RIKSDAGENS PROTOKOLL
1902. Första Kammaren. N:o 12.
Fredagen den 21 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.; och dess förhandlingar
leddes af herr vice talmannen.
Justerades protokollet för den 14 i denna månad.
Upplästes följande två ingifna läkareintyg:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare herr P. Bondes¬
son lider af katarral influensa och på grund häraf för närvarande
icke kan infinna sig vid Riksdagens sammanträden, intygas på
heder och samvete.
Svalöf den 19 februari 1902.
Axel Joh. Ekdahl.
Med. Doktor.
Att kammarherren J. T. Kennedy, som lider af nervös sömn¬
löshet, på grund deraf är urståndsatt att deltaga i Riksdagens
arbeten under de närmaste sex veckorna, intygas.
Stockholm den 14 februari 1902.
F. Lennmalm.
Med. D:r, Professor.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 19 innevarande månad bordlagda utlåtanden
n:is 8 och 25 äfvensom lagutskottets samma dag bordlagda ut¬
låtanden n:is 10 och 11.
Herr vice talmannen yttrade, att han, efter samråd med herr
talmannen i Andra Kammaren, finge föreslå, att Första Kammaren
ville besluta att vid det sammanträde, som komme att hållas ons-
Första Kammarens Prot. 1902. N:o 12. 1
N:o 12.
2
Fredagen den 21 Februari.
dagen den 26 innevarande februari, utse elektorer och suppleanter
för anställande af föreskrifna val af fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret jemte suppleanter för fullmäktige.
Denna hemställan bifölls.
Herr Cavalli erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag till¬
låter mig hemställa, att kammaren behagade besluta att för dessa
valmän utse tio suppleanter.
Härtill lemnade kammaren sitt bifall.
Herr Leman aflemnade en motion, n:o 28, i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr Weiriberg
under tio dagar från och med den 24 innevarande månad.
Kammaren åtskildes kl. 2,41 e. m.
In fidem
A, v. Krusenstjerna.
Lördagen den 22 Februari.
3 N:o 12.
Lördagen den 22 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Herr statsrådet Glaéson aflemnade Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position till Riksdagen, angående folkskolelärares rätt till ålders-
tillägg. _
Justerades protokollet för den 15 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:
n:o 26, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om inrättande af nya tjenster vid statens jern-
vägar m. m.; och
n:o 27, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag till nya byggnader och anläggningar vid
statens redan trafikerade jern vägar; äfvensom
bevillningsutskottets memorial och betänkanden:
n:o 5, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
bevillningsutskottets betänkande n:o 2 i anledning af väckt motion
om tullfrihet för icke rökt fläsk;
n:o 6, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande
punkterna 2:o) och 3:o) af bevillningsutskottets betänkande n:o 1
angående vissa delar af tullbevillningen;
n:o 7, angående vissa motioner om ändring i förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin, m. m.;
n:o 8, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående tullen å majs;
n:o 9, angående vissa delar af tullbevillningen; och
n:o 10, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående ändring af 3 § 1 mom. bevillningsförordningen.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet herr Lemans
nästlidne dag väckta och då bordlagda motion, n:o 28, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition angående en inkomstskatt för år 1903.
N:o 12.
4
Lördagen den 22 Februari.
Angående
höjning af
anslaget till
kommers¬
kollegium.
Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande stats¬
utskottets den 19 och 21 innevarande månad bordlagda utlåtande
n:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde
hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.
Punkterna 1 och 2.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 3.
Herr Fränekel: Det är ju förvånande, att den föreliggande
frågan, hvilken på Riksdagens initiativ för nio år sedan nu blifvit
af Kongl. Maj:t framlagd för att förverkligas, kunnat möta mot¬
stånd inom statsutskottet, och det är med fästadt afseende derå,
som jag tagit mig friheten låta anteckna min från utskottets af¬
vikande mening, för hvilken jag nu vill försöka i korthet angifva
skälen.
Kammaren torde erinra sig, att Riksdagen år 1898 aflät en
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om dessa undersök¬
ningar. Denna skrifvelse innehöll följande: »med anledning af
hvad sålunda anförts och då de sociala frågorna i våra dagar
intoge ett så framstående rum och vid sin lösning erbjöde så stora
svårigheter, att mycken vigt läge på hvarje förberedande åtgärd,
som kunde sprida ljus öfver de faktorer, hvilka å dem inverkade,
hade Riksdagen, som i ärendets dåvarande outredda skick icke
ville inlåta sig på ett närmare bedömande af huru det afsedda
ändamålet bäst borde kunna vinnas, funnit sig böra hos Eders
Kongl. Maj-.t anhålla om utredning rörande lämpligaste sättet för
samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af
en svensk arbetsstatistik samt om framläggande för Riksdagen af
de förslag, som med anledning häraf kunde synas påkallade».
Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse anbefalde,
som bekant, Kongl. Maj:t embetsverken att verkställa en dylik
utredning samt inkomma med förslag på hvad sätt en sådan
statistik skulle kunna åstadkommas. Detta arbete resulterade uti
en till 1896 års Riksdag framlagd kongl. proposition, deruti Kongl.
Maj:t föreslog Riksdagen att för ifrågavarande ändamål inrätta en
ny byrå i kommerskollegium. Men Riksdagen ansåg, att, innan
något definitivt beslut härom fattades, man först borde öfvergå
till en verklig undersökning af de olika yrkena, och stälde derför
till Kongl. Maj:ts förfogande en summa af 10,000 kronor för att
dermed låta verkställa undersökning af desamma, yrke efter yrke.
Den skrifvelse, hvilken innehöll detta Riksdagens svar, hade
följande lydelse:
»Hvad åter anginge frågan om anordnande af en svensk
arbetsstatistik, syntes det Riksdagen visserligen icke kunna bestridas,
att en på statistiska utredningar grundad kännedom om de för¬
Lördagen den 22 Februari.
5 N:o 12
hållanden, under livilka våra arbetare lefde, måste vara af stor
betydelse för ett rätt bedömande och lösande af vigtiga samhälls-
spörsmål. Ehuruväl Riksdagen med hänsyn dertill ansåge önsk-
värdt, att åtgärder från statens sida vidtoges för åstadkommande
af dylika utredningar, kunde Riksdagen dock icke biträda hvad
Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. Den framlagda planen
för ifrågavarande undersökningar syntes nemligen Riksdagen vara
allt för vidtomfattande och sväfvande för att ett första försök till
arbetsstatistik derpå borde grundas».
Och derför hemstälde Riksdagen, att man borde göra försök
med arbetsstatistiska undersökningar inom ett begränsadt område,
hvarefter man, med ledning af den sålunda vunna erfarenheten,
skulle kunna gå vidare. I enlighet med detta Riksdagens svar
har Kongl. Maj:t icke ansett sig böra under de närmast följande
åren efter 1896 inkomma till Riksdagen med någon .särskild fram¬
ställning om ett mera definitivt ordnande af denna fråga, utan
har Kongl. Maj:t i stället år efter år begärt 10,000 kronor om
året för fortstättande af dessa undersökningar och till och med
föreslagit medlens lemnande för två år i sänder och, som frågan
nu står, hafva 60,000 kronor sålunda blifvit använda på dessa
förberedande undersökningar. Emellertid uttryckte Riksdagen
redan då eu begäran, att, innan dessa undersökningar sattes i
verket, man borde inkalla sakkunnige komiterade för att med
vederbörande rådgöra dels angående de yrken, hvilka borde
blifva föremål för undersökning, och dels på hvad sätt dessa
undersökningar borde tillgå. Så skedde också, och med ledning
af dessa komiterades uttalanden egde derefter undersökningarna
rum, och på så sätt hafva nu undersökts de större mekaniska
verkstäderna, bagerierna, tobaksfabrikerna och de mindre meka¬
niska verkstäderna. Man har dervid kommit till det resultat, att,
trots dessa undersökningars stora vidd och betydelse, man dock
anser tidpunkten nu vara inne att i någon form samla de vunna
upplysningarna och sålunda få organiserad en statistik, af hvilken
man kan erhålla den nytta, som Riksdagen med sin första fram¬
ställning afsåg, nemligen att vinna eu klar inblick uti arbetarnes
sätt att lefva och dermed sammanhängande förhållanden. Innan
man emellertid skred till en framställning i detta ämne, ansåg
sig vederbörande böra inhemta äfven de komiterades åsigt, och
äfven dessa hafva kommit till det resultat, att nu kunde det vara
nog med sådana här tillfälliga undersökningar samt att man nu
borde söka vinna en fast organisation, så att de statistiska siffrorna
kunde blifva fortlöpande och man af dem kunde draga den nytta,
som ursprungligen vant afsedd med och legat till grund för Riks¬
dagens framställning. Äfven dessa komiterade hade derför, på
sätt af betänkandet synes, kommit till den slutsats, »att en sådan
undersökning med vida större lätthet borde kunna genomföras,
liksom ock de med densamma förenade kostnader i icke oväsentlig
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
N:0 12. 6 Lördagen den 22 Februari.
