Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
1
IM:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1902, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4,
i fråga om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående under¬
visnings-, examens- och studieväsendet vid rikets univer¬
sitet och Karolinska institutet.
I eu inom Andra Kammaren afgifven motion. n:o 128, har herr
David Bergström föreslagit:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t ville låta undersöka och utreda, huruvida icke, med särskild hän¬
syn till nödvändigheten af studietidens begränsning, åtskilliga ändringar
och tillägg i gällande bestämmelser med afseende å undervisnings-
examens- och studieväsendet vid Upsala och Lunds universitet samt
Karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm kunna vara be-
höfliga, och att Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som
för det åsyftade ändamålet kunna befinnas erforderliga och gagneliga.»
Till motivering af detta förslag framhåller motionären till en
början å ena sidan det kända faktum, att de studerande vid våra uni¬
versitet nu för. tiden bedrifva sina studier med långt större planmessig¬
het, flit och ihärdighet än förr varit fallet, och å andra sidan det
märkliga förhållandet, att trots detta eger en fortgående stegring af
studietidens längd rum vid våra universitet, ett förhållande, som miste
vara egnadt att ingifva de allvarligaste bekymmer.
I detta afseende förebringar motionären åtskilligt statistiskt
Rik. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Höft. (N:o 14). 1
2 Andra Kammurens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
material från Upsala universitet och särskilt en tabell, hvilken han
med biträde från statistiska centralbyrån låtit utarbeta, rörande student¬
åldern för dem, som vid sagda universitet åren 1897—1901 aflagt
universitetets högsta fakultetsexamina. Etter meddelandet af denna
tabell fortsätter motionären:
»Vid Upsala universitet synes studietiden alltså fortfarande stadd
i betänklig tillväxt — det är resultatet af denna sifferutredning. Detta
framträder med all önskvärd tydlighet, om man ställer bredvid hvar¬
andra medeltalen för det senaste årtiondets båda femårsperioder.
Framför dessa har jag här nedan till jemförelse, så långt en sådan
kan låta sig göra, äfven fogat in medeltalen från perioden 1870—1884.
Fil. lic.-examen med före¬
gående kand.-examen ......
Fil. lic.-examen utan före¬
gående kand.-examen ......
Med. lic.-examen ..................
Jur. kand.-examen ..............
Teol. kand.-examen ...............
170—1884 1892—1896
|
Medeltal
|
Medeltal
|
terminer
|
terminer
|
15,48
|
(humanistisk) \ 1 7 G 9
|
14,15
|
(naturvetenskaplig) j
|
_
|
12,60
|
21,61
|
22,25
|
13,76
|
15,23
|
15,60
|
18,29
|
1897-1901
Medeltal
terminer
18,36
16,23
25,94
15,26
21,79»
»De statistiska uppgifter rörande studietiden vid ett af rikets
universitet, hvilka här ofvan meddelats», yttrar motionären längre fram
i sin motion, »gälla universitetets högsta fakultetsexamina, hvarvid
inom de juridiska och teologiska fakulteterna såsom högsta examina
betraktats juris utriusque och teologie kandidat-examina, enär inom
dessa fakulteter licentiat-examina så ytterst sällan afläggas. I denna
studietid ingår emellertid naturligtvis också den tid, som användts för
afläggande af nödiga förberedande examina.
I fråga om öfriga universitetsexamina — de juridiska embets-
examina, dimissionsexamen och filosofie kandidat-examen, utan påföljande
licentiatexamen — torde en företagen utredning likaledes komma att
visa en fortgående förlängning af studietiden. Ett särskildt skäl af
färskt datum till ett sådant antagande, åtminstone beträffande filosofie
kandidat-examen, ger mig det intyg från filosofiska fakultetens notarie
i Upsala, hvilket jag tillåtit mig bifoga min motion. Af detta intyg
framgår nemligen, att af de 104 studenter, som under fjorårets två
sista examensperioder vid Upsala universitet hade anmält sig att pröfvas
3
Andra Kammarens Tillfälliga TJtshotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
i filosofie kandidat-examen, en tredjedel aldrig nådde fram till godkänd
examen. Icke mindre än 18 drogo sig sjelfva tillbaka och. 16 blefvo
formligen underkända. Från min egen studietid har jag aldrig hört
talas om något liknande, och detta om ytterligt stegrade fordringar
vittnande examensresultat lär också, enligt hvad jag från ort och ställe
inhemtat, ha väckt det största uppseende. Genom den allt ifrån år
1891 medgifna delningen af filosofie kandidat-examen på två examens-
perioder trodde man sig göra denna examens afläggande lättare för
de studerande, men nu tyckes raka motsatsen härtill hafva inträffat.»
I anslutning till den siffersammanställning, motionären gjort
rörande studietiden för de högsta fakultetsexamina, som aflagts vid
Upsala universitet under perioderna 1870—1884, 1892—1896 och
1897—1901, och hvilken sammanställning här ofvan återgifvits, anför
motionären:
»Det är åtskilliga reflektioner af föga hugnesam art, hvartill dessa
siffror och den bakom dem stående verkligheten — hvilken icke torde
sakna sin motsvarighet vid Lunds universitet och Karolinska institutet —
kunna gifva anledning.
Då Riksdagen för femton år sedan fann skäl att i skrifvelse till
Kong]. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta undersöka och utreda,
huruvida icke, med särskild hänsyn till önskvärdheten af studiernas
kraftigare främjande och studietidens begränsning inom nödigt mått,
åtskilliga ändringar och tillägg i gällande bestämmelser med afseende
på undervisnings-, examens- och studieväsendet kunde vara behöfliga
för Upsala och Lunds universitet samt för Karolinska mediko-kirurgiska
institutet i Stockholm, och att Kongl. Maj:t derefter täcktes vidtaga de
åtgärder, som kunde befinnas för det åsyftade ändamålet erforderliga
och gagneliga, — icke kunde väl Riksdagen då föreställa sig, att
resultatet af denna framställning skulle blifva, visserligen åtskilliga
åtgärder till studiernas kraftigare främjande, men tillika, på en mängd
områden, en fortgående stegring af det onda: den alltför långa studie¬
tiden, mot hvilket Riksdagens framställning i främsta rummet var rigtad.
Som följd af Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af år 1887 vid-
togos den 17 april 1891 åtskilliga ändringar i universitetens statuter
samt utfärdades en ny stadga angående filosofie kandidat- och licentiat¬
examen och eu kungörelse om ändring i gällande bestämmelser rörande
teologisk-filosofisk examen, hvarjemte i skrifvelse till universitetskanslern
af den 4 december 1896 förordnats om vissa ändringar i föreskrifterna
för teologisk-filosofisk och medicinsk-filosofisk examen. Att dessa stad-
ganden och särskilt det på dem grundade fastställandet af nya studie¬
4
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
planer för filosofie kandidat- och licentiat-examina samt för teologisk-,
juridisk- och medicinsk-filosofisk examen i åtskilliga afseenden vant
egnade att främja studiesättet vid universiteten, lär ingen vilja förneka.
Men visst är, att det finnes många starkt kända och mycket öfver-
klagade missförhållanden vid våra universitet, på hvilka dessa stadge-
och reglementsförändringar icke lyckats råda bot.
