198
Åttonde hnfvudtiteln.
[21.] kompetensvilkor, som erfordrades för anställning vid högre folkskolor, er¬
sättningen icke kunde sättas till lägre belopp än 150 kronor för läsmånad
utom husrum och vedbrand jemte godtgörelse för resekostnad och att, om
aflöningen sattes lägre, man svårligen skulle kunna påräkna att erhålla
för dessa vigtiga lärareplatser fullt lämpliga vikarier. En skolstyrelse
(Lilla Malina) uttalar dock sin farhåga för att svårighet skulle möta att
erhålla kompetent vikarie äfven för ett belopp af 150 kronor för läsmånad.
En annan skolstyrelse (Husqvarna.) anser deremot den i motionen före¬
slagna ersättningen både rättvis och lämplig. Sattes nämligen beloppet
lägre, skulle säkerligen icke vikarie erhållas med erforderliga egenskaper,
och sattes det högre, skulle den sjuke läraren få vidkännas för stor minsk¬
ning i sina redan förut små inkomster, och för skolstyrelserna, som i regel
hade mycket snäft begränsade inkomster till sitt förfogande, kunde oöfver-
stigliga svårigheter uppstå vid utgörandet af distriktets andel i vikariens
aflöning äfvensom af kostnaden för bostad och bränsle. En styrelse (Gud-
mundrå) har anfört, att den under flere år för de sexton veckor, under
livilka skolans ordinarie lärare i egenskap af riksdagsman varit förhindrad
att sjelf sköta sin tjenst, i vikariearfvode betalat 800 kronor eller efter
i ,200 kronor för tjugufyra veckor, hvilken tid vore stadgad såsom den
längsta, hvarunder undervisningen i allmänhet borde fortgå; styrelsen hade
derför tänkt sig, att vikariatsarfvodet lämpligen kunde bestämmas till minst
1,200 kronor för tjugufyra veckors undervisningstid eller 200 kronor för
läsmånad, hvilket arfvode hvarken vore för högt i förhållande till de kraf,
som måste ställas på detta slags lärare, eller för lågt med hänsyn till
önskvärdheten af undervisningens uppehållande på tillfredsställande sätt.
Länsstyrelsen i det län, hvartill förenämnda skola hör, har deremot ansett,
att vikariens aflöning borde bestämmas till 600 kronor för sex månaders
undervisningstid eller 100 kronor för läsmånad förutom bostad med ved¬
brand samt resekostnad, der sådan ifrågakomme. Eu annan skolstyrelse
(Lysekil) anser den föreslagna aflöningen till vikarien vara otillräcklig och vill
hafva den bestämd till 1,400 kronor för år. En länsstyrelse (Illekinge)
hyser den åsigten, att den kontanta aflöningen till vikarien icke borde i
lag fixeras till visst belopp utan utgå med vissa procent af den kontanta
aflöning, som af läraren i hvarje särskildt fall åtnjötes, hvilken ju kunde
vexla i förhållande till det större eller mindre bidrag till skolan, som af
statsmedel erhölles. Mot ett bestämmande af samma arfvode till alla vi¬
karier vid här ifrågavarande skolor har uttalat sig ännu en skolstyrelse
(Ulricehamns), i det att den hyste den åsigten, hvari äfven länsstyrelsen
instämt, att någon skilnad i aflöning borde ega rum mellan vikarie för
ordinarie lärare å ena sidan samt vikarie för extra ordinarie och biträ-
Åttonde h iifnidtitelii. 199
dande lärare eller lärarinna å andra sidan, hvarjemte hänsyn borde tagas
dertill att lärarebefattningarna vid högre folkskolor vore olika aflönande.
Nämnda styrelse har derför hemstält, att vikarie för ordinarie lärare måtte
erhålla minst 100 och högst 150 kronor för läsmånad samt att vikarie
för extra ordinarie eller biträdande lärare måtte aflönas med minst 75
kronor och högst 100 kronor, allt utom bostad och vedbrand samt rese¬
kostnad.
Den af motionärerna föreslagna fördelningen af vikariearfvodet mellan
den sjuke läraren sjelf, staten och skoldistriktet, hvilken vore densamma
som blifvit faststäld beträffande ersättningens utgörande till vikarie för
folkskolelärare, som vore af sjukdom hindrad att sjelf tjenstgöra, har till¬
styrkts af alla, som yttrat sig i detta hänseende. Den sjuke läraren skulle
sålunda, om minimiaflöningen för månad sattes till 150 kronor, af sin lön
afstå. ett belopp, motsvarande eu fjerdedel af vikariens kontanta minimi-
aflöning eller 37 kronor 50 öre för läsmånad, två tredjedelar af samma
minimiaflöning eller 100 kronor skulle utgå af allmänna medel och åter¬
stoden skulle erläggas af skoldistriktet, hvilket det jemväl skulle åligga att
förse vikarien med bostad jemte vedbrand äfvensom att godtgöra honom
för resekostnad, der sådan ifrågakomme.
Angående vilkoren i öfrigt hafva de flesta, som yttrat sig härom,
hemstält, att samma bestämmelser, som vore gällande i fråga om vikarier
för lärare vid folkskola eller småskola' under tjenstledighet på grund af
sjukdom enligt nådiga kungörelsen den 1 juni 1900, borde upptagas i
fråga om de högre folkskolorna, dock med de förändringar, som påkal¬
lades med hänsyn till den olikhet, hvilken förefunnes mellan de allmänna
folkskolornas och de högre folkskolornas anordningar. I öfverensstäm¬
melse härmed har ock yrkats, att den kortaste tid, för hvilken blifvande
föreskrifter skulle tillämpas, borde bestämmas till en månad. Endast
en länsstyrelse (Blekinge) har i detta hänseende en afvikande mening.
Denna myndighet anser nämligen, att vikariens aflöning och statsbidraget
borde utgå efter läsvecka, ehuru ej för kortare tid än oafbrutet tre läs-
veckor, och detta på den grund att undervisningstiden för ordinarie lärare
vid högre folkskolor vore uti nådiga kungörelsen den 16 juni 1875 an-
gifven uti visst antal veckor, med hänsyn till hvilkas antal lärarens aflöning
också torde vara bestämd.
En ^länsstyrelse (Vesternorrlands) hemställer särskild!, att såsom vilkor
för erhållande af det ifrågasatta statsbidraget borde fastställas, att den
lärare eller lärarinna, för hvilken vikarie erfordrades, meddelade under¬
visning i den högre folkskolan under ett visst, i lämpligt förhållande till
200 Åttonde hufyudtiteln.
undervisningstiden för lärare och lärarinnor vid folkskolor eller af lands¬
ting inrättade småskolelärareseminarier bestämdt antal timmar i veckan.
Angående vikariens kompetens såsom vilkor för statsbidrags erhållande
hafva två länsstyrelser yttrat sig. Den ena (Blekinge) menar, att vikarien
borde uppfylla samma kompetensvilkor som den ordinarie läraren eller
lärarinnan enligt förberörda nådiga kungörelse utom hvad beträffade vil-
koret att hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen
vid folkskolelärareseminarium, hvilket skulle kunna ersättas med veder¬
börande folkskoleinspektörs vitsord, att vikarien det oaktadt befunnits
duglig. Den andra (Kristianstads) anser, att vikarien skulle antingen vara
kompetent att erhålla tjenst såsom lärare vid högre folkskola eller hafva
aflagt afgångsexamen vid folkskolelärareseminarium, dock att i det sist¬
nämnda fallet af folkskoleinspektören skulle styrkas, att vikarien befunnits
duglig att sköta tjensten och att för tjensten kompetent vikarie icke kunnat
erhållas.
Att endast lärare vid sådana högre folkskolor, som åtnjuta statsbidrag,
borde erhålla förmånen af bidrag till vikaries aflönande, papekas af en
länsstyrelse (Blekinge).
En skolstyrelse (Brunnby) anser, att vikarie borde erhålla ersättning-
för bostad och vedbrand beräknad till 75 kronor för den för skolan be¬
stämda årliga undervisningstiden.
Angående resekostnadsersättning har en länsstyrelse (Södermanlands läns)
hemstält, att enär kompetent vikarie ofta nog icke kunde erhållas i närheten
af skolan, sådan vikarie borde erhålla rese- och traktamentsersättning fot¬
resa från vikariens hemvist till tjenstgöringsörten och åter enligt bestäm¬
melserna för fjerde klassen i gällande resereglemente, hvilken ersättning
borde utgöras enligt samma fördelning som den kontanta aflöningen.
Genom länsstyrelserna hafva två folkskoleinspektörer blifvit hörda.
Båda hafva tillstyrkt förslagets förverkligande i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med nådiga kungörelsen angående aflönande af vikarie vid folk¬
skola eller småskola, den ene dock med det tillägget, att den kontanta
lönens storlek icke borde bestämmas med visst belopp för månad, utan för
läsår. Såsom skäl härför har han anfört, att den högre folkskolans årliga
undervisningstid vore betydligt kortare än den egentliga folkskolans och
derjemte olika vid olika skolor, under det att den ordinarie lärarens löne-
vilkor vore oberoende af den olika lästiden. Skulle lönen bestämmas till
150 kronor för läsmånad, skulle årslönen för vikarier ställa sig mycket
olika vid olika skolor, hvaraf komme att följa, att ordinarie lärare med
samma löneförmåner skulle komma att lemna olika bidrag till vikariers
årslön och likaledes staten komma att bidraga med olika belopp, ehuru dess
Åttonde hufvudtiteln. 201
bidrag till de ordinarie lärarne vore lika. Med anledning häraf och då
vikarie för sjuk folkskolelärare eller småskolelärare åtnjöte en årslön, mot¬
svarande ordinarieris begynnelselön, och 1,400 kronor nog vore den högsta
kontanta årslönen för lärare i högre folkskola, borde den kontanta års¬
lönen för vikarie bestämmas att utgå efter 1,400 kronor för helt läsår
jemte fri bostad och vedbrand eller ersättning derför med minst 100 kronor.
Enär från och med år 1902 samtliga öfriga vid folkundervisnings¬
anstalterna för läsämnena med full tjenstgöring anstälda lärare — under
hvilken benämning jag här liksom i det följande äfven inbegriper lära¬
rinnor — äro delaktiga i den förmånen, att statsbidrag må utgå till vika¬
riens aflöning, när de på grund af sjukdom urståndsättas att sjelfva full¬
göra sin tjenst, och lärarne sjelfva således blott afstå så mycket af sin
egen lön, som motsvarar en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning,
anser jag det rättvist, att äfven lärarne vid de högre folkskolorna erhålla
eu motsvarande förmån. Jag instämmer alltså härutinnan uti de uttalan¬
den, som afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande och veder¬
börande skolstyrelser.
De sålunda erforderliga statsbidragen till aflönande af vikarier för
lärare vid bär ifrågavarande skolor torde böra i allmänhet utgå efter
samma grunder, som äro gällande med afseende på lärarne vid de all¬
männa folkskolorna; dock måste den olikhet i fråga om organisation och
lärarnes anställning, som förefinnes mellan de högre folkskolorna och de
allmänna folkskolorna, föranleda vissa olikheter uti de bestämmelser, enligt
hvilka statsbidraget bör utgå, Med afseende på statsbidrag till öfriga vid
lolkundervisningsanstalterna anstälda lärares vikarier är föreskrifvet, att
stadgandena ega tillämpning endast i det fall, att bidrag af statsmedel
utgar till tjenstinnehafvarens aflönande. Genom detta vilkor begränsas
åtnjutandet af den här ifrågavarande förmånen till sådana skolor, hvilka
uppfylla vilkoren för sistnämnda statsbidrags erhållande. Till de högre
folkskolorna lemnas emellertid statsbidragen icke till lärarnes aflönande,
utan såsom understöd åt skolan, på sådant sätt att de kunna utgå med
högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass och för hvarje skola, dock
ej öfverstigande 2,400 kronor om året. Det i kungörelsen den 1 juni
1900 upptagna vilkorct, att bidrag till aflönande af vikarie kan erhållas
endast i det fall, att bidrag af statsmedel utgår till tjenstinnehafvarens
aflöning, bör derför ersättas med den bestämmelsen, att förmånen af stats¬
bidrag till vikariens aflönande endast skall tillkomma lärare vid sådana
högre folkskolor, som åtnjuta understöd af statsmedel. Härigenom vinnes,
att endast sådana folkskolor af förenämnda art komma att understödjas,
llih. till Kiksd. Vrot. 1902. 1 Sami. 1 Afcl. 20
202 Åttonde luifvudtiteln.
som äro organiserade enligt de i nådiga kungörelsen den 16 juni 1875
angående anslag till högre folkskolor stadgade grunder. De skola således
vara ordnade enligt ett af Eders Kong!. Maj:t pröfvadt och stadfäst regle¬
mente och få ej mottaga till lärjungar andra än sådana, som visat sig
redan innehafva de kunskaper, hvilka i den egentliga folkskolan meddelas.
Undervisningen skall ock i allmänhet fortgå högst tjugufyra veckor hvarje
år, på det att lärjungarne må komma i tillfälle att inhemta ett högre matt
af bildning, utan att dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller
nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete, hvarjemte
lärarne skola vara väl vitsordade för studier, idkade vid universitet, och
hafva med godt vitsord genomgått den praktiska öfningskursen vid ett
folkskolelärareseminarium.
I sammanhang med nämnda ändring, beroende på sättet för stats¬
bidragets utgående till skolan, måste ett tillägg göras, så att endast de
lärare, som undervisa i läsämnena, komma i åtnjutande af den föreslagna
förmånen, och så att lärare, som undervisa blott något mindre antal tim¬
mar, t. ex. blott i vissa ämnen, blifva uteslutna. Såsom lämplig grund
härför torde kunna upptagas ett visst antal tjenstgöringstimmar i veckan.
En sådan bestämmelse har betydelse från den synpunkten, att, då
vikariatsaflöningen och statsbidraget bestämmas till visst belopp vare
sig för år eller månad, man måste tillse, att bestämmelserna härom icke
kunna vinna tillämpning, när vikarie anställes för eu lärare, som tjenstgör
endast ett ringa antal timmar i veckan. Med anledning häraf har under¬
sökning verkstälts angående lärarnes tjenstgöringsskyldighet vid de med
statsmedel understödda sexton högre folkskolorna. Denna undersökning
visar, att vid hvarje högre folkskola tjenstgör en föreståndare eller hufvud-
lärare med det största antalet undervisningstimmar i veckan. Detta vexlade
dock vid de olika skolorna, så att hufvudläraren under läsåret 1900-—1901
eller — vid de skolor, der kalenderår och läsår sammanfalla — kalenderåret
1900 tjenstgjort
vid 1 skola 34 timmar,
» 1 » 32 »
» 6 skolor 30 »
» 2 » 29 »
» 1 skola 28 »
» 1 » 26 »
» 1 » 25—30
» 1 » 25 V2 »
» 1 » 25 »
» 1 » 24 »
i veckan.
Åttonde hufvudtiteln.
203
Vid en skola undervisade en extra ordinarie lärarinna 27 timmar i [21.]
veckan.
Af ämnes- eller timlärare undervisade förenämnda år 1 lärare 10
timmar och 2 lärare 6 timmar i veckan.
För undervisning i öfningsämnena teckning, sång och gymnastik voro
vid ifrågavarande skolor anstälda 6 lärare, af hvilka
1 undervisade 5 timmar,
1 » 4 »
1 » 31/, »
3 » 2 » i veckan.
Slöjdlärarne voro likaledes 6. Af dem undervisade för hvarje vecka
1 lärare 20 timmar,
1 » 18 »
1 » 8 »
1 » 5 »
2 * 41/, »
af hvilka den med 8 timmars undervisningstid derunder undervisade äfven
i bokföring.
Af denna undersökning framgår, att såsom lämpligt minsta antal
undervisningstimmar i veckan torde kunna sättas tjugufyra timmar.
Lika litet som för lärare vid alla öfriga folkundervisningsanstalter bör
förmånen att erhålla bidrag af statsmedel till vikariens aflönande till¬
komma lärarne vid högre folkskolor under tillfälliga och kortvariga sjuk¬
domsfall. Vid sjukdomsfall under några dagar eller en eller annan vecka
torde tillfälliga anordningar kunna vidtagas utan synnerlig uppoffring från
den sjuke lärarens sida, eller ock lästerminen förlängas med motsvarande
tid. Kan vikarie anskaffas och kostnaderna härför drabba antingen läraren
ensam eller läraren och skoldistriktet gemensamt, befrias man från de
svårigheter, som äro förenade med kontrollen öfver att vilkoren uppfyllas
för erhållande af statsbidrag till vikaries aflönande vid kortare sjukdoms¬
fall. I afseende härå anser jag icke skäligt afvika från den bestämmelse
om minimitid, som blifvit stadgad för alla öfriga lärare, nämligen att bi¬
drag till vikariearfvodet utgår endast i fall vikarie för sjuk lärare är för¬
ordnad under oafbrutet minst en månad.
Att intaga någon bestämmelse angående begränsning af det antal
månader eller veckor under ett år, för hvilka statsbidrag må utgå till vi¬
karier vid högre folkskolor, torde icke vara behöfligt. 1 § 3 af förberörda
kungörelse den 16 juni 1875 bestämmes, att undervisningen i allmänhet
må fortgå högst tjugufyra veckor hvarje år. Genom af Eders Kongl. Maj:t
«
204
Åttonde hnfvudtiteln.
[21.] faststälda reglementen hafva dock flere skolor erhållit tillstånd till eu ökad
årlig lästid, alltefter de förhållanden, som på olika orter hafva betingat
en dylik afvikelse. Sålunda undervisades år 1900 vid
1 skola 23 veckor,
5 skolor 24 »
1 skola 251/, »
5 skolor 30 »
2 » 32 »
1 skola 32 V2 »
1 skola 34 »
Vid ingen skola af här ifrågavarande slag omfattar läsåret fulla åtta
månader.
Angående det antal år, hvarunder statsbidrag till aflönande af vikarie
för extra ordinarie lärare må utgå, torde samma bestämmelser upptagas,
som gälla för icke ordinarie lärare vid öfriga folkundervisningsanstalter.
Sålunda bör bidraget utgå till vikarie för extra ordinarie lärare för högst
två läsår af de tre första läsåren af extra ordinarie lärarens tjenstetid och
ej för mer än högst två läsår under den derefter följande tjenstetiden, så
framt han icke under de tre närmast föregående läsåren sjelf tjenstgjort
minst ett läsår.
För erhållande af statsbidrag vore visserligen bäst, om man kunde
föreskrifva, att vikarien skulle innehafva samma behörighet, som fordras
för att kunna anställas såsom ordinarie lärare vid högre folkskola, näm¬
ligen att vara väl vitsordad för studier vid universitet och hafva med göda
vitsord genomgått praktisk öfningskurs vid folkskolelärareseminarium. Vid
inträffande sjukdomsfall inom högre folkskolans lärarepersonal torde det
dock ofta blifva rätt svårt att inom tillräckligt kort tid erhålla dylik vi¬
karie. Särskild! torde det blifva svårt att få tillgång på sådana vikarier,
som genomgått den föreskrifna öfningskursen, emedan denna antagligen i
de flesta fall genomgås endast af sådana, som hafva utsigt att inom kortare
tid erhålla varaktig anställning vid högre folkskola. Mången gång tox*de
man få nöja sig med att till vikarie antaga en folkskolelärare, men i dessa
fall bör för statsbidragets erhållande folkskoleinspektören vitsorda vikariens
duglighet och att behörig vikarie icke kunnat anskaffas. I fråga om detta
medgifvande instämmer jag således med två af Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande, hvilka hafva yttrat sig härom.
Beträffande storleken af det belopp, som bör tillerkännas vikarien,
hafva, såsom nämndt, de flesta af dem, som hörts i ärendet, i likhet med
motionärerna ansett, att 150 kronor för läsmånad vore ett lämpligt mini-
Åttonde hufvudtiteln.
205
mura. Några af dem, som yttrat sig i ämnet, hafva visserligen föreslagit, [21.]
att vikariatsarfvodet borde utgå med ett högre belopp än det nu nämnda
Sålunda har det föreslagits, dels att vikariens aflöning borde bestämmas till
1,200 kronor för ett läsår af tjugufyra veckor eller 200 kronor för läs-
månad, dels att samma aflöning borde utgå med 1,400 kronor för år. Jag
anser dock, att den af flertalet önskade aflöningen, eller 150 kronor för
månad, är lämpligen afvägd, allra helst som den bestämdt angifves såsom
en minimilön. Skolstyrelserna ega ju då rätt att, der förhållandena sådant
fordra och tillgångarne det tillåta, höja denna minimilön på samma sätt
som åtskilliga skoldistrikt höja arfvodet till folkskolelärares vikarier utöfver
det lagbestämda vikariearfvodets minimibelopp.
Att, såsom några föreslagit, bestämma det vikariearfvode, till hvars
bestridande statsbidrag må kunna till en viss del utgå, i förhållande till
den lön, skoldistriktet sjelf! bestämmer för den ordinarie läraren, skulle leda
till alltför stor obestämdhet med hänsyn till anspråken på bidrag från
statens sida.
Då det blifvit föreslaget att bestämma arfvodet olika för vikarier för
ordinarie å ena sidan samt för extra ordinarie och biträdande lärare å
andra sidan, vill jag anmärka, att till vikarier för biträdande lärare, hvar¬
med vid de allmänna folkskolorna menas lärare, som tjenstgöra i folkskola
utan att hafva aflagt folkskolelärareexamen, statsbidrag ej bör utgå, då
sådana lärare icke äro behöriga att antaga anställning vid högre folkskola,
hvadan förslaget, såvidt vikarier för desse lärare angår, ej förtjenar af¬
seende. I fall man med biträdande lärare vid högre folkskolor menar
ämnes- eller timlärare, har jag redan förut yttrat mig om dem. Beträffande
åter vikarier för extra ordinarie lärare, synes mig anledning ej förefinnas
att göra skilnad mellan dem och vikarier för de ordinarie lärarne, lika
litet som skilnad göres emellan ordinarie och extra ordinarie lärare vid
folkskolorna.
Såsom skäl för att beloppet af vikariearfvodet sättes högre för vikarier
vid högre folkskolor än vid de allmänna folkskolorna kan anföras, att för
de förra uppställas större fordringar för anställning än för de senare, af
hvilken anledning ju ock lönerna till de ordinarie lärarne vid de högre
folkskolorna äro större än vid de allmänna folkskolorna. Att arfvodet
till vikarien lämpligast bestämmes för månad och icke såsom vid folk¬
skolorna för år, beror derpå, att den årliga lästiden, som vid folkskolorna
är bestämd till åtta månader, vid de högre folkskolorna visserligen enligt
kungörelsen af den 16 juni 1875 i allmänhet borde begränsas till tjugufyra
veckor, men, såsom jag redan anfört, dock vexlar ganska mycket i enlig¬
het med af Eders Kong! Maj:t faststälda reglementen. Sättes, såsom några
200
Åttonde hufvud t iteln.
[21.] föreslagit, vikariearfvodet att utgå med ett bestämdt belopp för hela det för
skolan bestämda läsåret, skulle vikarierna vid olika skolor för hvarje månads
tjenstgöring få väsentligen olika ersättning, mindre ju längre årskursen i
öfrigt fortginge vid skolan, hvilket ju tydligen icke kan blifva rättvist.
Angående fördelningen af vikariearfvodet mellan den sjuke läraren
sjelf, staten och skoldistriktet hafva alla de hörda varit ense derom, att i
öfverensstämmelse med omförmälda nådiga kungörelse den 1 juni 1900
vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att läraren af sin lön afstår ett
belopp, motsvarande en fjerdedel af vikariens kontanta minimiaflöning,
samt två tredjedelar af samma minimiaflöning utgå af statsmedel och åter¬
stoden erlägges af skoldistriktet, hvilket det jemväl åligger att förse vi¬
karien med bostad jemte vedbrand eller ock lemna ersättning derför, äfven¬
som, der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad. Enligt mitt för¬
menande böra dessa bestämmelser tillämpas äfven beträffande sättet, hvarpå
arfvode till vikarie för sjuk lärare vid högre folkskola skall utgöras.
För vikarierande folkskolelärare kan ersättning för bostad och ved¬
brand lemnas med beräkning efter minst femtio kronor för åtta månaders
undervisningstid. Denna ersättning synes mig väl låg, då det gäller vi¬
karie för lärare vid högre folkskola. Liksom den kontanta aflöningen till
sådan vikarie af mig föreslås till dubbla beloppet af hvad som är stadgadt
för folkskolelärare, synes det mig lämpligt att äfven i förevarande fall följa
samma norm. Jag anser derför, att ersättningen för bostad och vedbrand
bör bestämmas till minst 100 kronor och att på samma gång uttrycket
»bestående af ett rum» bör utbytas mot »bestående af ett eller två rum».
Det af en länsstyrelse framstälda förslaget, att ersättning till vikarien
för resa från sitt hemvist till tjenstgöringsorten och åter skulle utgå enligt
bestämmelserna för fjerde klassen i gällande resereglemente, anser jag icke
böra vinna framgång. Dels bör denna ersättning, såsom icke till någon
del utgående af statsmedel, få bero på ömsesidig öfverenskommelse, och
dels skulle en sådan bestämmelse leda till motsvarande fordringar från
andra håll, der hittills skoldistriktet sjelft fått bestämma skälig resekost-
nadsersättning.
Angående öfriga vilkor, såsom i fråga om läkarebetyg och om hvad
iakttagas bör, då lärare är urståndsatt att vidare återinträda i tjenstgöring
eller då lärare efter uppnådda sextio år förklarats pensionsberättigad, torde
samma bestämmelser få gälla som för folkskolelärare. Bestämmelsen om
skyldigheten att sjelf bekosta vikarie, då extra ordinarie lärare vid folk¬
skola efter uppnådda sextio års ålder förklarats berättigad till helt ålder-
domsunderstöd, kan dock icke erhålla någon motsvarande föreskrift an¬
gående extra ordinarie lärare anstälda vid högre folkskola, enär dessa icke
Åttonde hufvudtiteln.
207
kunna blifva delaktiga i småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
då tillskott af allmänna medel icke åtnjutes till deras aflönande, ett vilkor,
som fordras för nämnda delaktighet enligt § 1 i det för anstalten gällande
reglemente.
Hvad angår de kostnader, som genom föreliggande förslag skulle
uppkomma för statsverket, hafva motionärerna antagit, att de skulle kunna
stanna inom ett belopp af 1,000 kronor. Detta belopp synes mig vara
väl lågt. Med någon större bestämdhet kan naturligtvis det för ändamålet
erforderliga beloppet icke angifvas, då något material, hvarpå man kan
bygga tillförlitliga beräkningar uti ifrågavarande hänseende, icke finnes.
För en sannolikhetsberäkning anser jag dock, att man bör kunna utgå
från samma grunder, som jag tillämpade vid min framställning till Eders
Kong! Maj:t förra året i fråga om kostnaderna för vikarier för lärare vid
småskolelärareseminarierna, som af sjukdom hindrades att fullgöra sin tjenst.
Såsom jag redan anfört, utgjordes lärarne i läsämnena vid högre folk¬
skolorna med en tjenstgöringstid af minst tjugufyra timmar i veckan under
senast förflutna läsår af sexton ordinarie och en extra ordinarie lärare.
Under år 1901 hafva tillkommit två dylika tjenstår och en eller annan
torde kunna påräknas tillkomma under de närmaste åren. Det antal lärare,
till hvilkas vikarier statsbidrag kan ifrågakomma, kan derför skattas till
omkring tjugu. Antager man, att de på grund af sjukdom från tjenst¬
göring hindrade lärarne uppgå till en fjerdedel af hela antalet, och att
dessa i medeltal behöfva vikarier under fyra månader af året, skulle för
dessa fem lärare behöfvas såsom statsbidrag till vikariers aflönande, efter
400 kronor för hvarje, tillsammans 2,000 kronor. Liksom förut i mot¬
svarande fall bör emellertid anslaget bestämmas såsom förslagsanslag.
Jag anser således, att i fråga om rätt att komma i åtnjutande af
statsbidrag i förevarande afseende följande bestämmelser böra blifva gäl¬
lande:
1) att, derest vid högre folkskola, till hvilken understöd af statsmedel
utgår, anstäld ordinarie eller extra ordinarie lärare eller lärarinna i läs-
ämnen, hvilken har en tjänstgöringsskyldighet af minst tjugufyra timmar
i veckan, på grund af sjukdom åtnjuter tjenstledighet och för anställning
vid högre folkskola behörig vikarie är för honom eller henne förordnad
under oafbrutet minst eu månad af den för skolan faststälda under¬
visningstiden, vikarien, för såvidt statsbidrag till hans aflönande må kunna
erhållas, skall för den tid, hvarunder hans förordnande varar, åtnjuta
arfvode efter minst 150 kronor för läsmånad, hvarje månad beräknad till
trettio dagar, hvarjemte vikarien skall förses med tjenlig, skolan närbelägen
[21-]
208 Åttonde hufvudtiteln.
[21.] bostad, bestående af ett eller två rum, med vedbrand, eller ock erhålla
ersättning derför, beräknad efter minst 100 kronor för den för skolan be¬
stämda årliga undervisningstiden, äfvensom med belopp, som af skoldistriktet
bestämmes, undfå godtgörelse för resekostnad, der sådan ifrågakommer;
2) att, om enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf tjenstledig-
heten åtnjutes, är sådan, att densamma gör läraren eller lärarinnan oför¬
mögen att vederbörligen uppehålla sin tjenst, men ej af sådan beskaffenhet,
att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning anser
sannolikt, afl sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde i
tjenstgöring, samt den tjenstledig^ läraren eller lärarinnan icke uppnått
sextio års ålder och i vederbörlig ordning förklarats berättigad till hel
pension, vikariens aflöning skall utgöras sålunda, att den tjenstledige lära¬
ren eller lärarinnan af sin lön afstår ett belopp, motsvarande en fjerdedel
af vikariens kontanta minimiaflöning, samt två tredjedelar af samma
minimiaflöning utgå af statsmedel och återstoden erlägges af skoldistriktet,
hvilket det jemväl skall åligga att förse vikarien med bostad jemte ved¬
brand eller ock lemna ersättning derför, enligt hvad ofvan omförmälts,
äfvensom att, der så ifrågakommer, godtgöra honom resekostnad;
3) att för utbekommande af statsbidrag, som här förut sägs, hinder
ej må möta deraf att vikarien ej förvärfvat sig behörighet att antagas
till lärare vid högre folkskola, derest folkskoleinspektören vitsordar, att
vikarien befunnits duglig samt att behörig vikarie ej kunnat erhållas;
4) att bidrag af statsmedel eller från skoldistriktet till vikaries af¬
lönande icke utgår för mera ■ än högst två läsår under de tre första läs¬
åren af extra ordinarie lärares eller lärarinnas tjenstetid samt ej heller
för mera än högst två läsår under den derefter följande tjenstetiden, så
framt icke läraren eller lärarinnan under de tre närmast föregående läs¬
åren sjelf tjenstgjort minst ett läsår;
5) att, der läkarebetyg ej kan utan synnerlig kostnad eller svårighet
anskaffas, nyssnämnda bestämmelser i fråga om vikariens aflönande skola,
derest genom intyg af vederbörande skolråds eller skolstyrelses ordförande
vitsordas, att läraren eller lärarinnan under ledighet varit af sjukdom ur-
ståndsatt att vederbörligen uppehålla sin tjenst, gälla, ändock att sjuk¬
domens beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg ådagalagd, dock ej
för längre tid än högst tre månader;
6) att, då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund hvaraf lärare eller
lärarinna vid högre folkskola åtnjuter tjenstledighet, är af sådan beskaf¬
fenhet, att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning
anser sannolikt, att läraren eller lärarinnan till följd deraf är urståndsntt
Åttonde hufvudtiteln. 209
att vidare återinträda i tjenstgöring, vikariens aflöning skall utgöras af den [21.]
tjenstledige läraren eller lärarinnan utan bidrag af statsmedel eller från
skoldistriktet;
7) att lärare eller lärarinna, som uppnått sextio års ålder och i veder¬
börlig ordning förklarats berättigad till hel pension, skall, då på grund af
sjukdomsfall behof af vikarie för honom eller henne inträder, ensam ut¬
göra vikariens aflöningsförmåner; samt
8) att hvad här är föreslaget icke gäller i fråga om tjenstledighet,
som åtnjutes af vikarierande lärare eller lärarinna, utom i det fall att
nämnda lärare eller lärarinna uppehåller tillfälligtvis ledig befattning.
Under åberopande af hvad jag nu anfört, hemställer jag, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels godkänna de af mig nyss angifna grunder för aflönande i vissa
fall af vikarie för lärare eller lärarinna vid högre folkskola, med rätt för
Eders Kongl. Maj:t att, när i särskilda fall omständigheterna dertill för¬
anleda, meddela understöd af statsmedel för ifrågavarande ändamål utan
hinder deraf att någon afvikelse från nämnda grunder egt rum;
dels ock för ändamålet på ordinarie stat uppföra ett förslagsanslag
med titel »bidrag till aflönande af vikarie för lärare vid högre folkskola»
å 2,000 kronor.
Derest hvad jag nu hemstält vinner Eders Kongl. Maj:ts bifall och
jemväl varder af Riksdagen godkändt, torde Eders Kongl. Maj:t framdeles
komma att utfärda närmare föreskrifter i fråga om den administrativa
anordningen och sättet för utbetalningen af vikaries aflöningsförmåner i
förevarande hänseende äfvensom meddela stadgande om rätt för skolråd
och skolstyrelse att, då lärare eller lärarinna vid högre folkskola uppnått
sextio års ålder, hos direktionen för folkskolelärarnes pensionsinrättning
göra framställning om pröfning af hans eller hennes rätt till pension.
Vid bifall till hvad af mig föreslagits i punkterna 20 och 21 kommer
anslaget till folkundervisningen, nu 6,457,325 kronor, att ökas med 3,100
kronor eller till 6,460,425 kronor.
Bih. till Kikna. Prof. 1902. 1 Sand. 1 Afd.
210
Åttonde hnfvudtiteln.
De tekniska läroverken.
[22.] I underdånig skrifvelse den 25 september 1901 har styrelsen för
inrättande af tekniska högskolan påkallat förhöjning i anslaget på ordinarie stat för
konstruktion förändring af lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar och extra-
af maskmeie-lärarebefattningen i väg- och vattenbyggnadskonst till professurer,
”inrättningar" I afseende å den föreslagna nya professuren i stället för det nu å
m. m. samt stat uppförda lektoratet i konstruktion af enkla maskindelar hänvisar
vaUenbygg- styrelsen till hvad som i detta ämne, enligt bifogadt protokollsutdrag,
nadskonst vidförekommit vid sammanträde med högskolans lärarekollegium den 23
‘'“»^‘september 1901. Kollegium anslöt sig dervid till den uppfattning, som
uttalades i en af lektorn i konstruktion af enkla maskindelar vid hög¬
skolan W. Hoffstedt afgifven, protokollsutdraget i afskrift bifogad pro¬
memoria af hufvudsakligen följande innehåll:
Det hade länge framstått såsom ett önskemål att få konstruktions-
öfningarna för maskinelement och hissinrättningar utsträckta. Detta läro¬
ämnes stora grundläggande betydelse för den vidare tillämpande under¬
visningen på maskinteknikens alla områden, ämnets i och för sig stora
omfattning, vår tids rastlösa utveckling och uppfinningar på hithörande
arbetsfält, allt talade för att undervisningen i detta läroämne vid en
teknisk högskola borde tillmätas all den hänsyn till såväl lärarekrafter
som lärotid, hvilken en rationelt ordnad undervisningsplan kunde med¬
gifva. Nämnda utsträckning af konstruktionsöfningarna i läroämnet i
fråga motiverades deraf att i möjligaste grad måste beredas eleverna
ytterligare tid, under hvilken de kunde erhålla lärarnes ledning vid kon¬
struktionsuppgifternas bearbetning. Härigenom blefve ock tillfälle beredt
att bättre tillgodose det i 1900 års riksdags skrifvelse till Eders Kongl.
Maj:t uttalade önskemålet, att åtgärder vidtoges för att undervisning såväl
i teknisk hygien som beträffande anordningar och skötsel af mekaniska
anläggningar med hänsyn till skydd mot olycksfall måtte meddelas vid
rikets alla tekniska läroverk. En hufvudsaklig del af dessa senare an¬
ordningar afsåge konstruktionen af transmissionsinrättningar m. m. inom
verkstäder och fabriker och folie sålunda inom området för här omor-
dade läroämne. Undervisningen i detta ämne behöfde derför utvidgas
för att motsvara tidens fordringar och blifva likstäld med den vid ut¬
landets förnämligare tekniska högskolor. Granskningen af undervisnings-
planerna för de fackskolor, som närmast berördes af förevarande läro¬
ämne, ådagalade ock möjligheten af den ifrågasatta utsträckningen af
undervisningstiden. Läroplanerna upptoge nämligen exempelvis under
Åttonde hufvudtiteln.
211
höstterminen för här åsyftade fackskolor 31V2 undervisningstimmar i
veckan, under det att andra motsvarande fackskolor för samma termin
uppvisade 34 till 35 undervisningstimmar i veckan.
En mycket vigtig del af ifrågavarande läroämne berörde eu för den
moderna tekniken betydelsefull detalj, nämligen konstruktion af lyft-och
hissinrättningar för varu- och personbefordran. För närvarande tillgodo-
såges denna afdelning på det sättet, att efter föregående föreläsningar
en uppgift förelädes eleverna i andra årsafdelningen att beräkna och
konstruera en lyftkran af varierande beskaffenhet och för olika ändamål
såsom slutproblem, i sig innebärande en sammanfattning af de flesta
under året genomgångna delarne af läroämnet. Konstruktionen af mo¬
derna lyft- och hissinrättningar berörde emellertid eu del andra läro¬
ämnen, som vid denna period af elevernas studier ännu ej hunnit af
dem genomgås, exempelvis motorernas beskaffenhet, vare sig dessa vore
hydrauliska eller värmemotorer eller elektromotorer etc., men om hvilka
kunskap måste förefinnas för ett rätt förstående och bedömande af deraf
beroende detaljanorduingar. För eu rationelt tillämpande undervisning
på detta område syntes det derför rigtigast, att i undervisningsplanen
för de mekaniska fackskolorna upptoges under det tredje eller fjerde
läroåret ytterligare tid för ifrågavarande konstruktioner. De föreslagna
förändringarna vore alldeles oberoende af frågan, huruvida en utvidgning
af läroverket för emottagande af ett större antal elever komme till stånd
eller ej.
Undervisningstiden för konstruktion af maskinelement och hissinrätt¬
ningar omfattade för närvarande per vecka, föreläsningar och konstruk-
tionsöfningar sammanräknade,
under höst- under vår¬
terminen terminen
inom fackskolorna för mekanik och bergsvetenskap 13V2timmar,9Y2timmar
» fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst 5Y2 » 6 »
summa 19 timmar, 1572timmar.
Genom den ifrågasatta utsträckningen af undervisningstiden skulle tim¬
antalet så ökas, att äfven i detta afseende tjenstgöringen blefve fullt
jemförbar med nu befintliga professorers vid högskolan.
Ej heller ur ekonomisk synpunkt stötte den förordade förändringen
på några afsevärda hinder. Aflöningen till lektorn i konstruktion af
enkla maskindelar utginge nämligen, två ålderstillägg inberäknade, med
4,000 kronor, hvartill komme arfvodet för extra läraren i ämnet 1,500
kronor. Ofverflyttades dessa belopp på den föreslagna nya professuren,
212
Åttonde Imf vildt iteln.
[22.] kräfdes från statsverkets sida ett tillskott af endast 500 kronor för att
ernå den vanliga professorslönen å 6,000 kronor.
På anförda skäl hemstälde Hoffstedt om lärarekollegiets förord för
ombildandet af det nuvarande lektoratet i konstruktion af enkla maskin¬
delar till en professur i konstruktion af maskinelement och hissinrätt¬
ningar m. m.; och vann denna hemställan kollegiets bifall.
För egen del erinrade styrelsen i sin ofvanberörda skrifvelse,
hurusom styrelsen redan i sin underdåniga skrifvelse den 19 novem¬
ber 1900 med anledning af nådig remiss af 1900 års riksdags skrif¬
velse angående undervisning i teknisk hygien m. m. vid rikets tek¬
niska läroverk framhållit, att med hänsyn till skyddsåtgärder för den
vid fabriker och verkstäder anstälda personalen icke blott den egentliga
hygienen vore af vigt vid den tekniska undervisningen, utan att tillika
en utvidgning af undervisningen i konstruktion af enkla maskindelar,
hissar, lyftkranar m. m. vore behöflig för att fullständigare, än hittills
låtit sig göra, kunna behandla de mångahanda anordningar, som vid
maskiner af olika slag numera användes för skydd mot olycksfall, samt
utföra konstruktioner af hithörande maskindelar, så att de i möjligaste
grad förebygde sådana. Derjemte kräfdes vid högskolan, fortsätter sty¬
relsen, eu något mera utsträckt undervisning i fråga om moderna hiss-
Och lyftinrättningars anordning ur rent konstruktiv synpunkt. Läro¬
ämnet i fråga stälde på grund af det anförda och i betraktande af dess
omfattning och grundläggande betydelse i öfrigt för de fortsatta stu¬
dierna i tillämpningsämnena inom flere af högskolans fackskolor så
stora kraf på undervisningen, att deraf väl motiverades upprättandet
af en professur för detsamma. Hithörande undervisning meddelades för
närvarande dels af en lektor af andra löneklassen med 3,000 kronors
aflöning och som nu åtnjöte två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor,
eller tillsammans 4,000 kronor, och dels under högskolans provisoriska
utvidgning af en extra lärare på extra stat med 1,500 kronors arfvode.
Enligt särskildt medgifvande af Eders Kongl. Maj:t hade nyssnämnde
lektor erhållit tillstånd att innehafva äfven extralärarebefattningen, mot
vilkor att afsåga sig en liknande anställning vid ett annat statens läro¬
verk. Genom den ifrågasatta förändringen skulle alltså, enär extralärare¬
befattningen kunde indragas, för den närmaste framtiden den årliga ut¬
giften för statsverket ökas med 500 kronor för att vinna förut augifna,
af behofvet i hög grad påkallade utvidgning och förbättring af under¬
visningen i det vigtiga läroämnet i fråga.
Åttonde hufvudtiteln.
213
Beträffande behöfligheten af professuren i vattenbyggnadskonst har
styrelsen åberopat ett yttrande af professorn i väg- och vattenbyggnads¬
konst vid högskolan P. W. Almqvist vid lärarekollegiets sammanträde
den 23 september 1901. Detta yttrande är af hufvudsakligen följande
innehåll:
När vid högskolans stiftande för snart tjugufem år sedan en pro¬
fessur i väg- och vattenbyggnadskonst inrättades, hade det ännu varit
möjligt för en och samma person att meddela eu tillfredsställande under¬
visning i de delar af detta läroämne, som då företrädesvis varit af prak¬
tisk vigt. Den teoretiska utbildningen af landets väg- och vattenbygg-
nadsingeniörer hade då stått jemförelsevis lågt, och don praktiska ut-
öfningen af yrket hade inskränkt sig hufvudsakligen till kommunika¬
tionsväsendets uppgifter. De fordringår, som man vid denna tid stält
på den nyinrättade professuren, hade derför icke heller varit större, än
att de skäligen kunnat fyllas genom eu ensam lärares arbete. I detta
förhållande hade emellertid dels genom högskolans egen verksamhet
och dels genom den naturliga utvecklingens gång i öfrigt inom jem¬
förelsevis kort tid inträdt en ganska känbar förändring.
För ett sådant läroämne som det ifrågavarande kunde en verkligt
tillfredsställande kompetens icke grundas blott på beläsenhet och bok¬
liga studier; det vore tydligt, att kompetensen i viss, icke alltför in¬
skränkt mån måste stödjas på egen personlig praktisk erfarenhet inom
de grenar af väg- och vattenbyggnadsingeniörens yrke, som skulle
göras till föremål för undervisningen. Men sådan praktisk erfarenhet
stode icke för någon att vinna efter eget val eller när helst han så
önskade. Dess förvärfvande berodde af alla de tillfälligheter, som i
allmänhet inverkade på eller bestämde eu mermiskas lefnadslopp, och
läte icke reglera sig efter ett undervisningsprogram. Den stigande
specialiseringen i yrkets utöfning, hvilken vore en naturlig följd af
lagen om arbetets delning, gjorde också denna svårighet allt större och
större. Dessutom skulle väl numera förvärfvandet af den behöfliga prak¬
tiska erfarenheten inom yrkets många olika grenar, om ett sådant för¬
värfvande stode någon till buds, redan i och för sig taga en menniskas
vanliga tid och arbetsförmåga så starkt i anspråk, att föga deraf åter-
stode för en lärareverksamhet.
Såsom ett helt betraktad hade väl högskolan allt hitintills intagit
en så pass hög ställning i förhållande till den allmänna ingeniörsbild-
ningen inom landet, att högskolan kunnat gälla såsom eu ledande auk¬
toritet i tekniska frågor, och detta hade väl också, efter innehållet i
högskolans stadgar att döma, varit ett eftersträfvadt ändamål vid dess
[22.]
214
Åttonde hufvudtiteln.
[22.] stiftande. Det vore väl derför utan tvifvel högst beklagligt, om denna
höga ställning skulle gå för läroverket förlorad genom bristande kom¬
petens hos dess lärare, men det läge tydligen i sakens natur, att den
måste blifva allt svårare och svårare att bibehålla, ju mera den tekniska
bildningens nivå öfver hela landet höjde sig. Inom fackskolan för väg-
och vattenbjrggnadskonst åtminstone hade denna stigande svårighet
redan gjort sig så tydligt känbar, att den uppenbarligen icke kunde
afhjelpas utan en rätt väsentlig förstärkning af fackskolans lärarekrafter.
En början dertill hade också gjorts, när 1898 års riksdag beviljade ett
årligt anslag af 2,000 kronor till en extra lärare i väg- och vatten-
byggnadskonst, hvilkens undervisning hittills omfattat vissa delar af
vattenbyggnadsläran, som icke tillhörde kommunikationsväsendet och
förut icke varit upptagna i fackskolans undervisningsprogram. Men
huru värderik denna tillökning i lärarekraft än vore och huru angeläget
det än vore, att den nämnda luckan i programmet behörigen utfyldes,
så qvar-stode dock de förutvarande svårigheterna vid professurens be¬
stridande så godt som oförminskade. Det vore derför redan nu en
omöjlighet och blefve med hvarje år allt omöjligare att för den nu¬
varande professuren i väg- och vattenbyggnadskonst finna en lärare,
som vore i besittning af fullt tillräcklig både praktisk och teoretisk
kompetens inom hela det undervisningsområde, som nu tillhörde denna
professur. Den behöfliga kompetensen kunde icke vinnas på något
annat sätt än genom professurens delning i två professurer.
På hvad sätt den sålunda ifrågasatta delningen lämpligast utfördes,
kunde ej vara tvifvel underkastadt. Det vore tydligt, att man genom
densamma borde söka bereda bästa möjliga utsigt för begge platsernas
besättande med dugande krafter, och man vore i detta afseende tyd¬
ligen hänvisad till samma delning, som i hufvudsak gjort sig gällande
inom yrkets praktiska utöfning, der hamn- och vattenbyggare i allmän¬
het bildade den ena hufvudgruppen och jernvägsbyggare den andra.
Jernvägsbyggeriet hade såsom bekant under eu lång följd af år spelat
hufvudrolen vid våra allmänna arbeten, men det funnes många anled¬
ningar att antaga, det vattenbyggnaderna hädanefter eller i eu snar
framtid skulle erhålla vida större utsträckning än de hittills egt. För¬
utom mer eller mindre storartade kanalförslag, hvilka redan låtit tala
om sig, men möjligen ännu länge finge vänta på utförande, framträdde
krafvet på en ordnad undersökning af våra rinnande vattendrag och
dessas tillgodogörande för industriens och samfärdselns behof i när¬
varande tid med sådan styrka, att det icke läte afvisa sig. Stora och
vigtiga vattenregleringsfrågor, af stor betydelse för landets odling och
Åttonde hufvudtiteln.
215
ekonomiska utveckling, väntade i närvarande stund på snarast möjliga
lösning, men utgjorde på samma gång särdeles svårlösta problem. Allt
tydde sålunda på att det närvarande ögonblicket just vore lämpligt för
upprättande af en särskild professur i vattenbyggnadslära. Det vore
naturligt, att en sådan professur, om den komme till stånd, äfven skulle
omfatta den undervisning i vattenbyggnadslära, som för närvarande
bestredes af den extra läraren i väg- och vattenbyggnadskonst, så att
denna lärareplats i sådant fall skulle indragas.
Med stöd af de sålunda utaf professor Almqvist anförda skälen,
och då de för närvarande rådande lokala anordningarna inom högskolan
ej lade hinder i vägen för den föreslagna åtgärden, beslöt lärarekolle¬
giet förorda, att den nuvarande extralärarebefattningen i väg- och
vattenbyggnadskonst ombildades till en professur i läran om vatten-
byggnader med tillhörande konstruktionsöfningar och att i samband
härmed den nuvarande professuren i väg- och vattenbyggnadskonst
förändrades till en professur i läran om väg- och brobyggnader med
tillhörande konstruktionsöfningar.
I nu ifrågavarande hänseende anför styrelsen i sin förstnämnda under¬
dåniga skrifvelse: Undervisningen i väg- och vattenbyggnadskonst vid
högskolan bestredes för närvarande af en professor och eu extra lärare,
af hvilka den förstnämnde undervisade i jernvägsbyggnadskonsten samt
vissa delar af vattenbyggnadskonsten jemte brobyggnadskonsten och
den sistnämnde undervisade i läran om dambyggnader, vatten- och
afloppsledningar m. m. Med hänsyn till den stora betydelse för vårt
land, som detta omfattande läroämne egde, och det stora antal bland
högskolans elever, som egnade sig åt väg- och vattenbyggnadsfacket
och hvilka elever komme att leda utförandet af de dyrbara anläggnin¬
gar af detta slag, som i vårt land framdeles blefve utförda, vore det
uppenbarligen af stor vigt och oundgängligt, att denna undervisning
bestredes af lärare med en ställning och aflöning någorlunda motsva¬
rande de stora fordringar, hvilka måste ställas på dem. Äfven borde
framhållas, att, enär professorn i väg- och vattenbyggnadskonst redan
uppnått pensionsåldern, det nu vore rätta tiden att verkställa den ifråga¬
satta förändringen. Genom denna skulle undervisningen i väg- och
vattenbyggnadskonst vid läroverket på det sätt ordnas, att en professor
föreläste läran om jernvägsbyggnad, allmän vägbyggnad och brobygg¬
nadskonst samt hade ledningen af hithörande öfningar och en pi’ofessor
föreläste läran om vattenbyggnader och om vatten- och afloppsledningar
in. in. samt ledde härmed sammanhängande öfningar. Den kostnad, som
härigenom skulle förorsakas statsverket, uppginge till skilnaden mellan
216
Åttonde hufvudtiteln.
[22.] professorslönen 6,000 kronor och extralärarelönen 2,000 kronor eller till
4,000 kronor samt kunde anses jemförelsevis liten i förhållande till de
stora belopp, som sattes på spel för det allmänna, om ingeniörer med
otillräcklig fackbildning blefve ledare för de stora byggnadsföretagen.
Slutligen har styrelsen med anledning af det sålunda ifrågakomna
upprättandet af två nya professorsbefattningar vid högskolan anfört, att
antalet professurer vid högskolan vore alltför ringa i jemförelse med
utlandets motsvarande läroanstalter, om man toge i betraktande den
ansenliga utveckling högskolan nu vunnit. För närvarande vore detta
antal vid högskolan blott tolf och skulle, om de båda nya professu¬
rerna upprättades, blifva fjorton, under det att den nya polytekniska
skolan i Trondhjem redan från början skulle erhålla tjugu dylika lärare¬
befattningar.
På grund af hvad styrelsen anfört anhöll styrelsen om nådig pro¬
position till Riksdagen om förökning af högskolans ordinarie årsanslag
med 7,000 kronor för omändring af lektoratet i konstruktion af enkla
maskindelar till en professur i maskinelement och hissinrättningar m. m.
samt för upprättande af en professur i vattenbyggnadskonst, så att den
förutvarande professuren i väg- och vattenbyggnadskonst kunde inskrän¬
kas till en professur i väg- och brobyggnadskonst, hvaremot extra-
lärarebefattningen i väg- och vattenbyggnadskonst kunde indragas.
