RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1302. Andra Kammaren. M:o 9,
Tisdagen den 11 februari.
Kl. 1/2 3. e. in.
§ 1.
Justerades protokollet för den 4 innevarande februari.
§ 2.
Herr statsrådet m. in. A. A. L. Palander aflemnade Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående ändring i grunderna för pensioneringen af arméns befäl
och underbefäl med vederlikar; och
angående tillämpning å personal vid flottans marinläkarekår
samt å läkare vid kustartilleriet af grunderna för pensionering af
flottans befäl och underbefäl med vederlikar m. m.
De kongl. propositionerna bordlädes.
§ 3.
Upplästes två till kammaren inkomna, så lydande protokoll:
År 1902 den 8 februari sammanträdde kamrarnes valmän för
att utse Riksdagens justitieombudsman; och befunnos, efter valförrätt¬
ningens slut, rösterna hafva utfallit sålunda:
heri; häradshöfdingen Ossian Berger med samtliga afgifna eller
47 röster, i följd hvaraf herr häradshöfdingen Ossian Berger blifvit
till Riksdagens justitieombudsman utsedd.
,). Johansson. C. P. af Burén.
N. Fosser. Oscar Larsson.
År 1902 den 8 februari sammanträdde kamrarnes valmän för
att utse den man, som skall efterträda Riksdagens justitieombuds¬
man, i fall han, innan nästa lagtima Riksdag anstalt nytt val af
justitieombudsman, skulle med döden afgå, samt utöfva embetet under
Andra Kammarens Prål. 1902. N:o 9. 1
N:o 9.
Tisdagen den 11 Februari.
den tid, justitieombudsmannen kan vara af svår sjukdom eller annat
laga förfall derifrån hindrad; och befunnos, efter valföiTättningens
slut, rösterna hafva utfallit sålunda:
herr revisionssekreteraren Carl Evald Leijonmarck med samtliga
afgifna eller 47 röster, i följd hvaraf herr revisionssekreteraren Carl
Evald Leijonmarck blifvit utsedd till justitieombudsmannens efter¬
trädare.
Jemte det protokollen lades till handlingarne, beslöt kammaren,
att underrättelse om de sålunda försiggångna valen skulle meddelas
Riksdagens kanslideputerade med anmodan till dem att låta uppsätta
och till kamrarne ingifva förslag till såväl förordnanden för de valde
som skrifvelse till Konungen med anmälan om de verkstälda valen.
Föredrogs för remiss till utskott Kongl. Maj:ts å kammarens
bord hvilande proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
5 kap. 1, 2, 8 och 6 §§ strafflagen, till lag angående verkställighet
af domstols förordnande om tvångsuppfostran samt till lag, inne¬
fattande vissa bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande
minderårige.
I sammanhang härmed lät herr talmannen uppläsa ett från
Första Kammaren ankommet protokollsutdrag, n:o 48, med inbjud¬
ning till Andra Kammaren att förena sig med Första Kammaren i
dess beslut, att ett särskildt utskott, bestående af fjorton ledamöter,
sju från hvardera kammaren, skulle tillsättas för behandling af ifråga¬
varande proposition äfvensom af Kongl. Maj:ts proposition angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn.
Sedan berörda protokollsutdrag blifvit uppläst, begärdes ordet af
Herr vice talmannen Swartling, som yttrade: Jag ber att få
hemställa, att Andra Kammaren måtte antaga den af Första Kam¬
maren nu gjorda inbjudningen angående tillsättande af det föreslagna
utskottet, men på samma gång vill jag föreslå, att antalet supple¬
anter måtte, i likhet med hvad som brukar vara vanligt, bestämmas
till samma antal som de ordinarie ledamöternas, således i detta fall
till sju.
Hvad herr vice talmannen föreslagit blef af kammaren bifallet;
hvarefter den nu föredragna propositionen hänvisades till det af
Riksdagen sålunda beslutade särskilda utskottet n:o 2.
Kongl. Maj:ts härefter föredragna proposition om upplåtande af
vissa delar af kronodomänen Bona till en tvångsuppfostringsanstalt
öfverlemnades till statsutskottet.
J. Johansson.
N. Fosser.
C. P. af Buren.
Oscar Larsson.
§ 4.
3
N:o 9.
Tisdagen den 11 Februari.
Slutligen föredrogs Kongl. Maj:ts proposition angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn, hvilken propo¬
sition i enlighet med kammarens här ofvan antecknade beslut hän¬
visades till Riksdagens särskilda utskott n:o 2.
§ 5-
Vidare föredrogs och hänvisades till kammarens tillfälliga utskott
n:o 3 herr K. F. G. Almqvists vid kammarens senaste sammanträde
aflemnade motion, n:o 153.
§ 6.
Föredrogos, men bordlädes åter bevillningsutskottets betänkande
n:o 1 samt lagutskottets utlåtanden n:is 4 och 5.
§ 7.
Härefter föredrogs Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts
memorial n:o 1, med anledning af remiss från Andra Kammaren af
en utaf herr E. 0. V. Wavrinsky väckt motion, n:o 2, i hvilket
memorial utskottet hemstält, att berörda motion, som till utskottet
hänvisats, finge till Andra Kammaren återlemnas.
Utskottets hemställan bifölls, och beslöt kammaren, att ifråga¬
varande motion skulle öfverlemnas till lagutskottets behandling.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades herr C. H. Björck
under tre dagar från och med den 13 innevarande februari.
§ 9.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2.5 o e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
N:o 9.
4
Svar å inter¬
pellation.
Onsdagen den 12 Februari.
Onsdagen den 12 februari.
Kl. 11 f. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 5 innevarande februari.
§ 2.
Herr statsrådet m. in. J. E. von Krusenstjerna aflemnade Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
angående pension åt konamissionslandtmätaren i Örebro län Carl
August Andersson;
angående pension å allmänna indragningsstaten åt landskanslisten
i Malmöhus län A. M. E. Lauriér; och
angående ny tariff å taran för inkommande utländska varor.
De kongl. propositionerna bordlädes.
§ 3.
Ordet lemnades på begäran till hans excellens herr statsministern
friherre von Offer, som yttrade:
Herr grefve och talman, mine herrar!
Kammaren har medgifvit sin ledamot hen- A. Hedin att till mig
framställa följande spörsmål:
»År det möjligt att genom aftal, som kunna erhålla lagligt
bindande giltighet utan Kongl. Maj:ts och Riksdagens samtycke, större
eller mindre del af malmfälten i Norrbotten öfvergå i främmande
undersåtars ego?
Eller finnes lagligt och fullt verksamt medel att förekomma,
sådan olycka, och är det Eders excellens’ åsigt, att såsom ett sådant
medel ingalunda kan betraktas lagstadgandet, att utländing ej utan
Kongl. Maj:ts tillstånd må idka grufdrift här i landet?
Anser sig Kongl. Maj:t kunna under alla förhållanden, hvilken
stats undersåtar än komme att förvärfva malmfält i Norrbotten, med
behörig verkan använda sin förbudsrätt?
Derest Kongl. Maj:t icke eger tillräckliga medel att förekomma
den angifna eventualiteten, är det då Konungens rådgifvares afsigt
att tillstyrka Kongl. Maj:t att begära Riksdagens medverkan?
Och är det Eders excellens’ och öfriga rådgifvares afsigt att
tillstyrka Kongl. Maj:ts ingripande så tidigt, att, om genom svensk
mans förfarande utländingar förmås att inlåta sig i ett företag, som
mot ett oomtvisteligen lagligt veto från svenska statens sida ej kan
N:o 9.
' Onsdagen den 12 Februari. 5
vinna sin fullbordan, förhandlingar och överenskommelser härom ej
må hafva så långt fortskridit, att det, trots det att svenska statens
formella rätt är ostridig, kan blifva med stor svårighet förenadt att
upprätthålla den och vägra en eftergift, som innebure uppenbar
fara?»
I anledning af de sålunda framstälda spörsmålen anhåller jag
att få anföra följande.
Hvad först beträffar de delar af interpellationen, som beröra
frågan om möjligheten af de norrbottniska malmfältens öfvergång i
utländska händer, torde jag, till belysning häraf, böra lemna en
öfversigt af hvad vår lagstiftning innehåller i fråga om möjligheten
för utländing att förvärfva egande- eller annan rätt till grufvor i
Sverige.
Härutinnan gäller först och främst, att en utländing icke kan
förvärfva grufvor här i riket genom att verkställa inmutning å be¬
fintliga malmfyndigheter. Enligt 68 § grufvestadgan, sådant detta
lagrum lyder enligt lagen den 20 oktober 1899, är det utländing
förbjudet att här inmuta mineralfyndighet. Detta förbud är ovil-
korligt, och någon Konungens dispensrätt eger härvid icke rum.
Redan inmutade fyndigheter kunna deremot, enligt de i vår lag¬
stiftning derom gifna bestämmelser, blifva föremål för utländings
rättsförvärf på följande sätt.
Han kan förvärfva eganderätten till redan inmutade grufvor,
dock endast om Konungen dertill lemnar bifall.
Han kan, om sj elfva eganderätten till en grufva ej tillhör honom,
blifva berättigad att bearbeta densamma såsom arrendator eller i
annan egenskap, dock endast under förutsättning, att Konungen
sådant medgifver.
Han kan slutligen, om han enligt kongl. kungörelsen den 3
oktober 1829 erhållit Konungens tillstånd att i riket förvärfva och
besitta fast egendom, erhålla den rätt i grufva, hvilken betecknas
med uttrycket jordegareandel. Kronans jordegareandel, der sådan
begagnas och i följd af lagen den 20 oktober 1899 utbjudes till
arrende, kan han deremot icke förvärfva.
Dessa äro de hufvudsakliga bestämmelser, som enligt vår lag¬
stiftning gälla angående utländings förvärf af grufvor eller af der¬
med sammanhängande rättigheter inom vårt land. Dessa bestäm¬
melser synas vid första påseendet vara fullständiga, då de beröra
såväl förvärfvet af eganderätt till grufvor som ock de rättigheter
deri, hvilka kunna tänkas förekomma utan förening med sjelfva
eganderätten, och de förefalla jemväl betryggande, då enligt deras
innehåll ingen rätt i grufva skulle kunna af utländing förvärfvas
utan Konungens särskildt gifna tillstånd. Det visar sig emellertid,
att, om än den del af vår lagstiftning, som enkom behandlar gruf-
frågor, kan synas vara på angifvet sätt fullständig och betryggande,
de olägenheter, dem man med de anförda bestämmelserna velat före¬
bygga, hota att inträda i följd af stadganden inom en annan del af
vår lagstiftning, hvilken icke särskildt berör grufväsendet, nemligen
bolagslagstiftningen.
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
N:0 9.
6
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
Sådan denna för närvarande är beskaffad, kan utländing — en¬
skild man eller bolag — utan att behöfva dertill utverka sig Konun¬
gens tillstånd blifva delegare i svenskt bolag, som eger grufvor eller
idkar grufdrift; och på denna väg kan det komma derhän, att
ett svenskt malmfält, ehuru eganderätten till detsamma formelt
ligger i svensk hand, dock i sjelfva verket nära nog fullständigt
kommer under utländske mäns förfogande, utan att från statsmaktens
sida kunnat med den nu gällande lagstiftningen något dervid åt¬
göras. Hvad särskildt beträffar den för närvarande största gruf-
affären i Norrbotten, Luossavaara-Kirunavaara-bolaget, förekommer
visserligen i dess bolagsordning stadgande derom, att bolagets aktier
icke kunna egas eller innehafvas af utländingar; och genom andra
vidtagna bestämmelser och anordningar är förebygdt, att ändring af
bolagsordningens nämnda stadgande kan ske utan statsmaktens med¬
gifvande. Men hinder möter icke, att bolagets aktier kunna till
vida öfvervägande del egas af annat svenskt bolag, och i detta bolag
kunna i sin ordning utländske män blifva de bestämmande.
Onekligen föreligga här förhållanden, som kräfva allvarlig upp¬
märksamhet trån lagstiftarens sida. Likasom ämnet redan blifvit
framstäldt till öfvervägande inom representationen genom motion
vid innevarande riksdag, så har ock regeringen å sin sida gjort det
till föremål för sina öfverläggningar och hoppas att, sedan den för
frågan erforderliga särskilda utredning egt rum, kunna i densamma
påkalla Riksdagens medverkan.
I lagstiftningsväg kan dock intet ernås förr än uti en mer eller
mindre närliggande framtid, Interpellationer berör emellertid jem¬
väl frågan, om ej ett omedelbart och tidigare ingripande är att från
Kongl. Maj:ts sida förvänta, utan att dock angifves, af hvilken sär¬
skild beskaffenhet detta ingripande skulle vara. Härpå kan endast
svaras, att regeringen, som på grund af inträffade förhållanden funnit
det kunna ifrågasättas, om ej staten lämpligen borde söka sjelf för¬
värfva eganderätten till de båda stora norrbottniska gruffälten, för
ändamålet inledt förhandlingar. Ett der under förliden höst från
grufegarnes sida afgifvet anbud har, efter granskning af särskildt
tillkallade, i grufverksamhet kunnige män, synts icke vara antagligt;
men möjligt är, att förhandlingar, som pågå, kunna komma att leda
till resultat och alltså medföra framställning till denna Riksdag.
Närmare, än som härmed skett, kan denna sak emellertid icke nu
beröras.
Herr Hedin i Stockholm: Herr talman! Jag skall till en bör¬
jan hembära till hans excellens herr statsministern min erkänsla för
att han har upptagit interpellationen till besvarande med den grad
af utförlighet, som här har skett, och derjemte skall jag anhålla
att få yttra mig något, dels med anledning af sjelfva svaret och
dels beträffande frågan i dess helhet.
Hans excellens herr statsministern redogjorde för de tillfällen,
som den nuvarande lagstiftningen erbjuder för utländingar att komma
mer eller mindre omedelbart i besittning utaf svenska grufvor. Jag
Onsdagen den 12 Februari.
7
N:o 9.
tänker, att det finnes en utväg till, nemligen den, att en utländing
är fordringsegare hos en svensk grufegare, som måste afstå sin egen¬
dom till sina borgenärer, och dervid är det väl icke möjligt ens att
ifrågasätta något förhud för den, som på sådant sätt kommer i be¬
sittning af sådan egendom, att äfven draga nytta af densamma ge¬
nom grufvornas bearbetande.
Jag har uti interpellationen påkallat regeringens svar, huruvida
den vore benägen att vädja till Riksdagens medverkan;, derest de
utvägar, regeringen sjelf derförutan kunde anlita, icke vore tillräck¬
liga för att trygga landet mot den fara, som synes hota oss; och jag
skall anhålla att få något närmare förklara, hvad jag med denna
Riksdagens medverkan har afsett.
Mig har det synts och det synes mig ännu, som om vårt land
för närvarande hotades af en fara, större än 1718, större än 1808
—1809, större än 1850, 1851 och 1852 — jag uppräknar dessa tre
åren, derför att jag icke kan med någon grad af visshet bestämma
vare sig sjelfva utgångs- eller sjelfva slutpunkten — och faran kom¬
mer från det sätt, hvarpå statsmakterna hittills hafva handskats
med rättigheten för utländingar att komma i besittning utaf svenska
fastigheter — jord och skogar — äfvensom utaf grufvor. Skulden
till detta ligger långt tillbaka i tiden; den går i sjelfva verket så
långt tillbaka som 70 år härifrån räknadt, då Kong!. Maj:t i strid
med Sveriges allmänna lag och mot högsta domstolens och justitie-
kanslersembetets utlåtanden bemäktigade sig en rätt, som sedermera
uti Kongl. Maj:ts händer blott har tillväxt och utöfvats på ett sätt,
som konstitutionsutskottet en gång beskrifvit såsom någonting utaf
det rent af vanvettigaste man någonsin hört talas om i något land,
nemligen på den tid, då, under justitieministern Gustaf Adolf Sparre,
man på samma gång nekade här i landet inflyttade och bosatta ut¬
ländingar att bli svenska medborgare och beviljade dem rätt att ega
svensk fastighet. Sedermera har man fortfarit med ett föga öfver-
vägdt och i många fall rent af handlöst upplåtande åt utländingar
af lika rättigheter med svenska medborgare, under förebärande, att
reciprocitetsgrundsatsen så fordrade, ehuru, såsom jag vid ett före¬
gående tillfälle anmärkt, det icke är annat än ett missbruk af ord
att i slika fall tala om reciprocitet emellan engelska eller ryska
eller tyska eller franska undersåtar å ena sidan och svenska å den
andra.
Till den fara, som vi kunnat tala om förut, utaf utländingars
förvärf här i landet, har på senare tiden kommit en annan, som med
denna kan alliera sig och om hvilken jag hvarken bör eller behöf-
ver tala.
När jag förliden vecka erfor, att regeringen hade kastat ifrån
sig ett anbud, som måhända kunde efter pröfning befinnas vara i
sitt dåvarande skick mindre acceptabelt, blef jag likväl förfärad vid
att höra, att regeringen hade haft så brådtom att afhända sig detta
tillfälle, som ju kunnat stå fast ännu i några månader, och lemna!
utväg vare sig till ytterligare förhandlingar om modifikation i an¬
budet eller kanhända till påfinnande af någon annan utväg, som
Svar ä intet-
p dilation.
(Forts.)
N:o 9.
8
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
Onsdagen den 13 Februari.
skulle leda till samma mål som det ifrågasatta inköpet af malm¬
fälten i Vesterbotten. Men att någon sådan utväg stod regeringen
till buds, det förnam man icke, huru man än frågade sig före. Det
enda, som jag då kunde sluta till, var, att anbudet var definitivt
förfallet, såvida det icke åter kunde sättas i kraft af anbudsgifvaren.
Och för att i min oro vinna någon visshet om, huru dermed förhöll
sig, vände jag mig till herr bankdirektör Wallenberg och framstälde
till honom den frågan, huruvida han betraktade ett upptagande af
förhandlingarna såsom omöjligt, hvarpå jag fick det svar, att, om
någon framställning till honom gjordes inom den närmaste framtiden,
anbudet mycket väl kunde få stå fast hela den tid, som var utsatt,
eller till den 1 juni. Han meddelade derjemte ett par upplysningar
af största intresse om anbudets innehåll. Men jag har icke begärt
hans tillstånd att derom yttra någonting — det ansåg jag icke till¬
kom eu person, som icke är i tillfälle att utöfva något nämnvärdt
inflytande på frågans utgång. Nu finner jag till min stora glädje,
att förhandlingarna äro återupptagna. På den vägen kan man nu
vinna det, som är det första och tills vidare vigtigaste: att staten
kommer i besittning af gruffälten.