En förnyad, grundlig undersökning af tillståndet vid våra univer¬
sitet torde komma att visa, att väsentliga brister i afseende å under-
visningssättet, öfver hvilka man redan för femton år sedan förde klagan,
fått qvarstå oafhjelpta, men att samtidigt härmed examensfordringarne
stegrats allt mer och mer, så att de nu, särskildt på vissa områden,
befinna sig på rent af orimlig höjd. Denna tendens hos de akademiska
lärarne att skrufva upp fordringarna i det oändliga — en tendens,
som ingalunda aftagit efter de ofvan omförmälda universitetsreformerna,
utan i vissa fall kanske snarare tvärt om — måste enligt mitt för¬
menande hejdas genom lämpliga föreskrifter och nödig kontroll. Och
medan inrättandet af seminarier och anordnandet af propedeutiska
kurser villigt erkännas innebära högst beaktansvärda förbättringar i
fråga om undervisningens meddelande, torde en närmare undersökning
af planläggningen och beskaffenheten af vissa universitetsföreläsningar
nogsamt bevisa nödvändigheten att äfven i detta afseende skapa en
annan ordning, der undervisningens kraf, och icke blott den enskilde
lärarens godtfinnande, varder bestämmande.
Det kan omöjligen vara till gagn för landet, att de samhälls¬
medlemmar, som gå den s. k. lärda vägen, skola förnöta tiotal af år
vid universiteten. När de så vid 30—40 års ålder skola begynna sin
verksamhet i lifvet, hafva de redan sin kanske allra bästa tid bakom
sig. Den långa lexläsningen — ty annat är icke till stor del det s. k.
vetenskapliga examensstudiet — har hos många förtagit både arbets¬
lusten och arbetskraften, och de allra flesta föra med sig ut i lifvet en
skuldbörda på minst lika många tusental kronor, som de tillbragt år
vid universitetet, — en skuldbörda som de, på få undantag när, aldrig
förmå att amortera, kanske knappast att förränta, och som jemt och
ständigt kommer att verka som en förlamande tyngd på deras gerning.
I en tid, då vi behöfva taga vara på nationens tillgångar på
alla områden, måste det också framstå som en angelägenhet af den
största vigt att se till, att de andliga krafterna icke i onödan förspillas
och förslösas. Sveriges land och folk borde icke ha råd att bestå sig
med en lyx i studieväg, som icke ens de stora och rika kulturfolken
tillåta sig. Och hos oss liksom hos dem komme det nog att visa sig,
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
att, om man i de akademiska examensfordringarne pratade af litet på
qvantiteten och receptiviteten och lade litet mera an på qvaliteten och
den ejelfständiga produktiviteten, så skulle derpå ingenting förloras,
men mycket vinnas.
Äfven ur statsfinansiel synpunkt har den långa studietiden vid
våra universitet sin betydelse. Ju längre studietiden är, ju högre måste
naturligtvis löneanspråken ställas af dem, som blifva embets- och tjenste-
män, och ju kortare blir å andra sidan den tid, de kunna använda i
statens tjenst, innan de behöfva pensioneras. Också från dessa syn¬
punkter torde sålunda en närmare undersökning af hithörande för¬
hållanden vara påkallad.»
»Hvad nu här ofvan i korthet blifvit anfördt», yttrar till sist
motionären, »torde tillräckligt ådagalägga behofvet af en ingående och
allsidig undersökning och utredning rörande undervisnings- och examens-
förhållandena vid rikets universitet. Föregående erfarenhet synes
emellertid gifva vid handen, att det ifrågavarande undersöknings- och
utredningsarbetet icke uteslutande bör öfverlemnas åt universitetsmän,
utan att personer med större kännedom om och blick för det praktiska
lifvet och dess kraf dervid äfven böra tillkallas och få göra sin mening
gällande.»
I en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 27, har herr
Ernst Trygger upptagit en mindre del af det omfattande ämnet till
behandling och hemstält,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida
icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska
examina stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffa».
Till stöd för detta förslag anför denne motionär följande:
»Att det fordras ett visst mått af s. k. allmänbildning, olika i
olika fall, för att kunna med framgång bedrifva fackstudier, är obestrid¬
ligt. Lika visst är emellertid, att man måste se till, att fordringarne
på denna grundläggande allmänbildning icke ställas så höga, att de
medföra ett inkräktande på den tid, som bör tillkomma fackstudierna.
Låter man ynglingen allt för länge syssla med studier i ämnen, som
icke ingå i hans blifvande fackutbildning, ödslar man bort för honom
en dyrbar ungdomstid, samtidigt med att man löper risken att minska
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (No 1) Utlåtande N:o 14.
hans förmåga af ett allvarligt fackstudium såsom grundval för hans
blifvande lifsarbete.
Jag tror ej, att jag går för långt, då jag påstår, att i vårt land
allmänbildningen skattas för högt och fackbildningen för lågt, samt att
i följd häraf vårt undervisningsväsende tillgodoser den förra på den
senares bekostnad. Äfven vid utbildningen af våra blifvande jurister
har en dylik felaktig uppfattning gjort sig gällande, och det är härå
jag ber att nu få rigta uppmärksamheten.
Som bekant fordrar man af en yngling, som godkänts i mogen¬
hetsexamen, såsom vilkor för inträde i juridisk fakultet, att han aflagt
en ytterligare examen i icke-juridiska ämnen. Sålunda är det stadgadt,
att rätten att aflägga examen till rikets rättegångsverk, den s. k. hofrätts¬
examen, eller examen till Kongl. Maj:ts kansli är beroende på att förbere¬
dande examen förut afiagts inför filosofiska fakultetens lärare i ämnena
latin, franska, historia, statskunskap samt filosofisk rätts- och samhällslära.
För att få taga juris kandidat-examen fordras en förberedande examen
i latin, teoretisk filosofi, praktisk filosofi, historia, statistik och mate¬
matik. Frågar man emellertid, hvartill dessa förberedande examina
tjena, så bör enligt min mening svaret blifva, att de tjena till föga
annat än att beröfva den blifvande juristen tid och penningar samt
understundom nöta bort en del af det intresse, hvarmed han, frigjord
från skolans mångläseri, eljest skulle hafva egna! sig åt de juridiska
studierna. Men kanske invänder man, att de föreskrifna studierna i
ofvan nämnda humanistiska ämnen äro nödvändiga förutsättningar för
ett framgångsrikt juridiskt studium. En granskning af de stadgade
ämnena torde gifva denna invändning dess rigtiga bemötande.
Sålunda synes det uppenbart, att, om den blifvande hofrättisten
icke behöfver ökade insigter i matematik, den blifvande juris kandidaten
ej heller kan vara i behof deraf, liksom ock att, om den senare ej be¬
höfver ökade insigter i franska språket, detta ej heller kan vara nöd¬
vändigt för den förre. Ett liknande resonnement är ock tillämpligt med
afseende på ämnet teoretisk filosofi. Beträffande åter de ämnen, som
äro gemensamma för de båda förberedande examina, latin, historia,
statskunskap och praktisk filosofi, äro de båda sistnämnda obehöfliga,
enär de ingå i de juridiska ämnena statsrätt och juridisk encyklopedi,
och de båda förra behöfva ej drifvas utöfver hvad som fordras för be-
tyget godkänd i mogenhetsexamen — om så mycket i latin verkligen
bör fordras, ett spörsmål, som kanske ännu ej är moget för sin lösning.
Att den blifvande vetenskapsmannen kan behöfva göra studier
7
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
icke blott i nu nämnda, utan äfven i andra humanistiska ämnen, er¬
kännes villigt, men för att förmå honom härtill erfordras tydligen ej
några examensföreskrifter.
Åtskilligt af hvad jag nu uttalat har icke varit främmande äfven
för andra med den juridiska undervisningen förtrogna personer, något
som framgår af följande. Sedan Upsala juridiska fakultet år 1891 i
framställning till Kongl. Maj:t väckt förslag om förändrade bestämmelser
angående de juridiska universitetsexamina in. m., enligt hvilket förslag
juris kandidat-examen skulle ersätta den s. k. hofrättsexamen och i
vissa fall examen till Kongl. Maj:ts kansli, samt tillfälle beredts fakul¬
teten att yttra sig öfver hvad det större akademiska konsistoriet i Lund
och dervarande juridiska fakultet anfört och föreslagit såväl i öfrig!
som särskild! angående ombildning af den förberedande examen inför
filosofiska fakulteten, förklarade Upsala juridiska fakultets flertal (fem
af sju medlemmar) sig anse, att någon sådan examen ej vore behöflig
eller ens lämplig.
