Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
1
V;« tS.
Ank. till Riksd. kansli den 28 februari 1902, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
§ 25 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 mars 1862.
Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en
af herr friherre Alströmer i Första Kammaren väckt motion, n:o 10, af
följande lydelse:
»Med afseende å sättet för kallelses utfärdande till kyrkoråds och
skolråds sammanträden tinnes i Kongl. Maj:ts nådiga förordning om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 ingenting
bestämdt föreskrifvet, hvarför dermed mycket olika förfares; antingen
så, att ordföranden kallar ledamöterna hvar för sig skriftligen eller
muntligen, eller ock så, att kungörelse om sammanträde endast
uppläses i kyrkan, hvithet till och med kan ske samma dag, då sam¬
manträdet skall hållas.
Om kallelse till kyrkostämma finnes i 12 § stadgadt, »att sådan
kallelse utfärdas genom kungörelse af kyrkoherden eller den, som för
särskild! tillfälle stämman hålla bör»; men rörande kyrko- och skolråd
heter det, att »kyrkoråd och skolråd sammanträda på ordförandens kal¬
lelse». Det torde icke vara alldeles utan afsigt, som lagstiftaren begag¬
nat dessa olika uttryckssätt med afseende på tillkännagifvandet om de
JBih. till Biksd. Prof. 1902. 7 Samt. 15 Käft- (N:o 18.) 1
2
Lagutslcottets Utlåtande N:o 18.
olika korporationernas sammanträden, utan dermed tiar säkerligen af-
setts alldeles olika sätt för ledamöternas kallande. Sålunda föreskrifves
i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars
1862, att kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden, men
att kommunalnämnden sammanträder å de ställen och å de tider, nämn¬
den bestämmer, och deremellan så ofta ordföranden det nödigt finner
o. s. v. Här finnes visserligen icke uttryckligen sagd!, att ordföranden
skall personligen kalla hvarje ledamot, och det lärer märkeligt nog icke
alltid så tillgå ; men dä ledamot af nämnden, som från sammanträde utan
anmäldt, af nämnden godkändt förhinder från nämndens sammankomst
sig afhåller, skall bota för uteblifvande, och då nämnden icke får hand¬
lägga ärende, der icke mer än hälften af ledamöternas hela antal är
närvarande, så synes deraf otvetydigt böra framgå, att ledamöterna i
kommunalnämnden skola personligen kallas, då sammanträde hålles å
annan tid, än nämnden bestämt. Nu gäller det visserligen icke med
afseende å kyrkoråd och skolråd, att den, som uteblifver från deras
sammanträden, skall vara förfallen till böter; men det heter i § 26 af
åberopade kongl. förordning, att »hvarken kyrkorådet eller skolrådet
må ärende handlägga, der icke mer än hälften af ledamöternas hela
antal tillstädes är», hvarför det synes mig vara lika sjelfkärt, att kyrko-
och skolrådsledamöterna böra personligen kallas till sammanträdena,
som det, enligt mitt förmenande, är, att kommunalnämndens ledamöter
skola särskilda kallas. Det kan inträffa, och har inträffat, att mycket
vigtiga frågor blifvit afgjorda på sammanträden, som endast genom
kungörelse i kyrkan tillkännagifvits, tvärt emot pluralitetens inom kyrko¬
rådet eller skolrådet åsigt, af en tillfällig majoritet bland de händelse¬
vis tillstädeskomna ledamöterna. Jag skulle kunna anföra flera exem¬
pel på sådana missförhållanden.
Att sålunda genom eu förtolkning af ordet »kallelse» beröfva le¬
damöterna i kyrko- och skolråd sin rätt att yttra sig och besluta om
vigtiga kommunala angelägenheter kan icke öfverensstämma hvarken
med förordningens andemening eller god ordning. Jag anser derför,
att bestämd föreskrift derom bör i den åberopade kongl. förordningen
af 21 mars 1862 intagas derom, att kyrkoråds och skolråds ledamöter
skola personligen kallas till sammanträde.
Sådana kallelser skulle visserligen kunna genom ortspressen of¬
fentliggöras, men der flera tidningar å eu ort utgifvas, är det svårt för
ordföranden att veta, i hvilken tidning han lämpligast bör kungöra om
sammanträdet, hvarjemte andra olägenheter dermed kunna vara före¬
nade. Det lämpligaste torde derför vara, att hvarje ledamot personli¬
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
gen kallas; och då ordföranden icke lärer underlåta att på kommu¬
nens bekostnad härtill skaffa sig tryckta blanketter samt använda tjenste-
frimärke, torde det icke blifva förenadt med vare sig besvär eller kost¬
nad för vederbörande.
