Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
1
N:o 80.
Uppläst och godkändt af Första Kammaren den 10 maj 1902.
» » » » Andra Kammaren den 10 » »
Riksdagens skrifvelse till Konungen i anledning af Riksdagens
år 1901 församlade revisorers berättelse angående verk-
stäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900.
(Statsutskottets utlåtande n:o 30).
Till Konungen.
Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade revisorer
rörande verkstäld granskning af statsverkets jemte dertill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1900 uti afgifven berättelse
Bill. till Riksil. Blot. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Raft. (N:o 80). 1
2
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver
afgifna förklaringar hos Eders Kong!. Maj:t andragit, får Riksdagen i
nedan nämnda ärenden anföra följande.
Åuslaget till ersättning åt personer, menigheter och allmänna in¬
rättningar för dem genom nya strafflagens införande
frångångna bötesandelar.
I skrifvelse den 21 oktober 1863 hade, enligt hvad i revisionsberät¬
telsen meddelas, rikets då församlade ständer — med tillkännagifvande,
det rikets ständer beslutat, att såsom ersättning för de förluster, som till
följd af strafflagens innehåll, att deri stadgade böter borde tillfalla kronan,
kunde drabba personer, menigheter eller allmänna inrättningar, finge af
inflytande bötesmedel från och med det år den nya strafflagen trädde i
verksamhet tills vidare dem tilläggas ett belopp, motsvarande hvad de,
efter medelberäkning för senaste fem år, ditintills årligen uppburit -—•
tillika anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till rikets näst derpå sammanträ¬
dande ständer framlägga förslag till ersättning åt vederbörande för den
förlust, som genom de i strafflagen stadgade böters indragande till kronan
dem tillskyndades.
Statskontoret, som anbefalts att till Kongl. Maj:t inkomma med ytt¬
rande och förslag angående lämpligaste sättet att åt hvad rikets ständer
sålunda beslutat bereda verkställighet, hade i afgifvet utlåtande anfört,
bland annat, att en så fullständig utredning, som för ordnandet af ifråga¬
varande angelägenhet vore af nöden, af flera skål ej kunde då åstad¬
kommas; dit hörde nemligen att undersöka, huruvida i afseende å sådana
bötesandelar, som dittills tillkommit vissa tjensteman, rättigheten till er¬
sättning för förlusten deraf kunde anses vara fästad vid tjenstebefattningen
eller böra med innehafvarens tjenstetid upphöra; huruvida vederbörande
kommuners enahanda rätt kunde vara af beskaffenhet, att dylik ersättning
borde dem för obegränsad tid tilläggas, oafsedt de tillgångar för deras
behofs fyllande, som genom kommunalförfattningarna blifvit dem beredda;
huruvida vissa allmänna inrättningar, med slik rätt till bötesandelar och
i fortfarande behof deraf, kunde erhålla sin ersättning i mera lämplig
form; huruvida särskilda af staten ingångna förbindelser förefunnes, som
i nämnda hänseende medförde en ovilkorlig ersättningsskyldighet för all
framtid o. s. v.; att för åvägabringande af en sådan utredning erforderliga
upplysningar saknades i tillgängliga räkenskaper och handlingar, af hvilka
icke med säkerhet ens kunde inhemtas, huru stor del af böterna ådömts
Riksdagens Skrifvelse N:o SO. 3
på grund af lagrum och särskilda författningar, Indika genom den nya
lagen blifvit upphäfda, eller huru stor del deraf förfarande utginge, obe¬
roende af den nya lagförändringen; samt att ännu mindre upplysning deraf
kunde vinnas rörande de öfriga omständigheter, hvilka måste tagas i be¬
traktande vid uppgörande af ett fullständigt förslag till reglering af ifråga¬
varande förhållande; och hade i följd deraf statskontoret hemstält, att alla
de, vare sig tjensteman, menigheter eller allmänna inrättningar, hvilka
ansåge sig ega grundade anspråk på ifrågavarande slags ersättning, måtte
genom kungörelse föreläggas att, vid lämpligt äfventyr, med företeende
af angifna handlingar sig dertill anmäla.
Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t genom kungörelse den 29
augusti 1865 förordna!, att vederbörande, som ansåge sig ega grundade an¬
språk på ersättning i ifrågavarande hänseende, borde före den 1 mars 1866
till utbekommande af sådan ersättning anmäla sig, de som tillhörde lands¬
orten hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande och de i Stockholm varande
hos öfverståthåilareembetet, samt dervid med behöriga handlingar styrka
hvad de under åren 1860 — 1864 åtnjutit i andelar af ifrågavarande böter.
