Statsutskottds Utlåtande N:o 21.
7
N:o 21.
Ank. till Riksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ' upp¬
låtelse till staden Kalmar af visst, kungsladugården Skälby
n:o 1 tillhörande område.
(I. A.)
Kongl. Maj:t har, under åberopande af bilagdt utdrag af statsråds¬
protokollet öfver civilärenden den 1 november 1901, uti en till Riksdagen
aflåten, till statsutskottets förberedande behandling remitterad proposition
(n:o 5) föreslagit Riksdagen medgifva,
dels att staden Kalmar måtte för sin vattenlednings behof mot ersätt¬
ning, som på stadens bekostnad skulle bestämmas i den ordning, hvarom
stadgades i förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866, från kungsladugården Skälby n:o 1 om 5 mantal
i Kalmar socken och Norra Möre härad af Kalmar län till sig lösa och med
full eganderätt disponera det å en af vice kommissionslandtmätaren Oscar
Modée år 1899 upprättad karta upptagna område af 2,9340 hektar, under
vilkor att staden förbunde sig att i gränsen mellan området och kungsladu¬
gårdens egor uppsätta och för all framtid underhålla stängsel;
dels att staden måtte tillträda berörda område den dag, den på före-
nämnda sätt bestämda löseskillingen inlevererades till Kalmar läns ränteri,
hvilket borde ske inom två år från det staden af Kongl. Maj:ts och Riks¬
dagens beslut i ämnet erhållit del;
dels ock att löseskillingen för området finge, på samma sätt som köpe-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
skillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp för kro¬
nans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.
Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas följande.
Uti en till Kongl. Maj:t stöld, af magistraten i Kalmar öfverlemnad
och till bifall förordad ansökning hade stadsfullmäktige i nämnda stad an¬
fört, att stadsfullmäktige den 28 april 1897 beslutit anlägga vattenledning i
enlighet med ett af ingeniören J. dust. Richert uppgjordt förslag, enligt
hvilket vatten skulle tillföras staden från gräfda brunnar å mark i gränsen
mot kungsladugården Skälby; att emellertid under arbetets gång det visat
sig nödvändigt att för brunnarnes gräfning använda en del af det område,
som tillhörde nämnda kungsladugård och som enligt en stadsfullmäktiges
skrift bifogad, af vice kommissionslandtmätaren Oscar Modée år 1899 upp¬
rättad karta jemte dertill hörande, i stadsfullmäktiges protokoll för den 16
mars 1900 intagen beskrifning utgjorde 2,9340 hektar eller 5 tunnland 30,9
kappland; att staden med nuvarande arrendatorn af kungsladugården A. E.
le Grand, hvilken af statsverket arrenderat egendomen intill den 14 mars
1915, träffat aftal, hvarigenom le Grand för sin arrendetid till staden emot
en ersättning af 5,500 kronor upplåtit nyttjanderätten till det å Modées
karta utmärkta område, som vore för stadens vattenledning erforderligt; att
i stadens närhet icke funnes några vattendrag, hvarifrån sötvatten i tillräck¬
lig mängd kunde tillföras staden, i följd hvaraf den vida kostbarare utvägen
för vattenlednings erhållande måst tillgripas att hemta vatten från gräfda
brunnar; att, enligt hvad beräknadt blifvit, vattenledningen samt i samman¬
hang dermed under anläggning varande kloakledning komme att i färdigt
skick kosta staden 495,000 kronor, hvilken kostnad kunde komma att ytter¬
ligare ökas; samt att ofvannämnda till arrendatorn utgifna ersättning ensam
för sig kunde anses motsvara jordens ungefärliga värde; och hade stadsfull¬
mäktige, på grund häraf och för undvikande af ytterligare uppoffringar för
vattenledningens erhållande, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta proposition derom, att omförmälda för stadens vattenledning erforder¬
liga område måtte till staden utan vidare ersättning under eganderätt upp¬
låtas eller, om ersättning skulle fordras, mot det ersättningsbelopp, som kunde
finnas skäligt; hvarjemte stadsfullmäktige föreslagit, att, om deras framställ¬
ning bifölles, stadens tillträde af området finge beräknas från det afhand¬
ling angående jordområdet upprättades mellan Kongl. Maj:t och kronan samt
staden.
Sedan domänstyrelsen genom remiss den 12 april 1900 undfått befall¬
ning att, efter vederbörandes hörande, afgifva utlåtande i ärendet, hade be-
mälda styrelse med utlåtande den 29 mars 1901 öfverlemnat inkomna yttran¬
den i ärendet från arrendatorn af Skälby, t. f. domänintendenten i Kalmar
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
9
län, vederbörande kronofogde och Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet,
af hvilka arrendatorn förklarat sig icke hafva något att erinra mot bifall
till ansökningen och t. f. domänintendenten tillstyrkt densamma mot det att
staden finge antingen i vanlig ordning expropriera området eller ock för vin¬
nande af lindring i kostnaderna erlägga lösen för detsamma efter bestäm¬
mande af tre gode män.
