RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1902. Första Kammaren. N:o 13.
Onsdagen den 26 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 19 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande n:o 17, i anled¬
ning af väckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 16 § strafflagen.
Herr talmannen tillkännagaf, att enligt mellan talmännen träffad
öfverenskommelse omröstningar jem likt 65 § riksdagsordningen
komme att anställas vid kamrarnes sammanträden onsdagen den 5
nästkommande mars öfver de voteringspropositioner för sådana om¬
röstningar, som redan blifvit eller före nämnda dag blefve af båda
kamrarne godkända.
Företogs val af tjugufyra valmän för anställande af föreskrifna
val af dels fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, dels ock
suppleanter för fullmäktige i nämnda bank och kontor; och befunnos,
efter valförrättningens slut, hafva blifvit till valmän utsedde:
friherre Alströmer
|
|
77
|
röster,
|
herr Berg, Gustaf Axel,
|
»
|
77
|
»
|
» Berg, Gustaf B.,
|
»
|
77
|
»
|
» Bohnstedt
|
»
|
77
|
»
|
» Brehmer
|
|
77
|
»
|
» Ekström er
|
»
|
77
|
»
|
» Grundberg
|
»
|
77
|
»
|
friherre Ivlingspor, Carl,
|
»
|
77
|
»
|
grefve Lewenhaupt
|
»
|
77
|
»
|
herr Lindgren
|
»
|
77
|
»
|
» Lundeberg
|
»
|
77
|
»
|
» Lybeck
|
»
|
77
|
»
|
Första Kammarens Frat. 1902. N:o 13.
1
N:o 13. 2
Onsdagen den 26 Februari.
herr Moberg ...................
|
med
|
77
|
röster,
|
» von Möller................
|
»
|
77
|
»
|
» Nisser ......................
|
»
|
77
|
»
|
» Pettersson ................
|
»
|
77
|
»
|
grefve Spens ...................
|
»
|
77
|
»
|
herr Stephens...................
|
»
|
77
|
»
|
» von Strokirch.............
|
»
|
77
|
»
|
friherre Trolle ................
|
»
|
77
|
»
|
herr Waiin ......................
|
»
|
77
|
»
|
» Wester ..................
|
»
|
77
|
»
|
» Wijk .....................
|
»
|
77
|
»
|
» Nilsson ..................
|
»
|
74
|
»
|
Företogs val af tio suppleanter för kammarens valmän för
anställande af föreskrifna val af dels fullmäktige i riksbanken och
riksgäld skontoret, dels ock suppleanter för fullmäktige i nämnda
bank och kontor; och befuunos, efter valförrättningens slut, hafva
blifvit till suppleanter för kammarens ifrågavarande valmän utsedde:
herr Ridderbjelke........................ med 70 röster,
» Danckwardt-Lillieström ......... » 70 »
» Hedenstierna ..................... » 70 »
» Berggren ........................... » 69 »
» Falk ................................. » 69 »
friherre Falkenberg..................... » 69 »
herr Nyström, J. F., .................. » 68 »
» Amilon .............................. » 68 »
» bandqvist........................... » 68 »
» Åkerberg ........................... » 68 » ,
sedan ordningen emellan dem, som erhållit lika röstetal, blifvit genom
särskilda lottningar bestämd.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets under gårdagen bordlagda utlåtanden n:is 12—-16 äfven¬
som Första Kammarens tillfälliga utskotts samma dag bordlagda
utlåtande n:o 1.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 22 och 25
innevarande månad bordlagda utlåtande n:o 26, i anledning af
Kong! Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om
inrättande af nya tjenster vid statens jernvägar m. in., biföll kam¬
maren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
3
3V:o 18.
Onsdagen den 26 Februari.
Föredrogs^ å nyo statsutskottets den 22 och 25 i denna månad
bordlagda utlåtande n:o 27, angående Kongl. Maj:ts i statsverks¬
propositionen gjorda framställning om anslag till nya byggnader och
anläggningar vid statens redan trafikerade jernvägar.
Herr von Möller: Jag anhåller att få läsa upp utskottets
motivering, på det att denna må inflyta i protokollet.
»Utskottet har fäst sin uppmärksamhet vid det betydande belopp,
328,600 kronor, som begärts för utförande af »diverse arbeten»,
rörande hvilka ej någon specifikation lemnats. Det är visserligen
för jern vägsstyrelsen omöjligt att på förhand noga beräkna alla de
arbeten, som det kan befinnas erforderligt att utföra å det vidsträckta
statsbanenätet, men det synes dock utskottet, som om behofvet af
nya anläggningar vid de trafikerade jernvägarne skulle kunna be¬
stämmas och specificeras närmare, än som nu skett. I sådant afseende
bär det särskilt förefallit utskottet anmärkningsvärd^ att, såsom
af jernvägsstyrelsens motivering framgår, jemväl kostnader för upp¬
förande af nya byggnader åt betjeningspersonalen utan någon speci¬
fikation upptagits under nu ifrågavarande utgiftspost för diverse
arbeten.
Då en specificerad redogörelse för de särskilda anslagsbehofven
måste vara en förutsättning för att Riksdagen skall kunna så som
sig bör ingå i pröfning af desamma, bar utskottet velat påpeka
hvad i berörda hänseende varit att anmärka vid nu förevarande
framställning.»
Ja, mine herrar, jag vet icke, hvilket år i ordningen det är,
som jag vågar till utskottet frambära mitt vördnadsfull tack för
de skrapor, som det gifvit kongl. jern vägsstyrelsen; men hvar
och eu i denna kammare, som följt med dessa ärenden, vet, huru
litet fruktbringande dylika skrapor äro. Vi skola, jag hoppas det,
när framdeles Riksdagens revisorers berättelse här förekommer, af
dem böra hvad som ådragit sig deras uppmärksamhet från jernvägs¬
styrelsens sida. Jag har bär endast velat konstatera, med hvilken
grannlagenhet man förfar gent emot Riksdagen. Jag vill på samma
gång framhålla, att jag ingalunda begär, att den medlem af stats¬
rådet, under hvilkens departement jernvägarne lyda, skall kunna
följa allt hvad der försiggår; ej heller kan jag under för handen
varande omständigheter undra öfver att eu sådan bagatell som
att en utgiftspost på 328,600 kronor icke blifvit specificerad, und¬
går hans uppmärksamhet. Jag kan ju, med tanke på hvad som
tilldragit sig under de sista månaderna, så ofantligt väl förstå, att
han, som har så mycket att minnas och tänka öfver, haft andra
saker, som tagit hans uppmärksamhet i anspråk, ocli förbisett eu
dylik obetydlighet som dessa 328,600 kronor! Och jag undrar visst
icke öfver, om han skulle känna sin arbetsbörda i departementet
så tung och hvilan så eftersträfvansvärd, att han, trött af arbete
Anslag till
nya byggna¬
der och an¬
läggningar
vid statens
trafikerade
jernvägar.
X:o 13. 4
Ifrågasatt
förbud mot
utskänkning
af bränvin
medelst auto¬
mat.
Onsdagen den 26 Februari.
och ära, drager sig tillbaka till ett lugn, som säkerligen ingen i
denna kammare skulle vilja missunna honom.
Efter härmed slutad öfverläggning biföll kammaren hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets den 22 och 25 innevarande februari bordlagda betänkande
n:o 7, angående vissa motioner om ändring i förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin m. m.
Punkten 1.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 2.
Herr Wieselgren: Jag är med utskottet fullkomligt ense i
den åsigten, att det af motionären föreslagna stadgandet i grunden
är alldeles obehöflig!; ty bränvinsförsäljning medelst automat står
i den allra bestämdaste strid mot vår bränvinsförsäljningslags hela
anda och, jag kunde väl ock säga, dess bokstafliga innehåll. Denna
förordnings bestämmelser, att bränvin icke får utskänkas åt synbart
berusad person eller åt minderårig, förutsätta ovilkorligen, att det
är en granskande personlighet, som utskänker bränvinet, och icke
eu automat; likasom stadgandet i samma förordnings 47 § om hus¬
bondes ansvarighet för förbrytelse, som med hans vetskap mot för¬
ordningen begås af hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen
person, hvilar på enahanda förutsättning. Att han är ansvarig föl¬
en automats åtgöranden, står der icke och behöfver ej heller stå
der, ty, som sagdt, förutsättningen för hela lagen är, att utskänk-
ningen bedrifves af en profvande och omdömesgill personlighet.