Men dermed har man icke gjort på långt när allt. Då uppstår
frågan: hvad skall sedermera ske? Och man säger mig: det är
föga vunnet, eller, såsom somliga uttrycka sig, det är ingenting
vunnet, för den händelse sedermera bearbetandet af grufvorna af
staten upplåtes åt ett bolag, i livilket lika väl som nu utländska
penningar kunna blifva herrar öfver denna dyrbara egendom, belägen
i en provins, hvilkens trygghet i högre grad än öfriga delar af lan¬
det sysselsätter den allmänna uppmärksamheten. Då jag dertill
svarar, att det icke är nödvändigt att öfverlemna de af staten åter
förvärfvade malmfälten i ett bolags händer, så har jag fått den
frågan: Vill ni då, att staten skall drifva bergshandteringen genom
— ett embetsverk i Norrbotten? Nej, det vill jag icke. Men det
finnes ännu en utväg, och det är den, att staten icke inlåter sig med
något bolag, utan öfverlemnar bedrifvandet af denna affär åt någon
erfaren och kunnig affärsman med uppdrag att sköta detta såsom
en privat affär. Staten kan aflöna honom med 5, 6 eller 7 gånger
en statsrådslön, det har staten mycket väl råd till. Och staten till¬
låter honom att sköta det, som han skulle göra, i fall han vore den
private egaren af dessa tillgångar, endast med ett förbehåll, nem¬
ligen det, att den arbetarebefolkning, han samlar omkring sig under
sitt befäl, skall få en arbetsgifvare, hvilken företer för oss mönstret
af det rätta förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare i
afseende på deras bostäder, deras garanti i händelse af olycksfall
och på gamla dagar. Samlas en sådan befolkning under denna chef
der uppe, är dermed vägen öppnad för Norrbottens kolonisering; och
dermed har man också förvärfvat en försvarsstyrka för denna provins,
en försvarsstyrka, med hvilken ingen amian vore jemförlig. Detta
är efter min tanke den rätta vägen. Den må vara ovanlig, och man
kanske säger, att något dylikt har man aldrig förr hört talas om,,
men det är i sjelfva verket så med all ting nytt här i verlden: det är
9
N;o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
och blir nytt, till dess att man börjat med det. Hvarför skulle man Svardfal^er'
rygga tillbaka och anse, att det är så märkvärdigt, att staten i ett ^Forts.)
fall sådant som detta skaffar sig en disponent och låter honom hand¬
hafva skötseln af en statsegendom så, som han, en klok och för¬
ståndig man, skulle sköta sin egen egendom? Hvad ligger väl der¬
uti, som skulle vara så förunderligt, att det icke kunde försökas
och försökas med fullkomlig visshet om framgång.
När jag sade, att jag önskade, att Kongl. Maj:t skulle oför¬
dröjligen påkalla Riksdagens medverkan, derest Kongl. Maj: t icke
ansåge sig ega tillräcklig utväg i den nuvarande lagstiftningen att
trygga landet mot den hotande faran, menade jag dermed tvenne
saker, nemligen dels Riksdagens finansiella medverkan, dels dess med¬
verkan till den lagstiftning, som härvidlag är erforderlig^ och hvilken
hans excellens herr statsministern redan i sitt svar på min inter¬
pellation har behagat vidröra.
Men denna lagstiftning blir icke tillräcklig, om den endast stannar
vid högst nödiga ändringar i aktiebolagslagen, utan dertill böra komma
— och detta ofördröjligen — sådana ändringar af grufvestadgan, att
man icke för framtiden beliöfver befara något förnyande af det slags
industri, som under en lång följd af år var den enda, som idkades i
Norrbotten, nemligen inmutningsindustrien. Dessa förändringar i lag¬
stiftningen. såväl i aktiebolagslagen som i grufvestadgan, kunna utan
tvifvel af Kongl. Maj:t förberedas och framläggas till afgörande för
innevarande Riksdag.
I fråga om Riksdagens finansiella medverkan antager jag,o att
regeringen nu i det allra närmaste gjort upp för sig sjelf, huru långt
den i detta fall vill gå. För egen del vill jag uttrycka den menin¬
gen, att det icke bör finnas någon tvekan om, att man på ett eller
annat sätt, på de ena eller andra vilkoren — och om det befinnes
nödigt att utverka fördelaktigare sådana, bör det ske, äfven med
risk af dröjsmål..... i första rummet måste söka återförvärfva gruf-
fälten der uppe i Norrbotten, emedan detta utgör det första och
ovilkorliga steget för att man sedermera skall kunna komma till
en slutlig lösning af den vigtiga frågan.
Jag tänker, att hans excellens nog sjelf en af dessa dagar läst
uti någon tidning ett meddelande från denna kammares förre sekre¬
terare, häradshöfding Nathorst Böös, i hvilket denne icke t\ ekar att
uttala den förmodan, att herr Broms för närvarande reser omkring
i utlandet för att försöka .sälja tillgångar, som han icke eger. Huru
detta än må gå, det må lyckas för honom eller icke att inleda per¬
soner i affärsförbindelser genom användande a nyo af antedaterade
dokument, som skola visa, att han eger rätt att handla i en sak,
der han länge sedan förlorat makten, kommer dock alltid svenska
staten att lida af sådant; om det icke resulterar rent af i fara, så
resulterar det dock i skam och åtlöje. Det har gått så långt, att
hvar och eu, som har kommit i någon beröring med denne man, är
utsatt för skymf ii ga misstankar; det har händt eu af vara mycket
ärade och afhållne kamrater här i kammaren, eu representant från
Norrbotten, att den omständigheten, att han bevittnat eu namnteek-
N:o I® Onsdagen den 12 Februari.
,SVZiiatiiTr' r/ påo en handlinS- föranledt folk att misstänka honom för att
(Forts.) ia va någon andel i dessa ärelösa affärer, hvilket vi alla veta är
omöjligt. Men såsom ryktena gå i dessa dagar, är detta icke orim-
ligare, än när man sagt, att herr utrikesministern har rest till en
af de europeiska hufvudstäderna som något slags honime d’affaires
. jag vet icke hvad jag skulle vilja kalla honom, ty det bär
mig emot att nämna hans namn. Jag vet icke, om det till äfventyrs
var arrangeradt, att början af ett bref, der utrikesministerns namn
nämndes, blef uppläst vid rättegången inför rådstufvurätten; det är
ju tänkbart, att misstaget icke var något annat än ett afsigtlig!
misstag, det var kanske en utaf dessa händelser, som icke blott se
ut som en tanke, utan verkligen äro det. Men när nu sådant kan
spridas omkring beträffande ep af regeringens ledamöter, ja, då är
det väl mindre orimligt, än vi alla här skulle kunna tycka, att en
af vara kamrater far smuts kastad öfver sig för en så enkel gerning
som den, att han bevittnat en namnteckning.
Det är nödvändigt, att man icke dröjer längre, än hvad det nöd¬
vändiga uppskofvet för ett noggrann! öfvervägande kräfver, innan
man gör slut. pa allt hvad till denna sak hör. Och om regeringen
nedlägger all sill kraft på att först och främst lösa denna fråga, så
skola säkerligen äfven de, som eljest kunna hafva någon benägenhet
att anklaga henne för att icke alltid utveckla nödig kraft och raskhet,
komma att med mig säga, att det vare förklarad! och att det vare
henne ursäktad!, om hon först och främst kommer till ett resultat
i landets förnämsta välfärdssak.
Herr Elowson: Herr grefve och talman! För några år sedan
beslöt Riksdagen att inköpa den färdiga jernvägen mellan Gellivare
malmfält och Luleå hamn. Förutsättningen för detta köp torde få
sökas deruti, att malmbrytningen skulle bedrifvas med svenskt ka¬
pital^ och såsom eu svensk affär. Kort tid derefter beslöts, att banan
Luleå—Gellivare skulle fortsättas, i det att man skulle utsträcka
den till norska riksgränsen och vidare genom samverkan med Norge
till isfri hamn vid hafvet. Äfven för denna åtgärd fans en förut¬
sättning, nemligen den, att malmen från Luossavaara och Kiiruna-
vaara skulle exploateras af svensk företagsamhet.
Hvadan koinmer då den ängslan och den oro. som nu förspörjes
kring allt Sveriges land, att de norrbottniska gruffälten möjligen
kunna spelas öfver i utländska händer ? Yi hade ju garantier, i det
att ingen utländing skulle kunna vara aktiegare i det bolag, med
hvilket regeringen uppgjorde kontrakt angående betalningen för jern-
vägens byggande och forslingen af malm, och i samma bolag skulle
staten dessutom ega aktier för att kunna på stämmorna föra talan
och vara underkunnig om allt. som inom bolaget tilldrog sig.
Interpellationer1 har sin anledning och sin upprinnelse uti miss¬
förhållanden, som kunna antaga en för vårt land ödesdiger karakter.
För icke länge sedan innehade främlingar med fullständig egande-
rätt ett stort område inom Norrbotten. Detta kan förnyas, såvida
icke lagstiftningen förmår att råda bot derför. På verldsmarknaden
11
N:0 9.
Onsdagen don 12 Februari.
rör man sig nu för tiden icke allenast med millioner i hundratal, A*"‘6r'
utan med milliarder. Det finnes således i finansielt hänseende en (Forts.)'
möjlighet, att utländska kapitalister kunna sätta sig i besittning af
den svenska nationalförmögenhet, som ligger samlad i Norrbottens
malmförande berg. Ja, herr talman, icke blott detta, främmande
bolag kunna också, om de vilja, förvärfva större delen af Skånes jord.
Interpellanten påpekar den samhällsvada, som ett sadant saker¬
nas tillstånd innebär, men han angifver äfvenledes kardinalpunkten
i de åtgöranden, som erfordras för att kunna möta faran och om
möjligt aflägsna densamma. Han åsyftar nemligen att vinna svar
på den frågan, om regeringen för att afvärja svårigheterna amnar
anlita Riksdagens medverkan. Representationens medverkan är ju
idealet för den moderna regeringskonsten; det är numera icke tids¬
enligt, att regering och Riksdag skärmytsla och liksom brottas med
hvarandra. Deras gemensamma verksamhet bestämmes derai, att
de båda ingå såsom moment i en högre enhet — fäderneslandet.
Frågan om vilkoren för utländsk man att här i riket besitta
bergverk, jord och annan fastighet har ådragit sig en uppmärksam¬
het, som icke daterar sig från gårdagen. Vi hafva i° detta hänse¬
ende en kongl. förklaring, som leder sitt ursprung från 1820-talet,
och hvilken kan betraktas såsom normerande för alla derpå följande
författningar i berörda hänseende. Den nämnda förklaringen inne-
hålles i en kongl. kungörelse af den 3 oktober 1829, hvars korta
hufvudinnehåll jag tillåter mig att till protokollet anföra: »I anled¬
ning af förekommen fråga, huruvida det efter gällande författningar
må vara utländske män tillåtet att här i riket fast. egendom för¬
värfva och besitta, har Kongl. Maj:t i nåder godtfunnit förklara, att
utländsk undersåte, som icke erhållit svensk medborgarerätt, icke
kan anses vara berättigad att i riket fast egendom förvärfva och
besitta, utan att han dertill undfått Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd.»
Hvar skall man finna konstitutionel hemul för detta vigtiga
tillägg: »utan att han dertill undfått Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd» ?
Förgäfves söker jag stöd för denna bestämmelse uti 1809 ars rege¬
ringsform. Der finner jag i stället en paragraf, som är konstitue¬
rande för regeringsmakten, nemligen den fjerde, hvilken går i en
helt annan rigtning. Såsom herr talmannen väl vet, lyder ifråga¬
varande paragraf sålunda: »Konungen eger att allena styra riket på
det sätt, denna regeringsform föreskrifver; Inhemte dock» etc.
Tillämpningen af denna grundlagsbestämmelse har enligt min upp¬
fattning varit delvis rigtig, delvis icke rigtig. Man har framhållit,
och detta med all kraft, att 1809 års statsskick icke känner till
någon ministerstyrelse. Deremot har man icke med samma styrka
fäst sig vid den fundamentala bestämmelsen, att riket skall styras
»på det sätt, regeringsformen föreskrifver».
Vid tillämpning på verkligheten af grundlagens bud, huru riket
skall styras, påträflä vi tre kategorier: l:o) föreskrift om hvad som
skall göras; 2:o) föreskrift om hvad som icke får ske; och 8:o) ingen
föreskrift alls.
N:0 9.
12
Onsdagen den 12 Februari.
Svar d intet’
petition.
(Forts.)
- ^ Det är uppenbart onödigt att vid detta tillfälle inlåta sig i
någon diskussion beträffande de två första kategorierna.
Deremot förtjenar den tredje kategorien ett ögonblicks upp¬
märksamhet, emedan den omfattar, jemte mycket annat, just det
ämne, som utgör föremål för närvarande öfverläggning.
Angående utländsk undersåtes rätt att i Sverige förvärfva och
besitta jord eller idka grufdrift innehåller regeringsformen ingen
föreskrift. Deraf framgår således med grundlagsenlig följ drägtighet,
att lagstiftningen i fråga om vilkoren för denna rätt tillkommer
Konung och Riksdag gemensamt. Eu motsatt grundlagstolkning leder
derhän, att regeringsmakten skulle kunna, utan Riksdagens med¬
verkan, tillåta främmande lands undersåtar att förvärfva och besitta
större delen af Sveriges jord, dess bergverk och öfriga fastigheter.
Äfven vid föregående tillfällen har från Riksdagens sida rege¬
ringens uppmärksamhet blifvit hänledd på de mindre behagliga följder,
som kunna i vissa fall uppkomma deraf, att utländsk makts under¬
såte blir egare af svenska fastigheter. I detta afseende afläto Rikets
Ständer den 30 augusti 1S51 till Kongl. Maj:t en »skrifvelse angå¬
ende vilkor för utländsk man att här i riket besitta fast egendom»,
hvilken skrifvelse bär i nämnda års riksdagstryck märket n:o 222.
Och jag ber att derur få lemna ett kort utdrag: ». . . enär rättig¬
heten att här i riket bruka och besitta fastighet, medgifven åt ut¬
ländsk undersåte, som i denna egenskap qvarstå!- under främmande
makts beskydd och inflytande, icke allenast föranleder flera olägen¬
heter, utan äfven, i en vidare utsträckning, skulle kunna medföra
betänkliga och för samhället vådliga följder, fä Rikets Ständer i
underdånighet anhålla, att utländsk man, som hädanefter vill här i
riket sig bosätta, för att bruka eller besitta fast egendom, icke må
dertill erhålla tillstånd, innan han blifvit till svensk medborgare an¬
tagen.» Detta ärende behandlades af de förenade lag- samt allmänna
besvärs- och ekonomiutskotten, och återfinnas förhandlingarna derom
uti deras betänkande n:o 37.
Det förtjenar erinras, att do förenade utskottens tillstyrkande
hemställan i sjelfva saken blef hos ridderskapet och adeln godkänd
utan debatt. Skrifvelse!! föranledde åter, när den hos Kongl. Maj:t
föredrogs, icke några uppslag till positiva åtgärder. Den möjlig¬
heten är likväl icke utesluten, att en med skrifvelsens syfte öfver¬
ensstämmande lagstiftning, om ock i modifierad form, skulle hafva
befriat oss från åtskilliga olägenheter och obehag. Måhända skulle
den hafva hindrat diplomatisk inblandning i våra inre angelägenheter.
Emellertid synes det mig. som skulle den af herr Hedin fram-
stälda interpellationer de uttalanden, som blifvit gjorda af hans
excellens herr statsministern, och de yttranden, som i öfrigt under
debatten förekommit, kunna föranleda positiva åtgärder. Det torde
med visshet kunna antagas, att de gissningar och de förmodanden,
som under den senaste tiden cirkulerat, hos många befäst den öfver-
tygelsen. att just nu någonting bolde åtgöras för att för framtiden
vinna stadga och lugn i det kaotiska virrvarr, som kännetecknar de
norrbottniska grufangelägenheterna.
Onsdagen den 12 Februari. 13 N:o 9.
Inom riksdagskretsar har nog den uppfattningen varit temligen Svar å inter-
allmän, att regeringen skulle framlägga en kongl. proposition till ^Forts?)
ett definitivt ordnande af hithörande sväfvande frågor. De förkla¬
ringar, som kammaren nyss fått höra från statsrådsbänken, gå ock
hufvudsakligen i samma rigtning. För min del finner jag det för¬
klarligt, att regeringen vill uti denna på en gång ömtåliga och all¬
varliga fråga, då tid blir, taga Riksdagens medverkan i anspråk;
ty frågan kan medföra ett ansvar, och mig synes det, som skulle
en fördelning af ansvarets börda vara en politiskt berättigad handling.
Såsom sakerna nu gestaltat sig, synes det vara otvifvelaktigt,
att man skulle vinna den bästa lösningen på svårigheterna, om staten
blefve egare till Norrbottens malmfyndigheter. Det torde dock icke
redan i dag vara lämpligt att närmare inlåta sig på den frågan,
huru detta besittningstagande, huru detta förvärf skall försiggå. Men
då interpellationen och debatten gifver dertill anledning, vill jag,
herr talman, uttala såsom synnerligen önskvärdt, att staten, som
redan förut är en stor jordegare inom Norrbotten, der ock må blifva
en stor grufegare.
Herr Nordström i Stockholm: Herr grefve och talman! Mine
herrar! Under min föregående verksamhet har jag haft tillfälle att
sätta mig in i förhållandena der uppe vid gruffält^ i Norrbotten och
det sätt, hvarpå de handhades och sköttes. Helt nyligen har jag haft
tillfälle att vinna ytterligare insigt i samma förhållanden. Jag har
dervid funnit, att många af de faror, hvilka här omtalas, ingalunda
äro endast fantasifoster. Man bör således göra allt hvad man kan
för att undanröja dem. Det finnes dessutom en hel hop smygande
rykten och oklara påståenden, hvilka förlama verksamheten, minska
utsigterna till kredit och möjligheten till arbete. Dessa svårigheter
böra, såvidt möjligt är, undanröjas. Man hör söka vinna klarhet i
det, som nu oroar nationen. Detta kan naturligtvis icke ske på
något sätt bättre än derigenom, att frågan kommer fram offentligt
inför Riksdagen. Man kan knappast få ett lämpligare tillfälle der¬
till än genom att nu frågan om köp framlägges. Genom att denna
fråga kommer fram, vinna vi kännedom om sakerna, såsom de
verkligen äro, och många farhågor och många vilseledande uppgifter
kunna undanrödjas.
Vi kunna icke nu inlåta oss på frågan om lämpligheten af köp
eller icke köp. Men jag vet, att jag uttalar ej blott min egen, utan
äfven många andras glädje deröfver, att vi nyss fingo höra, att hans
excellens statsministern stälde i utsigt för oss, att frågan om köpet
af malmbergen skall komma att af Kongl. Maj:t framläggas för
Riksdagen. Jag anser, att det är det lyckligaste och rigtigaste,
som kan ske.
