8
Riksdagens Skrifvelse N:o 139.
N:o 139.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 maj 1902.
— — — — Andra Kammaren den 20 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående tryckfrihets¬
förordningens föreskrifter om boktryckerier och om tillsynen
öfver tryckta skrifters offentliggörande.
(Konstitutionsutskottets utlåtande n:o 8.)
Till Konungen.
Inom Riksdagen har af motionär gjorts framställning angående be¬
stämmelser om tryckerier och om tillsynen öfver tryckta skrifters offent¬
liggörande; Och får Riksdagen, med anledning häraf, hos Eders Kong!
Maj:t anföra följande.
'Uti nu gällande tryckfrihetsförordning finnes någon skilnad mellan
olika slag af boktryckerier icke uppdragen. För samtliga boktryckerier
gäller alltså tryckfrihetsförordningens föreskrift derom, att boktryckeri ej
får anläggas annorstädes än i stad eller inom ett afstånd derifrån af högst
en half mil eller i köping, äfvensom att boktryckeri skall inom viss tid
och på visst sätt anmälas. Emellertid har med närings- och affärslifvets
utveckling följt ett behof att på landsbygden, särskild! på större handels¬
platser, i större industricentra med flera platser, kunna få vissa mindre
tryckalster utan större tidsutdrägt utförda; och detta har ledt dertill, att
ett afsevärdt antal tryckerier, ursprungligen afsedda för småtryck af s. k.
affärstrycks beskaffenhet, anlagts på orter, der enligt tryckfrihetsförord¬
ningens bestämmelser inrättande af boktryckeri icke är tillåtet. Sådana
på landsbygden befintliga tryckerier, hvilka helt visst icke heller blifvit
Riksdagens Skrifvelse N:o 139.
9
hos vederbörande myndighet anmälda, torde enligt Riksdagens åsigt näppe¬
ligen kunna betraktas såsom lagligen tillkomna.
Riksdagen måste derjemte finna den omständigheten, att dylika trycke¬
rier i de flesta taft faktiskt kommit att undandragas den kontroll öfver
de från tryckerier i allmänhet utgående skrifter, hvilken ligger särskildt
i föreskriften om aflemnande af ett tryckt exemplar till chefen för justitie¬
departementet eller hans ombud, vara af beskaffenhet att kunna med¬
föra betänkliga vådor. Ty helt naturligt kunna till följd af denna brist
på tillsyn och kontroll från dessa s. k. accidenstryckerier lätteligen utgifvas
tryckalster af sådant innehåll, att deras spridande bland allmänheten kan
verka i hög grad skadligt i en eller annan rigtning. Så kunna exempelvis
från dessa tryckerier utgifvas och med lätthet spridas osedlig litteratur,
agitatoriska proklamationer och politiskt farliga skrifter, och derjemte kan
dessa tryckeriers verksamhet lätt nog medföra kränkningar af den litterära
eganderätten. Denna fara måste anses så mycket betänkligare, som dessa
accidenstryckerier icke blott betydligt tillväxt i antal —- detta bär länge¬
sedan öfverskridit 50 •— utan äfven i många fall utvidgats till eu sådan
omfattning, att i dem en tryckeriverksamhet möjliggöres, som ingalunda
är inskränkt till s. k. affarstryek. Men å andra sidan kan Riksdagen icke
se bort ifrån, att ett verkligt behof af accidenstryckerier för merkantilt
småtryck mångenstädes å landsbygden kan förefinnas. Det synes under
sådana förhållanden Riksdagen nödigt, att dels åt sådana mindre tryckerier
gifves laga erkännande, hvari deras verksamhetsområde jemväl kan noga
bestämmas och begränsas till tryckande af blanketter, affischer, priskuran-
ter, visitkort o. d., dels ock med afseende å dem lagstadgas tillsyn och
kontroll samt ansvar för bristande iakttagande af ordningsföreskrifter och
för missbruk af tryckfriheten. Det nu påpekade behofvet af tillsyn och
kontroll öfver accidenstryckerierna förefinnes emellertid enligt Riksdagens
mening icke blott med afseende å landsbygdens tryckerier, utan äfven med
hänsyn till de accidenstryckerier, som till äfventyra äro verksamma i städer
utan att såsom boktryckerier anses.
Skulle i öfverensstämmelse med Riksdagens nu gjorda uttalanden
tryckfrihetsförordningens stadganden om boktryckerier och om tillsynen
öfver tryckta skrifters offentliggörande blifva reviderade, så torde deraf
följa, att jemväl instruktionen för justitieministerns ombud i orterna gran¬
skas och kompletteras, utan att Riksdagen behöfver att derom göra någon
erinran.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får Riksdagen hemställa,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta öfverse och granska tryckfrihets-
Bih. till Biksd. Prof. 1902. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 44 Käft. 2
10
Riksdagens Skrifvelse N:o 139.
förordningens föreskrifter om boktryckerier och om tillsynen öfver tryckta
skrifters offentliggörande, i syfte att genom dessa föreskrifter jemväl kon*
trollen öfver s. k. accidenstryckeriers verksamhet kunde blifva nöjaktigt
ordnad, samt sådana å landsbygden befintliga tryckeriers rättsliga ställning
blefve bestämd.
j luj (rji *»W ii'; 'u.i t li i j/j !.t; ohlljir. (,< ijjf; ui m rf h I
Stockholm den 20 maj 1902. i * V; < n -i i ''? > hnu:yaultm
j«. *••;!«.;? h:i a\tUSiJ hdhiflKiX ljud '/T i ihfiY sy^Hät:K: eif tfili}
• s)é . 4 • (;:jfr iu.i t IloirfioM fTOu
Med undersåtlig vördnad.
sj.• io(i.n>:v/.‘.t luiit r ■ i.' .vin liten irmum Villo tf*# t hur» '_>,d ; a Avi i
» it
U
STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1902.