Men det är dock icke underligt, att motionären väckt sitt för¬
slag; ty, om han likasom jag och likasom antagligen ock utskottet
anser, att detta sätt för bränvinsutskänkning med automat icke är
lagenligt, så kan han ju, som han säger, ha skäl att undra öfver
att icke vederbörande myndigheter i detta fall ingripit. Jag får
säga, att min första tro var den, att det ställe, der denna utskänk¬
ning med automat bedrefs, stod utanför Stockholms utskänknings-
aktiebolags domvärjo, ty jag trodde det vara omöjligt, att det bolag,
som på ett så förtjenstfullt sätt uppträdt mot den s. k. disksup-
ningen genom »ensupssystemet», skulle kunna tolerera denna automat,
som ju aldrig hejdar någon, utan som, så länge vederbörande kon¬
sumenter ha tioöringar att stoppa in, lemnar dem den ena supen
efter den andra — således icke ett ensupssystem, utan ett tioöres-
system. Men just i dag har jag fått mig meddeladt, att det är
Onsdagen den 26 Februari.
5
N:o 13.
Stockholms utskänkningsaktiebolag, som innehar utskänkningsrättig-
heten å denna automat, ehuru bolaget icke sjelft utöfvar densamma,
och att bolaget står i begrepp att medelst ett nytt kontrakt och
skärpta bestämmelser begränsa innehafvarens utskänkningsrätt. Vid
sådant förhållande anser jag icke något vidare behöfva i saken
åtgöras, då jag är viss på att Stockholms utskänkningsaktiebolag
vidtager de mått och steg, som må vara erforderliga för att bringa
denna dock under bolagets domvärjo stående utskänkningsrörelse i
full öfverensstämmelse med lagen.
Jag har derför intet yrkande att göra.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, biföll kammaren
hvad utskottet i föreliggande punkt hemstält.
Punkten S.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 4. ifrågasatt
förbud mot
Herr Afzelius: Innan diskussionen om denna fråga tager spirituösa
vidare fart, vill jag be att få meddela kammaren en upplysning, som
måhända är af beskaffenhet att kunna inverka på kammarens postförskott
omdöme i denna sak. m. m.
Då man skall stifta en ny lag, bör man väl främst undersöka,
huru tillämpningen af gällande lag ställer sig till de förhållanden,
hvarom man lagstiftar. Det är härom jag ville yttra några ord.
Den nuvarande bränvinsförsäljningsförordningen innehåller i 4
§ mom. 2, att innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin
får icke »vare sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom om¬
bud å annat ställe än det, der han sin försäljningsrättighet utöfvar,
till köpare utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter.» Det
föreslås nu, att härtill skulle göras två tillägg; dels skulle man efter
ordet »efterkraf» sätta in orden »ellerpostförskott» och således ut¬
tryckligen likställa dessa åtgärder, dels skulle man såsom en 2:dra
punkt sätta till denna långa historia, som herrarne nyss hörde,
att, der eu innehafvare af utskänkningsrättighet till annat ställe
än det, der rättigheten utöfvas, under sin egen adress sänder
spirituösa och dei’jemte sänder mot postförskott fullmakt till annan
person att afhemta varan, så skall, om denna person löser post¬
förskottet och uttager varan, det anses så, som om rättighets-
innehafvaren genom ombud å afhemtningsplatsen utlemnat varan
till köparen.
Detta är således de två tillägg, hvarom här är fråga. Nu för¬
håller det sig så, att det förfarande, som afses i detta andra, senare
tillägg, just i dagarne varit föremål för pröfning hos högsta dom¬
stolen. Förhållandet var det, att en firma i Stockholm till Malm-
>:o 13. 6
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt
förbud mot
spirituösa
dryckers för¬
säljning mot
postförskott
m. m.
(Forts.)
berget sände spirituösa under firmans egen adress och samtidigt till
olika personer der uppe sände fullmakter att uttaga varuposterna —
olika qvantiteter, alla dock under 250 liter. A dessa fullmakter
togs postförskott; och sedan adressaterna genom postförskottens ut¬
lösande fått fullmakterna i handom, togo de ut varan. Förfarandet
åtalades. Huru gick det? Häradsrätten resonerade så, att som
försäljningen måste hafva skett i Malmberget, der köparen hade
mottagit varan och erlagt betalning, så dömdes firmans innehafvare
jemlikt 4 § 2 mom. — enligt dess nuvarande lydelse —• samt 38
§ bränvinsförsäljningsförordningen att bota 50 kronor och utge för¬
sälj ningsafgift. Hofrätten skref om skälen, men stannade vid samma
slut. I båda domstolarne ansågs sålunda försäljningen vara olaglig
och ha skett i Malmberget. När saken kom till högsta domstolen,
biträdde eu ledamot hofrättens mening, men de öfriga ledamöterna
ansågo firmans tillvägagående vara att hänföra till öfverträdelse af
det i 4 §, 2 mom. bränvinsförsäljningsförordningen stadgade förbud
för innehafvare af rätt till försäljning af bränvin att å annat ställe
än det, der han utöfvade sin försäljningsrättighet, till köpare
utlemna bränvin i mindre belopp än 250 liter, och derför dömdes
firmans innehafvare enligt 42 § till 50 kronors böter.
I detta fall, som är till punkt och pricka detsamma, som be-
skrifves i det föreslagna tillägget i fjerde paragrafens sista moment,
voro således domstolarne visserligen oense om hvilket lagrum skulle
tillämpas för att straffa ofoget, men icke inom någon af dessa dom¬
stolar höjdes en enda röst för att det skulle vara straffritt; och den
öfverväldigande pluraliteten inom högsta domstolen stannade vid den
meningen, att det skulle straffas just efter den paragraf, som ut¬
skottet anser här böra tillämpas, nemligen 42 §.
Detta angående det ena tillägget. Det andra skulle, såsom
sagdt, bestå deri, att man skulle införa ordet postförskott vid sidan
af efterkraf. Jag känner icke, att något sådant fall varit föremål
för domstols pröfning, men jag tvekar icke att för min egen del
säga, att jag icke har ringaste tvifvel om huru det skulle gå. Post¬
förskott är härvidlag allenast ett annat namn för efterkraf; det
gäller i båda fallen att taga ut betalning för varan på samma sätt;
och derför, att man begagnar ett annat namn på samma sak, kan
man väl icke komma att bedöma saken olika.
Jag tror derför, att den nu föreslagna lagstiftningen är kom¬
plett obehöflig. Saken bedömes efter nu gällande lag jemt upp så,
som utskottet vill, att den skall bedömas.
Nu kanske någon säger: ja, det kan hända, att det är obehöf-
ligt, men det skadar icke, det blir tydligare och klarare, om man
sätter ut det. För min del är jag emellertid böjd att antaga raka
motsatsen. Lagen kan naturligtvis aldrig förutse och uppräkna alla
möjliga fall, alla möjliga former, uti hvilka öfverträdelsen kan kläda
sig. Lagen måste stanna vid att angifva vissa typer, och man
måste lita på [att domaren skall tillämpa denna lag, liksom all
Onsdagen den 26 Februari.
