Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
1
N:o 24.
Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1902, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till
Kongl. Maj:t i fråga om upphäfvande af den s. k. in-
digenatsr ätten.
Uti två särskilda motioner, Indika blifvit till lagutskottet hänvisade,
har väckts förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t i syfte, att den i 3 §
1 mom. af lagen angående tillsättning af presterliga tjenster den 26
oktober 1883 stadgade begränsningen i presternas befordringsrätt måtte
upphäfvas.
Sålunda har uti en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 7,
herr v. Möller anfört följande:
»Under de 2 nästföregående riksdagame har med anledning af eu inom
Andra Kammaren väckt motion af herr O. W. Kedelius, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj.t låta
utarbeta och för Kiksdagen framlägga förslag till lag om sådan ändring
af § 3 i lagen om tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883,
att befordringsrätt till presterlig -tjenst i rikets alla stift må stå öppen för
hela rikets presterskap», dels lagutskottet tillstyrkt, dels Andra Kammaren
bifallit motionärens yrkande.
Första Kammaren afslog utskottets hemställan vid riksdagen 1900
med 67 röster mot 21, men då vid föregående års riksdag lagutskottets
utlåtande n:o 10 förekom, afgåfvos visserligen 54 röster för afslag, men
denna gång tillföllo 46 röster den af herr Trygger afgifna reservationen,
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 7 Sami. 19 Höft. (N.-o 24). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N.-o 24.
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville begära eu utredning af
frågan, »huruvida och under Indika vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den
26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenster stadgade in¬
skränkning vid presternas befordringsrätt lämpligen må kunna upphäfvas,
samt för Riksdagen framlägga det förslag till lagändring, hvartill den
verkstälda utredningen kan föranleda»; således torde man med fog kunna
påstå, att den vigtiga frågan denna gång fallit framåt.
Under hänvisning till motionärens och lagutskottets motivering må
ytterligare som ett kraftigt skäl för bifall framhållas, hvad eu af kyrkans
högste målsmän under diskussionen i Första Kammaren 1900 påpekade,
nemligen att genom ett bifall till utskottets hemställan skulle många
»mindre rikt begåfvade prestman» antagligen icke vinna befordran. Detta
torde väl som regel böra betraktas som en högst beaktansvärd fördel för
kyrkan såsom ett medel att, åtminstone i vissa delar af landet, höja den
intellektuella nivån bland presterskapet, der just bristen på »rikare begåf¬
ning» och högre allmänbildning alstrat ensidighet i uppfattningen och brist
på förståelse af tidens religiösa och kulturella kraf, ofta med fariseisk oför¬
dragsamhet och obskurantism i släptåg.
I en tid af alltmer växande likgiltighet och religionsfientlighet ligger
det vigt uppå att som församlingslärare anställas ej blott gode och sam¬
vetsgranne, men äfven intelligente och framsynte män, som kunna verka
höjande och förädlande på församlingen i lära, exempel och gagnande initiativ.
Då jag anser en ändring af den presterliga befordringslagen vara högst
önskvärd och ingalunda komma att medföra de olägenheter, som förslagets
motståndare sökt göra troligt, samt Kongl. Maj:t bäst torde kunna verk¬
ställa den föregående utredning, som må kunna anses erforderlig, hem¬
ställer jag, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under hvilka
vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den 26 oktober 1883 angående till¬
sättning af presterliga tjenster stadgade inskränkningen i presternas be¬
fordringsrätt lämpligen må kunna upphäfvas, samt för Riksdagen fram¬
lägga det förslag till lagändring, hvartill den verkstälda utredningen kan
föranleda.»
Vidare har inom Andra Kammaren herr Sundblad afgifvit en motion,
n:o 59, af följande lydelse:
»I sitt utlåtande, n:o 10, för år 1901 har Riksdagens lagutskott, med
anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion, hemstält, att Riks¬
Lagutskottets Utlåtande N.-o 24.
3
dagen med bifall till samma motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen fram¬
lägga förslag om upphäfvande af den uti § 3 mom. 1 af lagen den 26
oktober 1883 stadgade inskränkningen uti presternas befordringsrätt. Donna,
lagutskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren, men afslogs af Första
Kammaren. Då emellertid här berörda fråga synes mig innebära ett
berättigad! önskningsmål, vågar jag åter draga den under Riksdagens pröf¬
ning och hemställer derför, med åberopande af motiveringen i här ofvan
angifna lagutskottets utlåtande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag om upphäfvande af den uti § 3 mom. 1 af lagen den
26 oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenster stadgade
inskänkningen uti presternas befordringsrätt.»
Ofvanberörda lagrum lyder sålunda: »Till presterlig tjenst njute
prest befordringsrätt endast inom det stift han tillhör, der icke han, efter
ty i 27 § sägs, varder af församling i annat stift kallad till fjerde prof¬
predikant eller eljest enligt denna lag eger vidsträcktare rätt eller ock
sådan rätt är honom särskild! af Konungen meddelad.»
