Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
1
W:o 8.
Ank. tiirRiksd. kansli den 14 februari 1902, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående skärpt straffpåföljd för underlåtenhet
att biträda med släckning af skogseld.
Lagutskottet kar till förberedande behandling mottagit en af herr
0. Smthén inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 99, hvari anförts
följande:
»I 15 kap. byggningabalken stadgas bland annat, huru pröfvas skall,
om skogseld uppkommer, samt straffpåföljden för den, som ej hjelper till
att släcka dylik eld.
De straffbestämmelser, som här äro gifna, äro dock bestämda i en
tid, då dels skogen icke hade det värde, som den nu har, och dels pen¬
ningen hade ett betydligt större värde än nu. Eu hel del af dessa be¬
stämmelser måste derför anses vara föråldrade och motsvara icke de be¬
stämmelser, som i nyare tider gifvits, exempelvis i städers och större sam¬
hällens brandordningar, hvilka bestämma ganska höga viten för den, som
försummar den allmänt medborgerliga pligten att biträda vid släckning af
vådeld.
Erfarenheten har ock, särskildt under förra årets torra sommar, visat,
att betydliga värderika skogsmarker förstörts såväl för staten som enskilda,
derigenom att erforderlig skyndsamhet icke iakttagits vid försöket att dämpa
Bih. till RiJcsd. Prof. 1902. 7 Samt. 7 Höft. (N:o 8.) 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
elden i dess början, och förlusten för vårt land genom förra sommarens
stora skogseldar kan helt säkert uppskattas i hundratusentals, för att icke
säga milliontals kronor.
Det synes derför vara oundgängligen nödvändigt, att lagstiftningen
ingriper på detta område och gifver bestämmelser, som verka kraftigare
än de nu gällande, hvilka — såsom det, att underlåtenhet att skynda till
släckning straffas med »tio» dalers böter; att den, som nedlägger budkafle,
bötar tio daler; att den, som blir alldeles borta, bötar fem daler; och
att den, som kommer för sent eller aflägsna!' sig utan lof, bötar tre daler
— i vår tid med dess höga arbetsför^’enster icke alls afskräcka från under¬
låtenhet, vårdslöshet eller trilska.
Jag får derför vördsamt hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse an¬
hålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till förändrade, skärpta bestämmelser om straffpåföljd för den, som
underlåter att inställa sig vid och biträda med släckning af skogseld.»
I motionen hafva herrar J. E. Nordin, E. Biesért, C. P. Jansson och
S. M. Olsson instämt.
Utaf 15 kap. byggningahalken, hvilket har rubriken: »Om skogseld»,
innehåller 4 § de hufvudsakliga bestämmelserna om åtgärder för sådan elds
släckning. Denna paragraf lyder sålunda:
»Då skogseld uppkommer; skola grannar och socknemän skynda sig dit
att släcka, eller böte två daler. Tager faran till; kungöre det nästa krono-
betjente, och läte strax budkafle gå byar emellan. Hvar som den ned¬
lägger; böte tio daler. Af hvart matlag skall en man komma till elden,
så ock hvar ryttare, soldat och båtsman, med yxa, eller bila, spade och
vattenkärl!. Blifver någon alldeles borta, utan laga förfall; böte fem daler.
Kommer någon för sent, eller träder ifrån sitt arbete och ställe, förr än
hemlof gifves; böte tre daler. Nu är elden så dämpad, att ej alla der
nödige äro; förordne då kronobetjente vissa män, som hålla der vakt, hvar
efter annan, till dess ingen fara är».
Lika med motionären håller lagutskottet före, att de bestämmelser i
berörda hänseende, som för närvarande finnas stadgade, äro föråldrade och
Lagutskottets Utlåtande N:o 8.