Emellertid hade Kongl. Maj:t hemstält till 1865—1866 årens Riksdag,
dels att tills vidare måtte få till vederbörande utbetalas de belopp, hvilka
vid den pröfning af väckta ersättningsanspråk, som Kongl. Maj:t antingen
sjelf företoge eller åt annan myndighet uppdroge, blefve godkända, dels
ock att rikets ständer måtte för sådant ändamål anvisa ett särskild! för¬
slagsanslag å 250,000 riksdaler att utgå under rubrik: ersättning till per¬
soner, myndigheter eller allmänna inrättningar för dem genom nya straff¬
lagens införande frångångna bötesandelar; och hade hvad Kongl. Maj:t
sålunda föreslagit af rikets ständer bifallits.
I proposition till 1867 års Riksdag hade Kongl. Maj:t i förevarande
ämne meddelat, bland annat, att de till följd af förenämnda kungörelse af
den 29 augusti 1865 inkomna ersättningsanspråk blifvit, allt efter som de
insändts, af Kongl. Maj:t pröfvade, i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t
föreskrifvit, att alla de ersättningsbelopp, som af Kongl. Maj:t för mistade
bötesandelar bestämdes, skulle utgå tills vidare och intill dess den af rikets
ständer begärda reglering kunde åstadkommas eller annorlunda förordnades;
dock att, derest ersättning sålunda komme att tillfalla någon tjensteman,
hvilken blifvit till sin befattning utnämnd efter det nya strafflagen trädde
i verket, icke på nämnda ersättning finge grundas anspråk att jemväl vid
eu framtida reglering varda dervid bibehållen.
I enlighet med Kongl. Maj:ts förslag hade ifrågavarande anslag blifvit
af Riksdagen nedsatt från 250,000 kronor till 160,000 kronor, hvilket be¬
lopp ansetts för ändamålet tillräckligt.
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
I det vid Kongl. Maj:ts till 1869 års Riksdag aflåtna statsverkspropo-
sition fogade statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden meddelades,
att enligt en i departementet verkstäld uträkning de uti ifrågavarande af¬
seende utgående ersättningar belöpte sig till högst 147,298 riksdaler årli¬
gen; och då Kongl. Maj:t förklarat under år 1868 inkomna nya ansök¬
ningar om dylik ersättning icke kunna, såsom för sent framstälda, vinna
afseende, kunde någon förhöjning af nämnda belopp icke ifrågakomma.
Af dessa ersättningar hade, enligt hvad i
upplystes, anslagits åt:
häradshöfdingar .........................................................
härader ........................................................................................
nämnder.............................................................................................
häradshöfdingar, härader och nämnder gemensamt............
städer (deruti för en del jemväl ingått rådstufvurätternas
andelar) ..........................................................
rådstufvurätter.........................................................
stadsfiskaler..............................................................
landsfiskaler...............................................................
anförda statsrådsprotokoll
r:dr
kronofogdar
länsmän ..............................................................................
särskilda inrättningar, embetsverk och tjensteman
fattigvårdsstyrelser ..........................................................
kyrkor ........................................................................
6,708
» 6,846
» 6,584
» 1,585
» 21,630
3,336
» 34,584
» 1,397
» 320
» 23,146
» 27,358
» 13,834
» 20
Summa rall’ 147,298
Då, efter hvad i statsrådsprotokollet närmare meddelades, under ofvan-
nämnda rubrik »särskilda inrättningar, embetsverk och tjensteman» inginge
ersättning till skogsplanteringskassan samt till åtskilliga skogstjenstemän
och betjente, men en definitiv reglering af skogsstaten förelåge och dä på
grund deraf denna ersättning komme att upphöra samt äfven i andra af-
seenden minskning uti ifrågavarande ersättningar kunde emotses, hade
Kongl. Maj:t hemstält, att det för ifrågavarande ändamål utgående stats¬
anslaget måtte nedsättas från 160,000 kronor till 120,000 kronor, med för¬
klarande dels att ersättning för mistade bötesandelar icke vidare komme
att utgå till härader, fattigvårdsstyrelser, kyrkor och städer, hvad dessa
sistnämnda anginge, såvida rättigheten till dylik ersättning ej grundade
sig på särskilda privilegier eller före nya strafflagens tillkomst gifna resolu¬
tioner, dels ock att, derest definitiv reglering af skogsstaten blefve af
Riksdagen och Kongl. Maj:t före följande statsregleringsperiod faststäld,
ifrågavarande slags ersättning jemväl komme att upphöra för skogsplante-
5
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
ringskassan från ocli med år 1870 och för tjenstebefattningar vid skogs-
staten med dåvarande innehafvares afgång eller tillträdande af så stor
löneförhöjning, som motsvarade den ersättning de dittills uppburit.