7 X:o 13.
annan lag, efter dess verkliga grund och mening, och således straffa
det, som uti sak är af lagen betecknadt, äfven om de rent tillfälliga
formerna — hvad jag skulle vilja kalla accessoarerna — äro något
olika. Jag vågar af egen erfarenhet bestämdt påstå, att under det
senaste tiotalet år har tendensen vid de svenska domstolarne — i
motsats måhända till hvad förr var förhållandet — gått i den rigt-
ningen, att man äfven i afseende å denna förordning sett till lagens
grund och mening och icke hållit sig till en strängt restriktiv bok-
stafstillämpning. Men denna glädjande tendens motverkas efter min
uppfattning, om man går alltför långt i specialisering. Ty om
lagen anser nödvändigt att taga upp ett fall, som i sjelfva verket
redan faller under en generellare bestämmelse, en viss typ, så att
säga, så kan domaren säga: ja, när det varit nödvändigt att taga
upp detta speciella fall, så har icke det andra uttrycket den gene¬
rella betydelse, som jag eljest skulle hafva tillmätt detsamma. Om
då eu sådan här ny uppfinning kommer fram, så blir domaren må¬
hända något bestört, då han finner, att denna uppfinning, denna
form för bränvinshandel icke är förutsedd och bestraffad i lagen,
under det man der tagit upp eu annan form, som med denna är
alldeles jemnstäld. Följden kan då blifva den — jag säger, icke
att så måste ske — att domaren säger: jag kan icke straffa detta
fall, ty det är icke särskildt utmärkt i lagen. I stället för att på
lagskipningens väg få ofoget städadt, måste man då gå denna långa
väg med motioner, utskottsbehandling, riksdagsskrifvelser, remisser
till Konungens befallningshafvande och kongl. propositioner i äm¬
net. Och under tiden skulle ofoget få pågå.
Jag anser således för min del, icke blott att denna lagstiftning
är obehöflig, utan det är min öfvertygelse, att den är mera egnad
att motverka än att befrämja det ändamål, som med densamma är
åsyftadt. Derför hemställer jag, herr talman, att kammaren måtte
vidblifva sitt beslut från i fjor och icke följa utskottet.
Herr Wieselgren: Då jag hör till dem, som i fjor talade
för ett bifall till den nu föreslagna lagändringen, så ber jag att få
vid detta tillfälle, och sedan vi hört den föregående talarens med¬
delande, säga, att jag fullkomligt instämmer med honom deri, att
det är en ofantligt mycket större fördel, om rättskipningen vill nöja
sig med allmänna, så att säga typiska, rubriker och efter dem i
lagens anda behandla de särskilda fallen, än att man i lagen skall
taga in en oändlig beskrifning på enskilda fall; ty, såsom denne
talare mycket rigtigt sade, detta vållar eu ofantligt mycket större
svårighet för eu åsyftad rättskipning, än hvad det föregående sättet
möjliggör. Men han medgaf sjelf, att ända till på senare tiden
har den svenska rättskipningen varit från nykterhets vänlig synpunkt
mycket opålitlig. Det har i en massa fall visat sig, att de nykter-
hetsvänliga sträfvanden, som sökt att vinna erkännande genom
lagskipning^:), icke hafva vunnit detta, utan att den motsatta upp-
Ifrågasatt
förbud mot
spirituösa
dryckers för¬
säljning mot
postförskott
in. m.
(Forts.)
Jf:o 18. 8
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt
förbud mot
spirituösa
dryckers för¬
säljning mot
postförskott
ni. m.
(Forts.)
fattningen, d. v. s. hänsyn för den ekonomiska principen för bränvins-
handeln och tillvaratagande af dess möjligaste frihet, har vunnit
vida mera afseende än de nykterhetsvänliga krafven. Det är detta,
som naturligtvis har bland nykterhetsvännernas led vållat en stark
misstro mot att man skall kunna något vinna på rättskipningens
väg. I samma ögonblick, som en annan uppfattning kan på grund
af fakta göra sig gällande, i samma ögonblick skall — det tvifla!1
jag icke på — den nykterhetsvänliga motionsifvern också deraf
röna intryck. För min del skall jag derför och för att visa, att
jag sjelf vill i närvarande stund tillämpa denna min åsigt, under¬
låta att yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Ca valli: Det kan naturligtvis för mig, som i år liksom
i fjor ensam är reservant inom utskottet med yrkande om afslag
å dess hemställan, icke vara annat än fägnande att höra de båda
senaste talarne. Särskildt hvad den allra senaste talaren anförde
måste ju finna synnerlig genklang hos mig, som i många år har
inom utskottet kämpat mot den form af lagstiftning, för hvilken
detta, som jag hoppas, är ett af de sista uttrycken.
Den senaste ärade talaren angaf de skäl, som för honom varit
bestämmande, och jag är honom synnerligen tacksam för det slut,
till hvilket han kommit. För att man möjligen må kunna hysa
den — måhända öfverdrifna — förhoppningen, att det skall vara
slut med de välmenta pappersreformer, som påyrkas i detta ämne,
torde till de sakupplysningar, som redan äro lemnade, kunna läggas
ännu en. Jag syftar härmed på ett underdånigt yttrande, afgifvet
af generalpoststyrelsen den 8 januari i år, uti hvilket styrelsen
haft att på nådig befallning uttala sig om förbud mot försändande
af bränvin med post. Efter att hafva i ärendet hört samtliga post¬
direktörer och postinspektörer i riket, har styrelsen nämnda dag
afgifvit ett vidlyftigt utlåtande, med hvilket jag emellertid icke
skall upptaga kammarens tid; jag vill endast påpeka, att post¬
styrelsen såsom sin mening — och denna myndighet torde väl, om
någon, få anses vara sakkunnig i den förevarande frågan — för¬
klarat med afseende å ett dylikt förbuds tillämpning, att detsamma
med hänsyn till posttjensten svårligen skall kunna göras effektivt.
På grund af hvad jag nu anfört, tillåter jag mig hemställa,
att kammaren ville, i enlighet med hvad jag i min reservation
föreslagit, afslå såväl utskottets hemställan som den i ämnet väckta
motionen.
Herr Nisser: Den nu förevarande motionen är af enahanda
innehåll som en motion, som förra riksdagen behandlades. Frågan
föll då, hufvudsakligen derför att det framhölls, att utskottet hade
glömt hänvisa till straffåtgärder i fråga om öfverträdelse af denna
paragraf. Då förbisåg man i denna kammare, att sådana straff¬
bestämmelser redan finnas i 42 § af bränvinsförsäljningsförord-
Onsdagen den 26 Februari.
9 ]V:o 18.
ningen, hvilken den förste talaren i dag äfven hänvisade till. Det
synes mig, som om denna fråga kommit i ett helt och hållet annat
läge genom det meddelande, som justitierådet Afzelius lemnat oss i
dag, och hvarigenom vi funnit, att frågan äfven i den form den
nu har kan blifva bragt under domstols pröfning och behandling.
Det kan icke nekas till att under flera år bränvin afsändts och
mottagits under den form, som här föreligger, utan att det blifvit
föremål för tillbörlig bestraffningsåtgärd. Då vi emellertid nu fått
höra, att § 4 mom. 2, sådan den förut lyder, har kunnat tolkas så,
att äfven sådana försändelser mot postförskott kunna dragas under
rättslig behandling, visar detta, att paragrafen, sådan den förut
lyder, kan vara fullt till fyllest. Utskottet säger på sid. 9: »Nu
torde visserligen icke vara omöjligt att åt redan gällande stad¬
gande i § 4 mom. 2 af bränvinsförsäljningsförordningen om för¬
bud emot uttagande af betalning genom efterkraf gifva en så
vidsträckt tolkning, att deri innefattades förbud jemväl mot sprit¬
dryckers försändande med posten, emot postförskott för köpe¬
skillingen», men detta synes hittills icke hafva fått någon tillämp¬
ning, och derför kan man måhända icke undra öfver att motionen
återkommit till denna Riksdag. Jag har icke reserverat mig mot
motionen, emedan jag verkligen funnit — såsom exempelvis i
Dalarne — att missbruk förekomma, men med det läge frågan nu fått,
och då den — såsom mig synes af det anförda exemplet — kommit
på rätt väg, skall jag icke framställa något yrkande.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen, att
beträffande förevarande punkt endast yrkats, att hvad utskottet hem¬
stält skulle afslås.
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på afslag derå, och förklarades den senare
propositionen vara med ja besvarad.
Föredrogs å nyo bevillningsutskottets den 22 och 25 i denna månad
bordlagda betänkande n:o 8, i anledning af väckt motion om skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående tullen å majs.
Herr Tamm, Hugo: Jag får säga, att för min del ställer jag
mig temligen likgiltig i fråga om en skrifvelse i detta fall, ty min
öfvertygelse är den, att denna fråga nu är så pass genomdebatterad
och i allmänhet så utredd, att den är mera eu viljefråga än en
kunskaps- eller okunnighetsfråga. Men det förekommer i utskottets
motivering ett par ställen, som jag för min del icke kan med full
tystnad förbigå. Det första är på sid. 4. Der anföres det gamla
skälet, att äfven om någon fördel skulle kunna beredas jordbruket
Ifrågasatt
förbud mot
spirituösa
dryckers för¬
säljning mot
postförskott
m. m.