Då undervisningen i konstruktion af maskinelement och hissinrätt¬
ningar m. m. å ena sidan utan tvifvel är i behof af ökad tid för åt¬
skilliga af högskolans fackskolor, särskildt med hänsyn till erforderliga
anordningar till förebyggande af olycksfall, och å andra sidan klöfver
en lärare, som odeladt kan egna sin tid och kraft åt sitt ämne och dess
föredragning vid högskolan, så finner jag mig böra lifligt förorda den
föreslagna ombildningen af lektoratet i konstruktion af enkla maskin¬
delar till en professur i berörda ämnen, helst som den ökning af det
ordinarie anslaget, som derför kräfves, motväges genom besparing dels
af till lektorn utgående ålderstillägg, dels af ett extra anslag å 1,500
kronor, som för närvarande utgår till en extra lärare i konstruktion af
enkla maskindelar. Och då väg- och vattenbyggnadskonst på senare
tider blifvit ett så vidlyftigt och för en teknisk högskola så vigtigt
ämne, att det, för att kunna vederbörligen uppehållas, fordrar två repre¬
sentanter med professorskompetens, anser jag nödvändigt, att under¬
visningen i detta ämne fördelas på två professurer, omfattande den ena
vattenbyggnadskonst och den andra väg- och brobyggnadskonst, samt
Åttonde hnfvudtiteln. 217
att för detta ändamål eu ny professur för dessa ämnen upprättas, i
sammanhang hvarmed dock ett på ordinarie stat uppfördt anslag till en
extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst må indragas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. hemställer jag derför,
att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att
dels till ombildning af det nuvarande lektoratet i konstruktion af
enkla maskindelar vid tekniska högskolan med en å stat uppförd aflö¬
ning af 3,000 kronor till en professur i konstruktion af maskinelement och
hissinrättningar m. m. med en aflöning af 6,000 kronor, deraf 4,000
kronor lön och 2,000 kronor tjenstgöringspenningar, bevilja ett ordinarie
anslag af 3,000 kronor;
dels ock, med indragning af ett å ordinarie stat uppfördt arfvode
å 2,000 kronor till en extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst vid
tekniska högskolan, till upprättande af en professur i vattenbyggnads¬
konst vid högskolan på ordinarie stat anslå 6,000 kronor, deraf 4,000
kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar;
vid bifall hvartill staten för högskolan komme att ökas med 4,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 30 september 1901 har styrelsen för [23.]
Chalmers tekniska läroanstalt anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes Ändring i
hos Riksdagen göra framställning om beviljande af åtskilliga anslag, Garnera ^ek-
genom Indika den för läroanstalten från och med den 1 januari 1902 niska läro-
gällande lönestat skulle erhålla en ökning af tillhopa 10,800 kronor. anstalt.
Då de begärda anslagen i hufva dsakliga delar stå i samband med
eu ifrågasatt utvidgning af läroanstaltens lokaler, får jag till en början
beträffande hvad i denna sistnämnda fråga hittills förekommit erinra
och meddela följande.
Med förmälan hurusom trängande behof uppstått af ökadt utrymme
för vissa afdelningar af läroanstalten, meddelade styrelsen i underdånig
skrifvelse den 6 april 1901, att sedan styrelsen med anledning af nyss-
berörda förhållande den 22 december 1899 ingått till stadsfullmägtige i
Göteborg med en framställning i ämnet samt dervid anhållit, att stads¬
fullmägtige ville till läroanstalten afgiftsfritt upplåta, jemte befintliga
åbyggnader, den af slöjdföreningens skola upptagna delen af det qvar¬
ter, inom hvilket läroanstaltens byggnader vore belägna, stadsfullmäg¬
tige den 7 juni 1900 besluta att — under förutsättning att styrelsen
för slöjdföreningen förklarade sig godkänna den åt slöjdföreningens
skola samtidigt anvisade plats för nybyggnad, en förutsättning, hvilken
dock sedermera blifvit upphäfd — till läroanstalten afgiftsfritt på vissa
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 28
218 Åttonde hufyudtiteln.
angifna vilkor upplåta tomten n:o 31 i fjortonde roten i Göteborg med
derå uppförda byggnader att tillträdas å tid, som af stadsfullmägtige
skulle bestämmas.
Uti samma underdåniga skrifvelse anförde styrelsen vidare: att det
på angifna grunder kunde med ganska stor sannolikhet antagas, att
tillträdet af den nya tomten med byggnader skulle kunna ega rum
sommaren 1903; att läroanstalten genom införlifvandet af ifrågavarande
tomt jemte åbyggnader med dess nuvarande område skulle vinna stora
fördelar, hvaribland kunde anföras, att den å tomten i tre våningar
uppförda skolbyggnaden innehölle ett stort antal höga och ljusa, från
början till skoländamål afsedda salar, livilka väl delvis kräfde ändringar
för att blifva fullt användbara för läroanstaltens behof, men till stor
del kunde omedelbart användas; att byggnaden, som vore i godt stånd,
af sakkunnige blifvit i sin helhet värderad till ungefär en fjerdedels
million kronor, till hvilket belopp jemväl deri nya tomten kunde unge¬
färligen uppskattas; att, då den nya tomten tillsammans med läroanstal¬
tens nuvarande tomt utgjorde ett qvarter, läroanstalten komme att till
sitt förfogande hafva ett helt, väl beläget qvarter, hvilket särskildt
finge sin betydelse, då i framtiden behof af ytterligare utvidgningar
uppstode; samt att genom den utvidgning, läroanstalten sålunda skulle
erhålla, kraf uppstode på statsanslag till byggnadens uppvärmning, be¬
lysning, underhåll, ökad betjening in. m., men att styrelsen med hän¬
syn till tiden för ett blifvande tillträde ej ansett behöfligt att i detta
sammanhang framlägga utredning härom, utan hade för afsigt att fram¬
deles inkomma med underdånigt förslag härutinnan. Slutligen anhöll
styrelsen, det Eders Kongl. Maj:t täcktes medgifva, att styrelsen finge
på de af stadsfullmägtige faststälda vilkor mottaga den af stadsfull¬
mägtige till läroanstalten gjorda upplåtelsen.
Vid föredragning den 4, oktober 1901 af detta ärende fann Eders
Kongl. Maj:t godt bifalla den af styrelsen gjorda framställningen,
under förutsättning att Riksdagen beviljade de ökade statsanslag till
läroanstalten, som kunde blifva erforderliga till följd deraf att läro¬
anstalten öfvertoge ifrågavarande tomt med derå uppförda byggnader.
Uti nu föreliggande skrifvelse af den 30 september 1901 har styrelsen
anhållit om framställning från Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen derom
att uti läroanstaltens lönestat måtte upptagas två nya vaktmästare¬
platser, hvardera med 800 kronor i lön och fri bostad samt med rätt
till två ålderstillägg om 100 kronor hvartdera efter fem och tio års väl
vitsordad tjenstgöring,
att utgiftsposten uti läroanstaltens stat till bibliotek, samlingar och
Åttonde hufvudtiteln. 219
laboratorium måtte ökas med 3,100 kronor eller från 5,900 kronor till
9,000 kronor,
att utgiftsposten uti läroanstaltens stat till verkstaden måtte ökas
med 500 kronor eller från 1,500 kronor till 2,000 kronor,
att utgiftsposten uti läroanstaltens stat till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter måtte ökas med 5,600 kronor eller från 6,400 kro¬
nor till 12,000 kronor,
att samtliga nu berörda ökningar uti läroanstaltens löne- och
utgiftsstat måtte räknas från den 1 juli 1903 och således för samma år
utgå med halfva beloppet eller inalles 5,400 kronor samt
att för en gång under år 1903 måtte anvisas till ändringar af den
nya byggnaden 16,270 kronor och till inventarier 10,013 kronor 50 öre
eller tillhopa 26,283 kronor 50 öre.
Till stöd för denna sin anhållan har styrelsen, jemte åberopande
af hvad styrelsen anfört uti förut omförmälda ärende angående tillstånd
för styrelsen att mottaga berörda tomt med derå uppförda byggnader,
andragit följande.
Hvad anginge det begärda anslaget till inrättande af två nj7a vakt¬
mästareplatser, skulle genom utvidgning af läroanstaltens lokaler dess
behof af anslag till betjening växa. Det vore redan nu endast med
svårighet och med påfallande olägenheter för undervisningen, som be-
tjeningen kunnat bestridas med nuvarande anslag. Om man bortsåge
från ångpannans skötsel, hvartill medel utginge från det i utgiftsstaten
upptagna anslag till verkstaden, bestredes betjeningen dels af en i staten
uppförd vaktmästare, hvilkens lön efter den 1 januari 1902 utginge
med 800 kronor, hvartill komme fri bostad samt, efter fem och tio års
val vitsordad tjenstgöring, två ålderstillägg å 100 kronor hvartdera, dels
af en månadskarl, hvilken jemte fri bostad åtnjöte från förutnämnda an¬
slag å 6,400 kronor en lön af 660 kronor, dels ock af ett qvinligt bi¬
träde, hvars aflöning utginge från samma anslag med 7 kronor 50 öre
i veckan. Vaktmästarens och månadskarlens åligganden vore fördelade
på det sätt, att vaktmästaren bestrede städningen af hufvudbyggnaden
och större delen af den östra, hufvudsakligen för den kemiska under¬
visningen afsedda, flygeln äfvensom utförde öfriga omfattande och för
ordningen inom läroanstalten vigtiga åligganden och budskickningar,
som måste tillkomma eu större läroanstalts vaktmästare, samt månads-
karlen åter ombesörjde renhållningen af gård och gata, bestrede städ¬
ningen i verkstadsflygeln och i det lägre kemiska laboratoriets arbets¬
lokal i den östra flygeln äfvensom ombestyrde gröfre transporter och
alla de från kemiska laboratoriet utgående reqvisitioner och dithörande
220
Åttonde hufyudtiteln.
arbeten, såsom vattendestillering och dylikt. Då med den nämnda lönen
för vaktmästaren icke kunde påräknas, att han skulle kunna hålla något
biträde för städningen, samt hans tid och krafter omöjligen kunde räcka
till att fullgöra hela det honom enligt förberörda fördelning tillkom¬
mande arbetet, hvaribland den hufvudsakliga städningen i två af läro¬
anstaltens stora trevåningshus, hade det varit nödvändigt att ställa till
hans förfogande det förutnämnda qvinliga biträdet. Genom införlifvandet
af nuvarande slöjdföreningens skolas lokaler med läroanstalten fram¬
trädde först det oundgängliga behofvet af ytterligare en vaktmästare,
åt hvilken skulle uppdragas städningen af dessa lokaler, skötseln af
den centrala uppvärmningen med varmt vatten och hållandet af tillsyn
och ordning uti lokalerna, hvilket blefve så mycket mer påträngande,
som så godt som hela den lägre afdelningens undervisning blefve dit
förlagd. Med de dryga lefnadsomkostnader, som staden Göteborg före¬
tedde, och de stora fordringar, som måste ställas på denne vaktmästare,
kunde lönen för honom ej sättas lägre än för den nuvarande vakt¬
mästaren eller 800 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor,
förutom fri bostad. Vidare ökades den månadskarlen åliggande ren¬
hållningen af gård och gata väsentligt genom att de nya lokalerna in-
förlifvades med läroanstalten, i det att läroanstalten komme att förfoga
öfver hela qvarteret, tomtarealen växte med femtio procent från 4,400
qvadratmeter till 6,600 qvadratmeter och den gatulängd, som renhåll¬
ningen omfattade, växte med sextiofem procent från 200 meter till 330
meter, allt i runda tal. Lade man härtill, att staden, genom att under
sista tiden med tuktad sten belägga den förut med makadam beredda
och på denna grund af staden renhållna gatan framför läroanstaltens
hufvudfasad, på grund af särskilda för staden Göteborg egendomliga
föreskrifter ökat den läroanstalten åliggande gaturenhållningen, måste
månadskarlen befrias från den honom tillkommande tjenstgöringen å det
kemiska laboratoriet, om han skulle kunna på tillfredsställande sätt sköta
sina öfriga åligganden, deri inbegripet städningen å verkstaden. Redan
nu vore behofvet af en särskild vaktmästare för de kemiska, fysiska
och elektro-tekniska labox-atorierna i hög grad påfallande, och utan all
fråga verkade det på undervisningen i dessa ämnen och på deiuned för¬
enade laborationer menligt, att det ej funnes för dessa institutioner någon
vaktmästare att tillgå för dithörande ai-betens och transporters utföi'ande,
utan att de varit hänvisade till månadskarlens anlitande, då han kunnat
tagas från sina öfriga göromål. Det vore derför nödvändigt att, på sätt
ock läroanstaltens lärarekollegium hemstält, anställa en särskild vakt¬
mästare för nämnda tre institutioner gemensamt, åt hvilken skulle upp¬
Åttonde hufvudtiteln.
221
dragas att ombesörja renhållningen inom de till dem hörande laboratorier
och samlingsrum samt biträda vid sjelfva samlingarnas vidmagthållande
och vård. Denne vaktmästare borde vara kunnig i finare metall- och
träarbeten för att kunna användas till sistnämnda göromåls bestridande.
Hans aflöning kunde derför ej sättas lägre än de två andras.
Beträffande de öfriga af styrelsen begärda ökningarna uti läroan¬
staltens utgiftsstat ville styrelsen till en början erinra, hurusom denna
stat, hvilken, om man bortsåge från lönestaten, som af 1901 års riksdag
faststälts i ny och planmässig form, icke vore så systematiskt uppstäld
som önskligt vore, upptoge utöfver lönestaten följande poster:
bibliotek, samlingar och laboratorium............................. kronor 4,600: —
verkstaden................................................................ » 1,500: —
uppvärmning, belysning och diverse utgifter ............... » 4,000: —
till undervisningsmateriel samt ersättning för hand¬
ledning vid elevernas praktiska öfningar .................. » 1,300: —
ersättning för anskaffad lokal till undervisning i
skeppsbyggeri ....................................................................... » 2,000: —
ersättning för instruments, kartors, böckers och
möblers underhåll och förökande äfvensom för repa¬
rationer, ved, ljus m. m. hvad skeppsbyggeriafdel-
ningen beträffar
400: —
[23.]
summa kronor 13,800: —
Enligt hvad af nådiga bref den 10 augusti 1877 och den 29 maj
1896 framginge, hade af förenämnda poster den första, den andra och
den tredje beviljats af 1877 års riksdag, dock beträffande första posten
endast till ett belopp af 3,400 kronor, hvarefter samma post af 1896
års riksdag höjts till 4,600 kronor. Fjerde, femte och sjette posterna hade
af Eders Kongl. Maj:t stälts till läroanstaltens förfogande genom nådigt
bref den 31 december 1886 i sammanhang med den förut vid naviga¬
tionsskolan i Göteborg befintliga skeppsbj^ggeriafdelningens öfverflyt¬
tande till och införlifvande med läroanstalten. Uti läroanstaltens räken¬
skaper, sådana c^e till kammarrätten och i sammandrag till Riksdagens
revisorer öfverlemnades, hade dessa poster ej kunnat skildt redovisas,
då de uppenbarligen på grund af sin historiska tillkomst ej bildade eu
följdrigtig uppställning, utan hade fjerde posten sammanförts med första
posten till ett belopp af 5,900 kronor samt femte och sjette posterna
sammanförts med tredje posten till ett belopp af 6,400 kronor.
Med de under benämningen bibliotek, samlingar och laboratorium
sammanförda anslagen bestredes samtliga utgifter till bokförrådets och
samlingarnas ökande och underhåll, till de fysiska, kemiska, elektro-
222
Åttonde hufvudtiteln.
[23.] tekniska och modelleriugsarbetena, hvarjemte ur dem utginge do 300
kronor, som enligt 1868 års riksdags beslut alltifrån skeppsbyggeri-
skolans förflyttning från Karlskrona varit anvisade åt föreståndaren för
den läroanstalt, med hvilken denna skola vore förenad, och som vid
den ändrade uppställning af skeppsbyggeriskolans lönestat, hvilken in¬
förts enligt nådigt bref den 5 december 1873, inbegripits i förut angifua
fjerde anslagspost. Med den omfattning, läroanstalten numera erhållit,
då elevantalet under läsåret 1901—1902 öfverstege 400, och med den
vetenskapliga prägel, undervisningen i allt högre grad i den högre af-
delningen vunnit, vore det påtagligt, att berörda anslag å tillhopa 5,900
kronor vore otillräckligt. Endast genom upprepadt hänvändande till
enskilda personers och firmors offervillighet hade det varit möjligt att
erhålla den undervisningsmateriel, som behofvet kräft, och ändock lem-
nade bokförrådet och samlingarna åtskilligt öfrigt att önska. Styrelsen
ansåge derför i likhet med lärarekollegiet, att en afsevärd ökning i an¬
slaget vore af behofvet i hög grad påkallad.
Af de till verkstaden under förutnämnda andra post anslagna medlen
bestredes större delen eller 600 kronor af aflöningen åt en maskinist, nu
uppgående till 900 kronor jemte fri bostad, hvilken maskinist dels skötte
ångmaskin och ångpanna, hvarpå läroanstaltens centrala uppvärmning
vore grundad, och dels biträdde vid det fyrtiotvå timmar i veckan på¬
gående verkstadsarbetet. Att det ej vore möjligt att med återstående
900 kronor såväl bestrida de löpande utgifterna för de studerandes
verkstadsarbeten som underhålla och förnya de dithörande talrika och
dyrbara maskinerierna, vore påtagligt. Från tid till tid hade det varit
nödvändigt att af läroanstaltens donationsräntor dit anvisa medel. Sty¬
relsen hemstälde derför, på förslag af lärarekollegiet, att förutnämnda
ökning af anslaget till verkstaden till 2,000 kronor måtte af Eders Kongl.
Maj:t beredas.
Hvad anginge den begärda höjningen med 5,600 kronor i anslaget
till uppvärmning, belysning och diverse utgifter, hade, i medeltal för
de fem sista åren, läroanstaltens omkostnader uppgått
för uppvärmning och belysning..............................— till «kronor 4,255: 84
» inventarier och reparationer.................................... » » 3,041: 51
» renhållning ................................................................... » » 1,383: 73
» brandstodsafgifter........................... » »_331: 65
eller tillhopa kronor 9,012: 73.
Den tillökning i lokaler, som uppkomme genom de nya byggna¬
dernas upplåtande åt läroanstalten, torde ganska nära kunna skattas
Åttonde liufvudtiteln.
223
till femtio procent. I öfverensstämmelse härmed skulle ökningen i nu
ifrågavarande utgifter kunna i rundt tal skattas till 4,500 kronor, ett
belopp, som ganska nära anslöte sig till de omkostnader, som i samma
syfte enligt uppgift belastat budgeten för slöjdföreningens skola, hvilken
nu innehade och begagnade samma byggnad, som komme att upplåtas
åt läroanstalten. För att täcka bristen i det uti läroanstaltens stat för
ifrågavarande ändamål upptagna anslag å 6,400 kronor hade, sedan
härför disponerats äfven så stor del af terminsafgifterna, som ej tagits
i anspråk för undervisningens direkta behof, under de sista fem åren
användts i medeltal 1,213 kronor 27 öre af läroanstaltens donations-
räntor. Dessa räntor hade under årens lopp minskats derigenom
att större delen af donationsmedlen med Eders Kongl. Maj:ts med¬
gifvande användts till utvidgande af läroanstaltens byggnader och hade
under år 1900 utgjort endast 2,812 kronor 84 öre, hvaraf genom sär¬
skilda bestämmelser uti donations- och testamentsurkunderna en del
disponerats för andra ändamål än de nu ifrågavarande. Något ytter¬
ligare bidrag från donationsräntorna för täckande af förut angifna ök¬
ning i utgifter vore derför så mycket mindre att påräkna, som billig¬
heten kräfde, att det bidrag, hvithet donationsräntorna hittills årligen
lemnat för denna utgiftstitel, ersattes af statsmedel och hela ränte-
beloppet å donationsmedlen blefve tillgängligt för ändamål, som mera
motsvarade donatorernas afsigter. Sattes det bidrag, som hittills ut¬
gått af donationsräntorna, till 1,100 kronor, skulle den erforderliga ök¬
ningen uti det nuvarande statsanslaget till uppvärmning, belysning och
diverse utgifter, 6,400 kronor, uppgå till 5,600 kronor och hela det be-
höfliga anslaget utgöra 12,000 kronor.
Vidare har styrelsen meddelat följande jemförande öfversigt öfver
läroanstaltens utgiftsstat, sådan den komme att gälla från och med den
] januari 1902, och den af styrelsen nu föreslagna:
|
1902 års stat.
|
Na föreslagen stat.
|
Ökning.
|
aflöningar .........................................
|
65,700: —
|
67,300: —
|
1,600: —
|
bibliotek, samlingar och laboratorium
|
5,900: —
|
9,000: —
|
3,100: —
|
mekaniska verkstaden...........................
|
1,500: —
|
2,000: —
|
500: —
|
uppvärmning, belysning och diverse
utgifter .......................................
|
6,400: —
|
12,000: —
|
5,600: —
|
summa kronor
|
79,500: —
|
90,300: —
|
10,800: -
|
Beträffande den tid, från hvilken nämnda ökning i staten skulle
räknas, yttrar styrelsen: att, då läroanstalten ej kunde komma i besitt-
224
Åttonde hnfvudtiteln.
ning af förutnämnda nya byggnad förr än sommaren 1903, hela ök¬
ningen ej blefve för detta år behöflig; att ehuruväl åtskilliga af de
behof, som genom ökningen skulle fyllas, vore för handen hela året,
skäl dock kunde anföras för att ej skilja de olika posterna från hvar¬
andra; samt att styrelsen derför ansåge lämpligt, att för år 1903 ök¬
ningen räknades från den 1 juli och sålunda utginge med 5,400 kronor.
Slutligen har styrelsen, såsom nämndt, gjort framställning an¬
gående proposition till Riksdagen om ett anslag för en gång under år
1903 af tillhopa 26,283 kronor 50 öre till ändringar i den nya bygg¬
naden äfvensom till inventarier. I fråga om detta anslagsbehof har
styrelsen anfört: De byggnader, som på grund af stadsfullmägtiges i
Göteborg beslut komme att införlifvas med läroanstalten, hade styrelsen
anledning antaga vara väl underhållna, och då hufvudbyggnaden från
början vore uppförd för skoländamål, vore lokalerna ljusa och höga
och ur dessa synpunkter i fullt användbart skick. Emellertid vore
rummens storlek ej fullt lämpade' för elevantalet i de årskurser, som
der skulle åtnjuta undervisning. Läroanstalten behöfde minst tre före¬
läsningssalar i den nytillkommande byggnaden, hvilka kunde rymma
100—150 elever. För detta ändamål blefve det nödvändigt att indela
en stor museisal i våningen eu trappa upp uti två afdelningar medelst
en mellanvägg samt att på nedre botten sammanslå ett par rum och
till dem ansluta en del af den mjmket rymliga vestibulen. Båda dessa
arbeten blefve jemförelsevis dyrbara på den grund att, för undvikande
af störande pelare midt i salarne, mycket grofva jernbjelkar måste in¬
läggas. Vidare måste vissa förändringar i vestibulen göras för att
underlätta förbindelsen mellan läroanstaltens äldre byggningar och den
nytillkommande. Slutligen måste åtskilliga ändringar vidtagas i den
befintliga centraluppvärmningen och belysningsanordningarna, nya dörrar
upptagas m. m., för att byggnaden skulle blifva användbar. Styrelsen
hade låtit uppgöra ritningar på dessa ändringar och infordrat kostnads¬
förslag på dem från sakkunnig person; och uppginge de beräknade
kostnaderna till 16,270 kronor, hvarvid ej ifrågasatts reparations- eller
målningsarbeten och dylikt i annan mån, än de blifvit nödvändiga
genom förutnämnda ändringar. Läroanstaltens nuvarande inventarier
vore otillräckliga för den nya byggnadens inredande, och en icke obe¬
tydlig mängd skåp, bord, bänkar, stolar och dylikt behöfde anskaffas.
Styrelsen vågade icke ifrågasätta beredande af anslag från statsverket
till byggnadens fullständiga inredande, då så mycket som möjligt bidrag
härtill skulle lemnas af de redan nu i de gamla lokalerna befintliga
inventarierna, en del rum möjligen ej genast behöfde tagas i användning
Åttonde hufvudtiteln.
225
och inventariet i den nya byggnaden småningom kunde i någon mån
kompletteras med medel ur det ordinarie årsanslaget, derest styrelsens
framställning om dettas ökande bifölles; men den allra nödvändigaste
första uppsättningen kräfde större utgifter än läroanstalten nu hade
medel att bestrida. Styrelsen hade låtit uppgöra en förteckning på
hvad som oumbärligen komme att behöfvas vid byggnadens första
tagande i bruk utöfver hvad som kunde öfverflyttas från de gamla
lokalerna, och kostnadsförslag för detta uppginge till 10,013 kronor
50 öre. Då sålunda till nödvändiga ändringar af byggnaden åtginge
16,270 kronor och till den första oundgängliga uppsättningen af inven¬
tarier erfordrades 10,013 kronor 50 öre, utan att läroanstalten härtill
egde medel, hoppades styrelsen, att medel till dessa omkostnaders be¬
täckande skulle beredas från statsverkets sida till ett belopp af till¬
hopa 26,283 kronor 50 öre. Det sålunda beräknade anslaget skulle i
sin helhet blifva behöflig! under år 1903.
Den värdefulla tomt och de dyrbara byggnader, som Göteborgs
stad frikostigt öfverlemnat till Chalmers tekniska läroanstalt, äro för
läroanstalten, med dess på senare tid betydligt ökade elevantal och
lärarepersonal, synnerligen behöfliga. Men för att desamma skola af
läroanstalten kunna tagas i bruk och komma det stora lärjungeantalet
till gagn fordras tydligen, dels att vissa förändringar vidtagas i hufvud-
byggnaden, så att den blifver inrättad i enlighet med läroanstaltens
behof, .samt att erforderlig inredning och möblering anskaffas, dels ock
att tillgång beredes till ökade stadigvarande kostnader för betjening, upp¬
värmning, belysning, samlingar, laboratorier och verkstad m. m. Enligt
styrelsens beräkningar skulle till fyllande af dessa behof erfordras dels
ett anslag för en gång af 26,283 kronor 50 öre dels ock ett årligt
anslag af 10,800 kronor, hvilket sistnämnda anslag dock skulle tagas i
anspråk först från och med den 1 juli 1903 och derför under år 1903
blott behöfde utgå med halfva beloppet eller 5,400 kronor. Mot de af
styrelsen gjorda beräkningarna har jag intet att invända, men finner
lämpligare, att det ordinarie anslaget utgår för hela år 1903 och att
hvad som deraf kan besparas, eller 5,400 kronor, användes till täckande
af en del af de tillfälliga utgifterna, så att det derför erforderliga be¬
loppet må kunna minskas till 20,883 kronor 50 öre eller i rundt tal
20,884 kronor.
I likhet med styrelsen anser jag, att det skulle leda till förenkling
af räkenskaper och redovisning, om åtskilliga poster å läroanstaltens
stat, Indika användas för samma ändamål, samtnansloges med hvarandra
Bill. till Riketl. Vrot. 1902. 1 Sand. 1 Afd. 29
226
Åttonde hufrudtiteln.
[23.] och med den nu ifrågasatta förhöjningen till ett gemensamt belopp med
lämplig rubrik.
Så skulle i stället för nuvarande anslag
till bibliotek, samlingar och laboratorium.................. kronor 4,600: —
» undervisningsmateriel samt ersättning för hand¬
ledning vid elevernas praktiska öfningar ........ » 1,300: — och
den ifrågasatta förhöjningen för dessa ändamål » 3,100: —
uppföras ett anslag å 9,000 kronor till bibliotek, samlingar och labora¬
torium.
Likaledes skulle i stället för nuvarande anslag
till uppvärmning, belysning och diverse utgifter kronor 4,000: —
» ersättning för anskaffad lokal till undervisning
i skeppsbyggeri............................................................ » 2,000: —
» ersättning för instruments, kartors, böckers
och möblers underhåll och förökande äfvensom
för reparationer, ved, ljus m. m. hvad skepps-
byggeriafdelningen beträffar.................................... » 400: — och
den ifrågasatta förhöjningen för nämnda ändamål » 5,600: —
uppföras ett anslag å 12,000 kronor till uppvärmning, belysning och
diverse utgifter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får jag, med anhållan att
vid redogörelsen för behofven af anslag på extra stat under denna
hufvudtitel få återkomma till frågan om berörda anslag för en gång å
20,884 kronor, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen,
att Riksdagen måtte, med uteslutande ur den för Chalmers tekniska
läroanstalt faststälda stat af deri upptagna anslag till undervisnings¬
materiel samt ersättning för handledning vid elevernas praktiska öf¬
ningar 1,300 kronor, till ersättning för anskaffad lokal till undervisning
i skeppsbyggeri 2,000 kronor samt till ersättning för instruments,
kartors, böckers och möblers underhåll och förökande äfvensom för
reparationer, ved, ljus m. m. hvad skeppsbyggeriafdelningen beträffar
400 kronor eller tillhopa 3,700 kronor,
dels på ordinarie stat bevilja:
till aflöning åt två vaktmästare med 800 kronor, utom
fri bostad, åt hvardera........................................:............ kronor 1,600: —
» höjning af anslaget till bibliotek, samlingar och
laboratorium från 4,600 kronor till 9,000 kronor » 4,400: —
» höjning af anslaget till verkstaden från 1,500
kronor till 2,000 kronor................................................. » 500: —
Åttonde hnfvudtiteln.
227
till höjning af anslaget till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter från 4,000 kronor till 12,000
kronor....................................................................................... kronor 8,000: —,
eller sammanlagdt 14,500 kronor, vid bifall hvartill staten för läro¬
anstalten kom me att ökas med 10,800 kronor;
dels ock medgifva, att nyssnämnde två vaktmästare må efter fem
års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg af 100 kronor
och efter ytterligare fem års sådan tjenstgöring ett andra ålderstillägg
likaledes af 100 kronor samt att dessa ålderstillägg må utgå af det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålders¬
tillägg.
Vid bifall till hvad i punkterna 22 och 23 föreslagits skulle an¬
slaget till de tekniska läroverkeu, nu 503,475 kronor, komma att ökas
med tillhopa 17,800 kronor eller till 521,275 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
Hos Eder-, Kongl. Maj:t har vetenskapsakademien i underdånig skrif¬
velse den 11 september 1901 hemstält om anslag för år 1903 till natur¬
historiska riksmuseets etnografiska afdelning.
I statsverkspropositionen år 1889 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riks¬
dagen att till vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska sam¬
ling bevilja på extra stat för år 1890 ett anslag af 4,000 kronor. Denna
lramställning bifölls af Riksdagen med den ändring, att ett anslag på extra
stat för år 1890 af 2,800 kronor till ändamålet beviljades. Enahanda an¬
slag anvisades sedermera af Riksdagen för samma ändamål på extra stat
för hvart och ett af åren 1891-—1897.
I underdånig skrifvelse den 11 november 1896 anhöll vetenskaps¬
akademien, att till Riksdagen måtte aflåtas nådig proposition om upp¬
förande på riksmusei stat af en särskild ordinarie intendentsbefattning i
etnografi. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet ansåg emellertid
ej lämpligt, att en sådan befattning då inrättades, enär det var ovisst,
huruvida naturhistoriska riksmuseet skulle komma att framgent bibehålla
den etnografiska afdelningen eller ett sjelfständigt etnografiskt museum
skulle bildas.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom under år 1897 gjorda fram¬
ställning anvisade Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af nämnda
samling på extra stat för år 1898 ett anslag af 7,300 kronor, hvaraf 4,500
[24.]
Museets
etnografiska
afdelning.
228
Åttonde hufvudtiteln.
kronor voro afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för samlingen.
Riksdagen ansåg emellertid, att, då ett tillfredsställande resultat icke kunde
af denne föreståndare uppnås, utan att fullt lämpliga lokaler bereddes för
de samlingar, som skulle ställas under hans vård, omförmälda arfvode icke
borde utgå, förr än visshet vunnits derom att en ändamålsenlig musei-
byggnad blefve för samlingarna uppförd. I sin till Eders Kongl. Maj:t
aflåtna skrifvelse i ämnet anförde Riksdagen, att, enligt hvad den inhemtat,
utsigter förefunnes, att genom enskild offervillighet skulle kunna åstadkom¬
mas en nybyggnad för ifrågavarande samlingars inrymmande. Till upp¬
rättande af ett etnografiskt museum i hufvudstaden hade nämligen styrelsen
för stiftelsen Lars Hiertas minne afsatt ett belopp af 25,000 kronor, och för
samma ändamål uppgåfves likaledes 25,000 kronor vara af två namngifna
personer afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget vore beräknadt skola
kosta 74,000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegrepes värdet af
erforderlig tomt, hvilken Riksdagen ansåg kunna beredas å kronans mark
i den trakt, der nordiska museet är förlagdt. Af nämnda skäl föreskref
Riksdagen, som ansåg en gynsam lösning af byggnad sfrågan kunna inom
kort tid förväntas, att den till arfvode åt föreståndaren afsedda delen af
anslaget ej finge utgå, förrän visadt blifvit, att omförmälda för uppförande
af en nybyggnad för samlingen beräknade belopp åstadkommits.
Till 1898 års riksdag gjorde Eders Kongl. Maj:t åter framställning om
uppförande å extra stat af en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll
och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling. Riks¬
dagen, som på de af 1897 års riksdag anförda skäl ansåg, att den del
af nu ifrågavarande anslag, som vore afsedd till arfvode åt en särskild
föreståndare för samlingen, borde för år 1899 beviljas under samma vilkor,
som för år 1898 blifvit föreskrifvet, hade i öfrigt icke något mot fram¬
ställningen att erinra och beviljade alltså för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1899 likaledes 7,300 kronor, hvaraf dock 4,500 kronor,
afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare för berörda samling, skulle
utgå under samma vilkor, som af 1897 års riksdag i sådant afseende
bestämts.
I underdånig framställning den 14 september 1898 åberopade veten¬
skapsakademien en från intendenten vid naturhistoriska riksmuseet, pro¬
fessorn F. A. Smitt, till akademien ingifven skrifvelse, deri beträffande det
till en föreståndare för samlingen afsedda beloppet, 4,500 kronor, anförts:
att, oaktadt allvarliga försök gjorts att af enskilda personer utverka bidrag
till uppförande af en nybyggnad för samlingen, dessa försök dittills varit
förgäfves och således det af Riksdagen vid beviljande af föregående anslag
erkända behofvet af särskild föreståndare för samlingen ej kunnat tillgodo-
Åttonde hufvudtiteln.
229
ses; att detta behof emellertid ingalunda förminskats utan snarare tilltagit; [24.]
samt att, särskild! med hänsyn till de möjligen befintliga utsigterna att
Riksdagens förväntan om tillräckliga enskilda bidrag till ifrågavarande
ändamål skulle gå i uppfyllelse, uppenbart vore, att en särskild förestån¬
dare för samlingen, med offentligt uppdrag och med ansvar för sin verk¬
samhet såväl som för sin uraktlåtenhet, skulle i denna rigtning kunna
verka med långt större kraft än någon annan. I anledning deraf anhöll
akademien, att, ehuru det då icke lyckats att på enskild väg få för det
tilltänkta byggnadsföretaget samladt mer än 60,000 kronor, hvilken summa
icke vore för ändamålet tillräcklig, nådig proposition måtte till Riksdagen
aflåtas derom att ett anslag till lika stort belopp som det för hvart och
ett af åren 1898 och 1899 beviljade, eller 7,300 kronor, måtte anvisas
äfven för år 1900 samt att den del af anslaget, som vore afsedd till arf¬
vode åt en särskild föreståndare för den etnografiska samlingen, eller 4,500
kronor, måtte få från och med sistnämnda år utgå, äfven om det af Riks¬
dagen uppstäda vilkoret då ännu icke befunnits vara uppfyldt. Efter det
Eders Kongl. Maj:t i enlighet härmed gjort framställning till 1899 års
riksdag, anförde Riksdagen i skrifvelse den 13 maj 1899, hurusom Riks¬
dagen vid pröfning af detta ärende funnit, att anställandet af en förestån¬
dare för de ifrågavarande samlingarnas underhåll och vård icke borde
genom ett fortsatt uppställande från Riksdagens sida af det af 1897 och
1898 års riksdagar vid anslaget fastade vilkor uppskjutas till en obestämd
framtid, helst som för åstadkommande af en byggnad för samlingarna med
dåvarande högt uppdrifna pris på materialier och arbetskraft syntes erfor¬
dras vida högre belopp än det härför beräknade samt något statsanslag
till byggnadskostnaderna icke syntes böra påräknas. På grund häraf och
då Riksdagen i öfrigt icke haft något att emot Eders Kongl. Maj:ts fram¬
ställning erinra, blef, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, på extra stat för år 1900 uppförd en summa af 7,300 kronor till vård,
underhåll och förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling.
För samma ändamål blefvo, med bifall till derom framstälda nådiga
förslag, af Riksdagen på extra stat för åren 1901 och 1902 anvisade mot¬
svarande belopp.
Den af vetenskapsakademien nu gjorda framställning är åtföljd af två
särskilda till akademien stälda skrifvelse!’ i ämnet.
I den ena af dessa skrivelser, dagtecknad den 9 september 1901, har
tillförordnade föreståndaren för naturhistoriska riksmuseets etnografiska
afdelning, amanuensen vid statens historiska museum, filosofie doktorn H.
Stolpe — med hvilken afdelningens inspectores riksbanksfullmägtigen R.
230 Åttonde hufvndtiteln,
[24.] Almström och professorn O. Montelius medelst skrifvelsen påtecknadt till¬
styrkande förenat sig — anhållit, det akademien ville hos Eders Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning om höjande af det nuvarande an¬
slaget till den etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran till
8,500 kronor, hvaraf 4,500 kronor fortfarande, såsom hittills, skulle utgöra
arfvode åt afdelningens föreståndare.
Till stöd för denna framställning har åberopats följande.
Den del af den etnografiska afdelningens anslag, som icke afsåges till
arfvode åt föreståndaren, hade befunnits otillräcklig till fyllande af de
anspråk, som numera måste ställas på afdelningens vetenskapliga utveckling,
hvilket särskildt visade sig deri att, efter frånräknande af nödiga utgifter
för samlingarnas vård och underhåll, ett alltför ringa belopp återstode
till museets förkofran i egentlig mening genom inköp af etnografiska före¬
mål. Visserligen hade år 1901, sedan Eders Kongl. Maj:t äskat ett särskildt
anslag för en gång å 5,000 kronor såsom bidrag till inlösen åt afdel-
ningen af fyra etnografiska samlingar, Riksdagen härtill beviljat 4,000
kronor, men nya, för museets utveckling nödvändiga samlingar erbjödes
oupphörligt, och det måste särskildt anses påkostande att nödgas afstå från
förvärfvandet af material, som af svenska forskare och resande blifvit
sammanbragt. Dels på grund af den belastning af den årliga budgeten,
som blifvit en följd af nedsättningen med 1,000 kronor af det nyssnämnda
utaf Riksdagen beviljade extra anslaget, dels derigenom att nya samlingar,
hvilkas förvärfvande måste betraktas som en nödvändighet, redan erbjudits,
kunde den etnografiska afdelningens för samlingarnas förkofran afsedda
tillgångar anses vara fastlästa för minst hela två år framåt. Sålunda hade
afdelningen redan fått mottaga, tills vidare såsom deposition, en synner¬
ligen vacker, af svensk man hopbragt samling från förut okända områden
söder om Kongofloden, hvilken till 900 kronor värderade samling ej kunde
inlösas förr än år 1903; och dessutom hade från docenten L. Jägerskiöld
kommit hemställan om framtida inlösen till ännu ej fixeradt belopp af de
i hög grad vigtiga samlingar, som af honom och deltagarne i hans expedi¬
tion till Sudan gjorts bland de hittills i museet alls icke representerade
Sjilluknegrerna. När härtill lades, att afdelningens samlingar på snart
sagdt alla andra områden tarfvade kompletteringar, hvilka det under de
närmaste åren kunde vara möjligt att åvägabringa, men som helt snart, i
följd af civilisationens utbredning och de stora utländska museernas ener¬
giska utvidgningsarbete, blefve omöjligt att åstadkomma, torde det nu¬
varande lilla anslagets otillräcklighet till fullo inses.
De etnografiska museernas stora betydelse för den allmänna bild¬
ningen, såsom gifvande ett oundgängligt komplement till den geografiska
Åttonde hufvudtitelu.
231
kunskap, hvilken i våra dagar blifvit nödvändigare än någonsin, det ljus
kännedomen om de utomeuropeiska folkens kulturhistoria på lägre stadier
vore egnadt att sprida öfver äfven de civiliserade folkens utvecklings¬
historia, hade öfver allt i utlandet, ej minst i våra grannländer Danmark
och Norge, gjort dem till föremål för allmänhetens stora intresse och stats-
magternas varma omhuldande. Vi egde redan en utmärkt god grund¬
stomme till ett etnografiskt museum, som rätt utvecklad borde blifva till
stort gagn för den allmänna bildningens höjande i vårt land och som med
hvarje dag tillvunne sig allmänhetens ökade intresse; men första vilkoret,
för att det skulle kunna blifva hvad det borde vara, vore att det sattes i
tillfälle att fylla åtminstone de betänkligaste luckorna i sitt material, och
detta vore med det nuvarande anslaget en omöjlighet.
Riksmuseets öfriga intendenter hade enats om att anhålla om en till¬
ökning i det för de naturhistoriska afdelningarna sedan länge bestående
anslaget för bearbetning genom yngre forskare af dessa afdelningars sam¬
lingar. Då ett anslag under denna form under nuvarande förhållanden ej
skulle tillgodose det för den etnografiska afdelningen närmast känbara
behofvet, hade Stolpe ej kunnat ansluta sig till denna anhållan. I stället
hade han, på nyss anförda grunder, ansett sig böra hemställa om höjande
af anslaget till den etnografiska afdelningens vård, underhåll och förkofran. I
I den andra af förenämnda till vetenskapsakademien stälda skrifvelser,
daterad den 11 september 1901, hafva inspectores för den etnografiska af¬
delningen anhållit, att akademien ville förnya sin år 1896 gjorda underdåniga
framställning om inrättande vid riksmuseet af en ordinarie intendentsplats
i etnografi med samma löneförmåner som för museets öfriga intendenter.
Till stöd för sin hemställan härutinnan hafva inspectores åberopat följande
förhållanden.
Riksmuseets etnografiska afdelning vore redan mycket betydande och
ökades ständigt. Under den tid, som förflutit, sedan den nuvarande före¬
ståndaren, hvilken den 1 januari 1 '.>00 tillträdde sin befattning, öfvertog
vården af ifrågavarande samlingar, hade tillväxten varit mer än 9,000
nummer. Behofvet af en i alla afseenden kompetent föreståndare för en så
stor och i vetenskapligt afseende så värderik samling vore icke något tillfälligt,
som lämpligen kunde med ett extra anslag tillgodoses. En sådan föreståndare
syntes inspectores böra vara likstäld med de intendenter, åt hvilka vården
af riksmuseets öfriga afdelningar vore anförtrodd, och detta så mycket
hellre, som föreståndaren för den etnografiska afdelningen i sj elfva verket
hade icke blott samma ansvar som dessa intendenter, utan äfven ett arbete
fullt motsvarande deras. Det vore olämpligt, att eu så magtpåliggande
232
Åttonde hnfvudtiteln.
[24.] befattning som föreståndareskapet för den etnografiska afdelningen under
lång tid skulle skötas på förordnande, i synnerhet som det provisoriska
tillståndet vid riksmuseets etnografiska afdelning menligt inverkade på för¬
hållandena äfven vid statens historiska museum, der Stolpes amanuensplats
måste under den tid han innehade sitt nuvarande förordnande likaledes
skötas på förordnande.
Vetenskapsakademien har för egen del, med åberopande af den utom¬
ordentliga tillväxt, som riksmuseets etnografiska samlingar under senaste
tiden vunnit, och det dermed förenade stegrade arbetet och ansvaret för
föreståndaren, förklarat sig hafva all anledning att på det kraftigaste
förorda båda dessa framställningar till nådigt bifall. Akademien har
derför i underdånighet anhållit, det Eders Kong! Maj:t täcktes till nästin¬
stundande riksdag aflåta nådig proposition dels om anvisande på extra
stat för år 1903 af ett från 7,300 till 8,500 kronor förhöjdt anslag till
vård, underhåll och förkofran af det naturhistoriska riksmuseets etnografi¬
ska samlingar äfvensom till arfvode under samma år åt denna musei-
afdelnings tillförordnade föreståndare, och dels om inrättande vid riks¬
museet af en ordinarie intendentsplats i etnografi med samma löneför¬
måner som museets öfriga intendenter, dock i så måtto alternativt att, om
denna senare framställning bifölles, det i den förra framställningen af-
sedda arfvodet 4,500 kronor åt tillförordnade föreståndaren för riksmuseets
etnografiska afdelning skulle afdragas och således anslaget på extra stat
nedsättas till 4,000 kronor, som vore beräknade endast för de etnografiska
samlingarnas vård, underhåll och förkofran.
Goda skal synas mig vara anförda för att man bör bereda den vig¬
tiga föreståndarebefattningen vid statens etnografiska samlingar en fastare
ställning än nu är fallet, då medel till densammas uppehållande endast
anvisas för ett år i sänder, hvilket har till följd, att befattningen ej kan
besättas med ordinarie innehafvare. Frågan om inrättande af ett etnogra¬
fiskt museum i hufvudstaden, i afseende hvarå jag tillåter mig hänvisa
till den i det vid 1897 års statsverksproposition fogade utdrag af stats¬
rådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 lemnade ut¬
redning, är visserligen ännu oafgjord; men vare sig ett sjelfständigt etno¬
grafiskt museum kommer att bildas, derför tidpunkten dock synes ganska
aflägsen, om, såsom Riksdagen antydt, något statsanslag ej bör påräknas
till en byggnad för ett sådant museum, eller naturhistoriska riksmuseet
kommer att bibehålla den dertill nu hörande etnografiska afdelningen,
qvarstår behofvet af en med nödiga fackinsigter utrustad föreståndare för
Åttonde hufrudtiteln. 233
ifrågavarande i kraftig tillväxt stadda samlingar. Detta behof är således
af stadigvarande natur och bör följaktligen tillgodoses med ett ständigt
anslag. Det synes mig äfven skäligt, att föreståndaren erhåller enahanda
aflöning som riksmuseets ordinarie intendenter, eller 4,000 kronor i lön
och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar med rätt till två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, det första efter fem och det andra efter tio års
tjenstgöring, hvarjemte den nuvarande föreståndaren torde böra berättigas
att, om han förflyttas till ordinarie föreståndare, i afseende å rätt till
ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han på förordnande innehaft
föreståndarebefattningen. Då föreståndarens arfvode för närvarande utgör
4,500 kronor, blefve hans aflöning härigenom till en början höjd med
endast 500 kronor. Att föreståndaren anställes såsom intendent i etnografi
vid naturhistoriska riksmuseet torde ej möta någon betänklighet, blott det
tillika stadgas att, om i framtiden etnografiska afdelningen skiljes från
riksmuseet och förenas med ett sjelfständigt etnografiskt museum, denne
intendent skall vara skyldig att, när Eders Kongl. Maj:t så påfordrar, afgå
från. intendentsbefattningen och öfvertaga befattningen såsom föreståndare
för ifrågavarande etnografiska museum.
På grund häraf tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen att
dels på naturhistoriska riksmuseets ordinarie stat till aflöning åt en
intendent i etnografi bevilja 5,000 kronor, deraf 4,000 kronor lön och
1,000 kronor tjenstgöringspenningar, med rätt till ålderstillägg i likhet
med riksmuseets öfriga intendenter, men med skyldighet att, derest i fram¬
tiden etnografiska afdelningen skiljes från riksmuseet och förenas med ett
sjelfständigt etnografiskt museum, afgå från intendentsbefattningen, när
Eders^ Kongl. Maj:t jså påfordrar, och i stället öfvertaga befattningen såsom
föreståndare för ifrågavarande etnografiska museum,
dels ock medgifva, att, om nuvarande föreståndaren för riksmuseets
etnografiska afdelning förflyttas till intendentsbefattningen i etnografi, han
ma i afseende å rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han på
förordnande innehaft föreståndarebefattningen.
Till frågan om anslag i öfrigt åt riksmuseets etnografiska afdelning
torde jag få återkomma vid anmälan af de behöfliga extra anslagen under
åttonde hufvudtiteln.
Pa framställning af intendenterna vid naturhistoriska riksmuseet har Hö^Din'^af
vetenskapsakademien uti underdånig skrifvelse den 11 september 1901 an- ansiagef till
hållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om
13ih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 30 forskare.
234
Åttonde hufvudtiteln.
[25.] höjande af det årliga anslaget till honorarier åt yngre naturforskare för
vetenskapliga bearbetningar af de i museet förvarade samlingar af natur¬
föremål och till bekostande af sådana arbetens offentliggörande från 4,000
kronor till 10,000 kronor.
Till stöd för sin berörda framställning hafva intendenterna — som i
anledning af särskilda utaf den hydrografiska kommissionens medlemmar
gjorda anmärkningar på grund af den långsamhet, hvarmed naturhistoriska
riksmuseets samlingar bearbetades, anmodats att till vetenskapsakademien
inkomma med yttrande och förslag rörande behofvet af ökadt statsanslag
för bearbetning af nämnda samlingar — anfört följande:
I underdånig skrifvelse den 23 november 1872 hade akademien an¬
hållit om beredande af ett årligt anslag af 4,000 kronor att användas dels
till honorarier åt yngre naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af
de i rikets naturhistoriska museum förvarade samlingar af naturföremål
dels, i mån af behof, till bekostande af sådana arbetens offentliggörande
samt att, i fall ett dylikt anslag kunde beredas, det måtte lemnas akademien
uppdrag att öfvervaka och anordna dess lämpliga fördelning efter sig före¬
teende omständigheter. Den gjorda framställningen hade föranledt aflåtande
af nådig proposition till Riksdagen, som beviljat det äskade anslaget, hvilket
beslut meddelats akademien genom nådigt bref den 30 maj 1873.
Det måste med tacksamhet erkännas, att detta för nära trettio år
sedan beviljade anslag i betydande mån bidragit till att uppmuntra yngre
forskare att arbeta vid museet och att betydande delar af museets sam¬
lingar på grund deraf under årens lopp blifvit bearbetade. Det oaktadt
förelåge vid museets alla afdelningar ett beklagligt missförhållande mellan
det, som blifvit bearbetadt, och det, som ännu återstode att bearbeta, ett
missförhållande, som särskild! under de senare åren allt mera framträdt.
Inom museet funnes nämligen ett synnerligen rikt och värdefullt obearbe-
tadt material, som under årens lopp hopbragts från skilda delar af verlden
såväl af ovanligt talrika, tätt på hvarandra följande svenska expeditioner som
af enskilda forskare och samlare under deras resor inom och utom landet.
Förklaringen härtill vore lätt att finna. Under nuvarande förhållan¬
den vore samlingarnas vetenskapliga bearbetning beroende af hvad inten¬
denten sjelf kunde hinna uträtta äfvensom af i hvilken mån det kunde
lyckas honom förmå specialister inom och utom landet att utan någon
som helst ersättning öfvertaga delar af samlingar för bearbetning och be¬
stämning. Det läge nämligen ej inom möjlighetens gräns, att intendenten
sjelf kunde vetenskapligt bearbeta alla områden af det material, som till¬
hörde hans afdelning; ty om han också odeladt finge egna sin tid åt detta
arbete, vore materialet så mångfaldigt och så öfverväldigande stort, att
han aldrig kunde medhinna att vetenskapligt bearbeta mer än en bråkdel
Åttonde hufvudtiteln. 235
af samlingarna, hvilka ju dertill för hvarje år ytterligare ökades. Tillika [25.]
läge det i sakens natur, att han aldrig kunde vara kompetent att veten¬
skapligt behandla mer än ett begränsadt område. Men dessutom inginge
i hans tjensteåligganden så många andra vigtiga göromål, att hån
ingalunda odeladt kunde egna sin tid åt den vetenskapliga bearbetningen
af samlingarna. I främsta rummet borde dervid framhållas, att han till
följd af alltför otillräcklig arbetsbjelp oftast sjelf måste lägga hand vid
samlingarnas första ordnande och inregistrerande, hvilket alltid måste föregå
den. vetenskapliga bearbetningen. Dessutom hade han att besvara talrika
remisser, att granska vetenskapliga af handlingar, att föra vetenskaplig bref¬
vexling, att ombesörja utlåning af naturföremål till vetenskapsidkare i in-
och utlandet m. m., allt göromål, som kräfde mycken tid och betydligt arbete.
