Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ant. till Riksd. kansli den 15 april 1902, kl. 12. midd.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8, med
anledning af en af herr C. T. Lind väckt motion an¬
gående indragning af kronofog det,fenster na.
Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr C. T. Lind
väckt'motion har för sin del Andra Kammaren i enlighet med hemställan
af sitt fjerde tillfälliga utskott beslutat: »att Riksdagen i skrifvelse till
Kong1. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning af
frågan om indragning af kronofogdetjensterna och öfverflyttning af krono-
fogdarnes ijensteåligganden till länsmännen, samt att Kongl. Maj:t derefter
ville för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen må kunna
föranleda.»
Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna
hänvisat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande
lydelse:
»Till utskottet har till förberedande behandling blifvit hänvisad eu
af herr C. T. Lind afgifven motion, n:o 95, hvari motionären hemställer,
»att Riksdagen ville för sin del besluta att till Kongl. Maj:t aflåta skrif¬
velse, innefattande begäran om utredning af frågan, och att Kongl. Maj:t
derefter måtte till Riksdagen afgifva proposition om indragning af krono¬
fogdetjensterna, samt att kronofogdarnes tjensteåligganden öfverflyttas till
änsmännen, i sammanhang hvarmed nödiga ändringar uti hithörande för¬
fattningar torde komma att föreslås.»
Bill. till Riksd. Prof. 1902. S Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft. (N:is 12,13.) 1
2 Första Kammarens Tillftilliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12,
Såsom skål för denna sin hemställan anför motionären hufvudsak¬
ligen följande:
Svenska allmogens länge närda önskan att vinna eu förbättring i
utsökningsväsendet hade visserligen i någon mån förverkligats genom an¬
tagandet af den nu gällande utsökningslagen. Den gamla indelningen
af landsstatstjensterna lade dock ett hinder i vägen för den önskade för¬
enklingen och skyndsamheten. Under landshöfdingeembetet såsom öfver-
exekutor sorterade såsom underexekutorer kronofogdarne, till kvilka alla
ansökningar om verkställighet af domar och utslag samt om indrifning
af utskylder borde ställas. Kronofogdarne remitterade dock i regel dessa
förrättningsåtgärder till länsmännen, hvilka åter remitterade eu stor del
af ärendena till fjerdingsmännen, hvarigenom i landskommunerna man
fortfarande stode på ungefär samma punkt som vid nya utsökningslagens
införande.
Det borde, enligt motionärens åsigt, vara uppenbart, att krono¬
fogden vore en hindrande mellanhand för ärendenas nödiga fortgång, då
han i regel aldrig sjelf verkstälde förrättningarne. Då kronans uppbörds-
stämmor i allmänhet vore förlagda till en plats inom hvarje kommun, der
länsmannen sjelfskrifvet vore närvarande, vore det naturligare och enklare,
att denne tjensteman äfven verkstälde uppbörden.
Det funnes icke något af de tjenstegöromål, som ålåge krono¬
fogden, hvilket icke skulle kunna öfverlemnas till länsmannen, och den
senare blefve icke derigenom betungad, då han nu i de allra flesta fall
endast vore ett verkställighetsorgan för kronofogden. Genom länsmän¬
nens insättande till utmätningsmän inom hvar sina distrikt skulle ären¬
denas skyndsamma handläggning befordras. Kronofogdarne lade icke heller
hand vid det, som hörde till polisväsendet, och gröfre brottmål lädes redan
nu i händerna på särskild! qvalificerade personer.
Såväl enskilda personer som kommunalstyrelser skulle spara mycket
besvär och tid, om de finge vända sig direkt till länsmännen med begäran
om exekutiva åtgärder och redovisning. Om länsmännen inom sitt distrikt
blefve underexekutor åt kronouppbördsman, skulle icke allenast allmän¬
heten blifva bättre och hastigare betjenad, utan länsstyrelsen finge äfven
den fördelen att hastigare kunna erhålla indrifna uppbörds- och bötes¬
medel, då ju derigenom såväl det allmännas som den enskilde personens
medel sluppe att passera genom kronofogden som mellanhand.
