Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5.
1
N:o 5.
Ank. till Kiksd. kansli den 5 maj 1902, kl. 3 e. m.
Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande (n:o 5), i anledning af
dels Kongl. May.ts nådiga .proposition till Riksdagen med
förslag till förordning om fosterbarns vård, dels ock
vissa inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.
I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 56) har Kongl. Maj:t,
under åberopande af det vid propositionen fogade, i statsrådet förda
protokoll, förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver nedan
intagna förslag till förordning om fosterbarns vård samt, efter emot-
tagandet af Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma
förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.
Denna proposition har hänvisats till utskottet, som jemväl fått mot¬
taga tre inom Riksdagen väckta motioner, nemligen:
l:o) (Andra Kammaren n:o 179) af herr A. Hedin, som yrkat, att,
derest den ifrågasatta lagstiftningen angående fosterbarns vård skulle
blifva i de delar, som handlade om kommunala myndigheters nya ålig¬
ganden, af Riksdagen för dess del i hufvudsak godkänd, Riksdagen
måtte meddela sitt samtycke endast under den uttryckliga förutsättning,
att författningen utfärdades med en »promulgationsingress», som ej
lemnade utrymme för något tvifvel om författningens konstitutionella
natur enligt 57 § regeringsformen;
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 5 Haft. fN:o 5.J
1
Förslagets
tillkomst.
2 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
2:o) (Andra Kammaren n:o 201) af herr A. Wiklund, hvilken hem¬
stält, att § 11 i författningen måtte erhålla följande lydelse:
»Den, hvilken försummat att fullgöra anmälningsskyldighet, som
honom på grund af § 5 eller § 6 mom. 3 ålegat, vare förfallen till
böter från och med fem till och med ett hundra kronor.
Har någon i trots af meddeladt förbud mottagit fosterbarn, vare
bot från och med femtio till och med fem hundra kronor.»
3:o) (Första Kammaren n:o 43) af herr G. Benedicks, som yrkat,
att § 1 i författningen måtte så formuleras, att alla fosterbarn intill
sju års ålder blefve underkastade offentlig tillsyn.
Sedan genom en af dåvarande sundhetsinspektören i Stockholm,
numera medicinalrådet R. Wawrinsky utgifven afhandling, bilagd Stock¬
holms stads helsovårdsnämnds årsberättelse för år 1890, visats, att
sanitära missförhållanden vore rådande i afseende å fosterbarnsvården
i hufvudstaden, framhöllo helsovårds- och fattigvård snämnderna derstädes
i underdånig skrifvelse den 19 april 1892 nödvändigheten att ställa
hithörande verksamhet under särskild tillsyn af myndigheterna; och då
detta behof sannolikt förefunnes äfven i landsortsstäderna samt foster-
barnsväsendet antagligen icke kunde reformeras utan någon rubbning
af det bestående rättsförhållandet mellan föräldrar och barn, syntes det
nämnderna hvarken tillräckligt, att reformen inskränktes till hufvud¬
staden, eller med gällande rättsuppfattning förenligt, att den bestämdes
genom reglementering af den administrativa ortsmyndigheten, utan borde,
enligt nämndernas mening, reformen komma samtliga städer till godo
och bringas till stånd genom en allmän författning, hvilken måste blifva
gällande jemväl för landsbygden af det. skäl, att kontrollen eljest lätt
skulle kunna omintetgöras genom stadsbarnens utackordering derstädes.
I den underdåniga skrifvelsen angåfvo nämnderna tillika de hufvudgrunder,
som torde böra göras gällande i den önskade nya författningen.
Sedan Kongl. Magt öfver denna framställning hört medicinalsty¬
relsen äfvensom Kongl. Maj:ts samtliga befallningshafvande i länen och
öfverståthållareembetet samt direktionen öfver allmänna barnhusinrätt¬
ningen i Stockholm, uppdrog Kongl. Maj:t den 16 november 1894 åt
en komité att undersöka, om och i hvilken utsträckning bestämmelser
erfordrades för att betrygga en tillfredsställande vård åt barn, särskildt
sådana som uppfostrades hos andra än sina föräldrar, samt afgifva för¬
slag till de åtgärder, som i nämnda hänseende kunde anses böra vidtagas.
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
3
Med underdånig skrifvelse den 27 januari 1897 öfverlemnade denna
komité, bland annat, förslag till förordning i nu förevarande ämne.
Öfver det sålunda utarbetade förslaget hafva, efter hörande af
vederbörande förste provinsialläkare i länen och förste stadsläkarne i
Stockholm och Göteborg, yttrat sig- Kong!. Maj:ts befallningshafvande
i samtliga länen och öfverståthållareembetet. Sedan jemväl direktionen
öfver allmänna barnhusinrättningen yttrat sig i ämnet, har utlåtande
afgifvits af medicinalstyrelsen.
Efter granskning af den sålunda ävägabragta utredningen har stats¬
rådet och chefen för civildepartementet låtit inom samma departement
utarbeta det förslag, öfver hvilket Kong! Maj:t nu velat inhemta Riks¬
dagens yttrande.
I likhet med föredragande departementschefen och på de af honom lagatiftnin-
(sid. 23, 24) anförda skäl är utskottet öfvertygadt om behöfligheten af genB ^eethofllg"
lagstiftning i förevarande ämne. Den af komitén förebragta utredningen
innebär enligt utskottets uppfattning ojäfaktiga bevis härför. Och de .
i frågan hörda myndigheterna hafva nästan enhälligt ansett en särskild
lagstiftning om skydd för fosterbarn ensidig eller behöflig.
Men utskottet kan icke dela departementschefens åsigt, att den FBrfattnin-
tilltänkta författningen borde utfärdas i den ordning, som den kongl. f®0“8en°nns*t„ur'
propositionen antyder. Till stöd för sin åsigt har departementschefen
anfört:
»Såsom jag redan haft tillfälle framhålla, utgör förevarande ange¬
lägenhet en lielsovårdsfråga och innebär i sjelfva verket en utvidgning
och närmare bestämning af åligganden, som nu tillkomma helsovårds-
och kommunalnämnderna på grund af helsovärdsstadgan för riket. Den
tilltänkta författningen borde således utfärdas i samma ordning, hvari
denna stadga tillkommit. Frågans stora vigt synes mig emellertid göra
det angeläget, att Riksdagen får tillfälle att uttala sin uppfattning i af¬
seende å densamma.»
Enligt hvad redan är omförmäldt utvecklas eu motsatt åsigt uti den
af herr Hedin väckta motion, till hvilken utskottet för undvikande af
vidlyftighet tillåter sig hänvisa.
Utskottet vill för egen del fästa uppmärksamhet derå, att den
ifrågasatta lagstiftningen kan gifva upphof till en helt ny kommunal
institution samt åsyftar att pålägga kommunal myndighet nya förplig¬
telse^ hvilka kunna föranleda kostnader för kommunen. Vid sådant
4
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Förslagets
särskilda be¬
stämmelser.
(1 §•)
förhållande anser utskottet författningen vara af den beskaffenhet, att
Riksdagen icke kan inskränka sig till att öfver densamma endast af¬
gifva ett yttrande, utan bör för sin del såsom lag antaga de bestäm¬
melser, Riksdagen finner behöfliga.
På grund af utskottets sålunda uttalade uppfattning i afseende å
den föreslagna författningens konstitutionella natur hafva åtskilliga re-
daktionsändringar blifvit erforderliga, hvaribland att, enligt vedertaget
bruk, paragraf- och momenttecknen satts efter tillhörande siffra. Be¬
träffande de särskilda stadgandena i öfrigt får utskottet anföra följande.
Utskottet har icke förbisett, att bestämmelsen i 1 § rörande lagens
tillämplighet kan synas i vissa afseenden för vid, i andra åter för
trång. Det vore nemligen å ena sidan önskvärd!,, att äfven andra än
de i 1 § nämnda anhöriga, hvilka åtoge sig barns fostran, under vissa
omständigheter blefve befriade från den offentliga kontroll, förslaget
afser. Å andra sidan kunde — förnämligast med hänsyn till oäkta
barns vård — ifrågasättas, att lagens bestämmelser borde gälla för alla
barnafostrare utan undantag, såsom jemväl yrkats af herr Benedicks i
hans ofvan berörda motion.