Väl vore det sant, att i hvarje afdelnings ordinarie statsanslag funnes upp¬
tagen en större eller mindre summa till arbetsbiträden eller »vetenskapligt
biträde vid samlingarnas ordnande». Dessa biträden hade dock varit af¬
späda för samlingarnas ordnande, aldrig för deras bearbetning, och kunde
ej heller användas dertill, enär deras tid till fullo upptoges af att biträda
intendenten vid första ordnandet af de inkommande samlingarna, så att
materialet fördelades på de särskilda systematiska grupper, dit det hörde.
Hur vigtigt detta arbete vore, insåges bäst deraf att i annat fall det skulle
vara omöjligt att finna reda på hvad museet egde af en viss gifven grupp.
Bearbetningen af museets samlingar vore således för närvarande be¬
roende. af hvad intendenten sjelf kunde uträtta, vidare af i hvad mån
specialister kunde finnas villiga att utan ersättning bearbeta delar af
samlingar samt slutligen af hvad som kunde blifva gjordt med understöd
från förutnämnda ar 187.3 beviljade anslag å 4,000 kronor. Om detta
anslag lika fördelades på museets sju afdelningar — den åttonde afdel-
ningen, den etnografiska, toges dervid ej i beräkning, enär förhållandena
der vore af annan art — egde hvarje intendent till samlingarnas be¬
arbetning endast ett årsanslag af omkring 570 kronor. Att detta ej kunde
vara tillräckligt, helst då derifrån äfven skulle tagas medel för eventuel
afhandlingars offentliggörande, vore i sig sjelf uppenbart och framginge
ännu tydligare vid jemförelse med förhållandena vid museerna i några af
våra grannänder. Det zoologiska museet i Köpenhamn hade redan år
1895 halt ej mindre än sju vid museet anstälda personer, som hade till
uppgift att ordna och bearbeta uteslutande de zoologiska samlingarna,
och Berliner-museet hade samma år haft femton fast anstälda zoologer,
under det att riksmuseet för motsvarande samlingar fortfarande hade
blott tre.
Det anslag af 4,000 kronor, som år 1873 af Riksdagen beviljats för
bearbetning af riksmuseets samlingar, räckte numera ingalunda' till att
236
Åttonde hufvudtiteln.
[25.] afhjelpa detta missförhållande, allra minst nu, sedan institutionernas antal
ökats från sex till sju och dessutom lefnadskostnaderna för eventuela bi¬
träden så betydligt stegrats. För de unga studerande vid våra universitet
och högskolor skulle det vara af största betydelse, om de genom eu längre
eller kortare vistelse vid museet sattes i tillfälle att taga kännedom om
de der förvarade samlingarna, hvilkas hufvuduppgift ju vore att under¬
lätta de vetenskapliga studierna i vårt land. Såväl för museet som för
de studerande vore det alltså af största vigt, om ifrågavarande anslag i
betydlig grad förhöjdes. Fn förhöjning af anslaget till 10,000 kronor
att lika fördelas på de sju afdelningarna syntes intendenterna derför i
hög grad önskvärd. Derigenom komme hvarje afdelning att årligen för¬
foga öfver 1,428 kronor 57 öre, att användas såsom understöd åt dem,
som önskade bearbeta och studera museets samlingar och hvilka af inten¬
denten ansåges dertill kompetenta.
Under åberopande af de hufvudsakliga skäl, som akademien anfört i
sin underdåniga skrifvelse den 23 november 1872 till stöd för anslagets
beviljande, och i betraktande af det gagn ett förhöjdt årsanslag skulle
medföra för naturforskningen inom landet hemstälde intendenterna, att
åtgärd måtte vidtagas för höjning af ifrågavarande anslag med 6,000
kronor till 10,000 kronor, att af vetenskapsakademien lika fördelas mellan
riksmuseets sju naturhistoriska afdelningar för att af dem användas till
bearbetning af museets samlingar.
Uti sin omförmälda underdåniga skrifvelse har vetenskapsakademien
förklarat sig på grund af de utförliga och bindande skäl, som intenden¬
terna för sin del andragit och hvilkas giltighet akademien vore i tillfälle
att kunna till fullo vitsorda, hafva all anledning att på det varmaste för¬
orda deras framställning till nådigt bifall.
Ifrågavarande framställning finner äfven jag vara förtjent af allt be¬
aktande. I sin berörda skrifvelse den 23 november 1872 anförde
akademien, bland annat, att för förstärkning af riksmuseets arbetskrafter
tillförene varit ifrågasatt att der anställa amanuenser såsom ständiga bi¬
träden, men att det syntes akademien lämpligare att för vinnande af samma
syfte göra unga naturforskare, skickliga till sjelfständigt arbete, intresse¬
rade att frivilligt och å för dem passande tider egna sig åt forskningar
vid museet. Ett väsentligt hinder mötte dock derutinnan, att detta fri¬
villiga arbete för hvar och en, som icke vore bosatt i hufvudstaden, med¬
förde utgifter af en ökad lefnadskostnad. För undanrödjande af detta
hinder hade akademien ansett sig böra hemställa, att af statsmedel måtte
beredas ett årligt anslag med ändamål att användas till arfvoden åt unga
Åttonde nufvudtiteln.
237
naturforskare, som önskade att, med tillgång till akademiens synnerligen [25.]
väl försedda bibliotek och museets i mera än en rigtning oöfverträflåde
rikedom på vetenskapligt material, någon tid vid riksmuseet, icke såsom
biträden åt intendenterna, utan såsom sjelfständiga arbetare under deras
ledning anställa undersökningar och öfver dessa utgifva vetenskapliga
afhandlingar äfvensom, derest sådant skulle finnas behöfligt, till bidrag
för så beskaffade af handlingars offentliggörande. Då dervid icke vore
fråga om fasta aflöningar utan endast om tillfälliga arfvoden eller hono-
rarier, kunde någon exakt beräkning af det erforderliga anslaget icke verk¬
ställas, men akademien trodde sig likväl komma det verkliga behofvet
temligen nära genom att utgå från antagandet af en viss dagkostnad,
5 kronor, och från den tid, som ett visst arbete kunde fordra, äfvensom
från de arbeten, som vid hvar och en af museets dåvarande sex afdel-
ningar i förhållande till dess rikedom på material vore årligen att motse,
eller en för museets alla afdelningar sammanlagd årlig arbetstid af 800
dagar, i medeltal ungefär 183 för hvarje, hvarigenom uppkomme ett be¬
lopp af 4,000 kronor.
Sedan denna tid hafva lefnadskostnaderna i hög grad stegrats. Med
hänsyn härtill och då det här gäller endast en tillfällig vistelse i hufvud-
staden för ifrågavarande forskare, torde man numera icke kunna beräkna
en lägre dagkostnad än 10 kronor eller samma dagtraktamente, som plägar
tillerkännas från ortqr utom Stockholm inkallade ledamöter i vissa komitéer.
Då härtill kommer, att museets naturhistoriska afdelningar numera ökats
till sju och deras obearbetade material under de senare åren betydligt
tillväxt, i följd hvaraf erfordras förstärkta krafter för samlingarnas be¬
arbetande äfvensom ökade medel för bekostande af ifrågavarande arbetens
offentliggörande, tvekar jag icke att tillstyrka den begärda förhöjningen
uti ifrågavarande anslag. Dock synes mig icke skäl föreligga att, såsom
intendenterna ifrågasatt, låta anslaget för hvarje år delas lika mellan de
sju afdelningarna, utan torde det vara bättre att i afseende å anslagets
disposition behålla nu gällande ordning, enligt hvilken akademien årligen
fördelar anslagsbeloppet efter sig företeende behof och omständigheter.
På detta sätt synes mig anslaget blifva mera användbart för sitt ändamål.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen, att naturhistoriska riksmuseets anslag till honorarier åt yngre
naturforskare för vetenskapliga bearbetningar af de i museet förvarade sam¬
lingar af naturföremål och till bekostande af sådana arbetens offentliggörande,
nu 4,000 kronor, må höjas med (>,000 kronor eller till 10,000 kronor.
Vid bifall till hvad som föreslagits i punkterna 24 och 25 komme
anslaget till naturhistoriska riksmuseum, nu 77,450 kronor, att ökas med
tillhopa 11,000 kronur eller till 88,450 kronor.
238
Åttonde hufvudtiteln.
[26.]
Stat för för-
skolan för
blinda å
Tomteboda.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
Med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord nådig proposition
medgaf 1896 års riksdag:
att, utom de redan befintliga undervisningsanstalterna för blinda:
blindinstitutet å Tomteboda, förskolan för blinda i Vexiö och handtverks-
skolan i Kristinehamn, upprättades ännu en förskola för blinda å Tomteboda;
att vid förskolan å Tomteboda, som förestodes af rektorn vid institutet
för blinda, anstäldes 1 första lärarinna, 3 lärarinnor samt nödig tjenste-
personal;
att första lärarinnan vid förskolan å Tomteboda erhölle i årlig lön
1,200 kronor samt hvar och en af öfriga lärarinnor vid skolan 1,000
kronor;
att samtliga lärarinnorna finge fri bostad och värme vid läroanstalten;
samt
att lärarinnorna skulle vara berättigade till två ålderstillägg å 300
kronor hvartdera efter respektive fem och tio års väl vitsordad tjenstgöring,
hvilka ålderstillägg skulle utgå af det å riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg, med rätt för vederbörande att
i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder de
före ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens läroanstalter för blinda.
Derjemte anvisade Riksdagen för år 1897 ett extra anslag af 50,750
kronor och för år 1898 ett belopp af 31,200 kronor till uppförande af
en byggnad för en förskola för blinda vid Tomteboda.
Ifrågavarande förskola begynte med höstterminen 1899 sin verksamhet,
hvilken sedermera, med tillökning af en årsklass för hvarje skolår, alltjemt
fortgått. För uppehållande af skolans verksamhet har Riksdagen beviljat
på extra stat för höstterminen 1899 och hela året 1900 ett belopp af
10,350 kronor, för år 1901 ett belopp af 8,600 kronor samt för år 1902
ett belopp af 10,000 kronor.
Direktionen öfver institutet för blinda har nu uti skrifvelse den 31
oktober 1901 — under erinran att direktionen den 24 september 1900
afgifvit förslag till stat för förskolan för skolåret 1902—1903, hvilken
stat af Riksdagen blifvit godkänd beträffande höstterminen 1902 — vidare
anfört, att denna stat afsåge förskolans behof, sådant det beräknats före¬
ligga, sedan skolan med höstterminen 1902 trädt i full verksamhet med
fyra läsklasser, och att någon anledning att för läsåret 1903—1904 vidtaga
ändring i förenämnda stat icke förefunnes, hvarför direktionen i under¬
dånighet ville hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå näst samman¬
trädande riksdag att för uppehållande af förskolans verksamhet under år
Åttonde hufvudtiteln.
239
1903 bevilja å extra stat för samma år det, jemlikt berörda förslag till [26.]
stat, erforderliga belopp 10,500 kronor.
Omförmälda förslag till stat har följande lydelse:
Förslag till stat för förskolan för blinda å Tomteboda skolåret
1902—1903.
Utgifter:
fastighetens underhåll ............. kronor 750: —
en första lärarinna..................................................................... » 1,200: —
tre lärarinnor ..................................,........................................... * 3,000: -
två vårdarinnor och två tjenarinnor..................................>. » 800: —
kosthåll för 40 barn och 4 tjenarinnor efter 60 öre
om dagen ......................................................................... * 9,636:
beklädnad af 40 barn efter 50 kronor för hvarje ......... » 2,000: —
tvätt och renhållning .............................................................. * 400:
bränsle och lyshållning ........................................................... » 2,500: —
sjukvård ...................................................................................... s 200:
undervisnings- och arbetsmateriel......................................... » 500: —
inventarier .............. x 600:
sekreterare och kamrerare ..................................................... * 300:
diverse utgifter ........................................................ 8_614:
summa kronor 22,500: —
Inkomster:
årsafgift af 40 barn, 300 kronor för hvarje .................... kronor 12,000: —
behöfligt statsanslag .............................................................. * 10,500:
summa kronor 22,500: —
Af hvad sålunda förekommit framgår, att för uppehållande af för¬
skolans verksamhet under år 1903 erfordras bidrag af allmänna medel till
belopp af 10,500 kronor.
Då emellertid, såsom direktionen i sin underdåniga skrifvelse antydt,
förskolan med höstterminen 1902 träder i verksamhet med fyra årsklasser
och således då fullständigt erhåller den anordning, som föreskrifves i
nådiga stadgan för läroanstalter för blinda den 29 maj 1896, samt någon
anledning att derefter öka statsbidraget till förskolan ej föreligger, synes
mig lämpligt, att det statsbidrag, hvaraf förskolan är i behof, nu uppföres
på ordinarie stat.
På grund häraf och enär, på sätt jag förut omförmält, Riksdagen år
1896 på Eders Kongl. Maj:ts proposition bestämt lärarinnornas vid för-
240
Åttonde hufvndtiteln.
skolan löneförmåner och rätt till ålderstillägg, i hvilket sistnämnda af¬
seende dock en viss jemkning nu synes erforderlig, samt det ej kan vara
lämpligt, att Riksdagen fastslår fördelningen af öfriga i staten för för¬
skolan nu upptagna utgiftsposter, utan denna fördelning torde böra af
Eders Kongl. Maj:t efter sig företeende omständigheter bestämmas, får jag
hemställa, det Eders Kongl. Maj:t' täcktes föreslå Riksdagen att dels
för tillämpning af den utaf Riksdagen redan godkända aflöningsstat
för de vid förskolan för blinda å Tomteboda anstälda lärarinnor samt
för bestridande af förskolans utgifter i öfrigt på ordinarie stat uppföra ett
anslag af 10,500 kronor dels ock medgifva, att vederbörande lärarinnor
må i fråga om åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig tid, hvarunder
de vare sig före eller efter ny stats tillämpning innehaft tjenst vid statens
läroanstalter för blinda.
Vid bifall härtill skulle anslaget till undervisningsanstalter för döf-
stumma och blinda, nu 262,450 kronor, komma att höjas till 272,950
kronor.
Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt afseende
försummade barn,
[27.] Eders Kongl. Maj:t har i särskild nådig proposition den 29 november
statsbidrag 1901 föreslagit Riksdagen, bland annat, att, för att användas såsom bidrag
till uppfostranbestridande af kostnaderna för uppfostran åt vanartade och i sedligt
och i sedligt afseende försummade barn, på ordinarie stat under riksstatens åttonde
afseende för-}lufyudtitel bevilja ett förslagsanslag med titel »uppfostringsanstalter för
barn. vanartade och i sedligt afseende försummade barn» å 70,000 kronor.
Härom har jag ansett mig nu böra erinra, på det att nämnda anslags-
belopp må inflyta i statsverkspropositionen.
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
[28.] I öfriga ordinarie anslag under åttonde hufvudtiteln har jag icke att
Skrifmateria- föreslå annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma,
nerocl1 expen-förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för år 1902
upptaget till 16,035 kronor, måtte höjas med 4 kronor eller till 16,039
kronor.
Åttonde hufvud titeln.
241
Extra anslag-.
Riks- och landsarkiven.
T skrifvelse den 25 september 1901 har riksarkivarien, med erinran [29.]
att Riksdagen, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, för hvart och ett af åren Arfvoden åt
1894—1902 på extra stat anvisat ett belopp af 1,700 kronor till arfvoden e^“n
åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet, underdånigst hemstält, att jemväl arkivet.-
för år 1903 enahanda anslag måtte riksarkivet beredas.
Då, enligt hvad riksarkivarien upplyst, de skäl, hvilka föranledt
Eders Kongl. Maj:t att äska och Riksdagen att bevilja anslag för omförmälda
ändamål fortfarande ega giltighet, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp
af 1,700 kronor till arfvoden åt extra ordinarie tjenstemän i riksarkivet.
Med anledning af riksarkivariens i förenämnda skrifvelse den 25 sep- [30.]
tember 1901 gjorda framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t måtteutgifvande »f
föreslå Riksdagen att till fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af hha“a°j"sgka“
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,
på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 3,000 kronor, eller samma
belopp, som under flere föregående år varit för ändamålet beviljadt.
T nyss omförmälda skrifvelse har riksarkivarien hemstält, att jemväl [3p ]
för år 1903 måtte på extra stat beviljas 1,500 kronor till fortsatt ut-utgifvande »f
gifvande genom riksarkivet af Svenska riksdag sakter jemte andra hand-^^f'^ rikä'
lingar, som höra till statsförfattningens historia under tidelivarfvet 1521— agsa er-
1718, till stöd hvarför åberopats, att de skäl, som föranleda Riksdagen
att för åren 1891—1902 anslå medel för ifrågavarande ändamål, fort¬
farande ega tillämplighet. På grund häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa för
sagda ändamål ett anslag af 1,500 kronor.
Bih. till Riksd. Vrot. 1902. 1 Band. 1 Afd. 31
242
Åttonde luifvndtiteln.
Nationalmuseum.
[32.] Med anledning af intendentens vid nationalmuseum i skrifvelse den
statens konst-13 september 1901 gjorda och af nationalmusei nämnd förordade anhållan
samf/n'ar* hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att, i
sam niga!, me(j hvad. för år 1902 skett, jemväl för år 1903 anvisa ett extra
anslag af 5,100 kronor för vård, underhåll och tillökning af statens konst-
industriela samlingar.
[33.] Sedan Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts förslag beviljat för hvart
Bevakning afoch ett af åren 1899—1902 ett extra anslag af 2,000 kronor för anord-
nabtl0D''nande af nattlig bevakning vid nationalmuseibyggnaden, får jag, med an-
'gg ledning af en utaf nationalmusei intendent i nyss omförmälda skrifvelse
gjord framställning, som förordats af inuseinämnden, tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande på
extra stat jemväl för år 1903 af ett anslag å 2,000 kronor för berörda
ändamål.
[34.] För biträde vid värd och tillhandahållande af handtecknings- och gravyr-
u i träde vid samlingen i nationalmuseum m. m. har intendenten i samma skrifvelse
hochlgravyr8-3 hemstält och inuseinämnden tillstyrkt utverkande för år 1903 af enahanda
samlingen anslag, 2,000 kronor, som dertill af Riksdagen beviljats för hvart och ett
m'm' af åren 1901 och 1902; och får jag, under åberopande af hvad till stöd
för ett sådant anslag anförts i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1900, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för biträde vid vård och tillhandahållande af handtecknings-
och gravyrsamlingen i nationalmuseum äfvensom för vetenskaplig bear¬
betning af museets samlingar på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp
af 2,000 kronor.
Lifrustkammaren.
[35.] På derom af tillförordnade föreståndaren för lifrustkammaren i
Tillsyn,under-gkrifvelse den 1 oktober 1901 gjord och af nationalmusei nämnd till bi-
hällaf0CehaJård fall förordad framställning tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
lingarua. föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad som skett för år 1902, anvisa
på extra stat för år 1903 ett anslag af G,200 kronor för tillsyn, underhåll
och vård af lifrustkammarens samlingar.
Åttonde hufvudtiteln.
243
Domkapitlens expeditioner.
Såsom jag förut under punkten 4 erinrat, har Riksdagen för åren [36.]
1901 och 1902, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställningar, på Betäckande
extra stat anvisat medel till betäckande af uppkomna brister i domkapitlens
expeditionskassor samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras expeditions-
expeditioner. I statsverkspropositionen till 1900 års riksdag hade Eders kas80‘ m' m’
Kongl. Maj:t för sagda ändamål af Riksdagen äskat ett belopp af 5,000
kronor. Denna begäran blef på det sätt af Riksdagen bifallen, att Riks¬
dagen på extra stat för år 1901 beviljade ett anslag af 2,500 kronor.
Enahanda belopp anvisades sedermera, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts
proposition, af Riksdagen på extra stat för år 1902.
Uti det yttrande till statsrådsprotokollet, som låg till grund för Eders
Kongl. Maj:ts framställning i ämnet till 1901 års riksdag, anförde jag,
hurusom redan vid 1901 års ingång varit att af samma års anslag ersätta
tillsammans 1,787 kronor 40 öre, hvartill komme dels 197 kronor 49 öre,
utgörande den del af år 1899 under förskottstitel anvisade 5,197 kronor
49 öre, som icke kunnat betäckas af ett för år 1900 beviljadt extra an¬
slag å 5,000 kronor, dels ock 241 kronor 18 öre, som å 1901 års anslag
anvisats såsom lönefyllnad till konsistorielvaktmästaren i Strengnäs för
ecklesiastikåret 1901—1902. Jag tillät mig dessutom fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet, bland annat, derpå att redan vid början af
år 1901 varit till kammarrätten remitterade ansökningar om betäckande
af brister i domkapitels expeditionskassor vid 1899 års slut med tillsam¬
mans 1,535 kronor 3 öre. Ehuru således det vore uppenbart, att 1901 års
anslag vore otillräckligt, fann jag mig likväl icke höra ifrågasätta någon
förhöjning för år 1902 i det enligt Riksdagens år 1900 fattade beslut till
2,500 kronor begränsade anslagsbeloppet.
Mina farhågor beträffande otillräckligheten af 1901 års anslag hafva
emellertid blifvit besannade. Den 30 mars 1901 anmäldes i under¬
dånighet nyssnämnda, före samma års ingång till kammarrätten remit¬
terade, ansökningar angående betäckande af brister i åtskilliga dom¬
kapitels expeditionskassor. Det hade, efter vederbörlig granskning hos
kammarrätten, visat sig att uti dessa kassor, nämligen Stockholms stads
konsistorii samt domkapitlens i Visby och Vesterås expeditionskassor, före-
funnes brister till belopp af 1,465 kronor 97 öre; och då 1901 års anslag
icke kunde förslå till dessa bristers betäckande, nödgades jag hemställa,
det Eders Kong]. Maj:t täcktes anbefalla statskontoret att, i den man
samma anslag ej lemnade tillgång, förskottsvis utbetala det för betäckande
af omförmälda brister erforderliga belopp för att framdeles hos Eders
Kongl. Maj:t till ersättande anmälas. Uti underdånig skrifvelse den 2
244
Åttonde hufvudtiteln.
[36.] december 1901 anmälde statskontoret, att, enär — sedan från statskontoret
utanordnats 1,759 kronor 53 öre utaf omförmälda belopp å 1,787 kronor
40 öre — till gäldande af förenämnda brister å 1,465 kronor 97 öre, af 1901
års anslag återstått allenast 301 kronor 80 öre, statskontoret förskottsvis
utanordna! 1,164 kronor 17 öre, derför statskontoret anhölle om godtgö-
relse. Med föranledande häraf har Eders Kongl. Maj:t den 20 december
1901 förordnat, att det sålunda förskjutna beloppet skulle ersättas stats¬
kontoret af 1902 års anslag.
Af samma anslag skall vidare, på grund af Eders Kongl. Maj:ts be¬
slut den 27 september 1901, utgå det till aflöningsfyllnad åt vaktmästaren
vid domkapitlet i Strengnäs för ecklesiastikåret 1902—1903 erforderliga
belopp, 241 kronor 18 öre. Härjemte har, efter det statskontoret, till
åtlydnad af föreskrift i nådigt bref den 31 december 1900, förskottsvis
utbetalt för uppehållande af de med konsistorienotariebefattningen i Visby
stift förenade göromål under ecklesiastikåret 1901—1902 ett belopp af
1,500 kronor samt statskontoret uti underdånig skrifvelse den 2 december
1901 anmält detta förskott till ersättande, Eders Kongl. Maj:t den 20
december 1901 förordnat, att det sålunda förskjutna beloppet skulle er¬
sättas af nu ifrågavarande anslag för år 1902, i den mån detta anslag
dertill lemnade tillgång, samt att hvad af beloppet derefter kunde återstå
oersatt fortfarande skulle upptagas under förskottstitel för att framdeles
ånyo anmälas till godtgörande.
Slutligen har Eders Kongl. Maj:t den 31 december 1901 anbefalt
statskontoret att för uppehållande af konsistorienotariebefattningen i Visby
stift under tiden från och med den 1 maj 1902 till årets slut förskottsvis
utbetala 1,000 kronor.
Redan nu hafva således anvisats 1,405 kronor 35 öre, hvartill 1902 års
anslag icke lemnar tillgång. Dessutom torde för betäckande af brister i dom¬
kapitlens expeditionskassor icke obetydliga belopp erfordras under år 1902.
Ehuruväl hela 1902 års anslag för ifrågavarande ändamål redan blifvit
disponerad! samt af hvad nyss anförts kan antagas, att ett anslag för år
1903 af 2,500 kronor icke kommer att blifva för ändamålet tillräckligt,
anser jag mig dock, särskildt med hänsyn dertill att, under förutsättning
af bifall till min under punkten 4 gjorda framställning, några brister af
förevarande slag icke kunna uppkomma efter 1902 års utgång, icke böra
ifrågasätta någon förhöjning i det för åren 1901 och 1902 beviljade an-
slagsbeloppet, utan får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 2,500
kronor att användas för betäckande af brister i domkapitlens expeditions¬
kassor samt för oförutsedda, oundgängliga behof vid deras expeditioner.
Åttonde hufvudtiteln.
245
Universiteten.
Under åberopande af hvad jag förut under punkten 7 anfört tillstyrker [37.]
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för inköp, enligt instrument
uppgjord specifikation, af instrument och 'preparat med mera för ett farmako- fo^fanna-
dynamiskt laboratorium vid den farmakologiska institutionen vid universitetet kodynamiskt
i Upsala på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag å 3,500 kronor.
På derom af vederbörande gjord framställning tillstyrker jag, att [38.]
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad underlärare i finsk-
senare år egt rum, till arfvode åt eu lärare vid universitetet i Upsala, somu=nlka s/ir?lk
kan finnas villig och lämplig att derstädes meddela undervisning i finsk-
ugriska språk, särskildt lappska och finska, på extra stat för år 1903 be¬
vilja ett anslag af 2,500 kronor.
På Eders Kongl. Majts framställning beviljades vid 1900 års riksdag [39.]
för anställande under ytterligare sex år vid universitetet i Upsala af lek- Universitets-
torer i tyska, franska och engelska språken ett anslag af 36,000 kronor, 1
hvaraf på extra stat för hvartdera af åren 1901 och 1902 anvisats 6,000
kronor. Jag tillstyrker nu, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
göra framställning derom att af omförmälda anslag må på extra stat för
år 1903 anvisas ett belopp af 6,000 kronor.
Det under en följd af år till arfvoden åt extra ordinarie amanuenser [40.]
vid universitetsbiblioteket i Upsala beviljade extra anslag har under de Universitets-
senaste åren utgått med ett belopp af 3,500 kronor; och jemväl för ärblbu°tg“^aet 1
1902 är enahanda belopp för ändamålet beviljadt. I enlighet med veder-
börandes framställning hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t behagade
föreslå Riksdagen att till dylika arfvoden jemväl för år 1903 bevilja ett
extra anslag af 3,500 kronor.
Till uppförande och utrustning, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med [41.]
uppgjorda ritningar och förslag, af en ny laboratoriebyggnad för institutio- Nybyggnad
nen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Upsala beviljade 1900 för kemiska
n "s , n rr , r . x , u, _ . . . _ mstitutionen
års riksdag på framställning åt liders Kongl. Maj:t ett anslag åt 294,408 i Upsala.
kronor, hvaraf på extra stat anvisats för år 1901 ett belopp af 150,000
kronor samt för år 1902 ytterligare 100,000 kronor. Jag hemställer nu,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra staf för år
1903 anvisa omförmälda anslags återstående belopp eller 44,408 kronor.
246
Åttonde hufvudtiteln.
[42.] För hvardera af åren 1901 och 1902 har Riksdagen, i enlighet med
utgifvande Eders Kongl. Maj:ts framställningar, på extra stat uppfört ett anslag af
anteckningar 4,000 kronor för utgifvande i tryck af vederbörligen granskade anteckningar
efter jnridistaefter föreläsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet,
foiela9ningaratt användas enligt de närmare föreskrifter Eders Kongl. Maj:t kunde
finna godt bestämma.
I mitt anförande till statsrådsprotokollet den 11 januari 1901 vid
underdånig anmälan af anslagsbehofven under riksstatens åttonde hufvud-
titel redogjorde jag för de första steg, som tagits för att förverkliga det
med ifrågavarande anslag afsedda syftet, äfvensom för de bestämmelser,
som af Eders Kongl. Maj it faststälts för 1901 års anslags användande och
hvilka sedermera af Eders Kongl. Maj:t förklarats skola tillämpas äfven i
fråga om anslaget för år 1902. r Dessa bestämmelser innehöllo, bland
annat, att kanslern för rikets universitet egde att från ifrågavarande
anslag anvisa medel för utgifvande från trycket, helst i bokformat, af
vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom de
juridiska fakulteterna vid rikets universitet, att kanslern för de med dylikt
understöd utgifna anteckningar borde bestämma skäligt pris samt att
fakultet skulle före den 1 november det år, för hvithet anslaget vore af-
sedt, till ecklesiastikdepartementet insända redogörelse för hvad under året,
medelst bidrag från berörda anslag, från trycket utgifvits eller förbereddes
till utgifvande.
Till åtlydnad af sist omförmälda föreskrift hafva universitetens ju¬
ridiska fakulteter inkommit med redogörelser angående 1901 års anslag.
I sin redogörelse har juridiska fakulteten i Upsala anfört följande:
Utaf nyssnämnda anslag hade af kanslern anvisats dels till professorn J. V.
Hagströmer ett belopp af 1,350 kronor till bestridande af kostnaderna för
tryckning af en del af hans föreläsningar öfver straffrättens inledning och
allmänna del, med föreskrift att 90 kronor skulle beräknas för hvarje
tryckark och att bokhandelspriset skulle bestämmas till högst 30 öre för
ark samt med vilkor att tillfälle bereddes studerande vid universiteten att
erhålla arbetet för ett pris, motsvarande högst 20 öre för ark, dels ock
till extra ordinarie professorn A. O. Winroth ett belopp af 1,050 kronor
till bestridande af kostnaderna för utgifvande af någon eller några delar
af den svenska civilrätten med rätt för Winroth att sjelf bestämma, hvil¬
ken eller hvilka delar af civilrätten han ville i första hand utarbeta och
från trycket utgifva, men med föreskrift att 75 kronor skulle beräknas
för hvarje tryckark för upplaga af minst 1,000 exemplar att försäljas till
pris af högst 25 öre för tryckark och tilhandahållas de studerande vid
universiteten till pris af högst 20 öre för ark. Under året hade derefter
Åttonde hufvudtiteln.
247
af Hagströmer från trycket utgifvits ett häfte af hans omförmälda föreläsnin¬
gar under titel: »Svensk straffrätt. Föreläsningar af J. Hagströmer, utgifna
dels efter anteckningar af studerande dels såsom manuskript. Första häftet.»
För detta häfte, som omfattade 1672 tryckark, hade boklådspriset blifvit
satt till 4 kronor 75 öre och priset för studerande vid universiteten (ge¬
nom juridiska föreningarna i Upsala och Lund) till 3 kronor 25 öre. Såsom
tryckningsbidrag för detsamma hade, enligt Hagströmers derom hos fakul¬
teten gjorda ansökan, till honom utanordnats ett belopp af 742 kronor
50 öre. Till utgifvande af trycket medelst bidrag af anslaget förbereddes,
enligt af Hagströmer och Winroth lemnade uppgifter, dels af Hagströmer
ett andra häfte af nyssnämnda arbete, hvilket häfte, ämnadt att omfatta
återstoden af det arbete, hvarför anslag honom beviljats, vore under tryck¬
ning och kunde förväntas utkomma i början af år 1902, dels ock af Win¬
roth ett arbete, som, föreliggande färdigt i manuskript, börjat tryckas
och under december 1901 eller januari 1902 skulle tillhandahållas färdig¬
tryckt under titel: »Föräldrarätt».
Juridiska fakulteten i Lund har uti sin lemnade redogörelse omför-
mält, att, sedan kanslern af ifrågavarande anslag för år 1901 anvisat dels
åt dåvarande docenten, numera extra ordinarie professorn, J. G. K. Wick-
sell 1,000 kronor till bestridande af tryckningskostnaderna för hans under
vårterminen 1900 hållna föreläsningar öfver teoretisk nationalekonomi dels
ock åt professorn J. A. Ask 600 kronor till bestridande af trycknings¬
kostnaderna m. m. för en första del af de föreläsningar i svensk förvalt¬
ningsrätt, som af honom hållits under olika tider, hade Wicksell från
trycket utgifvit ett arbete med titel: »Föreläsningar i nationalekonomi af
Knut Wicksell. Första delen: Teoretisk nationalekonomi. Häft. I» samt
Ask för fakulteten anmält, att han till utgifvande förberedde omförmälda
föreläsningar i förvaltningsrätt.
Kanslern har nu i underdånig skrifvelse den 4 oktober 1901 hemstält
om nådig proposition angående beviljande af extra anslag jemväl för år
1903 för omförmälda ändamål; och har kanslern dervid uttalat, att han
funne sig ega fullgiltiga skäl att vitsorda det stora gagn, ifrågavarande
anslag redan medfört, och att han vore öfvertygad, att ett fortsatt be¬
viljande af sådant anslag skulle för de juridiska studiernas underlättande
och befordran vid universiteten blifva af synnerligen stor nytta.
Då jag i allo delar denna kanslerns uppfattning, tillstyrker jag, att
Eders Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för utgifvande i tryck
af vederbörligen granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna inom
juridiska fakulteterna vid rikets universitet, på extra stat för år 1903
[42.]
248
Åttonde hufvndtiteln.
anvisa ett belopp af 4,000 kronor, att användas enligt de närmare före¬
skrifter Eders Kongl. Maj:t kan finna godt bestämma.
[43.] Sedan, på framställning af Eders Kongl. Maj:t, 1901 års riksdag för an-
Universitets- ställande under ytterligare sex år vid universitetet i Lund af lektorer i
tyska, franska och engelska språken beviljat ett anslag af 36,000 kronor,
deraf på extra stat för år 1902 anvisats 6,000 kronor, får jag nu till¬
styrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att af omför-
mälda anslag på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.
[44.] Sedan Riksdagen år 1900 med anledning af en af Eders Kongl. Maj:t
Anslag för eugjord framställning på extra stat för år 1901 beviljat ett belopp af 3,000
i'entomologi kronor för uppehållande af undervisning i entomologi och vård af de ento-
i Lund. mologiska samlingarna vid universitetet i Lund, hvilket anslag skulle utgå
under förutsättning att fullt lämplig person för tjenstgöringens bestridande
funnes att tillgå, har enahanda belopp för samma ändamål af Eders Kongl.
Maj:t begärts och af Riksdagen beviljats på extra stat jemväl för år 1902
att utgå under nyss nämnda förutsättning.
Erinrande derom att Eders Kongl. Maj:t på min underdåniga hem¬
ställan den 17 oktober 1900 funnit godt i nåder fastställa bestämmelser
rörande undervisning i entomologi och vård af de entomologiska samlin¬
garna vid universitetet i Lund, hvilka bestämmelser finnas återgifna
i mitt anförande till protokollet öfver ecklesiastikärenden den 11 januari
1901 vid underdånig anmälan af anslagsbehofven under riksstatens åttonde
hufvudtitel, får jag tillika meddela, att docenten vid universitetet i Lund
Simon Fredrik Bengtsson, hvilken under år 1901 varit föreståndare för
den entomologiska avdelningen af zoologiska institutionen vid universitetet
i Lund, enligt hvad jag inheintat, förordnats att jemväl under år 1902
bestrida nämnda befattning.
Vederbörande hafva nu anhållit, att för ifrågavarande ändamål ett
anslag af 3,000 kronor måtte beredas äfven under år 1903; och hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande
af undervisning i entomologi och vård af de entomologiska samlingarna
vid universitetet i Lund på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp
af 3,000 kronor, att utgå under förutsättning att fullt lämplig person för
tjenstgöringens bestridande finnes att tillgå.
[45.] Likaledes hemställer jag, att, på det kamreraren vid universitetet i
Lönetilläg Lund Oscar Gerhard Regnell må fortfarande komma i åtnjutande af det
*kamreraren honom vid 1891 års riksdag beviljade personliga lönetillägg, Eders Kongl.
O. G. Regnell.
Åttonde hufvudtiteln.
249
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att såsom personligt lönetillägg åt Regnell
för år 1903 på extra stat anvisa samma belopp som det för år 1902 an¬
slagna eller 750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Under en följd af år har Riksdagen till arfvoden åt extra biträden [46.]
vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat beviljat anslag, hvilka för Univevsitets-
hvartdera af åren 1900, 1901 och 1902 anvisats att utgå med ett till
2,500 kronor förhöjdt belopp. Med anledning af vederbörande akademiska
myndigheters nu gjorda hemställan om fortsatt anslag för ändamålet, till¬
styrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arf¬
voden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i Lund på extra stat
för år 1903 anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
Till svar å en af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning angående [47.]
anslag till uppförande af en nybyggnad för biblioteket vid universitetetNybyggnad för
i Lund anmälde Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900, att Riksdagen
dels medgifvit, att det af Riksdagen år 1897 beviljade extra anslag af i Lund.
168,000 kronor till ny- och tillbyggnad för nämnda bibliotek finge i stället
användas för uppförande — i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 om-
förmälda ritningar och förslag, ändrade i öfverensstämmelse med hvad
af Riksdagen i dess förutnämnda skrifvelse angifvits — af en till Helgona-
backen förlagd nybyggnad för biblioteket, dels ock för samma nybyggnad
beviljat ett ytterligare extra anslag af 127,000 kronor samt häraf på
extra stat för år 1901 anvisat 75,000 kronor.
Sedermera har Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 25 maj
1900 anbefalt det större akademiska konsistoriet i Lund att med iakt¬
tagande af hvad af Riksdagen anförts låta uppgöra erforderliga nya, på
förutnämnda af arkitekten A. Hellerström uppgjorda förslag grundade
ritningar jemte kostnadsberäkningar till nybyggnaden för universitets¬
biblioteket, dervid tillika vissa i det nådiga brefvet omförmälda erinringar
af universitetets drätselnämnd samt uttalanden af öfverintendentsembetet
borde lända till efterrättelse; och har med anledning deraf konsistoriet
genom drätselnämnden i samråd med universitetsbibliotekarien låtit Heller¬
ström, med iakttagande af de i nådiga brefvet den 25 maj 1900 gifna
bestämmelser, upprätta nya ritningar till biblioteksbyggnad å Helgonabacken
jemte kostnadsförslag, slutande å ett belopp af 397,876 kronor 42 öre.
Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 19 januari 1901
under vissa vilkor medgifvit, att afsöndring af jord å Helgonabacken finge
ega rum för universitetsbibliotekets räkning, har kanslern för rikets uni-
Bih. till liiksd. Prof. 1.902. 1 Samt. I Afd. 32
250
Åttonde hufvudtiteln.
[47.] versitet till nådig pröfning öfverlemnat de uppgjorda nya ritningarna
jemte kostnadsförslag, dei*vid kanslern tillika bifogat utdrag af drätsel¬
nämndens protokoll den 18 maj 1901, hvaraf inhemtats, att universitets¬
bibliotekarien inför nämnden påpekat, hurusom i kostnadsberäkningarna
icke upptagits belopp för åtskilliga ej heller i förut uppgjorda beräkningar
tillgodosedda arbeten, bland annat Helgonabackens försättande i ett
bibliotekets omgifningar värdigt skick, möblering af läsesalar och arbets¬
lokaler in. m.
Vidare har kanslern med underdånigt utlåtande till Eders Kongl.
Maj:t öfverlemnat dels en skrifvelse från det större akademiska konsisto¬
riet, utvisande, att det ansetts önskligt att gifva nybyggnaden ett i viss
män ändradt läge inom det afsöndrade området å Helgonabacken, på sätt
angifvits å en vidfogad situationsplan, samt att kostnadsförslaget vore
uppgjord t under förutsättning att byggnaden skulle erhålla ungefärligen
det läge, som omförmälda situationsplan utmärkte, dels ock ett yttrande
af räntmästaren vid universitetet, af hvilket yttrande inhemtats, bland
annat, att för gäldande af den enligt kostnadsförslaget erforderliga summan
universitetet hade att tillgå:
af Riksdagen beviljadt, redan uppburet anslag......... kronor 168,000: —
af Riksdagen beviljadt, ännu ej uppburet anslag ...... s> 127,000: —
af Lunds stad beviljadt anslag, med vilkor att Lunda-
gård för all framtid förblefve obebygd ................. » 50,000: —
af Lunds sparbank beviljadt räntefritt lån på tjugu
år att återbetalas genom inflytande hyror för
lokal, som i den nya biblioteksbyggnaden vore
afsedd att upplåtas till svenska akademien eller,
i den mån hyrorna dertill icke försloge, af
akademikassan.............................................................. » 30,000:
beräknade räntor å statsanslagen under byggnadstiden »_30,000
summa kronor 405,000
anmärkande räntmästaren vidare, att till betäckande af kostnaderna för
de af bibliotekarien, på sätt nämnts, antydda utgiftsposter, hvilka sam-
manlagdt kunde beräknas till 15,000 kronor, medel torde kunna, med kans¬
lerns tillstånd, anordnas ur universitetets reservfond samt att till äfven¬
tyra något bidrag från bibliotekskassan kunde påräknas.
Sedan öfverintendentsembetet afgifvit infordradt underdånigt utlåtande
i ärendet, har Eders Kongl. Maj:t genom beslut den 16 augusti 1901
funnit godt till efterrättelse vid ifrågavarande nybyggnads utförande gilla
och fastställa de understälda ritningarna och förslagen med vissa af öfver-
Åttonde hufvudtiteln.
251
intendentsembetet tillstyrkta ändringar, med skyldighet för det större
akademiska konsistoriet att före arbetenas utförande till Eders Kongl.
Maj:t för förnyad pröfning inkomma med särskilda af embetet äskade
arbetsritningar och beräkningar; och har Eders Kongl. Maj:t tillika —
jemte det Eders Kongl. Maj: t förklarat hinder icke möta, att det af stads-
fullmägtige i Lund beviljade anslag af 50,000 kronor och det af spar¬
banken i Lund erbjudna lån, 30,000 kronor, på uppgifna vilkor mottoges
— till konsistoriets förfogande stält förutnämnda på extra stat för år
1901 af Riksdagen anvisade anslag å 75,000 kronor att jemte förut an¬
visade statsanslag och de i räntmästarens nyssnämnda beräkning upp¬
förda tre poster å tillhopa 110,000 kronor användas till ifrågavarande
nybyggnads verkställande; hvarjemte Eders Kongl. Maj:t förklarat kon¬
sistoriet ega att vid byggnadsarbetets utförande låta vidtaga sådana mindre
förändringar, som kunde finnas tj enliga och icke ökade den beräknade
kostnaden. De infordrade arbetsritningarna och beräkningarna hafva seder¬
mera inkommit och, efter öfverintendentsembetets hörande, vid föredrag¬
ning den 29 november 1901 faststälts till efterrättelse med vissa förbehåll.
Med anmälan att ifrågavarande byggnadsföretag snart torde komma
att påbörjas, har nu kanslern för rikets universitet underdånigst anhållit,
att det återstående statsanslaget måtte varda anvisadt; och får jag i an¬
ledning deraf tillstyrka, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
af det utaf Riksdagen år 1900 beviljade ytterligare anslag å 127,000 kronor
till uppförande af en nybyggnad för universitetsbiblioteket i Lund måtte
på extra stat för år 1903 anvisas återstående beloppet 52,000 kronor.
Med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t framstäld proposition [48.]
beviljade 1901 års riksdag såsom bidrag för vissa nybyggnads- och ändrings- Nybyggnads-
arbeten m. in. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund ett anslag°[betae^
af högst 256,000 kronor, att användas i den mån motsvarande belopp afpd Malmöhus
ett utaf Malmöhus läns landsting beviljadt anslag å enahanda summa förlanQsr^t“|‘ivnagladr8"
ändamålet toges i anspråk och under den kontroll Eders Kongl. Maj:t i hund.
kunde finna lämpligt föreskrifva, hvarjemte Riksdagen utaf det sålunda
beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisade ett belopp af
128,000 kronor.
Genom nådigt bref den 7 juni 1901 anbefalde Eders Kongl. Maj:t
kanslern för rikets universitet att, efter vederbörandes hörande, till Eders
Kongl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser i afseende å omför-
mälda kontroll. Sedan kanslern till åtlydnad häraf efter det större akade¬
miska konsistoriets i Lund hörande afgifvit det äskade förslaget, har Eders
Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27 september 1901 ställ förutnämnda
252 Åttonde hufvudtiteln.
på extra stat för år 1902 beviljade anslag å 128,000 kronor till det större
akademiska konsistoriets förfogande, att af konsistoriet tillhandahållas
lasarettsdirektionen för utförande af ifrågavarande nybyggnads- och änd¬
ringsarbeten m. m., dock att medel ej finge till lasarettsdirektionen utan-
ordnas, förr än genom intyg af räntmästaren vid universitetet eller den, som
hans tjenst på grund af vederbörligt förordnande uppehölle, för hvarje
gång styrkts, såväl att motsvarande belopp af landstingets anslag för
omförmäla arbeten toges i anspråk som ock att arbetena utfördes i vä¬
sentlig öfverensstämmelse med derför vederbörligen faststälda ritningar.
Vid underdånig anmälan af den framställning, som låg till grund
för Eders Kongl. Maj:ts proposition i ämnet till 1901 års riksdag, med¬
delade jag, att landstingets anslag för ifrågavarande ändamål afsetts att
utgå med hälften för hvardera af åren 1901 och 1902, samt uttalade,
att det äskade statsanslaget lämpligen kunde fördelas på två år och upp¬
föras på extra stat för åren 1902 och 1903. Jag hemställer fördenskull,
att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1903 anvisa återstoden af det för vissa nybyggnads- och ändringsarbeten
in. in. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund af 1901 års riksdag
beviljade anslag af högst 256,000 kronor, eller högst 128,000 kronor.
Karolinska mediko-kirnrgiska institutet.
[49.] Till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
Amanuens vid medicinska poliklinik å serafimerlasarettet har Riksdagen på extra stat för
imifkänufen hvardera af åren 1901 och 1902 beviljat ett anslag af 750 kronor. Då
a serafimer- upplyst blifvit, att behofvet af en dylik amanuens jemväl för år 1903
lasarettet, förliggei.; hemställer jag, att Eders Kong). Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska institutets
medicinska poliklinik å serafimerlasarettet på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 750 kronor.
[50.] Sedan Riksdagen år 1901 beviljat ett extra anslag å 750 kronor för
Amanuens vidår 1902 till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska
polikliniken institutets kirurgiska poliklinik å serafimerlasarettet, har framställning om
ä serafimer- fortsatt anslag för nämnda ändamål blifvit gjord; och då anslaget anses
lasarettet. fortfararKJe vara af behofvet påkalladt, får jag tillstyrka, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till arfvode åt en amanuens vid karo¬
linska mediko-kirurgiska institutets kirurgi ska poliklinik å serafimerlasarettet
på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 750 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
253
Riksdagen liar pa, extra stat för hvartdera af åren 1901 och 1902 [51.]
beviljat ett anslag af 750 kronor såsom arfvode åt en amanuens vid karo-Amanuens vid
linska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimer- °nnokcn™
lasarettet. Då vederbörande vitsordat behofvet af anställandet utaf en ä serafimer-
dylik amanuens äfven för år 1903, får jag föreslå, att Eders Kong! Maj:t lnsarettcl-
täcktes hos Riksdagen hemställa, att till arfvode åt en amanuens vid
karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska poliklinik å serafimer-
lasarettet måtto på extra stat för år 1903 anvisas ett belopp af 750 kronor.
Med anledning af vederbörandes anhållan om fortfarande anslag till [52.]
arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska, institutets gyne-Amanuens vid
kologiska klinik å Sabbatsbergs sjukhus, för hvilket ändamål anslag under U
en följd af år beviljats, får jag tillstyrka, att Eders Kong! Maj:t täcktes Sabbatsbergs
föreslå Riksdagen att till arfvode åt en dylik amanuens jemväl för år sj"khus'
1903 på extra stat anvisa ett belopp af 900 kronor.
Till städning och uppassning vid karolinska mediko-kirurgiska institutets [53.]
hygieniska institution anvisades af 1901 års riksdag på extra stat för år Anslag till
1902 ett belopp af 500 kronor. Då nu framställning om fortsatt anslag 8tu!‘fpa1"ai[i“[.h
för ändamålet gjorts under åberopande af anslagets behöflighet, tillstyrkervid hygieniska
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till städning ochinstltutloncn-
uppassning vid karolinska mediko-kirurgiska institutets hygieniska institution
på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 500 kronor.
De skäl, som föranledt Eders Kongl. Maj:ts under flere föregående år [54.]
hos Riksdagen gjorda och af densamma bifallna framställningar om anslag Kliniker för
till uppehållande såväl af den pediatriska kliniken vid Kronprinsessan 3ju[J]['niar
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn som af en pediatrisk poliklinik i hufvud-
staden, ega, på sätt af vederbörandes förnyade framställning i ämnet fram¬
går, fortfarande giltighet. Fördenskull hemställer jag, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för karolinska mediko-kirurgiska insti¬
tutet på extra stat för år 1903 anvisa:
till en pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vård¬
anstalt för sjuka barn ........................................... kronor 1,800: —
och till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm » 2,800: —-
under vilkor, hvad sistnämnda anslag beträffar, att Stockholms stad för
polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1903.
Enär det vid de senaste låksdagarne beviljade anslag af 500 kronor [55.]
till anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska kliniken vid Materiel för
karolinska mediko-kirurgiska institutet fortfarande är hell öflig!, får jag till-oftjj“1i*tc1n“ka
254
Åttonde hufvudtiteln.
styrka, det Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för omför-
mälda ändamål på extra stat för år 1903 anvisa samma belopp eller
500 kronor.
[56.] Vidare hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks-
Teckningar i dagen, att ett anslag å 1,500 kronor må, i likhet med hvad under en
ve“!|i:ga följd af år egt rum, på extra stat för år 1903 beviljas till bekostande
af teckningar i vetenskapliga ändamål vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet.
Allmänna läroverken och pedagogierna.
[57.] Vid min framställning under punkterna 15 —17 angående upprättande
Tillfällig iöne-af nya femklassiga allmänna läroverk i Stockholm, Göteborg och Malmö
lårarneTid de^ste jag uppmärksamheten på att bifall till dessa framställningar skulle
allmänna läro-medföra dels en höjning med 3,025 kronor för hvardera läroverket
pedagogierna e^er tillsammans 9,075 kronor af extra anslaget till tillfällig löneförbätt-
samt anslag ring åt lärarne vid de allmänna läroverken och pedagogierna, hvilket för
femklassiga* ar 1902 utgår med 469,725 kronor, dels ock ett anslag å extra stat
läroverk, för år 1902 af 6000 kronor för hvardera läroverket eller tillsammans
18,000 kronor, på det att nämnda läroverk redan med höstterminen
1902 skulle kunna börja sin verksamhet med de tre lägsta klasserna.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riks¬
dagen att på extra stat för år 1903 anvisa
dels till beredande af tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de all¬
männa läroverken och pedagogierna, att utgå efter samma grunder som
för år 1902, ett belopp af 478,800 kronor;
dels ock, på det att de nya femklassiga allmänna läroverken i Stock¬
holm, Göteborg och Malmö höstterminen 1902 må kunna börja sin verk¬
samhet, ett belopp af 18,000 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder icke förefinnas för Eders Kongl. Maj:t
att låta under år 1902 af tillgängliga medel förskottera sistberörda
anslag.
[58.] Till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
Arfvoden ät läroverken anvisade 1901 års riksdag på extra stat för år 1902 ett be-
vikarferånde lopp af öfyOOO kronor. I följd af det ökade lärjungeantalet vid de all-
ämnesiäraie. männa läroverken kräfves en förhöjning af detta anslag. Ser man
Åttonde hufvudtiteln.