Detta fakultetens uttalande i förevarande ämne — liksom dess
förslag angående förändrad anordning af de juridiska examina — är
ännu beroende på Kongl. Maj:ts pröfning. I den förhoppning att Kongl.
Maj:t skall skänka frågan en större uppmärksamhet, i fall Riksdagen
anser sig kunna godkänna den tanke, som ligger bakom krafvel på
afskaffande! af ifrågavarande förberedande examiua, vågar jag hem¬
ställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under öfvervägande, huruvida
icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska
examina stadgade s. k. förberedande examiua lämpligen kunde afskaffas.»
Under åberopande af motiveringen till den af herr Trygger i
Första Kammaren väckta motionen har slutligen herr Jakob Pettersson
i Södertelje, i en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 159, gjort
enahanda hemställan och sålunda föreslagit,
»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj: t taga under öfvervägande, huruvida
icke de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga juridiska
examina stadgade s. k. förberedande examina lämpligen kunde afskaffas».
I €enna motion hafva ytterligare fyra af Ändra Kammarens leda¬
möter instämt.
8.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
Att med afseende å undervisnings-, examens- och studieväsendet
vid rikets universitet åtskilliga missförhållanden äro rådande, och att,
särskildt med hänsyn till studietidens längd, snara åtgärder till dessa
missförhållandens afhjelpande äro af nöden, derom vittna icke allenast
de vid årets riksdag framkomna motionerna, utan äfven de förslag till
ändringar af gällande examensstadganden, hvilka under de senaste
månaderna blifvit framstälda af lärare vid Upsala och Lunds universitet,
de petitioner, som af lärjungar vid Upsala universitet ingifvits till Kongl.
Maj:t om tudelning af ämnena germanska språk och estetik med littera¬
tur- och konsthistoria, och slutligen de diskussioner som under inne¬
varande vårtermin hållits dels i Upsala angående studie- och examens-
förhållandena inom de filosofiska, teologiska och medicinska fakulteterna,
dels i Lund angående examensväsendet inom den filosofiska fakulteten,
dels inom den vid Karolinska institutet i Stockholm förefintliga medi¬
cinska^ föreningen angående de medicinska studiernas ordnande.
Äfven inom universifcetskretsar är spörsmålet sålunda icke längre,
huruvida en ändring i de nuvarande förhållandena bör ega rum, utan
huru denna ändring bör gestaltas och genomföras. De förslag i sist¬
nämnda afseende, hvilka under året framkommit från universitetslärarnes
sida, och hvilka, såsom bilagorna till detta utlåtande utvisa, uteslutande
gälla filosofie kandidat- och licentiat-examina, ådagalägga emellertid, att
bland männen af facket ganska skilda meningar råda om bästa sättet
för den vigtiga frågans lösning. Och den offentliga kritik, för hvilken
dessa förslag från andra akademiska håll varit utsatta, gifver också
vid hand, att man beträffande vissa af de föreslagna reformerna befarar,
att de rent af skola leda till en ytterligare ökning i stället för minsk¬
ning af den redan allt för långa studietiden.
Utskottet, hvilket i allo delar den uppfattningen, att det omöj¬
ligen kan vara till gagn för landet, att de samhällsmedlemmar, som
utbilda sig. vid universiteten, der skola förnöta tiotal af år, innan de
komma ut i lifvet, och att i en tid, då vi behöfva taga vara på natio¬
nens tillgångar på alla områden, det framstår såsom en angelägenhet
af den största vigt att se till, att de andliga krafterna icke i onödan
förspillas och förslösas, finner såväl den af motionären herr Bergström
gjorda framställningen i ämnet som ofvan relaterade förhållanden inne¬
bära goda och fullgiltiga anledningar att begära en ingående «och all¬
sidig undersökning och utredning rörande undervisnings-, examens-
och studieväsendet vid rikets universitet.
Då man flerestädes vid utlandets lärda högskolor med mycket
goda kunskapsresultat lyckats inom nödigt mått begränsa studie¬
tiden, bör ett närmare studium af utlandets universitetsförhållanden
9
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
kunna gifva en nyttig ledning för ett blifvande reformarbete på detta
område inom vårt eget land.
I utlandet göres i regel en vida skarpare åtskilnad än bos oss
mellan embetsexamina å den ena sidan och de rent vetenskapliga
universitetsstudierna å den andra. Kurserna för embetsexamina äro i
utlandet långt mera i detalj bestämda i sjelfva universitets- eller examens-
stadgarna, en viss tid brukar der vara faststäld, inom hvilken dessa
examina böra vara aflagda, och flerestädes afläggas de inför särskilda
examenskommissioner, hvarigenom hvarje godtycklighet från univer-
sitetslärarnes sida med afseende på kursernas ökande blir utesluten.
Med denna anordning sammanhänger, att utlandets universitets¬
lärare flerestädes bruka så anordna sina föreläsningar, att de under
loppet af 1—3 terminer gifva lärjungarne en öfverblick öfver hela sitt
ämne, med nödiga litteraturanvisningar, i stället för att som hos oss
ofta varit fallet upptaga termin efter termin med föreläsningar om en
blott detalj af ämnet. Dylika kursföreläsningar, för hvilka professorerna
i regel ega uppbära särskild ersättning, pläga vid utlandets universitet
vara mycket besökta och högt uppskattade af studenterna, hvilket i
sin ordning gör, att mycken omsorg nedlägges på dessa föreläsningar.
En annan olikhet mellan utlandets universitetsförhållanden och
våra synes vara den, att medan man hos oss har en benägenhet att
ställa upp mycket stora qvantitativa fordringar för erhållande af de
högre betygen i de akademiska examina och ofta nog tänker mera på
den större receptiviteten än på den större mognaden, fäster man i ut¬
landet mera afseende vid de qvalitativa skilnaderna mellan examinan¬
derna, och i öfverensstämmelse härmed anser man ådagalagd förmåga
att på någon vigtig punkt fördjupa studiet eller verkställa eu sjelf¬
ständig undersökning såsom en vida bättre mätare på en lärjunges
kapacitet än inlärandet af två eller tre gånger så långa kurser som de
för lägsta betyget erforderliga.
Om nu utskottet från deena jemförelse med utlandet öfvergå!'
till ett närmare skärskådande af våra egna universitetsförhållanden,
synes det utskottet gifvet, att frågan om de förberedande akademiska
examinas borttagande eller inskränkande bör ju förr dess hellre upp¬
tagas till behandling och afgörande. Frågan härom har redan till¬
räckligt länge stått på dagordningen. Skulle det emellertid vid en
förnyad pröfning visa sig, att möjligen någon af dessa examina icke
skulle kunna fullständigt undvaras, torde en förestående läroverksreform
och särskildt en annan anordning af studierna i de allmänna läroverkens
Bih. till Biksd. Prat. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Käft. 2
10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o J) Utlåtande N:o 14.
högre klasser kunna göra det möjligt för dessa läroverk att öfvertaga
nu ifrågavarande uppgift och sålunda meddela de lärjungar, som skola
gå till universiteten, det för deras blifvande studium nödiga förbere¬
dande kunskapsmåttet, liksom ock i högre grad än för närvarande är
fallet gifva dem öfning i sjelfständig studieverksamhet. I detta afse¬
ende vill utskottet särskildt erinra, att Riksdagen redan i sin skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 6 maj 1899 rörande vissa ändringar i de all¬
männa läroverkens organisation framhållit önskvärdheten af en större
valfrihet på det högre skolstadiet, och detta just i syfte att klasserna
6: l—7: 2 skola kunna gifva nödig förbildning för studier, afsedda att
fortsättas vid universitetet eller annan högre tillämpningsskola.