Angående grad reduceras, derest, för bekommande af erforderliga primär-
höjning af uppgifter, ett närmare samarbete med arbetsgifvarnes och arbetarnes
'^kommers- organisationer kunde vara att påräkna, hvilket samarbete icke
kollegium, syntes kunna åvägabringas, förrän arbetsstatistiken i vårt land
(Forts.) erhållit en fastare organisation, än som under nuvarande försöks¬
stadium kunnat densamma beredas. Endast genom ett dylikt
samarbete med arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer blefve
det ock möjligt att för rimliga kostnader åvägabringa det statistiska
materialet för flere af de vigtigaste bland de spörsmål, som en
ordnad arbetsstatistik måste upptaga till behandling. Vidare borde
framhållas, att det näppeligen läte sig göra att under ett försöks¬
stadium verkställa en del för vinnande af ökad erfarenhet önsk¬
värda, mera detaljerade utredningar» utan att man sålunda nu
borde från dessa förberedelser gå öfver till en mera fast verklighet.
Om man nu jemför den föreliggande statistiken med den
statistik, som finnes i andra länder, torde herrarne af de i betän¬
kandet återgifna kongl. propositioner finna, hvilka betydliga fram¬
steg på detta område blifvit gjorda i utlandet. Man har i den
första kongl. propositionen framhållit de värdefulla siffror, man
erhållit i Amerika och Tyskland, och man har i den senare anfört,
hurusom Danmark, Belgien och Österrike i detta fäll hållit jemna
steg, och i synnerhet har framhållits, att den arbetsstatistik man
åstadkommit i Österrike, och för hvilken finnes en intressant
redogörelse i den ansedda tidskrifteu »Sociale Rundschau», är af
den upplysande och fullständiga beskaffenhet, att den borde kunna
tjena till mönster för hvilket annat land som helst.
Jag har ett litet exempel af egen erfarenhet, egnadt att visa,
huru önskligt det vore att kunna kontinuerligen följa med dessa
frågor. Man företog här i Stockholm eu enquéte med anledning
af det myckna skriket om o bostadsbrist, och stadsfullmäktige upp¬
drogo åt aktuarien Key-Åberg i kommerskollegium att företaga
undersökning rörande bostadsförhållandena i hufvudstaden. Hans
undersökningar afsågo, om jag icke missminner mig, bostäder för
34,000 personer och visade, hvilka lägenheter som beboddes,
hyrorna, familjernas storlek m. m. dylikt; och voro undersök¬
ningarna af den beskaffenhet, att man derpå kunde grunda ett
beslut, hvarigenom staden anslog en summa af ända till 600,000
kronor för uppförande af bostäder åt sina egna arbetare. Jag
föreställer mig, att för mången industri skulle så beskaffade upp¬
gifter kunna hafva ett lika stort värde, helst om dervid samtidigt
toges hänsyn till den motsvarande statistiken inom andra länder.
Detta blott i förbigående.
Departementschefen har nu för vinnande af detta syftemål
föreslagit inrättande af en byrå inom kommerskollegium, och
härmed är jag inne på den nu föreliggande frågan i det skick
den nu ter sig, om jag så får säga, delvis afstyrkt af statsutskottets
majoritet och förvandlad till ett anslag, hvarmed man, så att säga,
Lördagen den 22 Februari.
7 N:0 12.
endast skulle fortsätta på den väg, som alla vederbörande för¬
klarat ej längre böra beträdas, såsom icke ledande till det mål
man önskar vinna. Huru har det nu varit möjligt, att utskottet
kunnat intaga denna ståndpunkt? Jo, utskottet vidhåller Riks¬
dagens position från 1896. Utskottet anser således, att den upp¬
fattning fortfarande bör göra sig gällande, att man bör sträfva
efter att få en statistik, ur hvilken man kan bereda sig tillgång
till upplysningar, huru dessa arbetsförhållanden i verkligheten
gestalta sig, en uppfattning, som jag föreställer mig allt fortfarande
delas af Första Kammaren. Vid den debatt, som fördes vid 1893
års riksdag, framhölls med styrka af en högt ärad talare inom
denna kammare, att derest man vill sätta sig i tillfälle att kunna
möta vederbörande agitatorers oftast osanna och vilsedande upp¬
gifter i afseende å dessa förhållanden, så bör man kunna möta
dem med officiella siffror, lemnade från ett statens embetsverk,
på hvilka man säkert kan stödja sig, framgångna som de äro
från en rättvis och opartisk undersökning, dervid de undersökande
icke låtit sig påverkas af strömningar vare sig från höger eller
venster, och der siffrorna äro så grupperade och inordnade, att
arbetarne med lätthet sjelfva hunna förstå deras språk. Nu
har emellertid utskottet, för att få något skäl för sitt afslag på
den gjorda framställningen om inrättande af en så beskaffad byrå,
som Kongl. Maj:t föreslagit, stäldt sig på den ståndpunkten, att
de gjorda undersökningarna och de föreskrifter, hvilka äro gjorda
för desamma, icke äro af den art, att man redan nu på dem kan
grunda en statistik, med ett ord sagdt, utskottet har gjort anmärk¬
ningar mot det sätt, hvarpå dessa uppgifter samlats. Man har
sålunda förklarat de för dessa förberedande undersökningar anslagna
medel icke vara på ett ändamålsenligt sätt använda. Hvad nu
särskildt föreskrifterna beträffar, är jag med utskottet ense derom,
att desamma, såsom innehållande vissa bestämmelser derom, att
förfrågningar skola framställas hos arbetarne i vederbörande arbets-
gifvares frånvaro, ingalunda kunna anses lämpliga, utan att det
snarare bör tillses, att man här går fullt öppet till väga. Med
denna fråga hafva vi dock tills vidare intet att göra. I det för¬
slag till beslut, som jag tagit mig friheten framställa, är icke
begärdt, att den föreslagna byrån skall sättas på ordinarie stat,
utan endast att denna byrå skall inrättas med till Kongl. Maj:ts
disposition stälda extra medel, då Riksdagen är i tillfälle att, om
undersökningarna framdeles icke utföras efter Riksdagens önskan,
draga in anslaget eller verkställa de ändringar, som Riksdagen
kan finna lämpliga.
Jag har emellertid till mitt förfogande uppgifter från en dansk
tidskrift, hvilken i de mest berömmande ordalag vitsordar de
undersökningar, som inom detta land gjorts på det ifrågavarande
området, och framhålles der det statistiska materialets utomordentligt
stora värde. Men jag vill icke tvista med utskottet om denna
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
N:o 12. 8
Lördagen den 22 Februari.
Angående sak. Det kan ju vara en smakfråga. Dock är det ett faktum,
höjning af att utskottet såsom skäl för sitt afstyrkande af en verklig, fast
kommers- byra torkiarat undersökningarna icke vara lampliga, och sa slutar
kollegium. utskottet med att tillstyrka anslaget för dessa undersökningars
(Forts.) fortgående på samma sätt som förut! Jag hemställer, om man
ej efter en sådan motivering snarare bort hafva kommit till rent
afslag. Huru skall jag kunna förklara detta? Hela denna moti¬
vering får kanske anses tyda på att utskottet icke för närvarande
velat, som man säger, knäcka kasus, utan sökt skjuta undan frågan,
men icke kunnat helt och hållet skjuta den ifrån sig, utan derför
stält ett belopp till Kongl. Maj:ts förfogande för ett ändamål,
livilket utskottet sjelf icke ansett lämpligt och hvilket Kongl.
Maj:t ej begärt. Det är vidare anmärkt i motiverigen, att dessa
undersökningar bland annat skulle hafva till uppgift att under¬
söka respektive industriidkares affärsställning, och man har till
och med i sin ifver gått så långt, att man velat påstå, att Riks¬
dagen i sin skrifvelse begärt detta. Jag ber att i detta afseende
få rätta det misstag, hvartill förste aktuarien i sitt memorial till
kommerskollegium gjort sig skyldig. En sådan framställning har
från Riksdagens sida aldrig gjorts, utan tvärtom framhölls i 1893
års öfverläggning, att detta var något, som icke borde tagas med,
såsom icke hörande hit, och ej hade med saken att skaffa.