(Forts.)
Ifrågasatt
utredning an¬
gående bort¬
tagande af
tullen å majs.
X: o 13. 10
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt
utredning an
gående bort¬
tagande af
tullen å majs
'Forts.)
genom borttagandet af tullen å majs, är det dock otvifvelaktigt, att
en sådan åtgärd skulle i ett hänseende verka synnerligen menligt
för nämnda näring, i det att majs, som särdeles väl lämpar sig för
bränvinstillverkning, skulle, sedan priset derå genom tullens bort¬
tagande blifvit i väsentlig mån sänkt, komma att nästan helt och
hållet utestänga användningen af potatis för tillverkning af bränvin.
Vissa trakter af landet äro nemligen »på grund af jordmånens
beskaffenhet hufvudsakligen hänvisade till potatisodling».
I det fallet kan jag för min del icke fatta den åsigten, att alla
Sveriges jordbrukare skulle behöfva försaka den onekliga och aldrig
bestridda fördel, som tullfrihet för majs skulle medföra, derför att
vissa orter i detta fall skulle hafva fördelen att få fortsätta med
potatisodling. Detta kunde vara rätt, om man ville ställa sig på
den ståndpunkten och säga, att trots alla hjelpmedel, som jordbruket
nu för tiden har till sin disposition, måste man hålla på, såsom man
hållit på i fars och farfars tid. Man förutsätter, att ingen utvecklings¬
möjlighet eller ändring i det bestående kan inom jordbruksnäringen
ega rum. Jag befarar, att man äfven på detta vis hämmar det enda
sätt, hvarpå enligt min åsigt jordbruket kan föras framåt. Det kan
icke hjelpas upp genom oupphörliga skattelindringar eller, snart
sagdt, befrielser från skatter, utan kan icke jordbruket hjelpa sig
sjelft, går det under trots detta, och den enda utväg, som synes
möjlig, är, att man genom tillgodogörande af den nuvarande veten¬
skapens rön söker gå framåt i intensivare rigtning. Då jag anser,
att tullens borttagande skulle vara en hjelp i denna rigtning, har
jag svårt att se annat, än att det rätta vore att borttaga densamma.
Vidare anför utskottet såsom skäl:
»Slutligen vill utskottet erinra, att majs också låter sig med
fördel användas till ölbrygd i stället för kornmalt eller jemte sådant
och att äfven härigenom en skadlig inverkan på det svenska jord¬
bruket kan förväntas, derest tullen å majs borttages.»
Det vill, såvidt jag kan se, med andra ord säga, att man vill
motsätta sig den helt naturliga utvecklingen att genom användande
till ölbrygd af en billigare vara frigöra den dyrare varan, hvilket
efter vanliga beräkningar dock är för landet och den enskilde eu
fördel.
Det sista skälet slutligen, som jag fästat mig vid, förekommer
längst ner på sid. 6, der det heter:
»Visserligen torde i vårt land för närvarande majs icke anses
såsom en omtyckt beståndsdel i bröd; men det synes icke otroligt,
att, om majs blefve väsentligt billigare, det mer och mer skulle
komma att begagnas till menniskoföda, och verkan häraf skulle nog
i sinom tid blifva ganska känbar för vårt jordbruk.»
Hvad vill nu detta säga? Då man icke kunnat komma fram
med något helsovidrigt skäl och således måste erkänna, att majs är
ett helsosamt födoämne, skall man ändå söka förhindra menniskorna
från att använda detta födoämne och derigenom frigöra de dyrare
Onsdagen den 26 Februari.
11 X:o 13.
sorterna råg och hvete och således bereda sig sjelfva ett öfverskott? Ifrågasatt
Det är alldeles tydligt, att dessa skäl äro synnerligen svaga. Jag utredning an
skulle stå temligen likgiltig gent emot denna skrifvelse, men då 9taqande°af
denna skrifvelse yrkas i det särskilda syfte att få eu utredning för tullen å majs.
ett särskildt ändamål, som kunde vara af gagn, vill jag icke mot- (Forts.)
sätta mig densamma, utan anhåller att få tillstyrka bifall till det
yrkande, som är i reservationen upptaget.
Herr Bergendahl: Den siste ärade talaren har gjort sig till
målsman för frihandelsteorierna, som ännu tyckas finnas qvar i vårt
land. Han säger: hvarför skulle icke jordbruket kunna hjelpa sig
sjelft? Det är icke i behof af någon konstlad hjelp. Jag frågar
då: hvarför skulle icke industrien också kunna hjelpa sig sjelf?
Jag tycker, att man icke bör undandraga jordbruket att få hjelp
från staten, då industrien påfordrar sådan.
Som kammaren vet, föreligger till afgörande ett skrifvelseförslag,
affattadt på samma sätt som den reservation, som var vidfästa!!
utskottets betänkande i denna fråga föregående riksdag och då icke
vann kammarens bifall.
Utskottets majoritet har stält sig lika afvisande i år som förra
året och har gjort det af åtskilliga skäl, som i utskottets betänkande
anföras. Motionären säger, att den skrifvelse, han föreslår, bör hufvud¬
sakligen gälla en utredning rörande majsens förhållande till bränvins-
bränningen. Då frågar jag, huruvida en sådan utredning icke redan
är gjord. Det har lemnats svar på den förfrågan, som regeringen
år 1900 gjorde hos kontrollbyrån, hvilket svar ju visar olämplig¬
heten af majstullens borttagande. Med detta svar har regeringen
antagligen funnit sig tillfredsstäld, ty i annat fall hade regeringen
antingen stält om en ny och verksammare utredning i frågan eller
också, då vi nu äro nog lyckliga att inom regeringen hafva eu
särskild målsman för jordbruket, oafvisligen kommit in till Riksdagen
med proposition i den vägen.
Nu ber jag att särskildt få fästa mig vid några ord, som den
siste ärade talaren yttrade i frågan. Han framhöll såsom ett skäl
för borttagande af majstullen och såsom svar på hvad i betänkandet
anförts, att om ölbryggerierna ville tillverka en värdefullare vara
till billigare pris, borde man icke hindra dem från detta. Men jag
frågar den ärade talaren: hvarför icke göra det, då vi nu stå på
skyddsvänlig ståndpunkt? Det gäller här konkurrensen mellan majs
och kom. Det har också visat sig, såsom jag tog mig friheten
framhålla vid föregående riksdag, då denna fråga förekom till af¬
görande, i huru omfattande grad majs användes till brygd i Danmark.
Aren 1891 —1892 användes vid ölbryggerierna icke mer än 32,620
pund (ett danskt pund motsvarar ett hälft kilogram), då deremot
åren 1900—1901 användes 9,372,793 pund majs. Således, på dessa
år har det gått upp från nästan ingenting till dessa stora qvanti-
teter, under det att förbrukningen af korn jemförelsevis endast i
N:o 18. 12
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt
utredning an¬
gående bort¬
tagande af
tullen å majs.
(Forts.)
ringa mån ökats från 63,332,755 pund 1891—1892 till 70,675,567 pund
1899—1900 och för sista året 1900—1901 visar en tillbakagång från
dessa 70,675,576 pund till 70,155,895 pund. Nu hafva förhållandena
dertill så utvecklat sig, att till och med under år, då majsen varit
dyrare än kornet, bryggarne ändock icke vågat att i stället för den dyrare
majsen använda det billigare kornet, emedan ölet genom användning
af majs fått en annan smak än förut, en smak, som allmänheten blifvit
van vid. Häraf torde tydligt framgå, att det är eu farlig konkurrens,
som eger rum i Danmark mellan majs och korn. Hvad Sverige be¬
träffar, vet jag icke säkert, huruvida majs användes i bryggerierna.