Vidare anfördes ej i detta ämne.
N:o 9.
14
Onsdagen den 12 Februari.
§ 4.
Föredrogos hvar- för sig och hänvisades till statsutskottet Kongl.
Maj:ts å kammarens bord hyllande propositioner till Riksdagen:
angående ändring i grunderna för pensioneringen af arméns
befäl och underbefäl med vederlikar; och
angående tillämpning å personal vid flottans marinläkarekår samt
å läkare vid kustartilleriet af grunderna för pensionering af flottans
befäl och underbefäl med vederlikar m. m.
§ 5.
Kammaren beslöt efter hemställan af herr talmannen, som för¬
mälde sig hafva om tiden för valen samrådt med Första Kamma¬
rens talman, att nästa lördag den 15 innevarande februari företaga
val af ledamöter och suppleanter i det af Riksdagen beslutade sär¬
skilda utskottet n:o 2.
§ 6.
Till afgörande förelåg bevillningsutskottets betänkande n:o 1,
angående vissa delar af tullbevillningen.
Punkten 1.
Om tull å I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 97, hade herr
potatis. J. Bengtsson i Bjernalt föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att
åsätta potatis en tull af en krona för 100 kilogram att utgå årligen
under tiden från och med den 1 januari till och med den 15 april
samt från och med den 15 september till och med den 31 december.
Utskottet hemstälde emellertid,
att Riksdagen måtte, med afslag å herr Bengtssons motion,
besluta, att gällande tullfrihet för potatis skall bibehållas.
Sedan utskottets berörda hemställan blifvit uppläst, anförde:
Herr Jönsson i Gammalstorp: Vid sistlidet års riksdag gjorde
jag i denna kammare ett uttalande, att importen af tysk potatis ut¬
gjorde en fara för potatisodlingen och jordbruket i södra Sverige.
Detta uttalande har också besannats, i ty att under sista hösten
import af tysk potatis i södra Sverige fortgått med ohejdad fart
och värre än någonsin, så att de svenske jordbrukarne och potatis-
odlarne allenast med stor svårighet kunnat utan till ruinerande pris
få sälja sin potatis, och ett allmänt missnöje råder i följd häraf i
södra Sverige, i synnerhet bland jordbrukarne och icke minst bland
de mindre jordbrukarne och jordtorparne, hvilka i regel bruka den
svagare jorden och icke hafva några andra produkter till afsalu än
15
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
potatis. Detta missnöje har också på ett otvetydigt sätt visat sig
uti de talrika underskrifter, som erhållits på de tre olika petitioner,
som under sista tiden ingifvits till Kong!. Maj:t med begäran om
afhjelpande af dessa missförhållanden. I sammanhang härmed skall
jag be att få nämna, att jag under gårdagen erhållit utdrag af
Listers härads och Sölvesborgs stads hushållningsnämnds protokoll
vid ordinarie sammanträde den 16 sistlidne januari, deri dess med¬
lemmar enhälligt uttalat sig för potatistull och på samma gång-
beslutat, att utdrag af protokollet skulle till mig öfverlemnas. Jag
skall emellertid icke upptaga kammarens tid med att uppläsa det¬
samma, då tiden i allt fäll är temligen långt framskriden, men man
må emellertid icke förundra sig deröfver, att missnöje råder. Im¬
porten fortfar ännu i närvarande stund i södra Sverige med ohejdad
fart och till ett pris af 34 å 341/2 mark per 1,000 kilogram potatis
af 20 procent stärkelsehalt, eif sydsvensk hamn, hvilket pris efter
utskottets beräkning med en vigt af 66 kilogram per hektoliter mot¬
svarar ett pris af 2 kronor per hektoliter. Då vår svenska potatis
innehåller i genomsnitt allenast 15 procent stärkelse, så motsvarar detta
ett pris af 1 krona 50 öre för hektoliter. Detta pris måste ju vara
rent af ruinerande för våra svenska jordbrukare. Om nu den potatis,
som odlas i dessa trakter, vore matpotatis, skulle förlusten vara af
mindre betydelse, emedan densamma då kunde säljas till andra orter,
till högre pris, men när så icke är förhållandet, utan sämre potatis
odlas för stärkelsetillverkning eller bränvinsbränning, nödgas jord-
brukarne sälja till stärkelsefabrikerna och brännerierna till hvilket
pris dessa vilja betala.
Lagstiftningen har åsatt tull på bränvin och stärkelse för att
skydda icke blott fabrikationen, utan äfven jordbruket, men i följd
af den fria importen af bränvin och stärkelse i form af tjrsk potatis
har jordbruket helt och hållet gått miste om detta skydd, och detta
kan icke vara rättvist eller statens mening. Utskottet säger här:
»Huruvida, på sätt motionären anfört, tullfrihet å potatis inverkar
till ökning af produktionen af bränvin samt till sänkande af priset
å denna vara, synes utskottet tvifvelaktigt, så mycket mera, som
en mängd olika faktorer härå inverka. För öfrigt skulle tull å
potatis möjligen föranleda till ökad användning för bränvinsbränning
af åtskilliga andra ämnen, hvadan säkerligen något resultat af en
tull å potatis i det af motionären antydda syfte icke skulle ernås.»
Ja, detta är rigtigt, att, om icke potatis importerades, måhända
en del andra varor skulle användas till bränvinsbränning, men då
skulle också vår svenska potatis få användning vid brännerierna och
stärkelsefabrikerna till ett pris, hvartill den utan förlust kunde pro¬
duceras, och den skulle icke behöfva säljas dit till dessa för jord-
brukarne rent af ruinerande pris. Jag har velat framhålla detta
såsom en brist i utskottets motivering och anser densamma icke
vigtig. o
Då nu vidare motionären begärt åsättande af tull å potatis
allenast under tiden från och med den 15 september till och med
den 15 april, eller den tid, under hvilken bränvins- och stärkelse-
Om tull ä
potatis.
(Forts.)
N:0 9.
16
Onsdagen den 12 Februari.
Om tull å
potatis.
(Forts.)
tillverkningen pågår, och under en tid, då potatisen inom landet,
äfven om skörden af potatis varit mindre god, i allt fall bör räcka
till, utan att matpotatisen derigenom väsendtligt fördyras, och då
under den återstående delen af året, då landets behof af utländsk
potatis såsom matpotatis kan vara större, importen af potatis skulle
vara tullfri, kan jag för min del icke finna annat, än att, då man
icke kan underkänna jordbrukarnes i synnerhet i de södra delame
af landet behof af tull å potatis, man också bör tillmötesgå motio¬
närens begäran.
På grund af hvad jag nu anfört, skall jag be att få yrka afslag
å utskottets hemställan och bifall till motionen.
Häruti instämde herr Andersson i Löfhult.
Herr Hedgren: Herr talman! Denna fråga om tull på potatis
synes vara af epidemisk natur. När den hvilat sig ett eller annat
år, kommer den alltid fram igen, och märkvärdigt nog visar den
sig också på nya sätt och i nya faser. An är det fråga om tull
hela året, än endast på våren å den tidiga potatisen och än såsom
nu för tiden från den 15 september till den 15 april. Skälen för
tullen äro i allmänhet desamma, men i år har motionären kommit
fram med ett alldeles splitter nytt sådant. — Jag menar naturligtvis
det klingande och välljudande ackord, som han anslagit på nykter¬
hetens strängaspel. Det förefaller, som om förslagets innebörd skulle
vara den, att bränvinsbrännarne vilja taga nykterhetsvännerna i
famnen och säga: mina kära, goda vänner, nu skola vi hålla i hop
och nu skola vi göra nykterhetspropaganda — icke på det sättet,
att vi skola upphöra med bränvinsbränningen, nej, för ingen del, nej,
det finnes ett annat medel, som är fullt ut lika kraftigt, och det är
att fördyra bränvinet, ty blir bränvinet dyrare, då kommer man att
supa mindre. Detta fördyrande af bränvinet åter, det sker så, att
man fördyrar råvaran, och detta åter i sin ordning sker genom att
lägga tull på potatis! Jag undrar emellertid, hvad nykterhetsvän¬
nerna komma att svara på detta; jag undrar, om icke bränvins¬
brännarne ändock få korgen af nykterhetsvännerna. Min tro är det
åtminstone.
Man kan ju, mine herrar, såsom motionären skämta i denna
fråga — ty såsom annat än skämt kan jag icke anse hans skäl —
men frågan har dock en så allvarlig innebörd, att man icke vid af-
görandet bör skämta dermed. Yi veta allesammans, att potatis är
fattigmans föda; han använder densamma till morgon, middag och
qväll. Då så är, mine herrar, höra vi också se till, att denna föda
icke genom åsättande af tull ytterligare fördyras. Riksdagen har
flere gånger afslagit ifrågavarande tullsats, och under förhoppning,
att Riksdagen fortfarande skall göra det, får jag yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Fredholm: Att denna fråga om tull å potatis icke kan
hafva något inflytande på landets potatisodling i sin helhet, framgår
17
N:0 9.
Onsdagen den 12 Februari.
tydligt af de siffror, som utskottet anfört. Hela importen af potatis
uppgår nemligen endast till omkring 6 procent af produktionen inom
landet, och hvar och en kan väl förstå, att en så ringa import icke
skall kunna utöfva någon större inverkan på priset å potatis i hela
landet. Att importen kan hafva en sådan inverkan på vissa ställen,
vill jag ingalunda bestrida, särskildt hvad angår Kristianstads län
och importen dit af tysk potatis. Men jag tror icke, att man skall
kunna annat än i ringa grad afhjelpa missförhållandet derstädes, om
man nu kan tala om ett sådant, genom att sätta tull å potatis för
hela riket. För min del tror jag för öfrigt, att orsaken till att man
dit importerar tysk potatis ligger deri, att den tyska potatisen är
mera stärkelserik än den svenska, och detta åter är af stor be¬
tydelse för bränvinsbrännerierna, Indika derför hellre inköpa tysk
än svensk potatis och möjligen kunna vara villiga att betala mera
för den förra än för den senare. Potatisens stärkelsehalt afhjelpes
emellertid icke genom tullar. Jag är ju ej fackman på potatis¬
odlingens område och kan derför ej yttra mig med någon säkerhet,
men jag tror likväl, att den låga stärkelsehalten i svensk potatis
skulle kunna uppbjelpas derigenom, att man vinnläde sig om potatis¬
odlingen på samma sätt som man gjort i fråga om odlingen af
sockerbetor. Vid odlingen af betor har man genom sorgfälligt urval
af frö och ändamålsenlig kultur i öfrigt lyckats bringa upp socker¬
halten i betan högst betydligt. Det är väl då också möjligt att
man genom sorgfälligt urval af utsäde och ändamålsenlig kultur
skulle kunna bringa upp stärkelsehalten i potatisen. Hela frågan
om tull rör emellertid som sagdt endast ett lokalt intresse, och så
har det varit hvarje gång man bragt på tal frågan om att genom
tull afhjelpa de missförhållanden, som man på sina ställen ansett
råda i afseende på potatisodlingen. Så var t. ex. förhållandet, när
det var Stockholms trädgårds- och potatisodlare, som ville ha tull
på potatis, men då anfördes ett annat skäl för tullen än nu, då ville
man genom tull försvåra införseln af potatis till riket på våren och
försommaren för att på så sätt utestänga importen af tidig tysk
potatis, som konkurrerade med den potatis, dessa trädgårdsodlare
sjelfva odlade. Nu åter är motivet ett annat, nu tager man icke
alls hänsyn till tull under denna tid, utan nu vill man i stället för¬
hindra importen under den öfriga delen af året, hvarom förut icke
varit tal. Detta visar, att det endast är lokala intressen, som sträfva
att blifva tillgodosedda genom att lägga tull på potatis för hela
riket. Men icke kan man väl påstå det vara något önskvärdt eller
tillrådligt att pålägga en tull å potatis för hela riket endast för att
tillfredsställa ett eller annat lokalintresse.
Jag får derför yrka bifall till utskottets hemställan.
Friherre Barnekow: Jag vill icke neka till, att jag blef för¬
vånad, då jag tick läsa utskottets betänkande, ty jag trodde, att
utskottets majoritet egentligen bestod af protektionister. Under så¬
dana förhållanden förvånade det mig, att frihandlarne med sådan
skicklighet kunnat förmå protektionisterna att gå med på en mo-
Andra Kammarens Prat. 1902. N:o 9. 2
Om tull å
potatis.
(Forts)
N:o 9.
18
Om tull d
potatis.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
tivering, som helt och hållet går i frihandelsvänlig rigtning. .Ta»
mine herrar protektionister, nu är det icke så farligt med denna
fråga. Men olyckan är, att en sådan motivering, som här användts,
äfven kan användas för att taga bort tullen på spanmål. Och då
ställer det sig litet kinkigare.
Jag skall gå igenom några delar af utskottets motivering.
Utskottet säger:
»Skörden af potatis är under olika år af mycket vexlande
mängd och godhet, och priset bestämmes helt naturligt i första
hand deraf.»
Ja, det är alldeles rigtigt, men jag vill hemställa, om icke
precis detsamma kan vara tillämpligt på spanmål. Är icke skörden
deraf också vexlande? Jag vill hemställa till herrar landtman, om
vi icke för närvarande, då vi måste köpa in massor af spanmål
och kraftfoder för att föda våra kreatur, få en känsla utaf att äfven
spanmålsskörden är vexlande från det ena året till det andra. Ut¬
skottets uttalande gäller nu potatisen, men kan precis lika väl vara
tillämpligt på spanmål.
Vidare säger utskottet:
»Det synes derför utskottet icke tillrådligt att åsätta en tull-
afgift, som vid en felslagen skörd, då priset i allt fall stiger, skulle
ytterligare fördyra ett födoämne, hvilket för den mindre bemedlade
befolkningen i vårt land är af allra största vigt.»
Mina herrar, fullkomliga frihandelsteorier! Kunna vi icke säga
precis detsamma om brödet? Behöfva icke våra arbetare bröd
hvarenda dag? Hvarför skola vi då ha tull på bröd? Tag bort
tullen på råg, ty den fördyrar ju alltid lefnadskostnaderna för de
mindre bemedlade! Alldeles precis samma argument kunde således
användas för borttagande af tull på spanmål. Ja, mina herrar, jag
vill blott göra herrarne uppmärksamma på hvad som kan komma
efter detta. Tänken på följderna!
Dernäst säger utskottet:
»Derjemte bör det ihågkommas, att, då skörden ett år felslår eller
blifver mindre god, det ofta är nödvändigt att från utlandet inför¬
skrifva behöfligt utsäde.»
Ja det är sant. Men så har också motionären sökt afhjelpa
detta genom att taga bort tullen å tid, då man behöfver importera
potatis till utsäde.
Vidare säger utskottet:
»Huruvida, på sätt motionären anfört, tullfrihet å potatis in¬
verkar till ökning af produktionen af bränvin samt till sänkande af
priset å denna vara, synes utskottet tvifvelaktigt — — —»
Men, mina herrar, kan det vara tvifvelaktigt att den förädlade
varan blir billigare, när råvaran köpes billigare?
Nu var det en person, som talade om förbund med nykterhets-
vännerna. Detta är icke i ringaste mån någon nykterhctsfräga.
Frågan om att höja tillverkningsskatten, det är en nykterhetsfråga,
men detta är en protektionistisk fråga!
»Så mycket mera som en mängd olika faktorer härå inverka»,
19
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
säger utskottet eu passant. Men icke en enda sådan faktor, icke ett
enda skäl anföres. Utskottet säger blott, att sådana faktorer finnas;
och då utskottet icke gittat anföra något skäl här, har man ingen¬
ting att stödja sig på.
Slutligen säger utskottet:
»För öfrigt skulle tull å potatis möjligen föranleda till ökad
användning för bränvinsbränning af åtskilliga andra ämnen, hvadan
säkerligen något resultat af en tull å potatis i det af motionären
antydda syfte icke skulle ernås.»
Detta vill säga, att priset på potatis icke skulle höjas. Men jag
kan icke förstå det, ty om andra ämnen komme att användas för
bränvinsbränning — det är väl då i regel säd — så äro dessa ämnen
vanligen dyrare. Jag vet icke något billigare ämne än potatis, och
då man använder dyrare ämnen, måste väl produkten fördyras. Jag-
förstår icke dessa utskottets argument.
Derefter talar utskottet om den tiden då man inom Riksdagen
talade om lyxtullar och potatis såsom öfverllödsvara. Man ville då
lägga tull på den tidiga potatis, som för gourmandernas räkning-
importerades. Men det var en helt annan fråga, som det då gälde.
För min del har jag också varit med om att här i Riksdagen tala
för afslag å föreslagen tull på potatis. Men det var under andra
förhållanden. Man visste då icke om någon egentlig import af po¬
tatis. Den potatis, som importerades, stannade nemligen i hamnarne
och köptes der till inbyggarnes lefnadsbehof, således till matpotatis.
Man sade då, att det vore onödigt lägga tull på potatis. Den måste
stanna i hamnstaden, ty den kunde icke bära fraktkostnaden längre.
Men nu, mina herrar, äro förhållandena helt andra. Nu komma, hela
skeppslaster, och det ena extra tåget efter det andra rullar in i
landet med importerad potatis. Då hafva vi kommit in på ett helt
annat område.
Jag är rädd för, att herrar protektionister, om de antaga denna
motivering, råka komma in i en fälla, ur hvilken det icke blir så
lätt att komma ut. Jag skulle, om jag vore frihandlare, redan till
nästa Riksdag, ifall jag då vore riksdagsman, göra till min första
uppgift att väcka förslag om borttagande af tullen å spanmål och
såsom argument derför anföra precis detsamma som utskottet nu
anfört till stöd för sin hemställan i fråga om tullen å potatis. Det
skulle icke vara så lätt att vederlägga de skälen. Dåde protektio¬
nisterna makten, skulle de naturligtvis votera förslaget öfver ända.
Men hade de icke makten, skulle det vara svårt för dem att veder¬
lägga dessa skäl, ty det vore att vederlägga sig sjelfva. Och det
är icke alltid roligt.
På de skäl jag anfört skall jag yrka bifall till motionen.
Herr Jönsson i Gammalstorp: Herr grefve och talman! Mina
herrar! Jag begärde ordet i anledning af det yttrande, som fäldes
af talaren på göteborgsbänken, att motionären skulle gått bränvins-
brännarnes ärenden. Jag får säga den ärade talaren, att det ytt¬
randet vittnar om, huru litet han känner till förhållandena, då han
Om häl ä
potatis.
(Forts.)