Sedan jag nu tagit mig friheten bemöta de skäl eller rättare
sagdt den brist på skäl, utskottet haft för sin afstyrkande hem¬
ställan, vill jag anföra de skäl, hvilka synts mig tala för att i
någon form bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Arbetet har, såsom vi veta, nu pågått i 6 år och har kostat
60,000 kronor, och att fortsätta på den väg, man nu följer, synes
mig vara absolut bortkastade penningar, ty om man fortsätter på
samma sätt, vinner man ju endast, att några flera yrken blifva på
samma sätt undersökta, men när man då kommit fram till de
sista undersökningarna, äro de, som gjordes för sex år sedan, redan
delvis för gamla. När nu såväl alla sakkunniga som de komiterade
hafva uttalat den åsigt, att om någon nytta skall kunna dragas
af de medel, som för ändamålet blifvit anslagna, måste de anvisas
för åstadkommande af en definitiv organisation, förslagsvis under
kommerskollegium, har det äfven synts mig, som vore detta det
enda möjliga sättet att nå det mål, dit Riksdagen syftade med
sin underdåniga skrifvelse år 1893. Klokheten måste väl bjuda
att, sedan nu den behöfliga erfarenheten vunnits, använda dessa
medel, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, till ett verkligt och fast
organiseradt statistiskt arbete och att för detta ändamål på extra
stat anvisa 20,000 kronor till Kongl. Maj:ts disposition. Jag vill i
detta fall påminna om att Kong], Maj:ts framställning slutar på
något öfver 30,000 kronor å ordinarie stat, men det synes mig,
att man icke bör ställa summan på ordinarie stat förr, än man erhållit
full erfarenhet om hvilka arbetskrafter, som oundvikligen erfordras
Lördagen den 22 Februari. 9
för det närvarande arbetet och den närmaste framtiden. Derjemte
är det eu betydlig skilnad emellan dessa båda saker, antingen
de föreslagna medlen endast skola användas till fortsatta under¬
sökningar eller om det, på sätt jag i min reservation begärt, anslås
20,000 kronor för att vinna erfarenhet om huru ett definitivt
organiseradt fast arbete, af hvilket endast ett verkligt upplysande
och godt resultat står att erhålla, skall ordnas. Att jag derför
tagit mig friheten i min reservation omformulera utskottets hem¬
ställan med bibehållande utaf den af utskottet föreslagna siffran
20,000 kronor torde herrarna finna bero derpå, ait jag dels icke
kan godkänna den motivering, utskottet haft för sitt förslag, och
dels anser, att detta för mycket skiljer sig från hvad Kongl. Maj:t
begärt, och derför söker jag att lemna till Kongl. Maj:ts disposition
en summa för det verkliga ändamål, Kongl. Maj:t ifrågasatt, på
det att man icke längre skall fortsätta med det nuvarande för¬
faringssättet, som enligt mitt förmenande, jag upprepar det ännu
en gång, icke leder till något resultat och derför endast drager
ut på tiden, utan att ändamålet dermed vinnes.
Af dessa skäl anhåller jag att få yrka bifall till min reservation,
som afser, att de 20,000 kronor, hvilka nu beviljas, skola användas
för anordnande af en arbetsstatistik, och sedan må framtiden ådaga¬
lägga, i hvad mån Kongl. Maj:t dels kan komma att anse detta
belopp tillfyllestgörande, och dels huruvida Kongl. Maj:t kan
finna anledning föreslå Riksdagen, att denna organisation må
ställas på ordinarie stat.
Jag yrkar således bifall till min vid utskottets betänkande
fogade reservation.
Herr W ij k: Det är nog så, som den föregående talaren
yttrade, att Riksdagen aflåtit två särskilda skrivelser till Kongl.
Maj:t med anhållan om förslag till en arbetsstatistik. Den under¬
dåniga skrifvelsen af 1893 tillkom i följd af en inom Andra
Kammaren väckt motion. Jag anhåller likväl att få påpeka, och
detta särskildt med hänsyn till att Kongl. Maj:t grundat sin fram¬
ställning på förste aktuariens utlåtande, att Riksdagen ingalunda
fastslagit något godkännande af denna motion i hela dess vidd.
Berörda riksdagsskrivelse har nyss blifvit uppläst, och jag vill
icke trötta kammaren med att ännu eu gång återgifva dess inne¬
håll. Den hade emellertid till följd, att Kongl. Maj:t anmodade
kommerskollegium och statistiska centralbyrån att inkomma med
förslag till arbetsstatistik, och på embetsvcrkens derefter afgifna
utlåtande baserade Kongl. Maj:t sitt förslag till 189(5 års Riksdag.
Detta förslag underkändes af Riksdagen hufvudsakligen af det
skäl, att Riksdagen ansåg, att man icke hade tillräcklig erfarenhet,
vare sig i afseende å sättet för insamlandet af primäruppgifterna
eller ordnandet af desamma, hvadan Riksdagen år 189G albit en
skrifvelse af bland annat följande innehåll: »Riksdagen förestälde
N:o 12.
Angående
höjning af
anslaget till
kommers¬
kollegium.
(Forts.)
N:0 12. 10
Lördagen den 22 Februari.
Angående
höjning af
anslaget til
kommers-
kollegium.
(Forts.)
sig, att för detta måls ernående den lämpligaste utvägen vore att
göra försök med arbetsstatistiska undersökningar inom något be-
gränsadt område, samt att någon fullt kompetent person borde
erhålla uppdrag att anställa dylika undersökningar för någon viss,
mera betydande näringsgren i vårt land.» — Samma år anslogos
10,000 kronor för 1897, sedermera 10,000 kronor för 1898, 20,000
kronor för 1899 och 1900 samt samma summa för åren 1901 och
1902. Och så stå vi nu. Nu har Kongl. Maj:t kommit med
samma förslag som 1896, nemligen att inrätta en statistisk byrå,
och säger dervid, att numera har under dessa år vunnits den
erfarenhet, hvilken 1896 års Riksdag ansåg borde förvärfvas. I
denna punkt skilja sig emellertid Kongl. Maj:t och utskottet,
hvilket senare ansett, att man icke har tillräcklig erfarenhet
eller full klarhet angående* eu del saker, och särskildt vill jag
påpeka hvad förste aktuarien yttrar i afseende å insamlandet af
primäruppgifterna. År 1897 begagnades vid undersökningen af
bagerinäringen fasta korrespondenter. Sedan har man öfvergifvit
det systemet och användt resande agenter. Om vi nu få det
ordnadt på ordinarie stat, skulle man gå tillbaka till de fasta och
minska antalet resande agenter. Detta röjer väl mycken osäkerhet
i sättet för insamlandet af korrekta primäruppgifter, och uppenbart
är väl, att om denna statistik skall hafva något värde, måste
primäruppgifterna vara rigtiga, eljest är det bättre att icke hafva
någon statistik alls. Dessutom har man gjort anmärkning mot
den för dessa reseagenter gällande instruktion derutinnan, att
densamma gifver anledning till ett visst hemlighetsmakeri, hvilket
icke verkat tilltalande.
På dessa skäl har utskottet afstyrkt det kongl. förslaget, och
på samma grunder anhåller jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr Swartz: Det skäl, som af den siste ärade talaren
anförts såsom egentligen afgörande för statsutskottets hållning i
denna fråga, har varit det, att ännu icke tillräcklig erfarenhet
vunnits angående sättet att ordna denna arbetsstatistik. Dervid
påpekade han särskildt det vacklande fram och tillbaka, som
kommit till uttryck i förste aktuariens uttalanden angående sättet
för primäruppgifternas insamlande, i det denne, sedan han först
förklarat, att systemet med platskorrespondenter vid en föregående
undersökning visat sig olämpligt, dock för framtiden syntes åter
vilja anlita dylika korrespondenter. Jag skall bedja att i någon
mån få bemöta detta uttalande från den ärade statsutskotts-
ledamotens sida.
På sid. 27 i betänkandet står, att förste aktuarien ansåge
böra omnämnas, »att systemet med platskorrespondenter, hvilket
i stor omfattning praktiserats vid 1897 års undersökning af bageri¬
erna, vid de efterföljande undersökningarne af tobaksindustrien
Lördagen den 22 Februari.
11 N:o 12.
och den mekaniska verkstadsindustrien öfvergifvits, hufvudsakligen Angående
på den grund att det visat sig omöjligt att så noggrant, som m
önskvärdt vore, genom skriftliga instruktioner bibringa ett större kommers¬
antal för arbetsledare!! i regel fullkomligt okända personer en kollegium.
enhetlig och öfverensstämmande uppfattning af innebörden af alla (Forts.)
de frågor, som formulären för arbetarnes utfrågande innehölle.»
Detta synes mig vara fullt rigtigt och klart, men att deraf draga
den slutsatsen, att, för den händelse man Unge en fast organisation
af dessa undersökningar, det icke heller då skulle vara lämpligt
att använda platskorrespondenter, hvilka ju under sådana för¬
hållanden blefve fasta på sina respektive platser och måste kunna
fullt nöjaktigt instrueras och sättas in i alla på frågan inverkande
förhållanden, synes mig icke fullt rigtigt. Dessa platskorrespon¬
denter blefve då icke för hufvudledaren främmande, utan de
komme i intim och oupphörlig förbindelse med hufvudledaren af
arbetet och kunde på ett helt annat sätt, än då det var fråga om
tillfälliga biträden, fylla de uppgifter, som blefve dem pålagda.
Jag tror således icke, att man med fog kan påstå, att detta ut¬
talande från förste aktuariens sida, att systemet med plats¬
korrespondenter vid eu första enstaka undersökning 1897 visat
sig olämpligt, står i strid mot hans åsigt om systemets lämplighet,
för den händelse det blefve en fast organisation för undersök-
ningarne. Men då förfaller ju också det skäl, som i detta hän¬
seende anförts för /orsöfcsundersökningarnes fortsättande och mot
en fast organisation af det statistiska arbetet.