Vänder man sig från de s. k. förberedande examina till de egent¬
liga universitetsstudierna med dertill hörande examina, så visar det sig
genast vida svårare att utpeka, både på hvilka punkter ett reformarbete
bör samla sig och huru det bör genomföras. Här måste en grundlig
undersökning och utredning först ega rum, och för att alla hithörande
spörsmål må erhålla den allsidiga och fullständiga belysning, som är
af nöden, är det tvifvelsutan af vigt, att äfven representanter för det
praktiska lifvet och dess kraf härvid tillkallas och få göra sin mening
gällande.
Utskottet föreställer sig, att särskildt i vissa embetsexamina en
minskning af ämnenas antal skall visa sig möjlig och att en motsvarande
minskning af studietiden deraf skall kunna blifva en följd. Men fram¬
för allt vill utskottet betona nödvändigheten af en reduktion af kurser
och fordringar på åtskilliga områden. Särskildt i fråga om våra embets¬
examina — till hvilka utskottet äfven räknar filosofie kandidat- eller
licentiatexamen, använd såsom lärareexamen, — bör en nyttig inskränk¬
ning kunna ega rum genom att bättre skilja mellan hufvudsak och
bisak, än nu ofta synes vara fallet vid uppställandet af kurser och
fordringar.
Huruvida den i utlandet använda metoden, att genom embets-
examinas afläggande inför särskilda examenskommissioner hålla fordrin¬
garna vid en fastare nivå och dermed också studietiden inom mera
bestämda gränser, äfven hos oss bör finna tillämpning, derom torde
först en närmare utredning kunna gifva besked. Utskottet vill emellertid
i detta sammanhang erinra, att, då vid 1886 års riksdag en motion
angående studie- och examensväsendet vid universiteten förelåg till
behandling, uti ett till Andra Kammaren afgifvet utförligt utlåtande
öfver densamma framhölls lämpligheten af att alla examinatorerna till
11
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
en examen bildade en kommission, hvilken i sin helhet åhörde exami¬
nandens pröfning i hvarje särskild! ämne.
I hvarje fall finner emellertid utskottet ett mera detaljerad! och
bestämdt angifvande i stadgandena rörande de olika examina af det
nödiga kunskapsmåttet för deras afläggande nödvändigt, på det att icke
vederbörande examinatorer skola kunna efter eget godtfinnande pressa
upp examensfordringarna snart sagdt huru högt som helst. Att tillämp¬
ningen af hithörande bestämmelser i examensstadgarna dessutom bör
ställas under lämplig och effektiv kontroll, synes vara af erfarenheten
till fullo ådagalagdt.
Det är utan tvifvel många ganska invecklade och svårlösta frågor,
som komma att framställa sig vid en närmare undersökning och utred¬
ning rörande undervisnings-, examens- och studieväsendet vid rikets
universitet. Men dessa frågors invecklade art och svårigheterna vid
deras lösning böra ej få afskräcka från ett allvarligt bemödande att på
detta vigtiga område åstadkomma nödiga reformer. En fortgående
förlängning af studietiden vid våra universitet kan ej ur någon syn¬
punkt betraktas som en fördel. För den enskilde betyder den, att
häri senare kommer ut i lifvet, att han senare får sin utkomst och att
han kanske aldrig kan blifva en skuldfri och oberoende man. Det må
också ihågkommas, att den aflagda universitetsexamen i regeln icke
gör honom färdig för hans blifvande lefnadskall; efter denna följa i
de flesta fall nya läroår och nya lärokurser af mera praktisk art, hvilka
äfven de kunna blifva både långa och ekonomiskt mycket betungande.
Härtill kommer numera en ökad värnpligtstid, hvilket gör en reducering
af studietiden vid universiteten yttermera nödvändig, för att icke utträdet
i lifvet och på det praktiska arbetsfältet skall framflyttas ännu längre.
Att det ur statens synpunkt måste anses högeligen önskvärdt, att
studietiden förkortas, kräfver ingen utförlig bevisning. Det kan icke
vara till gagn för samhället, att en del af dess medlemmar begynna
sin egentliga praktiska verksamhet, först när de hafva sin kanske allra
bästa tid bakom sig, och äfven ur statsfiuansiel synpunkt måste kom¬
binationen af eu mycket lång studietid och en derigenom väsentligt
afkortad tjenstetid för de blifvande embete- och tjenstemännen betraktas
såsom en mycket betänklig sak. Ju längre studietiden är, ju högre
måste naturligtvis också löneanspråken ställas af dem, som blifva
embets- och tjenstemän.
Utskottet har sålunda ansett alla skäl tala för att en allsidig
undersökning och utredning af det vigtiga ämnet snarast möjligt kommer
till stånd.
12
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
Beträffande de såsom vilkor för rätten att vid universiteten aflägga
juridiska examina stadgade förberedande examina hafva herr Trygger
i Första och herr Jakob Pettersson i Andra Kammaren ansett en
särskild framställning påkallad, i syfte att få dessa förberedande examina
snarast möjligt afskaffade. Första Kammarens andra tillfälliga utskott,
som handlagt herr Tryggers motion, yttrar — efter att hafva erinrat
derom, att frågan om dessa examinas upphäfvande eller inskränkande
gjordes till föremål för universitetsmyndigheternas handläggning, då
Kongl. Maj:t år 1889 infordrade deras utlåtande angående examens-
väsendet inom de filosofiska fakulteterna — följande:
»Vid den juridiska fakultetens behandling af detta ärende 1889
afstyrkte professorerna Trygger och Hagströmer bibehållandet af en
förberedande universitetsexamen i ämnen tillhörande filosofiska fakul¬
teten såsom förutsättning för bedrifvandet af juridiska studier, och
1892 yttrar den juridiska fakulteten i Lund, att den förberedande
examen borde ombildas och inskränkas. Samma år uttala uti den
juridiska fakulteten i Upsala 5 af professorerna mot 2, att de anse, att
någon sådan examen ej vore behöflig eller ens lämplig.
1894 säger sig universite*tskansleren icke vilja motsätta sig bort¬
tagandet af förberedande examina, med vilkor af att betyget godkänd
fordras för vissa ämnen uti mogenhetsexamen, och ett liknande ut¬
talande göres 1895 af flertalet af i examensfrågan tillkallade sakkun¬
nige, såsom herrar Themptander, Forssell, v. Steyern m. fl.
Utskottet anser i allmänhet, att studietiden för den blifvande
fackmannen bör minskas, så att han tidigare och med bibehållen kraft
och intresse kommer ut i det praktiska lifvet. När derför nya nöd¬
vändiga studier tillkomma, särskild! på de sociala områdena, måste
man se till, att annat borttages. Den grundläggande allmänbildning,
som utvisas genom mogenhetsexamen, synes med skäl kunna betraktas
som tillräcklig.
Derigenom kommer man vid universitetet omedelbart in på fack¬
studiet, som då kunde bedrifvas med mera intresse och intensitet, och
skulle något ämne, som nu tillhör förberedande examen, vara alldeles
nödvändigt för fackstudiets bedrifvande, så finge det ingå uti fack¬
examen.
Hvad nu beträffar de tvenne olika förberedande examina till de
särskilda juridiska examina, anser utskottet, att motionären visat obe-
höfligheten af de der förekommande examensämnena i och för de juri¬
diska studierna, samt instämmer således med honom, dock under för¬
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 13
utsättning, dels att härigenom den juridiska kursen i sin helhet för¬
kortas med den tid, som den förberedande examen för närvarande
tager i anspråk, dels ock att det för rätten att aflägga de juridiska
examina fordras uti mogenhets- eller kompletteringsexamen betyget
godkänd uti vissa grundläggande ämnen; något som blifvit desto mera
nödvändigt, i den mån valfrihet utaf ämnen i mogenhetsexamen kan
blifva utsträckt.»
