Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
1
N:o 48.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 april 1902.
— — — — Andra Kammaren den 26 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående allmänna bestämmelser,
afseende skydd för djur vid deras transporterande.
(Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 7.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 2) utlåtande n:o 16.)
Till Konungen.
I en inom Riksdagen gjord framställning har väckts fråga om vid¬
tagande af åtgärder till förekommande af djurplågeri under transporter.
Motionären har dervid till en början erinrat, hurusom kommunika¬
tionsmedlen i vårt land under de senaste decennierna i hög grad utvecklats
och gjorts beqvämare; men kommunikationsmedlens utveckling hade icke
åtföljts af förbättrade anordningar med hänsyn till transport af djur, ehuru,
i samma mån som handeln med husdjuren tillväxt inom landet, tydligen
ock kreaturstransporterna ökats såväl till antal som till längd. Flera
myndigheter inom landet hade väl inom sina verksamhetsområden sökt att
i någon mån ordna denna transportfråga, men helt visst kräfdes numera
allmänt gällande bestämmelser i afseende å kreaturstransporter.
Motionären åberopar slutligen ett af stads- och besigtningsveterinären
i Stockholm den 16 januari 1902 utfärdadt och motionen bifogadt ut-
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 5 Häft. (N:is 48—54). 1
2 Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
låtande samt. anser sig med hvad lian förebragt hafva visat., att. svåra
missförhållanden förekom me vid djurtransporter och att de försök, som
hittills af vissa myndigheter och enskilde gjorts för att undanrödja miss¬
förhållandena, icke varit tillräckliga, enär allmänna bestämmelser för hela
riket i detta afseende vore af nöden. Dessa bestämmelser borde upptaga
ungefärligen enahanda, i motionen angifna stadgande!!, som inneliölles i eu
del andra länders djurtransportförorduingar.
Om befintligheten af de missförhållanden, livilka beröras i motionen,
torde meningarna ej vara delade. Särskilt belysande i frågan är eu för
någon tid sedan till kongl. jordbruksdepartementet ingifven framställning-
rörande djurtransporter sjöledes. Densamma stöder sig på myndigheters
och enskilda personers utlåtanden samt innehåller eu mängd talande exem¬
pel på ovårdsam, ja, i flera fall rent af omensklig behandling af djuren.
Några af de påvisade missförhållandena äro af den art, att. de måste anses
såsom yttringar af uppenbar grymhet och följaktligen såsom verkliga för¬
brytelser, åtkomliga för beifran enligt strafflagen. Om de flesta missför¬
hållandena torde man dock knappast kunna säga, att de härröra ur nyss-
berörda bevekelsegrund. Deras orsak är mindre ond vilja än bristande
förtänksamhet, och de kräfva på grund häraf för sitt undanrödjande egent¬
ligen ej strängare straffbestämmelser, utan snarare ändamålsenligare och
omsorgsfullare ordningsföreskrifter.
På sätt motionären antydt, hafva å vissa områden och i vissa af-
seenden dylika ordningsföreskrifter redan kommit till stånd. Kongl. jern-
vägsstyrelsen har den 15 december 1865 och den 7 augusti 1900 utfärdat
cirkulär rörande beifrande af djurplågeri vid transporter på jernväg; i »taxa
för transporter å statens jernvägar» af år 1889 förekomma bestämmelser,
som kunna anses hafva inflytande på sättet för transport af lefvande djur;
vid Bergslagernas jernvägar har utfärdats ett cirkulär, afseende att före¬
komma, det transporterade djur utsättas för onödiga lidanden; och slutligen
hafva öfverståthållareembetet samt Eders _ Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Stockholms, Upsala, Södermanlands, Örebro och Yestmanlands län den
18 maj 1901 utfärdat ordningsföreskrifter rörande transport af djur
sjöledes.
I betraktande af de bestämmelser och anvisningar, om hvilka nu
blifvit erinradt, kunde det möjligen ifrågasättas, att intet vidare behöfde i
saken åtgöras.