Det andra skälet, som anförts, är, att vid inhemtande af dessa
primäruppgifter ett origtigt system skulle hafva gjort sig gällande,
bestående i ett slags hemlighetsmakeri, som icke vore på sin
plats. Jag tror mig veta, att hvad som dermed åsyftats är eu
bestämmelse i instruktionen för agenterna — icke platskorrespon¬
denterna — som skulle resa från det ena stället till det andra
och inhemta primäruppgifter; denna passus i instruktionen säger,
att de på det bestämdaste förbjudas att låta uppgifter af arbetarne
lemnas i arbetsgifvares, verkmästares eller förmäns närvaro eller
på något sätt komma till dessa personers kännedom. Deruti har
man sett en fara och trott, att derigenom misstro skulle utsås
mellan arbetsgivare och arbetare, äfvensom att uppgifterna på
detta sätt kunde blifva vilseledande.
För min del kan jag uti denna föreskrift ej se annat än ett
bemödande att få ett så fullständigt och uppgiftslemnarens upp¬
fattning af förhållandena så motsvarande material som möjligt,
hvilket ju måste vara af största vigt, för att detsamma sedermera
må kunna opartiskt och kritiskt sammanställas. Härför fordras,
att uppgifterna af alla vederbörande fritt och otvunget må kunna
lemnas, och derför synes mig denna föreskrift fullkomligt på sin
plats lika väl med afseende å arbetaren som å arbetsgifvaren.
Såsom kändt, insamlas uppgifter ej allenast från arbetarne,
N:o 12.
12
Lördagen den 22 Februari.
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
utan jemväl från arbetsgifvarne. De härför afsedda frågeformu¬
lären återfinnas i dessa böcker rörande arbetsstatistiken, bland
annat i »Arbetsstatistik III», som omfattar den mekaniska verk¬
stadsindustrien i Sverige. På sid. 36 upptages ett frågeformulär,
som är afsedt att ifyllas af arbetare, och på flera föregående
sidor finnas frågeformulär, som äro afsedda att ifyllas af arbets¬
givare.
Om man granskar de frågor, arbetarne hafva att besvara, och
med afseende å hvilka bestämts, att svaren icke få meddelas
arbetsgifvarne, skall man finna, att dessa frågor i allmänhet röra
sig om saker, som hafva mera med arbetarens personliga ställning
och angelägenheter att skaffa än med hans aflöning. Frågor af
sistnämnda art förekomma emellertid ock, och det skulle väl
egentligen vara med afseende å dessa, som man skulle kunna
befara origtiga resultat af svaren på grund af bestämmelsen, att
dessa ej få delgifvas arbetsgivaren. Men med afseende å aflöningen
innehåller arbetsgivarens formulär ett vida mera specificeradt
antal frågor. Dertill kommer, såsom äfven visats af undersök¬
ningarna både af den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige
och med afseende å tobaksindustrien, att vid bearbetningen af
dessa uppgifter en mycket stor försigtighet från bearbetarnes sida
iakttagits. Resultatet af det statistiska arbetet måste också blifva
beroende af det sätt, hvarpå de begagna det material, som in¬
kommit. Om man ser till, huru detta skett, finner man af dessa
tabeller, att allt, som rör årsinkomsten — och dermed menas
den kontanta lönen jemte naturaförmåner — blifvit uppstäldt
uteslutande på grund af arbetsgivarens uppgifter utan något som
helst inflytande af de utaf arbetaren lemnade uppgifterna. Detta
har man gjort derför, att arbetsgivarens uppgifter ega handels-
boks vitsord och derför äro mera pålitliga, än arbetarens kunna
vara, hvilken ofta saknar tillräcklig öfverblick och ej heller håller
så noga reda på sina inkomster, att ett fullt korrekt svar kan
gifvas. Tabellerna rörande timpenningsfrågan äro uppstälda dels
efter arbetarnes och dels efter arbetsgifvarnes uppgifter. Men
att några slutsatser med afseende å arbetarnes löneförmåner icke
ansetts med fullt tillfredsställande säkerhet kunna dragas af arbe¬
tarnes uppgifter angående sina inkomster på grund af tim- eller
veckopenning synes af ett uttalande på sid. 131 i undersökningen
af den mekaniska verkstadsindustrien, der det heter: »Med det
nu anförda tro vi oss hafva till fullo ådagalagt, att man vid en
lönestatistisk undersökning, om man vill ernå ett rigtigt resultat
af undersökningen, med den största försigtighet måste upptaga
uppgifterna om storleken af den af verkstadsarbetarne åtnjutna
timpenningen, då denna, såsom ofvan med all tydlighet åskådlig-
göres, ingalunda är egnad att gifva ett korrekt besked om arbe¬
tarnes löneförmåner.» Och likaledes står det i afdelningen om
tobaksindustrien: »Öfvergå vi nu till att något närmare granska
Lördagen den 22 Februari.
13 N:o 12
de uti tabellbilagorna (n:is 21—28) meddelade sifferuppgifter
angående arbetarnes löneförhållanden, torde det vara lämpligt att
först påvisa den brist på öfverensstämmelse, som är rådande
mellan arbetarnes egna uppgifter om storleken af deras vecko¬
inkomst och samma inkomst sådan den gestaltar sig enligt arbets-
gifvarnes aflöningslistor. Till underlättande af en öfverblick utaf
dessa i tab. 21 A. och B. innehållna uppgifter meddelas här
nedan i tab. litt. U. en procentisk sammanställning, hvaraf synes
med all tydlighet framgå, att arbetarne i vissa fall fullt afsigtligt
uppgifvit sig hafva en lägre arbetsförtjenst, än de i sjelfva verket
åtnjutit.» Nu frågas: när materialet behandlas på detta sätt, med
denna försigtighet af dem, som fått sig uppdraget att leda under¬
sökningarne, är det då någon fara i en föreskrift, att arbetarnes
uppgifter skola i vissa delar hemlighållas för arbetsgifvarne ? Jag
tror mig hafva visat, att häruti icke ligger någon fara. Och jag
tror icke man kan säga, att dessa uppgifter, behandlade på ett
sådant sätt, bilda en så osäker och vacklande grund, att man
icke kan bygga vidare på densamma. Men äfven om man i likhet
med statsutskottet skulle anse, att grunden icke är rigtig, frågas:
hvad bär statsutskottet gifvit för ledning för läggande af en annan
grund? Statsutskottet har endast och allenast föreslagit, att vi
skola gifva samma anslag på samma vilkor som hittills. Men
endast om man anser, att undersökningarne hittills på ett i alla
afseenden rigtigt sätt och i rigtig omfattning bedrifvits, bör man
gifva anslag för att fortgå på samma väg som förut. Har man
deremot den uppfattningen, att undersökningarne hädanefter böra
bedrifvas på ett — om ock blott i ett eller annat afseende —
olikartadt sätt mot hittills, borde man låta sig angeläget vara att
bereda medel för en dylik ändrad arbetsmetod. Hvad vilja nu
Kongl. Maj: t och herr Fränekel? Jo, att undersökningarna skola
fortgå och åtgärder vidtagas för ordnandet af en arbetsstatistik,
men icke att undersökningarna skola ovilkorligen fortgå på samma
sätt som hittills, utan ändras, der det hittills följda systemet kan
vara olämpligt. Kongl. Maj:t har trott sig kunna taga steget fullt
ut och föreslagit eu fast organisation, som skulle afhjelpa en hel
del Öl verklaga.de olägenheter. Flen- Fränekel anser, att Riksdagen
bör få kännedom om huru en organisation i sådan rigtning
verkar, innan den fastslås på ordinarie stat. Det vill synas mig,
att med utskottets premisser man borde hafva kommit till endera
af dessa konklusioner. För min egen del är jag fast öfvertygad
om nödvändigheten och nyttan af ett fortsättande och ordnande
af det statistiska arbetet på nu ifrågavarande område, och då jag
äfven i öfrigt i det stora hela är ense med herr Fränekel, tillåter
jag mig vördsamt yrka bifall till hans reservation.
Herr Pettersson: Det hade varit önskvärdt, att den
kongl. proposition, som i denna fråga framlagts för årets Riks-
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
N:o 12. 14
Lördagen den 22 Februari.