N:o 9. 20 Onsdagen den 12 Februari.
kunnat säga något sådant. Jag är bränvinsbrännare, och jag för¬
säkrar Eder, mina herrar, på tro och ära, att derest jag här skulle
tala såsom bränvinsbrännare och i mina egna intressen, skulle jag-
tala för tullfrihet af potatis. Men, mina herrar, jag är riksdagsman
och representerar i sådan egenskap jordbrukare. Och det är dels
deras önskningar och behof, dels ock min enskilda åsigt om det orätta
uti att jordbrukarne skulle blifva så illa behandlade i konkurrensen
med den tyska potatisen, som förmått mig att taga till orda. Skulle
jag deremot talat för mig sjelf såsom bränvinsbrännare, skulle jag
hafva talat ur en helt annan ton. Den ärade talaren på göteborgs-
bänken må derför icke tro, att motionären, då han framlemnade
denna sin motion, gått bränvinsbrännarnes ärenden.
Herr Fredholm yttrade, att förhållandena kunde vara sådana,
att tull å potatis borde införas för en ort, men icke för hela riket.
Ja, kan herr Fredholm säga mig, huru det skall gå till att införa
tull utan att införa den i hela riket, skall jag blifva mycket belåten
och taga hans förslag ad notam. Men jag tror icke han kan göra
det, ty en sådan anordning strider mot våra grundlagar.
Herr Fredholm ville vidare, att potatisodlingen skulle så be-
drifvas, att stärkelsehalten hos potatisen kunde höjas. Den saken
förstår nog herr Fredholm som civilingeniör bättre, än hvad potatis-
odlarne der nere i södra Sverige sjelfva förstå den!
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till motionen.
Herr Fredholm: Den näst siste talaren yttrade, att det för¬
vånade honom, att utskottet, som är protektionistiskt sinnadt, kom¬
mit fram med en sådan motivering, som här föreligger. Det är
möjligt, att han och många med honom förvåna sig deröfver, och
detta är äfven förklarligt, om man nemligen utgår från den upp¬
fattningen, att en motivering skall vara grundad på och framgå ur
ren partisynpunkt och icke på sakliga skäl. Mig förvånar det der¬
emot icke, att utskottet kommit till en sådan motivering, som här
föreligger. Ty min erfarenhet är, att äfven protektionister kunna
taga skål, äfven om och då dessa framkommit från frihandelsvänligt
håll, såvida dessa skäl finnas vara grundade på sakförhållanden.
Hvad angår herr Jönssons i Gammelstorp yttrande, vill jag på¬
peka, att jag särskildt betonade, hurusom jag fränkände mig all för¬
måga att ur potatisodlames synpunkt bedöma produktionens möjliga
resultat. Men jag anförde ett faktum, nemligen att sockerbet-
odlarne lyckats drifva upp sockerhalten hos sockerbetorna. Och det
ligger då nära till hands att antaga, att genom ändamålsenlig odling
stärkelsehalten hos potatisen äfven skulle kunna höjas på likartadt
sätt som det, hvari man redan i förenämnda hänseende lyckats, eller
att genom sorgfälligt urval af frö och en ändamålsenlig odling höja
sockerhalten hos betorna.
Herr Jansson i Krakerud: Då bevillningsutskottet, som så
sällan är enigt, nu kommit fram med ett enhälligt förslag, hade jag
hoppats, att Andra Kammaren skulle kunnat enas om utskottets
Om tull å
potatis.
(Forts.)
21
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
hemställan. Nu finner jag dock, att så icke är förhållandet. Det
var först och främst en ärad talare, som förvånade sig öfver be¬
villningsutskottets motivering. Jag kan icke förstå, hur man kan
förvåna sig öfver en motivering, ty då man vill motivera ett afslag
på en motion, så måtte man väl få anföra de motiv, som föreligga
för att afslå motionen. Samme talare nämnde, att förhållandena
gestaltade sig annorlunda nu än förr, ty nu rullade det ena jern-
vägståget med importerad potatis efter det andra inåt landet. Är
det då någon olycka, att, då missväxt på potatis inträffar, hit kan
rulla in jernvägståg med potatis från Tyskland och svenska folket
få en näring, som det har hufvudsakligt behof af, synnerligen under
tryckta tider? Jag kan icke fatta, att en sådan ärans man som den
åsyftade talaren kan uttrycka missnöje öfver något sådant.
Jag tror icke heller, att det är möjligt, då det gäller tullar,
tänka på vissa län eller vissa provinser för att skydda dem på hela
nationens bekostnad. Ty skall man vidhålla hela detta tullsystem,
så må det då vara ett system, som gäller hela nationen. Men må
man då icke komma fram med förslag, som komma att verka till
nackdel för största delen af nationen och till fördel för en liten klick
inom nationen.
Således synes mig förefinnas så starka skäl att bifalla utskottets
förslag, att jag hoppas kammaren också kommer att göra det. Med
anledning deraf, herr talman, skall jag bedja att få yrka bifall till
utskottets förslag.
%
Öfverläggningen var härmed afslutad. Herr talmannen gaf pro¬
position på de derunder gjorda yrkandena, dels bifall till utskottets
hemställan, dels och afslag å berörda hemställan och bifall till den
i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen förstnämnda
proposition vara med öfvervägande ja besvarad. Votering begärdes
likväl och företogs efter följande nu anslagna, af kammaren god¬
kända proposition:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i första punkten af dess förevarande utlåtande n:o 1, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har kammaren med afslag å utskottets berörda
hemställan bifallit den i ämnet väckta motionen.
Omröstningen visade 154 ja mot 51 nej; och hade alltså utskottets
hemställan af kammaren bifallits.
Om tull å
potatis.
N:o 9.
Om tull å ägg.
22 Onsdagen den 12 Februari.
Punkterna 2 och 3.
I särskilda motioner, afgifna, n:o 25 inom Första Kammaren af
herr P. M. Söderberg och n:o 62 inom Andra Kammaren af herr
P. O. Lundell, hade föreslagits, »att Riksdagen måtte besluta åsättande
af en tull å 20 öre på hvarje kilogram ägg, som hit till riket införes,
beräknad å äggens nettovigt, med tio procents afdrag för det em¬
ballage, hvari äggen kunna vara inpackade», hvarjemte herr Söder¬
berg särskildt föreslagit, att berörda tullsats måtte träda i kraft, så
snart ske kunde.
Utskottet hemstälde
under punkten 2, att ägg måtte åsättas en tullsats af 20 öre
för kilogram; och
under punkten 3, att, för den händelse tull åsättes ägg, Kiksdagen
jemväl måtte besluta, att denna tull skall såsom tilläggsafgift till
nu gällande tulltaxa jemväl innevarande år utgöras från den tid,
som af Kongl. Maj:t bestämmes, samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t,
jemte öfverlemnande af sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det
Kongl. Maj:t ville, så fort ske kunde, förordna om beslutets trädande
i kraft.
Reservationer hade afgifvits,
vid punkten 2:
af herr Fredholm; samt af herrar Brodin, Bromée i Billsta,
Meyer, Jansson i Krakerud, Lundström, Ericsson i Ofvanmyra och
Hedgren, Indika hemstält,
att Riksdagen måtte besluta, att gällande tullfrihet för ägg
skall bibehållas;
vid punkten 3:
af herrar Fredholm, Bromée i Billsta, Meyer, Jansson i Krakerud
och IJedgren.
Sedan utskottets under punkten 2 gjorda hemställan blifvit upp¬
läst, anförde
Herr Antonsson: Herr talman, mina herrar! Vid behandlingen
af den fråga, som nyss blifvit afgjord, nemligen angående tull å
potatis, har påståtts, att potatis skulle vara en nödvändighetsartikel,
som i hög grad kommer till användning i alla hem. Rörande den
tull, som nu är ifrågasatt att åsättas artikeln ägg har åter påståtts,
åtminstone af motionären, att denna artikel egentligen icke är någon
nödvändighetsvara. Jag vill gerna medgifva, att den icke är en
Onsdagen den 12 Februari. 23
nödvändighetsvara i lika hög grad som potatis. Men dock är det
så, att om man undantager de ämnen, som äro i högsta grad nöd¬
vändiga för lifvets uppehälle och nödtorft, artikeln ägg intager ett
mycket framstående rum bland födoämnena, icke allenast derför att
ägg äro mycket närande, utan ock derför, att de äro mycket lätta
att tillreda. På grund häraf användas också ägg i alla hem, äfven
i de mindre burgna.
Att tull å ägg år efter år ifrågasatts är beroende derpå, att
importen af ägg ökats. Motionären, lika litet som utskottet, har
emellertid icke vågat påstå, att priset å ägg minskats. Såsom bevis
för att så icke är förhållandet, utan att priset tvärtom ökats, skall
jag taga mig friheten anföra några siffror, hvilka torde få anses
såsom officiella. Med anledning af Kong!. Maj:ts proposition i fjol
angående dyrtidstillägg infordrades nemligen på befallning af Kongl.
Maj:t från de olika orterna i riket uppgifter rörande priser å lifs-
förnödenheter, dervid det visade sig — för att ej verka tröttande,
skall jag endast anföra några få uppgifter — att, hvad beträffar
Södermanlands län priset på ägg i Nyköping utgjorde 1876—1880
90 öre per tjog, 1881—1885 92 öre, 1899 1 krona 10 öre och 1900
1 krona 36 öre, allt i medelpris per tjog. På landsbygden i Söder¬
manlands län var priset 1876—1880 75 öre, 1881—1885 79 öre,
1899 1 krona 14 öre och 1900 1 krona 26 öre per tjog. I Krono¬
bergs län har sedan 1880-talet priset ökats med 80 procent. I
Hallands län var priset under senare delen af 1880-talet 72 öre per
tjog, men 1899 uppgick det till 1 krona 40 öre per tjog. I Elfsborgs
län var priset på 1880-talet 70 öre per tjog, men 1899 hade det
stigit till 1 krona 20 öre. I Linköpings stift har priset å ägg sedan
1880-talet höjts med 57 procent. I Strängnäs stift har sedan 1880-
talet, då priset utgjorde 90 öre per tjog, detsamma höjts så, att det
1899 uppgick till 1 krona 50 öre. Nu kan man ju möjligen invända,
att,, då det gäller att lemna uppgifter för erhållande af dyrtidstillägg,
man naturligtvis upptagit icke det lägsta priset, utan snarare det
högsta. Jag ber derför att få meddela ett pris, som är mera exakt,
nemligen medelpriset enligt markegångstaxorna i riket. Enligt de¬
samma utgjorde priset per tjog ägg, 1896 88 öre, 1897 89 öre, 1898
94 öre, 1899 1 krona 1 öre, 1900 1 krona 4 öre och det sistförflutna
året 1901 1 krona 6 öre.
Af dessa siffror torde framgå, att priset på ägg icke minskats,
utan tvärtom i väsentlig grad ökats under de senare 6 åren.
Nu säges det vidare, att, till följd af de höga foderprisen,
produktionen af ägg här i landet minskats. Huru härmed är för¬
hållandet kan jag icke säga; men säkert är, i alla händelser, enligt
hvad statistiken utvisar, att konsumtionen ökats i väsentlig grad.
Man har undrat, om de klimatiska förhållandena i vårt land
lägga hinder i vägen för äggproduktion i större omfattning. För
min del tror jag, att det endast är de sydligare delarna af vårt land,
som i sådant afseende kunna vara lämpliga.
Vidare hafva också reservanterna anfört, att den möda och det
besvär, som äro förenade med skötsel af höns, i många fall verka
N:0 9.
Om tull ä ägg.
(Forts.)
N:o 9. 24 Onsdagen den 12 Februari.
Om tull å agg. afskräckande. Jag vågar dock ifrågasätta, om man icke på detta
( orts.) område, liksom på så många andra, kan iakttaga sanningen af den
satsen, som allt mer och mer vinner insteg, att för minsta möjliga
möda vill man hafva den största möjliga vinst.
Nu är det emellertid uträknadt af motionärerna — och jag tror
till och med af chefen för jordbruksdepartementet, som, jag vill minnas,
lemnade samma uppgift i fjol i Första Kammaren — att just genom
de tullar, vi hafva på foderämnen, kostar det 11 öre mer per kilo
att här i riket producera ägg än t. ex. i Danmark. Motionären
ifrågasätter, att utländska produkter skola användas till utfodring af
höns, när han beräknar, att för produktion af 10 kilo ägg åtgå 30
kilo korn, hvete eller majs, som äro de mest användbara födoämnena
och som draga en tull af en krona 11 öre.
Emellertid skall jag be att i detta sammanhang få fästa motio¬
närens uppmärksamhet derå, att tull å ägg verkar särdeles ofördelak¬
tigt på handelsbalansen. Men är det nu så, att just den tull, som
utgår på dessa foderämnen, skulle fördyra produktionen med 11 örn
per kilo ägg, kan det väl ifrågasättas, huruvida det kan vara skäl
uti att vi till vårt land såsom foderämne för höns importera majs,
som drager en tull af nyss angifna belopp. Om man tänker sig, att
det uppstår en mycket ringa vinst på hönsskötseln, gör det för
handelsbalansen ungefär detsamma, om vi importera majs eller de
foderämnen, som kunna användas. Jag vill ifrågasätta, huruvida det
icke är lämpligare, att dessa foderämnen, som anses behöfvas för
äggproduktion, förtäras af de höns, som lefva under blidare luftstreck
än vårt, och att vi importera den färädlade varan, nemligen i detta
fall ägg.
Det finnes emellertid en annan sida af saken, som icke bör
lemnas obeaktad i denna, såsom det synes, obetydliga fråga, och det
är följderna med afseende å det förslag om dyrtidstillägg, som inom
kort kommer att föreligga i kammaren. Jag undrar, om ej denna,
såsom det synes, obetydliga tull skall i hög grad verka i bygderna
på det sätt, att krafvel på tillmötesgående från Riksdagens sida blir
större. Man torde med skäl kunna ifrågasätta något sådant.
Nu säges af motionären och, jag tror, äfven af utskottet, att
det är småfolket, som bor på landet — torpare, backstugusittare
och smärre jordbrukare — som skulle komma i åtnjutande af de
fördelar, tull å ägg medförde. Jag för min del är den förste att
erkänna, att just dessa omnämnda statsborgare äro i behof af all
möjlig hjelp, ty jag vet, att de lefva under små och bekymmersamma
förhållanden; men å andra sidan kan det ock ifrågasättas, huruvida
det är lämpligt att, för att bereda dessa statsborgare hjelp, åsätta
den nu ifrågavarande tullen, till nackdel för alla dem, som behöfva
köpa ägg och Indika utgöra det ojemförligt stora flertalet. Jag vill
i detta afseende vädja till kammarens goda hjerta med hemställan
om afslag å utskottets hemställan.
Herr talman, jag tillåter mig alltså att yrka afslag å utskottets
hemställan och bifall till den vid utskottets betänkande fogade reser¬
vationen.
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari. 25
Herr Fredholm: Herr talman! De skäl, som utskottet anfört
för åsättande af tull på ägg, synas mig utgå från det faktum, att
utförseln af ägg så betydligt minskats och införseln deraf så betydligt
ökats år från år. Detta förhållande anser utskottet vara framkalladt
af den omständigheten, att den ökade välmågan i landet lemnar till¬
fälle för befolkningen att konsumera en större mängd af ägg än
förut, och vill utskottet tillskrifva detta — såsom utskottet anser —
missförhållande, nemligen att införseln stegrats och utförseln minskats,
endast och allenast eu oklok tullagstiftning. För att afhjelpa detta
fel vill nu utskottet åsätta tull på ägg och åberopar till stöd härför
erfarenheten från Norge, der införandet af tull på ägg visat sig
åstadkomma en stor minskning i införseln af ägg. Ja, det är sant,
men icke har exporten på något sätt ökats genom asättande af tull
på ägg. Den saken är tydlig och klar. Det finnes ingen möjlighet
för tullagstiftningen att afhjelpa det missförhållandet att exporten
minskas, men väl är det sant, att genom att åsätta tull pa ägg
skulle man kunna minska införseln genom att konsumtionen minskas.
Icke heller ger erfarenheten från Norge stöd för en annan åsigt.
Slutresultatet, hvartill man kommer, genom att åsätta tull på ägg
blir sålunda, att man icke befrämjar produktionen genom ökad export,
men väl att man minskar införseln derigenom att konsumtionen
minskas, derför att varan fördyras.
Utskottet säger nu — åtminstone låter utskottet antyda det
att den minskade konsumtionen icke kan medföra någon fara för
befolkningen, enär de fattiga icke konsumera ägg. och att för den
skull en prisstegring för dem icke kan medföra någon skada. Det
är val sant, men hvilken är fattig och hvilken är icke fattig? Ägg
är ett lifsmedel, som användes af den större delen af befolkningen,
och man kan väl icke rubricera alla dem, som äta ägg, för icke
fattiga — utskottet begagnar visst för att beteckna dem ordet väl-
bergade eller något dylikt — och de andra, som icke konsumera
ägg, såsom fattiga; utan förhållandet lär väl vara, det, att det finnes
mycket folk, som förbrukar ägg såsom ersättning för andra livs¬
förnödenheter, beroende af priset och andra omständigheter, som
hvar och en för sig bedömer. Det är emellertid klart, att genom
att fördyra varan, skär man så att säga bort en del åt denna be¬
folkning från konsumenterna, nemligen den del, som icke. har råd
att betala ett högre pris: och det vill synas, som om man icke loge
hänsyn härtill genom att indela folk, såsom utskottet gjort, i fattiga
och välbergade. Då varan blir fördyrad kunna naturligtvis icke de
fattiga tillfredsställa sitt behof af ägg, det må nu vara stort eller
litet. Detta är en omständighet, som ensamt är för mig tillräcklig
att yrka afslag på utskottets hemställan om tull pa ägg.
Dertill kommer också, att, jag icke tror, att, tullen kommer att
medföra den effekt med afseende på äggproduktionen, som utskottet
förmenar. Att den icke kan komma att öka exporten är uppenbart,
och att den ej heller kan verka derhän, att den inhemska produk¬
tionen ersätter den minskade införseln synes mig också tydligt, ty
N:o 9.
Om tull å
(Forts.
26 Onsda gen den 12 Februari.
?9g' Priset kommer otvifvelaktigt att höjas och derigenom efterfrågan
’ på ägg att minskas.
Hvad för ifrigt beträffar hvad utskottet anfört derom, att ägg¬
produktionen i Danmark intar ett så framstående rum i landets
ekonomi, så är detta alldeles rigtigt, och det gör den, oaktadt Dan¬
mark icke har tull på ägg. Det oaktadt visar sig äggproduktionen
vara en lönande näring för jordbrukarne. Nu säger man, att detta
kan vara. möjligt hvad Danmark, men icke hvad Sverige vidkommer
ty de klimatiska förhållandena — hvilka man alltid skyller på —
omöjliggöra ett fördelaktigt bedrifvande af hönsskötsel här i landet.