Emellertid har utskottet icke funnit sig böra föreslå någon ändring
i denna del af förslaget.
Beträffande far- eller morföräldrar såsom barnafostrare, vill utskottet
icke bestrida, att förhållanden kunna tänkas och väl äfven någon gång
förekomma, då den vård, barn erhåller hos dylika närstående, är af be¬
skaffenhet, att ett ingripande af offentlig myndighet vore önskligt, och
såsom redan är antydt, skulle sådant missförhållande kunna befaras
särskild! i fråga om barn af ogift moder, hvithet öfverlemnats till hen¬
nes föräldrar. Men i sistnämnda fall torde modren oftast icke kunna
eller behöfva lemna någon ersättning, hvadan föräldrarna redan af
sådan anledning blefve undantagna från tillämpning af lagens bestäm¬
melser, och i öfrigt lära väl fallen af vanvård blifva så sällsynta,
att icke för deras skull lagens tillämpning bör utsträckas längre, än
som eljest är behöflig!. Som dessutom far- eller morföräldrar icke
hafva laglig skyldighet att försörja sina barnbarn, skulle de, om de
icke vilja underkasta sig offentlig kontroll, tilläfventyrs kunna känna
sig manade att undandraga sig vården om ett barnbarn, äfven om de an¬
nars varit villiga härtill. Förnämligast med hänsyn till faran af dylika
menliga verkningar af en allt för stor utsträckning af den föreslagna
lagstiftningen, anser utskottet, att densamma, åtminstone icke till en
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5. ,5
början, bör erhålla större omfattning, än hvad Kongl. Maj:t nu föresla¬
git, och att förty herr Benedicks motion icke bör till bifall förordas.
Hvad åter angår farhågan, att den nu föreslagna uppsigten öfver
fosterbarns vård i åtskilliga fall skulle innebära ett obefogadt ingri¬
pande, egnadt att från mottagande af fosterbarn afskräcka mången, som,
om än mot någon ringa ersättning af barnets egna medel eller af dess
anhöriga, dock hufvudsakligen af oegennyttiga bevekelsegrunder ön¬
skade egna sig åt sådan verksamhet, kan utskottet icke heller tillmäta
denna farhåga afgörande betydelse. De, som i dylika fall mottaga
barn till fostran, kunna säkerligen förutsättas vara sådana personer,
som inse och behjerta behörigheten af lagens föreskrifter, och dessa
föreskrifter kunna ju för öfrigt mot dem tillämpas så, att de kännas
föga betungande.
Beträffande de i 3 § förekommande stadgandena om tillsättande af (3 §.)
särskild fosterbarnsnämnd och dess sammansättning, vill utskottet alle¬
nast göra samma erinran, som i fråga om särskild barnavårdsnämnd
framstälts i utskottets utlåtande öfver Kongl. Maj:ts proposition n:o 30
(sid. 33, 34), nämligen att den af Kongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
om qvinnas valbarhet skäligen bör gälla såväl gifta som ogifta qvinnor,
samt att, då utskottet icke ansett sig kunna nu föreslå ändring i be¬
stämmelsens affattning i syfte att undanrödja tvekan i nämnda hän¬
seende, detta haft sin grund deri att Riksdagen redan beslutit skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med anhållan om framläggande af förslag till
sådan lagstiftning om qvinnas valbarhet till ledamot i fångvårdssty¬
relse, att dylik befogenhet otvetydigt må tillkomma äfven gift qvinna,
och att vid pröfningen af frågan härom Kongl. Maj:t utan tvifvel lärer
komma att taga i öfvervägande, om och i hvad mån alla gällande
bestämmelser angående qvinnas valbarhet till kommunala uppdrag må
vinna tillämpning å gift qvinna.
Den väsentligaste skilnaden mellan komiténs förslag och det af (5 §.)
Kongl. Maj:t framlagda består deri, att enligt det sistnämnda den, hvil¬
ken önskade utöfva fosterbarnsvård icke, såsom komitén föreslagit,
skulle vara skyldig på förhand förvärfva vederbörande myndighets till¬
stånd härtill. Detta s. k. generella koncessionstvång har Kongl. Maj:t
anseit komma att, åtminstone vid denna särskilda lagstiftnings begyn¬
nelse, uppfattas såsom ett allt för stort ingrepp i den enskildes hand¬
lingsfrihet. I stället härför innehåller Kongl. Maj:ts förslag allenast
stadgande (5 §) om skyldighet för barnafostrare att inom viss tid efter
6 Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
mottagandet af fosterbarn till vederbörande myndighet göra anmälan,
innefattande vissa i förslaget närmare angifna uppgifter.
Utskottet, som instämmer i hvad departementschefen (sid. 26—29)
anfört till stöd för detta förslag, har så mycket mindre ansett sig böra
föreslå någon ändring härutinnan, som förslaget i denna del öfverens-
stämmer med den redan förut af utskottet uttalade grundsats, att eu
lagstiftning, som innebär införandet af hittills i vårt land okända ingrepp
från statsmaktens sida i enskildes handlingsfrihet, åtminstone till en
början och innan erfarenhet vunnits icke bör göras mer omfattande, än
som med visshet kan finnas behöflig!. Och enligt utskottets uppfatt¬
ning är den föreslagna lagstiftningens hufvudsakligä innebörd att sätta
vederbörande myndigheter i stånd att öfvervaka fosterbarnsvården för
att rätta de missförhållanden, som visa sig, och icke att på förhand
reglementera enskildes verksamhet, hvithet, såsom äfven af departe¬
mentschefen framhållits, lätt kan leda till att många och just de bästa
krafterna afskräckas från att egna sig åt sådana uppgifter.
(8 §.) I 8 § bär utskottet funnit sig böra föreslå en mindre ändring,
afsedd att tydligare framhålla det fakultativa uti den i sagda § nämn¬
den tillerkända befogenhet, en ändring, hvars behöflighet framstår tydlig
vid jämförelse med de ordalag (»ege nämnden, om skäl dertill före¬
kommer»), hvarmed en annan befogenhet i nästföljande § tillagts
nämnden.
(11 §.) Beträffande de i 11 § förekommande bestämmelser om böter för
öfverträdelser af vissa i författningen föreslagna stadganden har lierr
Wiklund i sin ofvanberörda motion föreslagit dels nedsättning af straff¬
minimum för försummad anmälningsskyldighet, dels ock höjning af straff¬
skalan för uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse medel eladt förbud
att mottaga fosterbarn. Till stöd för sistnämnda yrkande har motio¬
nären anfört:
»I det genom Kongl. Maj:ts proposition n:o 56 Riksdagen förelagda
förslag till förordning om fosterbarns vård förekommer i § 11 stadgan¬
det, att böter från och med 10 till och med 100 kronor skulle kunna
ådömas ej mindre den, hvilken försummat att fullgöra viss, i förslaget
stadgad anmälningsskyldighet, än äfven den, hvilken i trots af medde-
ladt förbud mottagit fosterbarn.
Denna straffskala torde vara fullt tillräcklig för förstnämnda för¬
seelse. Den synes mig deremot alldeles för låg i fråga om den senare
förbrytelsen, hvilken innebär ett uppsåtlig! åsidosättande af ett af laga
myndighet meddeladt förbud. Att ett straff af högst 100 kronors böter
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
7
är alldeles för lågt för denna sistberörda förbrytelse framgår yttermera
deraf, att, enligt hvad till min kännedom kommit, fosterlegan ej sällan
uppgår till så högt belopp som 500 kronor. Under sådana omständig¬
heter kan det lätt tänkas, att en person finner det vara till sin fördel
att, i trots af honom gång efter annan ådömda böter, åter och åter
mottaga fosterbarn. Om nemligen, såsom lär vara fallet, fosterlegan
utbetalas i förskott, kan barnafostraren trots böterna finna sig hafva eu
ej obetydlig vinst af mottagandet af fosterbarn.))
