16,500 samt 1898 till 20,000.»
Såsom en sammanfattning af den ingående och vidlyftiga motive¬
ringen yttra motionärerna till sist följande:
»Genom hvad vi. sålunda andragit synes åtminstone så mycket vara
ådagalagt, att sockenbiblioteken och med dem jemförliga boksamlingar
(folkbibliotek, skolbibliotek o. s. v.) för närvarande intaga en undantags¬
ställning bland vårt lands folkbildninganstalter samt att vi svenskar med
afseende på dem intaga en undantagsställning bland de skandinaviska
folken. Det förefaller oss, som om detta borde kunna utgöra tillräcklig
grund för statsmakterna att taga under öfvervägande, huruvida ett sådant
förhållande verkligen bör fortfara.
Genom .statens medverkan på ifrågavarande område skulle våra
folkbibliotek vinna icke allenast ekonomisk hjelp, utan äfven en välbe-
höflig ledning och kontroll. Gifvet är nemligen, att om statsunderstöd
lemnas för upprättande af och underhåll af dylika bibliotek, vissa vilkor
måste uppställas. Dessa vilkor torde i tillämpliga delar kunna blifva
likartade med de vilkor, som uppstälts för statsunderstöd åt sådana
anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbets¬
klassen. Sålunda torde böra bestämmas:
att kommun eller enskilda borde tillskjuta minst lika mycket som
staten;
att bibliotekets angelägenheter skulle vårdas af eD styrelse, som
hade att antaga föreståndare (bibliotekarie);
att biblioteket hölles regelbundet Öppet vissa timmar i veckan;
7
Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15.
att biblioteket skulle vara skyldigt underkasta sig de vilkor och
kontroller, som i öfrigt af Kongl. Magt pröfvades nödiga och lämpliga.
Beträffande det anslagsbelopp, som kan blifva erforderligt, torde
det vara för tidigt att nu yttra sig. En närmare utredning synes under
alla omständigheter vara erforderlig, innan Riksdagen definitivt bestäm¬
mer sig.»
Utskottet, som väl behjerta!' betydelsen för hela vårt folk af att
en sund och god läsning sättes i allmänhetens samt särskildt i ung¬
domens händer, och som tillika erkänner vigten af att tillvarataga och
understödja de goda ansatser härtill, hvilka på senare tid framträdt å
flera orter i vårt land, särskildt uti bygder med tätare befolkning, i
form af upprättande af sockenbibliotek och med dem jemförliga bok¬
samlingar, har dock, i likhet med 1899 års statsutskotts utaf Riksdagen
gillade uppfattning, icke kunnat anse lämpligt, att statsmedel tagas i
anspråk för nu ifrågavarande ändamål, åtminstone ej under nuvarande
finansiella förhållanden. Utskottet befarar nemligen, att Riksdagen genom
att medelst statsbidrag understödja denna art af folkupplysningsverk¬
samhet minskar utsigterna till att erhålla ytterligare bidrag af staten
för vidare utveckling jaf vårt vigtigaste folkbildningsmedel, folkskole-
undervisningen.
Med hänsyn åter till de af motionärerna äskade reglementariska
föreskrifter rörande sockenbibliotek eller andra liknande boksamlingar
håller utskottet före, i öfverensstämmelse med hvad lagutskottet vid
1899 års riksdag anfört, att det ingalunda torde gagna saken att in¬
tvinga sockenbiblioteksinstitutionen uti en viss bestämd, för hela vårt
land gemensam form, utan fastmer »att ifrågavarande institution bäst
befrämjas derigenom att den, utan att bindas af detaljerade lagbestäm¬
melser, får utveckla sig fritt och otvunget, dervid det enskilda intresset
och initiativet till fullo kunna göra sig gällande, samt de olika för¬
hållandena å hvarje särskild ort kunna tagas i betraktande vid ordnan¬
det af sockenbibliotekens angelägenheter och förvaltning».
Slutligen anser utskottet sig jemväl böra framhålla att det an¬
slagsbelopp, som komme uti förevarande hänseende att erfordras, nog
också skulle blifva ganska betydligt, då de bestämmelser, motionärerna
föreslagit för att erhålla statsunderstöd, icke i allmänhet kunde fullgöras
utan rätt stora utgifter äfven å landsbygden.
På grund häraf hemställer utskottet, att ifrågavarande motion icke
må till någon Andra Kammarens åtgärd föranleda.»
8 Första Kammarens Tillfälliga UtsTcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 15.
Reservanterna inom Andra Kammarens utskott hade åter förenat
sig om ett så lydande yttrande:
»Liksom utskottet erkänna vi till fullo betydelsen af det slags
folkupplysnings- och folkbildningsverksamhet, som representeras af
sockenbiblioteken och med dem jemförliga boksamlingar. Men i an¬
slutning till denna vår uppfattning finna vi — i olikhet med utskottet
•— denna verksamhet väl förtjent af ekonomiskt understöd från statens
sida. Samma grunder, som föranledt Riksdagen att skänka sådana folk¬
upplysnings- och folkbildningsanstalter som föreläsningsföreningarna och
arbetareinstituten ett verksamt ekonomiskt understöd, synas oss öfver
hufvud ega giltighet äfven i afseende å sockenbiblioteken och med dem
jemförliga boksamlingar.
