22
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
Motionernas
yrkanden.
®:s) II.
Ank. till Kiksd. kansli den 14 april 1902, kl. 1 e. in.
Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 4, i
anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.
Näjd angående utskärning en af vin och maltdryc¬
ker å lägerplatser.
Med anledning af inom Andra Kammaren viickta motioner har för
sin del Andra Kammaren i enlighet med hemställan af sitt andra tillfälliga
utskott beslutat: »att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej i marketenteri
ä lägerplats, där värnpliktige undergå vapenöfning, utskärning af vin,
öl och porter, där den, ej sker i sammanhang med värdshusrörelse vid
måltider till spisande gäster, må kunna undvaras och därför böra för¬
bjudas, samt, i händelse det skulle visa sig, att så ej kunde ske, och,
hinder för dylikt beslut mötte, huruvida ej utskärning en å dessa plat¬
ser af vin och maltdrycker lämpligen må kunna inskränkas».
Sedan detta beslut bl i f vit Första Kammaren delgifvet, har denna hän¬
visat ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 1.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:
»Herrar TF. Bengtsson i Häradsköp och C. Johansson i Aflösa hafva
i en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad motion,
n:o 10, hemställt, »att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att
Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Första Kamma,rens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
23
Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej i marketenteri å lägerplats, där
värnpliktige undergå vapenöfning, utskänkning af vin, Öl och porter, där
den ej sker i sammanhang med värdshusrörelse vid måltider till spisande
gäster, må kunna undvaras och derför böra förbjudas, samt, i händelse
det skulle visa sig, att så ej kan ske och hinder för dylikt beslut mötte,
huruvida ej utskänkningen å dessa platser af nämda drycker lämpligen må
kunna inskränkas.»
»I en senare motion, n:o 158, hvilken utskottet likaledes fått till
sig öfverlämnad, hafva herrar J. J. Byström och L. G. Broomé i Bårslöf
yrkat, »att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen må
i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t vidtaga
sådan förändring i gällande förordning angående vin- och maltdrycksför-
säljning, att all utskänkning eller försäljning af vin och starkare malt¬
drycker må varda förbjuden å lägerplatserna.»
De skäl, sorn herrar Bengtsson och Johansson för sin motion anfört,
äro hufvudsakligen följande:
»Förbrukning af vin eller starkare maltdrycker ingår ännu ej i vår
allmoges dagliga lefnadsvanor. För det ojämförligen största antalet be-
väringsmän föreligger således intet verkligt behof att å lägerplatserna hafva
tillgång till dessa drycker. Att ifrågavarande drycker icke desto mindre
därstädes utskänkas, och detta äfven utom måltider samt åt andra än å
marketenterierna spisande gäster, är fullständigt obehöflig! Och icke nog
härmed, det är i flera afseenden skadligt, enär det åsamkar beväringsmän-
nen onödiga utgifter och ganska ofta medför andra obehag af mångahanda
slag. Därför hafva ock af värnpliktiges föräldrar och målsmän uttalats de
lifligaste önskningar, att utskänkningen å lägerplatserna måtte försvinna,
och liknande önskningar hafva blifvit framställda äfven af manskapet vid
åtskilliga regementen. Ett borttagande af denna utskänkning skulle därför
hälsas med bifall från allmänhetens sida, särskildt efter den betydande ut¬
sträckning af vapenöfningstiden, som vid senaste riksdag blef beslutad.
»I motiveringen för herrar Byströms och Broomés motion finnas de
sålunda antydda skälen utförligare utvecklade.
»Det bör — säga dessa motionärer —1 främst framhållas, att den säkerligen
största delen af värnpliktige, som besöka lägerplatserna, icke äro vana vid ölför¬
täring och därför ej hafva något behof af denna rusdryck. Men då, som bekant,
Motionernas
Motivering.
M iFörsta Kanvmarens Tillfälliga Utskotts (Wto 1) Utlåtande N:o TI.
vanor och intryck lätt läras i ungdomen, är det, när ölförtäringen dagligen och
stundligen står dem till buds och särskilt vid marscher och ansträngande'öfningar
ofta är den enda dryck, som bjudes dem, helt naturligt, att ölet så småningom kom¬
mer ätt bli en daglig dryck. Och att detta lätt leder till missbruk är eu erfarenhet,
som hvar! och en torde känna.