I hvad motionären sålunda anfört och yrkat finner sig utskottet
böra instämma, och anser utskottet, att, då sålunda en särskild straff¬
skala uppstälts för försummelse att fullgöra anmälningsskyldighet, straff¬
minimum för denna förseelse icke bör sättas högre än 5 kronor.
Då affattningen af den i 12 § 3 mom. förekommande bestämmelsen (12 §.)
lemnar rum för tvifvel i fråga om omfattningen af den biträde tillkom¬
mande befogenhet att söka handräckning, har utskottet ansett berörda
moment böra förtydligas.
Den i 13 § föreslagna ändringen är uteslutande orsakad af utskot- (13 §.)
tets hemställan, att författningen måtte antagas som lag.
I 16 § hafva dels orden »om så finnes lämpligare» utbytts mot (16 §.)
»der omständigheterna dertill föranleda», för att derigenom måtte tydligt
utmärkas, att vidtagandet af den ena eller andra åtgärden icke är bero¬
ende af fritt val, dels orden »i vederbörlig ordning» uteslutits, såsom
obehöfliga, dels ock stadgandet om de åtgärder, som skulle ankomma
på Konungens befallningshafvande gifvits en förändrad affattning, för¬
nämligast i syfte att den handlingsfrihet, som i detta afseende synes
böra tillkomma Konungens befallningshafvande, blefve tydligare utmärkt.
•
Hvad slutligen beträffar de i 17 § föreslagna stadgandena om vissa (17 §.)
fall, i hvilka författningen icke ansetts behöfva tillämpas, synes det
utskottet uppenbart, att, om, såsom utskottet föreslagit, författningen
varder lag, det icke är lämpligt att i densamma medgifva någon viss,
angifven inrättning ovilkorlig befrielse från tillämpning af lagens före¬
skrifter. Deremot synes Kongl. Maj:t böra tillerkännas rätt att på an¬
sökning meddela sådan befrielse ej mindre åt barnavård sanstalt, hvars
ordning Kongl. Maj:t faststält, i afseende å barn, som tillhöra anstalten,
än äfven åt fattigvårdsstyrelse i afseende å barn, som af styrelsen ut-
tingats till fostran vare sig inom eller utom fattigvårdssamhället. Dylik
8 Särslilda Utslcottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
befrielse torde dock icke böra meddelas annat än tills vidare under en
tid af högst tio år och endast under den förutsättning, att sökanden
hvarje gång sådan befrielse begäres pröfvas hafva vidtagit fullt betryg¬
gande anordningar för barnens vård.
De i detta afseende af utskottet föreslagna stadgandena hafva, efter
uteslutning af 1 mom i Kongl. Majrts förslag, insatts som ett tredje
moment i paragrafen. I de båda andra momenten har utskottet före¬
slagit några redaktionsändringar, hvaribland den af herr Hedin i hans
motion såsom nödig framhållna, nämligen att orden »fattigvårdsstyrelse
tillika är kommunalnämnd» utbytts mot »fattigvårdsstyrelse utgör es af
kommunalnämnden».
På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet hem ställa,
att Riksdagen, med anledning af Kongl. Majds
proposition samt herr Hedins och herr Viklunds mo¬
tioner, men med afslag å herr Benedicks motion, måtte
för sin del antaga följande
Kongl. Maj:ts förslag.
Förordning
om fosterbarns vård.
§ i-
Denna förordning afser barn, som
mot ersättning fostras hos andra
än sina föräldrar, stjufföräldrar, far-
eller morföräldrar eller laga för¬
myndare och icke fylt sju år.
5 2.
Helsovårdsnämnd, eller, der så¬
dan ej finnes, kommunalnämnd skall,
hvar inom sitt verksamhetsområde,
Utskottets förslag.
Lag
om fosterbarns vård.
1 §■
Denna lag afser barn, som mot
ersättning fostras hos andra än sina
föräldrar, stjufföräldrar, far- eller
morföräldrar eller laga förmyndare
och icke fylt sju år.
2 §■
Helsovårdsnämnd eller, der så¬
dan ej finnes, kommunalnämnd skall,
hvar inom sitt verksamhetsområde,
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N-.o 5.
9
Kong! Maj:ts förslag.
egna särskild omsorg åt fosterbarn
till skydd för deras helsa och lif;
och åligger nämnden att för detta
ändamål dels tillse, att icke foster-
barnsvård utöfvas af personer eller
på ställen, som äro olämpliga der¬
för, dels ock öfvervaka fosterbar¬
nens behandling.
I afseende å nämndens befatt¬
ning med fosterbarnsvården och
öfverordnad myndighets tillsyn derå
skola, jemte hvad denna förordning
bestämmer, helsovårdsstadgan för
riket och förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet lända till
efterrättelse i tillämpliga delar.
§ 3.
1. I fall så anses nödigt eller
lämpligt, ega, i stad, stadsfullmäg-
tige, eller, der sådana ej finnas,
allmän rådstuga och, på landet,
kommunalstämma att åt särskild
styrelse, med namn af fosterbarns-
nämnd, uppdraga den befattning
med fosterbarnsvården, som eljest
skulle enligt denna förordning utöf¬
vas af helsovårds- eller kommunal¬
nämnden .
2. Hvad i helsovårdsstadgan
för riket eller förordningen om
kommunalstyrelse på landet före-
skrifves angående helsovårds- eller
kommunalnämnds sammansättning,
val af ledamöter och suppleanter
deri, obehörighet att utöfva sådan
befattning, tiden, för hvilken den
Bill. till Rihd. Prof. 1902. 8 Sami. 1
Utskottets förslag.
egna särskild omsorg åt fosterbarn
till skydd för deras helsa och lif;
och åligger nämnden att för detta
ändamål dels tillse, att icke foster-
barnsvård utöfvas af personer eller
på ställen, som äro olämpliga der¬
för, dels ock öfvervaka fosterbar¬
nens behandling.
I afseende å nämndens befatt¬
ning med fosterbarnsvården och
öfverordnad myndighets tillsyn derå
skola, jemte hvad denna lag bestäm¬
mer, helsovårdsstadgan för riket
och förordningen om kommun al¬
styrelse på landet lända till efter¬
rättelse i tillämpliga delar.
3 §.
1. I fall så anses nödigt eller
lämpligt, ega i stad stadsfullmäg-
tige eller, der sådana ej finnas,
allmän rådstuga och på landet
kommunalstämma att åt särskild
styrelse, med namn af fosterbarns-
nämnd, uppdraga den befattning
med fosterbarnsvården, som eljest
skulle enligt denna lag utöfvas af
helsovårds- eller kommunalnämn¬
den.
2. Hvad i helsovårdsstadgan
för riket eller förordningen om
kommunalstyrelse på landet före-
skrifves angående helsovårds- eller
kommunalnämnds sammansättning,
val af ledamöter och suppleanter
deri, obehörighet att utöfva sådan
befattning, tiden, för hvilken den
Afd. 5 luft. 2
10
Särskilda Utskottets (N-.o 2) Utlåtande N:o 5.
Kongl. Maj:ts förslag.
tillsättes, och nämndens arbetsord¬
ning, skall gälla äfven för foster-
barnsnämnden; dock att till leda¬
mot i denna nämnd må väljas äf¬
ven qvinna och att vald ledamot
eger att när som helst afsåga sig
uppdraget; och vare fosterbams-
nämnden jemväl i hvad angår dess
samt ledamöternas och i § 12 om-
förmälda biträdens förpligtelser,
befogenhet och förhållande till an¬
dra myndigheter likstäld med helso-
vårds- eller kommunalnämnd i
dess befattning med fosterbarns-
vården.
§ 4.