255
nämligen på lärjungeantalet vid de allmänna läroverken och pedago-
gierna, så visar sig, att det utgjort vid början af höstterminen
år 1897.................................................................... 16,175
* 1898................................................................ 16,516
* 1899................................................................. 16,949
» 1900................................................................... 17,479
» 1901..................................................................... 18,085.
Detta antal har således ökats
från
|
höstterminen
|
1897
|
till
|
höstterminen
|
1898
|
med
|
341
|
»
|
|
1898
|
»
|
»
|
1899
|
»
|
433
|
»
|
|
1899
|
»
|
|
1900
|
»
|
530 och
|
»
|
t
|
1900
|
»
|
|
1901
|
»
|
606 samt
|
»
|
»
|
1897
|
»
|
»
|
1901
|
>
|
1,910.
|
En följd af tillväxtens starkt stigande progression har tydligen
blifvit, att, om man ett visst år beräknat behofvet af nya lärarekrafter
under förutsättning af samma tillväxt som under det föregående året, det
beräknade antalet behöfliga nya extra lärare blifvit 5 å 6 mindre än det,
som sedan faktiskt visat sig erforderligt. Antager man derför, att till¬
växten under de närmast följande åren kommer att stiga i samma pro¬
gression som under de senast förflutna, så måste tillväxten beräknas
från höstterminen 1901 till höstterminen 1902 till omkring 700 och
» » 1902 » » 1903 » » 790.
Vid början af höstterminen 1903 skulle alltså ifrågavarande läroverk
hafva att undervisa omkring 1,490 lärjungar mera än vid början af höst¬
terminen 1901. Med beräkning af en ny lärare för 30 nytillkomna lär¬
jungar, en i det hela låg beräkning med hänsyn till de nytillkomnes
ojemna fördelning på särskilda klasser och afdelningar, så skulle för
hösitter minen 1903 erfordras 50 extra lärare utöfver det antal, som funnits
under läsåret 1901—1902. Af dessa skulle antagligen 24 behöfva an¬
ställas för läsåret 1902—1903 och de öfriga 26 från och med höstter¬
minen 1903. Under kalenderåret 1903 skulle sålunda erfordras arfvoden
för 24 nya extra lärare under hela året och för 26 ytterligare under
höstterminen. Beräknas arfvoden för dessa sistnämnda, på grund af
höstterminens mindre längd, till 12 hela extralärarearfvoden, skulle för
år 1903 behöfvas årsarfvoden för 36 nya extra lärare. Under förutsätt¬
ning af bifall till min framställning om upprättandet af tre nya fem-
klassiga allmänna läroverk, kan dock detta antal minskas med högst
15 eller det föreslagna antalet nya kolleger, så att ökningen af anslaget
kan inskränkas till årsarfvoden åt 21 nya extra lärare. Härtill erfordras,
mod beräkning af ett arfvode å 1,800 kronor för hvardera, ett belopp
256
Åttonde liufvudtiteln.
af 37,800 kronor, som dock, med hänsyn dertill att det är fara värdi,,
att berörda anslag för år 1902 visar sig otillräckligt, torde böra höjas
till 40,000 kronor.
Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att till arfvoden åt extra och vikarierande ämneslärare vid de allmänna
läroverken på extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af 100,000 kronor.
Högre skolor för qvinlig ungdom.
[59.] På extra stat för år 1901 beviljade 1900 års riksdag ett anslag af
Resestipendier 0^000 kronor till rese stipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid
vid 'hSgreTko-^ögre skolor för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och
lor för qviniigbestämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva. Samma
u”if1^™oio°1fh anslag beviljades ock af 1901 års riksdag för år 1902. Af det sålunda
anvisade anslaget har för år 1901 reseunderstöd utdelats genom nådigt
beslut den 19 april 1901 åt tolf föreståndarinnor och lärarinnor vid
sagda skolor med belopp vexlande mellan 300 och 600 kronor. .
Då de skäl, som legat till grund för anslagets beviljande, fortfa¬
rande ega full giltighet och understöd från detta anslag varit lifligt
eftersökta, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t villo föreslå Riksdagen
att till resestipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor vid högre skolor
för qvinlig ungdom och samskolor, under de vilkor och bestämmelser
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för
år 1903 ett belopp af 6,000 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
[60.] I fråga om behofvet af anslag till högre lärarinneseminariet får jag
Uppehållande till en början erinra, hurusom, på sätt inhemtas af det vid statsverks-
af ångern'8" propositionen till 1901 års riksdag fogade utdrag af protokollet öfver
ecklesiastikärenden för den 11 januari 1901, förhållandet mellan nämnda
läroverks inkomster och utgifter under de senaste åren stält sig så, att
utgifterna öfverskjutit inkomsterna och besparade medel måst användas
för att täcka skilnaden. I den underdåniga skrifvelse af den 28 no¬
vember 1900, hvari direktionen öfver högre lärarinneseminariet med an¬
ledning häraf gjorde hemställan om åtgärder för vinnande af en för¬
höjning af de till läroverket utgående anslagen, angåfvos först de om¬
ständigheter, som enligt direktionens åsigt föranledt berörda förändring
Åttonde hufvudtitoln.
257
i läroverkets ekonomiska ställning, samt lemnades vidare en öfversigt
öfver dess inkomster och utgifter under åren 1899 och 1900, utvisande,
bland annat, att under år 1900 de beräknade utgifterna skulle komma
att öfverstiga inkomsterna med 7,468 kronor 8 öre. Beträffande det
tillskott till läroverkets inkomster, som blefve erforderligt för de när¬
mast följande åren anförde direktionen följande: Direktionen hade ingen
anledning antaga, att skilnaden mellan inkomster och utgifter skulle
ställa sig väsentligt annorlunda då än under år 1900, utan ansåge, att
beräkningen för år 1900 borde läggas till grund för uppskattningen af
behofvet äfven för de närmaste åren. Enligt denna beräkning skulle
läroverket behöfva ett tillskott till sina inkomster af i rundt tal 7,500
kronor om året. Men då direktionen, om möjligt, ej borde vägra bifall
till en af lektorerna och adjunkten vid läroverket ingifven ansökning
om en förhöjning af till dem utgående hyreshjelp, motsvarande den,
som Stockholms stadsfullmägtige redan beviljat lektorerna och adjunk¬
terna vid de allmänna läroverken i staden, och då eu dylik förhöjning
skulle medföra en ytterligare utgift af 500 kronor om året, syntes det er¬
forderliga årliga tillskottet böra bestämmas till 8,000 kronor. Med för¬
mälan tillika, dels att med ingifvande af underdånig hemställan om
höjning af de till läroverket utgående anslagen fått anstå ett par år,
enär direktionen varit sysselsatt med att bereda ett förslag angående
väsentlig utvidgning af den med seminariet förenade normalskolan och
uppförande af ny lokal för detta läroverks räkning samt det synts
direktionen lämpligt att framlägga förslaget rörande en reglering af
seminariets affärer i sammanhang med planen för den utvidgade normal¬
skolans stat, men att, då genom 1900 års riksdags afslag å Eders
Kongl. Maj:ts proposition om anslag till nybyggnad för normalskolan
den nämnda omorganisationsplanen måst tills vidare uppskjutas, direk¬
tionen ansett sig ej längre kunna dröja med en framställning om ökadt
anslag till läroverket, dels ock att direktionen, när byggnadsfrågan
blifvit afgjord, ämnade inkomma med förslag till ny stat för läroverket,
anhöll direktionen, att Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra
framställning om ett anslag till läroverket af 8,000 kronor att årligen
från och med år 1901 tills vidare utgå.
Sedan jag vid föredragning af detta ärende erinrat att, då i samman¬
hang med ny lokal för seminariet och normalskolan en partiel omorga¬
nisation af dessa läroverk torde komma att ifrågasättas, de för åren
1901 och 1902 behöfliga anslagen, utgörande tillhopa 16,000 kronor,
lämpligast borde begäras på extra stat, samt nådig framställning till
Riksdagen i öfverensstämmelse härmed blifvit gjord, beviljade Iliks-
liih. till Riksd. Prof. 1 Sami. 1 Afd. 33
[60.]
258
Åttonde liufvudtiteln.
[61.]
Tillfällig löne
förbättring.
[62.]
Fjerde års-
kurs in. m.
dagen för seminariet på extra stat för år 1902 16,000 kronor för uppe¬
hållande af undervisningen vid seminariet under åren 1901 och 1902,
hvarefter Eders Kong!. Maj:t genom nådigt bref den 7 juni 1901 stälde
detta belopp till direktionens förfogande med rätt för direktionen att
redan under år 1901 utbekomma hälften deraf eller 8,000 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 16 oktober 1901 har direktionen härefter,
under åberopande af nu berörda förhållanden samt med förmälan att
de omständigheter, under hvilka direktionen enligt skrifvelsen den 28
november 1900 ämnade inkomma med förslag till ny ordinarie stat för
läroverket, ännu ej vore för handen, begärt det ifrågavarande extra
anslagets förnyande för år 1903 och i sådant hänseende hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes aflåta proposition till näst sammanträdande
riksdag angående ett extra anslag å 8,000 kronor till uppehållande af
undervisningen vid seminariet och normalskolan under år 1903.
Enär frågan om ny lokal för högre lärarinneseminariet och den
dermed förenade normalskolan fortfarande är oafgjord, samt förslaget
om partiel omorganisation af dessa läroverk icke torde böra upptagas
till behandling förr än omförmälda byggnadsfråga blifvit utredd, får
jag, då, enligt hvad af det förut sagda lärer framgå, ett årligt tillskott
till läroverkets inkomster med samma belopp som för åren 1901 och
1902 är jemväl för år 1903 erforderligt för uppehållande af seminariets
verksamhet, hemställa, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att för uppehållande af undervisningen vid högre lärarinneseminariet på
extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 8,000 kronor.
För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
-af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1903, att utgå efter samma
grunder, som för år 1902 beviljats, tillstyrker jag, det Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa ena¬
handa belopp som för år 1902 eller 3,250 kronor.
Med anledning af direktionens öfver högre lärarinneseminariet i
underdånig skrifvelse den 28 september 1901 gjorda framställning om
fortfarande anslag dels för uppehållande af den vid seminariet anord¬
nade valfria fjerde årskursen dels ock för beredande af undervisning i
huslig ekonomi får jag, under åberopande af de skäl, som förut anförts
för beviljande af anslag för dessa ändamål, hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om anvisande på extra
stat för år 1903 af samma belopp som förut eller
Åttonde hufvndtiteln.
259
för uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid högre lärarinne¬
seminariet 3,000 kronor samt
för undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och den dermed
förenade normalskolan för flickor 5,000 kronor.
Folkundervisningen.
Enligt Eders Kongl. Majrts nådiga proposition till 1899 års riksdag [63.]
anvisades af Riksdagen 19,400 kronor för anordnande af para Hel klasser vid uppehållande
två folkskolelärareseminarier. af undejvlfh
Till det statsrådsprotokoll, som lag till grund för omförmälda proposi “seminarierna i
tion, hade jag såsom föredragande anfört bland annat: KåimaTanord-
För afhjelpande af den rådande lärarebristen hade helst ett eller två»ade paraiiei-
nya seminarier — i senare fallet ett manligt och ett qvinligt — bort in-kla89eraamm-
rättas. Men då det till 1899 års riksdag ej kunnat utredas-, hvarken hvar
de ifrågasatta läroanstalterna lämpligast borde förläggas eller hvilka kost¬
nader deras inrättande skulle medföra, och då det vore af nöden påkalladt,
att så fort ske kunde något gjordes för den öfverklagade lärarebristens
undanrödjande, borde någon annan åtgärd vidtagas, hvarigenom man snarast
möjligt kunde bereda tillfälle för flere än förut att förvärfva för inträde
i folkskolans tjenst föreskrifven behörighet, utan att derigenom inrättandet
af nya seminarier, när tiden dertill vore inne, på något sätt försvårades.
På grund häraf hade jag hemstält, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen anvisa medel för att med början af höstterminen 1899 vid ett
hvart af två af de redan befintliga seminarierna anordna eu parallelklass
till den då blifvande första klassen; och sedan Eders Kongl. Maj:t med
bifall till denna min hemställan aflåtit proposition till Riksdagen, blef
samma proposition, såsom nämndt, af Riksdagen bifallen.
Bland seminarierna valdes till parallelklassers inrättande Göteborgs
folkskolelärareseminarium och Kalmar folkskolelärarinneseminarium; och
hafva 1900 och 1901 års riksdagar fortfarande på extra stat anvisat medel
till dessa klassers uppehållande under åren 1901 och 1902, respektive
14,300 och 12,650 kronor.
Denna fråga har numera kommit i förändradt läge, i det att, sedan
parallelklasserna inrättades, två nya seminarier blifvit öppnade, nämligen
med början af höstterminen 1900 det nya folkskolelärarinneseminariet i
Landskrona och med början af höstterminen 1901 det nya folkskolelärare-
seminariet i Strengnäs. För uppehållande af undervisningen vid dessa
seminarier hav Riksdagen å extra stat anvisat för det förra dels 17,800
260
Åttonde hufyudtiteln.
[63.]
kronor för höstterminen 1900 och året 1901 dels 22,900 kronor för år
1902, samt för det senare 19,250 kronor för höstterminen 1901 och hela
året 1902.
Vid slutet af vårterminen 1903 komma de elever, som vid början af
höstterminen 1899 intogos i de då vid seminarierna i Göteborg och Kalmar
anordnade parallelklasserna, att efter aflagd afgångsexamen afgå från semi¬
narierna. Att vid början af höstterminen 1903 ånyo inrätta dylika parallel-
klasser torde icke vara behöflig!, emedan genom inrättandet af de två
nya seminarierna i Landskrona och Strengnäs behofvet af lärare och
lärarinnor under den närmaste framtiden torde blifva tillgodosedt. Från
det förra kommer nämligen från och med vårterminen 1904 att årligen
utexamineras en klass af qvinliga elever och från det senare från och med
vårterminen 1905 en klass af manliga elever.
Anslag för uppehållande af undervisningen i förberörda parallelklasser
erfordras således endast för vårterminen 1903; och utgöra de i sådant
afseende behöfliga beloppen för folkskolelärareseminariet i Göteborg enligt
domkapitlets i Göteborg, efter vederbörande seminarierektors hörande, uti
skrifvelse till ecklesiastikdepartementet den 16 oktober 1901 lemnade
uppgift:
arfvode till en extra ordinarie adjunkt................................ kr. 1,000: —
» » » folkskolelärare ............................................... » 833: 33
» * öfningslärarne ............................................................ » 378: 47
till uppvärmning, belysning m. m.......................................... » 416: 67
kronor 2,628: 47,
hvartill bör läggas till stipendier åt behöfvande elever (23
stipendier å 50 kronor).................................................... kr. 1,150: —
tillsammans kronor 3,778: 47
samt för folkskolelärarinneseminariet i Kalmar enligt rektors vid seminariet
lemnade uppgift, mot hvilken domkapitlet i Kalmar i skrifvelse till eckle¬
siastikdepartementet den 23 oktober 1901 förmält sig icke hafva något att
erinra:
arfvode åt en extra ordinarie adjunkt ...........................
för uppehållande af undervisningen i öfningsämnena ...
till belysning, uppvärmning och renhållning m. m.......
» stipendier åt eleverna (28 stipendier å 50 kronor)
...... kr.
|
1,028:
|
57
|
»
|
257:
|
14
|
»
|
125:
|
—
|
»
|
1,400:
|
—
|
kronor
|
2,810:
|
71
|
Samtidigt med inrättandet af parallelklasserna vid seminarierna i Göte¬
borg och Kalmar och i samband dermed utvidgades nämnda seminariers
Åttonde hufvudtiteln.
261
öfningsskolor hvardera med en ny afdelning, hvilken, enligt hvad jag uttalat [63.]
till det statsrådsprotokoll, som låg till grund för omförmälda nådiga propo¬
sition, helst borde utgöras af en folkskolans högre afdelning, på det att till¬
fälle måtte beredas att fördela de praktiska öfningarna mellan flere klasser
och derigenom så mycket som möjligt hindra nämnda öfningars menliga
inverkan på undervisningen i skolan.
Genom att vid seminariers öfningsskolor inrätta högre afdelningar
blifva seminarieeleverna satta i tillfälle att vinna praktisk utbildning uti
de undervisningsmetoder, som äro de lämpligaste för folkskolans högre
afdelning, hvilken såväl genom 1897 års folkskolestadga som genom den
år 190ö af Eders Kong!. Maj:t godkända normalplan för undervisningen
i folkskolor och småskolor inordnats såsom ett vigtigt led i vårt lands
folkskoleväsen och redan mångenstädes med stor framgång blifvit inrättad.
Det torde vara erforderligt, att dylika högre afdelningar åtminstone
vid några seminarier under den närmaste framtiden inrättas för att till¬
godose behofvet af lärares och lärarinnors utbildning för undervisning i
sådana folkskolor, som blifvit utvidgade med en högre afdelning. Vid
bestämmande af de seminarier, hvilkas öfningsskolor böra utvidgas på
förberörda sätt, torde man böra taga hänsyn till det intresse, som kan
förefinnas på de olika orterna, der seminarierna äro belägna.
I enlighet med mitt nyss omförmälda uttalande inrättades år 1899
såväl i Göteborg som i Kalmar högre afdelningar i seminariernas öfnings¬
skolor. I Göteborg visade sig redan under första läsåret, att antalet lär¬
jungar, som anmälde sig till deltagande i undervisningen i den högre af-
delningen, var mycket ringa, och till andra årets lärokurs anmälde sig
ingen, hvarför den för parallelklassens öfningar behöfliga särskilda afdel-
ningen derstädes under läsåret 1900—1901 utgjorts, liksom den ock under
läsåret 1901 —1902 utgöres, af en vanlig folkskoleafdelning. Det torde
derför icke vara skäl att vid seminariet i Göteborg för närvarande anordna
en högre afdelning; och vid sådant förhållande kan den särskilda afdel-
ningen i öfningsskolan vid seminariet i Göteborg upphöra samtidigt med
parallelklassen eller vid slutet af vårterminen 1903.
Helt annorlunda hafva förhållandena visat sig i Kalmar. Under läs¬
året 1899—1900 var lärjungarnes antal i öfningsskolans högre afdelning
12, under läsåret 1900—1901 var det 8 och under höstterminen 1901 har
det ökats till 14, hvaraf 6 deltogo i denna undervisning andra året. Semi¬
nariets rektor har vitsordat, att den vid öfningsskolan inrättade högre
afdelningen visat sig vara af stort värde för elevernas vid seminariet prak¬
tiska utbildning samt att den befunne sig i en löftesrik utveckling och
omfattats med intresse såväl af lärjungarne som af dessas målsmän. Rektor
262
Åttonde hufvudtiteln.
har ock påpekat, att lämplig lokal för ifrågavarande afdelning funnea inom
seminariebyggnaden, hvadan han ansåge det vara högeligen önskvärd!, att
denna högre afdelning af öfningsskolan finge fortgå, Derigenom skulle
äfven den fördelen i någon mån kunna vinnas, att ytterligare erfarenhet
kunde samlas angående lämpliga former för anordningen af detta slags
öfverbyggnader på folkskolan. På grund af hvad rektor sålunda anfört och
då förberörda högre afdelning oberoende af parallelklassen hade en sjelf¬
ständig uppgift, har han i skrifvelse till domkapitlet i Kalmar — med
erinran att arfvode till den vid afdelningen anstälda lärarinnan för närva¬
rande utginge med 1,500 kronor för år — anhållit om domkapitlets med¬
verkan dertill att från och med början af år 1903 måtte på ordinarie stat
varda upptaget erforderligt arfvode för en lärarinna i folkskolans högre
afdelning vid den med seminariet i Kalmar förenade öfningsskolan.
Domkapitlet har med föranledande af denna seminarierektorns anhållan
gjort underdånig framställning om aflåtande till Riksdagen af nådig propo¬
sition i det af rektor angifna syfte.
Mot hvad domkapitlet sålunda föreslagit har jag intet annat att erinra
än att, då ytterligare erfarenhet angående ifrågavarande afdelnings anord¬
nande torde böra inhemtas, jag anser, att det för ändamålet behöfliga
anslaget jemväl under år 1903 bör uppföras på extra stat.
Detta anslag utgör, såsom nämndt, 1,500 kronor; och om dertill läggas
de för parallelklässerna i Göteborg och Kalmar erforderliga beloppen, 3,778
kronor 47 öre och 2,810 kronor 71 öre, uppgår sammanlagda summan
till 8,089 kronor 18 öre eller i jemnt krontal 8,090 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande dels under
vårterminen 1903 af undervisningen uti de vid folkskolelärareseminariet i
Göteborg och folkskolelärarinneseminariet i Kalmar anordnade parallel-
klasser dels ock under år 1903 af undervisningen uti en folkskolans högre
afdelning vid den med seminariet i Kalmar förenade öfningsskolan på
extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af 8,090 kronor.
[64.] Sedan 1901 års riksdag, med bifall till derom gjord nådig framställ-
Gymuastik-^ ning, till uppförande af en gymnastikbyggnad vid folkskolelärareseminariet
fofkskoil- * Göteborg beviljat ett belopp af 40,000 kronor och deraf anvisat 20,000
lärareseDlina-kronor på extra stat för 1902, har Eders Kongl. Maj:t täckts genom nådigt
netiGote or?p)ref (]en 7 juni 1901 ställa förberörda för år 1902 anvisade belopp till
öfverintendentsembetets disposition att för dermed afsedt ändamål användas.
I öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet i skrifvelse den
Åttonde hofvudtiteln. 263
1!) november 1901 gjord underdånig framställning tillstyrker jag nu, att
liders Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903
anvisa återstoden af omförmälda anslag eller 20,000 kronor.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1900 [65.]
års riksdag till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskole- Uppförande
lärarinneseminarium i Landskrona ett extra anslag af 218,000 kronor och^^0a'ddeerrl^d
anvisade deraf 121,000 kronor att utgå under år 1901. Detta sistnämnda foikskoie-
belopp bl ef genom nådigt bref den 16 november 1900 stäldt till öfver-
intendentsembetets disposition att för dermed afsedt ändamål användas. Landskrona.
Derefter har 1901 års riksdag, jemväl på grund af nådig proposition, af
det redan beviljade anslaget på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp
af 65,000 kronor; och har genom nådigt bref den 7 juni 1901 äfven detta
belopp stälts till öfverintendentsembetets förfogande för ändamålet.
I öfverensstämmelse med af öfverintendentsembetet i skrifvelse den
19 november 1901 gjord underdånig framställning tillstyrker jag nu, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903
anvisa återstoden af omförmälda anslag eller 29,000 kronor.
Sedan 1900 års riksdag, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- [66.]
ställning, för begynnande af verksamheten vid folkskolelärarinneseminariet^pruttande
i Landskrona vid början af höstterminen 1900 och uppehållande af under-
visningen vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höst- foikskoie-
terminerna 1901 på extra stat för år 1901 uppfört ett belopp af 17,800 sémiwut’ i
kronor, har samma seminarium från och med början af läsåret 1900—1901 Landskrona,
trädt i verksamhet.
Derefter har 1901 års riksdag, likaledes i anledning af nådig propo¬
sition, för uppehållande af undervisningen vid seminariet under år 1902
på extra stat för samma år anslagit ett belopp af 22,900 kronor.
Kostnaderna för seminariet under år 1903 skulle, enligt en från se¬
minariets tillförordnade rektor genom domkapitlet i Lund infordrad uppgift,
efter några deri vidtagna mindre ändringar komma att uppgå till 43,911
kronor 48 öre efter följande beräkning:
arfvode till en tillförordnad rektor ......... kr. 3,500: —
» » två extra ordinarie adjunkter..... » 3,600: —
» » två extra ordinarie adjunkter för
höstterminen efter 1,800 kronor
för år .................................... » 1,642: 86
transport kronor 8,742: 86
264
Åttonde huiVudtiteln.
transport kronor 8,742: 86
arfvode till tillfälligt biträde under vårter¬
minen ......................................... kr. 174: 74
» » två extra ordinarie lärarinnor vid
öfningsskola.n ............................... » 3,000: —
» .» en teckningslärare......................... » 655: 03
» »en musiklärare ............................ » 860: 79
» » en slöjdlärarinna ...........t........... » 713: 02
»: » en gymnastikläi'are för vårtermi¬
nen ................................................. » 237: 85
». ». eu gymnastiklärarinna för höst¬
terminen .................................... » 336: 56
» » en lärare i trädgårdsskötsel ........ » 257: 54 kr. 14,978: 39
uppvärmning, belysning, städning, läkarearvode in. m....... » 3,550: —
skolinventarier och musikinstrument........................................ » 7,844: —
gymnastikapparelj till nya seminariets gymnastiksal............ » 3,913: 76
undervisningsmateriel.................................................................... » 4,932: —
utgifter för trädgården................................................................. » 3,093: 33
stipendier för tre klasser under vårterminen och fyra klas¬
ser under höstterminen efter 800 kronor för hvarje
klass och termin ......................... » 5,600: —
summa kronor 43,911: 48.
De stora omkostnaderna för skolinventarier och undervisningsmateriel
äro beroende derpå, att den nya seminariebyggnaden, hvilken beräknas
kunna blifva färdig till inflyttning vid början af höstterminen 1903, då
bör vara försedd med fullständig uppsättning af skolmöbler och öfriga
skolinventarier äfvensom utrustad med en mera rikhaltig samling af under¬
visningsmateriel än den, som kunnat anskaffas under den tid, seminariet
varit inrymdt i de af stadsfullmägtige i Landskrona för begagnande upp¬
låtna lokalerna.
Enär kostnaderna för gymnastikapparelj icke ingått i kostnadsförslaget
för seminariebyggnadernas uppförande, hafva dessa måst upptagas i be¬
räkningen för år 1903.
Den tillförordnade rektorn har jemväl uppgjort ett alternativt förslag
under förutsättning att rektor och två adjunkter skulle kunna erhålla ordi¬
narie anställning före början af höstterminen 1903, helst från och med den 1
juli samma år; men då detta förslag innebär, att en del af kostnaderna
under senare hälften af år 1903 skulle uppföras på ordinarie stat, under
det att öfriga kostnader för året finge qvarstå på extra stat, och tillräck¬
ligt vägande skäl för behöfligheten af en sådan anordning icke förefinnas,
Åttonde hufvudtiteln.
265
anser jag lämpligast, att samtliga årskostnaderna äfven för år 1903, i af-
rundadt tal uppgående till 44,000 kronor, uppföras på extra stat.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervis¬
ningen vid folkskolelärarinneseminariet i Landskrona på extra stat för år
1903 bevilja ett belopp af 44,000 kronor.
I anledning af derom gjord nådig framställning beviljade 1901 års [67.]
riksdag till uppförande af erforderliga byggnader för ett folkskolelärare- Uppförande
seminarium i Strengnäs ett anslag af 178,500 kronor och anvisade derafjyggnadra^vid
på extra stat för år 1902 ett belopp af 80,000 kronor. foikskoie-
Enligt nådigt bref den 7 juni 1901 till Eders Kongl. Maj:ts befall-
ningshafvande i Södermanlands län fann Eders Kongl. Maj:t godt att — strengnäs.
med förklarande det stadsfullmägtiges i Strengnäs erbjudande att till
byggnadstomt för seminariebyggnaden derstädes upplåta det å en i ärendet
företedd karta på visst sätt utmärkta område på af stadsfullmägtige vid
sammanträde den 2 november 1900 angifna vilkor samt att upplåta lokaler
för undervisningens utöfvande under tiden för seminariebyggnadens upp¬
förande blifvit af Eders Kongl. Maj:t antaget — uppdraga åt Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande att vidtaga de åtgärder, hvilka kunde erfordras
för att statsverkets sålunda gent emot Strengnäs stad förvärfvade rätt måtte
varda för framtiden behörigen tryggad; och anbefaldes Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande inkomma med underdånig anmälan angående
de af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande på grund af förenämnda
uppdrag vidtagna åtgärder. Denna anmälan inkom den 7 december 1901,
hvarefter handlingarna i ärendet öfverlemnades till öfverintendentsembetet
för afgifvande af utlåtande. Detta utlåtande, som den 2 januari 1902
inkommit till ecklesiastikdepartementet, har ännu icke blifvit inför Eders
Kongl. Maj:t föredraget.
Jag hemställer nu, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1903 af omförmälda beviljade anslag anvisa ytter¬
ligare 50,000 kronor.
I sammanhang med det under nästföregående punkt omförmälda [68.]
anslag beviljade 1901 års riksdag, med anledning af derom gjord nådig Uppehållande
framställning, för begynnande af verksamheten vid folkskolelärareseminariet “f; “L^vid
i Strengnäs med början af höstterminen 1901 samt uppehållande af under- foikskoie-
vismngen vid seminariet under samma termin äfvensom vår- och höst- 1“nårfet "]1_
terminerna 1902 på extra stat för år 1902 ett belopp af 19,250 kronor, strengnäs.
lutt. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 34
266
Åttonde hufvudtiteln.
Seminariet har äfven från och med början af läsåret 1901—1902 trädt
i verksamhet.
Kostnaderna för seminariet under år 1903 skulle, enligt en från
seminariets rektor genom domkapitlet i Strengnäs infordrad uppgift, komma
att uppgå till 18,448 kronor 88 öre efter följande beräkning, hvarvid
hänsyn icke tagits till den möjligheten, att den nya seininariebyggnaden
skulle kunna blifva färdig till början af höstterminen 1903, i hvilket fall
åtskilliga utgiftsposter komme att undergå en väsentlig förändring:
en extra ordinarie adjunkt .........
två extra ordinarie adjunkter
under höstterminen efter 1,800
kronor för år för hvarje .........
en biträdande lärare under vår¬
terminen efter 1,050 kronor
för år .............................................
två extra ordinarie lärare i öf-
ningsskolan....................................
en teckningslärare...........................
en musiklärare.................................
en slöjdlärare....................................
en gymnastiklärare ........................
en lärare i trädgårdsskötsel.........
en lärarinna i qvinlig slöjd i öf-
ningsskolan ................................
kr.
|
3,500:
|
—
|
>;
|
1,800:
|
—
|
»
|
1,600:
|
—
|
»
|
583:
|
33
|
»
|
3,000:
|
_
|
»
|
441:
|
66
|
|
672:
|
23
|
»
|
833:
|
33
|
»
|
566:
|
67
|
»
|
666:
|
66
|
»
|
200:
|
—
|
'o de,
|
hyra för
|
kr.
uppvärmning, belysning, städning, läkarearfvode, hyra för
gymnastiksal och för slöjdbänkar m. m,
skolinventarier och musikinstrument...............
undervisningsmateriel..........................................
oförutsedda utgifter.............................................
13,863:
88
»
|
1,535: —
|
|
2,250: —
|
»
|
200: —
|
»
|
600: —
|
summa kronor
|
18,448: 88.
|
Arfvodet till gymnastikläraren är af seminariets rektor beräknadt med
hänsyn dertill att första klassens elever måste bilda en särskild gymna-
stikafdelning. För läraren i trädgårdsskötsel har rektor för vårterminen
1903 beräknat arfvodet till 222 kronor 22 öre efter en årslön af 400
kronor för undervisning i två klasser, men för höstterminen 1903 till 444
kronor 44 öre efter en årslön af 1,000 kronor, under förutsättning att
seminariets trädgård vore anlagd före början af höstterminen, i hvil¬
ket fall ersättning för trädgårdens skötsel och tillsyn komme att er-
Åttonde hufrudtiteln.
267
fordras. Skulle så icke blifva fallet, kunde arfvodet för höstterminen ned¬
sättas till 267 kronor 67 öre, beräknadt efter en årslön af 600 kronor
för undervisning i tre klasser.
Bland omkostnaderna för ifrågavarande seminarium torde dessutom,
i likhet med hvad som skett i den för 1901 års riksdag framlagda beräk¬
ningen öfver utgifterna för seminariet, böra upptagas ett särskildt belopp
till stipendier åt behöfvande elever vid seminariet med 800 kronor för
hvarje klass och termin. Då undervisning kommer att meddelas vid se¬
minariet under vårterminen 1903 i två klasser och under höstterminen
samma år i tre klasser, erfordras sålunda för ändamålet ett belopp af 4,000
kronor. Det för uppehållande af undervisningen vid seminariet under år
1903 erforderliga belopp utgör således sammanlagdt 22,448 kronor 88 öre
eller i afrundadt tal 22,450 kronor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervis¬
ningen vid folkskolelärareseminariet i Strengnäs på extra stat för år
1903 bevilja ett belopp af 22,450 kronor.
Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskoleläraresemina- [69.]
rierna samt arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra Löneförbätt-
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier har Riksdagen sedan flere år &rt"]fr “é ™ik
tillbaka på extra stat beviljat anslag, som för ett hvart af åren 1900, 1901 f«ikskoie-
och 1902 bestämts till ett belopp af 36,300 kronor.
Då de skal, som föranledt detta anslag, qvarstå oförändrade, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande af
ifrågavarande löneförbättring och arfvoden jemväl för år 1903 enligt samma
grunder, som för år 1902 blifvit bestämda, på extra stat för år 1903 an¬
visa ett belopp af 36,300 kronor.
Uti en till direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet ingifven
skrifvelse har föreståndaren för institutet väckt förslag om inrättande af Repetiiions-
repetitionskurner i gymnastik för folkskolelärare. Till stöd härför har före-k™trik‘ f0yrm
ståndaren anfört följande. foikskoie-
Gymnastiken finge för nationen sin rätta betydelse först när den så larare'
allmänt ingått i uppfostran, att den på nöjaktigt sätt komme all landets
ungdom till godo. Men härför fordrades icke blott att de olika utbild-
ningsanstalterna upptoge gymnastik på undervisningsprogrammen eller att
de gymnastiska öfningarna under ungdomens uppväxt finge tid och ut¬
rymme, utan äfven att de lärare, åt hvilka de gymnastiska öfningarna
araresemina-
rierna.
[70.]
268
Åttonde hufvudtiteln.
vore anförtrodda, besutte härför verkligt god förmåga och lämpliga egen¬
skaper. Den lärare, som aldrig eller blott tillfälligtvis finge iakttaga andra
lärares verksamhet och som sällan eller aldrig hade tillfälle till menings¬
utbyte i det ämne, hvari han undervisade, kunde ej så utvecklas eller så
underhålla sin förmåga och sitt intresse, som vore ömkligt och för ämnets
handhafvande behöfligt. Dylika tillfällen saknade emellertid folkskole-
lärarne. Desse vore dessutom från början icke så väl utbildade till gym¬
nastiklärare som till ämnesliirare, hvarför äfven deras förmåga som ledare
af gymnastik gifvetvis blefve mycket försvagad med åren samt ensidigt
utvecklad, hvartill komme, att de från folkskoleinspektörernas sida ej kunde
för gymnastiken påräkna samma stöd och sannolikt ej heller samma in¬
tresse som för skolans öfriga ämnen. Dessa förhållanden hade redan gifvit
anledning till en och annan framställning, som stundom medfört för¬
bättringar. Sålunda hade gymnastiklärarne vid folkskolelärareseminarierna
varit inkallade till gymnastiska centralinstitutet i början af år 1890 till
en kurs för gymnastikens ordnande vid dessa läroanstalter. Följden häraf
hade äfven blifvit en förbättrad anordning för gymnastiken vid semina¬
rierna, och detta torde äfven hafva öfvat ett godt inflytande på folk¬
skolans gymnastik. Föreståndaren ansåge det fördenskull vara synnerligen
önskvärd!, att repetitionskurser i gymnastik för folkskolelärare inrättades
på derför tjenliga orter inom landet och att till ledare af dessa kurser
användes de erkändt skickligaste gymnastiklärarne.
Beträffande kostnaderna för de ifrågasatta kurserna yttrade förestån¬
daren vidare: Om sådana anordnades på sex olika ställen inom landet
och om till hvardera stället anmälde sig ett 20-tal deltagare samt hvar
och en finge en ersättning af högst 50 kronor för en kurs på fjorton dagar,
skulle häraf uppstå en kostnad af 6,000 kronor. Denna summa måste
dock ökas med hvad som erfordrades till ersättning åt kursernas ledare,
hvilken ersättning icke borde sättas lägre än till 8 kronor om dagen
för hvarje ledare. Då sålunda ersättningen åt sex ledare komme att uppgå
till 672 kronor eller i afrundad summa till 700 kronor, skulle hela det
för ändamålet behöfliga beloppet blifva 6,700 kronor. Troligen skulle
större antal än tjugu anmäla sig till hvarje plats, hvarför summan torde
böra ökas till fullt 7,000 kronor. Det vore visserligen för litet att an¬
ordna kurser på blott sex platser, men det kunde ifrågasättas, huruvida
icke kommuner och landsting borde uppfordras att bidraga till omkost¬
naderna med exempelvis lika belopp som staten, hvarigenom antalet kurser
skulle kunna ökas till tolf.
Slutligen föreslog föreståndaren, att folkskoleinspektörerna på derom
gjord framställning skulle få hos sig anstäld en lämplig gymnastiklärare,
Åttonde hufvudtiteln. 269
som åtföljde dem på inspektionsresorna för att biträda vid kroppsöfningar-
nas inspektion och för att undervisa lärarne.
Med anledning af föreståndarens för gymnastiska centralinstitutet nu
omförmälda framställning har direktionen öfver institutet i underdånig
skrifvelse den 21 maj 1901 anfört, att direktionen till fullo insåge nyttan
och behofvet af sådana kurser, som af föreståndaren blifvit föreslagna, och
att direktionen vore af samma mening som förslagsställaren såväl med
hänsyn till kostnaderna för kurserna som oek i det afseendet, att folkskole-
lärarne mer än andra, hvilka undervisade i gymnastik, vore till följd af
jemförelsevis ringa utbildning i ämnet och af förhållandena vid folkskolan
i öfrigt i stort behof af att uppfriska sina kunskaper och öka sin erfaren¬
het, hvadan direktionen till alla delar instämde i det af föreståndaren
väckta förslaget och anhölle, att Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åt¬
gärder för att tillfälle måtte beredas folkskolelärare att undergå sådana
repetitionskurser som de föreslagna.
Då det synes mig uppenbart, att den af föreståndaren och direktionen
för gymnastiska centralinstitutet sålunda föreslagna anordning skulle lända
till synnerlig fromma för gymnastikens utveckling bland vårt folk, samt
jag icke har något att anmärka mot beräkningen af de för ändamålet
erforderliga kostnaderna, får jag tillstyrka, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till anordnande, i enlighet med de närmare bestäm¬
melser Eders Kongl. Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva, af repetitions¬
kurser i gymnastik för folkskolelärare på extra stat för år 1903 anvisa
ett anslag af 7,000 kronor.
Folkskoleinspektören inom södra lappmarkens inspektionsområde på¬
pekade i sin inspelctionsberättelse för år 1893, att de utfattiga nybyggarnes
barn inom fjelltrakterna af Vilhelmina församling icke finge sitt behof af3
undervisning väl tillgodosedt, att der erfordrades en fast skola med barn¬
hem eller tillfälle till inackordering i en större by, hvilket icke torde
kunna åstadkommas utan statens understöd, samt att hvad sålunda anförts
äfven gälde angående Risbäcks tjellkapell af Dorotea församling.
Med anledning häraf infordrade domkapitlet i Hernösand yttranden
från vederbörande pastorsembeten. Sedan sådana under år 1894 afgifvits
af kyrkoherden i Dorotea församling F. Th. Himmelstrand och vice pastorn
i Vilhelmina församling L. Dahlstedt, hvarvid Himmelstrand hemstälde, att
domkapitlet måtte hos Eders Kongl. Maj:t vitsorda åbornas i Risbäcks kapellag
ytterligt stora behof af statsunderstöd för upprättande af ett barnhem inom
[71-]
Upphjelpande
ifskolvasendet
inom Vilhel¬
mina och
Dorotea pa¬
storat.
270
Åttonde hufvudtiteln.
[71.] Risbäcks kyrkoby eller ett årligt statsanslag af minst 1,400 kronor för
fattiga barns inackordering vid folkskolan i nämnda by, under det Dahl-
stedt uttalade önskvärdheten af att en eller flere för nybyggarnes barn
afsedda fasta undervisningsanstalter, liknande svenska missionssällskapets
barnhem, med tillhjelp af statsanslag upprättades samt förlädes till någon
större by inom skoldistriktet, der barnen kunde inackorderas under skol¬
tiden i välbergade allmogehem, remitterade domkapitlet dessa yttranden
till folkskoleinspektören med anmodan till honom att från Dahlstedt in¬
fordra ett bestämdt förslag, som kunde läggas till grund för en framställ¬
ning till Eders Kongl. Maj:t om förbättring af skolväsendet inom Vilhel¬
mina skoldistrikt, vid hvilket förslags uppgörande borde tagas i betraktande,
dels att distriktets skolväsen i dess helhet med hänsyn till de dryga kost¬
nader, som dermed skulle vara förbundna, svårligen kunde på en gång
sättas i godt stånd och att derför det närmaste syftet måste blifva att
söka athjelpa de mest i ögonen fallande missförhållandena, hvarvid kom¬
munen sjelf måste visa offervillighet och ej finge tänka sig, att staten skulle
vidkännas alla omkostnaderna, och dels huruvida ej det mest trängande
behofvet kunde fyllas på annat sätt än genom anordnande af barnhem,
t. ex. genom inackordering vid skolor, som vore eller kunde blifva af
församlingen inrättade, hvarefter folkskoleinspektören skulle med Dahlstedts
förslag jemte det egna yttrande, som deraf kunde föranledas, till dom¬
kapitlet inkomma.
Den 3 december 1900 afgaf Dahlstedt, som emellertid befordrats till
kyrkoherde i Vilhelmina församlings pastorat, det sålunda infordrade för¬
slaget, dervid han — med bifogande af utdrag af protokollet vid kyrko¬
stämma med Vilhelmina församling den 30 september 1900, af hvilket
protokollsutdrag inhemtades, att kyrkostämman beslutit dels förklara, att
skoldistriktet med hänsyn till de stora kraf på uppoffringar, som för när¬
varande stäldes på församling och kommun, saknade förmåga att upprätta
flere skolor, dels ock uppdraga åt sin ordförande att, då det antal barn
inom församlingen, hvilkas föräldrar till följd af medellöshet och lokala
förhållanden saknade tillgång att bekosta barnens underhåll i skola, vore
så stort, att kommunens fattigvård ej egde förmåga att föräldrarne här¬
utinnan understödja, söka genom vederbörande myndigheter eller hos stats-
magterna utverka bidrag af allmänna medel till barnens underhåll vid
distriktets skolor — hufvudsakligen anförde: att Vilhelmina församling
under de senare åren ådagalagt en allt större offervillighet för skolväsen¬
dets förbättring och utveckling, till bevis hvarom kunde framhållas, att år
1897 upprättats tre nya mindre folkskolor och år 1898 ånyo samma antal,
att kyrkostämman år 1900 beslutit inrätta ytterligare sju sådana skolor,
Åttonde hufvudtiteln.
271
hvarefter inom skoldistriktet komme att finnas tjugutre skolor, att under [71.]
sagda tid uppförts flere skollokaler, så att för närvarande funnes inom försam¬
lingen åtta skolhus, att under vintern 1900—1901 uppfördes ett skolhus och
påbörjades ett annat samt att inom den närmaste framtiden minst tio till
tolf skolhus komme att byggas; att oaktadt dessa åtgärder skolväsendet i
församlingens fjelltrakter befunne sig i otillfredsställande skick, något som
berodde derpå att inom församlingen med dess stora ytvidd men glesa
befolkning funnes en hel mängd enstaka gårdar och småbyar om två, tre
eller lyra grannar, så spridda, att der befintliga barn i följd af långa
afstånd, brist på vägar och föräldrarnes medellöshet icke kunde besöka
skolorna i de större byarne; att, då under år 1899 inom Vilhelmina skol¬
distrikt funnits 1,189 skolpligtiga barn, men blott 774 erhållit undervisning
i distriktets skolor, alltså ett mycket stort antal skolpligtiga barn på grund
af berörda lokala förhållanden eller fattigdom icke kunnat erhålla skol¬
undervisning; att inför dessa siffror den frågan uppstode, om icke den af
Dahlstedt i hans skrifvelse af år 1894 föreslagna åtgärden att inrätta
barnhem ginge ut på en alltför dyrbar apparat i förhållande till gagnet;
att vid öfverläggning om denna angelägenhet med församlingens skolråd och
kyrkostämma enhälligt påvisats såsom den säkraste vägen att afhjelpa om-
förmälda olägenheter, att skoldistriktet erhölle bidrag af allmänna medel
till underhåll vid distriktets skolor af sådana barn, Indika till följd af för¬
äldrarnes medellöshet eller lokala förhållanden icke kunde erhålla skol¬
undervisning; att Dahlstedt vid beräkningen af det anslag, som kunde för
ändamålet erfordras, kommit till en summa af 6,000 kronor för år; samt
att han på grund häraf hemstälde, att domkapitlet måtte hos Eders Kongl.
Maj:t göra underdånig framställning derom att Eders Kongl. Maj:t täcktes
till förbättrande af skolväsendet inom Vilhelmina lappmarksförsamling
åvägabringa ett årligt statsanslag af 6,000 kronor att ställas till skol¬
rådets i Vilhelmina disposition för underhåll vid distriktets skolor af
sådana skolpligtiga barn, som till följd af lokala förhållanden eller för¬
äldrarnes medellöshet icke kunde erhålla skolundervisning.
Vid öfverlemnandet till domkapitlet af Dahlstedts sistberörda skrif¬
velse anförde folkskoleinspektören, bland annat, att han icke kunde frångå
sin uppfattning, att inrättandet af en dels med barnhem, dels med in¬
ackordering af skolbarn i skolans närhet i likhet med svenska missions-
sällskapets lappskolor anordnad undervisningsanstalt för fjellnybyggarnes
barn skulle lemna bästa resultatet och äfven hafva utsigt att med bidrag
af statsmedel kunna komma till stånd, om skolrådsordförandens intresse
och energiska arbete derför finge påräknas, utan hvilket ingen åtgärd i
sådan rigtning från församlingens sida vore att förvänta.
272 Åttonde hufvudtitelu.
Då frågan om lämpliga åtgärder för upphjelpande af skolväsendet
inom Vilhelmina församlings fjelltrakter och Risbäcks kapell af Dorotea för¬
samling derefter den 19 december 1900 förekom hos domkapitlet, beslöt dom¬
kapitlet, enär invånarne i Risbäck och trakten deromkring dåmera ingått till
Eders Kongl. Maj:t med underdånig ansökning om inrättande derstädes af en
kapellpredikantsbefattning jemte dermed förenad folkskoleläraretjenst, hvil¬
ken ansökning af domkapitlet tillstyrkts, att, innan vidare åtgärd i ärendet
vidtoges, remittera handlingarna i detsamma till kyrkoherden Himmelstrand
med anmodan till honom att skyndsamt inkomma med yttrande, huruvida
och i hvad mån inrättandet af omförmälda tjenster kunde föranleda än¬
dring i de af Himmelstrand år 1894 afgifna yttrande och förslag i före¬
varande fråga.
I sitt med anledning häraf afgifna utlåtande yttrade Himmelstrand:
Det vore så långt ifrån att nådigt tillstånd för invånarne i Risbäck att
bilda särskild kapellförsamling med kapellpredikant, som tillika skulle
vara folkskolelärare, gjorde ett statsanslag för fattiga skolbarns inackorde¬
ring under skolgången vid Risbäcks blifvande fasta folkskola obehöfligt,
att tvärtom behofvet af sådant anslag derigenom blefve än större. Först
och främst vore det tydligt, att kostnaderna för byggande af nödiga
boställshus åt den blifvande kapellpredikanten måste blifva synnerligen
stora. Derjemte måste lönerna för kyrkobetjente betydligt höjas, sedan
gudstjenst i Risbäcks kapell komme att hållas hvarje sön- och helgdag i
stället för, såsom dittills varit fallet, fyra gånger om året, hvarförutom
kapellet måste förses med värmeapparat och utvändigt restaureras. Och
beträffande särskildt skolväsendet inom den blifvande kapellförsamlingen,
hvilken äfven komme att utgöra särskildt skoldistrikt, måste det nya skol¬
distriktet bestrida en tredjedel af lagstadgade löneförmåner till den blif¬
vande folkskoleläraren och till åtminstone två lärare vid mindre folkskolor.
För en så fattig befolkning som den inom Risbäcks kapellområde boende
blefve dessa årliga utgifter mycket känbara, utan att derigenom några
medel bereddes för inackordering af fattiga skolbarn. Ej heller kunde
fjellbefolkningen underkasta sig ytterligare utdebitering för sådana medels
åstadkommande. Det vore således oundgängligt, att staten trädde emellan
och för ändamålet beviljade skolrådet i Risbäcks blifvande kapellförsamling
2,500 kronor årligen, hvarvid kunde beräknas, att endast 20 af kapella-
gets 114 skolpligtiga barn finge inackorderings hjelp efter ungefär 50 öre
per dag åt hvarje barn under skolårets 245 dagar. På grund häraf hem-
stälde Himmelstrand, ätt domkapitlet ville hos Eders Kongl. Maj:t till¬
styrka, att skolrådet inom Risbäcks blifvande kapellförsamling måtte er-
Åttonde liufvudtiteln. 273
hålla ett årligt statsbidrag af 2,500 kronor till hjelp vid inackordering af [71.]
fattiga skolbarn under skoltiden.
Sedan Himmelstrands berörda yttrande inkommit till domkapitlet,
remitterade domkapitlet ärendet till Eders Kongl. Majrts befallningshaf¬
vande i Vesterbottens län, hvarvid domkapitlet meddelade, att domkapitlet
vore betänkt på att göra underdånig framställning om anslag af allmänna
medel för ifrågavarande ändamål, och tillika angaf den ungefärliga rigt-
ning, hvari domkapitlet förmenat sagda framställning böra gå. Med an¬
ledning häraf förklarade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i skrif¬
velse till domkapitlet den 23 mars 1901, att Eders Kongl. Maj:ts befall¬
ningshafvande på, de skäl, som blifvit af domkapitlet anförda och för
Indika jag anhåller att få redogöra i sammanhang med domkapitlets under¬
dåniga framställning i ärendet, förenade sig med domkapitlet uti den af
domkapitlet till innehållet antydda framställningen och sålunda tillstyrkte
bifall till den af domkapitlet ifrågasatta hemställan om anslag af allmänna
medel tills vidare med 3,000 kronor åt Vilhelmina skoldistrikt och 2,000
kronor åt Dorotea skoldistrikt årligen att användas till bestridande af
kostnaderna för inackordering vid distriktets skolor af sådana skolpligtiga
barn, som i följd af föräldrarnes fattigdom ej kunde på annat sätt er¬
hålla skolundervisning, under vilkor att betryggande kontroll komme
att utöfvas öfver de beviljade anslagens användning för dermed afsedt
ändamål.
Med underdånig skrifvelse den 27 mars 1901 har domkapitlet öf-
verlemnat ärendet till Eders Kongl. Maj:ts pröfning och dervid anfört
följande.
Domkapitlet funne det vara stäldt utom allt tvifvel, å ena sidan, att
en mera tillfredsställande anordning af undervisningsväsendet bland in-
vånarne i fjelltrakterna af Vilhelmina församling och inom Risbäcks fjell-
kapell af Dorotea församling, än nu vore fallet, vore af högsta behof på¬
kallad, och å andra sidan, att vederbörande skoldistrikts ekonomiska bär¬
kraft för närvarande omöjligen räckte till för åstadkommande af eu bättre
sakernas ordning härutinnan. Under sådana förhållanden måste det anses
som en bjudande pligt för staten att här träda hjelpande emellan; och
framstode denna pligt med så mycket oafvisligare kraf, om afseende fästes
vid en omständighet, som domkapitlet vid flere tillfällen, då det varit
fråga om anslag af allmänna medel för själavården eller folkundervisningen
inom lappmarken, tillåtit sig inför Eders Kongl. Maj:t framhålla, nämligen
att högst betydande summor genom afkastningen af denna landsändas
skogar årligen inflöte till statskassan. Då det ju emellertid kunde och
Bill. till Rikad. Prof. 190'J, 1 Sami. 1 Afd. 35
274
Åttonde hufvudtiteln.
[71.] borde förutsättas, att Vilhelmina och Dorotea församlingar så småningom
skulle blifva i stånd att göra allt större uppoffringar för ordnandet af sina
skolförhållanden, hvartill komme, att åtskilliga utgifter, som nu tryckte
församlingarna, måste antagas komma att efter hand upphöra, ville dom¬
kapitlet endast ifrågasätta, att de för ändamålet erforderliga anslagen finge
utgå tills vidare.