Angående <jag. varit så affattad, att den under statsutskottets gransk-
höjning af ning kunnat visa sig mera hållbar; men jag vill påpeka, att
akommers- icke ens den af reservanterna, som velat gå allra längst, nemligen
kollegium, reservanten från Andra Kammaren, herr von Friesen, ansett sig
(Forts.) kunna odeladt tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag. I afseende å re¬
servationerna beder jag få säga, att hans uppfattning tilltalar
mycket mera än den, som fått uttryck i herr Fränckels reser¬
vation, ty den förra vill dock föra in saken på ett fast spår,
ehuru hans förslag har det felet att vilja anvisa de nödiga medlen
endast för ett år framåt, och detta strider mot Riksdagens skrif¬
velse 1898. Uti denna skrifvelse framhölls önskvärdheten af att
anslag till de arbetsstatistiska undersökningarna måtte beredas för
åtminstone två år i sänder, på det att de måtte kunna fortlöpande
pågå utan afbrott eller förryckning. Herr Fränckels reservation
för icke frågan fram till slutlig lösning, och för att på detta sätt
åstadkomma en statistik, skulle en ändring ske i sättet för de nu
pågående undersökningarna. Dessa hafva dock icke visat sig
ofruktbara, utan tvärtom; det har gjorts mycket förtjenstfulla
undersökningar inom fyra yrken, och resultaten af dessa hafva
tid efter annan framlagts i tryck. Kong], Maj:t har nemligen
befalt, att resultaten af granskningen skulle framläggas utan sam¬
band med det officiella statistiska trycket under benämning »arbets-
statistik». Men saken är stor och vidsträckt, och huru den kom¬
mer att verka, beror ytterst på huru primäruppgifterna insamlas;
detta är grunden för det hela, och visar den sig svag och ohåll¬
bar, har statistiken icke något värde. En föregående talare har
nyss talat om sättet för insamlande af dessa primäruppgifter,
genom specialagenter, reseombud etc., och jag vill icke uppehålla
kammaren längre med denna sak; jag instämmer i detta hän¬
seende med herr Wijk.
Jag skall endast be att få tillägga som bevis på huru ringa
ersättningen är för det stora arbete, man väntar af dessa agenter,
att de bäst aflönade af dem skulle åtnjuta ett fast årligt arfvode
af 400 kronor, hvilket arfvode för en del agenter skulle gå ned
ända till 100 kronor. Om man tager i betraktande det störa
program, de hafva att fullfölja, så torde man finna, huru omöjligt
det bör vara, att de för en sådan betalning skola kunna fullgöra
sin uppgift.
I sammanhang härmed kan jag nämna, att, då det för ett
antal år sedan här i Stockholm var fråga om en statistik öfver
arbetslokalernas beskaffenhet, helsovårdsnämnden endast för detta
ändamål begärde ett anslag af 3,000 kronor, således enbart för
denna speciella uppgift ett mångdubbelt högre anslag.
Men om nu dessa specialagenter åtnjuta en liten aflöning, få
de i stället så mycket mera att göra. Och de skola icke allenast
insamla en hel mängd uppgifter från arbetare, utan de skola
äfven, som den siste ärade talaren framhöll, inhemta svar å en
Lördagen den 22 Februari.
15 N:o 12.
hel mängd spörsmål af arbetsgifvarne sjelfva, uppgifter, som ofta
nog synas mig vara alltför vidtgående. När jag bär läste redo¬
görelsen för undersökningarne angående den mekaniska verkstads¬
industrien, fann jag uti densamma en hel mängd saker, som jag
icke kan begripa behöfva släpas med vid en dylik undersökning.
Hvad kan det t. ex. hafva för arbetsstatistiskt intresse att genom
specialagenter taga reda på verkstadstomtens taxeringsvärde?
Brandförsäkringsvärdet, ja, det kan ju så vara, men storleken af
årspremierna, det måste väl vara en sak, som ej hörer dit. • Ar¬
betsgifvarne åläggas eller ombedjas verkligen att utföra en hel
del saker, som för dem äro ganska betungande. Undersöknin¬
garne hafva i vissa delar förts tillbaka ända till år 1874-, hvilket
medfört ett icke ringa arbete med ifyllandet af alla dessa formulär.
Den instruktion, som blifvit utfärdad för de anstälda ombu¬
den, och hvilken jag icke skall besvära kammaren med att läsa
upp, är ock i vissa delar egnad att mötas med betänkligheter.
Bland annat är det här en sak, som Riksdagen aldrig talat
om på ett sådant sätt, som Kong!. Maj:t förestält sig och här
framlagt, nemligen huru affärställningen bör inverka på höjandet
af produktionskostnaderna. Att utaf arbetsgifvarne taga reda på
affärsställningen och den ökning i produktionskostnaderna, den¬
samma kan medgifva, är en ganska vansklig sak. Ty vinst-
andelssystemet hafva vi ännu icke kommit allmännare in på, och
torde det väl vara en frivillig sak mellan arbetsgivare och arbe¬
tare; men huru bra detta system än må vara, och hvad man än
må tänka derom, så innebär det dock icke uteslutande vinst för
arbetarne, utan äfven ett ansvar under tunga tider. Och vi skola
dessutom tänka på ännu en sak. Den störste arbetsgifvaren är
staten med dess kommunikationsverk, inom hvilka arbeta tusen¬
tals personer. Skulle man då äfven tänka sig, att affärsställningen
här skulle blifva afgörande för produktionskostnaderna, så att det
verk, som hade den bästa affärsställningen, skulle få höja sina
produktionskostnader? Man kan lätt tänka sig, hvilka konse-
qvenser detta skulle medföra. Om t. ex. någon komme till chefen
för telegrafverket och sade till honom, som ju drifvit upp sitt
verk till en lysande affärsställning, att nu vore inkomsterna så
stora, att produktionskostnaderna borde höjas, hvad tro herrarne
han skulle säga om en sådan åtgärd som den att på grund häraf
höja lönen för de lägst aflönade telefonisterna — då ju det egent¬
ligen är telefonväsendet, som gör de goda affärerna —under det
att vid sjelfva telegrafverket, som ju bär sig jemförelsevis mindre
väl, i stället kanske indragningar skulle behöfva göras. Med detta
tänkta exempel har jag endast velat visa, huru betänklig denna
punkt är.
Vidare finnas här upptagna en hel mängd frågor, som redan
besvaras af yrkesinspektörerna och af helsovårdsnämnderna, såsom
fallande under deras myndighet.
Angående
höjning af
andaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
is:a 12. 16
Lördagen den 22 Februari.
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
lcollcgium.
(Forts.)
Derest nu utskottets förslag bifalles, synes mig intet som
helst hinder böra möta för att Kongl. Maj:t redan nästa år skall
kunna förelägga Riksdagen ett förslag till en första organisation
af denna statistik. I år har dock denna fråga af utskottet icke
kunnat föras längre, men det hindrar icke, att det beviljade
anslaget — i betraktande af den frihet, som gifvits åt detsamma
— bör kunna disponeras på ett sådant sätt, att man verkligen
kommer till något resultat. Ty det vilja vi alla ernå. Men, som
sagdt, redan till nästa år böra vi af Kongl. Maj:t kunna vänta
ett nytt förslag till en första organisation af arbetsstatistiken,
enligt hvad jag vill hoppas, i öfvensstämmelse med herr von
Friesens reservation. Men då Riksdagen år 1896 skref, att
Kongl. Maj:ts förslag icke kunde antagas, derför att det syntes
Riksdagen vara allt för vidt omfattande och sväfvande, och
Kongl. Maj:t nu i år sagt sig hafva återkommit med ungefär
samma förslag, tror jag för min del, att utskottet gjort rätt, som
icke ansett sig böra gå längre än att föreslå Riksdagen svara
Kongl. Maj:t på samma sätt som år 1896.
På nu anförda skäl ber jag få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Åkerman: Jag delar fullkomligt de tvenne talares
åsigt, hvilka hafva framhållit, att utskottets motivering och det
resultat, hvartill utskottet i denna fråga kommit, icke alls svara
mot hvarandra, utan att man bort vänta en helt annan kläm efter
den framstälda motiveringen.
Den ärade representanten på norrköpingsbänken har också
redan framhållit tvenne möjligheter till andra klämmar, som han
ansett svara mot motiveringen, nemligen antingen att den af
Kongl. Maj:t föreslagna organisationen skulle ställas på extra stat,
för att behörigen omfattande försök måtte kunna anställas, eller
också att en inskränkning göres i samma rigtning och liknande
den, herr Fränekel föreslagit i sin reservation. Det finnes dock
enligt mitt förmenande äfven en annan kläm, hvilken på grund
af den framstälda motiveringen — särskilt såsom den af den
sista ärade talaren utvecklats — synes mig hafva varit minst lika
naturlig, nemligen rent afslag på fortsättandet af de arbetsstatistiska
undersökningarne.
När utskottet framhållit, att vår sexåriga erfarenhet icke
kan gifva anledning att fastslå den af Kongl. Maj:t begärda staten
för en arbetsstatistisk byrå, men ändock föreslå undersökningarnes
fortsättande på samma sätt som hittills, synes mig här föreligga
den största motsats mellan slutledning och motiver, man gerna
kan tänka sig.
Om utskottet kunnat visa, att det sätt, hvarpå ledningen af
dessa nu på sjette året fortsatta försöksundersökningar utöfvats,
varit dåligt, ja, då hade det varit en annan sak, ty i sådan hän-
Lördagen den 22 Februari.