1. Medicinalstyrelsen meddelar
nödiga råd och anvisningar i afse¬
ende å fosterbarnsvården till led¬
ning ej mindre för helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
derna än äfven för dem, som ut¬
öfva fosterbarnsvård.
2. Helsovårds- eller kommunal¬
nämnd åligger att, i sammanhang
med de i 11 och 27 §§ helsovårds-
stadgan för riket föreskrifna berät¬
telser och uppgifter, afgifva redo¬
görelse angående fosterbarnsvår¬
den, jemlikt de närmare bestäm¬
melser medicinalstyrelsen utfärdar;
skolande fosterbarnsnämnd afgifva
sådan redogörelse i den ordning
och inom den tid, som i fråga om
nyssnämnda berättelser och upp¬
gifter sagd är.
Utskottets förslag.
tillsättes, och nämndens arbetsord¬
ning, skall gälla äfven för foster-
barnsnämnden; dock att till leda¬
mot i denna nämnd må väljas äf¬
ven qvinna, och att vald ledamot
eger att när som helst afsåga sig
uppdraget; och vare fosterbarns-
nämnden jemväl i hvad angår dess
samt ledamöternas och i 12 § om-
förmälda biträdens förpligtelser,
befogenhet och förhållande till an¬
dra myndigheter likstäld med helso¬
vårds- eller kommunalnämnd i
dess befattning med fosterbarns¬
vården.
4 §■
1. Medicinalstyrelsen meddelar
nödiga råd och anvisningar i afse¬
ende å fosterbarnsvården till led¬
ning ej mindre för helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
derna än äfven för dem, som ut¬
öfva fosterbarnsvård.
2. Helsovårds-eller kommunal¬
nämnd åligger att, i sammanhang
med de i 11 och 27 §§ hälsovårds¬
stadgan för riket föreskrifna berät¬
telser och uppgifter, afgifva redo¬
görelse angående fosterbarnsvår¬
den, jemlikt de närmare bestäm¬
melser, medicinalstyrelsen utfärdar;
skolande fosterbarnsnämnd afgifva
sådan redogörelse i den ordning
och inom den tid, som i fråga om
nyssnämnda berättelser och upp¬
gifter sagd är.
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
11
Kong! Maj:ts förslag.
§ 5.
1. Barnafostrare, hvarmed i
denna förordning förstås den, som
mottagit barn för vård och fostran
i enskild bostad, samt, då fråga är
om barn, som intagits i särskild
anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas,
anstaltens innehafvare eller dess
föreståndare, om sådan finnes, ålig¬
ger att, i stad inom tre och på landet
inom fjorton dagar från barnets
ankomst, derom hos helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
den göra anmälan, med uppgift om
den lägenhet, der barnet vårdas,
äfvensom att då eller inom den tid,
nämnden törel ägger:
a) förete utdrag af födelse-och
dopbok rörande barnet;
b) uppgifva dens namn och bo¬
stad, som uttingat barnet; samt
c) lemna de uppgifter och in¬
tyg, som af nämnden kunna äskas
beträffande fosterlegans belopp eller
beskaffenhet, tiderna för dess be¬
talning eller de öfriga hufvudsak-
liga vilkor, under hvilka barnet
uttingats till fostraren.
2. Vid ombyte af lägenhet inom
kommunen göre barnafostraren
derom anmälan hos nämnden inom
den tid, som för nyss omförmälda
anmälan är bestämd.
3. Flyttar fostraren till annan
kommun, vare skyldig hos dess
nämnd göra anmälan i enlighet
med hvad i mom. 1 sagdt är.
Utskottets förslag.
5 §.
1. Barnafostrare, hvarmed i
denna lag förstås den, som motta¬
git barn för vård och fostran i
enskild bostad, samt, då fråga är
om barn, som intagits i särskild
anstalt, der fosterbarnsvård utöfvas,
anstaltens innehafvare eller dess
föreståndare, om sådan finnes, ålig¬
ger att, i stad inom tre och på landet
inom fjorton dagar från barnets
ankomst, derom hos helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
den göra anmälan, med uppgift om
den lägenhet, der barnet vårdas,
äfvensom att då eller inom den tid,
nämnden förelägger:
a) förete utdrag af födelse- och
dopbok rörande barnet;
b) uppgifva dens namn och bo¬
stad, som uttingat barnet; samt
c) lemna de uppgifter och in¬
tyg, som af nämnden kunna äskas
beträffande fosterlegans belopp eller
beskaffenhet, tiderna för dess be¬
talning eller de öfriga hufvudsak-
liga vilkor, under hvilka barnet
uttingats till fostraren.
2. Vid ombyte af lägenhet inom
kommunen göre barnafostraren
derom anmälan hos nämnden inom
den tid, som för nyss omförmälda
anmälan är bestämd.
3. Flyttar fostraren till annan
kommun, vare skyldig hos dess
nämnd göra anmälan i enlighet
med hvad i 1 mom. sagdt är.
12
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Kongl. Maj:ts förslag.
§ 6.
1. Barnafostrare skall egna
fosterbarn den omsorg och skötsel,
som för dess tillfredsställande vård
erfordras. Sjuknar fosterbarn, ålig¬
ger fostraren att bereda det den
särskilda vård, omständigheterna
påkalla.
I nn berörda hänseenden har
helsovårds-, kommunal- eller foster-
barnsnämnden att med ledning af
de råd och anvisningar, om hvilka
i § 4 mom. 1 stadgas, meddela barna¬
fostrare erforderliga föreskrifter.
2. Barnafostrare får icke undan¬
draga sig nämndens tillsyn öfver
fosterbarns vård.
3. Har fosterbarn aflidit eller
bär barnafostraren lemna! detsamma
från sig, göre han derom, i stad
inom tre och på landet inom fjorton
dagar derefter, anmälan hos nämn¬
den.
§ 7.
1. Om vid anmälan, hvarom i
§ 5 sägs, helsovårds-, kommunal-
eller fosterbarnsnämnden med hän¬
syn till barnafostrarens personliga
egenskaper och förhållanden eller
beskaffenheten af den lägenhet, der
barnet fostras, finner uppenbart, att
barnet icke kan hos fostraren er¬
hålla fullt tillfredsställande vård,
skall nämnden ofördröjligen före¬
lägga honom att inom tid, som af
nämnden bestämmes, lemna barnet
Utskottets förslag.
6* §.
1. Barnafostrare skall egna
fosterbarn den omsorg och skötsel,
som för dess tillfredsställande vård
erfordras. Sjuknar fosterbarn, ålig¬
ger fostraren att bereda det den
särskilda vård, omständigheterna
påkalla.
I nu berörda hänseenden har
helsovårds-, kommunal- eller foster¬
barnsnämnden att med ledning af
de råd och anvisningar, om hvilka
i 4 § 1 mom. stadgas, meddela barna¬
fostrare erforderliga föreskrifter.
2. Barnafostrare får icke undan¬
draga sig nämndens tillsyn öfver
fosterbarns vård.
3. Har fosterbarn aflidit eller
har barnafostraren lemnat detsamma
från sig, göre han derom, i stad
inom tre och på landet inom fjorton
dagar derefter, anmälan hos nämn¬
den.
7 §■
1. Om vid anmälan, hvarom i
5 § sägs, helsovårds-, kommunal-
eller fosterbarnsnämnden med hän¬
syn till barnafostrarens personliga
egenskaper och förhållanden eller
beskaffenheten af den lägenhet, der
barnet fostras, finner uppenbart, att
barnet icke kan hos fostraren er¬
hålla fullt tillfredsställande vård,
skall nämnden ofördröjligen före¬
lägga honom att inom tid, som af
nämnden bestämmes, lemna barnet
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
13
Kong! Maj:ts förslag.
från sig till den, som är skyldig
att om detsamma taga vård.
Sådan åtgärd bör jemväl af
nämnden vidtagas, då barn, som
anmälts till vård och fostran i en¬
skild bostad, icke uppnått ett års
ålder och fostraren redan till vård
och fostran omliänderhafver två
sådana barn; dock eger nämnden
härvid göra det undantag, hvartill
särskild anledning må förekomma.
