Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
1
tf:o 27.
Ank. till Biksd. kansli den 17 april 1902, kl. 1 e. m.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 9, i an¬
ledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående allmänna hälsovården på landet.
Till utskottets förberedande behandling liar blifvit hänvisad en inom Motionm.
Andra Kammaren af herr Johan Wahlgren väckt motion, n:o 32, i hvars
yrkande tre andra kammarledamöter instämt, och hvari hemställes, »det
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes låta vidtaga sådana förändringar i kongl. hälsovårdsstadgan den 25
sept. 1874, i hvad densamma afser allmänna hälsovården på landet, att
kommunalnämden tillerkännes rätt att med kraftigare och mera effektiva
medel ingripa till skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor
och djur, som särskiidt genom vissa på senare tider uppkomna slag af
fabriksdrift uppstått».
Motionären anser, att de föreskrifter rörande hälsovårdsstyrelsen och
allmänna hälsovården på landet, som återfinnas i Kongl. Maj:ts hälsovårds-
stadga af den 25 sept. 1874, äro alltför knapphändiga.
Efter att ha återgifvit § 28 mom. 1 af sagda stadga, däri de förhållanden upp¬
räknas, åt hvilka kommunalnämden i sin egenskap af hälsovårdsstyrelse har att ägna
synnerlig uppmärksamhet, samt omnämnt hufvudinnehållet af § 30, hvarest föreskrif-
ves, huru nämden skall bete sig vid fullgörandet af detta sitt uppdrag, uttalar mo¬
tionären såsom sin åsikt, att dessa stadganden möjligen kunde vara tillfyllestgörande
på den tid, då de kommo till stånd, men icke nu, då »med det storartade uppsving
på industriens område, som sedan den tiden inträffat, förhållandena i mångt och
mycket hafva gestaltat sig annorlunda».
Bih. till Biksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Ajd. 2 Band. 23 Raft. (N:o 27). 1
o
Andra Kammarens Tillfälliga Ulskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
»Storartade fabriksanläggningar af omfattning, beskaffenhet och ändamål, hvar¬
om man vid hälsovårdsstadgans tillkomst säkerligen icke hade någon föreställning,
hafva», fortsätter motionären, »litet hvarstädes på landsbygden uppstått, i många fall
till synnerligt men för de kringboendes välbefinnande och hälsa, ej mindre genom
spridande öfver vidsträckta områden af osunda gaser och ångor, än äfven och i all
synnerhet genom förorenande i hög grad af vattnet i sjöar och mindre vattendrag,
så att detta blifver absolut oanvändbart till dryck för både människor och kreatur
samt till andra nödvändiga behof, såsom tvätt m. m., hvarjämte fisken i vattendragen
totalt utrotas och många människor därigenom förlora sin bergning».
De medel, som hälsovårdsstadgan ställer till kommunalnämdens förfogande, då
denna önskar afhjälpa dylika med en del fabriksanläggningar förenade olägenheter,
äro enligt motinärens mening fullkomligt vanmäktiga: hvarken dess »råd, upplysnin¬
gar och varningar» eller det låga vitet af högst 20 kronor hjälpa; och då »årslånga
undersökningar med åtföljande kostnader, besvär, skrifverier och tvistigheter äfven i
bästa fall blifva följden» af ett hänvändande till Konungens befallningshafvande, så
draga sig kommunalnämderna i allmänhet för att tillgripa denna åtgärd, hvars re¬
sultat motionären finner så mycket osäkrare som »författningen icke lämnar några
föreskrifter om det sätt, hvarpå det tillkommer Konungens befallningshafvande att
i sådant fall ingripa».
För att gifva eu föreställning om de missförhållanden, i hvilka mo¬
tionären önskar ändring, har han till utskottet öfverlämnat bevittnade af-
skrifter dels af två analysbevis, dels af ett utlåtande af fiskeriassistenten Yict.
Wahlberg rörande vattnets beskaffenhet i vissa i motionärens hembygd
belägna vattendrag, hvilka förorenats genom affall från en sulfitfabrik.
