Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.
1
31.
Aiik. till Riksd. kansli den 29 april 1902, kl. 3 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 8.
i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl,
Maj:t i fråga om koncession å jernväg inom riket,
hvilken är af sedd att direkt ingå såsom förbindelseled
i främmande jernväg snät.
Uti en inom kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, n:o 189,
har herr J. E. Biesért hemstält, »att Riksdagen må, i öfverensstämmelse
med den i Riksdagens skrifvelse (n:o 46) den 19 april 1893 gjorda fram¬
ställning i fråga om koncession å jernväg inom Norrbottens län af annan
än lokal betydelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, att, innan koncession med¬
delas å gränsbana inom riket, hvilken är afsead att direkt ingå som för¬
bindelseled i främmande jern vägsnät, Riksdagen må lemnas tillfälle att yttra
sig i frågan.»
Till stöd för sin hemställan anför motionären följande:
»Uti skrifvelse den 19 april 1893 anhöll Riksdagen, att, innan konces¬
sion meddelades å jernväg inom Norrbottens län af annan än lokal bety¬
delse, Riksdagen måtte lemnas tillfälle att yttra sig i frågan.
Såsom motiv för detta beslut anfördes, bland annat, hurusom Norr¬
bottens egenskap af gränsprovins medförde en alldeles särskild betydelse
Bill. till liilcsd. Prof. 1902. 8 Sami, 2 Afd, 2 Band. 27 Höft. (N:o 31). 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.
för jern vägsanläggningar derstädes, och ville Riksdagen i öfrigt söka före¬
bygga en "då ifrågastäld gränsbanas åstadkommande genom »tillskott från
aifärsmän å andra orter».
Vid ett föregående tillfälle, nemligen år 1884, bestämde Riksdagen
såsom vilkor för understöd till eu jernväg i samma län, att Riksdagen
skalle få tillfälle yttra sig, i händelse banan blefve fortsatt till finska
gränsen. Det torde med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de ut¬
talanden, som Riksdagen gjort i afseende å jern vägsanläggningar i Norr¬
botten, böra anses ega sin tillämpning å alla de jern vägsföretag, hvilka
äro afsedda att såsom gränsbanor ställas i direkt förbindelse med främ¬
mande trafiknät. Grenom att Riksdagen finge tillfälle att yttra sig i så¬
dana frågor, skulle dessa erhålla en mera allsidig pröfning, än hvad nu
är fallet, då de ofta framdrifvas af ortsintressen, och våra gränsförbindelser
på ett systematiskt sätt kunna ordnas. De platsmyndigheter, hvilka hafva
att i första hand yttra sig öfver sökta jernvägskoncessioner, se ofta dessa
förbindelser uteslutande ur lokal synpunkt, och omtanken att drifva fram
en bygds intressen kan verka förlamande på tillkomsten af större och
vigtigare förbindelselinier. Hvad beträffar de utlåtanden, som vedeibölande
embetsverk afgifva öfver sökta koncessioner, så äro dessa utlåtanden sär¬
skilt i tekniskt afseende ytterst fullständiga, men att äfven andra syn¬
punkter än de, hvilka blifva föremål för embetsverkens yttrande, förtjena
afseende vid vigtiga förbindelsers anordnande, framgår af chefens för civil¬
departementet skrifvelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 29_sist-
lidne mars angående den sökta koncessionen på svenska sidan för jern-
vägslinien från Orna till Stöa och Elverum i Norge (se Bilagan I).
Denna skrifvelse visar nödvändigheten af ett planmessigt anordnande
af kommunikationerna, så att icke en ny förbindelseled verkar förstörande
på ett flertal redan befintliga samt tvingar exporten att taga sig helt
andra vägar. o
Den ofvan om förmälda gränsbanan skulle på ett ytterst känbart satt
beröra de svenska handels- och exportförhållandena samt torde derför äfven
höra underkastas en allsidig utredning, innan den kommer till utförande.