17 N:o 12.
delse hade man ju kunnat vänta sig, att äfven med fullföljande
af samma system undersökningarne under en bättre ledning skulle
kunna komma att gifva ett tillfredsställande resultat. Men någon
anmärkning mot ledningen har utskottet icke ens antydt, något,
som utskottet också svårligen kunnat göra, då det inom den sta¬
tistiska litteraturen — såväl den svenska som den utländska —
endast vankats beröm, åtminstone för de undersökningar, som
utförts från och med år 1898.
Under sådana förhållanden måste det väl vara uti andra om¬
ständigheter, man har att söka anledningen till, att dessa under¬
sökningar, enligt hvad utskottet säger, icke varit af den genom¬
gripande beskaffenhet, att man derpå kan grunda ett omdöme om
den utvidgning, som bör ske. Ja, för att resultaten skola blifva
af en mera genomgripande beskaffenhet, är det, enligt mitt för¬
menande, alldeles nödvändigt, att större anslag beviljas och att
det erhålles en större fasthet uti det hela. Ty så länge dessa
undersökningar måste inskränkas till att endast omfatta det ena
yrket efter det andra, utan att man får inlåta sig på en arbets-
statistik i behörig omfattning, kunna icke vidare grunder erhållas
för bedömande af, huru en sådan mera omfattande verksamhet
kunde komma att verka. Det är också derför här redan blifvit
framhållet, att resultaten ju böra blifva helt andra, om man nu
på extra stat beviljar antingen det anslag, som Kongl. Maj:t begärt,
eller ock ett något mindre sådant, i enlighet med herr Fränckels
reservation.
Det finnes dock, som sagdt, ännu en tredje utväg, nemligen
att göra slut på alltsammans. Om utskottet icke anser, att arbets-
statistiken är värd mera än 10,000 kronor om året, och erfaren¬
heten visat, att man med ett sådant anslag icke kan ernå ett
skäligt resultat, får man väl draga in hela anslaget och dermed
till framtiden uppskjuta frågan om arbetsstatistiken. Sverige
skulle visserligen derigenom taga afstånd från uppfattningen uti
snart sagdt alla andra länder, der man funnit det vara nödvändigt
att hafva en sådan arbetsstatistik. Men till dess att landet anser
sig hafva råd att betala skäliga medel, för att en sådan arbets¬
statistik skall kunna utföras, anser jag det icke vara värdt att
vidare fortsätta på en väg, som, enligt utskottets åsigt, icke visat
sig vara så tillfredsställande, att man på dess grund kan bygga
en vidare utveckling.
Medan jag har ordet, vill jag särskildt beröra ett par saker.
Det har framhållits, att det skulle ligga något hemlighetsmakeri
uti det sätt, hvarpå dessa undersökningar utföras. Jag ber emeller¬
tid få påpeka, att undersökningarnes ledare alldeles öppet och
tydligt framhållit förekomsten uti instruktionen af den bestäm¬
melse, som blifvit klandrad. Det heter nemligen på sid. 49 uti
den senast utkomna redogörelsen (Arbetsstatistik 111): »Slutligen
torde det böra omnämnas, att uti den af undertecknad för agen-
Första Kammarens Prål. 1903. N:o 12. 2
Angående
höjning af
anslaget till
kommers-
kollegium.
(Forts.)
N:o 12. 18
Lördagen den 22 Februari.
Angående terna utfärdade instruktion varit dem uttryckligen föreskrifvet att
höjning af icke under några förhållanden låta de af arbetarne lemnade upp-
kommers- giter komma under arbetsgitvares, verkmästares eller andras
kollegium, ögon». Det hemlighetsfulla ligger således icke deruti, att arbets-
(Forts.) ledaren skulle inför allmänheten på något sätt hafva sökt sticka
under stolen med, att han utfärdat en sådan instruktion, utan
han har tvärtom alldeles tydligt påpekat, att en sådan har gifvits.
Skulle i stället talet om hemlighetsmakeri få tolkas så, att
det hemlighetsfulla skulle bestå deruti, att arbetsgifvarne icke få
se hvad arbetarne hafva att meddela, så skall jag be att få om¬
nämna, hvarför en sådan bestämmelse träffats. Saken var den,
att det under den första undersökningen, år 1897, uppstod ett
fasligt väsen, enär det påstods, att arbetarne vid tvenne bagerier
hade uppkallats af agenterna för att i närvaro af bagaren sjelf
eller hans verkmästare lemna svar på de frågor, som formulären
innehöllo. Det blef då ett skri uti den liberala och radikala
pressen, hvarvid förklarades, att det ju icke fans någon möjlighet
för arbetare, som icke ville riskera sina platser, att öppet gifva
svar på frågorna i formuläret, samt att de ju för sin existens
voro nödsakade att svara så, som arbetsgifvarne önskade.
Jag lemnar nu derhän, om frågeformulären för de senaste
undersökningarne, för hvilka formulärs innehåll den ärade talaren
på norrköpingsbänken redan redogjort, verkligen äro af en sådan
beskaffenhet, att arbetarne i allmänhet behöfva känna sig ofria,
äfven om deras besvarande skulle ske uti arbetsgifvarnes närvaro.
Dock förekommer uti dem en fråga, som onekligen måste med-
gifvas vara sådan, att arbetarne beträffande densamma nog icke
vilja afgifva ett sanningsenligt svar, derest den framställes i arbets-
gifvarens närvaro, nemligen frågan om medlemskap i fackförening,
då det ju nemligen vid en del verkstäder är påbjudet, att man
icke vill hafva andra arbetare än sådana, som icke äro medlemmar
af fackförening. En arbetare vid en dylik verkstad, som svarade
ja på en dylik fråga, skulle antagligen, derest svaren finge gran¬
skas af arbetsgivare!!, blifva afskedad. Men icke i all verlden
skola väl dessa arbetsstatistiska undersökningar tjenstgöra såsom
ett slags inqvisition för arbetsgifvarnes räkning till utrönande
exempelvis af, hvilka af deras arbetare som äro fackförenings¬
medlemmar. Detta är en sak, som arbetsgifvarne sjelfva få taga
reda på. Jag kan å andra sidan ej finna, hvilken olägenhet det
kan medföra för en arbetsgivare, att den statistiska utredningen
i all tysthet får kännedom om, att en eller annan af hans arbetare
äro medlemmar af fackförening, ehuru han uttryckt en önskan
om, att de ej skola vara det.
Efter mitt förmenande skulle för öfrigt följden af detta på¬
buds borttagande — påbudet om uppgifternas afgifvande i enrum,
fritt och utan påtryckning från arbetsgifvarnes sida — blifva den,
att fackföreningame helt enkelt genast skulle utfärda en ukas, att
Lördagen den 22 Februari.
19 N:0 12.
arbetarne icke borde afgifva svar å de till dem framstälda spörs¬
målen, och derigenom hade man åter igen gifvit en anledning till,
att det blefve slut på hela härligheten. De för arbetarne afsedda
frågeformulären beröra nästan uteslutande sådana frågor, som
endast af arbetarne sjelfva kunna besvaras, med undantag likväl
af inkomsten eller aflöningen; men det har här i dag redan blifvit
tydligt och fullständigt framhållet, att de, som behandlat dessa upp¬
gifter, alldeles icke fästat hufvudsakligt afseende vid arbetarnes
uppgifter rörande arbetsförtjensten, utan att det tvärtom är de af
arbetsgifvarne lemnade uppgifterna angående arbetarnes vecko¬
inkomster, som legat till grund för redogörelsen för arbetarnes
inkomster. För min del får jag säga, det jag anser, att om man
fortsätter att samla uppgifter äfven af arbetarne och på detta sätt
kan offentligen framlägga bevis för, huru väsentligt arbetarne
underskatta eller huru origtigt de uppgifva sina inkomster, skall
detta snarare lända arbetsgifvarne till gagn än till skada. Eller
skall ej den mot arbetsgifvarne fiendtliga pressen förlora ett starkt
stöd, när det visas officielt, att arbetarnes uppgifter om sina in¬
komster icke äro sanningsenliga, utan att de uppgifna inkomsterna
väsentligen understiga hvad arbetarne bevisligen enligt aflönings-
listorna hafva utfått? I nyss åberopade »Undersökning om den
mekaniska verkstadsindustrien i Sverige» är på ett ställe — sidan
130 — anfördt, hurusom arbetarne påstått, att det endast vore
1,6 procent af dem, som hade 40 öre och derutöfver i timmen,
under det att de af arbetsgifvarne lemnade aflöningslistorna utvisa,
att öfver 16 procent hafva sådan inkomst. En dylik redogörelse
anser jag gifvetvis lända arbetsgifvarne till fördel. De kunna ju
derigenom faktiskt få bevis för, hurusom arbetarnes till de för
dem partiska tidningarne lemnade uppgifter om arbetsförtjensten
äro origtiga och upptaga för låga belopp.