Kronofogden hade meddelat, att någon annan olägenhet vtö häfden af
kungsladugårdens egor ej komme att genom afsöndringen af ifrågavarande
område föranledas, än att stängsel mellan detta och kungsladugårdens egor
blefve nödvändigt, hvilket stängsel staden syntes böra åläggas uppföra och
för all framtid underhålla; att det ej vore någon möjlighet att yttra sig,
huruvida vattenledningen med dertill hörande brunnar kunde förorsaka vatten¬
brist i kungsladugårdens brunnar, förrän vattenverket tagits fullständigt i
bruk; att det emellertid ej vore omöjligt, att så komme att ske, och att det
ville synas, som om arrendatorn befarat något dylikt, eftersom han, enligt af-
talet med staden, för den skada och förlust, som skulle drabba honom, derest
i följd af vattenledningen brist på vatten i gårdens brunnar skulle uppstå,
betingat sig full godtgörelse antingen genom anläggning af rörledning från
vattenverket eller på annat sätt, samt att med afseende härå kronofogden
ansåge, att såsom vilkor för rätt till afsöndring af ifrågavarande mark borde,
bland annat, stadgas, att, derest vattenledningen med dertill hörande brunnar
komme att förorsaka vattenbrist i kungsladugårdens brunnar, staden skulle
anlägga rörledning från vattenverket till kungsladugården samt afgiftsfritt
lemna denna erforderligt vatten.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet hade, jemte meddelande att
vattenledningen, hvarom nu vore fråga, bragts till fullbordan under 1900 års
eftersommar och derefter varit i bruk, tillika anfört, att det jordområde,
staden nu begärde att få förvärfva, kunde från kungsladugården afsöndras
utan att derigenom uppstode något som helst men för densammas brukande
och att, så vidt man finge döma af hittills vunnen erfarenhet, ej heller ge¬
nom bortledande af vattnet från å området gräfda brunnar vore att befara
vare sig vattenbrist i gårdens på rätt stort afstånd derifrån belägna brunnar
eller annan olägenhet för egendomen, hvadan Kongl. Maj:ts befallningshaf¬
vande ansåge sig böra tillstyrka, att staden Kalmar matte tillatas förvärfva
ifrågavarande område; men, då stadens begäran att bekomma densamma utan
ersättning till statsverket icke syntes kunna bifallas, staden borde betala den
köpeskilling, som på dess bekostnad bestämdes i den ordning, som i förord¬
ningen den 14 april 1866 föreskrefves i fråga om jords eller lägenhets af¬
stående för allmänt behof.
För egen del hade domänstyrelsen, med öfverlemnande af en från
Uih. till Bil:sd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 17 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande insänd kopia af karta öfver åkerjorden vid
Skälby kungsladugård, tillkännagifvit, att nämnda kungsladugård vore genom
styrelsens kontrakt den 13 april 1894 utarrenderad till A. E. le Grand mot
årligt arrende af 11,000 kronor intill den 14 mars 1915; och hade domän¬
styrelsen vidare anfört, att, med afseende å det ändamål, hvarför staden
Kalmar önskade förskaffa sig eganderätten till ifrågavarande område, styrelsen
icke hade något att erinra deremot, att denna rätt till staden öfverlätes, men
ansåge styrelsen en sådan öfverlåtelse icke böra, såsom staden alternativt
ifrågasatt, ske utan att statsverket erhölle ersättning för den mark, som af¬
sides; och syntes ersättningens belopp lämpligen böra, såsom Kongl. Maj:ts
befallningshafvande föreslagit, bestämmas i öfverensstämmelse med hvad i för¬
ordningen den 14 april 1866 funnes stadgadt.
Rörande de särskilda vilkor, som af kronofogden ansetts böra fästas
vid öfverlåtelsen, delade domänstyrelsen hans mening, att stängsel skulle af
staden hållas i områdets gräns mot kungsladugårdens egor, hvaremot ett för¬
behåll å kronans sida derom, att staden skulle, derest genom vattenledningen
brist på vatten i kungsladugårdens brunnar komme att uppstå, bereda kungs¬
ladugårdens innehafvare kostnadsfri tillgång till vatten från stadens vatten¬
verk, syntes styrelsen, med afseende å hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i detta hänseende meddelat, ej vara nödigt; och vore det ej oantagligt, att
ett dylikt förbehåll skulle kunna nedtrycka beloppet af den ersättning, kronan
utan förbehållet hade att för området påräkna, lägre, än som stode i för¬
hållande till risken.