Beträffande de åtgärder, som borde vidtagas för beredande af under¬
visning åt invånarnes i ofvan angifna fjelltrakter i skolåldern varande
barn och för hvilkas möjliggörande statsanslag utgjorde en nödvändig
förutsättning, kunde domkapitlet ej dela folkskoleinspektörens uppfattning,
att barnhem, liknande svenska missionssällskapets lappskolor, borde för
ändamålet upprättas. Enligt domkapitlets mening skulle nämligen dylika
undervisningsanstalter dels medföra alltför stora kostnader och dels blifva
af en varaktigare karaktär, än domkapitlet ansåge lämpligt. I stället ville
domkapitlet, i anslutning till hvad Dahlstedt och Himmelstrand i sina
senast afgifna yttranden andragit, föreslå, att de medel, som kunde komma
att för ändamålet beviljas, finge användas till inackordering vid distriktens
skolor af sådana skolpligtiga barn, som i följd af föräldrarnes medellöshet
ej kunde på annat sätt erhålla undervisning.
Det folie af sig sjelf!, att statsanslagens användning borde ställas
under eu fullt betryggande kontroll, så att dermed afsedt ändamål vunnes;
och domkapitlet hade i detta hänseende tänkt sig såsom lämpligt, att
vederbörande skolråd före hvarje läsårs början till domkapitlet inkomme
med förslag ej mindre rörande antalet af de barn, som borde under läs¬
året i närheten af distriktens skolor utackorderas, utan äfven till det pris,
för hvilket utackorderingen skulle ske, äfvensom att medlen af den myn¬
dighet, åt hvilken desammas närmaste handhafvande kunde blifva anför-
trodt — det förefölle likgiltigt, om denna myndighet blefve Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande eller domkapitlet — ej åt vederbörande skolråd
utanordnades, förr än domkapitlet efter folkskoleinspektörens hörande fattat
beslut i anledning af förslaget.
Vidkommande anslagets storlek hade domkapitlet för de mest skriande
missförhållandenas afhjelpande ansett sig böra stanna vid att föreslå, att
årligen finge utgå till Vilhelmina skoldistrikt 8,000 kronor och till Dorotea
skoldistrikt 2,000 kronor. Blefve den på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröf¬
ning beroende ansökningen om inrättande af Risbäcks kapellförsamling
inom Dorotea pastorat af Eders Kongl. Maj:t bifallen, folie af sig sjelft,
att, då denna kapellförsamling vore afsedd att blifva eget skoldistrikt, det
senare anslaget borde utgå till det nya skoldistriktet.
Då den af domkapitlet sålunda ifrågasatta förbättringen af skolväsen-
Åttonde hnfvudtiteln.
275
det inom Vilhelmina och Dorotea församlingars fjelltrakter på grundvalen [71.]
af statsanslag, ehuru lapparnes barn kunde få gagn deraf, dock företrädes¬
vis skulle komma de i dessa trakter bosatta nybyggarnes barn till godo,
ansåge domkapitlet till sist böra framhållas, att staten ej genom ifråga¬
varande anslags beviljande skulle komma att inslå på en ny väg, då redan
genom nådiga brefvet den 31 maj 1895 medgifvits, att i det i Tärna för¬
samling medelst anslag af allmänna medel upprättade barnhemmet finge
såsom lärjungar mottagas ej blott dervarande lappbefolknings barn utan
äfven församlingens öfriga barn till det antal, som der lämpligen kunde
undervisas jemte lappbefolkningens barn.
På grund af hvad sålunda anförts har domkapitlet hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes för upphjelpande af skolväsendet inom Vilhelmina
och Dorotea lappmarksförsamlingars fjelltrakter bereda åt det förra skol¬
distriktet ett årligt statsanslag af 3,000 kronor och åt det senare eller
eventuel Risbäcks skoldistrikt ett årligt statsanslag af 2,000 kronor att
tills vidare utgå och att af vederbörande skolråd användas för inackorde¬
ring af skolpligtiga barn, som på grund af föräldrarnes medellöshet ej
kunde på annat sätt erhålla skolundervisning, i enlighet med af dom¬
kapitlet på derom af skolrådet framstäldt förslag och efter folkskoleinspek¬
törens hörande före hvarje läsårs början meddeladt beslut. I
I ärendet hördt, har statskontoret den 1 maj 1901 afgifvit under¬
dånigt utlåtande, deruti statskontoret förklarat sig i likhet med domkapit¬
let finna det otvifvelaktigt, att Vilhelmina och Dorotea församlingar vore
i stort behof af förbättradt skolväsende inom församlingarnas fjelltrakter
samt att den för en sådan förbättring lämpligaste åtgärden vore att, på
sätt domkapitlet föreslagit, tillfälle till inackordering i skolornas närhet
bereddes fattiga skolpligtiga barn.
Vidare yttrar statskontoret:
Till utredande af frågan, huruvida församlingarna kunde anses oför¬
mögna att sjelfva bestrida kostnaderna för berörda åtgärd, hade statskon¬
toret, med ledning af statistiska centralbyråns underdåniga berättelser för
femårsperioden 1894—1898, låtit uppgöra en utlåtandet bifogad tabell
öfver de båda ifrågavarande församlingarnas inkomster och utgifter samt
tillgångar och skulder under berörda tid. Af denna tabell samt ofvan-
berörda underdåniga berättelser i öfrigt framginge
beträffande Vilhelmina församling: att under år 1898 utgifterna för
denna församling uppgått till 40,691 kronor — det högsta utgiftsbeloppet
under femårsperioden, beroende på att församlingen under året bygt vägar
för en kostnad af 15,330 kronor; att äfven för år 1893 utgiftssumman af
276
Åttonde hufTiidtiteln.
[71.] enahanda anledning varit jemförelsevis hög. 33,317 kronor, i hvilket belopp
inginge utgifter för vägar med 7,892 krönor; att för betäckande äf sina
utgifter församlingen haft dels statsbidrag till belopp, varierande emellan
4,488 kronor och 4,734 kronor, dels oek andra inkomster, hufvudsakligen
utdebitering per fyrk för i mantal satt jord, hvilken debitering stigit från
85 öre per fyrk år 1894 till 100 öre per fyrk år 1898, en debitering, som
vore bland de högsta i länet och jemväl i riket; att af statsbidragen inom
församlingen användts för fattigvården 2,480 kronor år 1896 och 2,234
kronor år 1898 samt till sundhetsvården 2,426 kronor sistnämnda år; att
statsbidragen i öfrigt användts till folkskoleväsendet; samt att församlin¬
gens tillgångar visserligen oafbrutet stigit från år 1894, då de utgjort
11,767 kronor, till år 1898, då de uppgått till 19,509 kronor, och dess
skulder sjunkit, så att församlingen vid 1898 års slut varit skuldfri,’ men
att, detta oaktadt, den behållna tillgång, som år 1898 belöpt sig på eu
hvar af församlingens 6,389 invånare, uppgått till endast 3 kronor 5 öre,
under det motsvarande belopp per invånare i länet vid samma tid utgjort
6 kronor 28 öre;
samt angående Dorotea församling: att denna församlings utgifter
år 1898 uppgått till 19,592 kronor, deri inberäknade utgifter för bygg¬
nader 1,367 kronor och för sundhetsvård 1,425 kronor; att utgifterna
år 1897 uppgått till 39,325 kronor, hvaraf 20,000 kronor utgjort
kostnad för väganläggningar, för hvilket ändamål jemväl år 1894 ut-
gifvits 2,893 kronor; att statsbidragen under ifrågavarande femårsperiod
vexla! emellan 2,602 kronor och 2,768 kronor samt uteslutande användts
för folkskoleväsendet med undantag deraf att utaf 1898 års bidrag 850
kronor utgått till fyllnad i kyrkoherdens lön; att utdebiteringen per fyrk
för i mantal satt jord jemväl i Dorotea församling uppgått till 100 öre;
samt att församlingens tillgångar visserligen under femårsperioden stigit
från 11,817 kronor till 16,337 kronor, men att, då dess skulder jemväl
under samma tid ökats från 6,523 kronor till 19,400 kronor, vid'1898
års slut en brist af 1 krona 1 öre belöpt sig på en hvar af församlingens
3,036 invånare. •
Då församlingarna således icke rimligen kunde anses i stånd att ge¬
nom förhöjda skatter sjelfva anskaffa de nu ifrågasatta beloppen, utan der¬
till skulle erfordras en betungande skuldsättning, och då dessa belopp, 3,000
kronor för Vilhelmina och 2,000 kronor för Dorotea församling, ej syntes för
högt tilltagna, funne sig statskontoret böra tillstyrka nådigt bifall till den
underdåniga framställningen. Som emellertid något ordinarie anslag, från
hvilket detta belopp skulle kunna utanordnas, icke funnes —- då anslaget till
lappmarks ecklesiastikverk, hvilket möjligen kunde för ändamålet ifrågasättas,
Åttonde hufvndtileln.
277
såsom afse!It för uppehållande af skolväsendet bland lapparne, hvarom här
ej hufvudsakligen vore fråga, icke lämpligen torde böra användas — ansåge
statskontoret annan utväg för anskaffande af de nödvändiga medlen ej
återstå, än att Riksdagen på extra stat beviljade ett anslag af 5,000 kro¬
nor. Statskontoret heinstälde derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till
Riksdagen aflåta proposition angående beviljande af ett anslag på extra
stat af 5,000 kronor att för upphjelpande af skolväsendet inom Vilhelmina
och Dorotea församlingars fjelltrakter utgå med 3,000 kronor till Vilhelmina
och 2,000 kronor till Dorotea församling eller Risbäcks möjligen blifvande
skoldistrikt och att af vederbörande skoldistrikt användas för inackordering
af skolpligtiga barn, som på grund af föräldrarnes medellöshet ej kunde
på annat sätt erhålla skolundervisning; och ansåge statskontoret, att i af¬
seende å kontrollen öfver de anslagna medlen lämpligen borde föreskrifvas,
att vederbörande skolråd före hvarje läsårs början skulle till domkapitlet
inkomma med förslag ej mindre rörande antalet af de barn, som borde
under läsåret i närheten af distriktets skolor inackorderas, utan äfven till
det pris, för hvilket inackorderingen skulle ske, hvarefter och sedan detta
förslag blifvit af domkapitlet godkändt, skolrådet skulle ega att vid hvarje
läsårs slut mot aflemnande af qvitten å erlagda inackorderingsafgifter ut¬
bekomma det skolrådet tillkommande belopp, hvilket belopp borde af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande utbetalas af under händer varande
medel samt derefter af statskontoret ersättas.
Hvad i detta ärende förekommit synes mig klart ådagalägga det
trängande behofvet af att med statsunderstöd komma ifrågavarande fattiga
lappmarksförsamlingar till hjelp i deras sträfvanden att förbättra sitt skol¬
väsende och bereda tillfälle till skolgång åt så många som möjligt af de
skolpligtiga barnen inom församlingarna; och lämpligast torde denna hjelp
kunna meddelas på sätt i ärendet blifvit af domkapitlet och statskontoret
föreslaget. Rigtigt anser jag ock vara hvad statskontoret anmärkt derom
att förslagsanslaget till lappmarks ecklesiastikverk icke må i förevarande
fall tagas i anspråk; och jag tvekar fördenskull ej att tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att påkalla Riksdagens medverkan för ändamålet.
Det må härvid tillåtas mig erinra derom att Risbäcks kapellag numera
är utbrutet till egen församling. Enligt nådigt bref den 3 maj 1901 med-
gaf nämligen Eders Kongl. Maj:t, att vissa till Risbäcks kapellag räknade
hemman om tillsammans 343/#« mantal finge bilda en särskild kapellför¬
samling inom Dorotea pastorat med namn af Risbäcks kapellförsamling.
I sammanhang dermed medgafs, att i den nya församlingen finge anställas
en kapellpredikant, hvilken tillika skulle vara folkskolelärare och hvilken
278
Åttonde hufvndtiteln.
skulle tillsättas såsom med afseende å tillsättning af komminister funnes
stadgadt i lag, att åt kapellpredikanten och folkskolelärare!!, hvilken såsom
kapellpredikant egde åtnjuta boställe och nödig vedbrand jemte en årlig
kontant lön af 2,000 kronor samt såsom folkskolelärare den för sådan
lärare lagstadgade kontanta aflöning, det för hans aflönande såsom kapell¬
predikant erforderliga kontanta beloppet finge på visst, närmare angifvet
sätt utan kostnad för kapellaget beredas, med skyldighet för kapellaget
att å en af Kramfors aktiebolag till kapellpredikantsboställe utlefvad jord,
sedan densamma af bolaget genom behörig handling blifvit upplåten för
ändamålet, uppföra laga, af Eders Kongl. Majrts befallningshafvande och
domkapitlet godkända åbyggnader, samt att kapellpredikantsbefattningen
finge tillsättas, så snart den för kapellpredikanten afsedda boställsjorden
blifvit upplåten och med godkända åbyggnader försedd.
Jag bör tillika erinra, att jemväl från åtskilliga andra lappmarks-
församlingar framställningar af liknande art med den nu föreliggande
möjligen kunna vara att förvänta, men denna omständighet kan jag icke
anse utgöra tillräckligt skäl för uppskof med tillfredsställandet af det
behof, som uti detta ärende framdragits och hvilket uppenbarligen kräfver
ett skyndsamt ingripande.
Jag hemställer derför, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att för upphjelpande af skolväsendet inom Vilhelmina församlings
tjelltrakter och inom Risbäcks kapellförsamling på extra stat för år 1903
anvisa ett belopp af 5,000 kronor att användas i enlighet med de be¬
stämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna godt meddela.
[72.] Med anledning af derom gjord nådig framställning beviljade 1901
Understöd åtårs riksdag på extra stat för år 1902 ett anslag af 25,000 kronor till
medlade HLr- understöd, enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kunde finna
.iungar vid godt föreskrifva, åt mindre bemedlade manliga och qvinliga lärjungar vid
folkhögskolor.folkhögskolor, som åtnjöte bidrag af statsmedel, dock att sådant
understöd endast finge tilldelas elev, som vore i den ålder, att före
kursens slut kommc att uppnås af manlig elev aderton år och af qvinlig
elev sexton år.
Då ifrågavarande anslag, som under flere föregående år utgått, ehuru
före år 1901 med något mindre belopp än det då bestämda, visat
sig vara till stort gagn och någon förändring i anslagets belopp ej för
närvarande torde böra ifrågasättas, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till understöd åt mindre bemedlade manliga
och qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af
Åttonde hnfvudtiteln. 279
statsmedel, måtte, under vilkor att sådant understöd endast får tilldelas
elev, som är i den ålder, att före kursens slut komma att uppnås af manlig
elev aderton år och af qvinlig elev sexton år, samt i öfrigt enligt de
närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på
extra stat för år 1903 anvisas ett belopp af 25,000 kronor.
På föranledande af nådig framställning anvisade 1901 års riksdag till [73.]
resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-Resestipendier
och folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser, som ät rektorer
Eders Kongl. Maj:t kunde finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1902iäi arinnor vid
ett belopp af 2,000 kronor. ^lärare'6"
Efter underdånig anmälan af detta Riksdagens beslut behagade Eders seminarierna.
Kongl. Maj:t enligt nådigt cirkulär den 7 juni 1901 förordna:
att till erhållande af resestipendium af omförmälda medel kunde komma
i åtanke såväl ordinarie rektor, ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna
med adjunkts tjenstgöring som äfven sådan lärare och lärarinna i öfnings-
ämne samt lärare och lärarinna vid med seminarium förenad öfningsskola,
hvilken tjenstgjort minst tre år vid seminarium eller dess öfningsskola samt
fortfarande;der tjenstgjorde;
att till Eders Kongl. Maj:t stäld underdånig ansökning om resestipen¬
dium från ifrågavarande anslag skulle till vederbörande ecklesiastika kon¬
sistorium inlemnas eller med posten insändas före 1901 års utgång, dervid
i ansökningen borde uppgifvas dels ändamålet med och planen för resan,
dels ock den derför beräknade tiden och det stipendiebelopp, som åstun-
dades;
att dylik ansökning skulle vara åtföljd af vederbörligt tjenstgörings-
betyg och öfriga intyg, genom hvilka sökanden ville styrka sin behörighet
till det sökta resestipendiet; samt
att de till konsistorium i detta ämne inkomna handlingar skulle jemte
konsistorii eget utlåtande till Eders Kongl. Maj:t insändas före den 1
mars 1902.
Af $Jcäl, som af mig anförts till statsrådsprotokollet den 11 januari
1901, är anslag i föreniimnda hänseende fortfarande behöflig!, och jag hem¬
ställer fördenskull, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till
resestipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskole¬
lärare- och folkskolelärarinneseminarierna, under de vilkor och bestämmelser
Eders Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för
år 1903 ett belopp af 2,000 kronor.
280
Åttonde hufvudtiteln.
[74.] Med anledning af nådig framställning anvisade 1901 års riksdag på
Resestipendierextra stat för år 1902 ett anslag af 4,000 kronor att användas till rese-
'liiråre^ch" stipendier åt folkskolelärare och folkskolelärarinnor enligt de vilkor och
foikskoie- bestämmelser, som Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva.
De skäl, som lågo till grund för ofvannämnda beslut, äro fortfarande
gällande. Jag anser mig med anledning deraf böra hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier åt folkskole¬
lärare och folkskolelärarinnor, enligt de vilkor och bestämmelser Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt föreskrifva, på extra stat för år 1903 upp¬
föra ett anslag af 4,000 kronor.
[75.] Med anledning af en vid 1901 års riksdag väckt motion derom att
inköp af eu Riksdagen måtte bevilja ett belopp af 21,000 kronor att användas för
rande de utlaga inköp af en folkbok rörande de ätliga svamparne i 7,000 exemplar, afsedda
svamparne. att gratis utdelas till rikets samtliga folkskolelärare- och lärarinnesemina¬
rier samt folkhögskolor, landtmannaskolor och folkskolor, anhöll Riksda¬
gen i skrifvelse den 29 maj 1901 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel, att Eders Kongl. Maj:t. måtte låta verk¬
ställa utredning, dels huruvida ett uti motionen omnämndt, af filosofie dok¬
torn M. A. Lindblad författadt och af filosofie kandidaten L. Romell slut-
redigeradt arbete angående de ätliga svamparne och dess bilagor vore med
afseende å den användning, hvarför desamma enligt motionen vore afsedda,
på fullt ändamålsenligt sätt uppstälda eller om någon förändring, särskild!
med afseende å planschernas anordning, kunde från nämnda synpunkt
vara önskvärd, dels ock angående af motionären gjorda kostnadsberäk¬
ningar, samt att Eders Kongl. Maj:t derefter måtte till Riksdagen inkomma
med den framställning, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Uti skrifvelsen meddelade Riksdagen till eu början, att motionären
till stöd för sitt förslag anfört följande.
Som bekant ådagalade icke blott den praktiska erfarenheten utan
äfven den vetenskapliga kemiska analysen, att de ätliga svamparne vore i
afseende på näringsvärdet fullt jemförliga med eller, rättare sagdt, bättre
än många af de födoämnen, t. ex. kål och dylikt, som allmänt odlades i
våra köksträdgårdar. Också funnes det numera enligt motionärens för¬
menande knappt någon i hela vårt land, som icke visste eller åtminstone
hört talas om att somliga svampar vore ett användbart eller till och med
förträffligt näringsmedel för menniskan. Att det oaktadt landets mat¬
nyttiga svampar ännu endast till eu mycket ringa del blefve tillvaratagna,
berodde till stor del på bristande förmåga att skilja de dugliga svamparne
från dem, som vore odugliga eller rent af skadliga. Denna brist åter
Åttonde hufrndtiteln.
281
vore eu naturlig följd deraf, att vi icke ännu på vårt språk egde någon
tillit lämplig, med naturtrogna afbildningar i naturlig storlek försedd godt-
köpsbok om de ätliga svamparne. Den kännedom om de ätliga svam-
parne, som våra folkskolelärare och -lärarinnor erhölle vid seminarierna,
vore ofta otillräcklig och kunde i brist på lämplig lärobok i ämnet icke
heller med framgång förkofras genom sjelfstudium. Då läraren eller
lärarinnan således sjelf vanligen saknade nödig insigt i ämnet, blefve följ¬
den den, att i folkskolan detta läroämne antingen helt och hållet försum¬
mades eller bedrefves allt för lamt och osäkert.
Nu gåfves det emellertid ett tillfälle att söka afhjelpa denna brist.
Som bekant hade den framstående mykologen numera aflidne doktor
Lindblad egnat en stor del af sitt lif åt studiet af de ätliga svamparne
och hade älven haft för afsigt att utgifva eu fullt tidsenlig illustrerad
lärobok om dem. För detta ändamål hade han med tillhjelp af skickliga
artister ritat och målat eu större samling utmärkta figurer, som skulle
åtfölja boken. Figursamlingen hade vid hans frånfälle varit i det allra
närmaste färdig och äfven texten väl förberedd genom en massa under
årens lopp af honom gjorda anteckningar och beskrifningar. För saken
intresserade personer hade gått i författning om att söka bringa detta arbete
till fullbordan. Fn af Lindblads lärjungar, filosofie kandidaten Romell,
hvars framstående insigter i ämnet vitsordades af sakkunnige, hade åtagit
sig att slutredigera arbetet, hvartill texten ock hage färdig i manuskript. Manu¬
skriptet vore granskadt af fackmän och hade af vetenskapsakademien in. fl.
erhållit enstämmiga loford. En sådan svampbok för folket måste till ett för den
stora allmänheten åtkomligt pris lemna en säker vägledning till igenkännande
af våra vigtigaste ätliga och giftiga svampar samt en praktisk anvisning till ät¬
liga svampars insamling, beredning och billigaste tillagning samt vara åtföljd
af i noggrannaste färgtryck väl utförda och fullt naturtrogna afbildningar
af dessa svampar. Boken skulle innehålla 8 å 9 ark text samt åtföljas af
två stora planscher, upptagande omkring 120 allmännare svamparter och
160 särskilda figurer i naturlig storlek och i naturliga färger. Planscherna
skulle vikas och inläggas i en boken åtföljande ficka för att kunna be¬
qvämt medföras på exkursioner.
Af hittills i Europas och Amerikas skilda länder utgifna populära
svampverk kunde, enligt motionärens mening, ej något af motsvarande
omfång komma att täfla med Lindblads svampbok, och i synnerhet dess
åtföljande planscher komme att stå långt öfver nämnda föregångare. Men
för att äfven bokens pris skulle kunna sättas vida lägre än dessas eller,
såsom man tänkt sig, till omkring 8 kronor och boken derigenom erhålla eu
så stor spridning som möjligt, kunde det med hänsyn till arbetets allmän-
Bih. till Riksd. Vrål. 190‘J. 7 Sami. 1 Afd. 36
282
Åttonde hufvudtiteln.
[7 5.] nyttiga beskaffenhet ifrågasättas, att staten betryggade företagets utförbarhet
genom att inköpa ett större antal exemplar, afsedda att gratis utdelas till
rikets folkskolelärare- och lärarinneseminarier samt folkhögskolor, landt-
mannaskolor och folkskolor; och borde sålunda ett antal af minst 7,000
exemplar af statsverket förvärfvas. Med de exemplar af boken, som in¬
köptes af statsmedel, borde följa ett extra exemplar af planscherna, oviket
och tryckt på velinpapper, att uppsättas på väggen i skolsalen för att bi¬
behållas rent och vara lätt synligt. 1 fall kännedomen om de ätliga svam-
parne upptoges såsom obligatoriskt läroämne vid våra folkskolelärare- och
lärarinneseminarier — och med tillgång till den ifrågavarande boken borde
sådant lätt kunna låta sig göra — så att folkskolelärarekåren i sin helhet
finge uppmärksamheten rigtad på frågans betydelse och blefve intresserad
för ämnet, så skulle den icke finna någon svårighet att å sin sida intressera
skolbarnen, hvilka med sin mottaglighet utan tvifvel läte sig lättare på¬
verkas än föräldrarne. De å väggen i skolsalen uppsatta planscherna skulle
jemväl i hög grad understödja lärarens eller lärarinnans egna bemödanden
i detta afseende. Genom att låta skolbarnen på väg till och från skolan
samla svampar, som i skolan sorterades och derefter i färskt, torkadt eller
saltadt skick försåldes eller ock förbrukades i eget hushåll, lärdes barnen
och genom dem snart föräldrarne att taga vara på dugliga svampar; och
att härigenom en nu förbisedd nationalvinst af högst betydande värde
skulle uppstå, kunde ej förnekas.
I Riksdagens skrifvelse funnos derefter ordagrant intagna två angående
beskaffenheten af det ifrågavarande arbetet afgifna intyg, af hvilka Riks¬
dagen blifvit satt i tillfälle att taga del och hvilka voro af följande lydelse:
»På grund af den mångåriga och nära bekantskap, som jag eger om
aflidne doktor Matts Adolf Lindblad, får jag härmedelst meddela följande:
att han under den tid, som han dels såsom student, dels såsom docent
vistades vid Upsala universitet, under min faders ledning med varmt in¬
tresse egnade sig åt de högre svamparnes studium och att han derigenom
på detta område inhemtade så grundliga och omfattande kunskaper, att
min far alltid ansåg honom vara eu af sina allra skickligaste lärjungar;
att han häfdat sitt anseende såsom en af vårt lands främsta mykologer
genom utgifna afhandlingar samt genom det sätt, på hvilket han öfver-
vakat utförandet af taflor, tillhörande naturhistoriska riksmuseets stora
samling af svampafdelningar, samt genom bestämning af delar af riks¬
museets mykologiska herbarium; samt att han, som under många år var
i hufvudstaden bosatt, dels på kongl. patriotiska sällskapets bekostnad
anordnat svamputställningar, åtföljda af muntlig undervisning, hvarvid af
honom uppgjorda, lättfattliga schematiska tabeller användts, dels i egenskap
Åttonde hufvndtiteln. 283
af ordförande i ett härstädes bildadt och under flere år verksamt sällskap
för spridande af kännedomen om vårt lands svampar och dessas praktiska
användning verksamt bidragit till främjande af detta syfte och dervid låtit
med understöd af sagda sällskap utföra en de! synnerligen goda svamp¬
målningar, afsedda att illustrera en praktisk svampflora, som han hade för
afsigt att till folkskolans och allmänna läroverkens tjenst utarbeta.
På grund af åtskilliga mellankommande hinder medhans dock ej full¬
följandet af denna plan, innan doktor Lindblad den 30 juni 1899 afled.
Då emellertid det synes vara högeligen önskvärdt, att frukterna af hans
mångåriga arbete ej måtte gå förlorade, utan komma vårt land till godo,
kan det ej annat än högeligen glädja mig, att fråga nu blifvit väckt om
utgifvande i den närmaste framtiden af ofvannämnda flora med dithörande
afbildningar. Denna min glädje har ökats derigenom att slutredaktionen
och öfvervakandet af utgifvandet skulle öfvertagas af filosofie kandidaten
L. Roinell, hvilkens kunskaper i och varma intresse för mykologiens stu¬
dium äro allmänt kända och erkända. Grundad anledning finnes derför
att antaga, att det ifrågasatta arbetet skall komma att uppfylla alla be¬
rättigade anspråk, som kunna ställas på ett sådant, och att genom det¬
samma kännedomen om vårt lands nyttiga svamparter än mer skall ökas
och spridas.
Stockholm den 21 febr. 1900. Th. M. Fries.
I ofvanstående instämmer Rot. Fries.*
»På samma gång vi uttrycka vår stora glädje öfver att utsigt finnes
att bringa till fullbordan det svampverk, hvarpå d:r M. A. Lindblad ned¬
lagt många års arbete, få vi som vår mening uttala, att kand. L. Romell
är rätte mannen att utföra detta värf både genom sina allmänt erkända
både gedigna och omfattande kunskaper i den speciela mvkologien samt
sin kompetens i öfrigt. Vi hafva haft den förmånen att hafva känd. Romell
till medarbetare i vår skolflora, der han bearbetat svamparnes vigtigaste
grupper, och kunna intyga, att lian besitter i fullt mått den förmåga af
skarp diagnostik, redig och öfversigtlig uppställning samt klar framställning
i öfrigt, som för ett sådant floristiskt arbete behöfvas; och vi tro, att han
genom sitt arbete för vår flora undangjort ett förarbete af stor nytta för
det nu ifrågasatta arbetet, som bör kunna möjliggöra dess fullbordande
på icke så litet kortare tid.
Stockholm den b mars 1900.
S. Almqvist. Th. O. B. N. Krok.»
Vidare sade sig Riksdagen hafva erfarit, att utgifvaren af ifrågavarande
arbete filosofie kandidaten L. Romell i december månad 1900 hos Eders
Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till Riksdagen åt proposition angående
284
Åttonde hufvudtiteln.
[75.] anslag å 24,000 kronor till inlösen af 8,000 exemplar utaf arbetet samt
att vetenskapsakademien, efter erhållen befallning att afgifva utlåtande
öfver ansökningen, såsom uttryck för sina åsigter i ärendet antagit ett på
akademiens anmodan af dess ledamöter professorerna V. Wittrock och
A. G. Nathorst afgifvet yttrande af följande innehåll.
Redan för mer än sextio år sedan hade vår store mykolog Elias Fries —
genom af handlingen »Anteckningar om de i Sverige växande ätliga svampar.
Upsala 1836» ■— bragt frågan om svamparnes användbarhet och värde
såsom näringsmedel på tal; och uti sitt monumentala, af vetenskapsakade¬
mien med statsunderstöd utgifna arbete »Sveriges ätliga och giftiga svampar
tecknade efter naturen; 1862—1869» hade han genom naturtrogna, färg¬
lagda afbildningar å ej mindre än 92 folioplanscher samt genom den ut-
märktaste text lemnat en förträfflig nyckel till igenkännandet af våra ätliga
och giftiga svampar. Men, dessvärre, hade detta arbete på grund af sin
stora dyrhet ej blifvit i stånd att tränga ned till folkets djupare lägel-,
och hade sålunda ej heller kunnat bära full frukt. Ett storarta dt uppslag
hade emellertid gifvits, och flere fosterlandsälskande män hade sedermera,
i Elias Fries’ spår, sökt ytterligare fruktbargöra dennes nitälskan för ut¬
bredandet af kännedomen af svampars stora värde såsom lätt tillgängligt,
allmänt näringsmedel. Bland dessa män intoge Elias Fries’ lärjunge, den
år 1899 aflidne filosofie doktorn Lindblad ett synnerligen framstående rum.
Redan från sin ungdom, såsom docent vid Upsala universitet, hade han
egnat sina bästa krafter åt mykologisk forskning; och under de sista tjugu
åren af sin lefnad hade- han egnat sig så godt som uteslutande åt svam¬
parnes studium — detta ständigt med särskild hänsyn till deras nyttig¬
görande såsom näringsmedel. Förhållandena hade emellertid icke tillåtit
honom att sjelf bringa till utslutning den praktiska svampflora, som det
varit hans mening att till allmänhetens tjenst utgifva. Det af Lindblad
nedlagda, mångåriga arbetet hade dock icke gått förloradt. Hans efter-
lemnade högeligen värdefulla anteckningar om svamparnes egenskaper
och kännetecken samt hans samling af med synnerlig noggrannhet ut¬
förda, färglagda afbildningar af våra vigtigaste ätliga och giftiga svam¬
par hade blifvit på det omsorgsfullaste sätt tillvaratagna. De hade blifvit
satta i händerna på den erfarne och skicklige mykologen filosofie kandi¬
daten Romell, som nu fört arbetet till slut och som med bifogande af
manuskript och planschprof till Eders Kongl. Maj:t inlemnat den ansökan
om understöd, i afseende på hvilken Wittrock och Nathorst af akademien
anmodats att afgifva utlåtande.
Det ifrågavarande Lindblad-Romellska arbetet ginge ut på: l:o att
lemna eu för den stora allmänheten afpassad vägledning till säkert igen-
Åttonde hnfvudtiteln.
285
kännande af våra vigtigaste ätliga och giftiga svampar samt 2:o att
gifva en fullt ändamålsenlig anvisning till ätliga svampars insamling,
förvaring och anrättning. Båda dessa syften hade — såsom det syn¬
tes — på ett högeligen förtjenstfull! sätt uppnåtts. Det förra dels genom
eu på samma gång instruktiv och lättfattlig text, dels genom de talrika i
naturlig storlek utförda, noggranna afbildningar, som bifogats. Det senare
genom i koncis och klar form framstöta, verkligt praktiska råd i afseende
på de ätliga svamparnes tillvaratagande samt användning på ett både
sanitärt och ekonomiskt klokt sätt.
Att svampar med fördel kunde användas till menniskoföda hade nu
så mångtaliga gånger, såväl praktiskt som teoretiskt, äfven hos oss
blifvit bevisadt, att det ej vore nödigt att derom ytterligare orda. Blott
derom ville professorerna Wittrock och Nathorst erinra, att i flere folk¬
rika länder, såsom exempelvis Frankrike och Österrike-Ungern, svamp
sedan urminnes tid ingått som en rätt väsentlig beståndsdel i lika
väl de fattigares som de mei'a välbergades föda. Hvarför vore ej för¬
hållandet sådant äfven hos oss? Hvarför finge stora mängder an¬
vändbara och smakliga födoämnen årligen utan nytta förfaras i våra
skogar och lundar? Svaret läge dels i bristande kunskap hos allmän¬
heten, dels uti sedan gammalt inrotad fördom. Allt hvad som kunde
bidraga till att meddela kunskap, gående ut på att skingra denna för¬
dom, syntes förtjent af uppmuntran; och ett arbete sådant som det
ifrågavarande, som genom sin beskaffenhet ingåfve de mest välgrundade
förhoppningar om att synnerligen verksamt bidraga till vinnande af
detta mål, syntes värdt ett kraftigt understöd äfven från det allmän¬
nas sida.
På grund af hvad sålunda anförts, hade Wittrock och Nathorst an¬
sett sig böra tillstyrka akademien att hos Eders Kongl. Maj:t varmt för¬
orda kandidat Rornells ansökan om anslag för inlösen af 8,000 exemplar
af en folkbok rörande de ätliga svamparne.
Slutligen anförde Riksdagen uti sin ifrågavarande skrifvelse: Riks¬
dagen vore öfvertygad såväl om önskvärdheten deraf att eu allmän¬
nare kännedom om de ätliga svamparne och sätten för deras an¬
vändning genom statens medverkan befrämjades som ock derom att det
nu ifrågavarande arbetet med dertill hörande planschbilagor vore i åt¬
skilliga afseenden väl egnadt att befordra spridningen af eu sådan
kännedom. Då emellertid enligt motionärens förslag utdelningen af de
för statens räkning inlösta exemplaren af arbetet skulle hafva Bil syfte,
att detsamma skulle bilda underlaget för undervisning vid rikets folk¬
skolor och vissa andra läroanstalter angående svamparnes igenkän-
286
Åttonde hufvudtiteln.
[75.] ilande och användning, men Riksdagen icke tilltrodde sig att bedöma,
huruvida arbetet och dess bilagor vore med afseende å denna deras använd¬
ning på fullt ändamålsenligt sätt uppstäda eller om någon förändring,
särskild! i afseende å planschernas anordning, kunde för befrämjande af
nämnda syfte vara önskvärd, samt då de af motionären gjorda kostnads¬
beräkningarna äfven borde undergå någon ytterligare granskning, hade
Riksdagen för närvarande velat inskränka sig till att hos Eders Kongl.
Maj:t anhålla, att eu utredning i nämnda hänseenden måtte af Eders
Kongl. Maj:t åvägabringas samt att Eders Kongl. Magt derefter måtte till
Riksdagen inkomma med den framställning, hvartill utredningen kunde
gifva anledning.
Genom nådig remiss den 7 juni 1901 anbefalde Eders Kongl. Maj:t
vetenskapsakademien att verkställa den af Riksdagen sålunda äskade ut¬
redning, och lemnade akademien med anledning- häraf i uppdrag åt två
af sina ledamöter, professorerna Wittrock och J. Eriksson att till aka¬
demien inkomma med betänkande i ämnet. Sedan Wittrock och Eriksson
till akademien afgifvit betänkande, har akademien med underdånig skrif¬
velse den 13 november 1901 öfverlemnat detsamma till Eders Kongl. Maj:t
under tillkännagifvande, att akademien för sin del gillat och såsom uttryck
för sina egna åsigter i ämnet antagit betänkandet.
Uti detta omförmäla Wittrock och Eriksson till en början, att det i
Riksdagens skrifvelse afsedda manuskript, någon tid innan Wittrock och
Eriksson erhållit akademiens förberörda uppdrag, i tryck utkommit, i ej
obetydligt utvidgad form, med åtföljande i färger utförda planscher för
att uti ett antal af 20,000 exemplar ingå i ett af pressen anordnad!
lotteri. I följd af det förändrade läge frågan derigenom fått, hade Witt¬
rock och Eriksson vid fullgörande af det dem utaf akademien lemnade
uppdrag uteslutande fäst afseende vid det i tryck föreliggande arbetet.
Vidare anföra Wittrock och Eriksson:
Vid besvarandet af den första utaf de af Riksdagen uppstälda frå¬
gorna, i hvad mån det föreliggande arbetet kunde anses bilda ett lämp¬
ligt underlag för undervisningen vid rikets folkskolor och andra liknande
läroanstalter, ville Wittrock och Eriksson, hvad först det sakliga innehållet
beträffade, med tillfredsställelse vitsorda, att arbetet egde afgjorda för-
tjenster framför alla andra, förut hos oss utkomna arbeten af liknande art.
Dessa förtjenster bestode i en med stor sakkännedom utarbetad, synner¬
ligen tillförlitlig text med rediga och kortfa,ttade beskrifningar samt i
naturtrogna och väl utförda planscher. Huruvida arbetet, bedömdt ur
undervisningssynpunkt, kunde uti sin i tryck föreliggande form anses fullt
Åttonde hufYiidtiteln.
287
tillfredsställande, syntes deremot tvifvelaktigt. Utginge man från den upp¬
fattningen, att uti ett arbete med nämnda syfte icke borde upptagas andra
arter än de, som vore af en verkligen praktisk betydelse på grund af sina
egenskaper att vara ätliga eller icke-ätliga och som dertill förekomma
någorlunda allmänt samt uppnådde en sådan storlek, att deras insamlande
kunde anses lönande — en uppfattning, som syntes böra vara den be¬
stämmande — så kunde man svårligen undgå att mot det föreliggande
arbetet göra den väsentliga anmärkningen, att detsamma i text såväl som
å planscher upptoge för stort antal arter. Med lika rätt som många åt
de i arbetets textafdelning upptagna arter, Indika näppeligen kunde till¬
erkännas praktisk betydelse i angifna mening, hade tjogtals andra arter
kunnat medtagas. Och hvad beträffade planscherna, syntes å dessa onödigt¬
vis hafva upptagits afbildningar af ekonomiskt betydelselösa svampar äfven¬
som afbildningar af flere arter inom samma slägte, ehuru likheten dem
emellan vore så stor, att en representant för hvarje slägte varit fullt till¬
räcklig. Af ett slägte — slägtet Russula — hade upptagits ett öfver
höfvan stort antal arter, nämligen i texten 25, af hvilka ett stort antal
försetts med nya svenska namn, och å planscherna ej mindre iin 16.
Detta slägte omfattade en massa s. k. arter, de flesta svåra eller så godt
som omöjliga till och med för flertalet mykologer ex professo att med
säkerhet urskilja och bestämma. Att i ett arbete för nybegynnare införa
inom ett slägte, som redan förut vore öfverlastadt med tvifvelaktiga arter,
nya sådana syntes föga välbetänkt. En detaljerad framställning åt de
resultat, som framgått ur mera djupgående studier öfver slägtet, hade
sin rätta plats i en vetenskaplig afhandling. För en folkbok hade varit
tillräckligt att upptaga några få arter, representerande slägtets olika typer.
Likaledes hade uti förevarande arbete upptagits många svamparter, hvilka
på grund af sin jemförelsevis sällsynta förekomst och sin ringa storlek
saknade verklig praktisk betydelse. Också hade i Romells förtjenstfulla,
ganska utförliga framställning af svamparne i Krok & Almqvists »svensk
flora för skolor» flertalet af dessa arter icke upptagits, ehuru man väl
kunde tycka, att uti en bok för folkskolan ej borde inrymmas andra for¬
mer än de, hvilka äfven fått plats i den mera omfattande floran. Huru¬
vida det kunde anses lämpligt och välbetänkt att uti ett arbete, som vore
afsedt att hos en förut oinvigd och kanske ej sällan af gammal vana mot¬
villig allmänhet ingjuta kunskap om och intresse för de ätliga svamparne
såsom ett vigtigt födoämne, i den omfattning, som skett, upptaga illa-
srnakande dels bittra dels skarpa arter, derför att de flesta genom vatten¬
läggning, förvällning eller afkokning kunde göras ätbara, vore tvifvelaktigt,
(lenom ett sådant förfarande syntes fara värd t, att man snarare motver-
288
Åttonde hufvndtiteln.
kade än främjade det mål, man för sig uppstält. Ur praktisk synpunkt
kunde ock ifrågasättas lämpligheten af att uti ett arbete, afsedt att vara
grundval för den första undervisningen i ämnet, införa så många nya
namn, som skett. Om ock sådant kunnat vara nödigt i de fall, då inga
svenska namn förut funnits, så vore dermed ej motiveradt ett mera all¬
mänt nydanande af namn. Flere af de gamla namnen hade genom före¬
gående, vidt spridda arbeten i ämnet vunnit ett visst burskap. Icke ens
de namn, utgifvaren sjelf användt uti sin år 1898 utkomna, i skolorna
använda floristiska framställning, hade alltid respekterats.
Beträffande arbetets formela sida ville Wittrock och Eriksson an¬
märka, att det för ett lyckligt uppnående af det mål, som med arbetet
afsåges, vore af en ingalunda ringa betydelse, att ordnandet af det med¬
delade innehållet vore så praktiskt som möjligt d. v. s. sådant, att den
förut oinvigdes inträngande på det nya området kunde sägas vara på
bästa sätt underlättadt, äfvensom att största möjliga konseqvens i formela
afseenden gjorde sig gällande hela arbetet igenom. Mot arbetet, sådant
det nu förelåge, kunde i båda dessa hänseenden befogade anmärkningar
göras. Mycket opraktiskt vore, att uti de allmänna öfversigter af grupper,
slägten och arter, som texten flerstädes lemnade, saknades direkta hän¬
visningar till å planscherna befintliga figurer. Dylika hänvisningar före-
komme ej förr än vid artbeskrifningarna. Detta hade till följd, att den,
som ville med tillhjelp af öfversigterna examinera sig fram till arten och
dervid önskade taga till hjelp möjligen å planscherna förekommande figur
eller figurer, måste slå upp på ett eller flere ställen i boken, innan han
funne hvad han sökte, ett letande, som kunde hafva undvikits, om figur-
hänvisningar skett på alla erforderliga ställen. Äfven mot de hänvisningar,
som funnes uti nämnda öfversigter, kunde i det hänseendet göras an¬
märkning, att de röjde en onödig inkonseqvens, i det att hänvisning skedde
stundom till bestämd sida stundom till arternas nummer. Förutom nu
nämnda formela erinringar borde ock framhållas, att det skulle hafva
varit fördelaktigt, om för vinnande af större öfversigtlighet mera om¬
vexlande stilsorter användts samt om för vinnande af större reda anväridts
ett mindre antal beteckningar för utmärkande af arternas användbarhet
eller oanvändbarhet.
Hvad till sist anginge figurernas anordning å de båda arbetet åt¬
följande plansherna, egde denna, enligt Wittrocks och Erikssons åsigt, icke
den öfversigtlighet och reda, som man måste fordra af väggplanscher,
hvilka skulle tjena undervisningen i folkskolan. Alla figurer borde vara,
så vidt möjligt, fristående d. v. s. ej gripa in uti hvarandra. En enda,
till formatet något större plansch syntes hafva varit för ändamålet till
289
Åttonde lin fynd titel n.
fyllest; och det vore af vigt, att å en sådan plansch noga och åskådligt [75.]
från hvarandra skildes ätliga och icke ätliga former, de förra upptagande
den ena delen af planschen, de senare den andra.
Wittrock och Eriksson ville jemväl framhålla såsom ett ej ovigtigt
önskemål, att afbildningarna trycktes på starkare och varaktigare papper,
än som nu vore händelsen. Mot det föreslagna priset af 3 kronor för
hvarje af staten inlöst exemplar af en folkbok rörande de ätliga svam-
parne syntes icke vara något att anmärka, då detta pris, med hänsyn till
de dryga kostnader finare färgtryck medförde, ej vore högt.
På grund af hvad Wittrock och Eriksson sålunda anfört, hemstälde
de, det akademien måtte förklara, att, om ifrågavarande arbete underginge
tjenliga förändringar i den rigtning Wittrock och Eriksson framhållit, ur
detsamma borde kunna framgå ett arbete, egnadt att blifva ett synner¬
ligen godt underlag för undervisning vid rikets folkskolor och andra lik¬
nande läroanstalter uti svamparnes igenkännande och användning.
Innan vetenskapsakademiens underdåniga utlåtande inkommit, ingaf
Romell den 8 november 1901 en underdånig skrift, deruti han med¬
delade, att, på grund deraf att komiterade för pressens lotteri beslutit in¬
köpa 20,000 exemplar af det ifrågavarande arbetet, fordringarna å både
innehåll och utstyrsel måst ställas högre än från början afsetts. Arbetet
hade sålunda undergått en fullständig omarbetning och betydlig utvidg¬
ning, behandlande svampars insamling, förvaring och anrättning, hvilket,
utförts af löjtnanten Herman Sandeberg, som genom mångåriga egna
experiment, iakttagelser och studier såväl här i riket som utomlands för-
värfvat sig så rik erfarenhet på detta område, att någon mera kompetent
bearbetare af denna afdelning af boken icke stode att finna. Härigenom
hade boken kommit att svälla ut från sex till elfva ark. Detta i för¬
ening med höjda anspråk på papperets och öfriga materialiers qvalitet
hade nödvändiggjort en betydlig höjning af bokens pris, så att detta trots
den stora upplagan ej kunnat sättas lägre i bokhandeln än 6 kronor
för hvarje exemplar med planscher i ficka, hvartill komme ytterligare 2
kronor för väggplanscherna. Då arbetet genom denna i någon mån för¬
ändrade plan ingalunda blifvit mindre lämpligt att tjena som handbok
för svenska lärarekåren, hemstälde Romell, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
hos Riksdagen begära ett anslag till inlösen af 7,000 exemplar efter 4
kronor för hvarje att fördelas vid folkskolelärare- och lärarinneseminarier,
högre och lägre allmänna läroverk samt folkhögskolor och folkskolor, så
att hvarje skola erhölle ett exemplar Om, såsom ömkligt vore, ytter¬
ligare 5,000 exemplar inlöstes för småskolornas räkning, kunde priset ned-
im. till Kikärt. Vrål. 1.002. 1 Kami. 1 Af A. 37
290
Åttonde liufvudtiteln.
[75.] bringas till 3 kronor 50 öre för exemplar, i hvilket fall det erforderliga
beloppet skulle blifva 42,000 kronor.
1 skriften yttrade sig Romell jemväl om syftet med ifrågavarande
svampbok; men som denna fråga närmare utvecklats i en sedermera af
Romell ingifven skrift, torde densamma nu kunna förbigås.
Öfver Romells förstnämnda skrift infordrades underdåniga utlåtanden
af vetenskapsakademien samt af landtbruksakademiens förvaltningskomité.
Vetenskapsakademien, som i anledning af samma remiss ånyo in-
hemtade yttrande af Wittrock och Eriksson, förklarade i utlåtande af den
11 december 1901, med anslutning till hvad af Wittrock och Eriksson
yttrats, att, sedan akademien afgifvit sitt af mig förut omförmälda ut¬
låtande, ingen ny omständighet tillkommit, som gifvit akademien anled¬
ning ändra sin då uttalade uppfattning, hvadan akademien vidhölle den¬
samma.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité anförde i underdånigt ut¬
låtande den 13 december 1901 följande.
Att svampar i flere länder sedan många sekler tillbaka utgjorde ett
af alla samhällsklasser, ej minst de fattigaste, mycket användt och om¬
tyckt födoämne, vore nogsamt bekant. Deras näringsvärde hade ock af
kemister och fysiologer blifvit genom vetenskapliga undersökningar på-
visadt och kunde ej bestridas, äfven om genom nyare, förbättrade under¬
sökningsmetoder de siffror, som utvisade särskilda svamparters närings¬
värde, blifvit, såsom ock förhållandet varit med flere andra födoämnen,
mera eller mindre reducerade. I detta afseende kunde hänvisas till pro¬
fessorn O. Hammarstens uppsats »Om de ätliga svamparnes näringsvärde»,
deri denne förklarade, att det icke lede något tvifvel, att svamparne för
landsbygdens befolkning, hvilken kunde erhålla dem så godt som för
intet, måste kunna blifva dels eu god inkomstkälla och dels ett ganska
vigtigt födoämne, hvilket det vore en stor misshushållning att ej tillvara¬
taga och använda. Att dock oerhörda mängder af matnyttiga svampar
årligen på grund af okunnighet eller likgiltighet gagnlöst finge nedruttna,
vore ett beklagligt faktum, som man borde kraftigt söka att undanrödja.
Svampars insamlande, om ock i mycket liten skala, för kökets behof
kunde man i vårt land spåra ända till 200 år tillbaka, men det vore
egentligen genom utgifvandet år 1860 af Elias Fries’ stora planschverk
»Sveriges ätliga och giftiga svampar» samt den kort derefter med be¬
gagnande af dess figurer af J. W. Smitt utgifna väggplanschen, som en
kraftig impuls gifvits till ätliga svampars insamlande och användande i
större skala. Att detta arbete varit afsedt endast för landets mera burgna
Åttonde liufvudtitoln.
201
befolkning, framginge såväl af dess prydliga utstyrsel och deraf betingade [75.]
höga pris som af upptagandet deri af ett ej ringa antal sådana arter, som
för en större allmänhet måste anses vara af ganska underordnad betydelse.
De svampböcker, som sedermera i vårt land utkommit, vore väl beräk¬
nade för en större läsekrets, dock äfven de hufvudsakligen för mera burgna
samhällsklasser. Nödvändigheten att så mycket som möjligt nedtrycka
försäljningspriset hade gjort, att man i dessa böcker måst inskränka af-
bildningarnas antal och framställa dessa i betydligt förminskad skala,
hvarigenom lättheten att med dem identifiera insamlade svampar väsentligt
förminskats.
Hvad beträffade Lindblads svampbok, måste äfven den anses vara
väsentligen afsedd för samma läsekrets som dess föregångare. Endast deri¬
genom kunde nämligen förklaras, hvarför i densamma såväl på plan¬
scherna som i texten upptagits rätt många arter, som dels af den störa
allmänheten näppeligen kunde med säkerhet urskiljas, dels vore så säll¬
synta eller genom sin litenhet så oväsentliga, att de endast undantagsvis
kunde komma att användas af en eller annan svampentusiast. Detsamma
framginge ock af de många, delvis ganska dyrbara tillredningssätt, som
funnes angifna, men som aldrig kunde komma till användning i fattig¬
mans kök. Betraktades nu den ifrågavarande boken såsom företrädesvis af¬
sedd för en sådan publik, som nu angifvits, måste man åt densamma
skänka ett varmt erkännande. I främsta rummet gälde detta om plan¬
scherna. Äfven om mot eu eller annan figur någon anmärkning kunde
uppletas, stode det dock fast, att afbildningarna vore så vackra och natur¬
trogna, att hvarken i vårt eget eller främmande land något populärt
arbete torde finnas, som härutinnan öfverträffade detta eller ens kunde
dermed jemnställas. Den af Romell utarbetade texten vittnade fördelaktigt
om stor sakkännedom och förmåga af ett redigt, lättfattligt och från
lärda termer fritt framställningssätt. Emellertid ansåge sig komitén ej
böra underlåta att såsom sin åsigt uttala, att ännu större öfversigtlighet
skulle hafva vunnits, om det, som meddelades om de vigtigaste matnyt¬
tiga och om de farligaste (lättast förvexlade) giftiga arterna, blifvit tryckt
med större stil än hvad som anfördes om de mindre vigtiga — en an¬
märkning, som dock kunde göras mot de allra flesta liknande arbeten.