Med stöd af det sålunda anförda hemstälde utskottet, »att Riks¬
dagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:ttaga under öfvervägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att
vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade s. k. förberedande
examina lämpligen kunde afskaffas.»
Denna hemställan har af Första Kammaren godkänts.
Utskottet finner äfvenledes spörsmålet om nu ifrågavarande exa¬
minas behöflighet eller icke så tillräckligt pröfvadt och förberedt, att
en lösning af detsamma oförtöfvadt och oberoende af andra mera in¬
vecklade spörsmål borde kunna ega rum. Liksom medkammarens
tillfälliga utskott vill emellertid utskottet, på samma gång det uttalar
sig för dessa förberedande examinas snara afskaffande, betona vigten
af att den tid, som derigenom komme att inbesparas för de studerande,
icke må tagas i anspråk för de juridiska fackstudierna, utan utgöra en
verklig förkortning af studietiden för dem, som vilja gå den juridiska
vägen.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet med an¬
ledning af de föreliggande motionerna hemställa,
att Andra Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
täcktes Kongl. Maj:t ej mindre taga under öfver¬
vägande, huruvida icke de såsom vilkor för rätten att
vid universiteten aflägga juridiska examina stadgade
s. k. förberedande examina lämpligen kunna afskaffas,
än äfven i öfrigt låta undersöka och utreda, huruvida
icke, med hänsyn till nödvändigheten af studietidens
begränsning, åtskilliga ändringar och tillägg i gäl¬
lande bestämmelser med afseende å undervisnings-,
14
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
examenB- och studieväsendet vid Upsala och Lunds
universitet samt Karolinska mediko-kirurgiska insti¬
tutet i Stockholm kunna vara behöfliga, och att
Kongl. Maj:t derefter ville vidtaga de åtgärder, som
i dessa afseenden kunna befinnas erforderliga och
gagneliga.
Stockholm den 18 mars 1902.
På utskottets vägnar:
EMIL HAMMARLUND.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 15
Bilaga Litt. A.
Till Kanslers-Embetet för Rikets Universitet.
Med anledning af kanslersembetets remiss den 4 innevarande
mars får rektorsembetet härmed vördsamt öfverlemna afskrift^ af de
under innevarande år hos vederbörande universitetsmyndigheter frarn-
stälda förslag till ändrade bestämmelser rörande universitetsexamina.
Upsala i Akad. kansliet den 7 mars 1902.
OLOF HAMMARSTEN.
Johan v. Bahr.
Afskrift.
Förslag till ändringar i gällande stadga för filosofie kandidat¬
examen.
1) flit i § 11 mom. a tillägges: Från dylik prof ning vare studerande
befriad, som vid examensanmälan medelst vederbörande seminarieförestånda¬
res intyg styrker sig redan hafva under seminarieöfningar i ämnet åstad¬
kommit en fullgod skriftlig uppsats.
2) att § 14 mom. b. erhåller följande lydelse: delad, då pröfnin-
gen verkställes under två eller flere examensperioder, af hvilka dock
den sista icke må med längre tid än två år vara skild från den första.
Pröfningen — — — eget val. I den eller de andra sker —--.
3) att i följd deraf § 16 erhåller följande lydelse: Vid anmälan
till filosofie kandidat-examens senare afdelning eller afdelningar skall
studerande meddela skriftlig uppgift om:
a) den examensperiod eller de examensperioder, då han redan under¬
gått pröfning för denna examen, och de — —.
4) att § 17 erhåller följande lydelse: För att filosofie kandidat¬
examen skall anses godkänd, fordras, att den examinerade erhållit sam-
16 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
manlagdt minst sex betygsenheter i fyra i hans examen ingående äm¬
nen. —--—
Förslag till ändring i fil. fakultetens »Reglemente för tillämpningen
af nämnda stadga:
5) att i mom. 4 tillägges: att detta prof för hvarje ämne förläg-
ges till dess seminarie- eller institutionslokal, hvars bibliotek och
öfriga undervisningsmateriel i och för profvet ställas till examinandernas
disposition.
Till motivering af ofvanstående förslag anser jag mig icke för
ögonblicket behöfva anföra mer än följande:
att punkterna 1 och 5 stå i närmaste öfverensstämmelse med
fakultetens under 1888—9 års behandling af examensfrågan fattade
beslut; jfr prof. Hjärnes af fakulteten godkända motivering, tryckt i
»Utlåtande» 1889, s. 131 f.;
att punkt 4 står i fullständig öfverensstämmelse med fakultetens
vid samma tillfälle fattade beslut; se prof. Noreens af fakulteten god¬
kända motivering, tryckt i nämnda »Utlåtande» s. 44 f.;
att punkt 2 och den omedelbart deraf beroende punkt 3 synas
tillräckligt motiveras af de sedan stadgans utfärdande för elfva år sedan
häfda erfarenheterna — såväl i form af ansökningar om utsträckt
examenstid som på annat sätt — rörande behofvet af en både likfor¬
mig och längre utsträckt examenstid;
att samtliga ändringar synas mig böra afgjordt föranleda en för¬
kortning af studietiden utan någon minskning af det vunna resultatets
värde.
Upsala 10 febr. 1902.
Ad. Noreen.
Vidimeras ex officio
C. Henschen.
Afskrift.
Under den senaste tiden har eu allt bestämdare önskan uttalats
att om möjligt förkorta den akademiska studietidens längd, och onekligt
är, att denna hos oss är drygare än den tid, som i andra land egnas
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 17
åt motsvarande studier. Detta synes mig vara ett faktum äfven om
de statistiska beräkningar, som gjorts angående den nuvarande studie¬
tidens längd, icke skulle vara fullt tillförlitliga, och det är derför enligt
min mening fakultetens skyldighet att i detta fall taga ett initiativ.
Den nya examensordningen har nu fungerat i öfver tio års tid, och vi
hafva således haft tillfälle att öfverskåda dess verkningar. Då nu
dessutom nya studieplaner skola uppgöras samt ett förslag till ändring
af universitetsstatuterna ligger på fakultetens bord, synes tidpunkten
vara inne att åtminstone öfverväga möjligheten af en förbättring äfven
i detta hänseende. Jag tillåter mig derför att till fakultetens skär¬
skådande framställa följande förslag, hvilka afse licentiatexamen Rö¬
rande kandidatexamen inskränker jag mig till att i hufvudsak instämma
i prof. Noreens förslag, och hvad de förberedande examina angår, anser
jag mig ej rätt person att framställa något yrkande, enär mitt ämne
ej ingår i någon dylik examen.
Licentiatexamen aflägges f. n. på två sätt, antingen med tre ämnen,
då examinanden förut ej är filosofie kandidat, eller med två ämnen, då
han aflagt sistnämnda examen. Att licentiatexamen åtminstone ofta
drar eu alltför lång tid, bör knappast kunna förnekas, och orsaken
dertill ligger enligt min mening i den af den graderade betygskalan
framkallade konkurrensen mellan de olika examinanderna. Eu blifvande
skollärare anser sig — och med full rätt — ej hafva någon egentlig
nytta af en licentiatexamen med två approbatur, enär han i så fall vid
en kommande ansökning med all sannolikhet får träda tillbaka för en
medsökande med högre betyg, och i följd deraf sträfva åtminstone de
flesta efter att i sitt hufvudämne erhålla det högsta betyget. Enligt
min mening borde väl detta betyg endast gifvas åt dem, som utom
nödig beläsenhet äfven ega verklig begåfning för ämnet, men å den
andra sidan är det dock svårt att förvägra detta betyg åt en ringare
begåfvad alumn med en stor och omfattande kurs, och följden är ej
svår att se. De minst begåfvade söka med anledning häraf att ersätta
den bristande fallenheten för ämnet med en lång och tidsödande studie¬
kurs. Men det kan ifrågasättas, om icke denna snarare är till förfång
för skolan eller de embetsverk, i hvilka examinanden sedan söker
inträde. Der betyda den praktiska dugligheten och fallenheten mer
än en hop kunskaper, som sällan eller aldrig komma till någon an¬
vändning, och de höga betygen hindra ofta skolan — så vida man ej
vill begå orättvisor — att erhålla den lämpligaste läraren. För univer¬
sitetet och vetenskapen tjena de ej heller till mycket, då det vigtiga
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 11 Häft. 3
18 .Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
och afgörande kunskapsprofvet, genom hvilket en persons vetenskapliga
duglighet klargöres, icke är licentiatexamen, utan gradualafhandlingeu.