Denna framställning hade bifallits af Riksdagen, som vid tillkännagif¬
vande af sitt beslut härom tillika anhållit, dels att de då till vissa härads-
höfdingar utgående ersättningsbelopp måtte, i mån af tjensteinnebafvarnes
afgång, upphöra att utgå, dels ock att Kong! Maj:t täcktes taga i öfver¬
vägande, om icke jemväl åtskilliga andra för det dåvarande utgående er¬
sättningar af ifrågavarande beskaffenhet skulle kunna indragas.
Efter det definitiv reglering af skogsstaten blifvit faststäld att lända
till efterrättelse från och med år 1870 samt Kongl. Maj:t med anledning
af Riksdagens nyssberörda anhållan dels förklarat sig vilja vid hvarje ny
tillsättning af de häradshöfdingeembeten, till hvilka ersättning för mistade
bötesandelar utginge, taga i öfvervägande, huruvida ersättningen för fram¬
tiden behöfde tagas i anspråk, dels ock förordnat, att de ersättningsbelopp,
som blifvit anslagna till amiralitetskrigsmanskassan, Linköpings skogskassa
och krigsfiskalen, skulle statsverket besparas, hade, enligt hvad i statsverks¬
propositionen till 1870 års Riksdag meddelades, det ifrågavarande ersätt¬
ningsbeloppet kunnat nedbringas från ofvan angifna 147,298 riksdaler med
omkring 30,600 riksdaler; hvadan, på Kongl. Maj:ts förslag, ifrågavarande
anslag af Riksdagen blifvit nedsatt till 117,000 riksdaler.
Anslaget hade ytterligare nedsatts, dels vid 1874 års riksdag till
111,000 kronor med afseende å indragning vid reglering af häradshöfdingar-
nes löneförmåner af de till dem utgående ersättningsbelopp för mistade
bötesandelar, dels vid 1877 års riksdag —i följd af den vid nästföregående
riksdag faststälda lönereglering för rikets hofrätter, hvarigenom dervarande
advokatfiskal mistat förut innehafd rätt till bötesersättning, och i be¬
traktande af att de efter den 26 maj 1876 utnämnda landsfiskaler ej be¬
rättigats till dylik ersättning samt med hänsyn till afgången bland tjenste¬
man, som endast haft personlig rätt till sådan ersättning — till 107,000
kronor, dels ock vid 1879 års riksdag med anledning af den inträdda
löneregleringen för kronofogdar och länsmän till 84,000 kronor, med
hvilket belopp detta förslagsanslag sedermera alltjemt blifvit i riksstaten
uppfördt.
Enligt hvad revisorerne af räkenskaperna för revisionsåret inhemta^
hade ersättning från ifrågavarande anslag under året utgått med 82,799
kronor 33 öre till nedannämnda personer, menigheter och allmänna inrätt¬
ningar, nemligen
rådstufvurätter,
stadsfiskaler,
6
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
b äradsnämnder,
ti n gsl agsn ämn d er,
landsfiskaler,
poliskammaren i Norrköping,
polisgevaldiger i Norrköping,
d:o i Karlskrona,
polisfiskalen och poliskommissarierna i Göteborg och dem underlydande
öfverkonstaplar samt befälhafvare!! för stadens nattbevakningskår och
den honom underlydande nattbevakning,
stadsvaktmästaren i Uddevalla,
två poliskonstaplar i d:o,
länsmannen i Trollhättans distrikt af Vane härad,
Malungs sockens nämnd,
tre poliskonstaplar i Hernösand,
fiskalen i Örnsköldsvik,
borgmästaren i Vaxholm,
följande städer:
Norrköping,
Söderköping,
Trosa,
Karlshamn,
Kristianstad,
Helsingborg,
Landskrona,
Jönköping,
Grenna,
Eksjö,
Göteborg,
Uddevalla,
Borås,
Venersborg,
Mariestad (till kyrkans vidmakthållande),
Lidköping,
Falun,
Hernösand,
Sundsvall,
Luleå,
i Stockholm:
förste stadsfiskalen,
andre d:o,
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
7
tredje stadsfiskalen,
allmänna barnhusinrättningen,
polispersonalens pensionsinrättning,
poliskassan.