På grund af hvad sålunda anförts hade domänstyrelsen hemstält, att
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på det sätt bifalla Kalmar stads
framställning, att det å vice kommissionslandtmätaren Modées ofvanberörda
karta upptagna område om 2,9340 hektar finge från kungsladugården Skälby
afsöndras och af staden Kalmar med eganderätt förvärfvas mot köpeskilling,
som på stadens bekostnad bestämdes i den ordning, förordningen den 14 april
1866 i fråga om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgade,
under förbindelse för staden att i gränsen mellan området och kungsladu¬
gårdens egor uppsätta och för all framtid underhålla stängsel; hvarjemte styrel¬
sen hemstält, att området mätte få af staden med eganderätt disponeras från
den dag, den på nämnda sätt bestämda köpeskillingen till landtränteriet i Kalmar
inlevererats, hvilket syntes böra ske inom två år från det staden af Kongl.
Majrts och Riksdagens beslut i ärendet erhållit del.
Slutligen hade domänstyrelsen föreslagit, att köpeskillingen för jord¬
området måtte få på samma sätt som köpeskillingen för försålda mindre
kronoegendomar användas till inköp för kronans räkning af skogbärande
eller till skogsbörd tjenlig mark.
Statsutskottets Utlåtande N:o 31.
11
Derjemte hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, till följd af remiss
den 10 augusti 1901, afgifvit utlåtande i ärendet och dervid anfört, att, då
utredt syntes vara, att vattentillgång för Kalmar stads vattenledning lämp¬
ligast bereddes genom anlitande af de å förenämnda område befintliga källor,
och då vidare de myndigheter, som hade sig anförtrodd den närmaste vården
om ifrågavarande statsdomän, ansett, att den för vattenledningen i Kalmar
erforderliga delen deraf kunde utan olägenhet för statsverket undvaras, hinder
ej syntes böra möta mot områdets upplåtande till staden, men att, då om¬
rådet i fråga bland annat på grund af sin vattentillgång syntes vara synner¬
ligen värdefullt, upplåtelsen deraf ej borde ske utan full ersättning, hvilken
lämpligast kunde bestämmas i den ordning domänstvrelsen föreslagit, hvar¬
för och då sagda myndighets förslag äfven i öfrigt syntes lämpligt, väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen i allo biträdde domänstyrelsens hemställan.
På grund af hvad sålunda förekommit och med afseende å hvad de
i ärendet hörda myndigheter anfört, tillstyrkte departementschefen, att Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen göra den framställning, förevarande proposition
innefattar.
Enligt hvad i ärendet meddelats, har den nuvarande arrendatorn af
ifrågavarande kronoegendom med afseende å den ofvan berörda vattenled¬
ningen ingått aftal med staden Kalmar, hvarigenom han för den skada och
förlust, som komme att drabba honom, derest, i följd af vattenledningen,
brist på vatten i gårdens brunnar skulle uppstå, betingat sig full godtgörelse
antingen genom anläggning af rörledning från vattenverket eller på annat sätt.
I öfverensstämmelse med den af domänstyrelsen uttalade mening är bland
vilkoren för ifrågavarande upplåtelse icke intaget något förbehåll i nämnda
syfte till skyddande af kronans rätt efter nuvarande arrendetids utgång.
Utskottet anser emellertid god omtanke kräfva, att äfven sådant förbehåll
göres, och att såsom vilkor för upplåtelsen uppställes, att, derest genom vatten¬
ledningen brist på vatten i kungsladugårdens brunnar kommer att uppstå,
staden skall vara skyldig bereda kungsladugårdens innehafvare kostnadsfri
tillgång till vatten från stadens vattenverk eller på annat sätt.
På grund häraf hemställer utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:
dels att staden Kalmar må för sin vattenlednings be¬
hof mot ersättning, som på stadens bekostnad bestämmes
i den ordning, hvarom stadgas i förordningen angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 21.
april 1866, från kungsladugården Skälby n:o 1 om 5 man¬
tal i Kalmar socken och Norra Möre härad af Kalmar
län till sig lösa och med full eganderätt disponera det å
en af vice kommissionslandtmätaren Oscar Modée år 1899
upprättad karta upptagna område af 2,9340 hektar, under
vilkor att staden förbinder sig ej allenast att i gränsen
mellan området och kungsladugårdens egor uppsätta och
för all framtid underhålla stängsel, utan äfven att, derest
genom vattenledningen brist på vatten i kungsladugår¬
dens brunnar kommer att uppstå, bereda kungsladugår¬
dens innehafvare kostnadsfri tillgång till vatten från
stadens vattenverk eller på annat sätt;
dels att staden må tillträda berörda område den dag,
den på förenämnda sätt bestämda löseskillingen inlevereras
till Kalmar läns ränteri, hvilket bör ske inom två år från
det staden af Kong!. Maj:ts och Riksdagens beslut i ämnet
erhållit del;
dels ock att löseskillingen för området må, på samma
sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegen-
domar, användas till inköp för kronans räkning af skog-
bärande eller till skogsbörd tjenlig mark.
Stockholm den 14 februari 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBBRO.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1902.