2. Derest barnafostraren under
utöfvande af fogterbarnsvård åsido¬
sätter honom, enligt denna förord¬
ning eller derpå grundad särskild
föreskrift, tillkommande skyldighet
i afseende å barns vård och sköt¬
sel, skall nämnden genom lämpliga
föreställningar söka åstadkomma
rättelse härutinnan eller ock med¬
dela fostraren föreläggande, som i
mom. 1 sägs.
3. Afser föreläggandet barn,
som uttingats af fattigvårdsstyrelse
eller styrelse för anstalt eller för¬
ening för barnavård, skall styrelsen
genom nämndens försorg ofördröj¬
ligen underrättas om föreläggandet
och skälen dertill.
§ 8.
Befinnes någon, utan behörigen
fullgjord anmälan på sätt i § 5 mom.
1 eller 3 sägs, omhänderhafva barn
till vård och fostran, ege helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
den meddela honom föreläggande,
hvarom i § 7 mom. 1 förmärs.
Utskottets förslag.
från sig till den, som är skyldig
att om detsamma taga vård.
Sådan åtgärd bör jemväl af
nämnden vidtagas, då barn, som
anmälts till vård och fostran i en¬
skild bostad, icke uppnått ett års
ålder och fostraren redan till vård
och fostran omhänderhafver två
sådana barn; dock eger nämnden
härvid göra det undantag, hvartill
särskild anledning må förekomma.
2. Derest barnafostraren under
utöfvande af fosterbarnsvård åsido¬
sätter honom enligt denna lag eller
derpå grundad särskild föreskrift
tillkommande skyldighet i afseende
å barns vård och skötsel, skall
nämnden genom lämpliga föreställ¬
ningar söka åstadkomma rättelse
härutinnan eller ock meddela fost¬
raren föreläggande, som i 1 mom.
sägs.
3. Afser föreläggandet barn,
som uttingats af fattigvårdsstyrelse
eller styrelse för anstalt eller för¬
ening för barnavård, skall styrelsen
genom nämndens försorg ofördröj¬
ligen underrättas om föreläggandet
och skälen dertill.
5 §■
Befinnes någon, utan behörigen
fullgjord anmälan på sätt i 5 § 1 eller
3 mom. sägs, omhänderhafva barn
till vård och fostran, mä helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämn-
den kunna meddela honom föreläg¬
gande, hvarom i 7 § 1 mom, förmäles.
14
SärsUilda Utskottets (.N:0 2) Utlåtande N:o 5.
Kongl. Maj:ts förslag.
Dervid skall nämnden tillika,
derest sådant fall är för handen,
som i § 7 mom. 3 sägs, lemna under¬
rättelse, som der föreskrifves.
§ 9.
Då föreläggande, hvarom i §§ 7
eller 8 sagdt är, gifves, ege nämnden,
om skäl dertill förekommer, meddela
den, som erhåller sådant föreläg¬
gande, förbud att vidare mottaga
fosterbarn.
§ 10.
Der någon, som på grund af
§§ 7 eller 8 erhållit föreläggande
att lemna fosterbarn från sig, sådant
underlåter, eller någon mot förbud,
hvarom i §9 sägs, mottagit foster¬
barn, åligger i stad polisförestån¬
daren och på landet kronobetje-
ningen att på framställning af nämn¬
den meddela nödig handräckning
för barnets öfverlemnande till den,
som har att om detsamma taga vård.
§ 11-
Den, hvilken försummat att full¬
göra anmälningsskyldighet, som ho¬
nom på grund af § 5 eller § 6
mom. 3 ålegat, så ock den, hvilken
i trots af meddeladt förhud mottagit
fosterbarn, vare förfallen till böter,
Utskottets förslag.
Dervid skall nämnden tillika,
derest sådant fall är för handen,
som i 7 § 3 mom. sägs, lemna under¬
rättelse, som der föreskrifves.
9 §.
Då föreläggande, hvarom i 7 eller
8 § sagdt är, gifves, ege nämnden,
om skäl dertill förekommer, meddela
den, som erhåller sådant föreläg¬
gande, förbud att vidare mottaga
fosterbarn.
10 §.
Der någon, som på grund af
7 eller 8 § erhållit föreläggande
att lemna fosterbarn från sig, sådant
underlåter, eller någon mot förbud,
hvarom i 9 § sägs, mottagit foster¬
barn, åligger i stad polisförestån¬
daren och på landet kronobetje-
ningen att på framställning af nämn¬
den meddela nödig handräckning
för barnets öfverlemnande till den,
som har att om detsamma taga vård.
11 §■
Den, hvilken försummat att full¬
göra anmälningsskyldighet, som ho¬
nom på grund af 5 § eller 6 § 3
mom. ålegat, vare förfallen till böter
från och med fem till och med ett
hundra kronor.
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N-.o 5.
15
Kong! Maj:ts förslag.
från och med tio till och med ett
hundra kronor.
§ 12.
1. Om så finnes för kommun
eller någon del deraf behöflig! eller
lämpligt, eger helsovårds-, kommu¬
nal- eller fosterbarnsnämnden för¬
ordna särskilda biträden, män eller
qvinnor, att å nämndens vägnar,
hvar inom sitt af nämnden be¬
stämda område samt efter de före¬
skrifter, nämnden i öfrig! meddelar,
närmast utöfva tillsyn öfver foster-
barnsvården; och må dessa biträden
deltaga i nämndens öfverläggnin-
gar om dithörande frågor, men ej
i besluten.
2. Biträde har att å nämndens
vägnar mottaga och till nämnden
ofördröjligen befordra de i § 5
nämnda anmälningar, handlingar
och uppgifter angående fosterbarn
inom biträdets tjenstgöringsområde.
3. Biträde är, för så vidt dess
tjenstgöringsområde angår, berätti-
gadt att, å nämndens vägnar, med¬
dela föreställningar, hvarom i § 7
inom- 2 förmäles, äfvensom söka
handräckning enligt § 10, i fall icke
dermed, utan synnerlig fara för
fosterbarns helsa eller lif, kan anstå,
till dess nämnden hinner besluta i
frågan.
Utskottets förslag.
Rar någon i trots af meddeladt
förbud mottagit fosterbarn, vare bot
från och med femtio till och med
femhundra kronor.
12 §.
1. Om så finnes för kommun
eller någon del deraf behöflig! eller
lämpligt, 'eger helsovårds-, kommu¬
nal- eller fosterbarnsnämnden för¬
ordna särskilda biträden, män eller
qvinnor, att å nämndens vägnar,
hvar inom sitt af nämnden be¬
stämda område samt efter de före¬
skrifter, nämnden i öfrigt meddelar,
närmast utöfva tillsyn öfver foster-
barnsvården; och må dessa biträden
deltaga i nämndens öfverläggnin-
gar om dithörande frågor, men ej
1 besluten.
2. Biträde har att å nämndens
vägnar mottaga och till nämnden
ofördröjligen befordra de i 5 §
nämnda anmälningar, handlingar
och uppgifter angående fosterbarn
inom biträdets tjenstgöringsområde.
3. Biträde är, för så vidt dess
tjenstgöringsområde angår, berätti-
gadt att, å nämndens vägnar, med¬
dela föreställningar, hvarom i 7 §
2 mom. förmäles, äfvensom söka
handräckning enligt 10 §, i fall icke
dermed, utan synnerlig fara för
fosterbarns helsa eller lif, kan an¬
stå, till dess nämnden hinner göra
framställning om sådan handräck¬
ning.
16
Särskilda Utskottets (N-.o 2) Utlåtande N-.o 5.
Kongl. Maj:ts förslag.
Åtgärd, som biträde på grund
af detta mom. vidtagit, skall hos
nämnden skyndsamt och om möj¬
ligt vid nästa sammanträde anmälas.