Hvad sålunda i detta ärende förekommit, hade revisorerne velat för
Riksdagen omförmäla under uttalande af den mening, att det kunde ifråga¬
sättas, huruvida den utredning i förevarande ämne och den deraf föranledda
reglering, som i Riksdagens ofvannämnda skrifvelse den 21 oktober 1863
åsyftats, verkligen blifvit åstadkommen, samt att önskligt vore, att en full¬
ständig utredning blefve åvägabragt till beredande af möjlighet för ifråga¬
varande ersättnings slutliga upphörande.
På grund af remiss har statskontoret angående denna fråga afgifvit
utlåtande och deruti tillkännagifvit, att den utredning, som föregått Kong!.
Maj :ts särskilda beslut i fråga om de belopp, hvilka skulle utgå från
nämnda anslag, icke blifvit af statskontoret verkstäld, samt att detta embets¬
verk i öfrig! endast haft att till vederbörande utbetala berörda belopp,
hvadan statskontoret icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida -— på sätt
revisorerne ifrågasatt — någon ytterligare utredning i sådant hänseende
vore af behofvet påkallad.
Då det otvifvelaktigt skulle lända till enkelhet och reda i förvalt¬
ningen, om ifrågavarande mångskiftande ersättning kunde upphöra, men
beslut derom måste byggas på en omfattande utredning i afseende å såväl
vederbörandes rätt till denna ersättnings utbekommande som sättet för
dess aflösning, der sådan måste förekomma, får Riksdagen anhålla, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa fullständig utredning i fråga
om den till personer, menigheter och allmänna inrättningar utgående er¬
sättning för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar
samt till Riksdagen inkomma med förslag till åtgärder för denna ersätt¬
nings upphörande.
Stockliolins städs kronoräkenskaper och länens landsböcker.
Jemlikt kongl. kungörelsen angående förändrade grunder för förvalt¬
ningen af kronans jordbruksclomäner den 10 november 1882 blefve, enligt
hvad i revisionsberättelsen vidare meddelas, arrenderätten förverkad, om
arrendator underläte att inom föreskrifven tid erlägga arrendeafgiften eller
att iakttaga sina skyldigheter i afseende å säkerheten för arrendevilkorens
fullgörande, äfvensom i vissa andra fall. Arrendator, hvars rätt sålunda
8
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
förverkats, vore skyldig att, om domänstyrelsen så fordrade, inom viss tid
afträda egendomen, och densamma utarrenderades, om styrelsen funne skäl
dertill, för de återstående arrendeåren genom offentlig auktion till den
högstbjudande. För den förlust, som dervid kunde uppkomma genom
arrendesummans nedgående under hvad förut varit bestämdt, förbehölles
statsverket fordringsrätt i arrendator^ bo samt hos vederbörande löftesmän
för den tid deras borgen omfattade.
Från gäldande af vissa fordringar, som egde sin grund i den staten
sålunda förbehållna rätt till så kalladt skilnadsarrende, hade sedermera
meddelats befrielse. Sedan nemligen genom kongl. kungörelsen den 13
juli 1887 rättighet medgifvits vissa kronans arrendatorer att uppsäga sina
arrenden till upphörande den 14 mars 1889, hade Eders Kongl. Maj:t i
särskild! ärende förklarat, att af nämnda kungörelse följde, att för egen¬
dom, i afseende hvarå den i kungörelsen medgifna uppsägningsrätt be¬
gagnats, arrende icke borde efter den 14 mars 1889 utgå med- högre be¬
lopp än vid ny utarrendering af egendomen betingats och således skilnads¬
arrende af föregående innehafvare icke vidare utgöras. Vidare hade 1890
års Riksdag, med bifall till derom aflåten kongl. proposition, medgifvit,
att oguldna skilnadsarrenden, hvilka tillkommit på grund af arrenden,
hvarom kontrakt afslutats före 1881 års ingång, Unge, derest icke kon¬
traktet blifvit förverkadt genom vanhäfd eller arrendet vore att hänföra
till i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 bestämda undantag, arrenda-
torerna för arrendetiden intill den 14 mars 1889 eftergifvas och i kronans
räkenskaper afskrifvas. Om hvad sålunda beslutits hade meddelats veder¬
börande myndigheter underrättelse genom kongl. cirkulär den 16 maj 1890.