Jag lemnar detta tal om klimatet derhän. De klimatiska förhållan¬
dena åberopas alltid, mången gång utan skäl, för vidtagande af åt¬
gärden att sätta tull på en vara. Men med afseende på Danmark
är det en annan sak att taga i betraktande, och det är den omsorg,
hvarmed man der lägga sig vinn om att afsätta varan. Afsättnings-
problemet är för produktionen ett stort och vigtigt problem. I afseende
på drifvandet af en näring på lönande sätt spelar det en roll, som är jem¬
förlig med sjelfva produktionsfrågan. I Danmark har man nu genom
en kooperativ samverkan mellan jordbrukarne, kanske företrädesvis
de små, lyckats göra afsättningsvilkoren ganska förmånliga, nemligen
derigenom, att äggen samlas ihop för ringa kostnad från de små
hemmen till större partier. På så sätt kunna vid afsättningen större
fördelar beredas producenterna. Jag tror nog, att om våra jord¬
brukare tänkte på att söka åstadkomma en sådan kooperativ sam¬
verkan, icke blott i detta hänseende, utan äfven i andra, skulle de
otvifvelaktigt besparas ett stort arbete med hänsyn till afsättningen,
och detta är en vigtig omständighet, eftersom ifrågavarande arbete
icke kan sägas vara direkt vinstgifvande. Men en sådan utväg vill
man här icke försöka. När en näring kommer i några svårigheter,
så tycker man, att det är enklare och lättare att komma fram med
en motion om att få tull och tror, att, om man blott får sådan, så
skola sedermera alla svårigheter vara afhjelpta. Tullen afhjelper
emellertid icke svårigheterna vid sjelfva produktionen, utan dessa
afhjelpas endast genom producentens förmåga och handlingskraft.
lian folk icke dertill uppfostras på annat sätt, så icke vinnes en
sådan, uppfostran genom tullen. Genom tull blir det blott ett högre
pris för den befolkning, som konsumerar varan.
Mycket mera vore att säga i denna fråga, men jag vill blott
tillägga en sak, och det är med afseende på de klimatiska svårig¬
heterna. Det har visat sig, att äggimporten hufvudsakligen kommer
från Ryssland, Finland och Danmark. Från Ryssland kommer ungefär
60 procent, från Danmark ungefär 25 procent och från Finland 13
procent. Hvad nu Finland beträffar, så kan väl ingen komma och
påstå, att Finland har ett gynsammare klimat än Sverige, och hvad
angår Ryssland, så har visserligen södra Ryssland ett gynsammare
klimat, men huruvida äggen komma derifrån såsom utskottet för¬
menar, det är en uppgift, som jag icke haft tillfälle att kontrollera;
i de officiella uppgifterna står endast Ryssland. Hvad nu beträffar,
att vårt nordliga läge skulle utgöra hinder för hönsskötseln, så ut-
Onsdagen den 12 Februari. 27
gjorde detta läge åtminstone förr icke något hinder derför, ty förr
i tiden producerade vi tillräckligt för att exportera ganska mycket
ägg. För öfrigt tror jag icke på detta tal om det ogynsamma
klimatet, ty att hönsen tåla vid vårt klimat är allmänt kändt och
jag tror icke att, såsom man påstår, de hafva svårt att trifvas i
våra nordliga förhållanden.
Hvad beträffar den omständigheten, att foderämnena fördyrats
genom tullskydd, så har detta nog ett visst berättigande. Men hvem
bär skapat dessa tullar? Icke vi, som yrka på billigare lifsförnöden-
heter, utan det är från andra håll, som dessa tullar kommit. Jag
vill för öfrigt ifrågasätta, huruvida denna tull på de nödiga foder¬
ämnena har så stor betydelse för hönsens skötsel. Den kan nog
hafva det under vintertiden, men under sommartiden tror jag icke,
att den har det, ty hönsen sköta sig då mest sjelfva, om de få gå
ute i det fria och skaffa sig föda. Och om de icke vilja göra det,
kunde det icke skada, att man sökte taga reda på, huru hönsskötseln
bedrifves i Frankrike. Der anlitar man många sätt att skaffa födo¬
ämnen åt hönsen utan att tillgripa säd. Och som bekant egen der
rum en stor produktion och export af ägg. Mycket ägg går der¬
ifrån till England.
Jag har ej något vidare att tillägga, hvarför jag anhåller om
afslag på utskottets hemställan i andra punkten af förevarande be¬
tänkande samt yrkar, att tullfrihet på ägg fortfarande må bibehållas.
Herr Wittsell: Herr talman, mina herrar! Då jag för min del
ämnar gifva min röst för bifall till utskottets nu föreliggande för¬
slag,, vill jag äfven i korthet angifva mina skäl derför.
Oaktadt man åtminstone inom vissa delar af landet genom ägg-
föreningars bildande och genom hållande af föredrag angående höns¬
skötseln arbetat mycket för främjandet af äggproduktionen inom
landet, har man likväl icke kunnat uppnå något större resultat i
den vägen, om man skall döma efter de i detta betänkande intagna
statistiska uppgifterna, livilka ju visa, att införseln af ägg betydligt
ökats år från år. Att införseln så betydligt ökats, måste hafva sin
grund icke allenast deruti, att välmågan inom landet blifvit större,
utan äfven deruti, att Riksdagen åsatt tull på nästan alla de för
hönsens utfordring nödvändiga råvarorna, hvarigenom det blifvit
mindre lönande att egna sig åt hönsskötsel. Enligt mitt förmenande
lägga icke de klimatiska förhållandena inom vårt land något egent¬
ligt hinder i vägen för en ökad äggproduktion, utan jag tror fast
och säkert, att, om vi understödja äggproducenterna genom att
åsätta eu tull å ägg, så skulle vi kunna behålla qvar inom landet
de tre millioner kronor, som nu utgå till andra länder för denna
vara och hvilka bättre skulle kunna användas till andra ändamål.
Tager man derjemte i öfvervägande hvilka det egentligen är, som
syssla med äggproduktion, så skall man finna, att det hufvudsak-
ligast är de mindre bemedlade jordbrukarno, de små hemmansegarne
och torparne, eller kanske rättare sagdt deras hustrur och döttrar,
hvilka genom flit och omtanke försöka att på detta sätt .skaffa sig
N-.o 9.
Om tull ä ägg.
(Forts.)
N:o 9. 28 Onsdagen den 12 Februari.
Om tull å ägg. en liten inkomst för att använda till inköp af för hushållet oumbär-
(r orts.,: iiga förnödenhetsartiklar. Dessa äggproducenter hafva icke råd att
sjelfva använda äggen, utan för att kunna förtjena något måste de
lemna dem till föreståndaren för någon äggförening eller till någon
uppköpare, som kan gifva dem valuta för deras möda.
Ägg äro ej heller enligt mitt förmenande någon nödvändighets¬
vara för ett hushåll. För den, som ovilkorligen måste se på sina
utgifter, tror jag icke, att det betyder så mycket, om han måste
undvara ett eller annat tjog, och för den, som alls icke behöfver
tänka på, huru mycket han använder för sitt lifsuppehälle, betyder
det icke det ringaste, om han skulle behöfva betala en tjugu öre
mera per tjog ägg eller ej, medan det deremot för de mindre bemedla¬
de, som egna sig åt äggproduktionen, kan betyda ganska mycket.
Representanten å malmöbänken åberopade som skäl för afslag
å utskottets hemställan, bland annat, äfven de uppgifter, som Kong!.
Maj:t förra året infordrade i och för bedömande af frågan om dyr¬
tids tillägg, men jag tror icke. att dessa uppgifter härvidlag hafva
så stor betydelse, då nemligen de i desamma förekommande värdena
voro de högsta möjliga.
Då jag sålunda har den öfvertygelsen, att vi genom åsättande
af tull ä ägg skola — liksom i Norge — kunna så småningom
minska vår införsel af denna vara och slutligen komma derhän, att
vi i stället kunna exportera densamma, ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets nu föreliggande hemställan.
Herr Jansson i Krakerud: Herr talman, mina herrar! För
den ort, som jag tillhör, har det ingen betydelse, om denna tull å
ägg kommer till stånd eller ej. Jag är således i det afseendet full¬
komligt neutral och det är icke heller med hänsyn dertill, som jag
nu ämnar yttra mig. Jag har begärt ordet endast för att fram¬
hålla, att. då man vill åsätta en tull, bör man taga i noga öfver¬
vägande. huruvida denna tull är af behofvet påkallad eller icke.
Och särskildt vill jag då hänvända mig till motionären, och jag gör
det desto hellre, som jag ser honom stå här midt fram för mig.
På sidan fem i utskottsbetänkandet läsa vi följande ord af
motionären: »För produktion af 10 kilo (cirka 8 tjog) ägg beräknas,
att man bör använda 30 kilo af sistnämnda sädesslag.» Med ut¬
trycket »sistnämnda sädesslag» vet jag icke. om motionären menar
alla tre de förut omnämnda sädesslagen, hvete, korn och majs, eller
om han endast menar majs. Det kan ju för öfrigt vara temligen
likgiltigt hvad motionären här åsyftar. Jag antager emellertid,
att han tänkt på alla tre sädesslagen, hvilka samtliga för närvarande
äro belagda med tull. Man kan vidare antaga, att en höna kan
årligen producera 8 tjog ägg. Då skulle det alltså för fyra hönor
åtgå 120 kilo af de nämnda sädesslagen. Det förefaller mig emeller¬
tid, som om hönsegarne der nere i Kalmar län skulle 1m lika många
tuppar som hönor och så debitera hönorna för hvad tupparne äta.
I annat fall kan jag icke förstå, hur man kan komma till detta
resultat. Om jag likväl går med på motionärens antagande, att
Onsdagen den 12 Februari. 29
det åtgår 30 kilo spannmål för att producera 8 tjog ägg, så skulle
ju fyra hönor äta 120 kilo spanmål och värpa 32 tjog ägg. Jem-
för man sedan priset på 32 tjog ägg och priset å 120 kilo span¬
mål, måste hvar och en medgifva, att det äfven der nere i Kalmar
län, der man fodrar hönsen på nu anfördt sätt, bör kunna löna sig
att producera ägg, äfven om ingen tull finnes å denna vara.
Jag tror således, att motionären behöfver taga denna fråga i
närmare öfvervägande och sjelf experimentera med de olika foder¬
ämnena, innan han begär, att man skall lita på de uppgifter, som
han kommer med.
Med anledning af den motivering, som motionären sjelf sålunda
förebragt, ber jag följaktligen att få yrka afslag å utskottets nu
förevarande hemställan.
Herr Lundell: Herr talman! Jag tror, att såväl utskottet i
sitt betänkande som den talare från utskottet, som här talat för bi¬
fall till motionen, temligen väl hafva klargjort skälen för en äggtull.
men jag ber i alla fall att få bemöta de invändningar, som här
blifvit gjorda, särskildt af en talare på malmöbänken.
Denne sade gent emot mig, att ägg vore en nödvändighetsvara
för de fattige. Jag för min del vill påstå, att ägg icke äro en nöd-
vändighatsvara för de fattige. Jag kan tala om för herrarne, att
jag aldrig har ätit upp ett ägg, så att nog kan det gå för sig att
lefva utan ägg; det kunna herrarne ju se på mig.
Man kan ju i fråga om denna öfverflödsvara ägg tänka på
öfverflödsvarorna inom andra områden, t. ex. på öfverflöd i kläde¬
drägt. Siden kan ju ganska väl användas till klädseln, men i jem¬
förelse med ylle o. d., som kan göra samma nytta, måste det dyra
sidenet betraktas som en lyxartikel. Så äfven här beträffande ägg.
Man kan ju säga, att ägg både äro goda och nyttiga, men de kunna
i alla fall räknas till öfverflödsvarorna, då det nemligen finnes andra
födoämnen, som, ehuru de ha samma näringsvärde som ägg, dock
äro billigare. Om den ärade talaren vill göra sig besväret att se
efter hvad olika födoämnen betinga i pris i förhållande till sitt
näringsvärde, så skall han finna, att t. ex. mjölk, smör och ost, kött,
fläsk, o. d. dervidlag ställer sig betydligt billigare än ägg, som från
denna synpunkt rent af måste betraktas som en delikatessvara.
Och att man kan lefva utan ägg, kan jag — som sagdt — försäkra.
Den ärade talaren på malmöbänken yttrade vidare, att prisen
å ägg redan nu voro tillräckligt höga. Ja, jag vet icke. om de åt
honom anförda uppgifterna — hvilket han också tycktes medgifva
— äro så synnerligen mycket att lita på, lemnade som de äro i och
för utredningen angående dyrtidstilläggen; jag misstänker, att det
i dem förekommande värdena blifvit väl mycket uppskrufvade.
Enligt en uppsats i »Aftonbladet» säljas äggen merendels för en 60
å 70 öre per tjog, hvilket icke ens är hälften mot hvad den ärade
talaren uppgå!', att de kostade. Jag har icke — såsom han påstår
- i min motion sagt, att äggprisen under de senare åren blifvit
N:o 9.
Om tull å ägg.
(Forts.)
N:o 9.
30
Om tull å ä(
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
'• lägre, .lag har endast framhållit, att äggproduktionen för närvarande
icke är lönande.
Vidare sade den ärade talaren, att de klimatiska förhållandena
här i Sverige äro så ogynsamma, att man icke kan här producera
den qvantitet ägg, som behöfves. Jag tror emellertid, att han har
val reda på, att det icke är så särdeles stor skilnad i fråga om
klimat mellan Skåne och Danmark, som ju till och med ligger delvis
nordligare än Skåne.
Den ärade talaren säde äfven, att det för vår handelsbalans
icke skulle betyda så synnerligen mycket, om vi icke importerade
ägg, men i stället måste importera säd för hönsens behof. Jag kan
emellertid säga honom, att, om man räknar med den spanmålsmängd,
som jag uppgifvit, blir det en betydlig skillnad i kostnad mellan
att importera ägg och och att importera spanmål till en del af
hönsfodret. Jag tror icke heller, att man i fråga om andra varor
vill tillämpa den ärade talarens tankegång. Tror verkligen den
ärade talaren, att det skulle fördelaktigt inverka på vår handels¬
balans, om vi lade tull å ull i stället för å kläde? Jag för min
del anser, att man bör uppmuntra näringslifvet inom landet och att
man derför framför allt icke får ställa tullarna så, att utländingarna
taga arbetsförtjensten.
Det är ju gifvet, att en stadsbo icke kan hafva så noga reda
på, huru det förhåller sig med de små jordbrukarne och deras in¬
tressen. Man behöfver emellertid härvidlag endast tänka på för¬
hållandena i Danmark. Enligt hvad jag funnit, är der de mindre
jordbrukarnes existens till stor del beroende på den inkomst, som
de kunna hafva af sin äggproduktion. De danska s. k. hus¬
männen, som endast hafva ett eller två tunnland jord, kunna genom
att producera ägg bereda sig en årlig inkomst af 200 å 300 kronor.
I deras ekonomiska förhållanden betyder detta mycket. Och lika
väl kan det gå för sig här i Sverige, åtminstone i de sydligare och
mellersta delarna, ja, ända upp till Norrland. Jag har till och med
sett vackra hönsflockar upp i Jämtland. Man kan befordra det
mindre jordbruket i hög grad, om man i detta hänseende vill sätta
det i en gynsammare ställning. Jag vill icke säga, att tullen är
allena verkande, utan skötseln och vården om djuren och intresset
i det fallet betyda äfven ganska mycket, ja, mer än tullen, men
man behöfver en tull, derför att ställningen är sådan, att äggpro¬
duktion i allmänhet knappt kan löna sig och ofta alldeles icke gör
det. Man behöfver äfven denna tull såsom en uppfostrande åtgärd
— det erkänna äfven frihandlare; att man för att utveckla en
industri eller näring kan använda tullar, för att göra det gynsamt
för den. Blir sedan näringen mera utvecklad genom större erfaren¬
het, bättre afsättning genom föreningar, ordnad handel m. m. kan
införseltull blifva mindre nödig. Nu behöfver man emellertid åt¬
minstone tills vidare denna tull för att utveckla näringen. Men jag
anser ingalunda att fjäderfäskötseln kan utvecklas blott derigenom,
att Riksdagen åsätter tull å ägg, utan detta tillsammans med hvad
våra hushållningssällskap, föreningar och enskilde kan göra genom
31
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
undervisning, premier m. m., skall föra näringen till en önskvärd
utveckling. Sjelf har jag väckt förslag i detta ärende hos Kalmar
läns södra hushållningssällskap, på grund hvaraf sällskapet för ända¬
målet anslagit 800 kronor årligen. Dylika anslag äro lemnade och
åtföljande anordningar vidtagna af flere hushållningssällskap — och
jag hoppas, att genom dessa åtgärder skall kunna vinnas en ut¬
veckling på detta område, om också icke så stor som i Danmark,
dock likväl så stor, att vi kunna fylla den inhemska förbrukningen
och möjligen få någon export af ägg.
Jag tror, att jag har yttrat mig nog mot den talaren. Jag
skall nu be att få yttra några ord gent emot herr Fredholm.
Det gläder mig, att herr Fredholm icke anser det omöjligt att
drufva denna handtering och att icke de klimatiska förhållandena
göra det omöjligt, men att det skulle vara en följd af bristande
företagsamhet, att denna näring icke gått så synnerligt långt framåt.
Jag skall till någon del gifva honom rätt i detta afseende. Men
om man uppmuntrar denna näring genom att hålla prisen högre, så
kan man nog få en hel del, som egnar sig deråt. Vidare ansåg han,
att ställningen för producenten blir sämre här i landet än i Dan¬
mark till följd af klimatet. Men just Finland, som han anförde,
visar, att det icke är klimatiska förhållanden, som göra det för oss
ogynsamt. Jag hoppas, att, om vi göra allt, hvad vi kunna, för att
undervisa folket, vi få ett uppsving i produktionen. Jag vill upp¬
mana talaren å stockholmsbänken att vinnlägga sig om hönsskötseln
och vore glad, om han också kunde förmå stockholmare dertill.
Genom att taga reda på köksaffall skulle i Stockholm och trakten
deromkring kunna produceras många hundra tusental kilo ägg. Men
köksfröknarna äro för finna och de finare vilja icke lägga sig vinn
om sådana der simpla saker. I stället ropa de på dyrtidstillägg och
högre löner och vilja lägga nya skatter på landsbygden.