Då fiskeriassistentens yttrande särdeles väl belyser några af de olä¬
genheter, som följa med vattendrags förorenande genom fäbriksaffall, anser
utskottet lämpligt att här återgifva detta yttrande, hvilket lyder som följer:
Sedan Jan Ersson i Gammelgård, Job. Jansson i Lilla Dicka m. fl. strand-
och fiskeriägare vid Forssjön i Folkärna socken och vid detta vattendrag vidare ut¬
före till sjön Bäsingen till kongl. landtbruksstyrelsen inkommit med ansökan, att en
fiskeritjänsteman måtte förordnas att undersöka det ifrågavarande vattendraget och
därefter meddela yttrande »om och i hvad mån» vattnet förorenas af af fallet från
den vid samma vattendrag belägna Ostanfors sulfitfabrik äfvensom angående de åt¬
gärder, som böra vidtagas till förhindrande däraf, att giftiga vätskor och dylikt, som
förstöra vattnet och fisket, från fabriken utkomma, får undertecknad, som varit för¬
ordnad denna förrättning verkställa, efter fullgörandet däraf härmed afgifva följande
yttrande:
Det undersökta vattenområdet, som utgör nedre delen af ett mindre från
Garpenberg kommande vattendrag, består af tre mindre sjöar, förenade genom åar med
utlopp till sjön Bäsingen. Den öfra sjön — Forssjön — är något öfver 1 kilometer lång
och knappt 1/2 kilometer bred, den mellersta — Dickasjön — s/i kilometer lång och
Va kilometer bred samt den nedersta — Bollsjön -— 1 kilometer lång och 3/i kilometer
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27. 3
bred. Djupet i dessa sjöar är sällan öfver 4 å 5 meter utom i Forssjön, som mot
nordöstra sidan är åtskilligt djupare.
De mellanvarande åarna likasom Bollsjöns utlopp i Bäsingen äro delvis så
grunda, att man vid lågt vattenstånd, såsom nu var förhållandet, knappt kan komma
fram med en vanlig flatbottnad eka. Bottnen på båda sidor om djupaste midtrännan
var till största delen ofvan vattnet; synnerligast var detta förhållandet nedom Mälby
kvarn, och vattnet flöt endast med helt sakta fart.
Stränderna äro i allmänhet låga och mycket långgrunda, endast nordöstra sidan
af Forssjön har bergiga och tämligen höga stränder.
A de långgrunda stränderna såväl vid sjöarna som åarna märktes ännu tämligen
rik växtlighet, ehuru den här förr i ymnighet långt ut i vattnet förekommande fräken
under sista åren till stor del försvunnit.
Vid verkställda bottenundersökningar visade det sig, att strax utanför sulfitfa¬
brikens afloppsrännor fanns aflagrad på 2 å 3 meters djup en gråhvit, slemmig, illa¬
luktande massa, bestående hufvudsakligast — för så vidt man kan se — af fina träfibrer,
och alla i vattnet förekommande växter, stenar eller andra föremål voro beklädda
med en gråhvit, ostig massa, som vid minsta rörelse i vattnet lossnade och sjönk små¬
ningom till bottnen. Om man rörde något litet med åran vid bottnen, blef vattnet
hvitgrumligt, ungefär som om man slagit ut eu pyts sur mjölk. Denna gråhvita,
ostiga beläggning på växterna förefinnes icke endast vid stränderna af Forssjön, utan
äfven utefter ån och ned genom Dickasjön, i hvars nedra del den gråhvita belägg¬
ningen dock är mindre ymnig och kunde i Bollsjön knappt förmärkas, emedan Boll¬
sjöns stränder äro ytterst växtfattiga.
Längre ut på 6 å 8 meters djup upphämtades i Forssjöa på flera ställen bot-
tenprof, hvarigenom ådagalades, att bottnen här består af ett bläcksvart, dyigt, högst
illaluktande mudder, som synes utgöra i förruttnelse stadd massa af samma slag, som
fanns afsatt på växterna invid stränderna.
Ute på djupet tagna bottenprof i de andra sjöarna voro något ljusare och ej
fullt så illaluktande, hvilken omständighet säkerligen beror på att de omnämda afsätt-
ningarna här icke äro så stora som längre upp i vattendraget.
Vattnet har en brun färg och afgifver vid rörelse i detsamma en högst oangenäm
lukt, erinrande om den, som förmärkes uppe vid fabriken.