Hvad vidare funnes meddeladt om matsvamparnes insamling, förvaring
och anrättning syntes äfven vittna om stor erfarenhet och vidsträckta
studier. Härom kunde komitén emellertid icke afgifva något på full
sakkännedom grundadt omdöme, i synnerhet som åtskilliga af anrättnings-
sätten väl endast sällan i Sverige kommit till användning och dessutom
tycke och smak härutinnan vore mycket olika hos olika personer.
292
Åttonde hufvudtiteln.
Hvad komitén sålunda yttrat gälde emellertid, såsom redan framhål¬
lits, det ifrågavarande arbetet såsom hufvudsakligen afsedt till ledning
för personer ur mera burgna samhällsklasser, för hvilka svampar vore
nästan lika mycket läckerhet som föda och om hvilka man kunde antaga,
att de genom sin uppfostran förvärfvat något större förmåga att med till¬
hjelp af planscher och beskrifningar urskilja ett större antal matnyttiga
och giftiga arter bland det rika svampförråd, som af dem anträffades i
skog och mark. Afsigten med ifrågavarande bok vore emellertid tillika,
att den skulle direkt eller indirekt bidraga till spridande af kännedom om
de matnyttiga svamparne äfven till de bredare folklagren, på det att de
måtte kunna förskaffa sig ett billigt och godt tillskott till den magra
kost, hvarmed de nu ofta finge åtnöjas. Att denna uppgift vore synner¬
ligen beaktansvärd och val förtjent af ett kraftigt understöd, torde icke
kunna förnekas; blefve i vårt land okunnigheten om svamparnes betydelse
och fördomen mot deras användande skingrad, så att ej blott rikare utan
äfven fattigare i väsentligt ökad skala använde dem, anrättade efter hvars
och ens råd och smak, skulle derigenom en ej oväsentlig fördel beredas
vårt land. Någon folkskrift i detta ords egentliga bemärkelse vore emel¬
lertid denna bok icke. I eu sådan borde nämligen upptagas endast ett
ringa antal lätt igenkänliga, allmänt förekommande och till föda mest
användbara arter jemte de giftiga, som med dem kunde förvexlas. Endast
af dessa borde leinnas afbildningar och korta beskrifningar, ty annars
alstrades hos läsarne lätt villrådighet och villervalla. Derjemte borde an¬
visningar leinnas endast på några få billiga tillagningssätt, ty eljest be¬
fästes lätt den nu ej ovanliga föreställningen, att svampar för att tjena
till njutbar föda kräfde en så dyr tillagning, att den fattige ej hade råd
dertill. Af Romells underdåniga ansökning framginge ock, att den ifråga¬
varande svampboken icke gjorde anspråk på att vara en sådan folkskrift,
utan vore afsedd till handbok för lärarne och lärarinnorna. Den borde
alltså bedömas äfven ur den synpunkten, att den för lärare och lärarinnor
vid folk- och småskolor skulle vara en hand- och lärobok, med hvars till¬
hjelp de skulle på egen hand lära igenkänna ett något större antal svamp¬
arter, bland hvilka de sedan skulle utvälja sådana särdeles matnyttiga
och på hvarje särskild ort mera allmänna, hvarom undervisning borde åt
skolbarnen meddelas. Otvifvelaktigt funnes i denna bok allt, som för detta
ändamål vore behöfligt och detta framstäldt på ett lättfattligt sätt, men
dessutom mycket, som aldrig kunde komma till användning vid skol¬
barns undervisning. Uppenbart vore derför, att nyttan af denna bok för
folk- och småskolorna komme att bero på huruvida lärarne och lärarin¬
norna under sin utbildningstid vunnit tillräcklig förmåga att på egen
Åttonde hufvudtiteln.
293
hand utan någon lärares ledning förvärfva sig nödig svampkännedom,
huruvida de egde tillräcklig urskilning att bland de många afbildade och
beskrifna arterna utvälja och för barnen framlägga just de för hvarje
trakt vigtigaste och huruvida de förstode att anvisa och lära just de
enklaste och billigaste anrättningssätten samt, framför allt, huruvida de
egde tid och lust att på från annat arbete lediga stunder egna sig åt
detta sjelfstudium och denna undervisning. Med ett ord, svampbokens
användbarhet för detta ändamål berodde väsentligen eller uteslutande
på hvad man i detta afseende kunde vänta eller fordra af lärare och
lärarinnor vid våra folk- och småskolor. Komitén tvekade icke att antaga,
att bland dem åtskilliga funnes, Indika med intresse och nit skulle be¬
gagna sig af den handledning, som här erbjödes dem, och hvilka äfven
vore villiga att offra tid och möda för den goda sakens främjande. Huru¬
vida man egde rätt att antaga detta om hela den stora lärare- och lära-
rinnekåren eller om ett större antal af den, vore emellertid något, hvar¬
om det ej vore möjligt att uttala någon bestämd mening. Dertill for¬
drades nämligen en personalkännedom, hvilken endast kunde egas af per¬
soner och myndigheter, som hade sig anförtrodd den närmaste uppsigten
öfver och vården om folkskolans angelägenheter. Beträffande priset, 3
kronor 50 öre eller 4 kronor, om ett större antal exemplar inlöstes, syn¬
tes mot detsamma, särskildt med hänsyn till de dyra planscherna, ingen
anmärkning kunna göras. Hvad åter anginge det antal exemplar, som
föreslagits till inköp, vore det tilltaget så högt, att hvarje folkskole¬
lärare- och lärarinneseminarium, högre och lägre allmänt läroverk, folk¬
högskola, folkskola och måhända äfven småskola skulle erhålla hvar och
en sitt exemplar. Troligt syntes dock, att denna bok icke skulle kunna
komma till någon nämnvärd användning vid skolor, som vore belägna i
trakter, der tillgången på matnyttig svamp vore mycket ringa, t. ex. i
vissa delar af våra större, uppodlade slättbygder. En förminskning af
antalet torde med hänsyn härtill kunna göras, men huru stor, kunde
endast bestämmas af den, som egde en detaljerad kännedom om folksko¬
lornas fördelning i vårt land.
Vid behandlingen inom förvaltningskomitén af förevarande ärende
anmäldes reservationer mot komiténs beslut af tre utaf dess ledamöter,
nämligen dels förre generaldirektören A. Almén, som ansåg, att komitén
bort, på grund af hvad komitén i sitt nu omförmälda yttrande anfört och
på grund af hvad vetenskapsakademien i sitt öfver samma ärende afgifna
utlåtande uttalat, hafva såsom sin åsigt förklarat, att arbetet i fråga uti
sin nuvarande form icke vore förtjent af att exemplar af detsamma in¬
köptes för statens räkning, dels ock majoren O. A. Husch och professorn
[75.]
294
Åttonde hufvudtiteln.
[75.] J. P. Klason, hvilka ansågo, att koiniténs nu afgifna utlåtande bort af-
slutas med ett uttalande af koiniténs sympati för ansökningen i fråga.
Innan vetenskapsakademiens och landtbruksakademiens förvaltnings-
komités nu af mig omförmälda utlåtanden afgifvits, inkom Romell, såsom
jag förut antydt, med en ny underdånig skrifvelse i ämnet, uti hvilken
skrifvelse, dagtecknad den 7 december 1901, Romell, med anledning af
hvad professorerna Wittrock och Eriksson uti sitt först afgifna betänkande
anfört samt af vetenskapsakademiens derpå grundade utlåtande, yttrade
följande.
Man hade delvis missförstått bokens syfte, då man antagit, att den
vore afsedd att studeras direkt af folkskolebarnen. Detta hade icke varit
meningen, utan boken vore i första rummet afsedd som handbok för
lärarne och lärarinnorna, hvilka borde göra sig så förtrogna med de all¬
männare svamparterna i den trakt, der de vistades, att de kunde gifva
barnen muntlig undervisning i ämnet under användning af lefvande
åskådningsmaterial.
Hvar och en, som allvarligt bemödat sig att lära känna de svampar,
hvilka på grund af storlek eller ymnig förekomst syntes kunifå eg a be¬
tydelse såsom födoämne, torde nog hafva erfarit, att säkerheten vid ur¬
skiljandet och igenkännandet af de bättre arterna väsentligt ökades genom
jemförelse med andra mera eller mindre snarlika arter. Att arbetet icke
inskränkts till ett fåtal arter, torde från denna synpunkt sedt, snarare
vara en förtjenst än ett fel. Romell, som då han för mer än tjugu år sedan
meddelat undervisning i naturalhistoria vid ett folkskolelärarnineseminarium,
sökt att med ledning af Hartmans då tillgängliga svampbok läi’a känna
de allmännare köttiga svamparne, erinrade sig ännu mycket lifligt, huru
svårt eller rent af omöjligt detta varit, hufvudsakligen på grund deraf
att en stor mängd allmänna arter helt enkelt saknades i boken eller på
sin höjd företräddes af någon typ, med hvars beskrifning de verkliga natur¬
liga arterna eller formerna sällan fullt öfverensstämde, hvaraf följden
varit, att han i de flesta fall stannat i ovisshet om artens namn och
funnit boken otillfredsställande. Det vore till icke ringa del denna
och dylika erfarenheter, som orsakat, att uti nu ifrågavarande svampbok
flere arter inrymts än de i äldre liknande böcker upptagna. Att ännu
flere arter kunnat upptagas, medgåfves villigt, men man hade å andra
sidan måst bemöda sig att hålla bokens omfång och deraf beroende pris
nere vid en för möjliggörande af allmännare spridning lämplig gräns och
derför sökt välja en medelväg, hvarvid man sökt sammanjemka följande
önskemål: att så vidt möjligt upptaga alla arter, som förut i liknande
Åttonde lmfvudtiteln.
295
svenska arbeten varit upptagna, att, enär de på våren framkommande [75.]
ätliga svamparne vore ganska få, så vidt möjligt upptaga alla dessa,
äfven om de till följd af litenhet ej kunde få någon stor betydelse, samt
att förutom allmänna, eller åtminstone i vissa trakter ymnigt förekom¬
mande, välsmakande och till föda användbara arter äfven upptaga sådana
mindre smakliga eller rent af skadliga arter, som på grund af större eller
mindre likhet kunde antagas blifva med de förra förvexlade. Den syste¬
matiska anordningen af figurerna med alla skifsvampar å samma dubbel¬
plansch och de odugliga arterna i särskilda kolumner vid planschens sidor
i förening med den på estetiska skäl beroende nödvändigheten att göra
båda dubbelplanscherna lika stora och de nämnda kolumnerna lika breda
hade ock i någon mån inverkat på valet af arter, så att eljest obehöfliga
slägten upptagits, då i annat fall en kolumn skulle hafva blifvit alltför
tom i jemförelse med öfriga delar af planscherna. Den åsigten, att det
i fråga om vissa slägten skulle varit fullt tillräckligt att afbilda en repre¬
sentant för hvardera, kunde Romell knappast biträda, då arterna inom de
af Wittrock och Eriksson åsyftade slägtena skilde sig betydligt både i
form och ytbeskaffenhet samt visade en kolossal vexling i afseende på
storleken. Hvad beträffade att så många arter af slägtet Russula upp¬
tagits uti ifrågavarande arbete, vore detta fullt berättigadt med hänsyn,
bland annat, dertill att de milda arterna af detta slägte vore smakligare
och till föda lämpligare än ds flesta andra svampar. Att i arbeten med
så olika plan och syfte som Krok-Almqvists skolflora och Lindblads
svampbok måst upptagas delvis olika arter, så att i den sistnämnda före-
komme en och annan art, hvilken saknades i den förra, och i den förra
många arter, som saknades i Lindblads svampbok, vore så naturligt och
sjelfklart, att anmärkningen i detta afseende endast kunde väcka förvåning.
Anledningen till att bittra och skarpa arter upptagits hade icke varit, att de
flesta genom lämplig behandling kunde göras ätbara, utan detta hade, såsom
förut antydts, snarare skett för att förebygga förvexling mellan sådana till
föda mera eller mindre otjenliga arter och de mera eller mindre snarlika
välsmakande arterna. Vidkommande de använda namnen både af pietetsskäl
icke onödigtvis företagits ändringar i de af Lindblad föreslagna, allra minst
i de fall, då dessa synts bättre och lämpligare än förut begagnade. I fråga
om de mot förevarande arbete i formelt hänseende framstälda anmärkningar
funne Romell det mindre lämpligt att redan i de allmänna öfversigterna af
grupper och slägten införa hänvisningar till planscherna, enär vid under¬
sökning af en svamp, tillhörande ett slägte, som omfattade flere beskrifna
men endast en afbildad art, den examinerande, då den undersökta arten
icke vore densamma som den afbildade, lätt kunde frestas att, på grund
296
Åttonde hufvudtiteln.
deraf att den undersökta arten icke vore lik den å planschen afbildade,
gå ifrån slägtet och söka arten inom ett annat slägte. Det hade från
början varit meningen att använda olika stilsorter för arter af olika vigt,
men då genom användning af olika antal kors och stjernor bredvid nam¬
net samma syfte syntes kunna vinnas utan olikhet i stil, hade man ansett
sig böra afstå från användningen af mindre stil för de mindre vigtiga
arterna, helst boken derigenom vunne den fördelen att kunna med större
lätthet läsas af personer med försvagad syn. Att användningen af olika
antal kors och stjernor för att beteckna olika grader af smaklighet eller
betydelse skulle vara olämplig eller vålla oreda syntes icke troligt, och
icke heller kunde man rimligtvis förutsätta, att lärarne och lärarinnorna
icke skulle kunna rätt uppfatta figurerna, fastän dessa på sina ställen
delvis skymde hvarandra, helst man vid figurernas placering naturligtvis
sörjt för att deras väsentliga kännetecken icke bortskymdes. Hade alla
figurer placerats fristående, skulle ytterligare en eller två dubbelplanscher
varit nödvändiga och den redan nu rätt dryga kostnaden hafva än mer
stegrats. Större planschformat hade ej heller kunnat användas, då den
anstalt, der det litografiska arbetet utförts, förklarat sådant med nuvarande
hjelpmedel icke låta sig göra. Den påpekade inkonseqvensen i fråga om
hänvisning till sida och artnummer äfvensom andra fel, som insmugit sig
under teckningen af profupplagan, vore naturligtvis meningen att rätta
vid tryckning af ny upplaga.
Af de inkomna utlåtandena synes mig ganska tydligt framgå, att den
ifrågavsrarande boken eger ett stort värde i och för sig såsom en hand¬
bok för svampkännedom; men å andra sidan finner jag det klart ådaga-
lag-dt, såväl att boken icke lämpar sig till lärobok för folkundervisningen,
hvilket utgifvarne ju ock sjelfva erkänt, som äfven att den ej är tillräck¬
ligt begränsad för att kunna tjena folkskolelärare och seminarieelever till
en lätthandterlig hjelpreda. Icke heller kan boken anses såsom en folk¬
skrift i egentlig mening, enär den härför är alldeles för dyr och vidlyftig.
För sådant syfte hade den bort innehålla ett mindre antal lätt igenkänliga,
allmänt förekommande nyttiga svamparter jemte sådana, med hvilka de
nyttiga lätt kunna förvexlas. Men ehuru jag således anser, att ifråga¬
varande svampbok i dess nuvarande form icke kan uppfylla det af mo¬
tionären i Riksdagen och Romell afsedda ändamål, synes mig ändock, att
boken till äfventyrs förtjenar att blifva spridd på ett sådant sätt, att den
blir tillgänglig såsom handbok eller uppslagsbok för personer, som kunna
hafva gagn af densamma. Detta har jag tänkt mig kunna ske på det sätt,
att ett exemplar utdelas till hvarje församling i riket för att antingen inför-
Åttonde hnfvudtiteln.
297
lifvas med socken- eller skolbibliotek, der sådant tinnes, eller af skolrådet
tillhandahållas lärare eller andra för svampkännedom intresserade.
Församlingarnas antal i riket utgjorde år 1898 på landet 2,359 och
i städerna 115, tillsamman 2,474. Sedan dess hafva några församlingar
tillkommit. Det antal exemplar af svampboken, som sålunda skulle vara
behöflig! för det af mig antydda syftet, torde derför kunna bestämmas till
2,500. Med ett pris af 4 kronor för hvarje exemplar skulle inköpet af
nämnda antal kräfva 10,000 kronor.
Jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att till inköp af 2,500 exemplar utaf filosofie doktorn M. A. Lind¬
blads svampbok, för utdelning på sätt Eders Kongl. Maj:t finner skäligt
närmare bestämma, på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 10,000
kronor.
De tekniska läroverken.
För en provisorisk utvidgning af tekniska högskolan, afseende att i [76.]
första årskursen mottaga ett från 100 till 125 ökadt antal ordinarie ele-i förstärkning
ver, har anslag på extra stat beviljats först af 1899 och sedan af 1900*f Iärar.e,kr.a["
och 1901 års riksdagar. I huru hög grad en sådan utvidgning varit och Diska hög-
ännu vore af behofvet påkallad framginge, enligt hvad högskolans styrelse skolan,
framhållit, deraf att år 1899 antalet kompetenta inträdessökande till första
årskursen uppgått till 194, år 1900 till 232 och år 1901 till 217, så att
ett stort antal af dem icke kunnat mottagas, nämligen respektive 70, 108
och 98 under nyssnämnda tre år. Emellertid hade antalet inträdessökande,
som gått förlustiga högskolans undervisning, icke på långt när varit så
stort, som af nämnda siffror kunde synas, emedan många bland de under
ett år utestängda följande år, efter att hafva förkofra! sig genom prak¬
tisk verksamhet eller genom fortsatta studier i matematik, fysik och kemi,
ånyo sökt och då vunnit inträde vid läroverket. År 1901 utgjorde dessas
antal i första årskursen icke mindre än 61.
Det af 1901 års riksdag beviljade anslaget uppgick till 16,000 kro¬
nor. Häraf beräknades för förstärkning af undervisningen genom extra
lärare och assistenter:
i matematik ............................................................ kronor 900: —
» allmän fysik.......................................... » 1,500: —
» allmän kemi........................................................... » 800: —
» beskrifvande geometri och linearritning....... » 2,000: —
» frihandsteckning .................................................... » 700: —
» konstruktion af enkla maskindelar.................... » 1,500: —
transport kronor 7,400: —
Bill. till Riksd. Prat. 1.902. 7 Sami. 1 A/d. 38
298
Åttonde hnfuidtiteln.
transport
|
kronoi
|
7,400
|
—
|
i teoretisk mekanik .................................................
|
»
|
600
|
—
|
» allmän byggnadslära och byggnadsstatik ......
|
»
|
1,100
|
—
|
» husbyggnadskonst..................................................
|
|
1,000
|
—
|
» kemiska och kemiskt-tekniska laborationer ...
|
»
|
2,000
|
—
|
» geodesi och topografi..........................................
|
|
600
|
—
|
» maskinlära med konstruktionsöfningar............
|
»
|
1,500
|
—
|
» mekanisk teknologi ...............................................
|
»
|
500
|
—
|
» väg- och vattenbyggnadskonst..........................
|
»
|
300
|
—
|
» elektroteknik ............................................................
|
|
1,000
|
—
|
summa
|
kronor
|
16,000
|
—
|
Skulle den gjorda framställningen angående ombildning af lektoratet
i konstruktion af enkla maskindelar till professur vinna bifall, kunde
emellertid denna summa, såsom i punkten 22 angifvits, minskas med
det arfvode å 1,500 kronor, som beräknats för extra lärare i konstruktion
af enkla maskindelar, eller till 14,500 kronor. Det förutsattes dock här¬
vid, att, såsom förut under läroverkets provisoriska utvidgning varit
brukligt, högskolans styrelse egde rättighet att med hänsyn till antalet
elever i olika fackskolor och andra vexlande förhållanden ändra fördel¬
ningen af de för de särskilda fackskolorna afsedda beloppen, hvarjemte de
af tillfälliga elever erlagda afgifterna borde, när så vore behöflig!, få för
samma ändamål användas. Endast under dessa förutsättningar blefve
ifrågavarande anslag tillfyllestgörande.
Angående nödvändigheten af detta anslag för högskolans ostörda verk¬
samhet torde icke finnas olika meningar. Tydligt är äfven, att föreva¬
rande extra anslag kan begränsas till 14,500 kronor endast derest det af
mig under punkten 22 omförmälda anslag till ombildning af lektoratet i
konstruktion af enkla maskindelar till professur af Riksdagen anvisas.
Under förutsättning således att min under nyssnämnda punkt gjorda
framställning vinner bifall, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t ville
föreslå Riksdagen att till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska
högskolan på extra stat för år 1903 bevilja ett belopp af 14,500 kronor.
[77.] Med hänvisning till hvad jag under punkten 23 yttrat i fråga om
Ändringsarbe-ett anslag för en gång å 20,884 kronor till vidtagande af vissa ändrin-
nnd för chaR]"<7a?’ * en af Göteborgs stad till Chalmers tekniska läroanstalt öfverlemnad
mers tekniska byggnad samt till anskaffande af inledning och inventarier för densamma,
la™a,1n1talt hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra
stat för år 1903 för sagda ändamål anvisa ett belopp af 20,884 kronor.
Åttonde lmfvudtiteln.
299
Till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm [78.]
samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel vid Förstärkning
samma skola har Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts deromt“fr 1“ra"k™fj
gjorda framställningar, för hvart och ett af åren 1900, 1901 och 1902tekmska sko-
beviljat ett extra anslag å tillsammans 2,750 kronor. lanhoim°ck"
Hos Eders Kongl. Maj:t har styrelsen för skolan nu i underdånighet
anhållit, att enahanda belopp måtte för samma ändamål hos Riksdagen
begäras jemväl för år 1903; och då förhållandena fortfarande påkalla
dessa extra anslags utgående, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täck¬
tes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 bevilja till förstärk¬
ning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i Stockholm 2,000 kronor
samt till inköp och underhåll af inventarier och undervisningsmateriel
vid samma skola 750 kronor eller tillhopa 2,750 kronor.
I anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning be- [79.]
viljade 1901 års riksdag för uppehållande af verksamheten vid tekniska Anslag till
elementarskolan i Norr ko pina på extra stat för år 1902 ett belopp af 2,800 tekniska elc'
1 r . . \ J 1 . •ni lön- meutarskolan
kronor, deråt till betjemngens aflöning 2o0 kronor, till lyshållning, upp-i Norrköping.
värmning in. m, 1,300 kronor, till assistenter och repetitörer 400 kronor,
till undervisningen i främmande språk 400 kronor, till höjd aflöning åt
läraren i frihandsteckning 150 kronor samt till bibliotek och samlingar
300 kronor.
I underdånig skrifvelse den 24 september 1901 har styrelsen för
skolan, under förklarande att behofvet af dessa anslagsbelopp fortfarande
qvarstode oförminskadt äfven för kommande år, hemstält om deras an¬
visande på extra stat jemväl för år 1903.
Då grund häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa för uppehållande af
verksamheten vid tekniska elementarskolan i Norrköping till betjeningens
aflöning 250 kronor, till lyshållning, uppvärmning in. m. 1,300 kronor,
till assistenter och repetitörer 400 kronor, till undervisningen i främmande
språk 400 kronor, till höjd aflöning åt läraren i frihandsteckning 150
kronor samt till bibliotek och samlingar 300 kronor eller tillhopa 2,800
kronor.
T underdånig skrifvelse den 7 juli 1899 anhöll styrelsen för tekniska [80.]
elementarskolan i Malmö om anvisande af ett anslag å 3,000 kronor för Anslag till
anordnande under läsåret 1899 —1900 af en parallelafdelning i skolans tekn,!sk“ e.le'
första årskurs. Denna framställning hade föranledts af en utaf skolans i Malmö.
300
Åttonde hufvudtiteln.
[80.] rektor gjord hemställan och enligt en af denne verkstad beräkning
angående de kostnader, som för ändamålet erfordrades. Då det syntes
vara särdeles angeläget, att den ifrågasatta parallelklassen inrättades redan
med höstterminen 1899, täcktes Eders Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref den
11 augusti 1899, anvisa af allmänna besparingarna å anslagen under riks-
statens åttonde hufvudtitel ett belopp af 3,000 kronor för parallelklassens
anordnande under läsåret 1899—1900. Sedermera har Riksdagen för
parallelafdelningens uppehållande läsåret 1900—1901, höstterminen 1901
och år 1902 på extra stat beviljat belopp, beräknade efter en kostnad af
3,000 kronor för år.
Styrelsen för skolan anhåller i underdånig skrifvelse den 5 sep¬
tember 1901, att anslag för uppehållande af en parallelklass i första
årskursen måtte för år 1903 utgå med ett belopp af 4,000 kronor.
Utom omförmälda parallelklass och en parallelklass i andra års¬
kursen, för hvars uppehållande under år 1902 Riksdagen å extra stat
beviljat ett anslag å 4,000 kronor, anser styrelsen en parallelfackafdel-
ning i tredje årskursen vara behöflig från början af höstterminen 1902;
och anför styrelsen i sin nyss omförmälda skrifvelse beträffande denna
fråga följande.
På det att det stigande lärjungeantalet icke måtte orsaka större
kostnader för undervisningens uppehållande än de alldeles oundgängliga,
hade styrelsen sökt att så mycket som möjligt anordna samundervisning
i skolans öfningsämnen: ritning, verkstadsarbete och laborationer dels
emellan två parallelafdelningar af samma årskurs dels ock emellan en
lägre afdelning och fackafdelningar i tredje årskursen. I samma mån
lärjungeantalet i sistnämnda kurs växte, måste samundervisningen mellan
denna årskurs och en lägre afdelning inskränkas samt delning af tredje
årskursen ega rum. Som andra årskursen för närvarande hade 43 lär¬
jungar, vore nödvändigt, att denna delning verkstäldes redan vid början
af höstterminen 1902. På grund häraf anhölle styrelsen, som be¬
räknat den årliga kostnaden för uppehållande af en parallelfackafdel-
ning i tredje årskursen till 1,500 kronor, att fyra niondedelar af sist¬
nämnda belopp eller 667 kronor måtte för ifrågavarande ändamål anvisas
för år 1902.
För undervisningen i landtmäteri med afvägning i tredje årskursen
egde skolan fyra landtmäteriinstrument med tillbehör. Då dessa af-
passades för 16 lärjungar (4 i hvarje mätgrupp), blefve det nödvändigt
att för ett ökadt lärjungeantal i tredje årskursen inköpa ytterligare två
instrument med tillbehör. Som skolans ordinarie anslag till undervis¬
ningsmateriel sedan länge visat sig otillräckligt äfven för de årligen
Åttonde hufvudtiteln.
301
återkommande behofven, erfordrades för inköp af nyssnämnda instrument [80.]
ett belopp af 500 kronor; om beviljandet hvaraf styrelsen jemväl
anhölle.
För öfrigt begär styrelsen anvisande för år 1903 af 850 kronor till
betjeningens aflöning samt 1,700 kronor till lyshållning, uppvärmning
in. m. I fråga om sistnämnda anslagspost torde jag få erinra, hurusom,
sedan det ordinarie anslagsbeloppet, 900 kronor, under lång tid visat
sig otillräckligt och utgifterna för berörda ändamål under läsåret 1896
—1897 stigit till 1,550 kronor mera än det ordinarie anslaget, Riks¬
dagen, på derom af Eders Kongl. Maj:t gjord hemställan, på extra stat
beviljat för läsåret 1900—1901 och höstterminen 1901 ett efter sagda
summa 1,550 kronor för år beräknadt belopp, hvarefter jemväl för år
1902 beviljats på extra stat 1,550 kronor för samma ändamål. Sty¬
relsen framhåller nu, att, i den mån samundervisningen minskades,
kostnaden för belysning och uppvärmning ökades samt att ifrågavarande
utgifter för år 1903 icke kunde sättas till lägre belopp än 1,700 kronor.
De extra anslagsbelopp, styrelsen äskar för uppehållande af skolans
verksamhet, äro således: för höstterminen 1902 utöfver de belopp, som
redan blifvit åt skolan anvisade, 667 kronor för anordnandet af en parallel-
fackafdelning i tredje årskursen och 500 kronor till inköp af två landt-
mäteriinstrument med tillbehör samt för år 1903 till betjeningens af¬
löning 850 kronor, till lyshållning och uppvärmning m. m. 1,700
kronor, till parallelafdelningar i hvardera af första och andra årskurserna
8,000 kronor och till parallelfackafdelning i tredje årskursen 1,500 kronor
eller sammanlagdt 13,217 kronor.
Mot de sålunda framstälda anslagskrafven har jag intet att invända
utom beträffande anslaget till en parallelafdelning i första årskursen.
Det för sådant ändamål begärda beloppet, 4,000 kronor, synes mig vara
väl högt. För en dylik parallelafdelning under år 1902 är beviljadt ett
belopp af allenast 3,000 kronor; och styrelsen har icke förebragt någon
utredning såsom skäl för den ifrågasatta ökningen. Då emellertid för
en parallelafdelning i första årskursen under år 1902 vid tekniska
elementarskolan i Örebro utgår ett belopp af 3,425 kronor, hvilket belopp
af styrelsen för denna skola begärts jemväl för år 1903, torde man
skäligen kunna så till vida tillmötesgå styrelsens för skolan i Malmö
anhållan, att det nu för ändamålet till skolan utgående beloppet höjes
till 3,500 kronor.
Jag hemställer alltså, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att på extra stat för år 1903 anvisa för uppehållande af verksam-
302
Åttonde Imfvudtiteln.
heten vid tekniska elementarskolan i Malmö till betjeningens aflöning
850 kronor, till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,700 kronor, till en
parallelafdelning i första årskursen 3,500 kronor, till en parallelafdelning
i andra årskursen 4,000 kronor, till en parallelfackafdelning i tredje års¬
kursen under höstterminen 1902 och hela år 1903 2,167 kronor samt
till inköp af två landtmäteriinstrument med tillbehör 500 kronor eller
tillhopa 12,717 kronor.
[81.] Styrelsen för tekniska elementarskolan i Örebro har i underdånig
Anslag till skrifvelse den 28 oktober 1901 gjort framställning om inrättandet af en
meentarkskoiån"iPara^e^^ass äfven i skolans andra årskurs; och anför styrelsen härom
Örebro, följande.
Sedan Riksdagen beviljat anslag för uppehållande af en parallelaf¬
delning i första årskursen, hade vid början af läsåret 1901—1902 antalet
lärjungar i denna årskurs uppgått till 59; och då styrelsen antoge, att
de fleste af dessa komme att under läsåret 1902—1903 tillhöra andra
årskursen, kunde delning af denna årskurs vid höstterminens början 1902
icke undvikas. Under antagande af att undervisningstiden i hvarje ämne
i andra årskursen blefve lika med den nuvarande äfvensom att de lär¬
jungar i densamma, hvilka vid vårterminens början år 1903 komme att
anmäla sig vilja tillhöra den kemiska fackafdelningen, kunde öfvas på
laboratorium samtidigt med tredje årskursens kemister, hade styrelsen
efter lärarekollegiets hörande beräknat kostnaderna för inrättande af en
parallelafdelning i andra årskursen sålunda:
|
|
|
1
|
extra
|
lärare
|
i matematik och fysik med 8 timmars
|
|
|
|
|
|
undervisningsskyldighet i veckan . ...
|
kronor
|
800: —
|
b
|
b
|
»
|
i mekanik och maskinritning med 71/3
|
|
|
|
|
|
timmars undervisningsskyldighet i
|
|
|
|
|
|
veckan .........................................................
|
B
|
750: —
|
B
|
b
|
b
|
i kemi med 4 timmars undervisnings-
|
|
|
|
|
|
skyldighet i veckan................................
|
B
|
400: —
|
B
|
b
|
b
|
i byggnadskonst med 1 timmes under-
|
|
|
|
|
|
visningsskyldighet i veckan ..............
|
B
|
100: —
|
B
|
■o
|
B
|
i linearritning med 4 timmars under-
|
|
|
|
|
|
visningsskyldighet i veckan ..............
|
B
|
400: —
|
B
|
»
|
B
|
i mineralogi med 1 timmes undervis-
|
|
|
|
|
|
ningsskyldighet i veckan.....................
|
B
|
100: —
|
B
|
b
|
B
|
i bokföring med 2 timmars undervis-
|
|
|
|
|
|
ningsskyldighet i veckan....................
|
B
|
200: —
|
transport kronor 2,750:
Åttonde hutVudtiteln.
303
transport kronor 2,750: —
1 extra lärare i svenska språket med 1 timmes under-
visningsskyldigliet i veckan ............... » 200: —
» » 5> i tyska och engelska språken med 2
timmars undervisningsskyldighet i
veckan ......-.................................................. » 200: —
höjning af arfvodet för läraren i gymnastik ................. » 400: —
2 biträden i verkstaden 7 timmar hvardera i veckan
under 36 veckor å kr. 1: 25 i timmen ........... » 630: —
summa kronor 4,180: —
Förestående arfvoden vore, utom arfvodena för lärarne i svenska
språket och i gymnastik, beräknade efter samma grunder, som af 1901
års riksdag antagits vid beviljandet af extra anslag till inrättandet af
parallelklass i första årskursen. Arfvodet för läraren i svenska språket
vore satt dubbelt så högt som för andra undervisningsämnen af det skäl,
att ifrågavarande lärares hemarbete vore ganska betydligt och kräfde
mera tid än hvad lektionsschemat angåfve. Om nämligen antalet lär¬
jungar i den blifvande parallelklassen antoges blifva 30, uppginge under
läsåret dessas skrifningar, hvilka af läraren skulle rättas, till 360, hva¬
dan det föreslagna arfvodet icke vore för högt, synnerligast som det
för närvarande utgående penningebeloppet för undervisningen i svenska
språket, 750 kronor för år, icke kunde anses tillräckligt. Utom de sex
timmar i veckan, som läraren tjenstgjorde för detta arfvode i skolan,
hade han nämligen att under läsåret rätta minst tvåtusen uppsatser och
staföfningar samt genomgå flere hundra så kallade affärsskrifvelser.
Hvad läraren i gymnastik och mititäröfningar anginge, ville styrel¬
sen till en början erinra, att Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
7 juni 1901 förklarat sig vilja framdeles besluta om användningen af
de vid senaste riksdag till militäröfningarnas bedrifvande vid de tekni-
niska elementarskolorna på ordinarie stat beviljade anslag, hvadan sty¬
relsen nu endast hade att fästa sig vid de gymnastiska öfningarna. Då
under läsåret 1902—1903 lärjungeantalet antagligen korame att blifva om¬
kring 150, måste dessa öfvas på två afdelningar, hvarigenom lärarens
tjenstetid nära nog fördubblades, enär största delen af undervisnings¬
tiden användts för gymnastiköfningar och blott ringa tid för militär-
öfningarna; och borde i följd häraf gymnastiklärarens arfvode, som för
närvarande utginge med 4Ö0 kronor, höjas till 800 kronor.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört och under antagande att
första årskursen äfven år 1903 behöfde delas i två parallelklasser, har
304
Åttonde hulrudtiteln.
styrelsen anhållit om anvisande af extra anslag för uppehållande af
skolans verksamhet dels för år 1902, utöfver hvad som redan för samma
år beviljats: till eu parallelafdelning i andra årskursen under hösttermi¬
nen fyra niondedelar af ofvan upptagna belopp, 4,180 kronor, eller 1,858
kronor; och dels för år 1903: till en parallelafdelning i första årskursen
ett lika belopp som för år 1902 eller 3,425 kronor, till eu parallelaf¬
delning i andra årskursen 4,180 kronor samt ytterligare, i likhet med
hvad för år 1902 är beviljadt, till betjeningens aflöning 750 kronor samt
till lyshållning och uppvärmning m. m. 1,550 kronor eller tillsammans
11,763 kronor.
Mot de af styrelsen sålunda framstälda anslagskraf har jag intet att
erinra; och jag hemställer fördenskull, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa för uppehållande
af verksamheten vid tekniska elementarskolan i Örebro till betjeningens
aflöning 750 kronor, till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,550 kronor,
till en parallelafdelning i första årskursen 3,425 kronor samt till en
parallelafdelning i andra årskursen under höstterminen 1902 och hela
år 1903 6,038 kronor eller tillhopa 11,763 kronor.
[82.] Styrelsen för tekniska elementarskolan i Boras har gjort underdåniga
Anslag till framställningar om utverkande af åtskilliga anslag för skolan.
mentarkoUn Sålunda ifrågasätter styrelsen anvisande af medel för beredande af
i Borås, löneförhöjning åt verkstadsföreståndaren, läraren i svenska och främ¬
mande språk samt läraren i frihandsteckning, hvilka samtliga ej inne¬
hafva ordinarie anställning; och yttrar styrelsen i afseende å denna
fråga: Lefnadskostnaderna i Borås vore synnerligen höga dels på grund
af stadens och ortens storartade industriela utveckling, dels emedan
inom södra delen af Elfsborgs län jordbruket i anseende till naturför¬
hållandena icke förmådde lemna samma tillförsel af lifsförnödenheter,
som man i öfriga städer, der tekniska elementarskolor vore förlagda,
kunde påräkna från bördiga omnejder med goda kommunikationer. Eu
annan omständighet, som äfven förtjenade afseende, vore svårigheten
att till billigt pris erhålla lämpliga extra lärare i en stad, som vore i
saknad af högre allmänt läroverk och hvars framåtgående förts uti en
mera ensidig industriel rigtning. Uti städer, som hade dylikt läroverk
och vunnit eu mera allsidig utveckling, vore det helt visst lätt att uti
ett ämne erhålla en extra lärare, då denne derigenom finge en välkom¬
men biförtjenst till sin lön af annan anställning. Sådant hade ej i Borås
varit möjligt, utan styrelsen hade måst sammanföra flere läroämnen för
Åttonde hufvudtiteln. 305
att uti dessa kunna erhålla eu extra lärare, som från sin anställning
vid tekniska elementarskolan kunde hafva en hufvudsaklig inkomst för
sitt uppehälle.
Vidare anför styrelsen:
Enligt den för skolan gällande stat vore till verkstaden för under¬
visning och materiel anvisadt ett belopp af 3,000 kronor årligen. Verk¬
ad® föreståndaren hade städse haft en undervisningstid af icke mindre
än 18 timmar i veckan, hvartill kommit ett ganska afsevärdt hemarbete
för tillverkningen å verkstaden af möbler, maskiner, modeller och annan
undervisningsmateriel, hvilket för läroverket vore af stor betydelse. En
kunnig och duglig verkstadsföreståndare kunde nämligen å verkstaden
genom eget och elevernas arbete för skolans räkning tillverka många¬
handa nyttiga föremål, hvilkas anskaffande annars komme att medföra
dryga kostnader. Nuvarande verkstadsföreståndaren, ingeniören C. Nor-
dendahl, hade tillträdt sin befattning höstterminen 1877 och alltsedan
dess med synnerligen utmärkt nit och skicklighet skött sin tjenst. Hans
arfvode, som den första tiden utgått med 1,600 kronor, hade med in¬
gången af höstterminen 1882 höjts till 1,800 kronor och hade sedermera
utgått med oförändradt belopp ända till 1900 års slut. Återstoden af
verkstadsanslaget både användts till inköp och underhåll af verktyg och
maskiner samt till öfriga utgifter för verkstadens drift och skötsel. I
anseende till de dyra tiderna och verkstadsföreståndarens mångåriga
och förtjenstfulla verksamhet inom skolan, hade styrelsen ansett sio- icke
kunna underlåta att tillfälligtvis för år 1901 höja hans aflöning från
1,800 till 2,150 kronor. Denna löneförbättring hade dock icke kunnat
ske utan att med motsvarande belopp minska den summa, som användes
till sjelfva verkstaden. Då emellertid en dylik minskning icke utan
skada för ^ undervisningen kunde ega rum för framtiden, syntes verk¬
stadsföreståndarens på billighet och rättvisa grundade anspråk på löne¬
förbättring böra föranleda en ökning af verkstadsanslaget. Med fäst
afseende å undervisningstidens störa omfattning samt verkstadsarbetets
värde för skolan och betydelse för elevernas praktiska utbildning, syn¬
tes billigt, att verkstadsföreståndarens arfvode höjdes till 2,500 kronor.
Då till verkstadens drift och underhåll fortfarande borde beräknas 1,200
kronor, erfordrades sålunda en höjning af verkstadsanslaget med 700
kronor.
Till extra lärare i svenska språket utginge enligt gällande stat ett
belopp af 400 kronor årligen och såsom bidrag till kostnaden för under¬
visning i främmande språk likaledes 400 kronor årligen. Undervisnin¬
gen i dessa ämnen omfattade 13 till 14 timmar i veckan, hvilken tid
Jlih. till ltiksd. Prat. 1902. 1 Sami 1 Af cl. yij
[82.]
306 Åttonde liufvudtiteln.
under närvarande förhållanden vore den minsta möjliga, såvida resul
tåtet af undervisningen ej skulle blifva alltför otillfredsställande. Främ¬
mande språk vore visserligen icke obligatoriska läroämnen, men ändock
deltoge eleverna nästan utan undantag uti undervisningen deri. Nu¬
varande läraren i svenska och främmande språk, ingeniören A. W.
Essén, hade i denna egenskap tjenstgjort vid skolan alltsedan vårter¬
minen 1883 med en undervisningstid af It å 12 timmar i veckan, hvar¬
till komme hemarbete med rättande af skriföfningar. Arfvodet, härför
både utgjort 1,000 kronor, till hvars fyllande utöfver statsanslaget tagits
200 kronor af elevernas terminsafgifter. I svenska hade dessutom varit
anstäld en biträdande lärare med aflöning från det a skolans stat upp¬
förda anslaget till assistenter och repetitörer. Af liknande skål, som
anförts med afseende å verkstadsföreståndarens löneförbättring, hade
styrelsen ej kunnat underlåta att tillfälligtvis för år 1901 till ^1,200 kro¬
nor höja arfvodet för läraren i svenska och främmande språk, hvilket
dock ingalunda kunde anses motsvara värdet af det aibete, som af
honom utfördes. Äfven denna löneförhöjning hade tagits af termins-
afgifterna; men då dessa afgifter alltför väl behöfdes för andra behof,
syntes ett extra anslag för undervisningen i svenska och främmande
språk icke kunna med skäl tillbakavisas. Styrelsen ansåge, att ett
dylikt anslag icke borde upptagas till mindre än 500 kronor.
Det för undervisningen i frihandsteckning i skolans stat uppföida
arfvode af 500 kronor årligen hade nödvändiggjort undervisningstidens
inskränkning till fem timmar i veckan. I anseende till undervisningens
betydelse och den kompetens, som erfordrades för att undervisningen
skulle blifva rätt fruktbärande, ansåge. styrelsen, att den nu utgående
ersättningen vore alltför ringa, och ville derför förorda, att ifiagava-
rande arfvode höjdes med 200 kronor.
Vidare har styrelsen anmält, att skolan fortfarande vore i behof af det
för åren 1901 och 1902 på extra stat uppförda anslag af 2,450 kronor,
deraf till betjeningens aflöning 850 kronor och till lyshållning, uppvärm¬
ning m. m. 1,600 kronor, hvarför styrelsen anhållit, att enahanda anslag-
måtte äskas jemväl för år 1903.
Slutligen hemställer styrelsen om beredande af extra anslag till
utrustnings- och undervisningsmateriel, dervid styrelsen erinrar, att för
tekniska elementarskolan i Örebro finnes å 1902 års stat uppfördt ett
extra anslag för liknande ändamål af icke mindre än 26,740 kronor samt
att tekniska elementarskolan i Borås icke sedan dess första upprättande
erhållit något extra anslag för materiel och läsapparater, hvarjemte sty¬
relsen påpekar, att lägre tekniska yrkesskolan i Borås, som vore afsedd
Åttonde hufvudtiteln.
307
för stadens talrika arbetarebefolkning inom fabriksindustri, handtverk [82.]
och näringar samt höstterminen 1901 haft 160 elever, på eftermiddagarne
och viss tid på söndagarno använde tekniska elementarskolans lokaler
och undervisningsmateriel, i den mån sådant, utan olägenhet kunde ske,
hvadan de anslag, som i nu ifrågavarande afseende kunde beredas ele¬
mentarskolan, äfven skulle komma yrkesskolan till godo.
Beträffande de anslag, som skulle vara af nöden, har styrelsen an¬
fört följande.
Tekniska elementarskolan i Borås hade före år 1898 varit inrymd
dels i eu särskild, af staden år 1860 uppförd, större hufvudbyggnad dels
uti eu med donationsmedel år 1886 uppförd verkstadsbyggnad. Då till
följd af skolans utveckling eu utvidgning och förändring af dess lokaler
nödvändiggjorts, hade staden för detta ändamål anslagit 90,500 kronor,
hvilken summa sedermera ökats med 12,550 kronor. Med dessa medel
hade uppförts en särskild laboratoriebyggnad äfvensom en större till-
byggnad till skolans gamla hufvudbyggning, hvilken derjemte till sin
inredning undergått betydande förändringar. De nya lokalerna hade
blifvit till inflyttning färdiga med ingången af höstterminen 1898. Skol-
byggnadernas äldre och nuvarande anordning framginge af vid styrel¬
sens underdåniga skrifvelse i ämnet fogade planritningar, af hvilka
dessutom syntes, att skolans lokaler till utrymmet mer än fördubblals.
Naturligt vore, att denna lokalernas utvidgning medfört betydliga
kostnader och anspråk med afseende å anskaffandet af nya möbler och
annan utredningsmateriel, särskildt för laboratoriet och skolans samlingar.
Då läroverket emellertid icke kunnat erhålla något anslag af staden för
berörda ändamål, hade styrelsen varit hänvisad att tillgodose ifrågavarande
behof med de besparingar, som för detta fall kunnat göras hufvudsak¬
ligen å terminsafgifter och å räntemedel af en skolan tillhörig donation.
På sådant sätt hade styrelsen varit i stånd att anskaffa det nödvändigaste
för att förse läsrum och ritsalar med skolbord, bänkar, ritpulpeter in. in.
samt laboratoriet med en del laborationsbord, hyllor, skåp och annan ut¬
redningsmateriel; men ännu återstode mycket att önska härutinnan. Be¬
träffande särskildt ett lämpligt ordnande af skolans bibliotek och arkiv
samt ordnande och förvaring af skolans samlingar in. in. saknades till
största delen lämpliga skåp, hyllor och dylikt. Vid ändringen af de
gamla lokalerna hade nämligen alla väggfasta skåp, hyllställningar in. in.
måst nedrifvas och borttagas, och endast eu ringa del deraf hade lämpat
sig för uppsättning i de nya lokalerna. Härtill komme, att skolans
bibliotek och samlingar med hvarje år ökades dels genom inköp, dels
genom gafvel' och dels genom tillverkning å verkstaden. Styrelsen hade
308
Åttonde hufvndtiteln.
[82.] låtit upprätta en fullständig plan till ordnande af skolans bibliotek, arkiv
och samlingar af alla slag samt inredning af det kemiska laboratoriet,
afsedd att efter hand genomföras, i den mån läroverkets utveckling så¬
dant kräfde och tillgångarne det medgåfve. Denna plan funnes angifven
å förut omförmälda ritningar. Då emellertid styrelsen icke ansett, att
ifrågavarande plan för närvarande behöfde i sin helhet genomföras, hade
styrelsen vid beräkningen af kostnaderna härför endast upptagit sådana
föremål och anordningar, som styrelsen funnit vara för närvarande af
behofvet påkallade.
Vid styrelsens framställning rörande anslag till utrustnings- och
undervisningsmateriel linnes fogadt fullständigt kostnadsförslag öfver de
af styrelsen ifrågasatta anordningar, hvarför särskilda anslag af stats¬
medel skulle erfordras. Deri upptagas kostnaderna för utrustning i nyss-
berörda afseende för hufvudbyggnaden till 5,000 kronor och för labora¬
toriebyggnaden till 2,900 kronor.
Dessutom erfordrades, säger styrelsen, för laboratoriets tidsenliga
utrustning anordningar för elektrotekniska arbeten, hvilka ännu ej kunnat
genomföras. Dessa anordningars ändamål vore att möjliggöra öfningar i
utförande af såväl qvantitativa kemiska analyser som äfven preparativa arbeten
med tillhjelp af elektrolys. Den erforderliga elektriska strömmen skulle
åstadkommas med tillhjelp af ackumulatorer, som förmedelst en transfor¬
mator laddades af den elektriska ljusledning, hvilken redan funnes i skolans
kemiska laboratorium. Kostnaderna härför uppginge enligt nyssnämnda
kostnadsförslag till 1,100 kronor.
Vidare behöfde för verkstadsarbetets ytterligare utveckling och ord¬
nande på ett tidsenligt och praktiskt sätt följande nya maskiner anskaffas,
nämligen;
l:o) En gängsvarf. Verkstaden egde för närvarande två gängsvarfvar
af 1,75 meters längd, af hvilka den ena anskaffats före år 1860, då verk¬
staden erhållit sin första maskinuppsättning, och den andra inköpts år
1878. Båda vore genom långvarig användning illa medfarna och för-
slitna, hvarför ett omsorgsfullt och noggrant arbete ej numera kunde
med dem utföras.
2:o) En hyfvelmaskin. Samtidigt med den först anskaffade svarfven
hade inköpts en mindre hyfvelmaskin, en s. k. shapingmaskin, som äfvenledes
nu vore mycket sliten. Med denna maskin kunde man för öfrigt icke
hyfla större skär än af 160 millimeters bredd, hvilket vore alldeles otill¬
räckligt vid en mängd arbeten, der hyfling erfordrades.
3:o) En elektrisk motor. Visserligen skulle det för undervisningen
och elevernas praktiska utbildning varit ömkligt, om skolan kunnat ex1-
Åttonde hnfvndtiteln.
309
hålla ett eget mindre elektricitetsverk; men då härför skulle erfordras en
särskild tillbyggnad och dessutom icke obetydliga anläggningskostnader
derutöfver, hade styrelsen ansett sig för närvarande böra afstå från tanken
derpå, i synnerhet som en elektrisk motor i viss mån tillgodosåge samma
syfte och dessutom äfven i annat afseende vore behöflig. Verkstade.n finge
nu sin drifkraft från eu ångmaskin, men då denna med tillhörande panna
emellanåt behöfde repareras och dessa reparationer lämpligen borde ut¬
föras af eleverna, vore det af vigt att hafva tillgång till en annan motor
än ångmaskinen, om en ordnad och planlagd undervisning för de
många i reparationsarbetet ej deltagande eleverna ostördt skulle kunna
fortgå. Det skulle derför vara särdeles lämpligt och instruktivt att kunna
vid undervisningen äfven använda en elektrisk motor, till hvilken ström
toges från stadens elektricitetsverk. Vid tillfälliga arbeten för skolans
behof skulle dessutom besparing af både kostnad och arbete vinnas, då
man genom användande af elektrisk drifkraft icke behöfde uppelda ång¬
pannan.
4:o) En fräsmaskin. Då fräsmaskiner och i synnerhet universalfräs-
maskiner hörde till de mest användbara och på samma gång de mest
effektiva af nutidens arbetsmaskiner, borde en sådan äfven finnas å en
teknisk skolas verkstad för att gifva eleverna en föreställning om huru
det moderna verkstadsarbetet bedrefves.
5:o) En trampsvarf. Då tillgängliga svarfvar, den föreslagna gäng-
svarfven äfven inberäknad, vore otillräckliga, vore det önskvärdt, att en
billig trampsvarf kunde anskaffas.
6:o) Träbearbetningsmaskiner. Af sådana egde verkstaden en vanlig
svarfstol, en mindre handsåg samt en rundsåg. Synnerligen fördelaktigt
skulle det vara för undervisningen i snickeri och arbetet med tillverkning
för skolans behof af modeller och enklare möbler m. in. att hafva tillgång
till en universalrikthyfvel maskin för maskinkraft och en stämmaskin för
handkraft.
Slutligen skulle erfordras två gängkloppor och en cylinderblåsbälg.
I kostnadsförslaget, hvarvid fogats prisuppgifter från åtskilliga maskin-
leverantörer, har kostnaden för anskaffande af nyssnämnda verkstads-
materiel beräknats till 8,000 kronor.
Styrelsen framhåller, att det å skolans stat upptagna anslag till
verkstaden icke försloge till anskaffande af nu ifrågasatta verkstadsmate-
riel, då större delen af anslaget, på sätt förut nämnts, måste användas
till aflönande af verkstadsföreståndarcn och det öfriga åtginge till under¬
håll af maskiner, anskaffande af verktyg och råmaterial, inköp af gjut¬
gods in. m. Styrelsen anhåller derför, att hela, beloppet måtte för skolan
utverkas.