Men äfven det mindretal värnpliktige, som förut erhållit vana vid öldrickning,
torde ha eu direkt skada af ölutskänkningen vid lägerplatserna. Om det nämligen
under vanliga förhållanden är svårt att begränsa rusdrycksbruket inom måttliga
gränser, så är det dubbelt svårt, när en massa ungdom samlas under månadslång
samvaro och därvid känner sig lössläppt och försatt under ovanliga förhållanden —
ofta kanske för forsta gången. Den mångenstädes kvarlefvande gamla åsikten, att
rusdryekérna iäro oundgängliga för en »krigare», och den felaktiga föreställningen,
att ölet kan höja lifsglädjen och kanske höja kroppskrafterna, spela härvid in på ett
sätt, som törleder mången att till öfvermått och vid olämpliga tider bruka eu dryck,
som hän förut måttligt och kanske endast vid måltider anväudt. — — —•
»Det måste — fortsätta motionärerna — ihågkommas, att rusdrybksbruket för
i släptåg med sig en hel råd af laster, som äro ännu 'farligare. Dryckenskap och
osedlighet höra i hop. Slippriga historier äro oskiljaktiga från dryckesgillena. Rå¬
het i tankar och ord födas under spritens verkningar. Öfver hufvud taget finnes
det intet, som leder ungdomen lättare och hastigare in på lastens väg än en lätt
tillgång på rusdrycker, och att ölet är en af de farligaste i detta afseende beror på
dess ännu-så länge »goda anseende» i vida1 kretsar.
»Emellertid är det ej endast de värnpliktige, som taga moralisk skada under
den hejdlösa ölutskänkningen. På sön- och helgdagar strömma till lägren massor af
personer i olika åldrar, som vilja hafva sig en »glad dag». Ofta anordnas extratåg
till dessa platser. Att ett af de första ställen, som uppsökas, är ölförsäljningsstället,
är ju naturligt. Och att oordningar och störande uppträden bli eu följd af denna
ölkonsumtion,! är lika ilätt att förstå och bekräftas äfven af uppgifter från olika håll.
»Om slutligen ifrån något håll skulle framkastas, att d ryck enska p sförseelserna
dock äro af mindre betydelse vid våra lägerplatser, vilja vi meddela, att enligt eu
undersökning, som gjorts ef redaktören för Social Tidskrift, herr G. H. von Koeh,
och som ställts till vårt förfogande, rörande orsaken till bestraffningar vid 25 lands-
ortsregementen under tredje kvartalet 1901, icke mindre än 62 procent af samtliga
bestraffningar orsåkats helt eller delvis af fylieriförseélser.
»En synpunkt, som äfven torde böra medtagas i räkningen, är den skada, som
ölutskänkningen utöfvar å våra värnpliktiges fysik. Den tid är nu fjärran, då man
trodde sig kunna erhålla någon näring eller någon styrka af rusdryckerna. De se¬
naste årens vetenskapliga forskningar rörande små alkoholmängders inverkan och de
fälttåg, vid hvilka under senare år spritens verkningar praktiskt pröfvats, ge otve¬
tydigt vid handen, att sprit i hvilken form som helst är direkt skadlig för såväl
den andliga som den fysiska kraftutvecklingen. Att under sådana förhållanden låta
ölkonsumtionen verka hindrande på ungdomens vapenöfning under den tid, som
däråt är anslagen, förefaller därför mer än orimligt.
»Vid sidan häraf betona samma motionärerer de olägenheter, somras-
25
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
drycksutskänkningen å lägerplatserna vållar därigenom, att den dels krän¬
ker vederbörande kommuners intresse, dels åsidosätter de icke ölförbrukande
beväringsmäunens berättigade kraf på tillhandahållande af svagare malt¬
drycker, dels på ett obilligt sätt skattlägger beväringsmännen och allmän¬
heten till förmån för de s. k. lägerkassorna.
»Beträffande ifrågavarande utskänknings förhållande till de kommunala
intressena anföra motionärerna:
»Denna ölulskänkning utöfvas jämte annan servering af enskilda personer eller
bryggeribolag, som med vederbörande regementschef träffat öfverenskommelse om
ensam försäljningsrätt och härför betalar afsevärda summor, vid några regementen
uppgående till mellan 9- och 10,000 kronor. Rättighet till utskänkningen erhålles
af länsstyrelsen. Kontraktet mellan regementschefen och marketentaren är ofta upp-
gjordt på lång tid och medför icke sällan skyldighet för den senare att uppföra vissa
byggnader för regementets behof. Prisen bestämmas godtyckligt af regementschefen.
Denne har äfven rätt att bestämma utskänkningstiderna.
»Hvad som först springer i ögonen vid detta arrangement är, att frågan om
ölutskänkning är en angelägenhet, som uppgöres mellan regementschefen och läns¬
styrelsen och kommer vederbörande kommun alls icke vid. Det har därför händt,
såsom flera gånger omtalats i Riksdagen, att kommunen, som med stort besvär lyc¬
kats afskaffa alla ölkrogar, genom ett regementes förläggning i orten fått en ölkrog
på halsen, som har gjort otrolig skada, utan att kommunen med något medel har
kunnat afskaffa densamma.