Vid vissa vindar, synnerligast västliga, utbreder sig det från Bollsjön utflytande
vattnet i sjön Bäsingen, så att den bruna färgen och den vidriga lukten förmärkas
ett godt stycke på båda sidor om åmynningen.
För fiskens trefnad och välbefinnande är sålunda här illa beställdt. Om ock
en och annan större fisk skulle kunna uppehålla sig i det ifrågavarande vattendraget,
blifver säkerligen inom kort dess kött osmakligt och onjutbart, och någon fortplantning
kan på grund af erfarenhet från andra håll alldeles icke ifrågakomma under sådana
förhållanden, som här förefinnas. Leken förrättas nämligen af sådana fiskarter, som
här plägat förekomma, alltid på grundare vatten, och rommen afsättes på förefintliga
vattenväxter.
Då nu vattnet i och för sig är orent och innehåller skadliga ämnen, dör större
delen af rommen genast den lämnar moderdjuret, och hvad som möjligen skulle kunna
vara vid lif dödas ofelbart inom kort af omnämda ostiga af sättningarna.
Det har ock visat sig, att alla de fiskarter, som förr ganska ymnigt funnits
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
här, nämligen gädda, braxen, mört, abborre, sarf, löja, lake och ål, under de sista åren
dels dött, dels måhända utvandrat och äro nu, så vidt kunnat utrönas, helt och hållet
försvunna. Endast undantagsvis kan man nere i Bollsjön erhålla någon fisk, som då
kommit upp från Bäsingen.
Sådana små vattendjur (Daphiner, Cyclops m. fl.), som äro af nöden för fisk-
ynglets föda, synas äfven hafva försvunnit, emedan flera försök, som med en för
ändamålet medhafd håf företogos, alltid gåfvo det resultat, att icke ett enda sådant
djur kunde anträffas. Vattnet syntes vara helt och hållet öde.
Orsakerna till all denna ödeläggelse äro med all säkerhet det från sulfitfabriken
utsläppta affallen nämligen luten och slamvattnet.
Luten, som nu visserligen aftappas i ett par dammar för att därifrån så små¬
ningom afrinna till sjön, bibehåller dock — såsom ett vid afloppet taget prof visar —
sin starka, vidriga lukt och bruna färg, och som vattenmängden är jämförelsevis ringa
och vattenomsättningen därför svag, blifver hela vattenmassan förskämd.
Slamvattnet, som afgår i mycket större kvantiteter än luten, får genomrinna
flera dammar, innan det släppes ut i sjön, och det mesta medföljande slammet stannar
måhända här, men ett prof, som togs i själfva utloppet, visar dock, att rätt mycket
medföljer ut i vattendraget, och är det just detta slam, som afsätter sig på växterna
och bottnen och alstrar där under sin förruttnelse illaluktande och skadliga gaser, som
ytterligare förskämma vattnet.
Af hvad jag här ofvan anfört framgår, att om det ifrågavarande fiskevattnet
skall kunna återställas i sitt forna skick, måste sådana åtgöranden snarligen vidtagas,
att de från sulfitfabriken bortflytande vätskorna icke såsom hittills vidare må ^för¬
skämma vattnet. Säkerligen erfordras ändock flera tiotal år, innan den skada, som
redan åstadkommits, kän genom naturens egna åtgöranden återställas i sitt forna skick;
ty först måste de å bottnen varande aflagringar genom förruttnelseprocessen oskadlig¬
göras, de utgångna vattenväxterna hafva tillfälle å nyo framkomma och utbreda sig
samt slutligen fiskarna så småningom genom invandring och fortplantning föröka sig
till den myckenhet, i hvilken de förr förekommit.
Yärmdö O. Norrnäs den 9 okt. 1901.
Vid. Wahlberg.
Fiskeriassistent.
De båda ofvan omnämda analysbevisen äro afgifna af föreståndarne
för Västerås och Gäfle kemiska stationer och afse vattenprof från den å, vid
hvilken den i fiskeriassistentens ofvanstående yttrande omnämda sulfitfabriken
är belägen.