Först denna är en tillförlitlig mätare på en persons sjelfständighet såsom
forskare. Den nuvarande licentiatexamens graderade röstskala förlänger
således studietiden utan att medföra motsvarande gagn, och jag vill
derför föreslå dess afskaffande och ersättande med en annan norm.
Den nja licentiatexamen, som jag tänkt mig, bör också afläggas i endast
två ämnen, af hvilka det ena bör benämnas hufvudämne, det andra
biämne. I hvart och ett af dessa bör blott ett betyg afgifvas, betyget
»godkänd», hvilket dock för hufvudämnets vidkommande innebär ett
högre kunskapsmått än för biämnet. Ett dylikt betyg bör hvad hufvud-
ämnet beträffar ungefär motsvara betyget cum-laude i den nuvarande
licentiatexamen, hvad biämnet angår ungefär approbatur. För skolans
behof äro dessa kunskapsfordringar alldeles tillräckliga. Den vetenskap¬
liga förmågan afgöres, såsom jag redan påpekat, genom gradualafhand-
lingen, och såvida någon i och för denna anser sig behöfva en längre
studiekurs vid universitetet, är detta honom lika litet förmenadt genom
denna lags antagande som det varit honom förut. Skilnaden blir blott,
att obehöfliga kunskaper ej längre såsom nu prisbelönas, att de veten¬
skapliga studierna befrias från ett onödigt examenstvång och att studie¬
tiden helt visst icke oväsentligt förkortas.
Men licentiatexamen aflägges nu också — utan föregående kandidat¬
examen — i tre ämnen. Såsom erfarenheten visat, hafva endast få
studenter begagnat sig af denna rätt, och ehuru jag ingalunda är blind
för fördelarna af en dylik anordning, så kan jag å den andra sidan ej
dölja för mig, att en dylik hög och svår examen innebär en frestelse
till öfverliggeri. Examen skjutes härigenom bort i en temligen aflägsen
framtid, och den late fredar lätt sitt samvete med att hans examen ju
alltid drar längre tid än andras. Och härtill kommer ett annat skäl.
Skulle kandidatexamen, såsom professor Noreen nu föreslagit, nedsättas
till en pröfning i blott fyra ämnen, är den faktiska vinsten af en licentiat¬
examen i tre ämnen så godt som illusorisk. Hela skilnaden besticker
sig då till ett betyg i kandidatexamen, hvilket med de nu föreslagna
lindringarna bör vara ytterst lätt att ernå, och att, då så är, göra
någon undantagslagstiftning för dem, som ej vilja beqväma sig härtill,
synes mig ganska öfverflödigt — i synnerhet som denna licentiatexamen
i tre ämnen enligt nu gällande läroverksstadga är alldeles värdelös
för den, som vill egna sig åt skolans tjenst; såväl en blifvande adjunkt
som en blifvande lektor måste hafva betyg i fyra ämnen. För min del
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 19
vill jag derför föreslå, att licentiatexamen endast må afläggas af den,
som förut är filosofie kandidat.
En möjlig invändning mot detta förslag anser jag mig här böra
upptaga. Den nu gällande examensstadgan medgifver examinanden
rätt till »efterpröfning», och detta är onekligen ett godt stadgande, som
jag ej vill söka afskaffa. Skulle det af mig gjorda förslaget blifva lag,
blefve deraf en följd, att examinanden vid anmälan till efterpröfning
finge angifva, huruvida han ville pröfvas enligt fordringarna för »hufvud-
ämne», eller för »biämne». Det kunde då alltid tänkas, att någon, för
att i den blifvande konkurrensen om ett lektorat slå möjliga med¬
sökande ur brädet, förskaffade sig ett eller flera hufvudämnesbetyg,
hvarigenom hans studiekurs naturligen komme att icke oväsentligt
förlängas. Men denna farhåga tror jag dock vara ogrundad. Så vidt
jag vet, har efterpröfningsrätten hittills icke användts i detta syfte,
och någon större nytta komme dylika betyg väl ej heller i framtiden
att medföra; knappast större än den, de nu tillskynda examinanden,
och det är väl derför att förmoda, att efterpröfning då liksom nu endast
komme att ske, då vederbörande verkligen hade behof af ett betyg
just i det ämnet, således icke för att blott öka »lärdomsmeriterna».
Fästa läroverksmyndigheterna ej något afseende vid betyg, som ej
hafva direkt betydelse för det sökta lektoratets läroområde, blir nog
heller icke lusten att förvärfva dem synnerligen stor; de verkliga
lärdomsmeriterna mätas äfven från skolans ståndpunkt bäst efter betyget
för gradualafhandlingen. Skulle emellertid efterpröfningen tendera att
utveckla sig i den befarade rigtningen, torde det väl ej blifva omöjligt
att genom en partiel lagändring afskaffa missbruken.
I samband med det nu gjorda förslaget torde äfven — liksom i
professor Noreens förslag rörande kandidatexamen — den förändringen
införas, att det medgifves examinanden rätt att aflägga andra afdelningen
af licentiatexamen inom eu tid af två år efter den första afdelningen.
Att begränsa denna tid allt för knappt —- nu blott till nio månader —
vållar egentligen endast obehag för examinanden, framkallar ständiga
dispensansökningar och förlänger (genom de fallande betygen) ej sällan
studietiden utan någon motsvarande vinst.
Men diskutabelt är värdet af en annan förändring, som jag emel¬
lertid anser mig böra föreslå. Vid de svenska universiteten ega
studenterna och hafva alltid egt rätt att studera så länge de vilja,
och studenter, som »läsa» en 15 och 20 år på sin examen, äro tyvärr
ej alldeles sällsynta företeelser. Vid tyska och engelska universitet
får något dylikt som bekant ej förekomma, utan den, som inom en
20
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
viss tid ej aflagt sin examen, strykes obarmhertigt ur universitetets
rullor. Det svenska sättet öfverensstämmer onekligen med eu god
egenskap hos vårt folk — motviljan att genom lagar förtrycka indi¬
viden och hindra hans handlingsfrihet — och det kan icke förnekas,
att mången, som sedermera blifvit en duglig vetenskapsman, blifvit
detta åtminstone till en del genom en lång studiekurs såsom student.
Men å den andra sidan måste medgifvas, att dylika fall äro undantags¬
fall och att den ojemförligt största majoriteten af de svenska öfver-
liggarne utgöres antingen af lättingar eller af naturer, som — trots
både flit och kunskaper — likväl af en viss oföretagsamhet afhållas
frän att våga sig upp i en examen, hvilken de utan svårighet kunna
bestå. Denna oföretagsamhet och denna examensrädsla ökas naturligen
med åren i synnerhet som den dröjande för att sannolikt försvara sitt
dröjsmål anser sig böra aflägga endast en glänsande examen, och följden
blir i de flesta fall eu mer eller mindre misslyckad existens. Mot dylika
missförhållanden måste lagstiftningen ingripa, ehuru visserligen så var¬
samt, att individens berättigade kraf på sjelfbestämmanderätt ej kränkas.