4. Der särskilda biträden icke
äro förordnade, skola nämndens
ledamöter, inom af nämnden be¬
stämda områden, utöfva den i mom. 1
omförmälda tillsyn samt hafva be¬
fogenhet enligt inom. 3 jemte för¬
pligtelse, som i sista punkten af
samma mom. sägs.
§ 13.
Hos helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd skall angående
fosterbarnsvården i kommunen fö¬
ras anteckning i särskilda liggare
enligt formulär, som äro förordningen
vidfogade.
§ 14.
Helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd skall årligen, före
januari månads utgång, till pastors-
embetet afgifva förteckning å alla
fosterbarn, som vid slutet af det
sist förflutna året voro och, när
förteckningen upprättas, fortfarande
äro inom kommunen uttingade. Så¬
dan förteckning skall, om i kom¬
munen finnes mer än eu försam¬
ling, afgifvas församlingsvis, så att
för hvarje församling eller försam-
lingsdel lemnas särskild förteck-
Utskottets förslag.
Åtgärd, som biträde på grund
af detta mom. vidtagit, skall hos
nämnden skyndsamt och om möj¬
ligt vid nästa sammanträde anmälas.
4. Der särskilda biträden icke
äro förordnade, skola nämndens
ledamöter, inom af nämnden be¬
stämda områden, utöfva den i 1 mom.
omförmälda tillsyn samt hafva be¬
fogenhet enligt 3 mom. jemte för¬
pligtelse, som i sista punkten af
samma mom. sägs.
13 §.
Hos helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd skall angående
fosterbarnsvården i kommunen fö¬
ras anteckning i särskilda liggare
enligt formulär, som af Konungen
fastställas.
14 §.
Helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd skall årligen före
januari månads utgång till pastors-
embetet afgifva förteckning å alla
fosterbarn, som vid slutet af det
sist förflutna året voro och, när
förteckningen upprättas, fortfarande
äro inom kommunen uttingade. Så¬
dan förteckning skall, om i kom¬
munen finnes mer än en försam¬
ling, afgifvas församlingsvis, så att
för hvarje församling eller försam-
lingsdel lemnas särskild förteck-
Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N-.o 5.
17
Kong].. Maj:ts förslag.
ning, som endast upptager de der
uttingade barnen.
Förteckningen skall för hvarje
barn innehålla uppgift å:
a) barnafostraren;
b) barnets namn och födelse¬
dag;
c) den lägenhet, der barnet
fostras; samt
d) den, som jemlikt §12 har
att, i egenskap af särskilt biträde
eller ledamot af nämnden, närmast
utöfva tillsyn öfver barnet.
I fråga om kommun å landet
skall förteckning af innehåll, som
nu är sagdt, af nämnden inom nyss
omförmälda tid äfven tillställas ve¬
derbörande provinsialläkare eller
extra provinsialläkare.
§ 15.
1. Åtgärd, som på grund af
§ 12 vidtagits af helso vår ds-, kom¬
munal- eller fosterbarnsnämnds bi¬
träde eller ledamot, får Öfverklagas
hos nämnden.
2. Öfver nämndens beslut i
fråga, som i denna förordning af-
ses, eger den, som anser sin rätt
deraf förnärmad eller obehörigen
inskränkt, att anföra besvär hos
Konungens befallningshafvande in¬
om den tid, som är bestämd för
öfverklagande af kommunalstäm¬
mas beslut.
3. I Konungens befalluings-
hafvandes beslut må ändring sökas
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 8 Sami. 1
Utskottets förslag.
ning, som endast upptager de der
uttingade barnen.
Förteckningen skall för hvarje
barn innehålla uppgift å:
a) barnafostraren;
b) barnets namn och födelse¬
dag;
c) den lägenhet, der barnet
fostras; samt
d) den, som jemlikt 12 § har
att, i egenskap af särskild! biträde
eller ledamot af nämnden, närmast
utöfva tillsyn öfver barnet.
I fråga om kommun å landet
skall förteckning af innehåll, som
nu är sagdt, af nämnden inom nyss
omförmälda tid äfven tillställas ve¬
derbörande provinsialläkare eller
extra provinsialläkare.
15 §.
1. Åtgärd, som på' grund af
12 § vidtagits af helsovårds-, kom¬
munal- eller fosterbarnsnämnds bi¬
träde eller ledamot, får öfverklagas
hos nämnden.
2. Öfver nämndens beslut i
fråga, som i denna lag afses, eger
den, som anser sin rätt deraf för¬
närmad eller obehörigen inskränkt,
att anföra besvär hos Konungens
befallningshafvande inom den tid,
som är bestämd för öfverklagande
af kommunalstämmas beslut.
3. I Konungens befallnings-
hafvandes beslut må ändring sökas
Afd. 5 Saft.
3
18
Särskilda Utskottets (.W:o 2) Utlåtande N:o 5,
Kongl. Maj:ts förslag.
hos Konungen inom den tid, som
för öfverklagande af förvaltande
myndigheters och embeteverks be¬
slut är bestämd.
4. Åtgärd eller beslut lände,
utan hinder af klagan, till efter¬
rättelse intill dess annorlunda kan
varda förordnadt.
§ 16.
Polisman eller kronobetjent, som
finner vanvård af fosterbarn eg a
rum eller att. fara derför är för
handen, skall anmäla förhållandet
hos helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd eller, om så fin¬
nes lämpligare, i vederbörlig ordning
inberätta saken till Konungens be¬
fallningshafvande, som då, likasom
i fall eljest anledning förekommer att
fosterbarn vanvårdas, bär att för¬
ordna vederbörande läkare att göra
undersökning på stället. Läkaren
skall skyndsamt till Konungens be¬
fallningshafvande afgifva berättelse
med förslag till de åtgärder, orm
ständigheterna påkalla, hvarjemte
läkaren åligger att genom Konun¬
gens befallningshafvande till medi¬
cinalstyrelsen insända afskrift af
handlingarna.
Utskottets förslag.
hos Konungen inom den tid, som
för öfverklagande af förvaltande
myndigheters och embetsverks be¬
slut är bestämd.
4. Åtgärd eller beslut lände,
utan hinder af klagan, till efter¬
rättelse, intill dess annorlunda kan
varda förordnadt.
16 §.
Polisman eller kronobetjent, som
finner vanvård af fosterbarn ega
rum eller att fara derför är för
handen, skall anmäla förhållandet
hos helsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd eller, der omstän¬
digheterna dertill föranleda, inberätta
saken till Konungens befallnings¬
hafvande. Der Konungens befall¬
ningshafvande på grund af anmälan
eller eljest finner skäl antaga, att
fosterbarn vanvårdas, eget Konungens
befallningshafvande förordna veder¬
börande läkare att göra under¬
sökning på stället. Läkaren skall
skyndsamt till Konungens befall¬
ningshafvande afgifva berättelse
med förslag till de åtgärder, om¬
ständigheterna påkalla, hvarjemte
läkaren åligger att genom Konun¬
gens befallningshafvande till me¬
dicinalstyrelsen insända afskrift af
handlingarna.
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
19
Kongl. Ma,j:ts förslag.
§ 17.
1. Från tillämpning äf denna
förordning undantagas de allmänna
barnhusinrättningen i Stockholm till¬
hörande barn, vare sig de fostras
inom eller utom anstalten.
2. Ej heller eget förordningen
tillämpning å barn, som fostras i
särskild anstalt för barnavård, stäld
under fattigvårdsstyrelses förvalt¬
ning och inseende samt belägen
inom det fattigvårdssamhälle, som
utsett styrelsen.
3. I fattigvårdssamhälle, hvars
fångvårdsstyrelse tillika är kom¬
munalnämnd, och der befattningen
med fosterbarnsvården icke upp-
dragits åt fosterbarnsnämnd, ega
de i §§ 5 och 7 meddelade före¬
skrifter rörande anmälan om barns
mottagande samt föreläggande för
barnafostrare att lemna barn från
sig ej tillämpning i afseende å
barn, som af fattigvårdsstyrelsen
uttingats till fostran inom fattig-
vårdssamhället; ankommande det pa
fattigvärdsstyrelse att tillse, att dessa
barn ej hos fostrare uttingas eller
för vård qvarblifva under omstän¬
digheter, som i § 7 angifvas så¬
som föranledande till fosterbarns
skiljande från fostraren.