Den första analysen verkställdes i september 1899 å ett prof, taget
omkring en kilometer nedanför fabriken, och lyder kemistens slutomdöme
rörande detta prof sålunda;
På grund af svafvelvätehalten och den stora mängden lösta organiska ämnen
måste ifrågavarande vatten förklaras odugligt till dricksvatten och öfrig hushållsförbruk-
ning samt hälsovådligt att användas för människor och djur.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27. 5
Det, andra analysbeviset rör två vattenprof, tagna den 31 ang. förra
året nr samma vattendrag, hvaraf af det ena, märkt n:o 1, togs omkring
en kilometer nedanför, och det andra, märkt n:o 2, ofvanför sulfitfabriken.
Kemistens slutomdöme beträffande dessa båda prof lyder så:
Af undersökningen framgår, att profvet n:o 1 är förorenadt af affall från
sulfitfabrik. Profvet sprider en obehaglig lukt, erinrande om vätesvafla och är all¬
deles odugligt till dricksvatten vare sig för människor eller djur; n:o 2 däremot är,
ehuru ej något godt dricksvatten, dock fullt användbart såsom sådant.
Det lider enligt utskottets förmenande intet tvifvel, att de af motio¬
nären påpekade missförhållandena äro af sådan art och omfattning, att de
tarfva ett snart och kraftigt ingripande från statsmakternas sida. I olika
delar af landet klagas öfver att vissa slag af fabriker förstöra både luft
och vattendrag, och den målande och dystra skildring, som innehålles i
ofvan återgifna, af fiskeriassistenten Wahlberg å ämbetets vägnar afgifna
berättelse äger nog sin motsvarighet i åtskilliga delar af landet.
Enligt hvad utskottet har sig bekant, är det i synnerhet de kemiska
trämassefabrikerna, som i detta afseende spela en bedröflig roll. Af dessa
fabriker finnas, som bekant, två slag, af hvilka sulfat-cellulosafabrikerna
förorena luften genom illaluktande gaser, och sulfit-cellulosafabrikerna vatten¬
dragen genom väldiga kvantiteter affalls-lut, som innehåller svafvelsyrlighet
och ofta äfven fibrösa ämnen. De stinkande ångorna från sulfat fabrikerna
förpesta luften på vida områden, och som belysande exempel i detta afseende
vill utskottet påminna därom, att i Norge anläggningen af dylika fabriker
ledt till rättegångar, anhängiggjorda af i trakten boende personer. Beträf¬
fande de obehag och missförhållanden, som på många håll följa med
sulfitfabrikerna, hänvisar utskottet till fiskeriassistenten Wahlbergs ofvan
återgifna berättelse, som i sanning talar för sig själf.
Äfven järnverken och sockerbruken lära medföra liknande olägen¬
heter, om ock ej i samma grad som trämassefabrikerna.
Att här föreligger en fråga, som kräfver sin lösning, synes utskottet
oemotsägligt. Tyvärr har utskottet emellertid ej kunnat- komma till den
öfvertygelsen, att någon väsentlig förbättring i nu bestående förhållanden
skulle vinnas genom den åtgärd, motionären föreslår.
Hans förslag afser att i fall, sådana som de ofvan antydda, bereda
kommunalnämden »rätt att med kraftigare och mera effektiva medel in¬
gripa». Utskottet anser därför lämpligt att först söka klargöra, hvilken
befogenhet kommunalnämden i berörda afseende för närvarande äger.
Utskottets
uttalande.
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
Att kommunalnämden redan nu liar icke blott rättighet utan äfven
skyldighet att inskrida till bekämpande af ifrågavarande missförhållanden,
framgår oförtydbart af hälsovårdsstadgans bestämmelser. Sålunda heter det
i § 27, mom. 2: »Kommunalnämden skall ägna sin uppmärksamhet åt
allt, som kan inverka på sundheten och allmänna hälsotillståndet inom kom¬
munen, samt allvarligt söka att häruti åstadkomma förbättringar och ett till¬
fredsställande skick». Bland de förhållanden, åt hvilka nämden enligt
§ 28 bör »ägna synnerlig uppmärksamhet», märkas: »att källor, brunnar eller
andra ställen, där vatten för berörda ändamål [för dryck och matlagning]
hämtas, icke blifva orenade genom tillflöden, som kunna uppkomma däraf,
att, nära invid finnas afträden, svinhus, fähus, stall, gödselhögar eller sam¬
lingar af afskräden från fabriker och andra näringar eller från hushåll,
och ej heller på annat sätt; —• — — att icke fabrik eller annan näring mom
kommunen anlag ges, anordnas eller drif ees på sådant sätt, att den bäfver
menlig för arbetames eller närboendes hälsa»; hvarjämte nämden enligt samma
paragraf skall vaka däröfver, »att jämväl andra omständigheter, som kunna
menligt inverka på hälsoförhållandena inom kommunen, så vidt möjligt un-
danrödjas».