Staten anser sig med afseende på dryckenskapens bekämpande eg a en
dylik rätt, och liär torde den vara ännu mer befogad, då den fria
undervisningen ju är en statens gåfva till individen. Staten kan derför
med fullt fog uppställa vissa motfordringar, och vid vissa högre läro¬
verk — såsom krigsskolan och den tekniska skolan — finnas redan
dylika bestämmelser.
Jag vill emellertid, då åtgärden är ny, ej gå så långt som man
i detta fall gått vid utlandets universitet, utan föredrager en medel¬
väg mellan det utländska och det svenska systemet. Jag vill således
ej föreslå, att den, som inom en viss tid ej aflagt fullständig slutexamen,
må från universitetet relegeras, utan blott att den, som på tre år ej
aflagt någon examen (enligt den betydelse detta ord tages i mitt och
professor Noreens förslag, d. v. s. examen i ett enskildt ämne) dermed
förverkat sina studenträttigheter. Sträng kan denna bestämmelse näppe¬
ligen anses vara, ty den, som på tre års tid ej gifvit några lifstecken
från sig i form af en tentamen, — för att bibehålla det gamla språk¬
bruket — torde väl kunna anses hafva upphört att studera. Enligt
min tro komme lagen egentligen blott att drabba lättingarna — en
klass, för hvilken man ej behöfver hysa något öfverdrifvet medlidande
— och derigenom att dessa i tid drifvas bort från universitetet, kunna
de möjligen inom det praktiska lifvet omdanas till nyttiga medborgare.
Den, som genom vidtgående studier bereder sig på afläggande! af
examen och under nuvarande förhållanden verkligen tar denna, träffas
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 21
näppeligen af denna lag, ty den medgifna tiden är utan tvifvel fullt
tillräckligt tillmätt äfven för hans behof. För kandidatexamens fyra
»examina» (enligt det Noreenska förslaget) räcker den mer än nog,
och kandidatexamen är ju dessutom ej afsedd för några vetenskap¬
liga, på djupet gående studier. Äfven ett laudatur i denna examen
kräfver, så vidt jag vet, ej i något ämne mer än ett år. I mitt ämne
genomgås hela kursen på denna tid, och lärjungarna hafva då äfven
tillfälle att studera ett annat ämne. För licentiatexamens »biämne»
är likaledes ett år eu fullt tillräcklig tid, då betyget godkänd ej torde
i något ämne kunna sättas nämnvärdt högre än betyget laudatur i
kandidatexamen. Endast rörande licentiatexamens »hufvudämne» torde
någon tvekan kunna råda. Men då fordringarna på ett »godkänd» —
det enda betyg, som enligt detta förslag får afgifvas — väl böra jemn-
ställas med ett cum-laude i den nuvarande licentiatexamen, lider det
knappast något tvifvel om att ett dylikt betyg, äfven om det förut
ej skulle hafva ingått i kandidatexamen (hvilket det väl hädanefter
som förut kommer att göra), dock utan svårighet vinnes efter två års
studier, under det att det nu föreliggande förslaget medgilver tre samt
åt hela licentiatexamen anslås en tid af fem år. Jag förbiser naturligen
ej, att tillfälligheter, såsom sjukdom m. in., kunna vålla rubbningar i
denna beräkning, men då dispenser i liknande fall nu förekomma, kunna
de ju äfven gifvas här, så vida fog finnes.
Slutligen vill jag nämna, att detta förslag ju ej afser att hindra
dem, som det önska, från att bedrifva mera omfattande studier. Vilja
de före utträdet i det praktiska lifvet idka dylika, står detta dem lika
fritt efter denna lag som förr. Skilnaden blir blott, att studierna, så
vida de skola omfatta längre tid än sex år, förläggas till tiden efter
licentiatexamen i stället som nu till tiden före. Och det torde ej lida
något tvifvel, att studier, som ej oroas af farhågorna för en examen,
utan som — efter de grundläggande kunskapernas inhemtande — drifvas
efter individens egen smak och naturliga läggning, blifva mera frukt¬
bärande än de dock alltid bundna examensstudierna.
För den tredje klassen, eller de flitiga men examensrädda öfver-
liggarne, torde denna lag innebära en ren fördel. De erhålla derigenom eu
sporre, som drifver dem till examen, och skulle denna sporre ej vara
nog kraftig, tvingar den dem dock ut i det praktiska lifvet, der deras
flit och begåfning ju alltid kunna göra sig gällande; i hvarje fall hindras
de derigenom från att förslösa en dyrbar ungdomstid på studier, som
icke blifva dem till något egentligt gagn och som ofta — trots all
22 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
flit — genom farhågorna för en examen liksom »stanna af i växten»,
blifva skol- och examensstudier i stället för fri vetenskaplig forskning.
Jag vill tillägga, att någon relegation — som ju onekligen är
en odiös åtgärd — i verkligheten nog aldrig behöfver tillgripas, då
vederbörande, så vida lagen finnes, naturligen föredrager att i tid sjelf¬
villigt draga sig tillbaka.
Men ännu ett medel finnes till den nuvarande studietidens för¬
kortning. Tyvärr kan detta medel ej tillgripas utan en ekonomisk hjelp
från statens sida. Vissa vetenskaper hafva nemligen blifvit så stora,
att de i sjelfva verket — särskildt om man tager hänsyn till skolans
behof — svält ut till flera. Dessa ämnen taga derför eller böra åt¬
minstone taga större tid än andra, och i hvarje fall skulle de kräfva
en ungefär blott hälften så lång studiekurs, såvida de delades i två.
En dylik delning skulle således medföra en afsevärd förkortning af
studietiden. Huruvida några dylika ämnen finnas inom den matema-
tiskt-naturvetenskapliga sektionen, vågar jag ej afgöra. Men af den
humanistiska sektionens ämnen böra germanska språk och estetik jemte
litteratur- och konsthistoria utan allt tvifvel delas. Beträffande det
senare ämnet har fakulteten dock redan fattat sitt beslut och hos Kong!.
Maj:t anhållit om dess delning, och rörande germanska språk får fakul¬
teten inom kort tillfälle att särskildt yttra sig. Att nu härom fram¬
ställa något yrkande utöfver det nu här gjorda kan derför anses öfver¬
flödigt.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört, får jag derför föreslå,
att fakulteten måtte hos konsistorium hemställa, det konsistorium ville
hos Kongl. Maj:t anhålla, det följande förändringar i nu gällande examens-
stadga måtte vidtagas:
I § 1 utbytes — åtminstone hvad Upsala universitet vidkommer
— orden »estetik med litteratur- och konsthistoria» mot »estetik och
litteraturhistoria» (se fakultetens förslag af den 11 februari 1902) samt
»germanska språk» mot »engelska, tyska».
För § 8 föreslås följande lydelse: Före slutet af examensperiod
skola examinatorerna, hvar i sitt ämne, till protokollet afgifva betyg
öfver examinandens ådagalagda insigter med, i kandidatexamen, något
af vitsorden: berömlig, med beröm godkänd, godkänd och icke godkänd,
samt, i licentiatexamen, godkänd och icke godkänd. Vid sammanräk¬
ning — — — betygsenheter.
I § 10 utbytes ordet »fem» mot »fyra».
För §§11 och 14 ansluter jag mig till professor Noreens förslag.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14. 23
I § 15 utgår mom. a, och i mom. b. utbytas orden »de ämnen»
mot »det eller de ämnen».
För § 16 föreslås följande lydelse: »Vid anmälan till filosofie
kandidat-examens öfriga afdelningar skall studerande meddela skriftlig
uppgift om:
a) den eller de examensperioder, under hvilka han förut pröfvats,
och de ämnen — -— — föreskrifvas.»