I andra fall än dem nämnda cirkulär angåfve kunde afskrifning af
dylika fordringar endast undantagsvis komma till stånd. Visserligen hade
genom kongl. kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss ändring i kongl.
förordningen angående behandlingen af extra ordinarie afskrifningsfrågor
och anmärkningsmål den 11 december 1830 •— denna kungörelse föranledd
af en utaf 1897 års Riksdag i anledning af framställning från 1896 års
statsrevisorer till Eders Kongl. Maj:t aflåten skrifvelse i ämnet — i viss
mån utsträckt möjlighet blifvit beredd till afskrifning af kronans utestå¬
ende fordringar, men på grund af den i nämnda kungörelse uppstälda
begränsning, att den sålunda medgifna vidsträcktare■ rätten till afskrifning
(j finge gälla fordran, hvars kapitalbelopp öfverstege 300 kronor, kunde
kungörelsen, enligt hvad räkenskaperna gåfve vid handen, mycket sällan
komma till tillämpning å fordringar, som härledde sig från skilnadsarrende.
Enligt hvad revisorerne af räkenskaperna inhemta!, uppginge restan¬
tier och propriebalanser å arrendemedel den 31 december 1900 till 199,655
9
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
kronor 14 öre, af hvilken summa en mycket stor del utgjordes af skilnads-
arrenden, som varit mer än tio år gamla och om hvilka anteckningar
funnes, att arrendatorerna och borgensmännen, efter att under årens lopp
hafva blifvit för fordringarna sökte, begifvit sig till utlandet, gjort kon¬
kurs eller saknade tillgångar. Nästan alla dessa fordringar öfverstege till
kapitalbeloppet 300 kronor. Då emellertid någon utsigt för statsverket
att utfå dylika fordringar icke förefunnes, hade revisorerne ansett förhål¬
landet förtjena uppmärksamhet och velat ifrågasätta, att åtgärd måtte
vidtagas i syfte att bereda möjlighet till afskrifning af fordringar på
grund af skilnadsarrende i vidsträcktare mån, än nuvarande bestämmelser
medgåfve.
I häröfver afgifna utlåtanden hafva Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i samtliga de län, inom hvilka skilnadsarrenden förefinnas, till¬
styrkt, att åtgärder måtte vidtagas i det af revisorerne angifna syfte. På
sätt flera länsstyrelser ifrågasatt, synes det afsedda ändamålet lämpligast
vinnas genom att det i kongl. kungörelsen den 3 maj 1901 angående viss
ändring i kongl. förordningen angående behandlingen af extra ordinarie
afskrifningsfrågor och anmärkningsmål den 11 december 1830 stadgade
förfaringssätt utsträckes att gälla för kronans fordringar för skilnadsarren¬
den utan afseende å deras större eller mindre belopp.
Riksdagen får derför anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i
öfvervägande, huruvida icke föreskrift må meddelas derom, att skilnads¬
arrenden, till kapitalbeloppet öfverstigande tre hundra kronor, må kunna
under de vilkor, ofvannämnda kongl. kungörelse den 3 maj 1901 inne¬
håller, få afskrifvas ur kronoräkenskaperna.
J em vägs styr els eu.
Enligt hvad revisorerne meddelat, innestår i riksgäldskontoret ett
belopp af 49,984 kronor 51 öre, utgörande hittills ej använd del af det
vid 1890 års riksdag anvisade anslag, 250,000 kronor, till bestridande af
kostnaderna för inköp af jernvägen Luleå—norska gränsen.
Som anledning syntes revisorerne förefinnas till antagande, att detta
innestående belopp ej vidare skulle komma till användning för det ända¬
mål, till hvilket anslaget beviljats, hade revisorerne velat ifrågasätta, huru¬
vida icke utredning härom lämpligen borde genom jernvägsstyrelsens för¬
sorg åvägabringas, för att beloppet derefter måtte kunna i vederbörlig
ordning afföras.
Jernvägsstyrelsen har uti den 18 januari 1902 afgifvet utlåtande, be-
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 13 Haft. 2
10
Riksdagens skrifvelse N:o 80.
träffande revisorernes förevarande framställning, anfört, att, på sätt jemväl
framginge af Riksdagens revisorers berättelse om verkstäld granskning af
statsverkets jemte dertill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1898, från riksgäldskontoret utbetalts af ifrågavarande anslag
under år 1892 19,749 kronor 93 öre, under år 1894 1,207 kronor 30 öre
samt under år 1898 179,058 kronor 26 öre. Af sistnämnda belopp hade
3,476 kronor 26 öre enligt af Eders Kongl. Maj:t den 19 november 1897
styrelsen lemnadt bemyndigande användts till betäckande af den del af
kostnaden för expropriationsförrättningar, som belöpte på sådan mark,
som redan vid tiden för omförmälda banas öfvertagande af staten varit
dermed förenad, och återstoden 175,582 kronor, i enlighet med af 1898
års Riksdag på derom framstäld proposition lemnadt medgifvande, ut¬
betalts såsom godtgörelse för af jernvägsstyrelsen förskottsvis utgifven
expropriationsersättning för mark, som, innan eganderätten till Luleå—
Gellivarebanan öfvergått från svensk—norska jern vägsbolaget till svenska
staten, för jern vägsanläggningen tagits i anspråk, men hvilken icke ingått
uti det mellan bolaget och staten rörande banan uppgjorda köpeaftal.