Beträffande åter det’ sätt, hvarpå nämden bör inskrida, föreskrifver
hälsovårdsstadgans § 30, att nämden bör »genom upplysningar, råd, upp¬
maningar och varningar söka åstadkomma rättelse», hvarjämte den äger
att, där behof förefinnes, »genom lämpliga viten, som tillhopa ej må öfver¬
stiga 20 kronor, göra sig hörsammad». Om rättelse ej kan ernås på detta
sätt, »har nämden att anmäla saken hos Konungens befallningshafvande».
Enligt § 38 skall kommunalnämden begära handräckning hos krono-
betjäningen eller Konungens befallningshafvande, om någon, som af nämden
på grund af hälsovårdsstadgan ålagts att vidtaga vissa anordningar, icke
gjort detta inom föreskrifven tid.
Af de bestämmelser, utskottet ofvan anfört ur hälsovårdsstadgan,
torde framgå, att kommunalnämden icke blott har rätt och plikt att söka
åstadkomma rättelse i missförhållanden af den art, motionen afser, utan
ock att den, om den med kraft begagnar sin befogenhet, bör kunna med
Konungens befallningshafvandes bistånd uträtta icke så litet.
Också har det under ärendets behandling kommit till utskottets
kännedom, att en koinmunalnämd i Gäfleborgs och en i Värmlands län
förmått vederbörande landsliöfdingeämbeten att på ett verksamt sätt in¬
gripa mot ifrågavarande onda. På båda ställena blefvo fabrikerna tvungna
att vidtaga åtgärder, som åtminstone i väsentlig grad minskade olägen¬
heterna.
7
Andra Kammarens Tillfälliga, Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
Detta oaktadt liar motionären dock utan tvifvel rätt, då lian menar,
att för ett fullständigt bekämpande af dessa olägenheter kräfvas större
resurser, än kommunalnämden för närvarande har till sitt förfogande.
Motionären har icke angifvit, hvaruti de »kraftigare och mera effek¬
tiva medel», lian uti ifrågavarande afseende vill tillerkänna kommimal-
nämden, skulle bestå, eller huru hälsovårdsstadgans paragrafer i sådant
syfte skulle formuleras. Men det förefaller, som om han väntade sig rätt
mycket redan af eu sådan ändring, som lämnade nämnden rätt att vid
förseelser af ifrågavarande art ålägga högre viten än för närvarande. Det
synes emellertid utskottet, att dessa viten näppeligen skulle kunna ifråga¬
sättas få öfverskrida det högsta belopp, hälsovårdsnämd i stad äger
ålägga, eller 100 kronor. Men äfven detta belopp är tydligen kraftlöst
gent emot affärsföretag, som ofta äro grundade på aktiekapital, uppgående
till millioner kronor. Om en fabrik af ifrågavarande slag af kommunal¬
nämden ålades ifrågasatta högsta vite, skulle den gifvetvis, så framt den
funne med sitt intresse förenligt att draga ut på tiden, öfverklaga beslutet
först hos Konungens befallningshafvande och, om den blefve fälld äfven
där, i högre instans. När så fabriken slutligen blefve tvungen att utbetala
vitet, möjligen jämte rättegångskostnader, skulle detta belopp i allt fall
för ett stort företag spela snart sagdt ingen roll.
Vid sina bemödanden att gå de önskningar till mötes, för Indika
motionen är ett uttryck, bär utskottet äfven tagit den frågan under öfver¬
vägande, huruvida ej åt kommunalnämden skulle kunna lämnas en befo¬
genhet, liknande den, som § 16 i hälsovårdsstadgan tillerkänner hälsovårds¬
nämd i stad, fastän lämpad efter och formulerad i enlighet med på lands¬
bygden rådande förhållanden.