Talaren har ordat om, att det kan blifva en mindre konsumtion
till följd af det höga priset. Ja, om det nu vore fallet, om det skulle
blifva minskad konsumtion på en vara, som är eu öfverflödsvara,
tror jag icke att så stor skada skett. Men jag tror för öfrigt icke,
att priset kan stiga så mycket, och att den fatt-ige, som vill hafva
litet ägg, äfven skall kunna få det, om det ock blir tull.
Hvad nu den ärade representanten å vermlandsbänken omtalade,
var ju icke så ogynsamt för motionen, men han antager, att man
skulle kunna fodra hönsen med hälften hafre. Nå, det passar ju
icke, men man kan likväl använda en god del deraf, och detta
styrker mig i den förhoppningen, att ställningen icke är sådan i
fråga om äggproduktionen, som i Aftonbladet angifvits, utan att den
skall kunna gå för sig. Ja, så var det tupparna för hvilkas föda
herr Jansson misstänkte att man debiterade hönorna. Ja, herr Jans¬
son, så är det, men det lins ingen annan råd såvida icke någon kan
lära tupparna värpa ägg. Så många tuppar, som herr Jansson för¬
modade, ha vi då icke, men några äro alldeles nödvändiga. I allt
fall har tullen sin hufvudsakliga betydelse deruti, att den rycker upp
Om tull dagg.
(Forts.)
N:0 9.
■ >2
Om tull å äqq.
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
näringen och förer den fram med kraft, på samma gång, man gör
allt hvad man kan för befrämjande af undervisningen i hönsskötseln.
Jag skall be att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Meyer: Herr talman! Påståendet, att det under nuvarande
förhållanden icke skulle löna sig att producera ägg, synes mig icke
vara bevisadt. Det synes mig fast mera, som om detta påstående
uteslutande grundade sig på det faktum, att importen af ägg under
senare åren betydligt ökats, under det att exporten minskats. Men
om man ser på de officiella siffrorna, som förekomma i utskottets
betänkande — så finner man, att under de 10 sista åren äggprisen
stigit från 60 öre till 80 öre pr tjog enligt den officiella värdesätt¬
ningen eller med 33 ' „ procent, under det att de foderämnen, som
användas vid hönsskötsel, under samma tid icke i nämnvärd grad
stigit i pris. Man kan väl ock tillägga, att arbetskostnaderna, som
varit förenade med hönsskötseln, icke heller hafva stigit, derför att,
såsom man påstår, det hufvudsakligen varit småbönder och torpare,
som befattat sig med denna hönsskötsel, och att det i regel är deras
hustrur och döttrar, som sköta om hönsgårdarna, och arbetskostna¬
derna för dessa hafva naturligtvis icke stigit. Att importen har
blifvit så stor som den är, bevisar endast, att konsumtionen inom
landet ökats. När man ser på siffrorna och finner, att öfver 70,000,000
ägg införts sista året, kan man väl förstå, att äggkonsumtionen
trängt ned i ganska djupa lager. Eljest kunde importen icke hafva
ökats i så hög grad. Och då man förr kunde med fördel producera
ägg, när äggen kostade 60 öre per tjog, så borde man väl äfven nu
kunna göra det, då priset är 80 öre tjoget. Åtminstone borde det
låta göra sig för de små jordbrukarne och torparne, om det också
icke kan gå för bolagen. För dessa, som drifva äggproduktionen i
stor skala, blifva kostnaderna möjligen för höga, ty i följd af de
klimatiska förhållandena måste de vidtaga mera dyrbara arrangement,
som icke erfordras på andra håll. Härom vill jag dock icke vidare
yttra mig, ty detta förstår jag ej. Nu vill man åsätta en tull af
20 öre per kilogram, och om de uppgifter, som den ärade motionären
i denna kammare lemnat i fråga om förhållandet mellan stycketal,
vigt och värde, äro rigtiga, så skulle tullen uppgå till omkring 30
procent af värdet. Det må väl hvar och en inse, att det är en
orimlig tull, och då har man ändå icke beräknat, att man får betala
tull å emballaget, hvilket icke är en småsak.
Vidare åberopar man exemplet från Norge, nemligen att, sedan
Norge fått en . tull å ägg, hade importen deraf högst betydligt min¬
skats. Deraf drager man den slutsatsen, att produktionen inom landet
ökats, men den slutsatsen är obefogad. Jag är alldeles öfvertygad,
att, om här sattes en tull icke af 20 öre, utan af 2 kronor per kilo¬
gram ägg, vi skulle blifva rigtigt stolta öfver våra fosterländska höns,
ty jag är öfvertygad, att på mindre än 8 dagar skulle all import
upphöra. Vill man då draga den slutsatsen, att vi nu kunna fylla
konsumtionsbehofvet inom landet, ja, om man kommer till det resul¬
tatet, då har man rätt att åberopa Norges exempel.
Onsdagen den 12 Februari. 33
Alla dessa skäl, som blifvit anförda, synas mig emellertid icke
väga så tungt i vågskålen som det skäl, som blifvit sist nämndt i
reservationen, att det icke gerna kan vara rättvist och rimligt att
i en tid som denna, då vi måste för statens skull påtaga oss och
pålägga nästan alla landets skattskyldige mycket tunga bördor, ut¬
kräfva en extra skatt till förmån för några enskilde äggproducenter.
Detta skäl synes mig väga tyngre än alla andra, och det är hufvud¬
sakligen derför jag yrkar bifall till reservationen.
Häruti instämde herr •Nyström.
Herr Biesért: Herr talman! Mine herrar! Man har velat göra
gällande, att de klimatiska förhållandena i Sverige skulle i förening
med nuvarande tullar lägga hinder i vägen för en ekonomisk ägg¬
produktion här i landet. Man har anfört detta påstående såsom skäl
både för och emot tull å ägg. Herr Antonsson syntes luta åt det
hållet, att en ekonomisk äggproduktion icke vore möjlig här i landet,
och såvidt jag icke missuppfattade honom, trodde han, att det vore
fördelaktigare för oss att importera våra ägg från den soliga södern,
der produktionskostnaderna äro billiga. Jag kan icke följa hans
tankegång eller bevisföring dervidlag. För min del tror jag, att han
har orätt. Jag tror, att det här i landet, åtminstone i södra och
mellersta delen af Sverige, går bra För sig att ekonomiskt producera
ägg. Jag är i tillfälle att anföra ett exempel på. godt ekonomiskt
resultat af hönsskötsel. Jag är icke berättigad att nämna något
namn, men af en person, hvilkens trovärdighet jag sätter öfver
hvarje tvifvel, har jag fått höra, att i den provins, hvarifrån motio¬
nären är, ett hönseri, som under år 1900 haft en uppsättning af
1,000 djur, lyckats åstadkomma en nettobehållning af 5 kronor 78
öre per djur. Detta vackra resultat har naturligtvis icke åstad¬
kommits endast genom äggproduktion, utan ock genom uppfödande
och försäljning af kycklingar och slagtdjur. Sjelf är jag icke hemma¬
stadd i den s. k. rationella hönsskötseln, ehuru jag visserligen något
litet sysslat dermed, men jag har dock kommit till den uppfattningen,
att den icke är så dålig, som utskottet och motionären sökt göra
gällande.
Man talar också om, att för de mindre jordbrukarne och torparne
det numera icke skulle löna sig att föda upp höns och producera
ägg. Men om detta vore fallet, skulle ju dessa mindre jordbrukare
och torpare upphöra med att hålla höns och producera ägg. Efter
den erfarenhet, jag har, och att döma åtminstone af de qvantiteter
ägg, som inkomma till landthandelsbodarne, synes detta emellertid
icke vara förhållandet, utan tvärtom tror jag mig se den tendensen
göra sig gällande hos dessa småbrukare, att de alltmera lägga sig
till med höns och producera ägg.
Jag har velat anföra detta exempel såsom ett bland de många
skäl, hvarför jag yrkar afslag på utskottets hemställan.
Andra Kammarens Prof. 1902. N:o 9. 3
N:o 9.
Om tull å ägg
(Forts.)
N:o 9.
34
Onsdagen den 12 Februari.
Om tull<2ägg. Herr Lindblad: Herr talman! Det kunde nog synas vara
(Förts.) öfverflödigt, att jag uppträder i denna fråga, då jag i fjor tillkänna-
gaf min ståndpunkt i densamma, helst jag hade förestält mig, att
frihandlarne beträffande den här åter föreslagna tullen kunde vara
sinnade att nu gå oss protektionister till mötes. Jag trodde nem¬
ligen — liksom herr Fredholm i en föregående debatt tillkännagifvit
såsom sin mening — att, då det visat sig, att protektionisterna
ofta kunna och vilja taga skäl, det äfven borde kunna sägas om
frihandlarne, att de taga skäl.
Yi veta för öfrigt, att vid fjorårets riksdag, när motion första
gången väcktes i denna fråga, resultatet visserligen blef afslag, men
att tullen då föll med en majoritet af endast 18 röster. Således:
erfordras, för att frågan vid denna riksdag skall gå igenom, endast,
att förslaget vinner 9 eller 10 anhängare. Och jäg ställer då den
vädjan till de senast invalda ledamöter af denna kammare, som
uppgå till ungefär detta antal, att de måtte förstärka deras leder,
som i fjor röstade för förslaget.
Att denna tull är berättigad, har jag ansett, att äfven frihandlare
kunde och borde erkänna. Jag vill dervid såsom min mening fram¬
hålla, att det är, minst sagdt, galet, att, då tull är åsatt på sjelfva
råämnet, man låter den förädlade produkten förblifva tullfri. Jag
undrar t. ex., huruvida, i fall vi åsatte tull på ull och upphäfde
tullsatsen på kläde, vi ej då skulle få höra många och berättigade
invändningar.
Jag har här i min hand en lång uppsats, hemtad, som jag tror,
ur Aftonbladet, hvilken söker bevisa, att denna handtering icke
skulle lämpa sig för Sveriges klimat, och att åtskilligt annat finnes,
som skulle lägga hinder i vägen för densamma. Men gent emot
detta påstående vill jag endast åberopa det faktum, att Sverige för
icke mer än tio år tillbaka varit ett starkt äggexporterande land.
Sålunda hafva vi förr i tiden kunnat med framgång drifva ägg¬
produktion, fastän det nu icke lyckats oss på grund af den öfver-
mäktiga konkurrensen med sydligare länder och lyckligare klimat.
Skulle man för öfrigt vilja acceptera Aftonbiadsartikelns slutsatser,
så skulle man väl nödgas afskrifva hela vårt protektionistiska system.
Ty om vi skulle nödgas taga vårt bröd från Ryssland, vårt socker
från Tyskland, våra ägg från Danmark, vårt kläde från England,
våra maskiner från Amerika och — jag tänker härvid på en tull¬
sats, som förekommer bland årets motioner — våra säckar från
Indien, så undrar jag hvad vi slutligen här i Sverige skulle taga
oss till.
Xu anföra äfven de ärade reservanterna, att man icke af de i
motionen anförda siffrorna kan draga tillförlitliga slutsatser. Ja,
jag tror nog, att det är svårt att till full evidens bevisa något med
dessa siffror, men man kan, om man med hvarandra jemför två så
likstälda länder som Sverige och Norge, på grund af en sådan jem¬
förelse bilda sig en temligen klar uppfattning. Nu veta vi ju, att
Norge, som har en lägre spanmålstull än vi, har funnit med sin
fördel förenligt att åsätta en tullsats å ägg lika med den, som här
35
N:o 9.
Onsdagen den 12 Februari.
begäres. Och resultatet af denna tullsats har, såsom motionären °m tull dugg.
med siffror visat, blifvit det, att i Norge importen i väsentlig grad (Forts.)
nedgått. Ja — säger man — detta bevisar ingenting, det beror på
konsumtionen. I Sverige kan konsumtionen hafva ökats och förklara
den ofantliga importen. Men man får icke draga samma slutsats, att
komsumtionen stigit också i Norge, fastän vi veta, att arbetslönerna
der under senare tider varit lika höga och fördelaktiga för arbetaren
som här och att konsumtionsförmågan derför också borde hafva
ökats. Jag tror, mine herrar, att om man vill läsa dessa siffror
rätt, har man att ur dem draga den slutsatsen, att tullskyddet i
Norge visat sig mycket välgörande, och att just den här importen
tydligt utvisar, att här är något för oss jordbrukare att förtjena
och lägga an på mera, än vi för närvarande göra. — Detta kan
ske utan tull, invänder man. Ja, men det behöfves dock ibland en
sporre, något särskilde, som öfvertygar. Och jag tror, att torpar-
hustrurna och de små lägenhetsinnehafvarne förstå bättre hvad det
betyder att få 10 å 20 öre mera för hvarje tjog ägg, än om man
gifver dem aldrig så många och välmenta råd beträffande en rationel
hönsafvel. Och helt visst finnes hos oss lika val som i Norge en
möjlighet, att äggproduktionen kan höjas så, att den drifver ut den
utländska kunkurrensen.
Nu säger herr Meyer, att det här är en orimlig tull, då den
uppgår till 30 procent af värdet. Men då frågar jag: hvad är den
gällande tullen på spannmål i förhållande till dess värde? Räknar
man med majsen, kommer man upp till minst 40 procent af värdet
och öfriga sädesslag omkring 30 procent. Denna tullsats innebär
sålunda icke något orimligt, äfven om den. som herr Meyer säger,
skulle uppgå till 30 procent af värdet. Men då utgår borr Meyer
från det minsta värde, som är uppgifvet för artikeln ägg, nemligen
60 ä 65 öre per kilo; han bär dervid tagit siffrorna från statistiken
60—SO öre pr tjog. Men jag har icke fullt förtroende för dessa
siffror, lika litet som jag tror på dem, som borr Antonsson med¬
delade. "Vi se på sid. 5 i betänkandet, att från Danmark exporterades
år 1899 öfver 15,000.('00 tjog ägg. hvilken u!försel af den, som gjort
upp boräkningen, anses motsvara 16.000.000 kronor. Han har således
satt denna vara ett grundpris af mer än 1 krona per tjog. Nu
"rhåller det sig — enligt uppgift, som jag erhållit från en affär här
Stockholm — med vigttalet i förhållande till antalet ägg så, att
ett tjog ägg motsvara;:' i vigt 11 hektogrnm, således mer än ett
kilogram. För praktiskt behof och då man räknar i hufvudot, kan
man dock beräkna vigton för ett tjog ägg till ungefär ett kilogram.
Om man nu utgår frän detta värde af eif kilogram ägg, så skulle
då tullen uppgå till 20 öre per kilo, detta pris sålunda motsvara
endast 20 procent af varans värde, och man kommer dä till ett
annat resultat än det af herr Meyer anförda.
.lag skall inskränka mig härtill och bo att få yrka bifall till
det af motionären väckta förslaget, som sammanfaller mod utskottets
hemställan.
N:0 9. 36 Onsdagen den 12 Februari.
Om tulla ägg. Herr Lundgren: Herr talman! Jag har blifvit uppkallad af
(Forts.) den anledningen, att under den gångna diskussionen exemplet från
Norge anförts såsom skäl för denna tull. Jag ber då först att få
hänvisa till den i utskottets betänkande anförda statistiken. Som vi
af densamma se, exporterades från Sverige år 1896 nära 16,000,000
ägg, men under det derpå följande året 1897 endast nära 9,000,000
ägg. Hvad är anledningen till denna stora nedgång i exporten?
Jo, det var under 1897, som mellanrikslagen upphäfdes, och det var
dess upphörande, som sålunda visade sin verkan redan vid denna tid.
Jag ber att få nämna, att från Bohuslän försiggick en ganska be¬
tydande export af ägg till Norge öfver Strömstad. Der exporterades
omkring 6.000,000 stycken ägg om året. Denna export nedgick i
följd af mellanrikslagens upphörande. Men den officiella statistiken
är icke fullt vigtig beträffande denna artikel ägg. Ty förhållandet
är, att exporten af ägg till Norge från Bohuslän verkligen var
större, än den officiella statistiken visar. Huru kan detta vara
möjligt? Jo, anledningen är den, att med användning af de s. k.
landsvägsrätligheterna infördes till Norge ganska störa qvantiteter
ägg, som undandrogo sig den officiella statistiken; de komrno icke
med i de statistiska tabellerna. Sålunda är den verkliga exporten
större, än som här angifves. Jag vågar icke säga, i hvilken grad
den verkliga exporten öfverstigit den här i tabellerna angifna, och
kan derom icke lemna någon säker upplysning; men jag vet, att så
är förhållandet. Exporten från Bohuslän visar, att en produktion
af ägg mycket väl kan försiggå utan skydd af den tullsats, som
bär blifvit föreslagen. Och just på grund af denna erfarenhet ber
jag, herr talman, att få yrka utslag å utskottets hemställan och
bibehållande af tullfrihet på ägg.
Herr Fredholm: Herr talman! Jag har begärt ordet endast
för att något söka belysa, hvad som här af en föregående talare
yttrats. Jag vill inte neka till, att det kan vara sant hvad han
säde. att, om prisen å ägg höjas, produktionen i landet af denna
vara komme att blifva större. Men jag vill häremot invända, att,
om denna ökade produktion skulle tillkomma på konstladt sätt, nem¬
ligen genom den ifrågasatta tullen, den skulle komma att försvär,
konsumtionen af varan. Nu förmenar herr Lundoll, att denna vara;
fördyrande ingenting skulle ha att betyda; han betecknade den nemligei
som en öfverflödsvara. Denna uppfattning må få stå för hans räk¬
ning; för min egen del är jag af en annan mening. Jag förmodar
nemligen, att jag icke mycket misstager mig. om jag påstår, att
ägg i ganska afsevärd grad komsumeras vid våra sjukhus in. m.
Och det är tydligt, att genom denna tull de kostnader för sjukvård
in. m., som bestridas af allmänna medel, skulle komma att ökas.
Huru mycket kan jag naturligtvis icke säga. Men sä mycket vågar
jag dock påstå, att införandet af lifsmedelstullarna medförde väsent¬
ligt ökade utgifter för det allmänna, kommuner, fattigvård och annat.
Detta är en sida af saken, som man icke alldeles får förbise, utan
som man äfven måste egna någon uppmärksamhet för att kunna i
Onsdagen den 12 Februari. 37
detta fall bedöma verkningarna af den föreslagna tullen. Man måste
sålunda inlåta sig på en närmare undersökning af hithörande för¬
hållanden, hvilket jag icke här kan göra. För mig har det varit
nog att veta, att en sådan tull som denna kommer att medföra en
höjning af varans pris.