Till jernvägsstyrelsen hade emellertid af det ifrågavarande anslaget, 250,000
kronor, öfver!emnåts allenast omförmälda, under år 1898 från riksgälds¬
kontoret utbetalda belopp, tillhopa 179,058 kronor 26 öre, för att af
styrelsen redovisas, under det i öfrigt utbetalningarna från ifrågavarande
anslag skett direkt genom riksgäldskontoret och således utan att passera
jernvägsstyrelsen. Någon framställning från jernvägsstyrelsen om disposi¬
tion af återstående anslagsbeloppet för ändamål, likartade dem, hvartill
samma anslag, enligt hvad ofvan nämnts, år 1898 användes, vore icke att
förvänta, hvadan från jern vägsstyrelsens sida icke något vore att erinra
mot sagda belopps afförande.
Då, efter hvad jernvägsstyrelsen upplyst, någon utbetalning från ifråga¬
varande anslag icke vidare lärer förekomma, synes anslaget, som alltjemt i
reglementet för riksgäldskontoret upptagits under rubriken »återstående
utgifter i följd af beslut vid föregående riksdagar», höra jemte derå
resterande belopp 49,984 kronor 51 öre ur riksgäldskontorets räkenskaper
afföras och i sådant syfte riksgäldskontoret erhålla meddelande om, att
beloppet icke vidare är för det med anslaget afsedda ändamål behöflig!.
Riksdagen får derför anhålla, att, derest förberörda, å det till bestri¬
dande af kostnaderna för inköp af jernvägen mellan Luleå och gränsen
mot Norge anvisade anslag uppkomna besparing må af Eders Kongl. Maj:t
befinnas icke vara för det med anslaget afsedda ändamål behöflig, Eders
Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga de åtgärder, som för beloppets afförande
ur räkenskaperna må varda erforderliga.
Riksdagens Skrifvelse X:o 80.
11
Konsistorierna ock läroverken.
Beträffande Strengnäs högre allmänna läroverk hafva revisorerne med¬
delat, att i en af lektor J. A. Drysén utgifven publikation angående läro¬
verkets arkiv, hvilken åtföljt läroverkets redogörelse för läsåret 1875—
1876. meddelats, att de under n:o 7 betecknade arkivalier utgjordes af eu
i juni 1820 inbunden bok med skrifna titeln »Om Gymnasii gårdar och
tomter» och innehölle 25 handlingar jemte en karta öfver prebendehem-
manet Norrby. Läroverkets dåvarande gårdar hade, enligt hvad af Drysén
meddelats, varit: a) läroverksbyggnaden, bygd af biskop Rogge och biskops¬
gård från hans tid till reformationen; b) bibliotekshuset af tegel, bygdt af
enskild person i slutet af 1700-talet och till sitt ändamål inköpt 1864;
c) Olivehällska huset, uppfördt af biskop L. Paulinus, i livilket 2:ne af
lektorerne hade fria boställsrum; d) en bebyggd tomt (under n:o 194); huset
af trä inköpt af arfvingar efter lektor Algren. Det hade varit boställsrum
för den äldste lektorn, men år 1866 af Kongl. Maj:t anslagits till rektors-
bostad, hvilket nya förhållande skulle inträda, då den dåvarande inne-
hafvaren lektor Gezelius blefve pensionerad eller med döden afginge; e)
tomten 195 med hus af trä; f) tomten 198 med hus af trä; g) tomten 198
med större hus af trä; å samma tomt vore en mindre och i alla afseenden
otillräcklig gymnastikbyggnad uppförd; h) ny tomt framför läroverket,
inköpt 1871 och afsedd till exercisplats och till plats för ny gymnastik¬
lokal; i) tomten 169 med hus af trä, skänkt af lektorn, sedan kyrkoherden
i Eskilstuna I. Hysing till »Konrektorsembetet» i Strengnäs; den innehades
enligt staten af andre adjunkten.