Sagda paragrafs båda första moment bestämma, att fabriker för till¬
verkning af animaliska gödningsämnen, fosfor, soda, livitbetssocker, tjära
eller gasvatten, färgerier in. fl. industriella anläggningar, hvilka genom
uppkommet affall, genom utströmmande rök och ångor, genom spridande
af elak lukt eller genom vattens förorenande blifva för kringboendes hälsa
vådliga, endast må uppföras »på vid och öppen plats, som ligger aflägsen
från de mera bebyggda stadsdelarna», eller »i sådan trakt af staden, som
ej är tätt bebyggd». Tredje momentet af samma paragraf lyder sålunda: »Innan
någon anlägger eller inrättar fabrik eller näring, som här ofvan | i momenten
1 och 2] är uttryckligen omförmäld, skall lian göra anmälan därom hos
hälsovårdsnämden och afvakta besked, huruvida från dess sida hinder möter.
— — — Skall fabriks- eller tillverkningslägenheten ombyggas, eller skola
eljest därmed vidtagas förändringar, som äro jämförliga med ombyggnad
8 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
eller nyanläggning, eller skola betydande ändringar ske i tillverkningssättet,
betraktas fabriken eller näringen såsom skulle den af nyo anläggas eller
inrättas.»
Utskottet har emellertid funnit, att kommunalnämderna i allmänhet
knappt kunna anses vara så sammansatta, att de äro rustade att uppbära
en så väsentligt vidgad befogenhet, och att därför den ifrågasatta makt¬
utvidgningen kunde få betänkliga följder. Man får ju nämligen vid dylik
lagstiftning icke heller alldeles glömma industriens berättigade intressen.
Härtill kommer, att på många orter, där stora fabriksanläggningar finnas,
dessas ägare torde vara i stånd att utöfva ett så väsentligt inflytande på
kommunalnämdens sammansättning, att en ökad. befogenhet för nämden
uti ifrågavarande hänseende ofta redan af denna grund skulle visa_ sig
resultatlös.
Det har inom utskottet äfven bragts på tal, att i hälsovårdsstadgan
skulle kunna intagas vissa föreskrifter om huru tillgå skall vid uppföran¬
det af fabriksbyggnader, särskilt berörande hvad som vore att i iakttaga
i sundhetsafseende, i syfte att dessa föreskrifter skulle tjäna kommunal-
nämden till ledning. Emellertid vill det synas utskottet, som om dylika
detaljerade byggnadsföreskrifter hörde mindre hemma i hälsovårdsstadgan
än i en med fabrikslagstiftning förenad byggnadsordning. Och säkerligen
skulle stora svårigheter yppa sig för kommunalnämden vid öfvervakandet
af sådana föreskrifters efterföljd.
Ehuru utskottet sålunda icke anser möjligt att på den af motionären
föreslagna vägen råda bot på ifrågavarande missförhållanden, har utskottet
därmed ingalunda förnekat, att kraftiga åtgärder i detta afseende snarast
möjligt böra vidtagas.
Det är ej blott i vårt land, som ifrågavarande olägenheter kommit
till synes. I England ha liknande förhållanden föranledt en lag mot flo¬
ders förorenande — den s. k. Rivers’Pollution Prevention Act afår 1876
— som bestämdt förbjuder utsläppandet i vattendrag af kloakvatten samt
förorenadt affallsvatten frän fabriker, därest icke det förorenade vattnet förut
blifvit beliandladt på tjänligt sätt för att göras oskadligt. Rörande denna
lag yttrar en fackman, professor Ernst Ahnquist, i sin »Allmän Hälsovårds-
lära» sid. 246: »Lagen uträttade nog åtskilligt, har emellertid ej visat sig sär¬
deles verksam.» Beträffande motsvarande förhållanden i Tyskland heter det i
samma arbete: »Fabriksinspektionen omfattar i Tyskland äfven affallsvattnen;
den stöder sitt ingripande på tyska rikets Gewerbeordnung af 1883. Denna
innehåller visserligen inga direkta föreskrifter med afseende på affallsvatten,
men gifver mycket bestämda föreskrifter angående allt, som vid eu närings
9
Ändra Kammarens Tillfälliga Utskotts fM» 2) Utlåtande Nro 27.
drift kan inverka menligt på arbetare, närboende och det allmänna. Många
fabriker hafva med stöd af denna förordning ålagts att rena sitt affalla*
vatten. Tyska rikets Gesundheitsamt ntreder frågan om förorenade vatten¬
drag på begäran af enskilda stater samt särskilt då sådant vattendrag
går genom flera stater. Utmärkt utredning har därvid vunnits, som ej
litet bidragit att klargöra hithörande svåra frågor.»