Och ehuru denna förbindelse uppbäres af stora intressen hufvudsakligast
i Norge*) — så torde det dock förtjena en allvarlig utredning, huruvida
Se Indberetning 15 Februar 1902, fra Chefen for Jernbaneimdersegelserna, Över¬
ingenjör Collett om de i 1901 foretagne Undersogelser vedkommende Jernbanelmierne:
& a) Elverum—Stoa og
b) Flisen—Halsjeen—Stoa samt
Beskrifvelse over Flisen—Vermundsjoen (Rigsgrsendsen).
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.
icke kommunikationerna å den svenska sidan kunde så anordnas, att de
skogstillgångar, om hvilka kär är fråga, fortfarande kunde ledas öfver svensk
exporthamn. För detta ändamål — bland andra — gjordes af ett antal
riksdagsmän år 1899 framställning till Kong! Maj:t om undersökning af
en förbindelseled mellan Dalarnes skogsbygder och svenska vestkusten.
Sedan erforderliga penningmedel härför blifvit stälda till Kongl. Maj:ts
förfogande, lät jern vägsstyrelsen verkställa en sådan undersökning, hvars
resultat redan nu delvis föreligger uti den rapport, som civilingeniör E.
Winell under sistlidne gårdag aflemnade till styrelsen.
Utan att närmare ingå i granskning af möjligheterna för åstadkom¬
mande af en sådan trafikled, måste man dock erkänna dess stora betydelse
för flere af vestra Sveriges provinser, och i detta hänseende är den vida
öfverlägsen den nu föreslagna tvärbanan. Afsigten är dock ej att söka
förhindra någon trafikled, som är nödvändig för tillgodoseende af berätti¬
gade kraf i kommunikationshänseende, utan endast att påvisa vigten af
en allsidig utredning rörande de fördelar och olägenheter, som trafikleden
kan medföra, när det gäller sådana jernvägar, hvilka såsom gränsbanor
och i direkt anknytning med främmande järnvägsnät kunna draga vår
trafik från inhemska vägar. De ömsesidiga handelsintressena mellan Sverige
och Norge komma allt mer att utveckla vår samfärdsel öfver gränsen, och
vigten af dessa förbindelser klöfver, att de anordnas på ett planmessigt
sätt. Äfven torde kunna ifrågasättas, huruvida icke de böra byggas såsom
statsbanor, och då det endast är Riksdagen, som kan afgöra detta, samt i
hvarje fall så stora ekonomiska frågor endast kunna vinna på att blifva
föremål för Riksdagens uppmärksamhet, får jag vördsamt yrka---.»
På sätt motionären erinrat, anhöll Riksdagen år 1893 uti skrifvelse
till Kongl. Maj:t, att, innan koncession meddelades å jernväg inom Norr¬
bottens län af annan än lokal betydelse, Riksdagen måtte lemnas tillfälle
att yttra sig i frågan.
Denna anhållan motiverades bland annat dermed, att hvarje jernväg,
som afsåge att förbinda nämnda län med grannländerna och således vore
af mer än lokal beskaffenhet, erhölle en särskild politisk och ekonomisk be¬
tydelse, och att derför Riksdagen borde få yttra sig i dylika frågor.
Äfven om i afseende å de jernvägsförbindelser, som afses i nu före¬
liggande motion, icke förefinnas några som helst politiska skäl, som kunna
väcka betänkligheter mot dylika jernvägsförbindelser, så torde dock ur
ekonomisk synpunkt vara så många intressen att dervid tillgodose, att det icke
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 31.
kan vara annat än för det allmänna gagneligt, om Riksdagen lemnas till¬
fälle att yttra sig i frågor rörande dessa jern vägsförbindelser.
På grund häraf får utskottet vördsamt hemställa,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att
Riksdagen måtte — i öfverensstämmelse med den i ofvan
åberopade skrifvelse gjorda framställning i fråga om
koncession å jernväg inom Norrbottens län af annan
än lokal betydelse — hos Kongl. Maj:t anhålla, att innan
koncession meddelas å jernväg inom öfriga delar af
riket, hvilken är afsedd att direkt ingå såsom förbin¬
delseled i främmande jern vägsnät, Riksdagen lemnas
tillfälle att yttra sig i frågan.
Stockholm den 28 april 1902.
På utskottets vägnar:
GEORG KKONLUND.
Stockholm 1902. Iduns 'Kutig!. Hofboktryckeri.