Af läroverkets räkenskaper för revisionsåret inhemtades, att hyra under
året uppburits dels för Olivehällska huset med 137 kr. 26 öre, dels för
gården n:o 108 med 800 kronor, dels för gården n:o 195 med 500 kronor
och dels för gården n:o 198 med 275 kronor. På hvad sätt ofvannämnda
gårdar i öfrigt disponerades, framginge ej af räkenskaperna; och då i öfrigt
rätten till desammas disponerande syntes oviss och det, enligt revisorernes
förmenande, borde utrönas, huruvida en och samma lärare skulle, såsom
nu vore förhållandet, ega förmånen af mer än en boställslägenhet, förutom
doneradt boställshemman, hade revisorerne ansett utredning i ärendet böra
åstadkommas och med anledning deraf velat fästa Riksdagens uppmärk¬
samhet å detsamma.
Med anledning af revisorernes förevarande framställning har dom¬
kapitlet i Strengnäs afgifvit utlåtande den 8 sistlidne januari, deri dom¬
12
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
kapitlet åberopat ett från rektorn vid allmänna läroverket i Strengnäs
G. Klingberg inhemtadt yttrande, i hvilket anföres följande:
Den i läroverkets tryckta årsredogörelse för 1875—1876 upptagna, af
revisorer^ anförda förteckningen vore icke fullt exakt. Den under *d)»
nämnda gården både icke anslagits till rektorsbostad år 1866, utan genom
ett kongl. bref af den 20 augusti 1867 hade det bestämts, att den i den
ordning, som i förteckningen anfördes, skulle blifva rektorsgård. Under
»g)» talades om tomten 198 i stället för 108, och den under »i)» upptagna
gården hade tomtnumret 168, icke 169.
Angående dispositionen af de i förteckningen upptagna gårdarne vore
det påtagligt, hvartill de under »a)» och »b)» antecknade husen användes,
då det ena kallades »läroverksbyggnaden» och det andra »bibliotekshuset».
Det borde dock anmärkas, att den förra byggnaden äfven inrymde vakt¬
mästarebostad, ett rum och kök, och att i den senare utom »stifts- och
gymnasiebiblioteket» samt domkyrkans bibliotek jemväl läroverkets na-
turalie- och förn samlingar samt Ofri ga etnografiska samlingar vore inrymda.
Till lärohusen hörde den under »g)» upptagna gymnastikbyggnaden, hvilken
vore belägen å tomten n:o 108.
De under »c)», »d)» och »i)» upptagna, bebyggda tomterna innehölle
boställslägenheter jemlikt gällande, i vederbörlig ordning konfirmerade
donationsbref och kongl. bref den 20 augusti 1867.
De under »e)», »f)» och »g)» antecknade gårdarne vore, såsom räken¬
skaperna utvisade, uthyrda till enskilda personer, naturligtvis med undantag
af gymnastikbyggnaden å tomten n:o 108. Inkomsten af dessa under
förra hälften af 1800-talet inköpta gårdar hade af ålder tillfallit »Gymnasii
byggnadskassa» eller den s. k. »Egna kassan», som inköpt gårdarne, och
som användts så, som det förstnämnda namnet utvisade, d. v. s. äfven till under¬
håll af de offentliga lärohusen. Såsom exempel på användningen af denna
kassas medel kunde påpekas, att denna kassa på 1850-talet bestridt ut¬
gifterna för den ännu använda gymnastikbyggnadens uppförande, och att
den med Eders Kongl. Maj:ts medgifvande komme att bestrida utgifterna
för uppförandet af den nya gymnastikbyggnad, hvartill byggnadsritning i
december 1901 blifvit faststäld. I sammanhang härmed borde det an¬
tecknas, att kassans medel aldrig användts till nybyggnad eller repara¬
tioner å de på tomten n:o 168 uppförda åbyggnaderna, enär byggnads¬
skyldigheten för dessa ålegat »konrektor» och, sedan dennes embete upp¬
hört, den adjunkt, i hvars lön den »boställsjord», som utgjordes af tomten
n:o 168, varit i lönestaten upptagen.
Så mycket angående dispositionen af läroverkets gårdar och tomter.
Hvad dernäst beträffande rätten för enskilda lärare att disponera de under
13
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
»c)», »d)» och »i)» upptagna gårdarna, så anmärktes till en början, att
de under »c)» och »i)» upptagna vore privatdonationer. Angående den
sistnämnda hade rektor påpekat, att åbyggnaderna å den under »i)» an¬
tecknade tomten (n:o 168) underhölles af den lärare, som innehade samma
tomt såsom »boställsjord». Någon rätt till dessa åbyggnader syntes läro¬
verket icke ega i annan mening, än att det vore läroverkets pligt att vaka
öfver att donationen vidmakthölles. Boställshafvarens rätt till att disponera
dem finge väl anses tillräckligt betryggad genom donationsbrefvet och genom
syneinstrument, liksom hans rätt till den nyssnämnda boställsjorden vore
honom garanterad genom lönestaten.