Riksdagen är emellertid, i likhet med motionären, af annan mening.
Strafflagens 18 köp. 16 § är visserligen tillämplig äfven på sådant
djurplågeri, som sker under transporter. Men dess bestämmelser räcka
3
Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
icke till för alla de fall, då ett ingripande till djurens skydd behöfde ske.
Många djur, som näppeligen i allmänna språkbruket räknas till kreatur,
egna eller andras, transporteras till lands och sjös. Vid in- och aflast-
ningsorterna finnas vidare i regeln inga polismän, som kunna beifra brott
mot förut nämnda strafflagsbestämmelse, och det är ganska vanskligt för
den enskilde att föra talan i sådana fall. För öfrigt är det icke alltid
lätt att veta, hvem som skall åklagas: djurafsändaren, de, som inlasta
djuren, eller de, som sköta om transporteringen.
Härtill kommer, att en stor del af de lidanden, som tillfogas trans¬
porterade djur, hafva sin grund i olämpliga anordningar och icke kunna
rubriceras såsom härrörande af »uppenbar grymhet».
Med allt erkännande för den omvårdnad om djuren, som vissa myn¬
digheter genom utfärdade föreskrifter ådagalagt, måste det anmärkas, att
det gifves många missförhållanden vid djurtransporter, som ej beröras af
dessa föreskrifter. De utfärdade bestämmelserna rörande transport sjöledes
angå endast spädare kreatur och gälla blott för en mindre del af vårt
land. Och jernvägsstyrelsernas cirkulär, ehuru de vittna om humanitet och
medkänsla, hafva dock ett alltför obestämdt innehåll för att kunna med
kraft tillämpas. För öfrigt gifves det ingen lag, som bjuder jern vägsstyrel¬
serna att vidtaga åtgärder för djurens skydd under transporter, och följden
derutaf är naturligtvis den, att jern vägsstyrelserna, särskildt vid de enskilda
jernvägarne, antingen icke vidtaga några åtgärder eller ock utfärda bestäm¬
melser af olika innehåll. Men sådana enstaka cirkulär och påbud erhålla
icke någon för hela landet förbindande kraft, och derför kunna de icke
heller lända till allmänt gagn eller blifva så respekterade, som ömk¬
ligt vore.
Det torde knappast behöfva påpekas, att den förevarande frågan
icke endast afser att skydda djuren från lidanden af hvarjehanda slag,
utan äfven att skydda djuregarne från ekonomiska förluster, som så lätt
och i så väsentlig grad kunna uppkomma genom missförhållanden under
transporterna. Det gäller t. ex. att få legala föreskrifter om nödig des¬
infektion å båtar och jern vägs vagnar, å Indika djur transporterats. All¬
männa bestämmelser i nu antydt syfte skulle bereda den afsevärda ekono¬
miska fördel i djurmarknaden, att eu djuregare med större visshet kunde
vänta, att hans lifdjur utan risk för skada skulle kunna transporteras
äfven på långa afstånd, och att slagtdjur, utan att förderf vas eller för¬
sämras, hunne fram till sitt mål.
Riksdagen håller alltså före, att allmänna, för hela riket gällande
bestämmelser för djurens skydd under transporter äro nödiga. Motionären
4
Riksdagens Skrifvelse N:o 48.
har med stöd af hufvudsakligen från utlandet samlade uppgifter angifvit
en mängd sådana bestämmelser. Riksdagen, som granskat clessa, har visser¬
ligen i det hela funnit dem beaktansvärda, men har icke ansett sig böra
nu förorda något bestämdt förslag i berörda syfte. Ett sådant förslag,
om det skall blifva tillfredsställande, förutsätter eu särskild utredning.
Fördenskull får Riksdagen, med stöd af hvad nu blifvit anfördt,
anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föranstalta om utredning, Indika
allmänna bestämmelser till djurens skydd under transporter må kunna
befinnas nödiga, och till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill ut¬
redningen kan föranleda.
Stockholm den 26 april 1902.
Med undersåtlig vördnad.