Af nu anförda skål kan jag ej finna det ligga någon fara i
bestämmelsen, att arbetsgifvarne icke skola få del af hvad arbe¬
tarne uppgifva till svar å frågeformulären, när dessa äro så be¬
skedligt affattade och bearbetas på sådant sätt, som hittills varit
fallet. Tvärtom synes det mig vara alldeles nödvändigt, att
arbetarne utan någon påtryckning få afgifva dessa svar.
Hvad nu sjelfva saken angår, så kan jag på det hela taget
ej förvåna mig så mycket öfver, att utskottet ansett, att en till¬
räcklig erfarenhet hittills icke vunnits för att alldeles fastslå
frågan om arbetsstatistiken genom att sätta den å ordinarie stat,
men önskligt hade dock varit, att ett större belopp än det af herr
Fränekel föreslagna hade blifvit af någon föreslaget. Härom kan
ju dock nu ej blifva fråga, utan jag måste inskränka mig till att
instämma med herr Fränekel uti hans yrkande, detta dock under
förutsättning, att min uppfattning af herr Fräne,kels yrkande är
rigtig, nemligen att de af honom föreslagna 20,000 kronor ej äro
afsedda för två år, utan för ett år, så att man kan blifva i ti 11 -
Angående
höjning af
anslaget till
kom mers-
kollcgium.
(Forts.)
N:o 12. 20
Angående
höjning af
anslaget till
kommers^
Tcollegium.
(Forts.)
Lördagen den 22 Februari.
fälle att gifva undersökningarna under år 1903 en väsentligt annan
omfattning än hittills. Hvad som dervid kunde blifva öfver, skulle
ingå i 1904 års stat tillika med det tillägg, som bör förutsättas
blifva beviljadt. Skulle åter ett sådant tillägg af nästa Riksdag
icke beviljas, då vore allt slut. Under förutsättning, att denna
min uppfattning är rigtig, ber jag att få yrka bifall till herr
Fränckels reservation.
Herr Fränekel: Jag har blifvit uppkallad af några ord i
kapten Petterssons yttrande. Han sade, att med fästadt afseende
derå, att Riksdagen år 1896 gifvit Kongl. Maj:t det svar, att under¬
sökningarna borde göras försöksvis, så borde Riksdagen äfven
gifva samma svar år 1902. Jag hemställer till herrarne, huruvida
detta kan vara ett giltigt skäl. Är det icke snarare ett skäl för
att tillmötesgå Kongl. Maj:ts önskan att anordna en fastare organi-
tion, då nu sex års erfarenhet vunnits och det dessutom i betän¬
kandet tydligt visats, att sådana specialundersökningar, som hittills
verkstälts, icke vidare vore af synnerligt gagn. Är det verkligen
så, att kammaren vill vidhålla sin år 1893 uttalade önskan, att
med dessa arbetsstatiska undersökningar skulle vinnas det målet,
att man derigenom skulle få en inblick i, huru arbetaren här i
landet lefver, så kan jag icke finna annat, än att tidpunkten nu
är inne att organisera dessa undersökningar och att använda de
medel, som anslås, på ett för saken nyttigare och lämpligare sätt.
Till herr Åkerman ber jag att få säga, att såsom min reserva¬
tion är formulerad, afser den ett anslag för år 1903, ehuru den
affattats på samma sätt som utskottets hemställan, eller att. öfver-
blifna omedel äfven må användas under 1904; och hoppas jag, att
herr Åkerman äfven efter denna min förklaring vill instämma i
min reservation, till hvilken jag fortfarande yrkar bifall.
Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att som föreliggande punkt omfattade två moment
samt särskilda yrkanden blifvit framstälda angående mom. b),
under det att deremot i afseende på mom. a) endast yrkats bifall
till utskottets hemställan, propositioner komme att göras be¬
träffande hvartdera momentet för sig. På derefter gjord proposi¬
tion bifölls utskottets hemställan i mom. a).
Vidare yttrade herr talmannen, att i afseende å mom. b)
yrkats, dels att hvad utskottet hemstält skulle bifallas, dels ock,
af herr Fränekel, att kammaren skulle afslå utskottets hemställan
och bifalla det förslag, som innefattades i den af honom vid
punkten afgifna reservation.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner jemlikt dessa
båda yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med öfvervägande ja besvarad.
Lördagen den 22 Februari.
21 N:o 12.
Herr Fränekel begärde votering, i anledning hvaraf upp¬
sattes, justerades och anslogs en voteringsproposition af följande
lydelse:
Den, som bifaller hvad statsutskottet hemstält i punkten 3 b)
af sitt utlåtande n:o 8, röstar
Jäj
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, afslås utskottets hemställan och bifalles det för¬
slag, som innefattas i den af herr Fränekel vid punkten afgifna
reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 75;
Nej — 39.
Punkterna 4—13.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkten 14.
Herr statsrådet grefve Wachtmeister: Länsresidenset i
Visby åtnjuter sedan gammalt det anseendet att vara det utan
gensägelse sämsta i Sverige. Det är sammanbygdt till en länga
med en annan byggnad, som inrymmer landsstatens lokaler. Den
delen af byggnaden är af något solidare beskaffenhet, Den är
visserligen icke idealet för en landsstatsbyggnad den heller, men
den är dock fortfarande i fullt användbart skick. Men så mycket
sämre är sjelfva residenset. Det har uppgifvits, ehuru jag icke
är i tillfälle att konstatera, om denna uppgift är fullt historiskt
rigtig, att det ursprungligen varit en kalklada. Säkert är, att
dess beskaffenhet ingalunda motsäger detta dess ursprung. Då
landshöfdingsskifte i fjol egde rum och den nye landshöfdingen
skulle tillträda sin bostad, befans densamma i synnerligen skröpligt
skick. Den var icke bättre skyddad mot köld och blåst, än att
det blåste tvärs igenom rummen. I större delen af våningen
voro rummen mycket låga. Med undantag för salen och salongen,
hvilka förut höjts, varierade höjden mellan 2.78—2.80 meter.
Dessutom voro rummen få till antalet och så disponerade, att
Ifrågasatt
tillbyggnad
till länsresi¬
denset i Visby.
N:o 12.
22
Lördagen den 22 Februari.
Ifrågasatt när man trädde in, kom man först in i salongen, som upptog hela
till ^1'ä/hsrest husets bredd och hade fönster åt båda sidor. Innanför detta rum låg
denset i Visby, sängkammaren och ytterligare innanför denna landshöfdingens rum.
(Forts.) Således måste man passera sängkammaren för att komma in till
landshöfdingen, och från sängkammaren kunde man ej komma ut
till trappnedgången annat än genom salongen. Landshöfdingen
kunde naturligtvis ej finna sig med en så beskaffad boställsvåning.
Frågan blef då, huru man skulle ställa det för att få det bättre.
Huset är så dåligt, att den frågan naturligen måste uppstå, om
det kunde vara skäl att vidmakthålla ett sådant hus, och om ej
öfvervägande skäl fastmera talade för att söka skaffa ett alldeles
nytt. Men detta skulle naturligtvis kräfva mycket betydliga
kostnader, och dertill kom den omständigheten, att det visat sig
absolut omöjligt för landshöfdingen att få en våning i Visby utom
residenset, och då eu ny residensbyggnad ej kunde uppföras på
kortare tid än liera år, skulle landshöfdingen åtminstone under större
delen af den tiden blifva nödgad att bo på hotell. Den utvägen
valdes då att reparera residenset, och uti planen ingick äfven att
framdeles vinna en tillbyggnad på gafveln. Genom nämnda
reparation, som blef rätt dyrbar, har man vunnit, att ytterväggarna
blifvit tätade, så att de utestänga kyla och drag, samt att den
delen af våningen, som förut icke var höjd, numera blifvit det.
Men det felet återstår naturligtvis, att våningen är alldeles för
liten och att rummen ligga mycket illa till. I boställsvåningen,
sådan den nu är anordnad, finnes först en matsal, som är ganska
liten; innanför denna ligger salongen, som är rätt stor och, som
jag förut nämnt, upptager husets hela bredd. Men innanför salongen
finnas endast tre rum, nemligen en sängkammare och ytterligare
ett rum, som jag tror, att landshöfdingen kommer att använda,
och dessutom ett, som blifvit utvidgadt och användes till sällskaps¬
rum. Ytterligare finnas två små rum på vinden, som man tänkte
sammanslå till ett, men som fortfarande bibehållits såsom två och
användas till barnkammare. På Hedra bottnen är köket, som är
ytterst obetydligt, likasom inredningen i öfrigt af denna botten¬
våning är ytterligt otillfredsställande.
Afsigten vore nu att i en tillbyggnad få ett nytt kök och att
få de egentliga bostadsrummen, d. v. s. sängkammaren och barn¬
kammare, förlagda dit, så att rummen innanför salongen skulle
kunna användas såsom sällskapsrum.