Beträffande de under »c)» antecknade bostadslägenheterna hade rektor
den uppfattningen, att Kongl. Maj:ts bref af den 5 februari 1808 i
afseende på dispositionsrätten till dessa egde gällande kraft. Enligt detta
skulle två lektorer hyresfritt inrymmas »uti det till gymnasium för detta
skänkta Paulinska stenhuset med tillhörande trädgård», medan andre lek¬
torer tillförsäkrades »hushyror», hvarjemte lektorerna tillätes att »efter
ålder i tjensten» välja mellan hushyra och hyresfri bostad. Såvidt rektor
kunde förstå, vore härmed utsagd t, att Paulinska huset vore eu privat¬
donation, afsedd för två lektorer vid läroverket, och att de två äldsta
lektorerna hade rätt att med afstående af rätten till hushyror disponera
boställslägenheterna i nämnda hus.
Aterstode att utreda, i hvad mån det kunde anses oegentligt, att
eu och samme lärare, »såsom nu vore förhållandet», egde förmånen af
mer än en boställslägenhet. Denna fråga rörde rektor Klingberg person¬
ligen, enär han innehade embetsgård såsom rektor och boställslägenhet
såsom lektor.
I afseende på detta sakförhållande meddelade rektor först följande
fakta:
Do) att han den 10 juni 1881, då ännu lektor i Karlstad, erhållit
förordnande att från och med den 1 september bestrida rektorsbefattningen
med rätt att uppbära »den för ifrågavarande befattning anslagna lön»,
hvartill jemlikt § 129 af läroverksstadgan äfven hörde »embetsgård» eller
»hushyra»;
2:o) att han på grund häraf till den 1 maj 1882 åtnjutit hushyra
såsom rektor, men från denna tid jemlikt ofvan anförda bref af den 20
augusti 1867 innehaft rektorsgården;
3:o) att lian efter framställning af domkapitlet enligt kongl. bref af
den 4 november 1881 den 30 november samma år utan ansökan och
prof till Strengnäs öfverflyttats såsom lektor;
4:o) att han efter derom gjord ansökan genom resolution af den 20
Bill. till Kiksd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Höft.
3
14
Riksdagens Skrifvelse N:o 80.
april 1883 fått sina löneförmåner i så måtto förändrade, att han i stället
för rektorslönen egt att, med bibehållandet af den lektorslön, som han
varit i tur att innehafva, uppbära ett belopp, svarande mot det, hvarmed
samma lön understege den i stat uppförda rektorslönen;
5:o) att han på grund häraf såsom yngre lektor utan anmärkning
uppburit »hushyra» såsom lektor och, sedan han blifvit en af de två
äldsta lektorerna, likaledes utan anmärkning disponerat en boställslägenhet
i det Paulinska huset.
Efter meddelandet af dessa sakuppgifter anmärker rektor, att den
oegentlighet, som man trott sig finna deri, att han disponerade två boställs-
lägenheter, icke vore större än den, som egde rum, då kyrkoherde på
landet hade två hemman sig å lön anslagna, båda försedda med nödiga
bostadslägenheter. Det vore ingen oegentlighet, om man besinnade, att
den andra bostaden vore en såsom naturaprestation gifven beståndsdel af
lönen, som man egde uppbära. Och så syntes den äfven vara betraktad
i läroverksstadgan § 129 mom. 1.
Slutligen påpekar rektor, att, om han år 1900 ej varit i andra löne¬
graden såsom rektor, han skulle, i fall endera bostadslägenheten varit
honom frånkänd, hafva såsom rektor varit i alldeles samma löneställning,
som lian skulle hafva varit såsom lektor i högsta lönegraden, hvilket ju
strede mot läroverksstadgans mening.
I likhet med revisorerne anser Riksdagen, att utredning bör åstad¬
kommas angående dispositionen vid nuvarande boställsinnehafvares afgång
af de till rektor och öfriga lärare vid Strengnäs allmänna läroverk an¬
slagna bostadslägenheter; och då det af läroverkets rektor afgifna, här
ofvan intagna yttrande i detta ämne icke synes lemna fullständig ledning
för bedömande af dessa frågor, får Riksdagen anhålla, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes låta föranstalta om eu fullständig utredning angående disposi¬
tionen af de till rektor och öfriga lärare vid Strengnäs allmänna läroverk
an slagna bostadslägenheter.
Stockholm den 10 maj 1902.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri A. B., 1902.