Mot länsmans lämplighet i åsyftade hänseendet torde icke med fog
kunna göras någon invändning, då han redan nu i regel är utmätningsman,
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 3
och det naturligtvis skulle stadgas åligganden för honom att ställa borgen
för omhänderhafvande medel. Icke heller borde förändringen medföra
någon drygare utgift för statsverket, enär genom kronofogdelönerna medel
skulle vinnas till höjande af länsmännens nu ganska låga aflöningar samt
ändock en besparing göras i utgifterna för utsökningsväsendet.
Ehuru motionären bildat sig en bestämd åsigt om behofvet af
kronofogdetjensternas indragning och länsmännens insättande till under-
exekutorer och uppbördsman, tilltrodde han sig dock icke att afgifva
något detalj eradt förslag för förändringens genomförande, utan inskränkte
sig till förut angifna skrifvelseförslaget.
Såväl under gamla ståndsrepresentationens tid som efter representa¬
tionsförändringen hafva vid riksdagen flera gånger väckts förslag i liknande
syfte, utan att dessa förslag likväl lyckats vinna Riksdagens bifall. Den
af Kong!. Maj:t under år 1873 tillsatta komitén för afgifvande af förslag till
lönereglering för landsstaten hemstälde dock i sitt år 1875 afgifna be¬
tänkande, att häradsskrifvarebefattningarne måtte indragas samt kronofogde-
och länsmanstjensterna sammanslås till en tjenstemannaklass, krono-
fogdarnes, hvilka tjensteman skulle, med biträde af s. k. fogdefullmäktige,
bestrida kronofogdarne och länsmännen förut åliggande göromål. Komiténs
förslag i detta afseende blef dock aldrig föremål för någon Kong! Maj:ts
framställning till Riksdagen. Senast vid 1888 års riksdag fördes åter
frågan på tal af herr A. E. Pettersson i Hamra.
Statsutskottet, som förberedde frågan, hemstälde med anledning af
motionen, »att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj :t täcktes låta verkställa utredning, huruvida icke kronofogdebefatt¬
ningarna må kunna indragas, och de åligganden, som nu ankomma på
kronofogdarne, öfverflyttas på länsmännen eller andra landsstatstjenstemän,
samt till Riksdagen inkomma med det förslag, en sådan utredning kan
föranleda.»
Yid frågans behandling i kamrarne bifölls utskottets utlåtande af
Andra Kammaren, hvaremot Första Kammaren afslog detsamma, mot
hvilket nio af kammarens ledamöter i utskottet reserverat sig. Såsom
skäl för sitt tillstyrkande anförde statsutskottet hufvudsakligen följande:
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
att den tryckta ekonomiska ställning, hvari landet befunne sig,
manade till iakttagande af sparsamhet på statshushållningens alla områden;
att kronofogdarne intoge en egendomlig mellanställning emellan
länsstyrelserna å ena och länsmännen å andra sidan, hvaraf föranleddes
för kronofogdarne en del tjensteåligganden, bestående endast deruti, att
de till länsmännen i och för verkställighet öfversände de order, krono¬
fogdarne sjelfve mottagit från länsstyrelserna, och å andra sidan till läns--
styrelserna inberättade, hvad länsmännen uti sina till kronofogdarne in¬
sända rapporter meddelat, hvilken mellaninstans måhända varit af behofvet
påkallad, innan landets kommunikationsväsende nått sin dåvarande ut¬
veckling, liksom det förr ock kunde vara af vigt för allmänheten, att en
embetsmyndighet funnes, högre stöld och mera upplyst än länsmännen,
men närmare verkande och lättare att anlita än länsstyrelsen;
att, sedan jernvägsnätet mera utvecklats, en resa till residensstaden
i en mängd fall ej vore mera kostsam och besvärlig än förr en resa till