»Att detta är en stor oegentlighet och kan leda till fullständig intresselöshet i
nykterhetsfrågan från kommunens sida, torde utan vidare inses,
»Rörande rusdrycksförsäljningens inverkan på tillhandahållandet af
icke berusande drycker anföres:
»Det är tydligt, att marketentaren, som har monopol på försäljning af alla
drycker, såväl berusande, såsom Öl och porter, som icke berusande, såsom svagdricka
och kolsyrade vatten in. m., skall finna med sin fordel förenligt att befordra ölets
försäljning på de andra, alkoholsvagare dryckernas bekostnad, då han nämligen af
ölförsäljningen har den största förtjänsten. Exempel härpå har i Riksdagen gifvits
från Trossnäs lägerplats, där en svagdricksförsäljning indrogs och lades under mar-
ketenteriet med det resultat, att svagdricksförsäljniugen nedgick till en tredjedel.
Monopolsystemet, som i fråga om de starka dryckerna har obestridliga fördelar, leder
beträffande den samtidiga försäljningen af icke berusande drycker till resultat, som
äro direkt motsatta dem, som önskas af alla nykterhetsvänner.
»Med afseende å den ekonomiska synpunkten framhålla motionärerna,
att, då marketentaren för sin försäljningsrätt nödgas erlägga en ofta dryg
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Åfä. 1 Band. 7 Häft. 4
26 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
summa till lägerkassan, det är naturligt, att denna summa ytterst uttages
af konsumenterna, hvilka sålunda måste betala icke endast varans pris och
skälig förtjänst för marketentaren, utan äfven den af regementschefen be¬
stämda afgiften, samt att hela saken förvärras därigenom, att ifrågavarande
extra skatt faller endast på beväringen och den allmänhet, som besöker
lägerplatsen, men icke på officerarne, hvilka utan några försäljningsafgifter
ordna sin spritdryckskonsumtion. Härtill kommer dessutom, att de ansen¬
liga inkomster, som på denna väg tillflyta lägerkassorna, visst icke uteslu¬
tande användas till beväringens eller manskapets fromma, utan tvärtom till
en mängd utgifter, som delvis lika mycket eller mera gagna officerarne,
delvis afgjordt äro af natur att böra med statsmedel bestridas.
»Såsom ett uttryck för den mening, som landets mera aktivt verk¬
samma nykterhetsvänner i denna angelägenhet hysa, anföra motionärerna
följande af den senaste svenska »förbudskongressen» enhälligt antagna re¬
solution :
»Då utskänkuingen af starkare maltdrycker och vin å lägerplatserna har visat
sig vara till fysisk och moralisk skada för de värnpliktige och utgör den väsentli¬
gaste anledningen till bestraffningar,
»då denna utskänkning har visat sig alldeles obehöflig, där godt dricksvatten
eller svagdricka kunnat erhållas, hvilket bland annat visats häraf, att såväl manskap
som värnpliktige vid olika regementen uttalat sin önskan om denna utskänknings
upphäfvande,
»då dessutom hela utskänkningsrörelsen å lägerplatserna hviiar på en godtycklig
och orättvis beskattningsprincip, och
»då slutligen denna utskänkning, om den bibehålies, skall i framtiden verka än
mera skadligt än tillförne till följd af den förlängda öfningstiden,
»anser förbudskongressen, att utskänkning eller annan försäljning af starkare
maltdrycker och vin å lägerplatser, kasernområden eller vid utmarschera bör helt och
hållet förbjudas,
»och vill förbudskongressen äfven uttala sin bestämda öfvertygelse, att denna
reform bör ofördröjligen vidtagas och icke fördröjas genom väntan på den blifvande
maltdryckslagstiftningen.
»Bland de invändningar, som möjligtvis skulle mot motionärernas yr¬
kande kunna framställas, anse de endast en förtjäna något vidare afseende:
den nämligen, att någon bestämd alkoholgräns ännu icke finnes uppdragen
i lagstiftningen och att det därför skulle vara svårt att tillfredsställande
ordna svagdricksförsäljningen, som ju på många ställen är alldeles nödvän¬
dig. »Emellertid», yttra de härom, »är det ju ett kändt faktum, att i
praktiken en bestämd gräns mellan svagare och starkare maltdrycker finnes;
27
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
och häraf ha åtskilliga länsstyrelser begagnat sig genom att bevilja svag-
driclcsrättigheter. När nu dessa nästan alltid blifvit använda på ett till¬
fredsställande sätt, finnas alla skäl att antaga, att, om en dylik svagdricks-
rättighet lämnades på en lägerplats, den noggranna kontrollen skulle hindra
alla öfverträdelser och att ingen svårighet skulle förefinnas att i praktiken
skilja mellan Öl och svagdricka.»