Utskottets förslag.
n §■
1. Denna lag egen ej tillämp¬
ning å barn, som fostras i särskild
anstalt för barnavård, stäld under
fattigvårdsstyrelses förvaltning och
inseende samt belägen inom det
fattigvårdssamhälle, som utsett sty¬
relsen.
2. I fattigvårdssamhälle, hvars
fattigvärdsstyrelse utgöres af kom¬
munalnämnden, och der befattningen
med fosterbarnsvården icke upp-
dragits åt fosterbarnsnämnd, ega
de i 5 och 1 §§ meddelade före¬
skrifter rörande anmälan om barns
mottagande samt föreläggande för
barnafostrare att lemna barn från
sig ej tillämpning i afseende å barn,
som af fattigvårdsstyrelsen uttin¬
gats till fostran inom fattigvårds-
samhället; åliggande fattigvårdssty¬
relsen tillse, att dessa barn ej hos
fostrare uttingas eller för vård
qvarblifva under omständigheter,
som i 7 § angifvas såsom föranle¬
dande till fosterbarns skiljande från
fostraren.
3. På Konungen ankommer att,
der styrelse för barnav år dsanstalt,
hvars ordning Konungen fastställ;,
pröfvas hafva vidtagit fullt betryg¬
gande anordningar för barnens vård,
20
Särskilda Utskottets (.N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Kong!. Maj:ts förslag.
§ 18.
1. I fråga om annan för foster-
barnsvård afsedd anstalt, än som
omförmäles i §17 mom. 1 och 2,
må Konungens befallningshafvande,
efter att hafva hört förste provin¬
sialläkaren eller med sådan likstäld
stadsläkare samt helsovårds-, kom¬
munal- eller fosterbarnsnämnden, på
ansökning af anstaltens innehafvare
medgifva befrielse från skyldighet
att fullgöra de anmälningar och un¬
derkastas den tillsyn, som i förord¬
ningen afses. Sådan befrielse skall
afse bestämd lägenhet; och skall
vid befrielsens medgifvande fast¬
ställas högsta antalet af de barn,
som samtidigt få fostras i lägen¬
heten.
2. Lemnadt medgifvande om
befrielse kan när som helst åter¬
kallas.
3. Konungens befallningshaf¬
vande skall meddela nämnden sitt
Utskottets förslag.
medgifva styrelsen befrielse tills vi¬
dare under högst tio år f rån tillämp¬
ningen af bestämmelserna i denna
lag i afseende å barn, som tillhöra
anstalten. Sådant medgifvande må
ock, der enahanda anordningar pröf-
vas vara träffade, af Konungen med¬
delas fångvårdsstyrelse i afseende å
barn, som af styrelsen uttingats till
fostran vare sig inom eller utom ve¬
derbörande fattigvår dssamhälle.
18 §.
1. I fråga om annan för foster¬
barn svärd afsedd anstalt, än som
omförmäles i 17 § 1 och 3 mom.,
må Konungens befallningshafvande,
efter att hafva hört förste provin¬
sialläkaren eller med sådan likstäld
stadsläkare samt helsovårds-, kom¬
munal eller fosterbarnsnämnden, på
ansökning af anstaltens innehafvare
medgifva befrielse från skyldighet
att fullgöra de anmälningar och
underkastas den tillsyn, som i denna
lag afses. Sådan befrielse skall
afse bestämd lägenhet.; och skall
vid befrielsens medgifvande fast¬
ställas högsta antalet af de barn,
som samtidigt få fostras i lägen¬
heten.
2. Lemnadt medgifvande om
befrielse kan när som helst åter¬
kallas.
3. Konungens befallningshaf¬
vande skall meddela nämnden sitt
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
21
Kong!. Maj:ts förslag.
beslut om befrielses medgifvande
eller upphörande.
4. Såsom vilkor för nämnda
befrielses åtnjutande fordras, att
legitimerad läkare utöfva!' sorgfällig
uppsigt öfver helsoförhållandena i
afseende å de i anstalten intagna
fosterbarnen och deröfver tre gånger
årligen å tider, som nämnden eger
bestämma, afgifver yttranden till
nämnden, samt att anstaltens inne¬
hafvare hvarje år före den 15 januari
till nämnden afgifver berättelse, in¬
nehållande de för en nöj aktig öfver¬
sigt af anstaltens verksamhet under
det föregående året i afseende å
fosterbarnsvården erforderliga upp¬
gifter, bland annat upplysning om
vexlingarne i barnantalet.
§ 19.
Förseelse, hvarom i §11 sägs,
åtalas,, efter anmälan af helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämnd,
af allmän åklagare vid polisdomstol,
der särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, der
sådan icke linnes, vid allmän dom¬
stol; och gälle, i fråga om klagan
öfver domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål, hvad i allmän¬
het angående besvär i brottmål är
förordnadt.
Böter enligt denna förordning
tillfalla kommunens kassa. Saknas
tillgång till deras fulla gäldande,
skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Utskottets förslag.
beslut om befrielses medgifvande
eller upphörande.
4. Såsom vilkor för nämnda
befrielses åtnjutande fordras, att
legitimerad läkare utöfvar sorgfällig
uppsigt öfver helsoförhållandena i
afseende å de i anstalten intagna
fosterbarnen och deröfver tre gånger
årligen å tider, som nämnden eger
bestämma, afgifver yttranden till
nämnden, samt att anstaltens inne¬
hafvare hvarje år före den 15 januari
till nämnden afgifver berättelse, in¬
nehållande de för en nöjaktig öfver¬
sigt af anstaltens verksamhet under
det föregående året i afseende å
fosterbarnsvården erforderliga upp¬
gifter, bland annat upplysning om
vexlingarne i barnantalet.
19 §.
Förseelse, hvarom i 11 § sägs,
åtalas, efter anmälan af helsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämnd,
af allmän åklagare vid polisdomstol,
der särskild sådan är inrättad, men
eljest hos poliskammare och, der
sådan icke finnes, vid allmän dom¬
stol; och gälle, i fråga om klagan
öfver domstols eller poliskammares
beslut i dessa mål, hvad i allmän¬
het angående besvär i brottmål är
förordnadt.
Böter enligt denna lag tillfalla
kommunens kassa. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, skola de
förvandlas efter allmän strafflag.
22
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
Kong! Maj:ts förslag.
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1903 och gäller jemväl
beträffande barn, som före nämnda
dag- mottagits till fostran; dock
fordras ej, hvad dessa barn angår,
att anmälan enligt § 5 göres eller
annan af hithörande stadganden be¬
roende åtgärd vidtages tidigare än
den 1 april 1903.
Utskottets förslag.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1903 och gäller jemväl be¬
träffande barn, som före nämnda
dag mottagits till fostran; dock
fordras ej, hvad dessa barn angår,
att anmälan enligt 5 § göres eller
annan af hithörande stadganden be¬
roende åtgärd vidtages tidigare än
den 1 april 1903.
Stockholm den 5 maj 1902.
På utskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.
Reservationer
i fråga om 1 §
dels af herr G. Benedicks, som yttrat:
»Med nu föreliggande lagförslag* åsyftas att erhålla ett så kraf¬
tigt vapen som möjligt i striden mot den för egen fördel afsedda s. k.
fosterbarnsindustrien. Till följd deraf är det af största vigt, att för¬
slagets 1 §, som innehåller stadgande, om hvilka barn som med lagen
afses, får eu sådan affattning, att lagen med afseende å sin verknings¬
krets erhåller den största möjliga omfattning.