kronofogden i orten, hvarjemte, hvad kommunikationen mellan de ifråga
varande myndigheterna anginge, intet skäl förefunnes, för att icke i alla
förekommande fall länsstyrelserna skulle kunna direkt meddela sig med
länsmännen och desse med länsstyrelserna;
att genom förändringen mångskrifveri skulle undvikas och snabb¬
het i ärendenas gång befordras;
att äfven i andra hänseenden de förändrade tidsförhållandena verkat
minskande på kronofogdetjensternas ursprungliga betydelse, såsom exem¬
pelvis i fråga om rotering, ränta och tionde å jord, skattläggning och för¬
medling, vårdande af statens fasta egendomar in. m.;
att såväl kronofogdarne som länsmännen i allmänhet icke vore af
sina tjenstegöromål fullt sysselsatte, hvadan det vore antagligt, att läns¬
männen utan svårighet skulle kunna medhinna att, förutom sina förut¬
varande tjensteåligganden, utföra jemväl den del af kronofogdarnes, som
på de respektive länsmansdistrikten kunde ankomma, hvadan frågan endast
blefve, om länsmännen kunde anses fullt kompetente att öfvertaga de
med kronofogdetjensterna förenade göromålen;
att länsmännen numera besutte en icke ringa grad af praktisk
duglighet och hade derjemte förvärfvat sig fackbildning i vida högre grad,
än af dem författningsenligt fordrades, hvilket framginge deraf, att läns¬
männen redan nu verkstälde en stor del af de förrättningar, som enligt
kronofogdarnes instruktion borde utföras af dem, såsom förhållandet vore
med utmätningsförrättningar och i ganska många fall jemväl med syne-
5
Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
förrättningar, hvartill komme, att kronofogdarne sällan uppträdde som
åklagare, hvilkas kall nästan uteslutande sköttes af länsmännen;
att kronofogdarne väl sjelfve besörjde och redovisade kronoupp-
börden, men att länsmännen i regeln verkstälde do mången gång vida
besvärligare restindrifningarne ;
att länsmännen egde färdighet att hålla uppbörsstämmorna, och att,
då de naturligtvis skulle förpligtas att ställa uppbördsborgen, någon be¬
fogad anmärkning beträffande kronans säkerhet för uppbördsmedlen icke
kunde framställas;
samt att den omständigheten, att de exekutiva fastighetsauktionerna
icke lämpligen kunde anförtros åt länsmännen, hvilka derför icke egde
tillräcklig lagkunskap, dock icke i och för sig borde utgöra något hinder
för indragning af kronofogdetjensterna, helst denna svårighet torde genom
lagförändring kunna undvikas.
De skäl för kronofogdetjensternas indragning, och med dessa tjen-
ster förenade göromåls öfverflyttande till länsmännen, som anförts af 1888
års statsutskott, ega, enligt utskottets åsigt, ännu sin giltighet och torde
till och med hafva vunnit i styrka under de fjorton år, som förflutit, sedan
frågan sist behandlades af Riksdagen.
Enligt utskottets förmenande, har till och med det enda skäl, som
af 1888 års statsutskott anfördes såsom i någon mån talande mot för¬
slaget, eller att de exekutiva fastighetsauktionerna icke lämpligen skulle
kunna uppdragas åt länsmännen, numera bortfallit, da ju länsmännen pa
många orter faktiskt förodnas att förrätta dylika auktioner, utan att någon
olägenhet deraf försports. Dessutom äro länsmanstjensterna mångenstädes
redan nu så eftersökta, att allt flera juridiskt bildade personer anmäla
sig som sökande.
Dertill kan läggas, att här föreslagna förändring icke torde kunna
verkställas, med mindre länsmännens löner komme att höjas, hvithet åter
helt säkert skulle verka derhän, att fullt kompetenta personer komme att
aspirera pä länsmanstjensterna, för hvilka ju ock kompetensvilkoren under
denna förutsättning torde böra höjas.