[83.]
Anslag till
tekniska
elementar¬
skolan i
Ilernösand.
310 Åttonde hufvudtiteln.
Ilo ändamål, hvarför styrelsen sålunda äskat anslag, anser jag syn¬
nerligen behjertansvärda, och då jag ej har något att invända mot de
belopp, som af styrelsen ifrågasatts, men icke finner skål att i något fall
nu tillstyrka framställning till Riksdagen om beviljande af förhöjda anslag
å ordinarie stat, får jag hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa för uppehållande af verk¬
samheten vid tekniska elementarskolan i Borås till undervisning i verk¬
stadsarbete 700 kronor, till undervisning i svenska och främmande språk
500 kronor, till undervisning i frihandsteckning 200 kronor, till betje-
ningens aflöning 850 kronor, till lyshållning, uppvärmning m. m. 1,600
kronor, till inredningsmateriel i hufvudbyggnaden 5,000 kronor och i
laboratoriebyggnaden 2,900 kronor, till anordningar för elektrotekniska
arbeten 1,100 kronor samt till verkstadsmateriel 8,000 kronor eller tillhopa
20,850 kronor.
Angående tekniska elementarskolan i Hernösancl har styrelsen för
denna skola uti underdånig skrifvelse den 4 november 1901 gjort fram¬
ställning om beviljande af extra anslag.
Innan jag redogör för innehållet i denna framställning, torde det
tillåtas mig erinra om de anslag, som af 1900 och 1901 års riksdagar
beviljats för ifrågavarande skola.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning be¬
viljade 1900 års riksdag — jemte det medgifvande lemnades till upp¬
rättande under vissa vilkor af en teknisk elementarskola i Hernösands
stad — för inrättande af en första årsklass af nämnda skola från början
af hötterminen 1901 på extra stat för samma år ett anslag af 10,000
kronor. Enligt hvad som framgår af det statsrådsprotokoll öfver eckle¬
siastikärenden för den 13 januari 1900, hvaraf utdrag bifogades Eders
Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen, hade af nyssnämnda summa
afsetts 4,000 kronor för undervisningens uppehållande, 1,000 kronor till
uppvärmning, lyshållning och betjening samt 5,000 kronor till anskaf¬
fande af erforderlig inrednings- och undervisningsmateriel.
Genom nådigt beslut den 9 november 1900 förordnade Eders Kongl.
Maj:t lektorn vid tekniska elementarskolan i Örebro K. A. A. Tham att
under kalenderåret 1901 bestrida rektorsbefattningen vid tekniska ele¬
mentarskolan i Hernösand, med rätt för Tham, bland annat, att såsom
arfvode härför åtnjuta ett belopp af 1,000 kronor af förutnämnda extra
anslag å 10,000 kronor samt att undfå ersättning såväl för det arfvode,
hvilket åtgått till aflönande af vikarie för Tham å lektorsbefattningen,
som för den kostnad, erforderliga resor mellan Örebro och Hernösand
Åttonde hufvudtiteln.
311
medfört. Genom nådigt bref den 22 mars 1901 stälde derefter Eders
Kong!. Maj:t de belopp å 1,000 kronor och 5,000 kronor af samma extra
anslag, hvilka afsetts till uppvärmning, lyshållning och betjening salut,
till anskaffande af erforderlig inrednings- och utrustningsmateriel, till
styrelsens för tekniska elementarskolan i Hernösand förfogande att för
dermed afsedda ändamål användas. Af anslaget återstående beloppet,
3,000 kronor, stäldes genom nådigt bref den 30 augusti 1901 till
styrelsens förfogande att användas dels till ersättning åt Tham för
vikariearfvode och resekostnader med 1,789 kronor 90 öre, dels till
arfvoden för höstterminen 1901 åt lärare vid skolan i Hernösand med
765 kronor, dels till arfvoden för samma tid åt sekreterare och kam¬
rerare med 150 kronor, dels ock för oförutsedda behof med 295 kro¬
nor 10 öre.
I statsverkspropositionen till 1901 års riksdag föreslog Eders Kongl.
Maj:t Riksdagen att för tillämpning af en uti det vid propositionen
fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 11
januari 1901° angifven stat vid tekniska elementarskolan i Hernösand
på ordinarie stat bevilja ett anslag af 22,600 kronor. Då emellertid
andra årskursen vid skolan afsetts att taga sin början först på hösten
1902, kunde staten under samma år icke vinna tillämpning för mera ån
senare delen af året. Med hänsyn härtill hade jag till nyssnämnda
protokoll yttrat, att hvad af staten år 1902, särskildt under vårterminen,
kunde besparas, borde enligt min mening hufvudsakligen användas för
anskaffande af den undervisnings-, inrednings- och utrustningsmateriel,
som under året blefve erforderlig.
Hvad Eders Kongl. Maj:t föreslagit blef af Riksdagen bifallet. I
skrifvelse den 29 maj 1901 angående regleringen af utgifterna under
riksstatens åttonde hufvudtitel, i hvilken skrifvelse detta Riksdagens
beslut anmäldes, yttrades, att Riksdagen, med afseende å mitt nyss
anförda uttalande, funnit den omständighet, att undervisningen i andra
årskursen vid skolan vore afsedd att taga sill början först på hösten
1902, icke böra utgöra hinder för bifall till Eders Kongl. Maj:ts fram¬
ställning.
Vid underdånig anmälan den 7 juni 1901 af Riksdagens skrifvelse
an be fal de Eders Kongl. Maj:t — som samma dag i nåder utnämnt och
förordnat Tham att från och med den 1 januari 1902 vara rektor och
föreståndare vid tekniska elementarskolan i Hernösand, med skyldighet
för honom att tillika bestrida eu lektorsbefattning vid skolan — styrelsen
för skolan att vidtaga erforderliga åtgärder för tillsättning af öfriga
lektorsbefattningar vid skolan, att tillträdas med ingången af juli månad
312 Åttonde hufrudtiteln.
[83.] 1902, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t dels förordnade, att från och med
höstterminen 1902 undervisning vid skolan skulle meddelas i andra års¬
klassen samt från och med höstterminen 1903 jemväl i tredje årsklassen,
dels ock för skolan faststälde stat, slutande å ett belopp af 22,600 kronor,
dock med de inskränkningar i dess tillämpning under år 1902, som be¬
tingades af angifna nådiga föreskrifter och hvarom styrelsen egde in¬
komma med underdånig framställning, dervid styrelsen tillika borde af¬
gifva förslag till de under år 1902 å staten uppstående besparingars
användande för anskaffande af den undervisnings-, inrednings- och ut-
rustningsmateriel, som under året blefve erforderlig.
Till åtlydnad häraf afgaf styrelsen uti underdånig skrifvelse den 4
november 1901 förslag till utgiftsstat för skolan för år 1902, slutande
å en summa af 14,270 kronor; och anförde dervid styrelsen, att alltså
af den ordinarie staten, 22,600 kronor, skulle inbesparas 8,330 kronor,
att derjemte af 1901 års extra anslag, enär skolan fått begagna tekniska
aftonskolans inventarier och materiel, torde kunna inbesparas 4,000
kronor, att följaktligen besparingarna under åren 1901 och 1902 till¬
sammans uppginge till 12,330 kronor samt att styrelsen anhölle att få
använda dessa besparingar till anskaffande af följande undervisnings- och
inredningsmateriel:
till fysisk undervisningsmateriel.......................... *....... kronor 4,000: —
» kemisk d:o .. ;...,.................................. » 3,500: —
» ritundervisningsmateriel.................i:............................... » 400: —
» gasverk med ledningar....................,............................. » 1,500: —
» inredning af verkstadslokalerna och smedjan samt
skrufstycke!!, smidesässjor, städ och verktyg ...... » 2,930: —
summa kronor 12,330: —.
Vid underdånig anmälan den 31'december 1901 af styrelsens skrif¬
velse i denna del fann Eders Kongl. Maj:t — med förklarande att ifråga¬
varande skolas utgifter för år 1902 finge bestridas enligt styrelsens be¬
rörda förslag till utgiftsstat för samma år och att hinder ej mötte för
att med ännu icke använda 4,000 kronor af 1901 års anslag bekosta
en del af den i styrelsens framställning afsedda inrednings- och ut-
rustningsmateriel — godt anbefalla statskontoret att för anskaffande af
återstående delen af samma materiel till styrelsen på reqvisition ut¬
betala 8,330 kronor af skolans ordinarie anslag för år 1902.
Efter denna redogörelse anhåller jag att få öfvergå till styrelsens
nu ifrågavarande framställning.
Åttonde hufvudtiteln.
313
I nyss omförmälda skrifvelse den 4 november 1901 anför styrelsen,
att för skolans fullständiga inredning och utrustning ytterligare erfor¬
drades åtskillig materiel; och har styrelsen specificerat denna materiel _på
följande sätt:
matematiska lärosalen: kronor.
36 pulpeter å 20 kronor....................... 720: —
svarta taflor .......... 180: —
bord framför taflorna, stolar, gardiner....................... 175: — 1,075: —
lärosalen för språk:
36 pulpeter ä 20 kronor................... 720: —
svart tafla................................................................................. 60: —
bord, stolar, gardiner ...................................................... 145: — 925; _
fysiska lärosalen:
10 bänkar ä 40 kronor..................................................... 400: —
1 experimentbord.................... 150: —
svart tafla................................................................................ 60: —
gardiner, stolar..................................................................... 75: — 685: _
lärarens rum:
skåp, bord, stolar, gardiner.........
salen för fysiska samlingar:
skåp, bord, stolar, gardiner................................................................
kemiska laboratoriet:
4 laborationsbord ä 110 kronor ................................... 440: —
3 preparatskåp ä 90 kronor............................................ 270: —
fönsterbänkar, stolar, gardiner ...................................... 325: —
kemiska lärosalen:
10 bänkar ä 40 kronor................... 400: —
1 experimentbord............................................................... 150: —
svart tafla..................................................... 60: —
1 preparatskåp..................................................................... 100: —
gardiner, stolar.................................................................. 75: —
200: —
750: —
1,035: —
785: —
lärarens rum:
1 laborationsbord.............................................................. 100: —
skåp, bord, stolar, gardiner ............................................. 230: — 330: _
salen för kemiska och mineralogiska samlingar:
skåp, hyllor, bord, stolar, gardiner............................................... 750: —
vågrummet: ■+
skåp, bord, stolar, gardiner ............................................................... 200: —
Bih. till Riked. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd.
transport kronor 6.735: —
40
[83.]
314
Åttonde bufvndtiteln.
transport kronor 6,735: —
salen för maskinritning:
20 ritbord ä 40 kronor ................................................
|
800
|
—
|
2 skåp för ritbräden.........................................................
|
200
|
—
|
1 » » linialer.........................................................
|
80
|
—
|
svarta taflor .......................................................................
|
150
|
—
|
stolar, gardiner .................................................................
|
220
|
— 1,450: —
|
material- och lärarerum:
|
skåp, bord, gardiner, stolar............................................
|
|
550: —
|
salen för byggnadsritning:
|
lika med salen för maskinritning ............................
|
|
....... 1,450: —
|
materialrummet:
|
skåp, bord, gardiner, stolar.........................................
|
|
325: —
|
salen för frihandsteckning:
|
20 ritbord a 40 kronor....................................................
|
800
|
—
|
svarta taflor ..........................................................................
|
150
|
—
|
stolar, gardiner ..................................................................
|
200
|
— 1.150: —
|
materialrummet:
|
skåp, bord, stolar, gardiner.............................................
|
|
500: —
|
bibliotek och kollegierum:
|
möbler, gardiner, hyllor, klocka................................
|
|
....... 1,050: —
|
expeditionsrummet:
|
möbler, gardiner m. in......................................................
|
|
600: —
|
samlingssalen:
|
bänkar, stolar, kateder, orgel, gardiner .....................
|
|
...... 1,000: -
|
modelleringsrummet:
|
bord, stolar, skåp m. m...................................................
|
|
500: —
|
förrådsrummet för skjutmateriel:
|
ställningar, hyllor m. in.................................................
|
.............
|
200: —
|
verkstaden:
|
1 elektrisk motor med ledningar...................................
|
1,500
|
—
|
transmissioner, axlar, lagerbockar ...............................
|
1,300
|
—
|
1 universalfräsmaskin .......................................................
|
2,500
|
—
|
2 hyfvelmaskiner (1 ä 950 kr., 1 ä 900 kr.)...........
|
1,850
|
—
|
2 borrmaskiner (1 k 900 kr., 1 a 200 kr.) ..............
|
1,100
|
—
|
4 gängskärningssvarfvar (1 a 500 kr., 1 k 550 kr.
2 a 725 kr.) .................................................................
|
2,500
|
|
1 amerikansk precisionssvarf ......................................
|
1,500
|
—
|
transport kronor
|
12,250
|
— 15,510: —
|
'Åttonde hufvudtiteln.
315
Transport kronor 12,250: — 15,510: —
1 gapsvarf ........................................................................... 1,200: —
1 verktygsslipmaskin............................................ 450: —
1 slipmaskin för spiralborrar ................ 180: —
1 träsvarf ä 320 kr., 1 handsåg ä 300 kr. .............. 620: —
8 st. chuckar af olika storlek......................................... 500: — 15,200: —
armatur för elektrisk belysning .......................;............................... 1,800: —
1 likströmstransformator för att lemna för fysiska laborationer
lämplig ström............................................................................;....... 500: —
summa kronor 33,010: —
Härjemte bär styrelsen beräknat:
arfvode åt arkitekt för uppgörande af ritningar till möbler
och annan inredning .................................................................... 500: —
oförutsedda utgifter............................................................................... 990: —
summa kronor 34,500: —
Med åberopande häraf har styrelsen anhållit, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes till 1902 års riksdag aflåta proposition om beviljande till
skolan af ett anslag å 34,500 kronor att utgå under år 1903 och an¬
vändas till skolans inredning och utrustning.
Mot det anslagsbelopp, som sålunda af styrelsen äskats, har jag
för min del ingen anmärkning att framställa; och jag hemställer förden¬
skull, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till inredning
och utrustning af tekniska elementarskolan i Hernösand på extra stat
för år 1903 anvisa ett anslag af 34,500 kronor.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning har 1900 års riks- [84.]
dag till understöd för tre år åt lägre tekniska yrkesskolor, på vissa Rägre tekniska
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 januari 1900 an- yrkesskolor,
gifna vilkor, samt till bestridande af kostnader för inspektion af dessa
skolor beviljat ett anslag af 180,000 kronor samt deraf anvisat på extra
stat för år 1901 ett belopp af 60,000 kronor. Sedermera har 1901 års
riksdag af samma anslag anvisat på extra stat för år 1902 ett belopp
af likaledes 60,000 kronor.
Jag hemställer nu, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att af förenämnda, redan beviljade anslag på extra stat för år 1903
anvisa återstående beloppet, 60,000 kronor.
316
Åttonde hufvudtiteln.
Gymnastiska centralinstitutet.
[85.] På Eders Kongl. Maj:ts framställning beviljade 1901 års riksdag för
utvidgning^[uppehållande; under åren 1901 och 1902 af undertisningen i den qvinligt!
lärokursen* lärokursen vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever
på extra stat för år 1902 ett belopp af 9,400 kronor.
Uti underdånig skrifvelse den 31 oktober 1901 har direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet anfört, hurusom direktionen ansåge det
behöfligt, att qvinliga elever till nuvarande antal fortfarande åtnjöte
undervisning vid institutet, samt, med förmälan att för år 1903 lika
stort belopp, som hittills anvisats för bestridande af kostnaderna för
utbildning af det ökade antalet qvinliga elever, vore erforderligt, i under¬
dånighet anhållit, att jemväl för år 1903 måtte beviljas ett anslag af
4,700 kronor att utgå för nämnda ändamål.
Då ifrågavarande utvidgning af qvinliga kursen vid gymnastiska
centralinstitutet fortfarande är af behof påkallad, men erforderliga medel
härtill ej torde kunna beredas utan särskildt af Riksdagen beviljadt an¬
slag, får jag hemställa, det täcktes Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
att för uppehållande under år 1903 af undervisningen i den qvinliga
lärokursen vid gymnastiska centralinstitutet med ett ökadt antal elever
bevilja på extra stat för år 1903 ett belopp af 4,700 kronor.
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.
[86.] Sedan Riksdagen, med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda
Repetitions- framställningar, anvisat på extra stat för år 1899 ett anslag af 3,000
barnmorskor, kronor samt för hvart och ett af åren 1900—1902 ett anslag af 2,000
kronor till anordnande af repetitionskurser för äldre barnmorskor och till
beredande, så vidt ske kunde, af fri bostad eller hyresbidrag åt deltaga-
rinnorna deri under den tid, de genomginge dessa kurser, har medicinal¬
styrelsen i underdånig skrifvelse den 27 september 1901 anhållit, att
Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om anvisande
jemväl för år 1903 af ett anslag till sagda ändamål. Medicinalstyrelsen
har; dervid anfört, att under åren 1898—1901 anordnats dylika kurser
med tillsammans under dessa fyra år 350 äldre barnmorskor. Då kurserna
visat sig eftersökta af barnmorskorna och äfven gynnats af flere landsting
med bidrag för barnmorskornas resor till och från läroanstalterna, ansåge
medicinalstyrelsen mycket önskvärdt, att sådana kurser måtte komma till
stånd äfven efter år 1902.
Åttonde hnfvudtiteln.
317
I enlighet med hvad medicinalstyrelsen hemstält, tillstyrker jag, det
Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen att på extra stat för år
1903 anvisa ett anslag af 2,000 kronor till anordnande af repetitions¬
kurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vidt ske kan, af fri
bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna deri under den tid, de genom¬
gå dessa kurser.
V eterinärundervisningen.
Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t år 1901 aflåten proposition [87.]
beviljade Riksdagen, för tillgodoseende af vissa i statsrådsprotokollet öfver Veterinärm-
ecklesiastikärenden den 1 mars 1901 närmare angifna behof vid veteri- ratskåfaeU '
närinrättningen i Skara, på extra stat för år 1902 ett anslag af 20,680
kronor, deraf 200 kronor till aflönande af vikarie åt föreståndaren, 100
kronor till löneförbättring åt två drängar samt 599 kronor 25 öre såsom
bidrag till bestridande af utgifter för ved och lyse för elever och under¬
visningslokaler, undervisningsmateriel och onera m. m.
Med underdånig skrifvelse den 4 november 1901 har medicinalsty¬
relsen öfverlemnat en af styrelsen för veterinärinrättningen i underdånig¬
het gjord ansökning, deri styrelsen, då samma skäl för höjning med 900
kronor af det till inrättningen utgående årsanslaget, som omförmäldes i
styrelsens uti berörda statsrådsprotokoll åberopade underdåniga skrifvelse
af den 27 augusti 1900, alltjemt förelåge, anhållit om anvisande åt vete¬
rinärinrättningen för år 1903 af ett extra anslag af 900 kronor för ena¬
handa ändamål, hvarför styrelsen förut begärt den nämnda höjningen af
veterinärinrättningens årsanslag; och har medicinalstyrelsen, under åbe¬
ropande af hvad medicinalstyrelsen beträffande motsvarande anslag för år
1902 anfört i sina underdåniga utlåtanden af den 5 november 1900 och
den 7 januari 1901, tillstyrkt, det Eders Kongl. Maj:t täcktes bereda
veterinärinrättningen, i enlighet med hvad som egt rum för år 1902, ett
anslag för år 1903 af 900 kronor för angifna ändamål.
Med anledning af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t ville föreslå Riksdagen att på extra stat jemväl för år 1903
anvisa åt veterinärinrättningen i Skara ett anslag af 900 kronor, deraf
200 kronor till aflönande af vikarie åt föreståndaren, 100 kronor till
löneförbättring åt två drängar samt återstoden såsom bidrag till bestri¬
dande af utgifter för ved och lyse för elever och undervisningslokaler,
undervisningsmateriel och onera m. m.
318
Åttonde hufvudtiteln.
Y etenskapsakademien.
[88.] Sedan Riksdagen, med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t gjord fram-
intemationei ställning, dels för inlösen under fem år af fullständiga exemplar och en-
kn!turveten-r staka delar af en internationel fortlöpande katalog öfver naturvetenskaplig
skaplig mera-literatur beviljat ett belopp af 10,000 kronor och deraf på extra stat för
tur‘ år 1902 anvisat 2,000 kronor dels ock för upprätthållande under åren
1901 och 1902 af en för ifrågavarande katalogarbete afsedd regionalbyrå
för Sverige på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp af 2,000 kronor,
har vetenskapsakademien, som genom nådigt bref den 7 juni 1901 er¬
hållit befallning att draga försorg om regionalbyråns anordnande, på sätt
akademien funne lämpligt, med skrifvelse den 11 september 1901 till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat ett af akademiens för fullgörandet af
densammas åligganden med afseende å katalogarbetet utsedde komiterade,
professorn Hj. Théel och bibliotekarien E. W. Dahlgren, afgifvet förslag,
enligt hvilket de förutsedda kostnaderna för nämnda katalog under år
1903 skulle komma att utgöra:
för inlösen af fullständiga exemplar och enstaka delar
af ifrågavarande katalog .................................................. kronor 2,000: —
för regionalbyråns upprätthållande ..................................... » 1,600: —
summa kronor 3,600: —
Akademien, som för sin del till fullo godkänt detta förslag, har i
underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande
riksdag aflåta nådig proposition om anvisande för ändamålet på extra stat
för år 1903 af det angifna beloppet 3,600 kronor.
Beträffande kostnaderna för den svenska regionalbyrån anförde de
komiterade följande.
Det antal arbeten och uppsatser, som skulle katalogiseras, torde kunna
beräknas uppgå till minst 1,000 om året. Katalogiseringen åter innefattade
dels hopsamlande och genomgående af den dithörande literaturen dels ut¬
skrifning af katalogbladen i minst två (stundom fyra och flere) exem¬
plar, sins emellan något olika affattade, vidare öfversättning af de svenska
titlarne till engelska eller något annat af de större kulturspråken samt
slutligen katalogbladens inordnande i det vetenskapliga schemats hufvud-
afdelningar. Dessa delar af arbetet syntes helst böra utföras af endast eu
person, den egentlige ledaren af regionalbyrån, eller åtminstone under
hans omedelbara ledning; och hade komiterade ansett, att ett belopp af
50 öre för hvarje katalogiseradt arbete kunde anses såsom en lämplig
Åttonde hufrudtiteln. 319
ersättning derför. Det närmare bestämmandet af titlarnes plats i det yt¬
terst detaljerade vetenskapliga systemet kunde dock ej företagas utan
biträde af sakkunnige på många skilda områden. Detta biträde torde väl
i många fall kunna erhållas utan ersättning, men gifvetvis skulle det vara
att säkrare påräkna, om i vissa fall den dermed förenade, icke ringa
mödan kunde honoreras. För detta ändamål hade komiterade beräknat ett
belopp af 500 kronor om året. För renskrifning af katalogbladen, för
biträde vid titlarnes öfversättning och för öfversättning af vigtigare skri¬
velser och utlåtanden till centralbyrån samt för expenser (kataloglappar,
cirkulärtryck m. m.) hade komiterade beräknat tillsammans 400 kronor.
Slutligen hade komiterade ansett, att det skulle vara af stort gagn, om
det svenska bidraget till katalogen, som naturligtvis i dess engelska upp¬
laga komme att spridas på alla afdelningar och sammanföras med bidra¬
gen från alla andra länder, kunde vid årets slut särskildt utgifvas såsom
en svensk naturvetenskaplig bibliografi, och hade komiterade för tryck¬
ningen häraf ansett sig böra ifrågasätta ett anslagsbelopp af 200 kronor.
Anslaget till den svenska regionalbyrån kunde alltså beräknas som följer:
katalogisering af 1,000 arbeten å 50 öre.................................... '
biträde vid titlarnes inordning i det vetenskapliga systemet
renskrifning af det exemplar af katalogen, som behölles i
Sverige, 2,000 katalogblad ä 10 öre .................................
öfversättningsbiträde ......................................................................
expenser...............................................................................................
tryckning af en svensk naturvetenskaplig bibliografi ............
kr.
500:
500:
200:
150
50
200
summa kronor 1,600: —
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att dels af det beviljade anslaget för
inlösen af fullständiga exemplar och enstaka delar af den internationela
fortlöpande katalogen öfver naturvetenskaplig literatur på extra stat för
år 1903 anvisa 2,000 kronor dels ock för upprätthållande under samma
år af den för ifrågavarande katalogarbete anordnade regionalbyrån för
Sverige bevilja på extra stat för år 1903 ett belopp af 1,600 kronor.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
Med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t den 30 mars 1900 afgifven [89.]
proposition anvisade Riksdagen på extra stat för år 1901 ett belopp af Forskningar
3,000 kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska^ff^f"
minnen i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhölle främmande
a länder.
320
Åttonde hnfvudtiteln.
uppdrag att utföra berörda forskningar, skulle vara skyldig att till vitter¬
hets-, historie- och antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och
anteckningar m. m., som blefve frukten af hans forskningar. Genom nådigt
bref den 25 maj 1900 uppdrogs åt extra ordinarie amanuensen hos nämnda
akademi F. R. Martin att under samma års sommar i Ryssland och Turkiet
företaga forskningar efter svenska minnen mot åtnjutande af 3,000 kronor
under omförmälda vilkor; och anbefaldes statskontoret att af under händer
hafvande medel till akademien redan under år 1900 förskottsvis utbetala
ett mot det beviljade anslaget svarande belopp.
I det vid nämnda proposition fogade utdrag af statsi’ådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden redogjordes för de i denna fråga af Martin och
akademien afgifna framställningar, enligt hvilka man tänkt sig, att sådana
undersökningar ej skulle inskränkas endast till Ryssland och Turkiet, utan
äfven omfatta Östersjöprovinserna, Polen, Tyskland och det öfriga Europa.
Resultatet af dessa forskningar, under hvilka noggranna fotografier och
afbildningar med beskrifningar skulle göras af hvarje för Sveriges historia
intressant föremål, som återfunnes, skulle, om de kunde genomföras syste¬
matiskt, helt visst motsvara de dermed förenade kostnaderna, hvilka ej
kunde stiga till några större belopp. För att med fördel utföra ett dylikt
arbete, måste man dela det på flere, exempelvis fyra, år. Det syntes
knappt vara nödvändigt att för hvarje år vistas på främmande botten mer
än tre till fyra månader; mellantiden skulle användas för ordnande af
det hemförda materialet, som, sedan det vore fullt samladt, skulle utgif-
vas i ett större arbete, hvilket, enligt Martins öfvertygelse, skulle blifva
af stor vigt för den svenska kultur- och konstforskningen och utgöra en
heder för vårt land.
Sedan Riksdagen, på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
äfven på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp af 3,000 kronor såsom
understöd till företagande af forskningar efter svenska minnen i främ¬
mande länder, under enahanda vilkor som förut, uppdrogs genom nådigt
bref den 7 juni 1901 åt Martin att under samma år i länder, som vitter¬
hets-, historie- och antiqvitetsakademien egde bestämma, företaga sådana
forskningar mot åtnjutande af 3,000 kronor, som jemväl nu skulle för¬
skotteras af statskontoret, under nämnda vilkor.
Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1901 har akademien,
med bifogande i afskrift af en utaf Martin till akademien aflemnad
redogörelse för de af honom i berörda afseende under åren 1900 och 1901
i Ryssland, Österrike och Turkiet anstälda forskningar och med vitsor¬
dande af dylika efterforskningars betydelse för vår kulturhistoria, anhållit,
att äfven till 1902 års riksdag måtte göras nådig framställning om fort-
Åttonde hufvudtiteln.
321
satt anvisande för ändamålet af 3,000 kronor samt att, derest detta anslag
beviljades, detsamma måtte få användas af Martin för en forskningsresa
under år 1902.
Med anledning häraf tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 3,000
kronor såsom understöd till företagande af forskningar efter svenska min¬
nen i främmande länder, under vilkor att den person, hvilken erhåller
uppdrag att utföra berörda forskningar, skall vara skyldig att till vitter¬
hets-, historie- och antiqvitetsakademien öfverlemna de afbildningar och
anteckningar in. in., som blifva frukten af hans forskningar.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kongl. Maj:t att
låta under år 1902 af tillgängliga medel förskottera ifrågavarande belopp.
Sedan Riksdagen, med anledning af en utaf Eders Kongl. Maj:t gjord [90.]
framställning, år 1901 beviljat för utförande af konserveringsarbeten ä Konservering
Bohus fästningsruin ett anslag af 32,000 kronor och deraf på extra stat faatnin°srnu3in>
för år 1902 anvisat 22,000 kronor, får jag, i enlighet med derom af vit¬
terhets-, historie- och antiqvitetsakademien uti underdånig skrifvelse den
22 november 1901 gjord anhållan, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t ville
föreslå Riksdagen att af det sålunda beviljade anslaget anvisa på extra
stat för år 1903 återstoden, 10,000 kronor.
Naturhistoriska riksmuseum.
På sätt jag förut i punkten 24 omnämnt, har vetenskapsakademien [91.]
hemstält, att åt naturhistoriska riksmuseets etnografiska afdelning måtte be- Museets
redas, förutom medel till aflönande af en intendent eller föreståndare, på etafdfining.a
extra stat för år 1903 ett anslag af 4,000 kronor till samlingarnas vård,
underhåll och förkofran. Det synes mig emellertid ej vara skäl att för
närvarande ifrågasätta högre anslag för detta ändamål än det belopp, 2,800
kronor, som för hvart och ett af åren 1890—1902 dertill af Riksdagen
beviljats. Skulle det någon gång befinnas önskligt att till afdelningen
förvärfva en eller annan samling, som ej kan inköpas med tillgängliga me¬
del, lärer man åtminstone tills vidare kunna begagna sig af samma utväg,
som anlitats vid 1901 års riksdag, eller att i hvarje särskild! fall begära
anslag för ändamålet.
På grund häraf hemställer jag nu, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att till vård, underhåll och förkofran af naturhistoriska
Bih. till ltiksd. Vrot. 1902. 1 Samt. 1 Aid. 41
[92.]
Museets af¬
delning för
arkegoniater
och fossila
växter.
[93.]
Väderleks-
tjensten vid
anstalten
m. in.
322 Åttonde hnfVudtiteln.
riksmuseets etnografiska afdelning anvisa på extra stat för år 1903 ett
anslag af 2,800 kronor.
Med anledning af vetenskapsakademiens i skrifvelse den 11 september
1901 gjorda anmälan, att ett årligt anslag af 2,000 kronor till inköp och in¬
samling af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande af andra
med arbetena vid afdelningen förenade utgifter fortfarande är behöfligt,
får jag hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för
sagda ändamål anvisa på extra stat jemväl för år 1903 enahanda belopp
som för år 1902 eller 2,000 kronor.
Meteorologiska centralanstalten.
Med anledning af särskilda utaf Eders Kong]. Maj:t i ämnet gjorda
framställningar har Riksdagen för hvartdera af åren 1894', 1895, 1896, 1897,
1898 och 1899 beviljat ett extra anslag af 7,950 kronor till fullständigt
ordnande och utvidgande af väderlekstjensten vid meteorologiska central¬
anstalten. År 1893 föreslog Eders Kongl. Maj:t Riksdagen att uppföra ett
sådant anslag å ordinarie stat. Riksdagen fann visserligen hvad i stats¬
rådsprotokollet anförts innebära fullgiltiga skäl för att ökade medel till
det af Eders Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp stäldes till meteorologiska
centralanstaltens förfogande för ordnande och utvidgande af väderleks-
tjensten; men då, enligt Riksdagens förmenande, någon tids erfarenhet
rörande resultaten af de nya anordningarna borde afvaktan, innan beloppet
uppfördes på ordinarie stat, ansåg sig Riksdagen böra tills vidare endast
på extra stat anvisa anslag för ändamålet; och i öfverensstämmelse dermed
har Eders Kongl. Maj:t inskränkt sina vid 1894, 1895, 1896, 1897 och
1898 års riksdagar gjorda framställningar i ämnet.
För upprätthållande af en meteorologisk station i Gellivare har Riks¬
dagen derjemte för hvartdera af åren 1898 och 1899 beviljat ett extra
anslag af 300 kronor.
I enlighet med en af vetenskapsakademien gjord framställning föreslog
Eders Kongl. Maj:t år 1899 Riksdagen, att, för beredande af ökadt arfvode
åt amanuensen vid meteorologiska centralanstalten och inrättande af en
andre amanuensbefattning derstädes äfvensom i öfrigt för uppehållande
af väderlekstj ensten vid anstalten i dess nuvarande omfattning, det till
anstalten utgående årliga anslag måtte höjas med 9,350 kronor, deraf
5,850 kronor såsom reservationsanslag, hvarigenom anstaltens ordinarie
Åttonde hufvudtiteln. 323
anslag skulle uppnå en slutsumma af 34,400 kronor, deraf 21,850 kronor [93.]
reservationsanslag.
Riksdagen svarade i skrifvelse den 13 maj 1899: att Riksdagen, som
icke funnit sig öfvertygad om behöfligheten eller lämpligheten deraf att,
såsom af Eders Kongl. Maj:t föreslagits, de för uppehållande af meteorolo¬
giska centra]anstaltens verksamhet erforderliga medel då skulle i deras
helhet uppföras å ordinarie stat, ansett sig böra uppföra det ordinarie
anslaget till anstalten i 1900 års riksstat med oförändradt belopp, 25,050
kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag; att Riksdagen deremot
funnit sig böra å extra stat bevilja återstoden af de medel, hvilka under
förevarande anslagstitel af Eders Kongl. Maj:t äskats, eller sålunda 9,350
kronor, deraf emellertid 300 kronor syntes böra fortfarande särskilt
uppföras såsom anslag till upprätthållande af en meteorologisk station i
Gellivare och återstående beloppet, 9,050 kronor, upptagas under den i
1899 års riksstat förekommande anslagsrubriken »till upprätthållande af
fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten»;
att den i sistnämnda anslagsbelopp ingående förhöjningen med 500 kronor
i amanuensens vid meteorologiska centralanstalten arfvode borde i anstal¬
tens stat för år 1900 upptagas såsom personligt tillägg i arfvodet åt nu¬
varande innehafvaren af amanuensbefattningen Hugo Emanuel Hamberg;
samt att det belopp af 3,000 kronor, som enligt Eders Kongl. Maj:ts
proposition varit afsedt till arfvode åt en andre amanuens, syntes böra i
anstaltens stat uppföras under den der förut förekommande rubriken
»anslag till vetenskapligt biträde»; hvadan Riksdagen dels å ordinarie stat
uppfört anslaget till meteorologiska centralanstalten med oförändradt be¬
lopp, 25,050 kronor, deraf 16,000 kronor reservationsanslag, dels å extra
stat för år 1900 till upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst
vid meteorologiska centralanstalten anvisat 9,050 kronor, deraf 500 kronor
såsom personligt tillägg i arfvodet åt nuvarande amanuensen vid anstalten
Hugo Emanuel Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till vetenskapligt
biträde vid väderlekstjensten, dels ock å extra stat för år 1900 till upp¬
rätthållande af en meteorologisk station i Gellivare beviljat ett anslag å
300 kronor. Med samma belopp hafva motsvarande anslag upptagits i
riksstaterna för åren 1901 och 1902.
Sedan vetenskapsakademien, efter anhållan af föreståndaren för meteoro¬
logiska centralanstalten, hvilken anhållan tillstyrkts af anstaltens inspectores,
generaldirektören R. Åkerman och professorn G. R. Dahlander, i underdånig
skrifvelse den 11 september 1901 hemstält om beredande af enahanda
extra anslag för år 1903, tillstyrker jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för sistnämnda år anvisa dels till
324
Åttonde hufvndtiteln.
upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid meteorologiska
centralanstalten 9,050 kronor, deraf 500 kronor såsom personligt tillägg
i arfvodet åt amanuensen Hamberg och 3,000 kronor såsom anslag till
vetenskapligt biträde vid väderlekstjensten, dels ock till upprätthållande
af en meteorologisk station i Gellivare 300 kronor.
[94.] Sedan Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 anmält, att Riksdagen,
Meteorologi- med bifall till en af Eders Kongl. Maj:t aflåten proposition, för meteoro-
fr&n f:er^irrne^°öcentralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram
och bland .från Fceröarne och Island beviljat ett anslag .af 144,000 kronor, samt Riks¬
dagen deraf på extra stat för hvart och ett af åren 1901 och 1902 an¬
visat ett belopp af 7,200 kronor, hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t
behagade föreslå Riksdagen att af det sålunda beviljade anslaget anvisa
på extra stat för år 1903 ett belopp af 7,200 kronor.
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.
[95.] Med bifall till derom gjord nådig framställning anvisade 1901 års
Läroanstalten riksdag på extra stat för år 1902 ett belopp af 22,400 kronor för uppe-
1 6fverärigfar hållande af undervisningen vid läroanstalterna i Bollnäs och Vadstena för
döfstumma. öfveråriga döfstumma. Af hvad sålunda anvisats var, enligt hvad som
framgår af det till grund för framställningen åberopade statsrådsprotokoll,
ett belopp af 16,400 kronor afsedt för anstalten i Bollnäs.
Med vårterminens slut år 1902 skall anstalten i Vadstena upphöra
med sin verksamhet, hvaremot undervisning vid anstalten i Bollnäs är af-
sedd att äfven under år 1903 uppehållas enligt samma plan som under
närmast föregående åren.
Med anledning häraf hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för uppehållande af undervisningen vid läroanstalten
i Bollnäs för öfveråriga döfstumma på extra stat för år 1903 anvisa ett
belopp af 16,400 kronor.
[96.] På derom af styrelsen för handtverksskolän i Kristinehamn för blinda,
Handtverk- i underdånig skrifvelse den 13 september 1901 gjord anhållan hemställer
KräilehamJa»> att Eders Kong! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att enahanda belopp,
för blinda, som under en följd af år beviljats för denna skolas uppehållande, eller
10,000 kronor måtte för skolan anvisas på extra stat äfven för år 1903.
Åttonde hufvud titeln.
325
Med anledning af direktionens öfver institutet för blinda underdåniga [97.]
skrifvelse den 30 september 1901 hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t Tryckning af
täcktes föreslå Riksdagen att, likasom för flere föregående år egt rum, på.bhn^k[Jf,l'r
extra stat för år 1903 bevilja till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor
samt till understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt blindlärare
1,200 kronor.
Till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid abnorm- [98.]
skolor bar Riksdagen för åren 1901 och 1902 på extra stat beviljat anslag, Resestipen-
som för hvardera året bestämts till 1,000 kronor. rikets abnorL-
Då de skäl, som förauledt ofvannämnda anslag, ännu äro gällande, skolor an-
anser jag mig böra hemställa, att Eders Kongl. Majrt täcktes föreslå Riks-^1^^*™
dagen att till resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets
abnormskolor (döfstumskolor, blindskolor och idiotanstalter), på de vilkor
och under de närmare bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt
föreskrifva, på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 1,000 kronor.
Lärare, anstälda vid skolor för abnorma barns undervisning, hafva [99.]
tid efter annan hållit allmänt nordiska möten. Det första mötet af dylik Anslag till
art hölls år 1872 i Köpenhamn, det andra år 1876 i Stockholm, det tredjefe“tgt"[rf][ka
år 1884 i Kristiania och det fjerde år 1898 i Köpenhamn. På detta sist-abnormsaken.
nämnda beslöts, att nästa möte skulle hållas år 1903 i Stockholm under
namn af det femte nordiska mötet för abnormsaken; och utsågos till komi-
terade för att å Sveriges vägnar förbereda och ordna mötet medicine
doktorn A. Grape, rektorn G. A. Lyberg, medicine doktorn A. Wide och
kyrkoherden J. Östberg. Sedan Grape aflidit, har i stället för honom till
komiterad utsetts professorn F. Lennmalm.
Desse komiterade hafva nu till Eders Kongl. Maj:t inkommit med un¬
derdånig ansökan om erhållande af understöd för bestridande af de kost¬
nader, som äro förbundna med mötet och med utgifvandet af dess för¬
handlingar, på sätt som vid föregående möten egt rum.
Komiterade erinra derom att Eders Kongl. Maj:t anslagit 1,000 kronor
för 1876 års möte, som räknade 134 deltagare, att norska stortinget i öf¬
verensstämmelse med nådig proposition beviljat 4,000 kronor för 1884 års
möte med 292 deltagare och att danska riksdagen beviljat 5,000 kronor
för 1898 års möte med 542 deltagare. Då sålunda antalet deltagare syn¬
tes för hvarje möte hafva ökats och anledning ej funnes att antaga annat
än att, antalet deltagare år 1903 skulle blifva ännu större och såväl tryck¬
nings- som öfriga kostnader antagligen komme att ställa sig dyrare i Sve¬
rige än i Danmark, hafva komiterade hemstält, att understödet för det
326
Åttonde hufvudtiteln.
[99.] blifvande mötet måtte bestämmas till 7,000 kronor. Såsom skäl för ett
sådant anslags beviljande anföres, att det vore ömkligt, att de i allmänhet
lågt aflönade lärarne vid abnormskolorna icke måtte få vidkännas alltför
stora kostnader eller af dylika förhindras att deltaga i mötet.
Angående kostnaderna för mötet hafva komiterade meddelat ett kost¬
nadsförslag med följande beräkning:
förberedelser för mötet ................................................................... kr. 200
trycksaker, såsom programhäften och mötesmärken m. in....... » 500
porton och annonskostnader............................................................. » 500
byråkostnader, inberäknadt skrifbiträde och lokalhyra ........... »• 400
hyra för mötes- och sektionslokaler, vaktmästare, rengöring... » 500
stenografer och andra mö tesutgifter ............................................... » 1,100
utställning af undervisningsmateriel och elevarbeten från Sve¬
rige, Norge, Danmark och Finland ........................................ » 1,100
tryckning af berättelse och utsändande af densamma.............. » 2,000
oförutsedda utgifter ............................................................................ » 700
summa kronor 7,000: —
Till jemförelse meddelas af komiterade uppgift om kostnaderna för
1898 års möte i Köpenhamn med följande fördelning:
mötesförberedelser...............
trycksaker och emblemer
byråutgifter.........................
stenografer...........................
utställning ..........................
hyra af möteslokaler.........
diverse....................................
........................... kr.
|
171
|
—
|
»
|
479
|
_
|
»
|
305
|
_
|
|
1,100
|
—
|
»
|
1,039
|
_
|
»
|
330
|
_
|
»
|
284
|
—
|
summa kronor
|
3,708
|
—
|
I denna summa ingår icke kostnaden .för den 478 sidor starka berät¬
telsen om mötets förhandlingar.
Af de berättelser, som utgifvits angående förhandlingarna vid de före¬
gående mötena af ifrågavarande slag, framgår, att dessa möten äro af stor
betydelse för abnormskoleväsendet i de nordiska länderna såväl genom de
erfarenheter af mångfaldig art, hvilka vid mötena meddelas, som ock på
grund af den samverkan mellan personer med samma lifsuppgift, som ge¬
nom dem kan åvägabringas, och till följd af de ansatser till framtida ut¬
veckling, som vid sådana tillfällen väckas och kunna bära rika frukter.
Jag anser derför, att ett understödjande från statens sida af möten för
här afsedda ändamål är lämpligt. Det måste ock anses behöflig!, ty
Åttonde hufyudtiteln. 327
man kan icke förutsätta, att de kostnader, som oundgängligen äro förenade
med dylika möten, skulle kunna helt och hållet eller till större delen täckas
genom afgifter från deltagarne. Det synes dock vara rimligt, att i någon
man bidrag till kostnaderna paräknas från deltagarnes ledamotsafgifter;
och dessutom torde kostnaderna för några poster kunna nedbringas under
de belopp, som äro upptagna i förberörda kostnadsberäkning, så att an¬
slaget skulle kunna begränsas till samma belopp, som det för Köpenhamns-
mötet beviljade.
Jag tillstyrker derför, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för det femte nordiska
mötet för abnormsaken på extra stat för år 1903 uppföra ett anslag af
5,000 kronor.
Undervisningsanstalter för vanföra och lyfta.
Med anledning af Eders Kongl. Maj:ts framställning anvisade 1900 [100.]
års riksdag på extra stat för år 1901 ett belopp af 7.500 kronor att an-Understöd till
vändas dels i öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet öfver eckle-n“nd9etrJisn!n?s'
siastikärenden den. 13 januari 1900, punkten 103, angifna grunder till vanföra och
understöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och Stockholm af lytta-
föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalter för
vanföra och lytta, dels ock för bekostande af dessa anstalters inspektion.
Vid underdånig anmälan den 25 maj 1900 af detta Riksdagens beslut
behagade Eders Kongl. Maj:t genom nådiga bref till öfverståthållareembetet
äfvensom Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län meddela föreskrifter angående hvad styrelse
lör ^ förening,. som i Riksdagens beslut afsetts, hade att iakttaga för att
erhålla statsbidrag; och innehöllo dessa föreskrifter, bland annat, att an¬
sökning om understöd skulle till öfverståthållareembetet och Eders Kongl.
Maj:ta vederbörande befallningshafvande ingifvas för förra hälften af år
1901 före den 15 juli samma år och för senare hälften af sagda år före
den 15 januari 1902.
Sedan jemväl 1901 ars riksdag, med bifall till derom gjord nådig
proposition, till understöd åt de i Göteborg, Karlskrona, Helsingborg och
Stockholm af föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisnings¬
anstalter för vanföra och lytta samt till bekostande af dessa anstalters
inspektion på extra stat för år 1902 anvisat ett belopp af 7,500 kronor,
blefvo den 7 juni 1901, vid underdånig anmälan af detta Riksdagens
beslut, nådiga föreskrifter meddelade, hufvudsakligen öfverensstämmande
med de för 1901 års anslag bestämda.
328 Åttonde hufyudtiteln.
[100.] Sedermera under året inkommo underdåniga ansökningar om under¬
stöd af sist omförmälda anslag för första halfåret 1901. Det visade sig
dervid, att föreningen till bistånd åt vanföra och lyfta i Karlskrona icke
anhållit om statsunderstöd samt att föreningen för bistånd åt lyfta och
vanföra i Stockholm, föreningen för bistånd åt vanföra i Skåne och för¬
eningen för bistånd åt vanföra i Göteborg enligt de vid anslagets bevil¬
jande bestämda grunder icke voro berättigade till högre statsunderstöd
än tillhopa 2,210 kronor, hvilket belopp jemväl blef dem vid underdånig
anmälan af deras ansökningar af Eders Ivongl. Maj:t tillagdt.
Då frågan om statsunderstöd för ifrågavarande ändamål den 13
januari 1900 af mig i underdånighet anmäldes, yttrade jag bland annat:
»I hvilken utsträckning detta statens understöd lämpligast bör gifvas,
kan vara tveksamt. Då emellertid erfarenheten rörande de vanföras och
lyttas undervisning är jemförelsevis ringa, torde tiden ännu ej vara inne
att bevilja anslag af statsmedel att i allmänhet utgå till skolor för van¬
föra och lyfta, såväl de redan befintliga som dem, hvilka framdeles kunna
varda inrättade, och att för sådant ändamål utfärda en allmän författning
om dylikt anslag, utan torde för närvarande statsunderstöd böra beredas
endast åt de läroanstalter af ifrågavarande slag, för hvilkas uppehållande
bidrag nu blifvit begärdt. och hvilka, på grund af de utaf mig lemnade
redogörelser för dessa skolor, samtliga synas mig förtjenta att uppmuntras.
Härvid torde jag böra anmärka, att arbetsskolan i Karlskrona lör vanföra
och lyfta, hvilken för närvarande synes, på grund af ett under år 1898
fattadt beslut, vara instäld, dock åter torde komma i gång, derest gyn-
samma förhållanden derför inträda; hvadan hinder ej bör möta att till¬
dela jemväl denna skola bidrag, att utgå sedan hon återtagit sin verk¬
samhet.» Jag påpekade tillika, hurusom antagligt vore, att, om statsbidrag
till anstalternas uppehållande beviljades, elevantalet vid nyssnämnda tre
anstalter komme att hastigt tillväxa och att jemväl anstalten i Karlskrona
återupptoge sin verksamhet.
Hvad jag sålunda och i öfrigt då anförde torde fortfarande ega sin
giltighet; och jag hemställer derför nu, det Eders Kong! Maj rf täcktes
föreslå Riksdagen att till understöd åt de i Göteborg^Karlskrona,.Helsing¬
borg och Stockholm af föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade
undervisningsanstalter för vanföra och lytta samt till bekostande af dessa
anstalters inspektion på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 7,500
kronor.
Åttonde hnfvudtiteln.
329
Diverse anslag.
I likhet med hvad vid 1900 års riksdag egt rum, beviljade 1901 års
riksdag för beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska
hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän på extra stat'
för år 1902 ett belopp af 15,000 kronor.
Af detta belopp har, i öfverensstämmelse med ett af svenska kyrkans
missionsstyrelse den 20 september 1901 afgifvet förslag och hvad beträf¬
fande 1901 års anslag af Eders Kongl. Maj:t förordnats, genom nådigt
bref den 1 november 1901 ett belopp af 10,000 kronor stälts till missions-
styrelsens disposition för att utbetalas till aflönande under år 1902 af
svenske prestmännen i Kiel, West-Hartlepool och Dunkerque, den först¬
nämnde med 3,500 kronor, den andre med 4,500 kronor och den tredje,
som tillika innehar pastorsbefattningen vid svenska beskickningen i Paris,
med 2,000 kronor. Återstoden af anslaget, 5,000 kronor, skulle enligt
bestämmelse i samma nådiga bref, i likhet med hvad förut varit stadgadt
angående anslaget för år 1901, användas till uppehållande af presterlig
verksamhet i Köpenhamn sålunda, att den af missionsstyrelsen derstädes
förordnade prestmännen finge under år 1902 uppbära en aflöning af 4,000
kronor och återstående 1,000 kronor finge af missionsstyrelsen användas
dels till aflönande af en svensk diakonissa eller annat biträde åt prest-
mannen i Köpenhamn dels ock för befrämjande i öfrig!, på sätt omständig¬
heterna kunde gifva vid handen, under år 1902 af den ifrågavarande
verksamheten i Köpenhamn.
Beträffande denna verksamhet hade missionsstyrelsen i sin nyss be¬
rörda skrifvelse den 20 september 1901 anfört, hurusom af den i Köpen¬
hamn förordnade svenske prestmannens embetsberättelse för första hälften
af år 1901 inhemtades följande.
De i Köpenhamn bosatta svenskarnes antal, angående hvilket ingen
officiel uppgift förelåge sedan 1895 års folkräkning, torde dock ej under¬
stiga 30,000. Dertill komme ett betydligt antal i Köpenhamn sig till¬
fälligtvis uppehållande sjömän och emigranter. De invandrande syntes
nästan utan undantag vara ungt folk af arbetsklassen, de flesta qvinnoi*.
Den officiela statistiken gåfve vid handen, att, då under år 1870 den
qvinliga kontingenten utgjort 55 procent, procenttalet för densamma år
1895 uppgått till icke mindre än 64,7. De unga oerfarna menniskor,
af hvilka sålunda den svenska befolkningen i Köpenhamn rekryterades,
Bill. till Rikad. Prol. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 42
t101-]
Religionsvård
it svenske sjö¬
män m. fl. i
utländska
hamnar.
330
Åttonde hufvndtiteln.
syntes der mestadels komma under en ständig och systematisk på¬
verkan från irreligiös! håll. För att söka motverka detta och för att i
möjligaste mån tillgodose den svenska befolkningens i Köpenhamn reli¬
giösa behof hade anordnats dels mera regelmässiga högmessogudstjenster
och bibelförklaringar, dels mera tillfälliga predikningar i stadens utkanter
vid arbetscentra, der ett flertal svenskar vore till finnandes. Dertill hade
kommit hus- och sjukbesök samt omvårdnad om och kontroll af hjelp-
sökande, angående hvilka uppdrag äfven mottagits från svensk-norska
generalkonsulatet, ur hvars understödskassa, i man af tillgång, medel väl¬
villigt stälts till pastors förfogande. Till hjelp i det magtpåliggande diakoni¬
arbetet hade kunnat påräknas frivilliga krafter, hvilket gjort det möjligt,
att de för verksamhetens i öfrig! bedrifvande nödiga utgifterna, såsom för
gudstjenstlokal, ströskriftsliteratur m. in., om också ej i deras helhet så
åtminstone till största delen kunnat bestridas af det utaf Eders Kongl.
Maj:t för år 1901 anvisade belopp, 1,000 kronor.