Jag tillåter mig derför vördsamt föreslå, att Riksdagen ville för
sin del besluta, att § 25 i kongl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall erhålla följande föränd¬
rade lydelse:
»Kyrkoråd och skolråd sammanträda på ordförandens kallelse så
ofta han det nödigt finner eller då minst halfva antalet af ledamöterne
derom gör framställning)); och skall sådan kallelse till hvarje ledamot
skriftligen utfärdas.t)
I 25 § af förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skol¬
råd den 21 mars 1862 stadgas, såsom motionären anfört, att »kyrkoråd
och skolråd sammanträda på ordförandens kallelse så ofta han det nödigt
finner eller då minst halfva antalet af ledamöterna derom gör framställ¬
ning», utan att närmare föreskrifvits, huru denna kallelse bör ske.
Motionären synes emellertid anse, att ordet »kallelse» skulle innebära,
att en hvar ledamot af nämnda korporationer vore berättigad att få
emottaga en direkt och personlig underrättelse om sammanträdet och
att det tillägg till anförda §, som af motionären föreslagits, endast skulle
gifva ett bestämdt uttryck åt hvad som måste anses äfven derförutan
gälla. Denna tolkning af ordet kallelse synes dock utskottet icke rigtig.
I 12 § af ofvanberörda förordning benämnes den der föreskrift^ kun¬
görelse i kyrkan om kyrkostämma för kallelse och då tillika i 35 § af
förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862 föreskrif¬
vits, att kallelse till stadsfullmägtiges sammanträde skall skriftligen ut¬
färdas och en hvar fullmägtig delgifvas, anser utskottet vid jemförelse
med dessa lagrum uppenbart framgå, att kallelse till kynkoråds och skol¬
råds sammanträde, då närmare föreskrifter ej lemnats, lagligen kan
ske, såsom hittills åtminstone på landet allmänt förekommit, genom
uppläsande från predikstolen af kungörelse om sammanträdet.
Då utskottet går att bedöma, huruvida det föreslagna tillägget till
25 § i förordningen om kyrkostämma m. m., hvarigenom skulle upp-
häfvas förut rådande frihet i fråga om sättet för kallelse till kyrkoråds
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
och skolråds sammanträden och visst bestämdt kallelsesätt föreskrifvas,
är af tillräckliga skäl påkalladt, vill utskottet till en början framhålla,
att den af motionären gjorda formuleringen af nämnda tillägg ej synes
öfverensstämma med hvad motionären får antagas hafva afsetit att få
stadgadt. För att det af motionären åsyftade ändamålet skall vinnas,
är det väl ej tillräckligt, att särskilda kallelser »utfärdas», utan de böra
väl äfven delgifvas eu hvar ledamot. Det synes vidare utskottet, som
borde ett stadgande sådant som det föreslagna, om detsamma ansåges
behöfligt och lämpligt, antagas endast i sammanhang med införande af
likartad bestämmelse i andra fall, i hvilka samma skäl, som i det före-
liggande åberopas, ega tillämplighet. Motionären har sjelf nämnt, att
så är händelsen i fråga om kallelse till kommunalnämnds sammanträde.
Åtminstone bör enligt utskottets mening ett tillägg ej göras i föreva¬
rande §, under det att den lika lydande 27 § i förordningen om kyr¬
kostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm får qvarstå oför¬
ändrad.