»Att, såsom en och annan gång har framhållits — fortsätta motionärerna —
ett afskaffande af ölutskänkningen på lägerplatserna skulle föranleda lönkrögeri, torde
vara rena fantasifoster. Så resonnerade man 1881, när brännvinet borttogs från
lägerplatserna, men erfarenheten har icke påvisat någon egentlig olägenhet i detta
afseende. Dessutom är ju en stor del af beväringen ej van vid ölförtäring, hvarför
det saknas anledning att på omvägar skaffa sig Öl, hvilket äfven genom nödig kon¬
troll bör betydligt mycket lättare kunna förhindras för ölets räkning än för bränn¬
vinets.
»Om sålunda blott viljan är god och intresset för vår ungdoms moraliska och
sedliga utveckling tillräckligt starkt, torde inga praktiska svårigheter för reformens
omedelbara genomförande förefinnas. Det torde också vara särdeles önskvärdt, att
densamma föres igenom samtidigt med de stora förändringar, som nu, till följd af
härordningsreforinen, inträda; och för visso skall ett beslut om ölutskänkningens af¬
skaffande hälsas med tillfredsställelse öfver hela vårt land och icke minst bland dem,
som stått tvekande vid härordningsreformens genomförande på grund af den våda i
moraliskt afseende, som eu utsträckning af värnplikten kan medföra.
»Frågan om utskär)kningen å lägerplatserna har varit före äfven vid
riksdagarne 1900 och 1901.
ȁr 1900 yrkades i Andra Kammaren
»af herr W. Styrlander genom motion, n:o 158, »att Riksdagen ville
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga den förändring i kongl. förord¬
ningen angående vin, maltdrycker m. m., att rättighet till utskänkning af
vin och maltdrycker å lägerplatser, äfven om den afser kortare tid än år,
icke må beviljas under annan tid och utsträckning än den, som vederbö¬
rande kommunalstämma tillstyrkt», samt
»af herrar Joll. Sjöberg och J. Bengtsson i Häradsköp genom motion
n:o 170, »aft Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller om sådant tillägg till 9 § i förord¬
ningen af den 24 oktober 1885, att all utskänkning af vin och malt¬
drycker under sön- och helgdagar varder förbjuden vid läger eller andra
vapenöfningsmöteu.»
»Med anledning häraf hemställde Andra Kammarens andra tillfälliga
utskott (i utlåtande n:o 13), att Andra Kammaren måtte för sin del be¬
Föregående
förslag i
Riksdagen.
28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
sluta, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida ej utskänkning
å lägerplatser af vin och maltdrycker må kunna varda förbjuden under sön-
och helgdagar utom vid måltiderna åt spisande gäster.»
»Utskottets förslag bifölls af Andra Kammaren, hvars beslut delgafs
medkammaren och hänvisades till dess andra tillfälliga utskott. Detta för¬
klarade sig »icke kunnat undgå att bemärka den dunkelhet, som röjer sig
i sagda förslag och som omöjliggör hvarje bestämd öfvertygelse om dess
verkliga innebörd», och i den ovisshet, som på grund häraf »måste råda
om verkliga meningen med Andra Kammarens beslut», såg utskottet »ett
afgjordt hinder för tillstyrkandet af något instämmande däri». Ehuru ut¬
skottet sålunda ställde sig afvisande gentemot förslaget i den form, det då
erhållit, samt härvid vann Första Kammarens godkännande, förklarade det
uttryckligen, att det »icke ett ögonblick vant tveksamt om den stora vik¬
ten af att rättelse snarast möjligt åstadkommes i de missförhållanden, som
framkallat motionerna».
»Skall fosterlandsvännens förhoppning om svenska folkets villighet
att för sitt lands försvar åtaga sig en utsträckt värnplikt kunna vänta
snart förverkligande, måste», yttrade utskottet, »folket vinna den öfver¬
tyg elsen, att de platser, dit dess söner samlas för att vinna utbildning
för detta syfte, äro omhägnade af sedlig tukt, och att intet underlätes
af det, som kan göras för att skydda de unga mot frestelse och fall.»