Härmed sammanhänger en fråga, som måste utöfva ett stort in¬
flytande på föreliggande spörsmåls bedömande, nemligen den ekonomiska
sidan af saken eller, med andra ord, huruvida någon besparing för stats¬
verket kunde vara att vinna på den ifrågasatta förändringen, hvilken fråga
är så mycket vigtigare, som utredning redan pågår i statskontoret om
förhöjning af länsmännens löner.
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Skulle, genom en öfverflyttning af kronofogdarnes göromål på
länsmännen, samtidigt vinnas en förbättring af länsmännens löneförhållan¬
den, och en besparing ändock åstadkommas för statsverket, vore ju detta
ett ytterligare skål för här åsyftade förändring. Och utskottet håller före,
att så kan ske.
Enligt de bestämmelser, som äro gällande sedan den 31 maj 1878,
åtnjuta kronofogdarne eu lön af 3,000 kronor jemte 1,000 kronor i tjenst-
göringspenningar och 300 kronor i expensmedel äfvensom ett ålderstillägg
af 500 kronor efter 10 års tjenstgöring. Under år 1901 ställer sig staten
för kronofogdarne sålunda:
Lön, tjenstgöringspenningar och expensmedel för 117
kronofogdar................................................................ Kr. 503,100: —
Ålderstillägg åt 65 ............................................................. » 32,500: —
eller tillhopa Kr. 535,600: —
Länsmännen åtnjuta nu i löneinkomster: 900 kronor i lön, 600
kronor i tjenstgöringspenningar samt 100 kronor i expensmedel eller til!
hopa 1,600 kronor med ett ålderstillägg af 300 kronor efter 10 års tjenst¬
göring. Om länsmännens löner i följd af den nu föreslagna förändringen
skulle höjas med ett belopp, som kunde anses utgöra en skälig ersättning
för det ökade arbetet, och äfven om för förändringens genomförande skulle
erfordras ytterligare arbetskrafter vid länsstyrelserna, synes det dock ut¬
skottet, som om genom förändringen eu ganska afsevärd besparing skulle
uppkomma för statsverket, på samma gång som en väsentlig förenkling
i administrationen och större skyndsamhet i uppbörds- och exekutions¬
väsendet å landet skulle kunna vinnas.
I vårt grannland Korge har man redan genomfört en dylik för¬
enkling, i det att kronofogdarne der äro stälda »på amortering» och er¬
sättas af s. k. amtsekreterare.
Kronofogdetjensternas borttagande skulle visserligen erfordra för¬
ändringar i några andra författningar, såsom exempelvis i fråga om s. k.
borgerlig vigsel m. in., men denna fråga torde väl samtidigt af Kongl.
Maj:t tagas i öfvervägande. Det synes emellertid utskottet, som om ett
blifvande förslag borde stödja sig på den fullständiga utredning, som alle¬
nast Kongl. Maj:t kan åstadkomma, hvarför utskottet icke kan dela motio¬
närens åsigt, att Riksdagen på förhand bör alltför trångt uppdraga grän¬
serna för det blifvande förslaget.»
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
Då Kongl. Maj:t genom nådigt cirkulär af den 25 nästlidne
oktober redan ålagt statens embetsverk och myndigheter att öfverväga,
huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till
indragning af tjenster, som genom de förändrade anordningarne kunde
afvara», så får utskottet, med stöd af det ofvan anförda, hemställa,
att den gjorda framställningen angående in¬
dragning af kronofodetjensterna icke måtte af Första
Kammaren bifallas.
Stockholm den 15 april 1902.
På utskottets vägnar:
HJ PALMSTIERNA.
Reservation.