I fråga om vissa kommunala korporationer hafva ändrade be¬
stämmelser rörande sättet för kallelse till sammanträde varit på tal
inom Riksdagen. När sålunda lagutskottet vid nästlidet års riksdag
med anledning af väckt motion hemstälde, att Riksdagen måtte i skrif¬
velse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta ut¬
arbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lämpliga lagbestämmelser
om befogenhet för kyrkostämma och kommunalstämma att besluta, huru¬
vida och i hvilka fall kungörelse om stämma skulle i en eller flere
tidningar inom orten införas, anförde utskottet, att ändrade förhål¬
landen i väsentlig mån minskat effektiviteten af kungörelse!^ upplä¬
sande i kyrka och att det på den grund vore önskligt och behöfligt,
att äfven andra kungörelsesätt tillitades för att som sig borde spri¬
da meddelandet om hållande af kyrko- eller kommunalstämma, hivad
1901 års lagutskott sålunda anfört beträffande nämnda större korpora¬
tioners sammanträden gäller dock ej i samma grad om kyrkoråd och skol¬
råd. Dessa bestå af ett mindre antal ledamöter, hos hvilka man får
förutsätta särskildt intresse för ett samvetsgrant handhafvande af det
förtroendeuppdrag, som blifvit dem gifvet, och de angelägenheter, hvilka
tillhöra dessa korporationers behandling. Det torde ej behöfva befaras, att
ledamot af kyrko- eller skolråd till ursäkt för utevaro från vederbörande
sammanträde vore benägen andraga, att han ej erhållit särskild under¬
rättelse om detsamma, ehuru han eljest kunnat utan större besvär härom
förskaffa sig kännedom. Att t. ex., äfven om vid ett sammanträde af
kyrkoråd och skolråd, hvarvid samtlige ledamöter närvarit, tiden för ett
Lagutskottets Utlåtande N:o 18. 5
nära förestående nytt sammanträde blifvit bestämd och tillkännagifven,
ovilkorligen fordra, att ordföranden skall utskrifva och låta tillställa
hvarje ledamot skriftlig kallelse, torde ofta föranleda, utom ett ej ringa
besvär för ordföranden, stora svårigheter med hänsyn till de å lands¬
bygden stundom förekommande betydliga afstånden samt obeqväma post-
förbindelser och kommunikationer. I städerna och i tätare befolkade
landskommuner torde det visserligen ej innebära större besvär eller svå¬
righet att till ledamöterna af kyrko- och skolråd kringsända en kallelse¬
lista eller särskilda skriftliga underrättelser om tid för sammanträde,
och ett sådant kallelsesätt användes äfven under nuvarande förhållan¬
den ofta. Lydelsen af förevarande § i förordningen om kyrkostämma
in. m. lägger ej hinder i vägen härför, likasom den lemnar kyrko-och
skolråd öppet att besluta om användande af visst sätt för kallelse till
sammanträdena. Och det finnes enligt utskottets mening ingen anled¬
ning antaga, att ej ordföranden i nämnda korporationer i allmänhet är
villig ställa sig ett sådant beslut till efterrättelse.
Om sålunda, enligt utskottets mening, det föreslagna tillägget
till förevarande § ej påkallas af något verkligt behof, torde ett antagande
af detsamma till och med kunna föranleda andra praktiska, svårigheter
än dem, som redan antydts. Under det att man hittills, för att sam¬
manträde af kyrkoråd eller skolråd skall anses lagligen utlyst, endast
torde hafva behöft fordra, att kungörelse om detsamma förut upplästs
från predikstolen, hvarom man med lätthet kunnat förvissa sig, torde
det, om föreliggande motion bifalles, för att erhålla säkerhet om sam¬
manträdes laglighet, erfordras ett konstaterande deraf, att samtlige leda¬
möter af ifrågavarande korporation fått sig särskilda kallelser tillstälda.
Häraf kunde uppstå den olägenheten, att, oaktadt det vid ett samman¬
träde af kyrkoråd eller skolråd, vid hvilket en eller flere ledamöter varit
frånvarande, genom uppvisande af postqvitton eller annorledes ådaga¬
lagts, att till en hvar ledamot verkligen afsändts särskild kallelse, det
dock någon tid efteråt till äfventyrs kunde visa sig, att någon medlem
på grund af bortresa eller annan orsak ej erhållit den för honom så¬
lunda afsedda underrättelse om sammanträdet, i hvilket fall måhända,
om anmärkning härom göres, hvad vid nämnda sammanträde förekom¬
mit skulle kunna förklaras vara utan giltighet. Och om dervid för-
beredts ärende, som redan af en följande kyrkostämma behandlats och
afgjorts, kunde möjligen kyrkostämmans beslut och åtgärder i detta af¬
seende blott på denna grund med framgång öfverklagas.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
Bill. till Biksd. Prof. 1902. 7 Sami. 15 ILäfi.
2
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
att ifrågavarande motion ej må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 februari 1902.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Reservation
af herr Sandqvist mot vissa delar af motiveringen.
STOCKHOiMj P. A, NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1902.