»Efter ett så löftesrikt uttalande var det gifvet, att motioner i lik¬
nande syfte skulle återkomma vid riksdagen 1901. Så skedde ock, i det
»herr W. Styrlander i motion n:o 54 upprepade sitt vid föregående
riksdag väckta förslag, och
»herrar W. Bengtsson, Joll. Sjöberg och C. Johansson i motion n:o
131 upptogo såsom sitt yrkande Andra Kammarens år 1900 fattade beslut
under följande något förändrade lydelse: »att Riksdagen i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl. Maj:t efter utredning täcktes taga i öf¬
vervägande, huruvida ej utskänkning å lägerplatser af vin och starkare malt¬
drycker må kunna vara förbjuden under sön- och helgdagar utom till vid
måltider spisande gäster.»
»Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 yttrade i sitt öfver dessa
motioner afgifna utlåtande (n:o 3):
»Att vin och maltdrycksutskänkningen å lägerplatserna i flera fall foranledt
oordningar, är ostridigt. I synnerhet torde detta vara förhållandet under sön- och
29
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
helgdagar, då civila besökande till stort antal från omkringliggande bygd, ja, äfven
frän mera aflägsna trakter medelst särskildt anordnade extratåg besöka lägerplatserna
och flitigt begagna det erbjudna tillfället att å dåvarande ölutskänkningar berusa sig
och dymedelst ej så sällan icke blott ställa till oordningar, utan ock gorå sig odug¬
liga till arbete under påföljande dag. Enligt hvad inom utskottet meddelats, förklara
många af de värnpliktige, att den lätta åtkomsten af vin och Öl på lägerplatserna
utgör en farlig frestelse och är vållande till mänga svårigheter och obehag.
»Som utskottet emellertid ansåg herr Styrlanders motion ej hafva af-
sett »att åt kommunerna bereda utsträckt bestämmanderätt i fråga om alla
slag af vin- och maltdrycksrättigheter», afstyrktes densamma, medan där¬
emot motionen n:o 131 tillstyrktes med den förändring, att i stället för
orden: »till vid måltider spisande gäster» insattes orden: »till vid måltider
å marketenterierna spisande gäster».
Då utskottets betänkande den 27 februari behandlades i Andra Kam¬
maren, befunnos de däruti föreslagna inskränkningarna i utskänkningen å
lägerplatserna allt för obetydliga, hvarför betänkandet återremitterades, hvar¬
efter genom njra motioner föreslogs:
»af herr W. Styrlander (motion n:o 170) »att Riksdagen ville an¬
hålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga den förändringen i kongl. förord¬
ningen angående försäljningen af vin och maltdrycker m. m., att rättighet
till utskänkning af dylika drycker å lägerplatser icke måtte kunna beviljas,
om kommunalnämd och kommunalstämma ogillat framställningen», samt
»af herrar W. Bengtsson. Joll. Sjöberg och C. Johansson (motion n:o
172) »att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t efter utredning taga i öfvervägande, huruvida ej utskänkning
å lägerplatser af vin och starkare maltdrycker må kunna varda förbjuden
under sön- och helgdagar utom vid måltider till spisande gäster, samt att,
därest en dylik reform ej i sin helhet skulle kunna genomföras förr än en
alkoholgräns emellan starkare och svagare maltdrycker blir lagstadgad, äfven
så fort ske kan draga försorg om en lagändring i berörda syfte».
»I det utlåtande (n:o 10), som Andra Kammarens andra tillfälliga
utskott afgaf öfver herr Styrlanders nya motion, blef denna tillstyrkt, hvarpå
den äfven den 23 mars af Andra Kammaren bifölls. Protokollsutdrag
härom afgick till medkammaren, som hänvisade det till sitt andra tillfälliga
utskott jämte med en inom samma kammare af herr O. Jehander väckt
motion, n:o 35, af alldeles samma innehåll som den i Andra Kammaren af
herrar W. Bengtsson, Joh. Sjöberg och C. Johansson under n:o 172 fram¬
ställda. Nämda utskott fick därjämte att behandla eu ännu senare väckt
30 Första Kammaren* Tillfälliga Utskott* (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
motion (n:o 41) af herr G. Nordenfalk, hvari föreslogs, »att Första Kam¬
maren ville för sin del besluta underdånig skrifvelse med anhållan, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej förbud lämpligen
kunde varda stadgadt för iskänkning af vin, Öl och porter inom läger¬
platser, där värnpliktige undergå vapenöfning, samt, om hinder för ett så¬
dant stadgande ansåges möta, vidtaga de åtgärder för inskränkning af denna
utskänkning, som knnde af förhållandena påkallas».