Jag skulle tro, att det börjat användas. Jag vet åtminstone, att så
varit meningen; och det är gifvet, att kommer majstullen bort, blifver
förhållandet detsamma här som i Danmark. Nu säger den ärade
talaren: hvarför kan man icke tillåta användningen af majs i mjöl
och bröd? Det är väl ingen, som vill hindra det, men genom att
göra majsen billigare, så kommer denna att konkurrera med hufvud¬
sakligen hvete och råg, och då vi hafva skydd för dessa sädesslag,
vet jag icke hvad det skulle vara för idé att förringa detta. För
cirka 20 år sedan kom man under fund med i Danmark, att majs
begagnades der vid rågbrödbakning. Då fick en person i uppdrag
af regeringen derstädes att undersöka förhållandena i bagerierna.
Han fann då, att intill 5 % majs i brödet kunde icke märkas, men
kom det upp till 7 k 8 %, märktes det. Det märktes på det viset,
att brödet hårdnade mer, då majs var inblandadt. Detta ansågs ur
hygienisk synpunkt icke vara nyttigt, och derför kom det ut en lag,
som förbjuder användning af majs i bröd. Jag har velat påpeka
detta, icke för att jag vill förmena någon använda majs till bröd,
utan för att påvisa, emot hvad som anförts vid sistlidne riksdag, att
någon risk ej f örefans, att majs skulle i afse värd grad komma att
användas vid brödbakning, att så egt rum i vårt grannland Danmark.
Ett skäl, hvarför man borde göra majsen tullfri, skulle ju, som
motionären säger, vara den omständigheten, att exporten af kött,
fläsk, smör och ägg hos oss gått tillbaka. I Danmark deremot
har exporten gått framåt, och hvarför skulle den hafva gått framåt?
Jo, säger man, derför att tull på majs icke finnes der, och detta
billiga foderämne skulle vara lämpligt för åstadkommande af snabbare
och kraftigare gödning. Hvad särskildt äggproduktionen beträffar,
så vill jag säga, att det är ett faktum, att majsen icke ökar den¬
samma. Men skulle det nu vara så fördelaktigt för Sverige att
åstadkomma en sådan der massproduktion af fläsk t. ex.? Jag tror,
att jordbrukarne äro mycket tilfredstälda med de pris, som för
närvarande betingas för fläsk här i landet. Konsumtionen har ökats
i hög grad och prisen äro tillfredsställande. En massproduktion
med tillhjelp af majs komme att trycka ned prisen på varan.
Man talar om exporten, men det är dock ett faktum, som jag
har officiel uppgift på, att när majsen är billig i Danmark och
fläskexporten till England ökas i förhållande dertill, så blifva prisen
Onsdagen den 26 Februari.
13 N:o 13.
lägre. Kommer man så i Sverige till fabriksmessig produktion och Ifrågasatt
ökad export, komma prisen att tryckas ännu mer. ^7'md^bort'
Om man icke fäster sig vid detta, utan verkligen låter locka sig ägande °af
att följa motionären, skulle det ju, som sagdt, vara för att skaffa tullen å majs.
billigare foderämnen till våra kreatur. Men jag vill härmed för- (Forts.) •
klara, att det är alldeles onödigt att af den orsaken borttaga ifråga¬
varande tullsats, ty jag ber att få påpeka, att enligt den nuvarande
tulltaxan är allt kreatursfoder, icke specificeradt, fritt. Det betalas
icke tull för majs i form af kli eller foderkakor. Jag har här i min
hand en broschyr, som påpekar lämpligheten af de olika foder¬
sorterna af majs såsom glutenfoder och majskakor. Enligt broschy¬
rens utsago skall det finnas åtskilliga intyg af personer, som förklara,
att för hästar, får, svin och höns äro dessa kraftkakor och detta
kraftkaksmjöl synnerligen värdefulla foderämnen. Då kunna herrarne
säga: detta kan visserligen vara bra, men dessa ämnen blifva mycket
dyrare än råvaran. Till bemötande deraf skall jag tillåta mig hän¬
visa till hvad som står på sista sidan i broschyren och anhåller att
få det intaget i dagens protokoll. Der finnes införd följande:
Jemförande tabell öfver majs, majskakor och glutenfoder
_ med beräkning af fodervärdeenhet.
•
|
Fett
|
Pro¬
tein
|
Kol¬
hydra¬
ter
|
Antal
fodervärde¬
enheter
|
Pris i
kronor
pr 100
kg-
|
Hvarje
fodervärde¬
enhets
pris i öre
|
Majs ...............
|
4.26
|
9.12
|
71.61
|
107.49
|
9-
|
8.37
|
Glutenfoder N:o 2 .
|
4.io
|
13.4
|
67.3
|
115.70
|
9.60
|
8.21
|
» » 1 .
|
1.86
|
27.81
|
58.96
|
146.09
|
12.26
|
8.39
|
Majskakor
|
10.66
|
23.19
|
51.86
|
142.65
|
12.60
|
8.77
|
Majskakmjöl .
|
11.10
|
23.69
|
52.06
|
145.33
|
12.75
|
8.77
|
Ofvanstående tabell visar, huru liten skilnaden i priset för foder¬
värdeenhet ställer sig för dessa olika slags majsfoder, äfven om
majsen skulle blifva tullfri, ty priset å denna är, som synes, upptaget
utan tull. Tager man då i betraktande, att majsen innehåller endast
13.38 % protein och fett gent emot de öfrigas protein och fetthalt, så
framgår deraf tydligt, att de öfriga majsfoderämnena måste vara
fördelaktigare att utfodra med än sjelfva majsen, då ju proteinen
är det, som ger kött, kraft och mjölk, i synnerhet då, som här är för¬
hållandet, genom det behandlingssätt, dessa foder undergå, nästan allt
i desamma är smältbart.
Grunden för uträkningen till fodervärdeenhet är protein — 3
fett = 2
kolbydr. = 1
Är det sant, då bortfaller helt och hållet all grund för motio¬
närens hemställan. Dessa foderämnen äro tullfria, de äro lika bra
X:o 13. 14
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt som sjelfva majsen, ja, till och med bättre. Då behöfva jn icke eu
Utråendebort jordbrukare, som bo i närheten af hamnstäderna och der-
Tagande °af igeuom få in majsen till billigare pris än de, som bo inne i landet
tullen ä majs. och äro underkastade transportkostnader, yrka på tullens afskaffande.
(Forts.) Det är kanske icke så godt att fatta denna frågas stora betydelse,
men vi, som sitta i bevillningsutskottet, äro ju framför andra skyl¬
dige att söka utreda den på samvetsgrannaste vis och efter vår
tullpolitiska ståndpunkt. Såsom herrarne se, äro alla protektionister
inom utskottet eniga om utskottets hemställan. Då inga nya skäl
anförts för majstullens afskaffande, men deremot alla skäl qvarstå
för dess bibehållande, ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Grefve Hamilton: Naturligtvis är jag liksom herr Bergen-
dahl villig att understödja landtbruk et, hvars väl ligger mig nära
om hjertat, men jag vill understödja det på ett annat sätt än han.
Tvifvelsutan skulle det för landtbruket vara af stor betydelse, om
majstullen upphäfdes, tv derigenom finge landtmannen tillgång till
ett icke blott billigt, utan äfven — det vet hvarje praktisk landt¬
man — högst värderikt foderämne. Detta skulle hafva till följd, att
mjölkproduktionen ökades, svinskötseln uppblomstrade och exporten
af smör och fläsk höjdes, eller, med andra ord, den importerade
majsen skulle i förädlad form åter kunna exporteras och förädlings-
vinsten stanna hos landtmannen, som jag i allo unnar honom, oaktadt
han enligt herr Bergendahls åsigt borde vara nöjd med nu gällande
pris å smör och fläsk; kan han få mer, bör han hafva det.