Samme fackman yttrar i en af honom författad afhandling, hvilken
återfinnes i »Göteborgs stadsfullmäktiges Handlingar 1889, n:o 134»,
rörande »nyare metoder att rena affallsvatten» följande: »I Tyskland är
fabriksinspektionen med afseende på affallsvatten ganska verksam. Sär¬
skildt verksamt ingriper man vid uppförande af ny fabrik samt då klago¬
mål öfver ett affallsvatten yppat sig. Det har visat sig fordra synnerlig
takt hos inspektören att på samma gång tillgodose grannarnes berättigade
anspråk, som han ej af fabriken fordrar för våldsamma åtgärder. Det har
visat, sig, att olika fabrikationer måste behandlas på mycket olika sätt.
Vid några hafva de öfverklagade olägenheterna kunnat afhjälpas genom
enkla och billiga medel, genom anläggande af en enkel klarningsbrunn,
eller genom uppsamlande och bortförande på vagn af ringa mängder skad¬
liga vätskor. I andra fabriker har man måst ålägga fabriksägaren arbeten,
som kostat tiotusental kronor.»
Huru denna svårlösta fråga i vårt land på bästa sätt skall ordnas,
därom vågar utskottet ej uttala någon bestämd åsikt, liksom det saknar
anledning att härom ingå i någon närmare pröfning, då motionären för
ändamålets vinnande endast föreslagit eu vidgad befogenhet för kommunal-
nämden. Det vill emellertid synas utskottet, som om fabriksinspektionens
biträde borde kunna tagas i anspråk för frågans utredning och som om
lämpligt skulle vara, att fabriker, med hvilkas drift följa hälsomenliga verk¬
ningar för den kringliggande trakten, ej borde få anläggas, utan att på
förhand passande anordningar till det ondas förekommande vore på af
myndigheterna godkändt sätt bestämda att komma till utförande. Ifråga¬
sättas kan äfven, huruvida icke förhållandena påkalla en särskild lagstift¬
ning för cellulosafabrikerna, hvilka mera än andra industriella anläggningar
åtföljas af i motionen berörda olägenheter.
Huru man än tänker sig förhållandena på detta område genom lag¬
stiftningen ordnade, synes man i alla händelser kunna vara ense därom,
att den gränslinje mellan allmänhetens och industriens intressen, som det
här gäller att uppdraga, icke lämpligen bör bestämmas genom utvidgning
af en administrativ stadga, sådan som hälsovårdsstadgan, utan genom en af
Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag.
Bill. till lliksd. Prot. 1902. 8 Samt. 2 Afd. 2 Band. 23 Höft.
2
10
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 27.
Till sist anser sig utskottet böra framhålla, att en skrifvelse till
Kongl. Haj:t af det innehåll, motionären föreslagit, skulle kunna ha till
följd ett längre uppskof med frågans rationella lösning. Ty om Riksdagen
i år aflåter en skrifvelse, hvari anhålles om en så snäft begränsad åtgärd
som den af motionären föreslagna, komme det antagligen att dröja länge,
innan Riksdagen vore villig bifalla ett nytt skrifvelseförslag i samma ämne,
hvari anhölles om. denna viktiga frågas utredning i hela dess vidd.
Ehuru utskottet sålunda i likhet med motionären lifligt önskar de
af honom påpekade missförhållandenas snara och grundliga af hjälpande,
finner det sig dock på anförda skäl böra hemställa,
att herr Wahlgrens förevarande motion ej må
till någon kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 april 1902.
På utskottets vägnar:
FRIDTJUV BERG.
STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIBOLAGET & EKMAN CO, 1902.