»I det af Första Kammarens utskott afgifna utlåtandet (n:o 5) bäd¬
dades den uppfattningen, att åt de kommunala myndigheterna icke kunde
tillerkännas någon »befogenhet att utöfva bestämmanderätt öfver förhållanden
rörande inom kommunen förlagda truppförband»; denna befogenhet borde
enligt utskottets mening odelad tillkomma Konungens befallningshafvande
jämte vederbörande militärchef. På grund häraf borde herr Styrlanders
motion ej bifallas. De öfriga motionerna fann utskottet däremot väl grun¬
dade.
»Utskottet anser — yttrade det — en tillfredsställande lösning af frågan om
utskänkning af starka drycker å de ställen, där den vapenföra ungdomen uppfostras
till försvarare åt landets oberoende, vara i och för sig af synnerlig vikt och långt
angelägnare än ordnandet åt många andra utaf de förhållanden, som sammanhänga
med och måste tagas i öfvervägande vid utfärdandet af en allmän utskänkningsför-
ordning, samt att denna fråga därför förtjänar att nu komma under allvarligt öfver¬
vägande oberoende af de åtgärder, till hvilka behandlingen af den utaf Kongl. Maj:t
tillsatta maltdryckskommittés utlåtande i dess helhet kan gifva anledning. Det torde
nämligen icke kunna bestridas, att, på sätt i herr Jehanders motion blifvit antydt,
ölutskänkning på lägerplatserna icke är ägnad att bidraga till ordning och godt skick
därstädes, särskildt vid de tillfallen, då, såsom förhållandet är bland annat å sön-
och helgdagar, folk från kringliggande bygd strömmar till. Men icke nog därmed;
hur viktig den yttre ordningens sak än må vara, är angelägenheten att tillgodose
densamma icke den enda synpunkt, som härvid bör komma i betraktande. Det lider,
enligt utskottets åsikt, intet tvifvel, att det är en lika allmänt utbredd som rättmätig
önskan, att ingenting, som kan göras, bär underlåtas, för att landets manliga ung¬
dom må, utöfver den förmåga af vapnens bruk, som under mötestiden förvärfvats,
äfven kunna därifrån hemföra vinsten af goda vanor i det enskilda lifvet och den
moraliska styrka att motstå frestelsen till förtärande af starka drycker, som en längre
tids afhållsamhet från deras bruk otvifvelaktigt skänker. I den ålder, under hvilken
värnplikten fullgöres, bildas vanor och mottagas intryck, ofta bestämmande för fram¬
tiden, och det kan ifrågasättas, huruvida ett värdefullare stöd öfver hufvud skulle
kunna lämnas uykterhetssträfvandeua i vårt land, än det de värnpliktige skulle gifva
dem genom iakttagandet af sträng återhållsamhet under den tid, de tillbragte på
mötesplatsen. De skulle, genom den därunder vunna erfarenheten, att starka drycker
kunna äfven under ansträngning af kroppskrafterna med fördel undvaras, hafva för
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11. 31
framtiden gagnat sig själfva, på samma gång de gagnat landet i dess helhet genom
makten af sitt exempel.
»Inom utskottet har, i anslutning till detta åskådningssätt, den frågan blifvit
framställd, huruvida i det hela taget det kunde anses påkalladt, att på platser för
bibringandet af undervisning åt ungdom anordna utskänkning af starka drycker, äfven
sådana, hvilka, såsom förhållandet är med Öl, väl kunna anses i någon mån närande,
men dock ofta leda till dryckenskap och berusning; och har i sammanhang härmed
framhållits, att genom förändring i så måtto af gällande bestämmelser uti ifrågava¬
rande afseende, att utskänkning å lägerplats af vin, Öl och porter förbjödes, skulle
utskänkning af svagdricka därstädes blifva fri, utan annan insänkning än den, som
betingades af de bestämmelser, hvilka i ordningens intresse kunde finnas vara af
nöden. Redan nu förekomme, enligt hvad kändt vore, å många ställen försäljning
i mindre kvantiteter af svagdricka dels med, dels utan vederbörande länsstyrelses
medgifvande, utan att hafva gifvit anledning till olägenheter, och sådana kunde desto
mindre befaras uppstå af rättighet ensamt till svagdricksutskänkning på lägerplats,
som noggrann uppsikt där kunde hållas och det borde ligga i befälhafvarens intresse
att tillse, att alkoholhalten i drycken hölles så låg, att något tvifvel om dess egen¬
skap af svagdricka icke borde kunna uppstå. Bedömandet vid domstol utaf ett tvi-
stigt fall, om sådant någon gång förekomme, syntes i öfrigt utan svårighet kunna
ske med ledning af sakkunnige mäns utlåtande, om den afyttrade varan vore att hän¬
föra till det ena eller andra slaget af maltdrycker enligt den uppfattning, som i sådant
afseende allmänt gör sig gällande.