Men vid majstullens borttagande måste man dock fästa ett
vilkor, och det är, att åtgärder vidtagas för förhindrande af majsens
användning vid bränvinsbränning, ty i annat fall skulle tullfrihet
å denna vara endast hafva till följd en stor import af bränvin i
form af råvaran majs, något, som säkerligen icke heller herr Tamm
vill understödja. Härutinnan är jag således ense med utskottet. Der¬
emot kan jag icke såsom utskottet finna, att åtgärder icke skulle
kunna vidtagas för att försvåra tillverkning af bränvin af majs,
och allra minst anser jag den utredning, som 1900 af chefen för
kontrollbyrån förebragtes, vara tillfredsställande. Jag är fullkomligt
främmande för all bränvinshandtering, men har från trovärdigt och
sakkunnigt håll erfarit, att derest förbud utfärdas mot bränvins¬
bränning af malen spanmål, hvilket förbud icke lärer skola hafva
menligt inflytande på denna tillverkning, och vid hvarje bränneri,
der majs användes såsom råvara, högre skatt åsättes allt der till-
verkadt bränvin, skulle icke blott effektiv kontroll kunna åstad¬
kommas, utan äfven majsens användning vid bränvinsbränning för¬
hindras. Häremot kan naturligtvis invändas, att detta vore ett in¬
grepp i näringsfriheten, men hela vår bränvinslagstifning är ju till
sin natur en undantagslagstiftning, och om bestämmelserna om dessa
undantag mer eller mindre skärpas, är då af föga betydelse.
Onsdagen den 26 Februari.
15 N:o 13.
Utskottet hyser äfven farhåga för att, derest majstullen borttages, Ifrågasatt
detta skulle hafva inflytande på spanmålsproduktionen eller, med utredning an
andra ord, på majsens användande såsom brödföda. Härför hyser ägande °af
jag dock icke någon farhåga, och för Girigt lärer allenast ringa tullen å majs
qvantiteter majs, såsom äfven herr Bergendahl påpekade, kunna (Forts.)
användas till bröd. I hvarje fall skulle importen af majs icke komma
att öfverskrida — detta torde jag med säkerhet kunna antaga, ehuru
jag icke har några uppgifter till hands — den import af råg, som
för vårt land är nödig.
Af hvad jag nu anfört torde, herr grefve och talman, framgå,
att jag yrkar af slag på utskottets hemställan och bifall till herr
Brodins m. fl. reservation.
Herr Bergendahl: Jag har icke af den siste ärade talaren
erhållit svar i fråga om hvad jag påpekade, att majsen, importerad
i form af kreatursfoder, är tullfri. Detta mitt påstående blef icke
bemött, och det qvarstår således, att så är förhållandet. Den ärade
talaren angaf, att han med en underlättad majsimport åsyftade
smörprisets höjning; ja, smörprisets höjning är äfven min önskan,
men det vinnes icke genom att, såsom den siste talaren föreslår, få
in majs tullfritt. Han ansåg dessutom endast ringa qvantiteter
majsmjöl kunna ingå i bröd, och såsom bevis anfördes förhållandet
i Danmark, men der finnes, såsom jag nämnde, lag, som förbjuder
dylik inblandning, men här i Sverige är ovedersägligt, att majsmjöl
redan nu i stora qvantiteter användes vid brödbakning; för min del
ser jag intet ondt deri.
Det är märkvärdigt, att man alltid vill ställa denna fråga hufvud¬
sakligen i samband med bränvinsbränningen. Detta är dock icke
sakens kärnpunkt, utan den är just den konkurrens, majsen skulle
upptaga med alla sädesslag i vårt land. Och det är icke blott i
afseende å ölet eller brödet, som frågan om fri import af majs bör
beaktas. Jag får för den siste talaren påpeka, huru mycket majs
användes vid stärkelseberedningen; der förefinnes äfven en konkurrens
med potatisen, som han kanske icke tänkt på. Majsens användning
är ju mångsidig, men då, såsom sagdt, detta sädesslag såsom foder¬
medel för kreatur redan nu inkommer tullfritt, kan jag icke i an¬
språken på billigare foderämnen finna skäl för borttagande af ifråga¬
varande tull.
Grefve Hamilton: Det är visserligen sant, att majskli och
majskakor införas tullfritt, men landtmannen vill hellre hafva
råämnet majs, såsom det för honom fördelaktigaste. De andra af
majs beredda foderämnena äro uppblandade med saker, som för
honom äro olämpliga, och till och med nu, då majs är belagd med
tull, finner man det fördelaktigt att använda majs till utfodring,
ehuru det naturligtvis ställer sig dyrare.
>':o 18. 16
Onsdagen den 26 Februari.
Ifrågasatt
utredning an¬
gående bort¬
tagande af
tullen å majs.
(Forts.)
Herr statsrådet Odelberg: Jag vill icke tillåta mig att inblanda
mig i debatten om denna enligt mitt förmenande dock ganska vig¬
tiga fråga, men jag har begärt ordet för att lemna en upplysning,
som torde vara af nöden, emedan af herr Bergendabl tvenne gånger
påpekats, att i Danmark skulle existera en särskild lagstiftning, som
förbjöde användandet af majs vid beredande af bröd. Denna upp¬
gift måtte äfven hafva lemnats i utskottet, ty en ledamot af Andra
Kammaren anmodade mig för några dagar sedan att förskaffa upp¬
lysning härom. Jag har i dag mottagit en skrifvelse, hvaraf framgår
att utöfver de allmänna lagbestämmelserna rörande varuförfalsk¬
ningar, »findes der icke danske Love eller administrative Bestemmelser,
der tage specielt sigte på Anvendelsen af Majs i Brsenderier eller
Bryggerier eller på nogensomhelst anden Maade.»
Herr Bergendabl: I anledning af hvad chefen för jordbruks¬
departementet nu anfört, ber jag få nämna, att jag visserligen icke
har officiel bekräftelse på hvad jag nyss uppgaf angående en »Lov
om Brödet», men om så är, att jag fått origtiga upplysningar af
den framstående person i Danmark, som lemnat dessa, skall jag
vid första tillfälle berigtiga mitt yttrande. Från denne person bär
jag emellertid mottagit eu skrifvelse med löfte om tillsändande af
vissa statistiska uppgifter, och slutar han med detta: »Loven om
Brödet haaber jeg att kunne sende eu af de förste Dage.» Denna
har jag ännu icke fått, men skulle här origtiga uppgifter hafva
lemnats, är jag beredd att offentligen återtaga hvad jag sagt i
anledning deraf.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som derunder förekommit,
propositioner, först på bifall till hvad utskottet i föreliggande
betänkande bemstält samt vidare derpå att kammaren, med afslag
å utskottets hemställan, skulle antaga det förslag, som innefattades
i den af herr Brodin m. fl. vid betänkandet afgifna reservation;
och förklarade herr talmannen sig finna den förra propositionen,
hvilken förnyades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad bevillningsutskottet hemstält i sitt
betänkande n:o 8, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Onsdagen den 26 Februari. 17 N:o 13.
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och antages det förslag,
som innefattas i den af herr Brodin m. fl. vid betänkandet afgifna
reservation.
Vid slutet af den häröfver anstälda omröstning befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—69;
Nej—46.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets den 22 och 25 innevarande februari bordlagda betänkande
n:o 9, angående vissa delar af tullbevillningen.
Punkten 1. Oi» fUn
grafikameror.
Herr Almgren, Oscar: Det är ogerna jag besvärar kammaren
med att taga till ordet i denna fråga, ty jag vet väl, att kammaren
kan vara trött på dessa ständigt återkommande tullfrågor, men
utredningen i förevarande fall är af den beskaffenhet, att jag anser
mig nödgad att yrka på eu ytterligare sådan och således på åter-
remiss. Utskottet säger visserligen, att det haft tillgång på sakkunniges
uttalanden, men dessa hafva kommit från håll, som jag har anled¬
ning tro står motionen så nära, att det icke gerna är antagligt, att
uttalandet skett fullt opartiskt. Jag har här i min hand eu skrif¬
velse från ett antal af hufvudstadens största importörer af fotografi-
artiklar, hvilka beklaga sig öfver att icke hafva haft tillfälle att
lemna upplysningar till utskottet. Här meddelas emellertid en
tablå, med hvars uppläsande jag icke skall besvära kammaren,
men af hvilken framgår, att den förut bestående tullen redan kan
sägas i medeltal utgöra 15 % af värdet, samt att den af bevillnings¬
utskottet föreslagna tullen skulle medföra i denna en så oerhörd
förhöjning, att den komme att uppgå till 33, 50, 70 och i vissa
fall till 100 och 120 % af värdet. Detta är ju en ren orimlighet.