Herr Waldenström: Herr talman, mine herrar! Iierr Biesért
anförde nyss som ett exempel ett större hönseri, der hönsafveln och
äggproduktionen lemnade goda ekonomiska resultat. Han nämnde
icke namnet på egaren och icke heller den ort, der hönseriet var
beläget. Men jag skall be att få omnämna ett mindre hönseri med
55 djur, och jag skall uppgifva namnet på egaren; det är en stations¬
inspektor Eldh vid Hellberga station. Han har meddelat till en
tidning den uppgiften, att han har en behållen afkastning per djur
och år af 4 kronor och 50 öre, och han har då dragit ifrån hvad de
ätit upp. Det synes således, som om det påståendet, att hönsafvel
och äggproduktion icke skulle bära sig hos oss, saknar giltighet.
Jag kan mycket väl förstå hvad herr Lindblad sade om, att vårt
folk i allmänhet mycket bättre fattar hvad det innebär att få ett
tullskydd af 20 öre än att få undervisning om rationel hönsskötsel.
Det är der det sitter, både då det gäller hönseri och jordbruk och
annat dermed sammanhängande.
Den af mig nu anförda uppgiften står i »Stockholmsbladet», så
att herrarne kunna sjelfva läsa den. Jag tager för gifvet, att den
är sann, och det gör jag så mycket mera, som artikelns författare
på grund af detta meddelande kommer till det märkvärdiga resul¬
tatet, att ett tullskydd för ägg är mycket behöfligt.
Herr Lundell: Det gläder mig särdeles att höra, hurusom
åtskilliga talare här uttalat sig för ett tullskydd å ägg och att
många frihandlare påstå, att det lönar sig producera ägg. Jag
hoppas äfven att af våra frihandlare få ett kraftigt stöd. De behöfva
ju icke, om så är fallet, frukta så mycket för någon prisförhöjning,
ty om till en början genom tullens åsättande prisen skulle stiga, så
att producenterna finge mera betaldt för äggen och produktionen
sålunda lemna stor vinst, så skulle nog snart uppstå en inhemsk
konkurrens, som pressade ned prisen, så att dessa kanske blefve
ännu lägre än nu. Vi skulle på det sättet ha, så att säga, slagit
två flugor i en smäll: vi hade sluppit utgifterna till utlandet och
på samma gång fått billigare äggpris. Jag hoppas derför, att denna
tull äfven från frihandlarhåll må kunna få gynnare. Beaktansvärdt
är ju äfven, att denna tull skulle befrämja näringarne och deijemte
bidraga till att de små jordbrukarnes vilkor förbättrades.
Gent emot det, som herr Fredholm anförde, att man genom
åsättande af denna tull försvårade användningen af ägg å sjukhus och
ökade kostnaden för sjukvården, vill jag endast framhålla det, att det
lyckligtvis endast är eu ytterst ringa procent af vårt folk, som på
grund af sjukdom måste ligga å sjukhus, och att äfven om man der
N:0 9.
Om tull å ägg.
(Forts.)
N:o 9.
38
Om tull å ät
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
skulle behöfva gifva ut något mera för ägg, blir detta i alla *all en liten
utgift i jemförelse med alla de andra utgifter, som sjukhnset har.
Och det allmänna kan ju aldrig komma att bli lidande, ty den
här föreslagna tullen kommer ju det allmänna till godo.
Hvad emballaget beträffar, har ju utskottet under behandlingen
af denna fråga funnit lämpligast att — såsom vi finna i fjerde
punkten af utskottets betänkande — låta med den frågan tills vidare
anstå.
Jag ber att fortfarande få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Brodin: Då denna fråga förekom vid förra årets riksdag,
voro ledamöterna inom bevillningtutskottet nästan enhälliga i sitt
yrkande, att de då väckta motionerna om tull å ägg måtte afslås.
Nu återigen har — såsom herrarne finna — en omkastning egt rum,
i det att utskottets majoritet är för eu dylik tull, och det oaktadt
inga nya förhållanden inträdt, som kunna berättiga en sådan ändring
i tänkesätten.
Här har af ett par talare framhållits, att hönsafveln bär sig
mycket väl, medan deremot andra sagt, att om jordbruksnäringens
idkare skola kunna drifva denna handtering, är ett tullskydd här¬
vidlag alldeles nödvändigt. Men här har ingen talat om, hvilka
som skola betala denna tull. Det kunde kanske vara rättvist att
tänka något äfven på dem.
Det är ju alldeles gifvet, att det på grund af klimatiska för¬
hållanden hufvudsakligast är i Skåne och södra Sverige, som höns¬
afvel kan med fördel bedrifvas, medan Norrland deremot på grund
af sina kalla vintrar erbjuder stora svårigheter i det afseendet. Norr-
ländingarne hafva hittills kunnat jemförelsevis billigt få sitt äggbehof
tillgodosedt genom import från Finland. Men derest nu denna tull
skulle införas, blifva Norrlands invånare tvungna att taga äggen den
långa vägen nerifrån Skåne, och förutom det på grund af tullen
höjda priset å sjelfva äggen måste de då äfven betala dryga frakt¬
kostnader. Jag hemställer, huruvida det är öfverensstämmande med
billighet och rättvisa att så skattlägga invånarne i en landsdel, som
i flera afseenaen är sämre lottad än det öfriga Sverige.
Det är detta förhållande, som ingen här förut berört, som jag
icke har kunnat underlåta att påpeka, och det är med tanke på det¬
samma, som jag nu, herr talman, ber att få yrka afslag å såväl
utskottets hemställan som motionerna.
Herr Jansson i Krakerud: Med anledning deraf, att en talare
nyss här uttryckte den förhoppningen, att äfven frihandlarne skulle
understödja motionen, ber jag att få nämna, att jag för min del till
en början hade sympatier för en äggtull, emedan jag ansåg, att då
man hade ett tullsystem, borde man hafva med äfven denna tull.
Det är emellertid omöjligt för mig att kunna vara med om den
tullen, då man finner, att de, som producera ägg, reda sig utan
densamma. Såsom vi hörde från vermlandsbänken, var det ju ett
hönseri i Kalmar län, vid hvithet afkastningen per djur uppgick till
39
N:q 9.
Onsdagen den 12 Februari.
5 kr. 78 öre. Jag skulle verkligen vilja fråga den ärade motionären,
huru mycket lian anser, att man bör förtjena per djur, för att man
skall kunna vara belåten. Mig åtminstone synes det, som om en
förtjenst af 5,78 kr. per djur vore tillräcklig.
Jag vill vidare påpeka det faktum — hvilket motionären icke
har kunnat förneka — att man får 8 tjog ägg för 30 kilo span-
mål. Om man upplyser de små jordbrukarne såväl inom Kalmar
län som inom den öfriga delen af landet om nämnda förhållande,
tager jag för gifvet, att de skola använda all sin spanmål till att
fodra upp höns för att kunna få sälja ägg, och de skola göra detta
utan att någon tull å ägg införes. Att de komma att få en ganska
god förtjenst, lär väl motionären sjelf erkänna. Och ännu större
blir förtjensten, om man — hvilket jag nyss visade vara det rigtiga
— reducerar uppgiften om att en höna skall behöfva äta 30 kilo
spanmål.
Jag tror således, att frågan behöfver ligga till sig. Skulle det
visa sig, att äggproducenterna icke kunna reda sig utan tull, så
skall jag — det lofvar jag — för min ringa del rösta för en tull
härvidlag, men så länge motionären och åtskilliga andra inom kam¬
maren bevisa, att äggproduktionen bär sig ändå, anser jag det icke
vara lämpligt att rösta för en i sådant fall obehöflig tull.
Herr Antonsson: Herr talman, mine herrar! Jag ber att
med anledning utaf några yttranden af motionären få återigen ett
par ögonblick taga kammarens tid i anspråk.
Motionären påstod utan vidare, att jag sagt, att ägg vore en
nödvändighetsvara. Jag gjorde mig emellertid all möda för att
framhålla, det jag ansåg, att de icke vore det, men att de, enligt
min uppfattning, vore det, som näst efter det allra nödvändigaste
mest komme i fråga att anlita till lifvets nödtorft.
Då jag anmärkte, att klimatet i vårt land icke vore gynsamt
för äggproduktion, nämnde jag särskildt, att i södra Sverige och i
all synnerhet i Skåne sådan kan ifrågakomma, då ju denna del af
Sverige ligger på samma breddgrad som Själland. Jag tror verk¬
ligen icke, att jag i fråga om de klimatiska förhållandena gjorde
mig skyldig till något, som kunde föranleda anmärkningar.
Herr Biesért uppgaf, att han icke kunde följa min tankegång,
och framhöll, att man i stället för att från den »soliga södern» —
som han uttryckte sig — importera ägg skulle söka åstadkomma
en ökad produktion inom landet, hvilket han för sin del ansåg vara
möjligt. Jag för min del håller före, att det vore lämpligare att i
stället för att importera födoämnena låta dessa komma till använd¬
ning i ett sydligare klimat och hit importera den färdiga produkten,
äggen.
Beträffande det pris å äggen, som jag här uppgifvit, ber jag
att få meddela, att jag hemtat uppgiften derom fiån den offentliga
statistiken, mot hvilken väl ingen anmärkning i detta afseende må
kunna göras.
Om tull ä ät/g.
(Forts.)
N:0 9.
40
Om tull å dqg,
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
Herr Lull de 11: Med anledning af de uppgifter, som herr Wal¬
denström nyss bär lenmade, ber jag att få säga, att dessa nog voro
litet snedvridna eller missuppfattade. Det var antagligen der endast
fråga om bruttoinkomsten, d. v. s. alla omkostnader voro nog icke
fråndragna. Så var nog ock förhållandet med de beräkningar, som
angåfvos af herr Biesért.
Beträffande det, som den andre ärade talaren på vermlands-
bänken yttrade, vill jag endast säga det, att jag visserligen icke
anser det vara alldeles omöjligt, att det i vissa fall kan gå för sig
att med fördel producera ägg äfven under nuvarande förhållanden,
men att det dock öfver hufvud taget — och detta är nog de flestas
mening — är så ogynsamt stäldt härvidlag för närvarande, att
man icke kan utan förlust idka hönsskötsel. Jag hyser emellertid
den förhoppningen, att så snart produktionen blifvit större, skola
förbättrade förhållanden i fråga om handeln och näringen på detta
område inom kort inträda. Men för att få till stånd denna ökade
produktion, är det nödvändigt, att prisen, som nu äro något för låga,
blifva förhöjda. Men sedan sålunda en uppryckning skett i detta
afseende, skulle nog prisen så småningom till följd af konkurrensen
åter sjunka, så att de kanske till och med kunna blifva lägre, än hvad
de nu äro. Den förtjenst, som äggproducenterna skulle hafva enligt
representantens på vermlandsbänken beräkningar, är — som jag
redan framhållit — omöjlig; jag har icke heller i min motion med¬
delat, att det skulle vara möjligt med endast 30 kilo spanmål som
fodermedel producera tio kilo ägg, utan endast angifvit, huru mycket
af de tullbeskattade fodermedlen, som lämpligen bör ingå i det foder,
som är nödigt för produktion af tio kilo ägg. Och naturligtvis
måste äggproducenterna ock hafva någon betalning för sitt arbete
och sina omkostnader, för byggnader, redskap m. m., om de skola
blifva belåtna.
Jag kan icke annat än fortfarande vidhålla min förut uttalade
förhoppning, att såväl frihandlare som protektionister skola gifva
denna för vårt land så naturliga näring den uppmuntran, som oveder¬
sägligen är nödig och beredes den genom att införa den nu före¬
slagna tullsatsen.
Herr Månsson: Herr talman, mine herrar! Jag har begärt
ordet hufvudsakligen med anledning af en utaf herr Waldenström
här meddelad tidningsnotis om en jernvägsinspektor, som drefve
äggproduktion med det resultat, att han derpå årligen förtjenade
netto 4 kr. 50 öre pr höna. Denna uppgift — det måste jag be¬
känna — väckte hos oss landtman, som ju känna till dylika affärer,,
en synnerligen stor förvåning. Ty aldrig ha vi ens tillnärmelsevis
kunnat komma till ett sådant resultat. Jag lånade derför tidningen
och fick då se, att denna stora förtjenst kom sig deraf, att han för
sina ägg erhöll 1 kr. 80 öre pr tjog. Men, mine herrar, det skulle
verkligen roa mig att veta, hvem som betalar så frikostigt. Till
man garantera oss ett sådant pris för våra ägg, då tror jag, att
det är möjligt, att vi kunna undvara tull på denna vara. För min
41
N:0 9.
Onsdagen den 12 Februari.
del har jag emellertid aldrig hört talas om, att man under nuvarande äfg'
förhållanden kunnat få mera än 1:50 ä 1:60 per tjog. Åtminstone - 0
äro dessa de högsta pris, som erbjudits oss i Skåne. Att man
kunnat komma fram med sådana historier som den relaterade, tror
jag beror derpå, att man velat skryta och lysa litet med sina affärer.
Det är »Eskilstunakuriren», som har äran af att först hafva dragit
fram denna historia, som nu gått både genom svenska pressen och
Riksdagen. Jag tror, att det icke är skäl att allt för mycket fästa
sig vid dylika tidningsnotiser; ty se vi på verkligheten, finna vi
snart litet hvar, att hela historien är öfverdrifven, derför att ett
sådant pris, som jag verkligen ej heller skulle anse önskligt, icke
existerar.
Nu säger man, att, om den föreslagna tullen åsattes, varan
högst väsentligt skulle fördyras. Nej, mine herrar, vi, som payrka
denna tull. eftersträfva endast att sätta en liten broms för den stora
import af danska och i synnerhet af finska ägg, som tidtals trycker
ned äggprisen till oskäliga belopp. Da det är fråga om tullar och
framför allt då det är fråga om spanmalstullar, far man alltid här
höra, att det är obarmhertigt att fördyra födoämnena. Men kan
man verkligen med skäl påstå, att tullen högst väsentligt fördyrat
priset på rågtunnan? Det tror jag ej. Liknande blifver nog också
förhållandet, om den nu föreslagna tullen på ägg åsättes. Min upp¬
fattning är, att konkurrensen inom landet kommer att verka så, att
priset öfver hufvud taget icke kommer att höjas. Tullen kommer
endast att blifva en liten uppmuntran och ett litet stöd åt den flit
och omtänksamhet, som till att börja med behöfva^ framlockas ur
vårt folk och som äro nödvändiga faktorer för^ åstadkommande
inom landet af en utveckling åt fjädcrfäskötseln, sa att i sinom tid
behofvet skall kunna tillgodoses af den inhemska produktionen.
Kunna vi lägga de penningar, som nu för ägg gå till utlandet, i
deras händer, hvilka det här är fråga om — de^ mindre jordegarne
och för öfrigt alla mindre besuttne, som bo på landet — då tror
jag vi göra An god gerning. . „ , ,
Vidare säger man, att genom den föreslagna tullen komme flen
stora allmänheten att beskattas för ett fåtal personers skull. Jag
skulle vilja vända om den satsen och saga; den stora allmänheten
får genom denna tull en handräckning till att kunna drifva den
rörelse och handtering, som här afses. Jag tror derför, att det af
herr Meyer framdragna, vigtigaste skälet mot asättande af en ägg¬
tull härigenom faller tillbaka, såsom icke varande sant och rätt.
Jag yrkar bifall till bevillningsutskottets förslag.
Herr K. G. Karlsson i Göteborg: Herr talman! Det har så¬
väl af motionären som äfven af en annan talare framhållits, att ar¬
tikeln ägg ej vore någon nödvändighetsvara för den fattige. Af den
utaf dessa talare beklagade stora importen synes mig dock kunna
dragas den slutsatsen, att ägg ganska allmänt konsumeras äfven
bland dessa lager af vårt folk. Men härmed må förhålla sig huru
som helst, det finnes äfven andra klasser inom samhället, som man
N:o 9.
42
Om tull d ä
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
?s- vid en lagstiftning i detta fall bör taga någon hänsyn till. Jag
menar hvad jag skulle vilja kalla den mindre bemedlade medelklas¬
sen eller sådana personer, som ha en inkomst af mellan 1,200 och
2,000 kr. Alla dessa använda ej obetydliga qvantiteter ägg. Nu
kan man visserligen, i likhet med motionären, säga, att ägg icke
vore någon nödvändighetsvara, emedan man kunde lefva alldeles ut¬
märkt godt dérförutan. Jag vill ej bestrida detta, och motionären
sjelf är ju ett utmärkt exempel härpå. Men då man nu en gång-
inom vida lager vant sig vid denna föda på grund af dess stora
näringsvärde och lätthet att tillaga, så anser jag, att man bör taga
någon hänsyn härtill och ej utan tvingande skäl fördyra densamma.
Man har förmenat, att vårt land särskild! lämpade sig för ägg-
handtering och att derför till en början tullen behöfdes för att locka
smärre jordegare och dylikt folk att slå sig på hönsafvel. Men tror
verkligen någon, att, om denna tull åsättes, det en gång skall blifva
lätt att få bort den igen. Nej, mine herrar, varen säkra på, att
det icke skall lyckas så lätt, som man vill låta påskina. Detta
tror jag så mycket mera, som det föreföll mig, som om talaren på
södermanlandsbänken, oaktadt denna tulls obetydlighet, ändock ville
betrakta den såsom eu af systemets beryktade hörnstenar.
Motionären framhöll särskild^ hvilket framstående exempel Dan¬
mark vore för oss i afseende på hönsafvel och äggproduktionen.
Det vill jag ej förneka. Men jag ber att få erinra om, att den
stora utveckling, som äggproduktionen fått i Danmark, ej har sin
orsak i några pålagda tullar, utan i landtbrukarens intelligens och
förtänksamhet i afseende på sättet att tillgodogöra sig de naturliga
betingelserna för denna handtering. Detta tror jag vara något, som
man här i landet borde taga till föredöme.
Talaren på södermanlandsbänken stälde en vädjan till kamma¬
rens frihandlare att i denna fråga nedlägga vapnen och utan vidare
gå med på tullen. Jag vill i min ordning framställa en vädjan till
kammarens protektionister och fråga dem, om det icke kunde vara
på tiden ^ att befria oss från dessa oupphörliga rubbningar i tullsat¬
serna. Vi ha här i landet kommit så långt, att nästan allting blif¬
va genom tullar fördyradt. Skola vi icke någon gång härutinnan
ha nått höjdpunkten. Man bör väl betänka, hvad detta oupp¬
hörliga fördyrande af födoämnena har till följd: ju dyrare dessa
blifva, desto högre måste arbetsprisen blifva på alla områden, och
dessa måste naturligtvis tagas ut på de färdiga produkterna, hvilket
åter omöjliggör vår konkurrensförmåga med utlandet.
Då man, med tanke på den myckenhet ägg, som förbrukas här
i landet, kan vara förvissad om, att den föreslagna tullen ej skall
komma att spela någon obetydlig rol, skall jag, herr talman, an¬
hålla att få yrka bifall till reservationen.