Nu säger utskottet, att den nuvarande bostadslägenheten bör
efter den reparation, som blifvit verkstäld, kunna antagas vara i
det skick, att den utan allt för stora olägenheter torde kunna
under någon tid tagas i bruk. Ja, men äfven om landshöfdingen
någon tid kan bo der, så är våningen, såsom herrarne torde finna,
ytterst otillfredsställande, och då eu tillbyggnad sådan som den
nu föreslagna kräfver en tid af tre år, dröjer det ganska länge
för landshöfdingen, innan han får sin våning i tillfredsställande
Lördagen den 22 Februari. 23
skick, äfven om tillbyggnaden skulle nu beslutas, och naturligtvis
ännu längre, om dermed skall anstå till någon nu icke unp-
gifven tid.
Jag tager mig friheten att yrka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position.
Herr Wijk: Jag kan till fullo instämma i det uttalande,
som gjordes från ministerbänken, nemligen att bostaden för lands-
höfdingen i Visby är mycket otillfredsställande, obeqväm och i
afseende å utrymmet ganska inskränkt. Den föreslagna tillbygg¬
naden är således nog af behofvet påkallad. Men under det att
denna fråga var föremål för behandling inom utskottet, fick man
kännedom om, att embetslokalerna både för landskansliet och
landskontoret lära vara ytterst otidsenliga. I undre våningen äro
rummen endast fyra alnar höga, och efter hvad vi kunde finna
af ritningar, äro landssekreterarens och landskamrerarens rum 11/2
alnar i den ena och 4x/2 alnar i den andra rigtningen. Man för¬
vånade sig öfver en sådan förnöjsamhet i afseende å embets-
lokaler, men då man såg efter i statskalendern, fann man sanno¬
lika förklaringen deri, att flera af tjenstemännen hunnit den ålder,
då man icke gerna rubbas i invanda förhållanden. Detta gjorde
emellertid, att man kom på den tanken att taga frågan i hela
dess vidd under öfvervägande. Man har således ingalunda ansett,
att icke residenset behöfver utvidgas. Man föreslog då, att man
skulle se till, huruvida ej behofvet af lämpliga embetslokaler
skulle kunna fyllas genom att rifva och bygga på den gamla
grunden eller, om detta icke vore lämpligt, huruvida det ej vore
mera ekonomiskt uppföra helt ny byggnad. Dessutom upplystes
det, att det fans en byggnad, tillhörande staten, som möjligen
kunde med omändring lämpa sig till residens och embets¬
lokaler.
Det var dessa skäl, som gjorde, att man ansåg sig böra af¬
styrka framställningen i år. Jag kan visserligen instämma med
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet, att det är
ganska obehagligt för landshöfdingen i Visby, att dröjsmålet med
anordnandet af en bättre bostad för honom på detta sätt förlänges
ännu ett år, men vi få väl dock se på, hvad som i detta fall är
för staten mest ekonomiskt och lämpligt. Det är på dessa skäl,
som jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade herr talmannen,
att i afseende på förevarande punkt yrkats, dels att hvad utskottet
hemstält skulle bifallas, dels ock att kammaren, med afslag å
utskottets hemställan, måtte bifalla Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.
N:o 12.
Ifrågnsatt
tillbyggnad
till länsresi¬
denset i Visby.
(Forts.)
N:o 12. 24
Lördagen den 22 Februari.
Härefter gjordes propositioner jemlikt dessa yrkanden, och
förklarades propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med öfvervägande ja besvarad.
Punkterna 15—23.
Hvad utskottet hemstält bifölls.
Punkterna 21 och 25.
Lades till handlingarna.
Vid förnyad föredragning af statsutskottets den 19 och 21
innevarande februari bordlagda utlåtande n:o 25, i anledning af
Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af vissa till krono-
parken Tönnersjöheden i Hallands län hörande inegoområden,
biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.
Vid förnyad föredragning af dels lagutskottets den 19 och
21 i denna månad bordlagda utlåtanden:
n:o 10, i anledning af väckt motion angående införande i
konkurslagen af viss bestämmelse rörande förvaltningen af konkurs-
gäldenärs egendom, och
n:o 11, i anledning af väckt motion om förklaring af 7 kap.
3 § strafflagen,
dels ock samma utskotts den 18 och 19 i nämnda månad
bordlagda utlåtande n:o 9, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 11 kap., 15 och 18 kap. 15 § strafflagen,
biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.
Vid föredragning af Kongl. Maj:ts under sammanträdet af-
lemnade nådiga proposition till Riksdagen, angående folkskole¬
lärares rätt till ålderstillägg, blef denna proposition på begäran
bordlagd.
25 N:o 12.
Lördagen den 22 Februari.
Upplästes ett ingifvet läkareintyg af följande lydelse:
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, herr bruks¬
patron E. G. Boström är af sjukdom (influenza) tills vidare för¬
hindrad att bevista Riksdagens sammanträden, intygas.
Stockholm den 22 februari 1902.
F. W. Warfvinge,
med. d:r.
Justerades tre protokollsutdrag för denna dag, hvarefter
kammaren åtskildes kl. 12,54 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Första Kammarens Frat. 1902. N:o 12.
3
N:o 12. 26
Tisdagen den 25 Februari.
Tisdagen den 25 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2,30 e. m.
Justerades protokollet för den 18 i denna månad.
Anmäldes och bordlädes
lagutskottets utlåtanden:
n:o 12, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående lagstiftning i syfte att ack ordsförhandling till
undvikande af konkurs måtte erhålla offentligt skydd och kontroll;
n:o 18, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af
60 § konkurslagen;
n:o 14, med föranledande af kamrarnes skiljaktiga beslut i
fråga om lagutskottets utlåtande n:o 5 i anledning af väckta
motioner om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående föreskrifter
rörande fartygs sjöduglighet m. m.;
n:o 15, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t angående förvandlingen af böter i fall af bristande tillgång
till deras gäldande; och
n:o 16, i anledning af väckt motion om ändring af 61 § i
förordningen om landsting den 21 mars 1862; äfvensom
Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, angående
skrifvelse till Konungen i fråga om afskaffande af de s. k. för¬
beredande examina såsom vilkor för rätten att aflägga juridiska
examina.
Upplästes och godkändes statsutskottets förslag
dels till Riksdagens skrifvelser till Konungen:
n:o 4, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående bevil¬
jande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar; och
n:o 5, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring samt till bro- och hamnbyggnader m. m.,
Tisdagen den 25 Februari.
27 N:o 12.
dels ock till Riksdagens skrifvelse n:o 6, till fullmäktige i
riksgäldskontoret, angående riksgäldskontorets förvaltning under
den tid, som förflutit sedan ansvarsfrihet senast tillerkändes full¬
mäktige i nämnda kontor.
Upplästes och godkändes sammansatta stats- och banko¬
utskottets förslag till Riksdagens skrifvelser:
n:o 7, till fullmäktige i riksgäldskontoret, i anledning af verk¬
stad granskning af fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i
riksgäldskontoret åtgärder för utförande af det dem gemensamt
lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeandsholmen af
riksdags- och riksbankshus, samt
n:o 8, till fullmäktige i riksbanken, i samma ämne.
Upplästes och godkändes Riksdagens kanslis förslag
dels till Riksdagens skrifvelse n:o 1, till Konungen, angående
val af Riksdagens justitieombudsman och hans efterträdare,
dels ock till Riksdagens förordnanden:
n:o 2, för häradshöfdingen m. m. O. Berger att vara Riks¬
dagens justitieombudsman, samt
n:o 8, för revisionssekreteraren m. m. C. E. Leijonmarck att vara
Riksdagens justitieombudsmans efterträdare.
Föredrogs och hänvisades till lagutskottet Kongl. Maj:ts den
22 innevarande månad bordlagda nådiga proposition till Riksdagen
angående folkskolelärares rätt till ålderstillägg.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 22 innevarande februari bordlagda utlåtanden n:is
26 och 27.
Vid föredragning af bevillningsutskottets den 22 i denna
månad bordlagda memorial n:o 5, i anledning af kamrarnes skilj¬
aktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande n:o 2 i
anledning af väckt motion om tullfrihet för icke rökt fläsk, god¬
kändes den i memorialet föreslagna voteringspropositionen.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande bevillnings¬
utskottets den 22 innevarande februari bordlagda memorial n:o 6,
N:o 12. 28
Tisdagen den 25 Februari.
i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande punkterna 2:o)
och 3:o) af bevillningsutskottets betänkande n:o 1 angående vissa
delar af tullbevillningen.
Punkten 1.
Den föreslagna voteringspropositionen godkändes.
Punkten 2.
Utskottets hemställan i första delen af punkten bifölls.
Derjemte beslöt kammaren att under den af utskottet angifna
förutsättning godkänna den af utskottet föreslagna voterings¬
proposition.
Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
bevillningsutskottets den 22 i denna månad bordlagda betänkanden
n:is 7—10.
Justerades fem protokollsutdrag för denna dag.
På framställning af herr talmannen beslöts, att de under
sammanträdet första gången bordlagda ärendena skulle sättas
främst bland betänkandena på föredragningslistan till morgon¬
dagens sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 2,48 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1902,