Den uti detta lagrum stadgade inskränkningen i presterskapets an¬
söknings- och befordringsrätt utgör, såsom äfven af tidigare års lagutskott
framhållits, en qvarlefva af den förr i tiden gällande indigenatsrätten,
enligt hvilken prestman i allmänhet ej egde att söka anställning och be¬
fordran annorstädes än inom det stift, der han var född. I denna sin
egentliga och mera omfattande betydelse bibehöll sig indigenatsrätten, i
trots af upprepade förslag om dess afskaffande, till den 4 november 1876,
då Kongl. Maj :t, i enlighet med Riksdagens beslut och efter inhemtande
af kyrkomötets samtycke, förordnade, att hvad lag och särskilda författningar
innekölle derom, att ej någon kunde vinna inträde i prestembetet inom
annat stift, än der han vore född, skulle upphöra att vara gällande. Sedan
den tiden existerar indigenatsrätten, såsom beteckningen allt fortfarande
lyder, endast i den öfverflyttade bemärkelsen, att prestmans ansöknings-
rätt i regel är inskränkt till det stift, han tillhör.
Förslag om upphäfvande af jemväl denna begränsning hafva gång
efter annan förelegat till Riksdagens behandling utan att dock hittills leda
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
till någon, åtgärd. Sedan frågan förevarit vid 1877, 1878 och 1887 årens
riksdagar, återkom densamma vid 1900 års riksdag genom en i Andra
Kammaren väckt motion, deri föreslogs skrifvelse till Kongl. Maj:t med
anhållan om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till
sådan lagändring, att befordringsrätt till presterlig tjenst i alla rikets stift
måtte stå öppen för hela rikets presterskap. Lagutskottet, som öfver motionen
hade att afgifva yttrande, tillstyrkte, att till Kongl. Maj:t måtte aflåtas en
skrifvelse af den lydelse, som nu åter blifvit genom herr Sundblads motion
ifrågasatt. Denna hemställan godkändes utan votering af Andra Kammaren,
men blef af Första Kammaren med 67 röster mot 21 afslagen. Vid
nästlidet års riksdag väcktes å nyo genom en motion i Andra Kammaren
förslag om en skrifvelse i öfverensstämmelse med hvad 1900 års lagutskott
förordat. Lagutskottet tillstyrkte förslaget, hvaremot i en inom utskottet
afgifven reservation ifrågasattes eu skrifvelse med den affattning, som nu
blifvit i herr v. Möllers motion upptagen. Första Kammaren motsatte
sig emellertid fortfarande hvarje åtgärd i ämnet, ehuru endast med en
röstöfvervigt af 54 röster mot 46, hvilka senare afgåfvos för bifall till
reservationen. Andra Kammaren godkände äfven denna gång utan votering
utskottets hemställan.
Då lagutskottet nu åter haft att bedöma, om en lagändring i före-
nämnda syfte bör anses behöflig och önskvärd, har utskottet trott sig finna,
att om än vägande skäl kunna anföras för bibehållande af gällande bestäm¬
melser i ämnet, man å andra sidan icke bör underkänna befogenheten af
vissa anmärkningar, som från skilda håll blifvit mot desamma framstälda.
En ökad likformighet i presterskapets befordringsförkållanden lärer oför¬
nekligen från vissa synpunkter vara att förorda. Med hänsyn härtill och
då föreliggande fråga vid dess tidigare behandling inom Riksdagen om¬
fattats med lifligt och, enligt hvad det vill synas, tilltagande intresse, torde
anledning icke saknas att hos Kongl. Maj:t begära en undersökning af
hithörande förhållanden, egnad att ådagalägga ej mindre, om de vilkor
och förbehåll, som kunna anses böra fästas vid den ifrågasatta lagändringen,
äro af beskaffenhet att utgöra hinder för densammas genomförande samt,
derest så ej skulle vara förhållandet, huruvida de fördelar, hvilka genom
lagändringen skulle stå att vinna, äro af den betydelse, att dylik ändring
på den grund bör genomföras, än äfven huruvida sådant låter sig göra,
utan att derigenom rubbning sker i förutsättningarna för presterskapets
lämplighet och duglighet att fylla sitt vigtiga kall. En särskild orsak att
påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för nu förevarande angelägenhet
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 24.
torde äfven ligga deri, att densamma icke lärer kunna frånkännas ett visst
samband med den under Kongl. Maj:ts pröfning redan varande frågan om
lönereglering för presterskapet.
På grund af det sålunda anförda får utskottet hemställa,
att Eiksdagen, med bifall till herr v. Möllers
föreliggande motion och med föranledande jemväl af
den utaf herr Sundblad i ämnet afgifna motionen, ville
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes taga under öfvervägande, huruvida och under
hvilka vilkor den i § 3 mom. 1 af lagen den 26
oktober 1883 angående tillsättning af presterliga tjenst er
stadgade inskränkningen i presternas befordringsrätt
lämpligen må kunna upphäfvas, samt för Eiksdagen
framlägga det förslag till lagändring, hvartill den verk-
stälda utredningen kan föranleda.
Stockholm den 4 mars 1902.
På lagutskottets vägnar:
CAEL B. HASSELEOT.
Bih. till Riksd. Prof. 1902.
7 Sami.
19 Häft.
2