Utan att på något sätt förringa de populära föreläsningarnas bety¬
delse som bildningsmedel, kunna vi i detta sammanhang icke underlåta
att framhålla sjelfstudiets synnerliga värde såsom uppfostrings- och bild¬
ningsmedel och vigten af dess främjande inom olika lager af samhället.
I detta afseende hafva sockenbiblioteken och med dem jemförliga bok¬
samlingar en mycket stor uppgift, ity att de möjliggöra en dylik nyttig
sjelfverksamhet för en mängd samhällsmedlemmar, hvilka annars skulle
vara derifrån utslutna, och derför synas också de vackra sträfvanden,
som under de senare åren framträdt på flere håll, icke minst bland den
akademiskt bildade ungdomen, med syfte att i sockenbibliotek och andra
liknande boksamlingar bereda allmänheten tillgång till en verkligt god
och gagnelig läsning, vara förtjenta af ett kraftigt understöd.
Mot den förvisning bland ungdomen, som i vida kretsar fram¬
kallat bekymmer och gifvit anledning till mycket öfvervägande, lärer
ingalunda finnas något universalmedel. Men visst är, att den, som vill
grundligt bekämpa detta onda, han försummar icke att, jemte andra,
använda äfven det medel, som består i att bereda de unga tillfälle till
en god och sund läsning. På detta område skulle säkerligen ganska
mycket kunna uträttas från statens sida genom ett verksamt befrämjande
af upprättandet och upprätthållandet af väl valda och lätt tillgängliga
offentliga boksamlingar-, ur hvilka lämpliga böcker kunde tillhandahållas
det uppväxande slägtet.
Såsom af utskottets inlåtande framgår, har man i andra länder
och särskildt i våra grannland sedan länge ansett folkbiblioteksverk¬
samheten värd att med statsmedel understödjas. Så väl i Norge som
i Danmark egnas stor uppmärksamhet åt denna fråga. Äfven hos oss
borde väl tiden snart vara inne att skänka denna vigtiga gren af folk¬
Första Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 15. 9
upplysningsarbetet ett verksamt och planmessigt bistånd från statens
sida.
Ur de synpunkter, för hvilka vi nu i korthet redogjort, hafva an¬
språken på understöd af statsmedel åt våra sockenbibliotek och med
dem jemförliga boksamlingar synts oss synnerligen befogade och he¬
ll] ertans värda. Men liksom motionärerna hafva vi ansett det första
steget till denna frågas lösning böra vara en genom Kongl. Maj:ts för¬
sorg verkstäld närmare utredning rörande de former och vilkor, under
hvilka statsbidrag till dylika anstalter skulle kunna lemnas, och i enlig¬
het härmed hafva vi uttalat oss för bifall till den föreliggande motionen
och sålunda hemstält, att Andra Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes
taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor statsbidrag skulle kunna
lemnas till sockenbibliotek och med dem jemförliga boksamlingar, samt
för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föran¬
leda.))
Lika med reservanterna inom Andra Kammarens utskott, hvilka
ju äfven för sin mening vunnit Andra Kammarens bifall, anser utskottet
liknande skäl finnas för sockenbiblioteks och med dem jemförliga bok¬
samlingars understödjande med statsmedel, som gjort, att staten redan
länge lernnat understöd åt föreläsningsföreningar och arbetarinstitut.
Tillgång till god läsning för allmogen är af vigt icke blott för att
underhålla den i barndomen förvärfvare folkskolebildningen och för att
väcka mera ideella intressen, utan äfven för att motverka den allt mer
och mer rika tillgången på mindre god litteratur, hvilken numera ym¬
nigt sprides öfver landet.
Det bör emellertid icke förbises, att tillfälle att få läsa äfven goda
böcker numera är vida större än förr, både hvad beträffar prisbillighet
och lätthet att anskaffa, och att följaktligen den enskilde i våra dagar
vida lättare än förr kan skaffa sig god läsning i hemmet, äfven om han
lefver i anspråkslösa förhållanden. Särskild! är detta fallet i städer
och större landssamhällen; på sådana orter torde i allmänhet icke något
statsunderstöd erfordras för det nu åsyftade ändamålet.
Utskottet anser äfven det i främsta rummet böra tillkomma kom¬
munen och det enskilda intresset att sörja för sockenbiblioteks upp¬
rättande. Staten bör endast hjelpa till, då det gäller aflägsnare och
Bih. till BiTcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Häjt. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 15.
fattigare kommuner, och. äfven då endast med ett efter kommunens eller
enskildes bidrag afpassadt belopp. Om statens understödjande af de
offentliga biblioteken erhåller denna begränsning, lärer äfven penning-
uppoffringen från statens sida kunna hållas inom måttliga gränser.
Då utskottet sålunda anser förslaget om understödjande af socken¬
bibliotek och med dem jemförliga boksamlingar, under vissa vilkor och
med nödig begränsning, väl förtjena att tagas under ompröfning och
göras till föremål för Kongl. Maj:ts utredning, hemställer utskottet,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 19 april 1902.
På utskottets vägnar:
HJ. PALMSTIERNA.
STOCKHOLM, >\ A. NYMANS EJTEKTR. TRYCKERI 1902.