»Som utskottet fann de anförda skälen för önskvärdheten af att vin
och starkare maltdrycker icke hölles tillgängliga för öppen utskänkning å
lägerplatserna vara befogade, ansåg det, att Riksdagen borde »fästa Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på frågan uti underdånig skrifvelse i det syfte mo¬
tionerna afse, på det att densamma må komma att undergå den allsidiga
pröfning, som endast genom dess handläggning hos Kongl. Maj:t kan vin¬
nas.» Utskottets hemställan erhöll på grund häraf följande lydelse: »att
Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej i marketenteri å lägerplats, där
värnpliktige undergå vapenöfning, utskänkning af vin, Öl och porter, där
den ej sker i sammanhang med värdshusrörelse vid måltiderna till spisande
gäster, må kunna undvaras och därför böra förbjudas, samt, i händelse det
skulle visa sig, att så ej kunde ske och hinder för dylikt beslut mötte,
huruvida ej utskänkningen å dessa platser af vin och maltdrycker lämpligen
må kunna inskränkas.»
»Detta betänkande föredrogs i Första Kammaren den 8 maj och under¬
stöddes af flera talare samt erhöll i voteringen 50 röster mot 52, hvilka
afgåfvos för afslag.
Andra Kam
mareng ut¬
skotts utta¬
lande och
hemställan.
32 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
»Öfver herrar Bengtssons, Sjöbergs och Johanssons motioner afgaf
Andra Kammarens andra tillfälliga utskott nytt utlåtande (n:o 82) den 11
maj, hvarvid hemställdes, »att Andra Kammaren för sin del måtte besluta,
att Riksdagen må i skrifvelse till Kong!. Makt anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida ej å lägerplats, där värnpliktige
undergå vapenöfning, under sön- och helgdagar all utskänkning af vin och
starkare maltdrycker än svagdricka och därmed jämförliga drycker måtte
kunna helt och hållet förbjudas.»
»Af Andra Kammaren blef denna hemställan den 18 maj utan debatt
godkänd. Af Första Kammaren åter lades den till handlingarna under hän¬
visning till kammarens den 8 maj i ämnet fattade beslut.
»Af nu lämnade redogörelse för frågans tidigare behandling framgår,
att det yrkande, som herrar W. Bengtsson i Häradsköp och G. Johansson
i Aflösa gjort i sin vid innevarande riksdag väckta motion, n:o 10, samman¬
faller med det yrkande, som vid fjorårets riksdag enhälligt framlades af
Första Kammarens andra tillfälliga utskott i betänkandet n:o 5 och den '8
maj var helt nära att vinna Första Kammarens bifall.
»Det af herrar J. J. Byström och L. Gr. Broomé gjorda yrkandet har
däremot en större räckvidd. Enligt detsamma skulle nämligen Riksdagen
anhålla om förbud mot all utskänkning eller försäljning af vin och star¬
kare maltdrycker å lägerplatserna. Med detta förbud skulle, enligt hvad i
motionärernas motivering uttryckligen angifves, äfven afses försäljning af
Öl åt spisande gäster. »Som bekant», yttra de härom, »ingår det icke i
kronans kosthållning åt beväringen. Många bland dessa värnpliktige äro ej
från hemmen vana vid ölförbrukning. Det vore därför synnerligen önsk-
värdt, att sådana anordningar vidtoges vid våra lägerplatser, att den ung¬
dom, som där skall öfvas, ej med lagens tillåtelse komme att få smak för
de starkare maltdryckerna.»
»Utskottet vill ingalunda bestrida, att hvad motionärerna sålunda an¬
fört som skäl mot all ölutskänkning å lägerplatserna i och för sig kan vara
grundadt. Denna utskänkning kan för visso icke anses alldeles nödvändig,
och om den helt och hållet försvunne, skulle sådant utan tvifvel för den
värnpliktiga ungdomen medföra endast goda följder. Icke desto mindre
håller utskottet före, att motionärerna genom sitt yrkande i denna del gått
något längre, än för närvarande torde vara lämpligt. Målet måste väl dock
vara att söka undanröja det slags utskänkning, som enligt erfarenhetens
33
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
vittnesbörd visat sig i stor utsträckning förleda till berusning och drycken-
skap) d. v. s. den, som sker utom måltiderna. Kunde enighet om detta
mål ernås, så skulle helt visst för nykterhetens sak och för vår ungdoms
sedliga uppfostran i det hela taget synnerligen mycket vara vunnet.