Utskottet sjelf t tyckes anse, att i vissa fall orimligheter skulle
komma att uppstå, ty det medgifver, att i afseende å de billigare
kamerorna tullen skulle kunna anses dryg. Det säger emellertid,
att dessa billigare kameror i sjelfva verket äro öfverfiödsvaror, som
väl skulle kunna tåla vid eu beskattning. För min dol medgifver
jag gerna, att ifrågavarande kameror icke äro nödvändighetsvaror,
men do äro dock en artikel, som i stor utsträckning användes af
vår ungdom och på sådant sätt, att den tjenar densamma till både
nytta och nöje, samt förskaffar en förädlande erfarenhet af vårt
Första Kammarens Prof. 1902. N:o 13.
2
N:o 13. 18
Onsdagen den 26 Februari.
Om tull å foto- lands natur och sevärdheter. Tv bruket att fotografera uppmuntrar
grajikamcror. vistelse i fria luften samt till en närmare kännedom om. den
(Forts.) hemorten omgifvande trakten och af hela landet. De billigare
kamerorna importeras i en myckenhet, som står till importen i dess
helhet i en helt annan proportion än som utskottet tyckes föreställa
sig. Från vederhäftigt håll har jag fått upplysning att på 1,000
kameror, som importeras, komma 700 med inköpsvärde af under
10 kronor, då deremot af importen deras antal, som till värdet
öfverstiger 10 kronor, endast kunna beräknas till 300.
Utskottet säger vidare, att yrkesidkarne icke skulle komma att
drabbas af tullen, på den grund att särskilda bestämmelser vidtagits
i afseende på förtullningen af atelierkameror, å hvilka skulle sättas
lägre tull. Nu är förhållandet i sjelfva verket det, att yrkesfotograferna i
väsentligare grad använda s. k. reskameror än stativkameror. De
företaga nemligen ofta resor för att taga vyer i ändamål att kon¬
kurrera med utländingen i afseende å de nu så moderna vykorten,
och således spela för yrkesidkarne dessa kameror eu ganska stor
roll. Tullen, som för närvarande å dessa endast går till 2 kronor
40 öre, skulle enligt bevillningsutskottets förslag komma att uppgå
till 20 ’ kronor. Det är således icke eu alldeles oväsentligt ökad
pålaga, som för dessa yrkesidkare ifrågasättes, hvilka väl i allmänhet
icke befinna sig i så lysande ekonomisk ställning.
En annan anledning till återremiss ligger äfven deri, att ganska
stor otydlighet i afseende å tullens tillämpning skulle uppstå. Objektiv
är t. ex. något som användes lika väl för fotografiapparater som
för scioptikon och astronomiska instrument. Huru skall då afgöras,
om förtullning af dylika objektiv bör ske efter 2 kronor pr kg
såsom för optiska instrumenter eller efter 5 kronor för samma
vigt såsom tillhörande fotografiapparater. I detta afseende lemnar
bevillningsutskottets betänkande ingen ledning.
Till slut vill jag endast framhålla det faktum, att här är fråga
om höjning af tullen i ena fallet från 60 öre till 5 kronor och i
det andra från 2 kronor till 5. I ena fallet är tullen 2 ^-dubblad,
i det andra 8 dubblad. Det förefaller mig klart, att ett sådant
förfaringssätt icke kan undgå att medföra oegentligheter, och torde
således yrkandet om återremiss till utskottet vara väl befogadt.
Jag tager mig således friheten, herr grefve och talman, att
yrka återremiss af den föredragna punkten.
Herr Li t ha lider: Denna fråga är icke af någon synnerligt
stor vigt; den är verkligen så pass obetydlig, att jag icke ens vän¬
tat, att den skulle framkalla någon debatt i denna kammare. Oaktadt
denna omständighet, att frågan icke är stor, bär utskottet inga¬
lunda ansett sig berättigadt att behandla densamma med mindre
sorgfällighet, än hvarmed utskottet i allmänhet behandlar till det¬
samma remitterade ärenden. Då den förste ärare talaren tillkänna-
gifvit sitt missnöje med den utredning, som kommit frågan till del
Onsdagen den 26 Februari.
19 X:o 13.
i utskottet, tillåter jag mig relatera, huru härmed förhåller sig, och Om tull äfotu-
hoppas jag, att kammaren skall finna, det utskottet i detta afseende grafikameror.
icke kan förebrås någon försummelse.
Redan i motionen finnas mycket vägledande uppgifter för sakens
bedömande. Motionären har derjemte lemnat en vidlyftig prome¬
moria med upplysningar om alla hit hörande förhållanden. Gifvet-
vis har utskottet äfven förvissat sig om att dessa uppgifter voro
fullkomligt rigtiga, men utskottet har icke låtit sig nöja dermed,
det har velat se med egna ögon och fullständigt öfvertyga sig om
saken och derför gått i författning om att inför utskottet expone¬
rats alla nu brukliga typer af kameror, hvarjemte anskaffats alla
hit hörande pris- och vigtuppgifter. Utskottet har sålunda kommit
till den erfarenheten, att de i allmänhet såsom handkameror använda
apparaterna till sin tyngd icke variera mer . än mellan */2, 3/4 och
1 % kg. Prisen på dessa ha varit 15, 26, 37, 50 och ända till
70 kronor. Vid beräkning af den föreslagna tullens inverkan på
dessa pris, kan man naturligtvis icke närmelsevis komma till de
uppgifter, som de citerade importörerna lemnat den förste talaren,
och det förvånar mig, att dylika uppgifter kunnat läggas till grund
för talarens beräkningar. Eu kamera, som med en vigt af 3/4 kg
kostar 37 kronor 50 öre, skulle med den föreslagna tullen drabbas
af en tull till 10 % af värdet. För eu dylik till värde af 70 kro¬
nor skulle tullförhöjningen blifva lindrigare. De på 15 kronor kom¬
ma visserligen att drabbas hårdast, men äfven de allmännast begag¬
nade, till värde af 26 kronor, skulle enligt utskottets förslag icke
träffas af större tull än omkring 15 % af värdet.
Jag förmodar, att den förste ärade talaren här vill anmärka,
att beräkningen af dessa procenttal är gjord å bruttoprisen, men så
stor kan differensen mellan netto- och bruttoprisen icke blifva, att
denna spelar någon roll härvidlag. Vi hafva nemligen icke varit
i tillfälle eller ens ansett det angeläget att taga reda på hvad denna
lilla artikel kostar i Amerika, der den största produktionen eger
rum. Deremot hänföras till handkamoror äfven sådana, som väga
mer än 3 kg, men priset på dessa är ganska högt, det lägsta nem¬
ligen 50 kronor. På grund häraf förekomma dessa kameror mycket
sällan i bruk, då man naturligtvis icke heller gerna drager med sig
eu kamera, så stor som en liten handkoffert. Det hör till sällsynta
undantag att dylika köpas, och följaktligen har utskottet icke fäst
synnerlig vigt vid att äfven dylika handkameror finnas.
Hvad åter den lägsta qvaliteten beträffar, som lemnar köparen
mycket liten valuta, har utskottet ansett, att deras användning icke är
så önskvärd, att man bör frukta för att på dem lägga en förhöjd tull,
som i någon män kunde hämma importen. Detta står i full öfver¬
ensstämmelse med den uppfattning, som i tullfrågor råder bland
skyddsvännerna. Naturligtvis har utskottet ansett såsom eu skyl¬
dighet att tillse, att icke den föreslagna tullen kormne att verka på
något sätt orättvist, men utskottet har funnit det vigtigare att han-
(Forts.)
N:o 13. 20
Onsdagen den 26 Februari.
Om tull kfoto- dels vinsten blefve måttlig och fabrikantens vinst något större än
grafikameror. hittills varit fallet. Ty genom den stora importen och på grund
(Forts.) af (]c priser, som äro gällande särskildt i Amerika, hafva de hand¬
lande, som försälja dessa kameror, varit temligen hårdhändta mot
fabrikanterna, hvilka således icke kunnat betinga sig priser, som
lemnat den ringaste möjlighet att fortsätta fabrikationen, och detta
förhållande har utskottet äfven ansett sig skyldig taga hänsyn till.