3
otillfredsställande. Byggda på äldre tiders enklare förhållanden, innebära
de, såsom erfarenheten ock visat, numera ett alltför svagt skydd mot ifråga¬
varande från både allmän och enskild synpunkt svåra och beaktansvärda
onda. Tillämpningen af berörda bestämmelser torde derjemte erbjuda syn¬
nerliga svårigheter, och det lärer knappast låta sig göra att med ledning
af dem komma till någon bestämd uppfattning om, t. ex., hvilka personer
skyldigheten att i ett särskildt fall inställa sig för skogselds släckande i
sjelf va verket åligger, och hvilka ansvaret bör drabba i händelse af under¬
låtenhet härutinnan. Adömande af de i paragrafen föreskrifna böter torde
på denna grund icke ofta kunna förekomma, och desamma äro dessutom,
såsom motionären framhållit, bestämda till sådana belopp, att någon kraf¬
tigare verkan af det straff, hvartill den brådskande kan blifva fäld, icke
lärer vara att emotse.
Att på förevarande område åstadkomma en fullt nöjaktig lagstiftning
torde emellertid utgöra en ganska svårlöst fråga. Hittills gjorda försök
härutinnan hafva icke vunnit framgång. Den s. k. norrländska skogskomi-
tén framlade sålunda i sitt den 21 december 1870 afgifna utlåtande för¬
slag till bestämmelser i ämnet, men dessa godkändes icke vare sig af Kongl.
Maj:t eller af Riksdagen, der desamma på grund af väckta motioner två
särskilda gånger i hufvudsak varit under ompröfning.
I Norge finnas stadganden i ämnet utfärdade genom eu lag af den
27 juli 1896, enligt hvilken häradsstyrelse kan genom beslut, som stad¬
fästes af Konungen, meddela föreskrifter angående förebyggande och släck¬
ning af skogseld samt rörande sättet för anskaffande af de till föreskrifter¬
nas genomförande behöfliga medel. Genom dylika föreskrifter kan det,
enligt hvad nämnda lag vidare innehåller, åläggas dels hvarje inom häradet
bosatt egare, förvaltare eller brukare af matrikelförd jord att efter val af
häradsstyrelsen för viss närmare angifven tid öfvertaga tillsynen öfver före¬
skrifternas efterlefnad samt vara ledare af släckningsarbetet, dels ock hvarje
inom häradet boende arbetsför man att efter tillsägelse infinna sig på brand¬
stället och deltaga i släckningsarbetet, för så vidt han icke är af laga för¬
fall hindrad. Sådana närmare föreskrifter hafva sedermera blifvit inom ett
flertal härad beslutna samt af Kongl. Maj:t genom särskilda resolutioner
faststälda; och hafva härigenom stadganden meddelats om härads indelning
i brandrotar, om tillsättande af brandmästare eller brandfogdar, om dessas
åligganden, om tillsyn, huruvida skogseld utbryter m. m.
Huruvida och i hvad mån den i Norge sålunda tillämpade anord¬
ning kan förtjena att lända till efterföljd vid utarbetande inom vårt land
4
Lagutskottets Utlåtande N:o S.
af lagbestämmelser i ämnet, är ett spörsmål, öfver hvilket utskottet för
närvarande icke har att yttra sig.
Otvifvelaktigt torde i allt fall vara, att någon tillfredsställande lösning
af föreliggande fråga icke står att vinna allenast genom att, såsom motio¬
nären föreslagit, utfärda förändrade, strängare straffbestämmelser för dem,
som underlåta att inställa sig vid och biträda med skogselds släckning. För
ernående af eu sådan lösning lärer tvärtom vara af nöden, att lagbestäm¬
melserna i ämnet underkastas en fullständig omarbetning, dervid särskildt
gränserna för skyldigheten att deltaga i släckningsarbetet torde böra nog¬
grant fastställas. Endast i samband med en dylik omarbetning synes den
nu föreslagna straffskärpningen böra komma under öfvervägande.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
att förevarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1902.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Stockholm 1902. Iduns Kung!. Hofboktryckeri.