Herr Sjövall: Det förefaller mig, som om många af kamma¬
rens ledamöter, derest de skulle gifva uttryck åt sitt lijertas mening,
nu vore benägna att utropa: »Tant de bruit pour une omelette!»
och att de nog skulle föredraga att gå till middagsbordet och äta
Onsdagen den 12 Februari. 4-3
omeletten framför att här längre diskutera om priset å densamma.
Men, mine herrar, saken kan ses från äfven en annan synpunkt, den
nemligen, att det helt visst finnes många, som gerna skulle vilja
äta ett ägg till sin måltid eller använda ägg för att få sig och sin
familj en rätt såsom plättar eller pannkakor, men som genom den
prisstegring å ägg, som nu ställes i utsigt, med missnöje och knot
måste afstå derifrån. Det är från dessas synpunkt, som jag ser sa¬
ken, och det är derför, som jag anser mig böra säga ett ord, innan
vi skrida till den votering, som väl till sist blir resultatet af denna
debatt.
Två sträfvanden ha under diskussionen framkommit och bru¬
tit sig mot hvarandra — det ena att hålla priset på ägg så lågt,
att denna närande och välsmakande föda kunde blifva tillgänglig
äfven för de mindre bemedlade klasserna, och det andra att ge¬
nom höjandet af priset å ägg befordra fjäderfäskötseln och äggpro¬
duktionen i ändamål att vår inhemska äggproduktion måtte blifva
så stor, att den i möjligaste grad motsvarade konsumtionen. Båda
dessa sträfvanden kunna emellertid vinna sitt mål på ett annat
sätt än det af motionären här föreslagna. I likhet med honom är
jag stor vän af fjäderfäskötselns och äggproduktionens befordrande
och uppmuntrande. Men jag är icke enig med honom i sättet, hvar¬
på detta skall ske. Jag är till och med frestad att tro, att såväl
motionären som utskottet i grund och botten hysa den åsigten, att
man för ändamålet borde slå in på en annan väg, ehuru de nu enats
i förslaget att höja priset på ägg genom att åsätta nämnda vara
en ganska betydlig tull.
Då jag läste igenom motionen och det deröfver afgifna utskotts-
betänkandet, kunde jag icke frigöra mig från den tanken, att för¬
hållandet mellan premisser och slutledningar såväl i motionen som
i utskottsbetänkandet lemnade åtskilligt öfrigt att önska, och att
på grund deraf beviskraften i dem båda vore skäligen klen. Motio¬
nären upplyser, att vi äro efterblifna i fråga om äggproduktionen,
och säger, att detta hufvudsakligen beror derpå, att vår tullagstift¬
ning är sådan, att den icke befordrar nämnda produktion. Han fort¬
sätter vidare: »vi hafva med tullar belagt nästan alla de hufvud-
sakliga råmateriel, som äro nödvändiga för äggproduktionen, med
den påföljd, att inga försök till utveckling af densamma kunnat krö¬
nas med någon betydande framgång». Han säger vidare, att »de
hufvudsakliga födoämnen, som måste användas för höns, äro hvete,
korn och majs», samt att »för produktionen af 10 kilo (cirka 8 tjog)
ägg beräknas, att man bör använda 30 kilo af sistnämnda sädes¬
slag.» Han fortsätter därefter: »Då nu denna tullskatt å råvaran
för äggproduktionen ofta nära nog kan uppgå till hela den netto¬
vinst, som kan intagas å denna handtering, så må det icke förundra
någon, att fjäderfäskötseln hos oss icke kunnat vinna någon större
utveckling.» Efter detta resonnement tycker man, att don fullkom¬
ligt logiska slutledningen skulle bli, att tullen it do hufvudsakligaste
födoämnena för höns borde antingen sänkas eller helst borttagas.
Men så resonnerar motionären alls icke, utan kommer i stället med
N:o 9.
Om tull å ägg.
(Forts.)
N:0 9.
44
Om tull å ät
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
'• den öfverraskande slutledningen »att en liten skyddstull för denna
näring är högst nödvändig.» Motionären fortsätter vidare: »vi skulle
kunna betydligt uppdrifva denna näring, om vi stälde förutsättnin-
garne för densamma lika med hvad som är förhållandet i Danmark
och Norge; men detta kan med vårt tullsystem icke ske, med mindre
än — att vi å ägg åsätta en lämplig införseltull.» Äfven i detta
sammanhang tycker man, att motionären med logisk nödvändighet
bort komma till ett ifrågasättande af minskning eller borttagande
af tullen å råämnen; men det gör han visst icke, utan föreslår i
stället en »lämplig införseltull» å ägg. När han kommit till denna
punkt i sitt resonnement, tyckes han emellertid hafva hejdat sig
något och tänkt: men detta hänger val icke rigtigt ihop. Han An¬
nor sig derför böra upptaga till besvarande en invändning, som hans
sunda förstånd sjelf gör honom, och han fortsätter derför: »Yäl
har angifvits, att nedsättande å eller borttagande af majstullen skulle
i hög grad gynna utvecklingen af fjäderfäskötseln, men fördelen
häraf skulle enligt mitt förmenande icke blifva synnerligen stor, enär
majs vid utfodring af fjäderfä med fördel användes endast vid göd¬
ning af utrangerade djur, men icke befordrar äggläggning.» Härvid
är emellertid att märka, att han å föregående sidan i sin motion
sagt, att för produktionen af 10 kilogram ägg åtgå 30 kilogram
majs, hvadan han tydligen å dessa båda ställen stannar i motsägelse
mot sig sjelf.
Slutligen har motionären, som är en menniskovänlig man, kastat
sina blickar på de fattigas bord och utbrister dervid, att »för den
fattiges bord» äro ägg »ingen nödvändighetsvara». Nej, det kan
väl vara; men på de fattiges bord, liksom på de mera bemedlades,
behöfves något mera än det alldeles nödvändiga. Jag tycker derför,
att_ man icke borde vara så angelägen att rangera bort hvad som
möjligen kan vara utöfver det allra nödvändigaste. Låt oss derför
icke bara tänka på de fattiga husmännen och deras hustrur, hvilka
kunna bringa ett eller annat tjog ägg i handeln, utan äfven på den
vida större massan af våra arbetare, som under den tid, då priset
på ägg är någorlunda drägligt, använda denna nyttiga föda i så hög
grad, att det lär vara 75 procent af äggen, som då säljas just till
dessa klasser.
^Med hvad jag nu yttrat har jag velat fästa uppmärksamheten
uppå, att man, för att vinna sitt mål: befordrande af den inhemska
fjäderfäskötseln och äggproduktionen, kan gå en annan väg än den
af= motionären angifna, och jag har dristat påvisa, hurusom han sjelf
måste af sitt resonnement i motionen anses i grund och botten vara
öfvertygad, att denna andra väg — minskande eller borttagande af
tullen å de förnämsta födoämnen för höns — är den rigtiga.
Ätt _nu jemväl utskottet icke heller kan frisäga sig från en
sådan åsigt, framgår deraf, att det säger: »men då detta oaktadt
den inhemska produktionen visat sig mer och mer otillräcklig och
införseln i samma mån ökats, måste orsaken härtill sökas i en öfver¬
mäktig konkurrens från utlandet. Då de vigtigaste af de foder¬
ämnen, som egna sig för produktionen af ägg, här i landet stå i
Onsdagen den 12 Februari. 45 N:0 9.
högre pris än i de länder, från hvilka större delen af införseln till 0m,po^a"'
Sverige eger rum, är det naturligt, att, äfven med all omtanke, den ' 0 3
inhemska äggproduktionen skall ligga under i konkurrensen med
dessa länders och derför icke nå den utveckling, som eljest vore
möjlig.» Tf är tycker man nu, att utskottet bort fortsätta sa;
»Ja, låt oss derför sätta ned eller taga bort tullen å de vigtigaste
af de nu nämnda foderämnena. Derigenom skola vi skydda ägg¬
produktionen mot den utländska konkurrensen och inom landet åstad¬
komma en höjning af fjäderfäskötseln, så att i sinom tid vart behof
af ägg må kunna tillgodoses af denna inhemska produktion.» Men
så har utskottet ingalunda gjort, utan föreslår i likhet med motio¬
nären en »måttlig» införseltull å ägg, hvars måttlighet dock, efter
den kommit på tal, kan förtjena att pröfvas, tv inte kan väl 20
öre per kilogram kallas en måttlig tull a ägg. En tullsats af denna
storlek skulle ju innebära, att när en arbetarehustru köper ett tjog
ägg, så tager staten de sex från henne i tull. Hafva vi verkligen
hjerta att gå till väga på detta sätt, under förevändning att vi
dermed skola understödja och befordra fjäderfäskötseln i vårt land?
Nej, låt oss för vinnandet af detta vackra syfte gå en mycket na¬
turligare väg, den nemligen att ena oss om den af herr Dahn vid
innevarande riksdag väckta motion, n:o 35, om borttagande af tullen
å majs; då skola vi å ömse sidor nå vårt mål utan att behöfva
inkräkta på den fattiges bord och på de få der ännu från tull
fria födoämnena.
Med hvad jag nu anfört har jag alltså velat söka förebygga,
att vid voteringen några skulle rösta för äggtullen i den tron, att
denna skulle vara det enda och rätta sättet att uppmuntra vår
fjäderfäskötsel. Så är nemligen ingalunda förhållandet, utan det
bästa och naturligaste sättet är säkerligen att sänka priset på rå¬
varan. Först då skall man med utsigt till framgång kunna upptaga
konkurrensen med utlandet. Tydligast bevisas detta genom ° eu
jemförelse med Danmark, hvithet land motionären har framhållit
som ett mönster, som vi borde efterfölja. Men han borde härvid
också framhållit, att i Danmark icke finnes någon tull på ägg. När
man derför i Danmark utan tull å ägg kunnat uppdrifva produktio¬
nen deraf så högt, som motionären i sin motion påvisat, framgår
väl deraf med all önskvärd tydlighet, att det icke är tullen, som
gjort fjäderfäskötseln till en så blomstrande och vinstgifvande näring
i Danmark, utan något helt annat. Detta andra är just det för¬
hållandet, att man i Danmark har råvaran till ett så betydligt
billigare pris än vi. Detta och icke tullförhållandena är det, som
gör, att vi ligga under i konkurrensen med danskarne i fråga om
äggproduktionen.
På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag, herr talman, afslag
å utskottsbetänkandet och bifall till den vid detsamma fogade
reservationen.
Herr Lundoll: Jag her att få yttra ett par ord i anledning af
den sisto talarens anförande.
N:o 9.
46
Om tull å ät
(Forts.)
Onsdagen den 12 Februari.
Han tyckes hafva läst motionen på samma sätt, som en viss
potentat läser bibeln. Dessutom synes han hafva tagit för litet
notis om hvad kemien och erfarenheten ha att förmäla angående
vilkoren för äggproduktion. Annars hade han bort veta, att majs
innehåller ganska litet af de ämnen, som behöfvas för sådan pro¬
duktion, hvadan majstullen icke här har den betydelse, som man
velat tillskrifva densamma.
För öfrigt vill jag erinra om, att våra tullsatser hafva ett
annat ändamål än att bereda billiga födoämnen åt hönsen. Det
tullsystem, vi nu en gång hafva och som herr Sjövall icke lär kunna
och jag icke kan eller vill bryta ned, gör, att producenterna af ägg
hos oss icke äro stälda eller kunna ställas i samma nivå som i
Danmark, utan att hos oss åsättes en lämplig tull å ägg.
Öfverläggningen förklarades härmed afslutad. Under densamma
hade yrkats dels bifall till utskottets hemställan, dels afslag derå
och bifall till den af herr Brodin m. fl. afgifna, vid punkten fogade
reservationen. Sedan herr talmannen gifvit proposition å dessa
yrkanden, förklarade herr talmannen sig anse svaren hafva utfallit
med öfvervägande ja för den senare propositionen. Likväl begärdes
votering, hvilken ock företogs efter följande nu uppsatta och af
kammaren godkända omröstningsproposition.
Den, som vill, att kammaren med afslag å bevillningsutskottets
hemställan i andra punkten af dess förevarande utlåtande n:o 1
bifaller den af herr Brodin m. fl. afgifna, vid punkten fogade
reservationen, röstar
Ja:
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utföll med 129 ja mot 77 nej; och hade kam¬
maren alltså fattat beslut i öfverensstämmelse med ja-propositionens
innehåll.
Efter föredragning vidare af punkten 3, yttrade
Herr Fredholm: Det är visserligen sant, att denna utskottets
hemställan i tredje punkten grundar sig på den förutsättningen, att
tull. å ägg verkligen blifver åsatt. Nu har ju denna kammare be-
slutit, att tull å ägg icke skall åsättas, men detta är icke detsamma
som Riksdagens beslut. För min del har jag den uppfattningen, att
hvad utskottet här hemstält icke under några förhållanden bör få
blifva Riksdagens beslut, och jag har den uppfattningen, derför att,
Onsdagen den 12 Februari. 47
enligt mitt förmenande, ett beslut i den rigtningen skulle komma
att stå i strid med grundlagsstadgandet i § 61 regeringsformen, der
det heter: »Alla afgifter, som Riksdagen under de i föregående §
nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen faststäld blifver».
Detta är tydliga och klara ord, och de synas mig tydligt utvisa,
hvad vi ha att göra här. Det är visserligen sant, att det vid åt¬
skilliga föregående tillfällen tillgått så, som utskottet här föreslår,
och att det just är ur denna praxis, som man hemtar stöd för sin
mening, att man bör gå till väga på samma sätt nu. Men det är
betydlig skilnad mellan de föregående tillfällen, då Riksdagen gått
in till Kongl. Maj:t med en sådan begäran som denna, och de för¬
hållanden, som nu föreligga. Den här grundlagsparagrafen har otvifvel¬
aktigt icke tillkommit utan något ändamål. Och det kan hända, att,
om man nu vill gifva en sådan tolkning åt denna g, att densamma
kommer att innehålla en ny bestämmelse, genom att godkänna eu
mening sådan som utskottets, hvarigenom en beslutad tullsats skulle
komma att träda i kraft genast, detta skulle kunna medföra den
verkan, att derigenom i onödan näringslifvet komme att oroas. Ty
det är klart, att de industriella aftal, som grundade sig på framtida
leverans och framtida uppgörelse, äfvensom alla sådana aftal, som
äro ingångna under förutsättning af de gamla tulltaxebestämmelser-
nas fortbestånd, skulle komma att rubbas genom ett dylikt tillväga¬
gångssätt samt att derigenom alla beräkningar komme att bli ohåll¬
bara.
För öfrigt gäller icke i detta fall, hvad som haft giltighet vid
föregående tillfällen, då man ingått till Kongl. Maj:t med liknande
framställning. Då har nemligen förhållandet alltid varit det, att
man åsatt en — om jag så får säga — finanstull eller höjt en sådan,
och man har då hos Kongl. Maj:t anhållit, att den nya tullen måtte
få träda i kraft snarast möjligt af det helt naturliga skälet, att man
med den ifrågavarande tullen afsett att bereda statsverket ökade
inkomster. Men denna afsigt kan blifva eluderad, om man lemnar
tillfälle åt den enskilde spekulanten att tillgodogöra sig en tullför¬
höjning för egen vinning: hvad denne då vinner, förlorar statsverket.
Kan man hafva anledning att befara något dylikt, synes det mig,
som om man hade fullt giltiga motiv för att ingå till Kongl. Maj:t
med en framställning af nu ifrågavarande slag. Men i fråga om
tullen ä ägg _ finner jag hvarje farhåga i den vägen helt och hållet
obefogad. Ägg äro ju — som vi veta — en vara, som man icke,
åtminstone med nu kända metoder, kan preservera huru länge som
helst, och derför inser jag icke, hvarför man genom att låta för¬
budet genast träda i kraft vill söka förhindra införseln af ägg under
sommaren, vid hvilken tid af året ingen väl lär komma att inköpa
sådana för att gömma dem till vintern, då prisen å desamma ställa
sig högre.
Jag tror således icke, att det finnes någon anledning, hvarför
vi böra godkänna utskottets hemställan i denna punkt, och ber der¬
för att få yrka afslag å densamma. Det är ju alltid ovisst, huru
N:o 9.
Om tull å ägg.
(Forts.)
N:o 9.
Om tull å äqq.
(Forts)
48 Onsdagen den 12 Februari.
det kan komma att gå med denna tull. Vi ha visserligen här i
denna kammare afslagit den, men vi kunna icke veta, huru det kan
gå med den uti gemensamma voteringen.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan afslogs.
Punkten 4.
Lades till handlingarna.
§ 7.
Härefter föredrogs och godkändes lagutskottets utlåtande n:o 4,
i anledning af väckta motioner med förslag till ändrad lydelse af
14 § i lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877.
§ 8.
Herr J. Ericsson i Vallsta aflemnade en motion, n:o 154, om skrif¬
velse till Kong!. Maj:t angående försäljningen af vin och maltdrycker.
Denna motion blef på begäran bordlagd.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr C. E. Johansson i Berga under 2 dag. fr. o. m. d. 14 innev. febr.
C. Bandqvist »
|
5 »
|
»
|
» 15 »
|
»
|
P. Törnqvist »
|
14 »
|
»
|
» 14 »
|
»
|
A. Antonsson o »
|
10 »
|
»
|
» 14 »
|
»
|
P. Pehrsson i Akarp »
|
14 »
|
»
|
» 15 »
|
»
|
W. Andersson i Bråborg »
|
4 »
|
»
|
» 15 »
|
»
|
§ 10.
Till bordläggning anmäldes:
statsutskottets utlåtanden:
n:o 2, angående regleringen af utgifterna under riksstatens första
hufvudtitel, innefattande anslagen till kong], hof- och slottsstaterna;
n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra
hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet; och
n:o 4, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel, innefattande anslagen till utrikesdepartementet;
sammansatta stats- och bankoutskottets utlåtande n:o 1, i anled¬
ning af verkstäld granskning af fullmäktiges i riksbanken och full¬
mäktiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande af det dem
gemensamt lemnade uppdrag i fråga om uppförande å Helgeands¬
holmen af riksdags- och riksbankshus;
49
N;0 9.
Onsdagen den 12 Februari.
bevillningsutskottets betänkanden:
n:o 2, i anledning af väckt motion om tullfrihet för icke rökt
fläsk; och
n:o B; i anledning af väckt motion om höjning af tullen å gryn;
bankoutskottets memorial n:o 2, om verkstäld granskning af
riksbankens styrelse och förvaltning; samt
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,
med anledning af en af herr E. O. Y. Wavrinsky väckt motion
angående legaliserade revisorer.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter
åtskildes kl. 2,44 e. m.
In fidem
Herman Palmgren.
Andra Kammarens Prof. 190.
N.o 9.
4