Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
1
N:o 91.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 13 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj ds
proposition angående inköp af de enskilda telefon¬
anläggningarna i Stockholm med omnejd.
(Statsutskottets utlåtande n:o 66.)
Till Konungen.
Uti en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 64) har Eders Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag af statsråds¬
protokollen öfver. civilärenden för den 31 januari och den 21 mars
detta år föreslagit Riksdagen att — med godkännande af ett mellan
telegrafstyrelsen samt styrelserna för Stockholms allmänna telefon-
aktiebolag- och Stockholms Bell telefonaktiebolag den 28 december 1901
träffa dt aftal angående öfverlåtelse till telegrafverket af bolagens samt¬
liga telefonanläggningar i Stockholm med omnejd m. m., med en i
statsrådsprotokollet för den 21 sistlidne mars omförmäld rättelse —
bemyndiga riksgäldskontor! att tillhandahålla telegrafstyrelsen det
penningbelopp, som erfordrades för köpeskillingens erläggande enligt
nämnda öfverlåtelseaftal, såsom lån på de i sistnämnda statsrådsprotokoll
omförmälda vilkor.
1 bil stöd för det nu föreslagna inköpet har särskild! framhållits,
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Åfd. 1 Band. 21 Häft. (Näs 91—93). 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
hurusom det vore i hög grad önskvärd!, att icke säga nödvändigt, för
staten att befria sig från den konkurrens, för hvilken dess telefon¬
väsende i landets hufvudstad med omnejd utsattes från enskilda före¬
tag på detta område. Jemte det att denna privatkonkurrens försvarade
för staten att erhålla valuta för de å telefonväsendet nedlagda medlen,
har påpekats, att den utgjorde hinder för ett enligt telegrafstyrelsens
mening önskvärdt ordnande af rikets telefonväsende efter i viss mån
förändrade grunder. Det nuvarande tillståndet med olika telefonnät i
hufvudstaden och dess omgifningar förmenades ock för allmänheten
medföra stora olägenheter, som genom statens öfvertagande af de en¬
skilda näten skulle undanrödjas.
Berörda olägenheter synas emellertid Riksdagen ingalunda vara
af den betydelse, som man velat tillmäta dem. Enligt Riksdagens
mening torde det sätt, på hvilket allmänhetens behof af ifrågavarande
kommunikationsmedel för närvarande tillgodoses, icke gifva berättigad
anledning till klander, och det kan sättas i fråga, huruvida på det
hela större fördelar skulle beredas trafikanterna, om landets hela telefon¬
verksamhet lädes i statens hand. I förevarande hänseende lärer nem
ligen den hittillsvarande konkurrensen icke kunna frånkännas all be¬
tydelse. Deremot synes man icke vidare behöfva befara, att denna
konkurrens skall kunna i någon afsevärd grad inkräkta på det ekono¬
miska resultatet af rikstelefonens verksamhet. Med den störa utbred¬
ning, statens telefonväsende numera erhållit såväl inom hufvudstaden
som i öfriga delar af landet, och särskild! genom sina vidsträckta
interurbana förbindelser intager nemligen denna institution, en synner¬
ligen stark ställning gent emot de ännu existerande enskilda telefon¬
näten. _
Riksdagen, som sålunda icke kan anse, att inköpet åt de enskilda
telefonnäten påkallas vare sig för tillgodoseende af allmänbetens intresse
eller för betryggande i ekonomiskt hänseende af statens telefonverk¬
samhet, har ej heller funnit sig öfvertygad om behofvet af det om¬
ordnande af landets telefonväsende, som stälts i utsigt,, för så vidt det
ifrågasatta inköpet komme till stånd. I hvad. mån härigenom verkliga
fördelar skulle vinnas, är ock svårt för Riksdagen att bedöma, då
hvarken telegrafstyrelsen eller föredragande departementschefen närmare
redogjort för de grunder, som vid ett sadant omoidnande skulle fa
tillämpning. .
Såsom af det förestående torde framgå, är det, enligt Riksdagens
mening, hvarken från statens eller allmänhetens synpunkt af behofvet
påkalladt att nu med rikstelefonen införlifva ifrågavarande enskilda telefon-
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 91.
nät. Vid sådant förhållande och då Riksdagen årligen — såsom äfven
innevarande år skett -— med afsevärda belopp i form af lån eller an¬
slag möjliggör en ständigt fortgående utveckling af statens telefon¬
väsende, bär Riksdagen ansett sig icke hafva skäl besluta den ytter¬
ligare och under alla förhållanden högst betydande statsutgift, som ett
inköp af berörda telefonnät skulle föranleda. Då Riksdagen sålunda
redan af principiella grunder funnit sig icke böra bifalla den af Eders
Kongl. Maj:t nu gjorda framställningen, bär Riksdagen icke haft an¬
ledning att ingå i närmare pröfning af de föreslagna vilkoren för köpet;
dock synes det Riksdagen icke saknas skäl antaga, att den fordrade
köpeskillingen ej obetydligt öfverstiger det verkliga värdet af telefon¬
näten och fastigheterna i fråga, liksom det ock torde vara ganska
tvifvelaktigt, att denna egendom skall i statens hand lemna en så stor
afkastning, som beräknats.
På grund af det anförda har Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning icke vunnit Riksdagens bifall.
Stockholm den 13 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.