För § 17 ansluter jag mig till professor Noreens förslag.
§ 19 bör enligtdetta förslag lyda: »Filosofie licentiat-examen--
ämnen aflägges efter föregången filosofie kandidat-examen i två ämnen,
af hvilka det ena skall vara hufvudämne, det andra biämne. Dessa
ämnen skola båda tillhöra samma sektion.»
I samband härmed ändras § 20: Pröfningen---som ingå i
hans hufvudämne.» För öfrigt ingen ändring.
I § 22 utbytas orden »nio månader» mot »två år», och »det eller
de återstående ämnena» mot »biämnet» samt »ännu ett »ämne» mot
»biämnet».
I § 23 föreslås följande lydelse för mom. a): »det hufvudämne
och det biämne, i hvilka ban vill undergå examen.» I mom. e) utgå
orden: »om han aflagt sådan.»
I § 24 mom. a) utbytas orden «det eller de ämnen» mot »det
hufvudämne», samt i mom. b) »det eller de ämnen» mot »det biämne»
hvarjemte orden »eller dessa ämnen» utgå.
I § 28 tillägges efter ordet «betyget» orden: »således med an¬
gifvande af, huruvida betyget afser hufvudämne eller biämne.»
I § 30 utbytas orden »och den studiekurs, hvari han vill blifva
pröfvad, samt» mot »den studiekurs, hvari han vill blifva pröfvad, och
(vid licentiatexamen) huruvida pröfningen skall afse hufvudämne eller
biämne.»
Beträffande förslaget rörande relegation i följd af uraktlåtenhet
att aflägga examen torde fakulteten ej kuuna väcka något definitivt
förslag i den här angifna rigtningen, då dertill fordras, att äfven öfriga
fakulteter inrätta verkliga examina i hvarje enskildt ämne, något hvarom
den filosofiska fakulteten ej är berättigad att väcka förslag. Men fa¬
kulteten torde i skrifvelse till konsistorium kunna anhålla, att konsi¬
storiet ville inhämta de öfriga fakulteternas mening om lämpligheten
af en dylik anordning, hvarigenom de enskilda tentamina skulle för¬
bytas till offentliga examina, aflagda under årets fyra examensperioder.
Skulle dessa fakulteter för sin del vilja godkänna den ordning, som
här stälts i utsigt för den filosofiska fakulteten, samt med anledning
24 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 14.
deraf föreslå behöfliga ändringar i vederbörande examensstadga, torde
konsistorium hos Kongl. Maj:t hemställa, att § 111 i universitets-
statuterna måtte erhålla följande tillägg: (anses han såsom afgången);
»likaså om han under loppet af tre år icke godkänts i någon examens-
afdelning.»
H. Schack.
Vidimeras ex officio
C. Henschen.
Afskrift.
Med anledning af professorerna Noreens och Schvicks förslag till
ändring af nu gällande examensstadga för filosofisk kandidat- och licentiat¬
examen tillåter sig undertecknad att till fakultetens ompröfning fram¬
lägga i allmänna grunddrag följande förslag till ny examensordning:
1) Filosofiskkandidat-licentiat-examina sammanslås till en enda
examen, hufvudsakligen afsedd för blifvande lärare vid rikets allmänna
läroverk.
2) Denna examen aflägges antingen i 2 hufvud^mnen och 2 bi¬
ämnen eller i 1 hufvudämne och 3 biämnen, och eger examinanden i
sin examensanmälan att uppgifva, hvilket eller hviika ämnen han vill
hafva betraktade såsom hufvudämnen, och hviika såsom biämnen. För
godkänd examen erfordras minst betyget »godkänd» i hvarje examens-
ämne.
3) Inom hvarje examensämne fastställas på fakultetens förslag
tvenne till omfånget olika studiekurser, den ena för det ifrågavarande
ämnet såsom hufvudämne, och den andra för examen i samma ämne
såsom &iämne. I vissa ämnen må, der så pröfvas nödigt, vissa delar
af kursen utbytas mot till omfånget motsvarande litteratur.
Anm. Fordringarna för hufvudämne borde enligt förslagsställarens
mening fastställas till ungefär samma omfång som fordringarna för
betyget »med beröm godkänd» i nuvarande fil. licentiat-examen (eller
möjligen något lägre). Fordringarna för biäinne borde förslagsvis
ställa sig till omfånget något lägre än kurserna för betyget »med
beröm godkänd» i nuvarande fil. kandidat-examen.
4) De nu existerande olika kurserna för olika betyg i en och
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N;o 14. 25
samma examen afskaffa, och de olika betygen, såväl inom hufvud-
som biämnen, afgifvas dels med hänsyn till det sätt, på hvilket exami¬
nanden i examen visat sig ha tillgodogjort sig den lästa kursen samt
ahorda föreläsningar och propedeutisk^ kurser, dels med hänsyn till det
sätt, på hvilket han aktivt deltagit i universitetets seminarier och
öfningskurser.
5) Examen må fördelas på tvenne afdelningar, hvilka dock icke
må vara skilda från hvarandra genom längre mellantid än 1 år.
Såsom en omedelbar följd af detta förslag kräfvas nya bestäm¬
melser angående docentkompetens af ungefär följande innehåll:
Den, som önskar blifva anstäld som docent i någon vetenskap,
skall, förutom uppvisande af erforderlig lärareskicklighet, ådagalägga,
att han i ifrågavarande vetenskap fördjupat de vetenskapliga insigter,
han ådagalagt i nyss nämnda examen. Detta styrkes genom en ut-
gifven och offentligen försvarad afhandling, som röjer synnerligen för-
tjenstfulla och djupgående studier öfver det behandlade ämnet. Lärare¬
skickligheten pröfvas genom tvenne inför vederbörande sektion hållna
föreläsningar, den ena öfver sjelfvaldt ämne, den andra öfver ämne,
som blifvit uppstäldt af sektionen.
Upsala den 22 febr. 1902.
Sam Wide.
Vidimeras ex officio
G. Henschen.
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 8 Sami. 2 Åfd. 2 Band. 11 Käft.
4
26
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlutande K:o 14.
Bilaga lätt. B.
Till Kanslersembetet vid Rikets Universitet.
Med anledning af gifven föreskrift får rektorsembetet vid Lunds
universitet härmed vördsamt öfversända eu skrifvelse från filosofiska
fakultetens dekanus, innefattande ett inom fakulteten väckt, ännu icke
bebandladt förslag till ändring af gällande examensbestämmelser, och
tillika anmäla, att hvarken hos öfriga fakulteter, enligt af deras dekaner
lemnade uppgifter, eller hos de akademiska konsistorierna under inne¬
varande år framstälts något förslag till ändrade bestämmelser rörande
universitetetsexamina.
Lund den 6 mars 1902.
MAGNUS BLIX.
Otto Ernberg.
Till Rektorsembetet.
Härmed får jag anmäla, att följande förslag om ändring af gällande
examensbestämmelser blifvit inom filosofiska fakulteten väckt af pro¬
fessor Wulff: . . ,
»Dertill föranledd af min erfarenhet såsom examinator i romanska
språk allt sedan den nya examensordningen begynte. tillämpas, anhåller
jag härmed, att fakulteten ville ingå till Kongl. Maj:t med underdånig
anhållan, att det måtte medgifvas en hvar, som har aflagt examen i
ett visst ämne inför fakulteten, att genom efterpröfning på vanligt
sätt höja ett erhållet betyg; dock skulle sådant medgifvas endast eu
gång;» ,
men att detta förslag ännu icke blifvit af fakulteten slutbehandladt.
Lund den 5 mars 1902.
E. WRANGEL
Dekanus.
Arthur Stille.
STOCKHOLM, ISAAC MABCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1902,