Den föregående ärade talaren uppgaf, att enligt förslaget tull¬
satsen i visst fall skulle höjas från 60 öre till 5 kronor. Denna
uppgift beror på misstag från talarens sida. Höjning sker från 60
öre till 1 krona, och kommer således eu atelierkamera, som kan
antagas väga, träarbetet oberäknadt, ända till 15 kg — hvilket
dock ej är vanligt — att drabbas af tullförhöjning till belopp af
c:a 7 ä 8 kronor, en mycket ringa förhöjning å en vara, som kan
vara värd ända till 100-tals kronor. Den för handkameror före¬
slagna förhöjningen kan väl icke heller anses så hög, att den skulle
utgöra hinder för deras allmänna användande. För min del har
jag icke i ringaste mån velat göra inskränkning häri, men hvad man
velat inskränka är den vinst försäljarne haft å denna artikel; å denna
vinst må gerna någon liten jemkning ske till förmån för fabri¬
kantens.
Den ärade talaren yrkade återremiss. Jag får säga att, så vidt
jag kan finna, bevillningsutskottet så samvetsgrant gjort denna
utredning som det varit möjligt att göra, hvadan eu återremiss vore
temligen ändamålslös. Dessutom kan det måhända vara på sin
plats att meddela, att utskottet, hvars arbete ingalunda vid denna
riksdag är inskränkt till tullfrågor utan äfven till föremål har flera
skattefrågor af största betydelse, föga kan vara betjent med att
för andra gången få eu af dessa små tullfrågor under behandling.
Jag får, herr grefve och talman, sålunda yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Almgren, Oscar: Den siste ärade talaren gissade rätt,
då han förmenade att jag begärt ordet derför att man inom utskottet
beräknat tullen på bruttopriset i stället för nettopriset. Det var verk¬
ligen anledningen, hvarför jag begärde ordet; ty det kan väl icke
vara rimligt att vid eu tullsats beräkna bruttoförsäljningsvärdet, allra
minst för en sådan artikel som den ifrågavarande, hvilken allt hit¬
tills medgifvit en ganska hög avance. I vanliga fall beräknar man
tullen till en viss procent på varans värde vid ankomsten till pack¬
huset, således innan några omkostnader drabbat varan. Derjemte
har jag af den ärade talaren sjelf erfarit, att, vid profvägningen
inom utskottet, man vägt apparaterna netto, då de deremot vidfför-
tullningen förtullas brutto, således med emballage, hvilket väger
ganska mycket. Under sådana förhållanden är det ganska naturligt,
att bevillningsutskottet kommit till en annan siffra än importörerna,
men just denna omständighet synes mig gifva ett stöd åt det anspråk
på eu ny utredning, som jag tagit mig friheten framställa.
Onsdagen den 26 Februari.
21 ]V:o 13.
Herr Lithander: Jag skall icke länge upptaga kammarens tid,
vill blott säga, att utskottet ingalunda förbisett, att dessa artiklar
importeras med inberäknadt emballage, men detta emballage är
mycket obetydligt, endast tunna kartonger af lätt papp, och i samma
ögonblick, som de åsättas eu förhöjd tullsats, är det gifvet, att sådana
pjeser komma att packas i stora lådor med endast tunna mellanlägg,
hvadan emballaget här icke kommer att spela den ringaste roll. Hvad
angår beräkningen af brutto eller netto har jag redan förut gifvit
till känna, att utskottet haft den uppfattning, att äfven detta är af
ringa betydelse, då tullen är så moderat, ty eu tull på kortvaru-
artiklar, endast varierande emellan 10 ä 15 procent, kan verkligen
icke anses synnerligen betungande. Den nu gällande tullsatsen kan
icke anses tillfyllestgörande, då kameror i många fall importeras
såsom snickeriarbeten, hvilket är förhållandet med de större kame¬
rorna, för Indika tullen utgör eu obetydlighet, knappt fyra procent
af värdet. Jag kan alltså i detta fall ej frångå hvad jag förut yttrat
i ärendet.
Herr af Buren: Jag anhåller först att få frambära min tack¬
samhet till utskottets samtliga ledamöter såväl från Första som från
Andra Kammaren för det understöd, som från deras sida kommit
den motion till del, som jag tagit mig friheten väcka. Det var då
oförmodadt, att något motstånd i denna kammare skulle möta mot denna
lilla motion, och ännu mera oförmodadt var, att de idka importörerna
skulle få eu så framstående och talangfull förespråkare som den
ärade talaren på stockholmsbänken. Detta har gjort, att jag ansett
mig skyldig att med några ord försvara min motion.
Hvarför har jag då framburit denna motion? Jo, jag har fram¬
burit den derför att jag vet och känner, att vårt folk är synner¬
ligen intelligent, händigt och lämpligt att kämpa för sin tillvaro på
den lilla industriens område. Jag har vidare gjort det derför, att
jag af egen, dyrköpt erfarenhet vet och känner, att det är omöjligt
för den lilla industrien att kunna konkurrera med millionbolagen i
utlandet utan eu tillräcklig skyddstull. Jag har slutligen gjort det
derför, att fabrikanten bedt mig om denna hjelp, emedan han ansåg,
att detta var det enda möjliga sättet för att han skulle kunna bestå
i konkurrensen och fortsätta med sin tillverkning.
Hvad gäller då frågan? Jo, frågan gäller ä ena sidan, om de
rika importörerna skola få afdraga eu och annan procent från sin
vinst å de kameror, som de från utlandet importera, och å andra
sidan att arbetsför^’ensten och arbetsvinsten för hvad som kan till¬
verkas It inomj&vårt land äfven af denna lilla industriartikel skall
stanna hos den svenske arbetaren, och i valet dem emellan är min
ståndpunkt alldeles gifven. Detta är hvad frågan gäller, och det är
på denna grund, herr talman, som jag anhåller att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Om tull ä foto¬
grafikameror.
(Forts.)
N:o 13. 22
Onsdagen den 26 Februari.
Om tull å foto¬
grafikameror.
(Forts.)
Herr Cavalli: Då kammarens intresse för denna tullfråga
syn- och hörbarligen är minimalt — för att begagna ett lindrigt
uttryck — skulle jag icke besvärat kammaren med något yttrande,
derest jag icke blifvit uppkallad af den förste talaren. Jag skall
dock äfven begagna tillfället att tacka den siste talaren för det
erkännande han gifvit utskottet, endast beklagande, att det tyvärr
är så sällan han dertill linner sig ega anledning.
Den förste talaren anförde såsom en brist hos utskottet, att de
sakkunnige, som tillkallats, icke vore fullt opartiska. Ja, man kan
fälla ett sådant uttryck, då man icke är eller har varit ledamot i bevill¬
ningsutskottet; men den, som liksom jag varit ordförande i utskottet
i snart tio år, vet, att de sakkunnige sällan äro fullt opartiska, den
ene vill hafva tull, den andre icke. Utskottet hör båda parterna
och bildar sig derefter eu mening. Den förste talaren beklagade,
att åtskilliga af honom antydda, i saken intresserade personer icke
fått tillfälle att yttra sig. Det beklagar jag också. Men att så icke
skett, beror på att ingen derom gjort framställning, och utskottets
försök att höra en af dessa uppgifna personer lyckades icke.
Att, såsom den förste talaren ville, återremittera ärendet till
utskottet, kan begripligtvis icke leda till något. Är man icke nöjd
med utskottets förslag, så är det bättre att rent och klart afslå.
detsamma. Jag beder derför att få motsätta mig yrkandet om
återremiss och på de skäl, som anförts af föregående talare, yrka
bifall till bevillningsutskottets hemställan i det nu föredragna
momentet.
Efter det öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes jemlikt
de yrkanden, som derunder framstälts, propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i nu föredragna punkt hemstält samt vidare derpå,
att punkten skulle visas åter till utskottet; och förklarades den förra
propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande ja besvarad.
Punkterna 2—5.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Vid förnyad föredragning af bevillningsutskottets den 22 och
25 i denna månad bordlagda betänkande n:o 10, i anledning af
väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående ändring af
3 § 1 mom. bevillningsförorduingen, biföll kammaren hvad utskottet
i detta betänkande hemstält.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag.
Onsdagen den 26 Februari.
23 N:o 13.
På framställning af herr talmannen beslöts, att lagutskottets
under dagen första gången bordlagda utlåtande n:o 17 skulle sättas
främst på föredragningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 1,19 e. m.
In fidem
A v. Krusenstjerna.