Den lydelse, nämnda § enligt Kong!. Maj:ts af utskottet biträdda
förslag erhållit, synes mig emellertid icke vara tillfredsställande, så till
vida som, enligt sagda lydelse, dels för lagens tillämpning förutsättes,
att barn mottagits till fostran mot ersättningdels äfven från det skydd,
lagen afser bereda fosterbarn, undantagas barn, som fostras hos far-
eller morföräldrar samt laga förmyndare.
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 23
Att inskränka lagens tillämpning till barn, som fostras »mot er¬
sättning», synes mig leda dertill, att lagen ofta kommer att kringgås
»genom falska förebäranden, att man utöfvade fosterbarnsvård utan er¬
sättning och endast af menniskokärlek» (se sid. 25 i Kongl. Maj:ts pro¬
position). Göres en sådan invändning af vederbörande fostrare, ålig¬
ger helsovårds-, kommunal- eller fosterbarnsnämnd, som vill göra lagen
gällande, att visa, det ersättning verkligen utgår eller åtminstone är
uttalad, en bevisning, som torde vara svår, för att ej säga omöjlig, att
åstadkomma.
Vidkommande stadgandet, att från lagens tillämpning undantagas
barn, som fostras bos far- eller morföräldrar samt laga förmyn¬
dare (d. v. s. nämnda personer skulle befrias från den kontroll,
hvilken alla öfriga fosterföräldrar skulle vara underkastade), kan denna
bestämmelse medföra, att många barn, hvilka skulle vara i största be¬
hof af det skydd, lagen vill bereda, icke skulle komma i åtnjutande
deraf. Jag åsyftar dermed hufvudsakligen de barn af ogifta mödrar,
hvilka för uppfostran lemnas till barnens morföräldrar. Den ön¬
skan, ett sådant barns moder merendels måste antagas ega, då hon
lemnar från sig sitt barn, låt vara till sina egna föräldrar, nemli¬
gen att blifva fri från barnet, torde i icke så få fall finna genklang
äfven hos dem, till hvilka hon lemnar barnet, och detta så mycket
mera, som den ersättning, hon är i stånd att lemna för barnets vård,
ofta är ganska knapp. Den naturliga ömhetskänsla, far- eller morför¬
äldrar i allmänhet hysa för sina barnbarn, torde i de fall, hvarom nu
är fråga, synnerligen ofta förbytas i alldeles motsatta känslor, som lätt
kunna leda till en mera eller mindre afsigtlig vanvård af barnet. Jag-
tillåter mig till stöd härför åberopa ett yttrande af direktionen öfver
allmänna barnhusinrättningen i Stockholm, hvilket, yttrande återfinnes å
sid. 5 i medicinalstyrelsens öfver förevarande ämne afgifna utlåtande.
Direktionen, som väl får anses ega den största erfarenheten i vårt land i
hithörande frågor, yttrar, att direktionen kommit till den uppfattningen,
att de barn, som mot ersättning vårdas af föräldrar (direktionen afser påtag¬
ligen föräldrar till barnets moder) eller andra närskylda, oftast äro de,
som blifva föremål för vanvård, och direktionen anser derför, att dessa
ej böra undantagas från författningens tillämpning.
Den i Danmark i förevarande ämne gällande lag (af den 1 mars
1895), för hvilken, hvad angår de af mig nu omförmälda frågor, i kort¬
het redogöres å sid. 174 i komiténs betänkande, synes mig deremot,
med undantag af åldersbestämmelsen — intill 14 år —, hafva träffat
det rätta.
24
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
På grund af hvad sålunda anförts, och då jag icke kan gilla de skäl,
utskottet anfört till stöd för sin åsigt, att 1 § i nu föreliggande för¬
slag bör bibehållas vid den lydelse Kongl. Maj:t föreslagit, (sid. 4
i utlåtandet), får jag hemställa, att nämnda § i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med motsvarande stadgande i ofvanberörda danska lag måtte
erhålla ungefär följande lydelse:
»Alla fosterbarn intill sju års ålder äro underkastade den offentliga
tillsyn, som denna lag föreskrifver. Derest omständigheterna dertill
föranleda, kan sådan tillsyn jemväl utsträckas till barn, upptagna såsom
egna, och till adoptivbarn, som adopterats mot betalning.
Från skyldighet att underkasta sig dylik tillsyn kunna fosterföräl¬
drar fritagas, om hänsyn till förvärf befunnits ligga utom bevekelse¬
grund eu för upptagande af fosterbarn»;
dels ock af herr A. Wiklund, som ansett, att 1 § bort erhålla föl¬
jande lydelse:
»Denna lag afser barn, som fostras hos andra än sina föräldrar,
stjufföräldrar, far- eller morföräldrar eller laga förmyndare och icke fylt
sju år.
Från skyldighet att underkasta sig denna lags bestämmelser må
fosterföräldrar kunna fritagas, om särskilda omständigheter dertill för¬
anleda.»
samt i fråga om 12 § 3 mom. af herr J. A. Lundahl, hvilken
anfört:
»Enligt min mening bör åt mom. 3 i § 12 i Kongl. Maj:ts förslag
gifvas den tolkning, att deri afses att stadga rätt för fosternämnds
biträde att i sådana fall, der biträdet finner synnerlig fara för foster¬
barns helsa eller lif vara för handen, erhålla nödig handräckning af
vederbörande polismyndighet för barnets omhändertagande och öfver¬
lemnande till den, som har att taga vård om detsamma. Då emellertid
utskottet kommit till det resultat, att, den åt biträdet gifna befogenhet
att i berörda fall söka handräckning skulle inskränka sig till att hos
polismyndigheten söka verkställighet af ett utaf nämnden förut fattadt
beslut," och utskottet i enlighet dermed föreslagit en ändring i nämnda
mom., måste jag reservera mig mot den uppfattning, som sålunda gjort
sig gällande.
I alla de fall, der nämnden icke gifvit något föreläggande om barns
skiljande från barnafostrare, skulle, enligt utskottets mening, nämndens
biträde, såväl som dess egna ledamöter i de fall, der särskilda biträden
25
Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
icke äro förordnade, sakna den, såsom jag finner, helt naturliga rätt
att direkt ingripa för att i de särskilda fall, då fosterbarns helsa eller
lif är utsatt för synnerlig fara, rädda barnet derifrån. Nämndens bi¬
träden eller dess ledamöter måste derföre inskränka sig till en an¬
mälan om förhållandet hos nämnden, hvilken naturligtvis får anställa
undersökning för att förvissa sig, om skäl till barnets skiljande från
barnafostraren verkligen förefinnas, innan någon åtgärd i sådant syfte
bör kunna vidtagas. Det dröjsmål, som härigenom måste uppkomma,
torde i de fall, hvarom här är fråga, eller att barn är till helsa eller
lif utsatt för synnerlig fara, föranleda, att den hjelp, som såväl komitén
som Kong! Maj:t ansett önskvärd att så fort som möjligt kunna bringa,
icke kommer förr än för sent.
På grund häraf, och då den i 12 § 3 mom. förekommande hänvis¬
ning till 10 § torde lemna rum för tvifvel i fråga om omfattningen af
den biträde tillkommande befogenhet att söka handräckning, har jag
ansett, att utskottet bort tillstyrka följande lydelse af § 12 mom. 3:
Biträde är, för så vidt dess tjenstgöringsområde angår, berättigadt
att, å nämndens vägnar, meddela föreställningar, hvarom i 7 § 2 mom.
förmäles, äfvensom erhålla nödig handräckning af polisföreståndaren i stad
eller kronobetjening en å landet för att, då synnerlig fara för fosterbarns
helsa eller lif är för handen, få barnet skildt från barnafostraren, i fall
dermed icke kan anstå, till dess nämnden hinner besluta i frågan derom.»
I detta yttrande har herr Benedicks instämt.
Det har antecknats, att herr C. U. S.Lybeck och herr F. A. S. Tham
icke deltagit i den slutliga behandlingen af denna fråga.
Bill. till Riksd. Prot. 1902.
8 Sami. 1 Afd. 5 Haft.
4