Friherre Palmstierna har, med instämmande i utskottets beslut,
ansett, att motiveringen bort erhålla följande lydelse:
Det af 1873 års komité för afgifvande af förslag till lönereglering
för landsstaten framstälda förslag till kronofogde- och länsmanstjensternas
sammanslagning till en tjenstemannaklass, kronofogdarnes, kvilka tjenste¬
man skulle med biträde af s. k. fogdefullmäktige bestrida de kronofogdar
och länsmän nu hufvudsakligen åliggande göromål, afstyrktes af samtliga
Konungens befallningshafvande utom eu och bifölls ej af Kongl. Maj:t (Bil.
n:o 5 till Kongl. Majts nåd. prop. n:o 1, om statsverket 1878), samt
blef följaktligen icke föremål för någon Kongl. Maj:ts framställning till
Riksdagen. Enligt detta förslag skulle kronofogdarnes antal ökas från
118 till 256, hvartill skulle komma 290 fogdefullmäktige, så att hela
antalet kronofogdar och fullmäktige uppginge till 546, medan antalet
kronofogdar och länsmän då utgjorde 638, och hade man dervid tillika
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12.
tänkt sig en utvidgning af fjerdingsmannainstitutionen med statsbidrag
af högst 250 kronor för hvarje fjerdingsman.
Utskottet anser, att den gamla landtregeringen visat sin duglighet
och ändamålsenlighet både under lugna och oroliga tider, både under
fred och krig, och har dess behöflighet icke minskats genom ökningen
af folkmängden, genom den ökade samfärdseln och den lifligare affärs¬
verksamheten, hvilka orsaker tvärtom, tillika med den nuvarande strän¬
gare kontrollen på uppbördsväsendet med förandet af kassajournaler etc.,
gjort, att det numera torde finnas få kronofogdar, som i längden förmå
uppehålla tjensten utan hjelp af utaf dem sjelfva aflönade biträden. Och
i afseende på den allmänna ordningen utgör den nuvarande landtpolisen,
hvartill äfven kronofogdarne höra, otvifvelaktigt ett minimum, som är till
heder och trefnad för landet, så länge det kan dervid förblifva, men
som sannolikt snart måste stärkas öfverallt, der industrien sammanför
större arbetareskaror med god förtjenst och dermed ofta följande missbruk
af rusdrycker.
Den ökade bildningen hos allmänheten medför äfven, för att
kunna bibehålla inflytandet, krafvet på en ökad bildning hos landsstaten,
likasom i andra embetsställningar, så att det möter svårighet att ersätta
högre stälda embetsman med lägre. Detta kan hafva sitt stora in¬
flytande vid handhafvandet af ordningen, vid uppbörder, vid syner,
ekonomiska besigtningar m. m. och icke minst vid de alltmera vigtiga
bevillningstaxeringarna, hvartill kommer, att det numera ofta nog måste
infordras utlåtanden uti olika ärenden från kronofogdarne.
Det torde ock få betraktas som en afgjord grundsats, att upp-
bördsmännen böra vara få, men skäligen aflönade. Skulle nu uppbörds-
männens antal genom den föreslagna förändringen blifva 4 å 5 gånger
så många, kunde det blifva synnerligen svårt att få fullt pålitliga dylika,
för den i vissa fall, t. ex. för skogsmedel, ganska stora uppbörden äfven
uti små distrikt, och den stora vigten deraf har ytterligare ökats genom
1899 års lag om ersättning af allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats af embets- eller tjensteman. Den stora mängden uppbörds¬
man skulle derjemte medföra behof af ökade krafter å landskansliet,
landskontoret och landtränteri, i och för nödigt öfvervakande och ökad
bokföring.
Den framhållna besparingen af 535,600 kronor vid 117 krono¬
fogdars indragning komme nog att behöfvas till då nödig betydlig löne¬
förbättring för de 520 länsmännen och till aflöning af de kanske 70—80
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 12. 9
nya tjenstemännen hos Konungens befallningshafvande, hvartill kominer,
att de extra tjenstemännen hos Konungens befallningshafvande hittills tjenst
gjort för en ringa aflöning i hopp att slutligen erhålla en temligen väl
aflönad kronofogdetjenst. Indragas åter dessa, så måste nämnde extra
tjensteman aflönas på ett helt annat sätt, hvadan någon slutlig besparing
för statsverket icke torde vara att påräkna.
Bih till Riksd. Prot. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Käft.
2