»Utskottet hyser ock för sin del den förhoppningen, att enighet verk¬
ligen skall kunna ernås om ett på nu antydt sätt begränsadt yrkande. Att
detta skall godkännas af Andra Kammaren, torde, med kännedom om denna
kammares föregående beslut i frågan, kunna tagas för gifvet. Det höga
röstetal, som förslaget i fjor erhöll inom Första Kammaren, utgör ett bevis
på, att äfven bland dennas ledamöter kan väntas gehör för den uppfattning,
som uttalats af kammarens tillfälliga utskott n:o 2 åren 1900 och 1901.
Under debatten i Första Kammaren den 8 maj förlidet år blef visserligen
af en motståndare till det förevarande förslaget antydt, att de sympatier,
som för tillfället visades detta, väsentligen skulle afsett att genom tillmötes¬
gående stämma Andra Kammaren mera gynnsamt för då föreliggande här-
ordningsförslag, hvaraf skulle följa, att samma sympatier nu ej längre vore
att påräkna. Denna insinuation blef emellertid så bestämdt tillbakavisad,
att den ej torde kunna tillmätas något afseende.
»Obestridligt är, att den nu rådande fria försäljningen af alla slags
maltdrycker å lägerplatserna innebär eu synnerligen stor fara för vår ung¬
doms nykterhet och sedlighet. Icke allenast med hänsjm till dessa, utan i
samband därmed äfven för främjande af ungdomens duglighet såväl i vapen¬
öfning som i andra medborgerliga värf skulle det vara i hög grad förmån¬
ligt, om ifrågavarande försäljning blefve förbjuden eller åtminstone starkt
begränsad. I betraktande af de maktmedel, som vederbörande befälhafvare
åga till sitt förfogande, kan det icke lida något tvifvel, att de inskränkande
bestämmelser, som för ändamålet blefve erforderliga, skulle utan större svå¬
righet kunna på ett fullt effektivt sätt upprätthållas, hvilken förvissning
styrkes af den erfarenhet, som vanns, då brännvinet år 1881 borttogs från
lägerplatserna. Saknaden af en lagstadgad alkoholgräns mellan starkare och
svagare maltdrycker har härvidlag ringa eller ingen betydelse, då öfver-
vakandet af ett marketenteri måste vara ojämförligt lättare än öfvervakandet
af hvarje annat försäljningsställe och det för öfrigt näppeligen lärer kunna
tänkas, att eu marketenteri-innehafvare skulle genom underslef i detta hän¬
seende våga trotsa den befälhafvare, af hvilken hans rörelse är helt och
hållet beroende.»
Bil,., till !liksd. Prof. 1002. <9 Sand. 2 Afd. 1 Band. 7 Iläft.
34 Första Kammar em Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.
Första Kärn- Såsom af det föregående synes, är Andra Kammarens i detta ärende
tillfälliga ut- fattade beslut alldeles öfverensstämmande med den af Första Kammarens
skotts utta- andra tillfälliga utskott vid 1901 års riksdag gjorda hemställan. Denna
hemställan, bifölls visserligen icke af Första Kammaren, men den tillvann sig dock en
så betydande minoritet som 50 röster mot 52. Sedan dess har för öfrig!
frågan så till vida kommit i ett annat läge, som det kanske viktigaste af
de i fjor framhållna motskälen — nemligen att förtäringen af vin och
maltdrycker vid ett af regementsbefälhafvare öfvervakadt marketenteri inga¬
lunda är för de värnpliktige så farlig som vid de i lägerplatsens närhet be¬
fintliga utskänkningslokaler, hvilka icke stå under militärbefälhafvares dom-
värjo — bör komma att till stor del förlora sin betydelse, om Riksdagen
i enlighet med Första Kammarens tillfälliga utskotts betänkande n:o
tillika besluter eu hemställan till Kong! Maj:t om en sådan inskränkning
i vins och maltdryckers försäljning vid kringföring, att den ej får ske an¬
norledes än inom hus till därstädes boende eller å fartyg, och att äfven en
sådan försäljning skall göras beroende af Konungens befallningshafvandes
tillstånd. En i sådan riktning affattad författning i förening med ett på¬
bud i enlighet med nu föreliggande förslag till inskränkning i utskänkningen
af vin, Öl och porter å lägerplatser synes utskottet genom behörig sam¬
verkan mellan Konungens befallningshafvande och regementsbefälhafvare
böra kunna medföra åsyftad verkan, och då en mängd föräldrars samt måls¬
mäns farhåga för marketenteriernas nuvarande frestelser för de värnpliktige,
om också kanske öfverdrifven, dock icke torde böra alldeles underskattas,
så anser sig utskottet på de i det föregående refererade och anförda skäl
böra hemställa,
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kam¬
marens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 14 april 1902.
På utskottets vägnar:
RIGEL ÅKERMAN.
Stockholm 1902. Iduns Kung’!. Hofboktryekeri.