Då för fortgången af ifrågavarande ytterst betydelsefulla verksamhet
anslag fortfarande är behöfligt till det af 1900 och 1901 års riksdagar
beviljade beloppet, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att för beredande af religionsvård åt svenske sjömän i utländska
hamnar samt åt andra derstädes sig uppehållande landsmän på extra stat
för år 1903 bevilja ett belopp af 15,000 kronor.
[102.] Med bifall till derom gjord nådig framställning beviljade 1901 års
Åtgärder för riksdag på extra stat dels till anställande af tre kontraktsadjunkter inom
reiigTonsvård södra lappmarkens kontrakt samt de delar af Yesterbottens andra och
inom Hemö-tredje kontrakt, som tillhöra lappmarken, 18,000 kronor, deraf 6,000 kro-
]appsktaiandenor utgå under år 1902, dels ock till resekostnadsersättning åt dessa
församlingar, kontraktsadjunkter 3,300 kronor, deraf 1,100 kronor att utgå under
år 1802.
Vid underdånig anmälan den 7 juni 1901 af Riksdagens beslut be¬
hagade Eders Kongl. Maj:t förordna, att, beträffande användandet af ifråga¬
varande anslag, hvad genom nådiga brefvet den 2 september 1898 i sådant
afseende föreskrifvits fortfarande skulle vinna tillämpning.
Jag får nu hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att utaf de beviljade beloppen på extra stat för år 1903 anvisa
af anslaget till kontraktsadjunkterna 6,000 kronor samt af anslaget till
resekostnadsersättning åt dessa 1,100 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
331
Med bifall till Eders Ivongl. Maj:ts derom gjorda framställning be- [103.]
viljade 1899 års riksdag på extra stat dels till anställande af två kontrakts- Åtgärder för
adjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000®"]^°^^
kronor att utgå under år 1900, dels till resekostnadsersättning åt dessa inom Hemo-
kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under år 1900, ^“^innde
dels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, för- församlingar,
trogna med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå
under år 1900. Återstoden af de beviljade anslagen blef af 1900 och
1901 års riksdagar anvisad att utgå under åren 1901 och 1902.
Domkapitlet i Hernösand har nu i underdånig skrifvelse den 18 sep¬
tember 1901 gjort framställning om aflåtande af nådig proposition an¬
gående beviljande af förenämnda anslag för ytterligare en treårsperiod;
och har domkapitlet dervid anfört: att dessa anslag, efter särskilda af
Riksdagen för tre år i sänder fattade beslut, utgått från och med år 1891;
att de förhållanden, som föranledt anslagens beviljande, fortfarande qvar-
stode; att anslagen varit och vore af allra största betydelse för själavården
i de trakter, hvilka anslagen afsåge; samt att domkapitlet anhölle, att,
derest anslagen fortfarande finge utgå, de bestämmelser, som genom nådiga
blefven den 26 september 1890 och den 19 maj 1899 blifvit meddelade,
måtte jemväl under treårsperioden 1903—1905 lända till efterrättelse.
Då jag till fullo instämmer uti hvad domkapitlet yttrat angående be-
hofvet af ifrågavarande anslag, får jag hemställa, det Eders Kong! Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat bevilja:
till anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbottens fjerde
kontrakt 12,000 kronor, deraf 4,000 kronor att utgå under år 1903;
till resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter 1,500 kronor,
deraf 500 kronor att utgå under år 1903; samt
till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna
med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under år
1903, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestäm¬
melser, som må erfordras rörande anslagens användande.
På derom gjorda nådiga framställningar har Riksdagen för hvartdera [104.]
af åren 1901 och 1902 på extra stat anvisat 5,000 kronor till resestipen-Resestipendier
dier åt prestman under de vilkor och bestämmelser Eders Kongl. Maj:tat Prestman-
kunde finna godt föreskrifva; och har Eders Kongl. Maj:t uti nådiga
cirkulär till de ecklesiastika konsistorierna den 25 maj 1900 och den 7
juni 1901 faststält vissa vilkor och bestämmelser för erhållande af ifråga¬
varande resestipendier.
332
Åttonde hufvudtiteln.
Till erhållande af resestipendier utaf 1901 års anslag anmälde sig
icke mindre än 43 prestman, nämligen 8 från Upsala, 5 från Linköpings,
5 från Skara, 5 från Strengnäs, 4 från Vesterås, 2 från Vexiö, 2 från
Lunds, 1 från Göteborgs, 1 från Kalmar, 5 från Karlstads och 4 från
Hernösands stift samt 1 tillhörande Stockholms stads presterskap; och
täcktes Eders Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning den 1 mars 1901
af dessa ansökningar, till 9 bland de sökande prestmännen — nämligen
en från hvartdera af Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs, Vesterås, Vexiö,
Lunds och Hernösands stift samt en från Stockholms stad — af 1901 års
anslag utdela stipendier till vexlande belopp, lägst 400 kronor och högst
750 kronor. Åtta af de sålunda utsedde stipendiaterna hade såsom mål
för sina tilltänkta resor, Indika skulle företagas under sommaren 1901,
uppstält Tyskland — en bland dem jemväl Österrike och till äfventyrs
England; den nionde stipendiatens resa skulle gälla Norge. Vid stipen¬
diernas beviljande förpligtades stipendiaterna att vistas utrikes viss tid,
lägst fyra och högst åtta veckor, samt att inom fyra månader efter åter¬
komsten till fäderneslandet afgifva till ecklesiastikdepartementet berättelse,
innehållande, jemte uppgift på de ställen der de vistats, redogörelse för
det sätt, hvarpå de sökt vinna de med resorna afsedda ändamål, samt för
de iakttagelser, som de varit i tillfälle att göra.
Då af skäl, som legat till grund för beviljandet af ifrågavarande an¬
slag, detsamma fortfarande måste anses vara ytterst behöflig!, hemställer
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till resestipendier
åt prestman, under de vilkor och bestämmelser Eders Kongl. Maj:t kan
finna godt föreskrifva, anvisa på extra stat för år 1903 ett belopp af
5.000 kronor.
[105.] Till bestridande af kostnaderna för vissa utredningar rörande prester-
Kostnader förskåpets löneförhållanden m. in. har Riksdagen för hvartdera af åren 1898,
nhlgarrörande1899, 1900, 1901 och 1902 stält till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett
presferskapefs förslagsanslag å extra stat af 10,000 kronor. Enär, äfven om den komité,
landen"m. m. Eders Kongl. Maj:t funnit godt tillsätta med uppdrag att verkställa om-
förmälda utredningar, till äfventyrs skulle kunna medhinna att under år
1902 afsluta sina arbeten, medel jemväl under år 1903 torde blifva
erforderliga till betäckande af kostnaderna för tryckning af komiténs
betänkande samt till bestridande af andra utgifter för komitén, får jag
hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till ifråga¬
varande ändamål anvisa på extra stat för år 1903 ett förslagsanslag af
10.000 kronor.
Åttonde hufvudtiteln.
333
I skrifvelse den 3 juni 1901 anförde Riksdagen hufvudsakligen följande. [106.]
Uti två inom Riksdagen väckta motioner hade förslag framstälts,Kostnader för
afseende att åstadkomma utredning dels angående de hemman och lägen-^J^^,11®
heter, som blifvit af kronan till presterskapets eller församlings understöd »iastika bo-
anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till församling för anskaf- 8tälIen'
fande af boställe för dess presterskap, dels ock rörande de ecklesiastika
boställsskogarnes ursprung och natur och att i sammanhang dermed
vinna de ändringar i nådiga förordningen angående hushållningen med
de allmänna skogarne i riket den 26 januari 1894, som genom denna
utredning och i öfrigt kunde anses vara erforderliga, för att förordningen
skulle fullt öfverensstämma med nådiga förordningen angående allmänt
ordnande af presterskapets inkomster den 11 juli 1862.
Enligt Riksdagens mening funnes talande skäl för åvägabringande
af en utredning i förevarande fråga. Beträffande denna utrednings om¬
fång ansåge Riksdagen, att det för frågans bedömande vore tillräckligt,
om undersökningen endast afsåge att få utrönt, hvilka prestboställen
blifvit af kronan anslagna, och de bidrag, som af staten utbetalts till
församlingarna för anskaffande af sådana boställen.
Med anledning af motionerna anhölle derför Riksdagen, det täcktes
Eders Kongl. Maj:t låta verkställa en fullständig utredning angående de
ecklesiastika boställen, som blifvit af kronan till presterskapets eller försam¬
lings understöd anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt till försam¬
ling för anskaffande af boställe för dess presterskap, äfvensom framställa
förslag till de förändringar i 1894 års skogsförordning, som genom denna
utredning och i öfrigt kunde anses vara erforderliga.
På grund af erhållen nådig remiss afgaf kammarkollegium den 12
juli 1901 i detta ärende underdånigt utlåtande, deruti kammarkollegium
till en början meddelade, att materialet för den ifrågasatta utredningen
torde vara att söka — förutom i de särskilda församlingarnas kyrko¬
arkiv — hufvudsakligen i de uti kammarkollegium och kammararkivet
förvarade handlingar, men att icke oväsentliga upplysningar torde vara
att hemta i svenska riksarkivet och, beträffande ecklesiastika hemman
och lägenheter inom de forna danska provinserna, i danska riksarkivet,
hvarjemte i enstaka fall torde erfordras undersökningar jemväl i andra
myndigheters arkiv, särskilt i generallandtmäterikontoret.
Vidare yttrade kammarkollegium, bland annat: Med hänsyn till ut¬
redningens beskaffenhet torde det icke vara nödigt eller ens lämpligt,
att utredningen öfverlemnades vare sig, på sätt föreslaget varit, åt prest-
löneregleringskomitén eller åt annan komité. Med anledning af den
334
Åttonde hufvndtiteln.
[106.] utaf Riksdagen, tydligen i syfte att åstadkomma eu begränsning i ut¬
redningens omfattning och en deraf föranledd lättnad i arbetet, uttalade
önskan, att utredningen skulle afse endast att få utrönt, hvilka prest-
boställen blifvit. af kronan anslagna och de bidrag, som af staten ut¬
betalts till församlingarna för anskaffande af sådana boställen, ville
kammarkollegium framhålla, att eu dylik begränsning i sjelfva verket
icke komme att medföra någon inskränkning i det för utredningen er¬
forderliga arbete, enär ju i allt fall en ingående undersökning måste
ega rum för hvarje särskildt boställe. Härvid tilläte sig kammarkol¬
legium fästa Eders Kongl. Majrts uppmärksamhet derpå, att den ifrågasatta
utredningen ingalunda blefve, såsom Andra kammarens vederbörande ut¬
skott förestält sig, jemförelsevis lått åstadkommen, utan tvärtom komme att
kräfva ett högst betydande arbete, hvars slutförande icke ännu kunde
till tiden bestämmas. Till stöd för detta uttalande ville kammarkollegium
åberopa erfarenheten från flere mycket tidsödande utredningar, som
kammarkollegium under senare år haft att verkställa beträffande till¬
komsten af ecklesiastika boställen, företrädesvis i de norrländska länen,
hvarförutom den af Riksdagen ifrågasatta utredning vore afsedd att
omfatta icke blott presterskapets så kallade bostadsboställen — af hvilka
allenast de med jordbruk förenade, enligt en af prestlönereglerings-
komitén upprättad tabell, uppginge till 2,070, men i sjelfva verket, då
åtskilliga af dem vore sammansatta af flere hemman och lägenheter eller
under tidernas lopp formerade och förbättrade genom olika förvärf, lu¬
den ifrågasatta utredningens synpunkt måste beräknas till ett väsentligt
större antal — utan äfven alla stom-, annex- och mensalhemman samt
andra ecklesiastika hemman och lägenheter. De redan verkstälda under¬
sökningarna komme väl att underlätta den nu föreslagna utredningen,
men dessa undersökningar hade haft till föremål allenast en jemförelsevis
ringa del af befintliga boställen.
Vid ärendets föredragning den 15 november 1901 uppdrog Eders
Kongl. Magt åt kammarrådet G. Thulin att företaga den ifråga¬
satta utredningen enligt de närmare föreskrifter beträffande utred¬
ningens omfattning och sättet för dess verkställande, som af chefen för
ecklesiastikdepartementet meddelades. Derjemte föreskref Eders Kongl.
Maj:t: att Thulin skulle ega såväl hos vederbörande förvaltande och
kommunala myndigheter omedelbarligen äska meddelandet af de upp¬
lysningar, som för utförandet af det honom lemnade uppdrag kunde
finnas af behofvet påkallade, som ock antaga för arbetets utförande er¬
forderliga biträden; att för den tid, hvarunder arbetet påginge, Thulin
skulle vara berättigad till ett arfvode af 2,500 kronor, för år räknadt,
Åttonde hnfvndtiteln.
335
jemte ersättning för de tjenstgöringspenningar såsom kammarråd, hvaraf
han på grund af ifrågavarande uppdrag kunde komma att gå i mistning;
samt att Thulin för de af uppdraget föranledda resor egde åtnjuta rese*
kostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande rese¬
reglemente; och förklarade Eders Kong!. Maj:t, att Eders Kongl. Maj:t
ville framdeles, på anmälan af Thulin, besluta om anvisande af medel till
betäckande af de med uppdragets fullgörande förenade kostnader.
Sedan jag derefter den 30 november 1901 anmodat Thulin att, vid
företagande af berörda utredning, göra början med de ecklesiastika bo¬
ställena inom Gefleborgs län och dervid i främsta rummet inom de
pastorat, hvarest å ecklesiastikt boställe funnes skog af större omfattning,
samt att senast under november 1902 till ecklesiastikdepartementet in¬
komma med redogörelse för det af honom då verkstälda arbete uti
förevarande afseende, anhöll Thulin uti underdånig skrifvelse den 8 de¬
cember 1901, det Eders Kongl. Maj:t täcktes för bestridande af de med
ifrågavarande uppdrag den närmaste tiden förbundna kostnader anvisa
ett belopp af 3,000 kronor.
Med anledning häraf anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 13 december
1901 statskontoret att till Thulin på reqvisition och mot redovisnings¬
skyldighet utbetala det af honom begärda belopp, 3,000 kronor, af under
händer varande medel, för att framdeles till ersättande anmälas.
Då, med hänsyn till hvad sålunda förekommit, de med ifrågavarande
utredning förenade kostnader synas kunna beräknas till åtminstone 5,000
kronor om året och uppdraget med all säkerhet torde komma att fort¬
fara under flere år, får jag, på det att erforderliga medel må finnas till¬
gängliga för återgäldande af omförmäkla förskott och för öfriga utgifter
under åren 1902 och 1903, hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att till bestridande af de med ifrågavarande utredning
rörande ecklesiastika boställen förenade kostnader på extra stat för år
1903 anvisa ett förslagsanslag af 10,000 kronor.
Vid bifall härtill torde hinder ej möta att af tillgängliga medel
förskottera de belopp, som under år 1902 varda erforderliga.
Hos Eders Kongl. Maj:t har Dalhems församling i Visby stift anhållit [107.]
om utverkande af statsbidrag för den yttre restaureringen af församlingens Anslag till
kyrka. Innan jag redogör för innehållet i den underdåniga ansökningenJt.tre
torde det tillåtas mig att i korthet omnämna, huru frågan om restaure-hems kyrka på
ring af Dalhems ur såväl arkitektonisk som kulturhistorisk synpunkt GoUaB<1-
märkliga medeltidskyrka utvecklat sig.
336
Åttonde hufvudtiteln.
[107.] Denna restaureringsfråga är icke ny. Redan på en kyrkostämma
den 20 maj 1891 förehade församlingen ett af arkitekten A. H. Hägg
uppgjordt förslag i ämnet, afsedt att tjena till ledning i den mån för¬
samlingen blefve i tillfälle att utföra någon eller några delar deraf.
Detta förslag, som omfattade kyrkans fullständiga såväl ut- som invan¬
dra restaurering, förkastades emellertid med 1,767 röster mot 1,209 å
nämnda kyrkostämma af församlingen, som i stället anhöll hos Eders
Kongl. Maj:t om godkännande af dess å kyrkostämmor den 28 oktober
1886 och den 28 december 1891 fattade beslut om anbringande af ett
mindre, rundbågigt fönster i kyrkans sakristia äfvensom omläggning i
vissa delar af kyrkans stengolf, öfverintendentsembetet yttrade i infor-
dradt utlåtande, att embetet funne det af Hägg uppgjorda ritningsför-
slaget särdeles tillfredsställande och denna framstående medeltidskyrka,
som tillika vore Gotlands största landskyrka, fullt värdigt, samt hem-
stälde, att förslaget, i den mån församlingen kunde ega tillgång dertill,
måtte med viss inskränkning läggas till grund för restaureringsarbetet.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien instämde i jemväl afgifvet
utlåtande i hufvudsak med öfverintendentsembetet. Enligt nådigt bref
den 22 oktober 1892 fann emellertid Eders Kongl. Maj:t, jemte förkla¬
rande att hinder icke mötte för anbringande af det tillämnade sakristi-
fönstret, godt allenast förordna, att vid omläggningen af kyrkans sten¬
golf, hvilken omläggning icke behöfde utföras i vidsträcktare omfattning
än församlingen beslutit, skulle lända till efterrättelse det af Hägg ut¬
arbetade förslaget, hvarjemte vissa föreskrifter meddelades i fråga om
grafransakning m. m.
Åtskilliga framstående, för kyrkans fullständiga restaurering varmt
intresserade personer såväl inom som utom länet utfärdade då ett upp¬
rop »till den fosterländska konstens vänner och gynnare» om bidrag till
nämnda restaurering i enlighet med förberörda förslag, och insamlades
härigenom ett belopp af 7,766 kronor.
Sedan församlingen härefter, enligt beslut å kyrkostämma den 25
oktober 1898, hos Eders Kongl. Maj:t anhållit om fastställelse i hufvud-
sakliga delar af oftanämnda ritningsförslag i dess helhet, gillade Eders
Kongl. Maj:t enligt nådigt bref den 28 april 1899 samma af öfverinten¬
dentsembetet samt vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien i för¬
nyade underdåniga utlåtanden förordade förslag med en af embetet ifråga¬
satt ändring i fråga om den inre restaureringen.
Sedermera beslöt församlingen å kyrkostämma den 7 december 1900
dels att låta sakkunnig person verkställa noggrann undersökning om de
arbeten, som ytterligare erfordrades för den yttre restaureringens full-
Åttonde hufvudtiteln. 337
bördande, äfvensom uppgöra kostnadsförslag derå, dels ock att, sedan [107.]
kostnadsförslaget erhållits och vunnit stämmans godkännande, ingå till
Eders Kongl. Maj:t med anhållan om utverkande af nödigt statsanslag
till kyrkans yttre restaurering enligt nämnda kostnadsförslag.
Kostnadsförslag blef derefter, på anmodan, uppgjordt af kontrollanten
vid kyrkans inre restaurering, byggmästaren N. Pettersson. Detta kost¬
nadsförslag upptager för iståndsättande af kyrkans kor 5,296 kronor, af
sakristian 662 kronor 50 öre, af skeppet i kyrkan 11,872 kronor 50 öre
samt af tornet och tornmurarne 26,001 kronor, hvarjemte beräknats för
åskledare 850 kronor, ställningar och transporter 2,000 kronor, arbets-
ritningar, arkitekts- och kontrollantsarfvoden 2,000 kronor samt oförut¬
sedda utgifter 1,318 kronor. Kostnadsförslaget slutar alltså på en summa
af 50,000 kronor.
Det sålunda uppgjorda kostnadsförslaget blef, efter af kyrkorådet
verkstäld granskning, å kyrkostämma den 29 juli 1901 godkändt af för¬
samlingen, hvilken dervid beslöt göra följande uttalande: Ehuru för¬
samlingen för de redan fullbordade arbetenas prydliga och konstnärliga
utförande på kyrkans inre restaurering nedlagt kostnader öfver sin för¬
måga och vida utöfver det praktiska behofvet, äfvensom offrat afsevärda
summor jemväl på till den yttre restaureringen hörande arbeten samt
under de närmaste fyrtio åren komme att betungas af tryckande kom¬
munala skattebördor och församlingen ansåge sig alldeles urståndsatt
att bekosta ens någon vigtigare del af detta omfattande yttre restaure-
ringsförslag, som dessutom torde vara svårt att fördela på skilda tider,
då de flesta af dessa arbeten syntes lika nödvändiga och omöjliga att
uppskjuta, ville församlingen dock, derest staten beviljade ett anslag af
minst 45,000 kronor, förbinda sig: att ansvara för hela den öfriga kost¬
naden, hvari den risk innefattades, att oförutsedda utgifter kunde komma
att vida öfverstiga den derför i kostnadsförslaget upptagna summan; att
samtidigt låta utföra och bekosta de i kyrkans inre ännu återstående
konstarbetena, som för sin fullbordan ansåges kräfva minst 3,000 kronor;
samt att för öfrigt åtaga sig bestyret med och ansvaret för denna restau¬
rerings solida och värdiga utförande, hvari inneslötes risken af eventuela
prisstegringar å arbete och materialier.
Af eu »summarisk uppgift på de för Dalhems kyrka utförda re-
staureringsarbetena under åren 1899—1900», hvilken redogörelse till led¬
ning för stämman upprättats af kyrkoherden J. Odin och till rigtig-
heten bestyrkts af kommunalnämndens ordförande och revisorn af 1900
års kyrkoräkenskaper, inhemtas, att den inre restaureringen är till
största delen fullbordad, äfvensom att den yttre restaureringen påbörjats
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 43
338
Åttonde lwfvudtiteln.
[107.] med uppförande af en skorsten af huggen kalksten, insättande af ett
nytt mindre rosettfönster samt restaurering af fyra korfönster och ett
fönster öfver tornportalen.
Under åberopande af förenämnda den 7 december 1900 och den 29
juli 1901 fattade beslut äfvensom af åtskilliga utredningar och andra
bilagor, bär församlingen uti sin förevarande underdåniga ansökning
anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till 1902 års riksdag aflåta nådig
proposition med äskande af ett statsanslag, stort 45,000 kronor, till
utförande af en yttre restaurering af församlingens kyrka i enlighet
med i nåder faststäldt ritningsförslag samt derpå grundadt kostnads¬
förslag.
Till ytterligare stöd för den underdåniga framställningen anföres
följande.
Kyrkan, hvilken vore den yppersta ej blott på Gotlands landsbygd
utan i vida kretsar derutanför och, med afseende på sitt oförlikneligt
sköna torn, enastående i hela riket, vore allmänt känd och beundrad
såsom ett af vårt lands dyrbaraste konstminnen från medeltiden och
besöktes derför årligen af tusentals resande samt vore ur såväl arkitek¬
tonisk som konsthistorisk synpunkt af en så framstående betydelse, att
hon för angifna ändamål torde kunna anses lika värdig ett statsunder¬
stöd som mången annan kyrka inom landet, till hvilkens restaurering
Riksdagen beviljat vida rikligare anslag än det, som här begärdes. Det
af Hägg utarbetade restaureringsförslaget, som delvis år 1892 och i sin
helhet år 1899 vunnit nådig stadfästelse, vore af en sådan anda och
omfattning, att det ej blott vore den framstående kyrkan värdigt, utan
tydligen haft till syftemål att åter göra denna kyrka till en mönster¬
kyrka i samma grad, som hon en gång under 1300-talet syntes hafva
varit det. Derför hade detta restaureringsarbete äfven omfattats med
ett sådant intresse af några framstående män inom landet, hvaribland
rikets största auktoriteter på arkitekturens och konsthistoriens områden,
att desse, väl inseende, att den lilla församlingen icke skulle kunna
åstadkomma en tiondedel af den kostnad, som företaget komme att
kräfva, utfärdat förenämnda, af Hägg illustrerade upprop om frivilliga
bidrag till berörda restaurerings utförande. De på denna väg insamlade
medel hade dock varit så otillräckliga, att församlingen, som till en
början icke ansett sig kunna på företaget offra mera än högst 3,000
kronor, nu nödgats bidraga dertill med omkring 16,000 kronor; och
dock skulle det nu utförda arbetet, som endast utgjorde hälften af hela
det Häggska restaureringsförslaget, men af sakkunnige uppskattats till
Åttonde hufvudtiteln. 339
ett värde af öfver 40,000 kronor, icke på långt när kunnat åstadkommas, [107.]
om icke flere artister och i synnerhet Hägg sjelf utan ersättning offrat
tid och arbete till många tusen kronors värde.
Vid nyligen anstäld undersökning hade kyrkans yttre befunnits vara
i ett så trängande behof af grundlig restaurering, att denna ej utan fara
för kyrkans bestånd längre kunde uppskjutas, men ej heller på ett vär¬
digt sätt tillgodoses genom en reparation, sådan den af församlingen
ensam skulle kunna åstadkommas. I alla händelser vore det för Dal¬
hems lilla församling — med 500 invånare, l5/8 mantal krono- och 195/s
mantal skattehemman — omöjligt att ensam utföra den nu planlagda
yttre restaureringen eller att taga större del i kostnaden derför, än
hvad församlingen å kyrkostämman den 29 juli 1901 åtagit sig. För¬
samlingens ekonomiska bärkraft vore nämligen redan öfveransträngd och
för en längre tid försvagad genom den redan utförda inre restaurerin¬
gen, hvilken enligt bilagda sammandrag af å kyrkostämma granskade
räkenskaper kostat 13,953 kronor 85 öre år 1899 och 9,576 kronor
31 öre år 1900, eller tillsammans 23,530 kronor 16 öre, utom 200
kronor under år 1901 utbetalda slutliqvider, och för ännu behöfliga
kompletteringar kräfde ytterligare 3,000 kronor. Vidare hade försam¬
lingen, förutom äldre skuld å tillsammans 8,855 kronor 98 öre, år 1900
med vederbörligt tillstånd upptagit ett amorteringslån å 30,000 kronor
att återbetalas på fyrtio år äfvensom under år 1901 ett dylikt lån på
två års amortering å 6,000 kronor, de båda sistnämnda lånen för full¬
bordandet af Slite—Roma jernväg, i följd hvaraf på församlingens få
skattdragande medlemmar hvilade en skuldsumma af i det närmaste
samma belopp som det ifrågasatta statsanslaget. Kommunalutskylderna
utginge jemväl för närvarande med 1 krona 11 öre för hvarje fyrk eller
med 11 kronor 10 öre för bevillningskrona, hvilken skattebörda genom
ränta och amortering af de nyupptagna lånen från och med 1902 års
ingång komme att ökas med minst 38 öre på hvarje fyrk eller till i
rundt tal 14 kronor 90 öre för bevillningskrona förutom naturapresta-
tioner samt skatter till kronan och presterskapet.
öfver nu ifrågavarande framställning hafva underdåniga utlåtanden
afgifvits af domkapitlet i Visby, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Gotlands län, öfverintendentsembetet samt vitterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien.
I utlåtande den 7 augusti 1901 tillstyrker domkapitlet lifligt, att
den gjorda framställningen måtte vinna bifall; och Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande förklarar sig i utlåtande den 19 augusti 1901 anse
340
Åttonde liufvudtiteln.
.] det synnerligen önskvärdt, att Dalhems kyrka, såsom varande en af de
vackraste prydnaderna bland de från medeltiden nedärfda byggnads¬
verken på Gotland, måtte genom statens försorg blifva återstäld uti sitt
forna prydliga skick, ett företag, som församlingen icke egde förmåga
att utföra.
Öfverintendentsembetet anför i sitt utlåtande, dagtecknadt den 5
november 1901, följande: Embetet hade af handlingarna inhemtat, att de
med anlitande af det sökta statsbidraget till utförande afsedda arbetena
i hufvudsak utgjordes af restaurering eller ombyggnad och beläggning
med kopparplåt af taken å kyrkans kor, skepp, sakristia och torngalle¬
rier äfvensom af tornspiran, iståndsättande af dels portaler och fönster,
dels gallerier, hörnpilastrar, gluggar och nischer å tornet samt bort¬
huggning af yttre puts och kyrkomurarnes fogstrykning. Sedan em¬
betet låtit en af sina extra ordinarie arkitekter besigtiga kyrkan i fråga,
hade embetet beträffande de sålunda tillämnade arbetena icke funnit
annat att för sin del erinra, än att det syntes embetet, att, då ifråga¬
varande kyrkobyggnad tidigare icke varit försedd med tak af koppar,
dylik betäckning icke heller nu borde komma till användning, utan att
tak och tornspira fortfarande borde få bibehålla sitt hittillsvarande in-
klädningssätt och att förty den nu befintliga murkna beklädnaden af trä
allenast borde ersättas med en ny sådan af mogen och väl lufttorkad
kärnfur, hvilken å såväl tak som tornspira borde göras dubbel med inlägg
af asfaltpapp mellan den yttre och den inre beklädnaden, som derjemte
borde bestrykas med något mot eldfara skyddande ämne, såsom eldfärg
eller dylikt; hvarjemte takfallen öfver torngallerierna, som ännu delvis
hade qvar sin betäckning af s. k. munktegel, lämpligen borde komplet¬
teras med tegel af enahanda slag. Vid granskning af de särskilda
posterna i det föreliggande kostnadsförslaget hade embetet icke funnit
orsak till andra anmärkningar, än att priset på enkel brädbeklädnad, som
antagits uppgå till 3 kronor 25 öre för qvadratmeter, vore för högt och
borde nedsättas till 2 kronor 25 öre qvadratmetern, att priset för en
ytterdörr med smidesbeslag till tornportalen borde höjas från beräknade
250 kronor till 400 kronor, att arfvodet för ritningar och byggnads¬
ledning borde höjas från 2,000 kronor till 3,300 kronor samt att posten
för oförutsedda utgifter, 1,318 kronor, syntes väl låg. Derest emellertid
de af embetet angifna erinringar och förslag rörande uteslutning af all
kopparbeklädnad och takfallens öfver torngallerierna beläggande med
munktegel vunne godkännande, uppkomine derigenom en besparing af
dels 12,900 kronor för kopparbeklädnad och dels 80 kronor för obe¬
höflig brädbeklädnad å galleriernas takfall eller tillhopa 12,980 kronor,
Åttonde hufvudtiteln.
341
hvaremot tillkomme poster af dels 2,420 kronor för dubbel brädbekläd- [107.]
nåd å tak och spira med mellanlägg af asfaltpapp samt bestrykning med
eldskyddande ämne, dels 600 kronor för munktegel å galleritakfallen,
dels ock, på sätt förut nämnts, 150 kronor för ytterport till tornporta¬
len, 1,300 kronor för ritningar och arbetsledning och, förslagsvis, 510
kronor för oförutsedda utgifter eller sammanlagdt 4,980 kronor, i hvil-
ket fall kostnadsförslagets slutsumma skulle minskas från antagna 50,000
kronor till 42,000 kronor.
Med afseende å härför andragna skäl har öfverintendentsembetet
slutligen tillstyrkt, det Eders Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra
framställning om statsbidrag till Dalhems i högsta måtto värderika
kyrkobyggnads återställande i ett henne värdigt skick; hvarjemte em-
betet, under åberopande af hvad embetet anfört rörande förenkling i
restaureringsplanen — mot hvilken förenkling församlingen, enligt hvad
ett embetets underdåniga utlåtande bilagdt utdrag af protokollet vid
kyrkostämma med församlingen den 28 oktober 1901 gåfve vid handen,
icke hade något att erinra — hemstält, att, derest statsanslag blefve för
ifrågavarande ändamål äskadt, detsamma måtte bestämmas till ett belopp
af 40,000 kronor.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien har uti sitt den 2
december 1901 afgifna utlåtande förklarat sig instämma i hvad öfver¬
intendentsembetet anfört om kyrkans intäckning och vitsorda ej mindre
Dalhems kyrkas i kulturhistoriskt och arkitektoniskt afseende särdeles
framstående beskaffenhet, hvarigenom densamma måste betecknas som
den förnämsta kyrkan å Gotlands landsbygd, än äfven det särdeles
pietetsfulla sätt, hvarpå den redan, med betydande ekonomisk uppoff¬
ring från församlingens sida, verkstälda inre restaureringen blifvit ut¬
förd; och har akademien på det lifligaste hemstält om nådigt bifall till
församlingens anhållan i den form den erhållit i öfverintendentsembetets
sistberörda utlåtande i ärendet.
Sällan torde väl restaureringen af en enskild församlings kyrka
hafva rönt allmännare och lifligare intresse i vårt land än i förevarande
fall. Dalhems kyrka är ock, enligt sakkunniges enstämmiga mening,
Gotlands vackraste landskyrka och ett inedeltidsininne af hög rang, som
väckt uppmärksamhet långt utom Sveriges gränser. Den synes äfven
på sin tid hafva varit eu mönsterkyrka för de gotländska kyrkorna,
bland hvilka många förtjena uppmärksamhet ur arkitektonisk och konst¬
historisk synpunkt. Just den särställning, Dalhems kyrka sålunda in¬
tager, medför, enligt mitt förmenande, att densammas vidmagthållande
342
Åttonde hufvudtiteln.
och, om möjligt, återställande i dess ursprungliga skick, är af allmän-
giltigare intresse än andra församlingskyrkors. Härtill kommer, att
Dalhems församling, som med prisvärd beredvillighet underkastat sig de
tyngsta bördor för denna restaurerings genomförande, icke förmår bringa
afsevärdt större offer, än den gjort. För att restaureringens fullföljande
på ett detta tempel värdigt sätt icke må äfventyras, och då Riksdagen
vid upprepade tillfällen visat sig angelägen om våra främsta formninnens
bevarande, hemställer jag, att Eders Kong!. Maj:t måtte föreslå Riksda¬
gen att, med vilkor att Dalhems församling uppfyller de af densamma
å kyrkostämma den 29 juli 1901 i fråga om restaureringen åtagna för¬
pligtelse^ såsom bidrag till fullbordandet af den yttre restaureringen utaf
Dalhems kyrka på Gotland, i enlighet med de närmare bestämmelser Eders
Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, bevilja ett anslag af 40,000 kronor
samt deraf på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 20,000 kronor.
[108.] I likhet med hvad under många år skett och af samma skäl, som
Svenska då förekommit, torde Eders Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att jemväl
sällskapet" U*r år 1903 på extra stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska
fornskriftsällskapet.
[109.] Med åberopande af att Riksdagen för hvart och ett af åren 1901
Nordiska och 1902 anvisat ett extra anslag af 50,000 kronor till nordiska museet,
museet, har museet8 styrelse anhållit, att till Riksdagen måtte aflåtas framställ¬
ning om beviljande jemväl för år 1903 af enahanda anslag, som fort¬
farande vore för museets ändamål behöflig!; och får jag med anledning
häraf hemställa, det Eders Kongl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen att
på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 50,000 kronor, att ställas
till styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt dess bestäm¬
mande användas för museet tillhörande ändamål.
[110.] Uti underdånig skrifvelse den 30 september 1901 har styrelsen för
Kultur- kulturhistoriska föreningen för södra Sverige hemstält om utverkande
historiska af anslag å 5,000 kronor till kulturhistoriska museet i Lund.
museet i Lund. m*ii i ni i o
dill stöd lör denna hemställan har styrelsen anfört följande.
När ifrågavarande förening hösten 1882 stiftades på grundvalen af
det utaf nuvarande intendenten vid kulturhistoriska museet under samma
år gjorda samlingsarbetet, hade detta skett med det klart uttalade syftet
att söka åstadkomma ett kulturhistoriskt centralmuseum för hela södra
Sverige och att med detta såsom grundlag arbeta för höjandet af konst¬
skickligheten inom landet. Detta program hade föreningen under nitton
Åttonde hufriidtiteln.
343
år fullföljt med det resultat, att kulturhistoriska museet i Lund redan [1-10.]
länge varit det i sitt slag största landsortsmuseum i Skandinavien, i
närvarande stund inneslutande många fullkomligt enastående föremål
och grupper af oskattbart värde för den nordiska kulturens historia, och
derjemte, ej minst genom de under de sista åren grundade fackskolorna,
blifvit eu kraftig häfstång för den konstindustriela utvecklingen i södra
Sverige. Museets samlingar, som nu omfattade mer än 25,000 föremål,
fördelade på 12,600 nummer, representerade efter den värdering, som
våren 1901 företagits af sakkunnige utländske män, i saluvärde en summa
af 278,300 kronor.
Föreningen hade från början betraktat detta museum såsom en för¬
post på en plats, der den svenska odlingen närmast komme i beröring
med utlandets och der utlandet hade lättast att taga kännedom om det
för den svenska odlingen egendomliga. Med hänsyn jemväl till vårt
lands stora utsträckning, som gjorde det omöjligt att från en enda cen¬
tralpunkt tillgodose och leda den kulturela utvecklingen, hade derför
föreningen från början medvetet sträfvat efter att på en gång göra mu¬
seet så representativt svenskt som möjligt och att derjemte göra det till
en spegel af den europeiska konstutvecklingen samt att derigenom på
etnografiens och den dekorativa konstens område skapa en bildnings¬
anstalt sådan som, utom hufvudstaden, hittills icke funnits i vårt land.
Till uppnående af detta resultat hade de lokala anslagsbeviljande myn¬
digheterna bidragit endast med en bråkdel, för år 1901 2,000 kronor.
Från statens sida hade hittills intet direkt understöd åtnjutits. I hela
Europa och icke minst i våra skandinaviska syskonländer hade dock
redan för länge sedan känslan af att det vore en statens pligt att under¬
stödja äfven museerna i landsorten trängt igenom. Så vore icke förhål¬
landet i Sverige, der landsortsmuseerna allt hitintills uteslutande varit
hänvisade till understöd från de län och provinser, som de närmast re¬
presenterade. Om också detta förhållande kunde ega ett visst berätti¬
gande, då det gälde de egentliga provinsmuseerna med deras starkt
lokala begränsning, stäldo sig saken annorlunda i fråga om ett sådant
museum som kulturhistoriska museet. Såsom icke begränsadt till visst
län eller viss provins, kunde det icke i samma mån som provinsmuse¬
erna — i hvarje fall icke i förhållande till sin betydelse — påräkna de
lokala myndigheternas understöd. Det hade derför hittills såsom sin vä¬
sentliga inkomstkälla måst till det yttersta taga i anspråk den hos en¬
skilda klarseende män och qvinnor förefintliga offervilligheten. Tack
vare donna hade det visserligen också länge lyckats föreningen att skaffa
sig de inkomster, som gjort det möjligt att drifva och utvidga museets
344
Åttonde hufvudtiteln.
[100.] verksamhet. Men den enskilda offervilligheten kunde tydligen icke an¬
litas i det obegränsade. Trots en ytterlig sparsamhet, hvilken gått så
långt, att föreningen till och med ännu efter nitton år icke ens kunnat
lemna någon lön åt museets grundläggare och intendent samt nödgats
inskränka det fackbildade biträdet vid museiarbetet långt under hvad
museets betydelse kräfde, vore det i sjelfva verket icke längre möjligt för
föreningen att på hittills följda vägar anskaffa de medel, som vore er¬
forderliga såväl för att hålla museet i verksamhet och göra nödvändiga
inköp som ock för att förränta och amortera den museets byggnads¬
kostnad motsvarande skuld å 90,000 kronor, hvari föreningen häftade.
Visserligen representerade fastighetsvärdet äfven efter nuvarande låga
taxering, 123,500 kronor, tillsammans med det bokförda värdet på sam¬
lingarna, 278,300 kronor, samt på inventarier och bibliotek, 16,000 kronor,
den stora behållningen af omkring 325,000 kronor; men då museet hvar¬
ken genom försäljning eller genom ytterligare lån kunde tillgodogöra
sig detta öfverskott, hade det kommit till den punkt, der museets nu¬
varande resurser icke längre vore tillräckliga för fullföljande af dess
ändamål.
Det funnes i vårt land en institution, närmast jemförlig med kultur¬
historiska museet i Lund, nämligen nordiska museet i Stockholm. Sjelf!
ett resultat af den väckelse, som nordiska museet gifvit, torde kultur¬
historiska museet i icke ringa mån hafva genom nya impulser, t. ex. in¬
förande af paviljongsystemet, återgäldat denna ideela skuld. Nordiska
museet åtnjöte för närvarande ett årligt statsanslag af 50,000 kronor.
Kulturhistoriska museet sträckte sina anspråk till en tiondedel af detta
belopp.
På grund af hvad sålunda anförts hemstälde föreningen, det Eders
Kongl. Maj:t täcktes till nästinstundande riksdag framlägga proposition
om beviljande af ett anslag å 5,000 kronor till kulturhistoriska museet
i Lund att utgå under samma vilkor som det af nordiska museet åtnjutna
anslaget.
På grund af nådig remiss har vitterhets-, historie- och antiqvitets¬
akademien den 5 november 1901 afgifvit. underdånigt utlåtande i ärendet,
deruti akademien yttrat, att det kulturhistoriska museet i Lund så små¬
ningom utvecklat sig till en bildningsanstalt såväl för den stora allmän¬
heten som för fackmannen samt derigenom gjort en ej obetydlig insats
i väckandet och underhållandet af känslan för inhemsk kultur och spri¬
dandet i vida kretsar af intresset för och kännedomen om den gamla
Åttonde hufviidtiteln.
345
hemslöjden samt att, då museets verksamhet således komme det allmänna [110.]
till godo, akademien tillstyrkte bifall till den gjorda framställningen.
Nationalmusei nämnd, som jemväl blifvit i ärendet hörd, har i
underdånigt utlåtande den 7 december 1901 andragit följande.
Museernas betydelse såsom värdefulla länkar i det moderna kultur¬
arbetet hade i vår tid vunnit ett allt större erkännande. Detta gälde
i all synnerhet de museer, hvilka stält som sin uppgift att i sina sam¬
lingar framställa bilder af lifvet och kulturen under flydda tider. En
sådan uppgift hade kulturhistoriska museet i Lund gjort till sin och
under de närmare tjugu år, detsamma verkat, uppnått resultat, som
väl kunde kallas storartade, såväl hvad beträffade samlingarnas om¬
fattning och anordning som deras betydelse särskild! för den nordiska
kulturens historia. Dertill komme, att de innehölle ett det rikaste
undervisningsmaterial, i all synnerhet i det konstindustriela arbetets
tjenst. Också hade den omständigheten, att konstslöjden i södra Sverige
under det senast gångna årtiondet vunnit en så afsevärd utveckling,
särskild! i nationel rigtning, till stor del sin förklaring i de impulser,
som utgått från kulturhistoriska museet, icke minst genom den under¬
visning, som meddelats i den af museet upprättade och inom dess om¬
råde befintliga skolan för textilslöjd. Då detta resultat vunnits utan
något direkt understöd från statens sida och det icke torde vara möjligt
att ensamt på hittills följda vägar anskaffa de medel, som vore erfor¬
derliga för museets fortsatta verksamhet, syntes det nämnden, i be¬
traktande af museets stora betydelse såsom en bildningsanstalt i den
fosterländska kulturens tjenst, billigt, att staten här trädde emellan,
och detta så mycket mer som det allmänna hade den enskilda eller
kommunala offervilligheten att tacka för såväl museets tillkomst som
dess hittillsvarande utveckling. Nämnden ville fördenskull tillstyrka
nådigt bifall till den gjorda framställningen.
Med anledning af hvad sålunda förekommit och då kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige synes mig vara väl förtjent af det under¬
stöd af statsmedel, den begärt till kulturhistoriska museet i Lund, för
att kunna fullfölja sin för vår nationel odling, särskild! den inhemska
konstslöjden, betydelsefulla verksamhet, hemställer jag, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa
ett belopp af 5,000 kronor, att ställas till styrelsens för kulturhisto¬
riska föreningen för södra Sverige förfogande för att enligt dess be¬
stämmande användas för kulturhistoriska museet i Lund tillhörande
ändamål.
Bih. till Riksd. Prat. 190‘2. 7 Sami. 1 Afd.
44
346
Åttonde hufvudtiteln.
[in.]
Tidskriften
Nordiskt
medicinskt
arkiv.
[112.]
Tidskriften
Acta mathe-
matica.
Sedan Riksdagen, med bifall till derom af Eders Kongl. Maj:t
gjorda framställningar, på extra stat för hvart och ett af åren 1896—
1902 beviljat ett anslag af 3,000 kronor till understöd för fortsatt ut¬
gifvande af tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, har en för fortsatt ut¬
gifvande af nämnda tidskrift bildad förening, till hvars förfogande det
senaste af berörda anslag blifvit stäldt, i en till Eders Kongl. Maj:t
ingifven ansökning, med åberopande af att ett dylikt anslag fortfarande
vore behöfligt för utgifvande af tidskriften, hvars centralredaktion efter
f. d. professorn Axel Key öfvertagits af professorn J. Berg och extra
ordinarie professorn C. G. Santesson, anhållit, att jemväl för år 1903
ett understöd af 3,000 kronor måtte för ändamålet beredas. Härtill
hafva lärarekollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet och
universitetskanslern uti infordrade utlåtanden tillstyrkt bifall; och får
jag, under hänvisning till hvad tillförene anförts i fråga om anslag till
omförmälda tidskrift, som, enligt hvad i den underdåniga ansökningen
blifvit upplyst, från och med år 1901 delats i två afdelningar, en medi¬
cinsk och en kirurgisk, genom hvilken anordning arkivet i sin helhet
ej obetydligt ökats i omfång, nu hemställa, att Eders Kongl. Maj:t täck¬
tes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp
af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Nor¬
diskt medicinskt arkiv.
Hos Eders Kongl. Maj:t har utgifvaren af tidskriften Acta mathe-
matica, professorn G. Mittag-Leffler, i underdånighet anhållit om bere¬
dande af statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgifvande, i hvilket
afseende begärts för år 1903 ett anslag af 3,000 kronor eller enahanda
belopp, som för sådant ändamål blifvit af Riksdagen beviljadt för hvart,
och ett af åren 1896—1902. Sökanden har dervid erinrat, att af nämnda
tidskrift numera utkommit andra hälften af bandet 24 samt första hälf¬
ten af bandet 25, äfvensom att andra hälften af bandet 25 vore så godt
som fullständigt färdigsatt.
Efter nådig remiss har vetenskapsakademien med underdånig skrif¬
velse den 13 november 1901 öfverlemnat ett af dess ledamöter profes¬
sorerna D. G. Lindhagen och K. B. Hasselberg på akademiens anmodan i
ämnet afgifvet yttrande, deri de, under framhållande deraf att ifråga¬
varande tidskrift fortfarande såväl qvalitativt som qvantitativt häfdade
sin höga rang inom samtidens vetenskapliga literatur och mägtigt bi-
droge att göra Sveriges insats på matematikens område känd och aktad
i utlandet, på det varmaste tillstyrkt bifall till förevarande ansökning.
Åttonde hufvudtiteln.
347
Detta yttrande har akademien för sin del gillat och antagit såsom ut¬
tryck för sina egna åsigter i ämnet.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp
af 3,000 kronor till understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften Acta
mathematica.
För år 1885 stälde Riksdagen till Eders Kongl. Maj:ts förfogande [113.]
under vissa vilkor ett extra anslag af 15,000 kronor, att användas till Förei&sniugs-
understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som anordnade föreläs-
ningskurser för arbetsklassen. År efter år hafva sedermera anslag för
nämnda ändamål af Eders Kongl. Maj:t äskats och af Riksdagen bevil¬
jats. För hvart och ett af åren 1895 och 1896 har anslagsbeloppet
bestämts till 25,000 kronor, för år 1897 till 30.000 kronor, för år 1898
till 35,000 kronor, för år 1899 till 45,000 kronor och för år 1900 till
55,000 kronor. För hvart och ett af åren 1901 och 1902 beviljades ett
extra anslag af 65,000 kronor att användas till understöd åt sådana
anstalter eller föreningar under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,
endast finge afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke finge öfver¬
stiga 3,000 kronor, för år räknadt;
att kommuner eller enskilde för anordnande af sådana föreläsnings¬
kurser tillsköte minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan
under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad
beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad dels å landet, Eders Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de
eftergifter, som omständigheterna kunde påkalla;
att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna under¬
visning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervis¬
ningsmateriel;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid före¬
läsningarna eller undervisningen blefve förbjudna; samt
att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig
de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Eders Kongl. Maj:t pröfvades
nödiga och lämpliga.
Ansökningar om understöd från berörda, för år 1902 anvisade,
anslag å 65,000 kronor hafva inkommit från 178 särskilda anstalter
348
Åttonde hufvudtiteln.
eller föreningar, deribland 56, hvilka icke förut åtnjutit understöd för
ifrågavarande ändamål. De af alla dessa anstalter och föreningar be¬
gärda understödsbelopp uppgingo till sammanlagdt 96,676 kronor 95
öre, hvadan många af de begärda beloppen icke kunnat i sin helhet
eller ens till någon del beviljas. Enär det sålunda visat sig, att intres¬
set för anordnande af sådana föreläsningskurser, hvarom här är fråga,
så ökats, att ej heller det till 65,000 kronor förhöjda anslaget varit för
det afsedda ändamålet tillräckligt, och då anledning icke förekommer
till antagande, att detta intresse skall under den närmaste framtiden
minskas, synes ett ökadt anslag för år 1903 vara af behofvet påkalladt.
Detta anslag torde kunna bestämmas till 100,000 kronor. Hvad angår
de vilkor, som böra stadgas för erhållande af sådant understöd, hvarom
här är fråga, synas enahanda bestämmelser lämpligen kunna meddelas,
som af Riksdagen beslutits, då anslag för nämnda ändamål senast be¬
viljades.
På grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till understöd, under nyss angifna
vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsnings¬
kurser för arbetsklassen, på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag
af 100,000 kronor.
[114.] Hos Eders Kongl. Maj:t har lektorn Edvard Jäderin gjort under-
Kostnader dånig ansökning om afskrifning af flottans fordran hos honom i an-
fberedande Ilning den ar 1898 företagna förberedande gradmätning sexpeditionen
gradmätnings -till Spetsbergen och i sådant afseende anfört följande.
Spetsbergen11 Då Jäderin den 6 november 1897 till vetenskapsakademien aflåtit
en skrift med anhållan, att akademien måtte hos Eders Kongl. Maj:t
utverka inbjudning till Ryssland att gemensamt med Sverige utföra en
gradmätning på Spetsbergen, hade han tillika tillkännagifvit sin afsigt
att redan under sommaren 1898 utrusta en expedition, som genom vid¬
tagande af vissa förberedande åtgärder skulle sätta den blifvande inter-
nationela expeditionen i stånd att genast vid ankomsten till Spetsbergen
begynna de definitiva mätningsarbetena. Ehuru denna förberedande
expedition skulle bekostas hufvudsakligen äf enskilda personer, hade
Jäderin föreslagit akademien att i underdånighet anhålla om ett mindre
statsbidrag dertill samt särskildt att expeditionen kostnadsfritt skulle
få disponera ett af flottans fartyg. Svårigheten att hos enskilda per¬
soner insamla de nödiga penningemedlen för den förberedande expedi¬
tionen hade orsakat, att ärendets behandling inom akademien något
fördröjdes samt att akademiens underdåniga skrifvelse i ärendet af-
Åttonde hufvudtiteln.
349
fattades med uteslutande af hemställan angående statsbidrag och fartyg. [1
Emellertid hade Eders Kongl. Maj:t, på underdånig anhållan afJäderin,
den 18 mars 1898 medgifvit, att minöfningsfadyget Rån finge kostnads¬
fritt ställas till expeditionens förfogande, dock att alla utgifter för kol,
besättnings aflöning m. m. skulle bestridas af expeditionen. Sedan
expeditionen hemkommit samt fartyget Rån vid flottans station i Stock¬
holm blifvit repareradt, hade Jäderin för expeditionens räkning fått sig
af stationen påförd en kostnad af 9,494 kronor 81 öre, såsom framginge
af fyra vid ansökningen fogade bilagor. Då den internationela expedi¬
tion, som afgått till Spetsbergen sommaren 1899, varit afsedd att
lika utrustas från svensk och rysk sida, hade den ryska gradmätnings-
komitén, utom de båda för sjelfva gradmätningen afsedda fartygen, ut¬
rustat ännu ett fartyg, som särskildt afsetts för fullbordandet af de
arbeten, hvilka 1898 års enskilda svenska expedition ej kunnat med¬
hinna. Enär detta tredje ryska fartyg utrustats på ryska statens be¬
kostnad, medan deremot svenska staten icke bidragit på annat sätt till
den motsvarande svenska expeditionen år 1898 än genom utlånandet
af fartyget, samt det varit Jäderin omöjligt att hos enskilda personer
uppbringa medel till gäldande af den skuld, i hvilken han till flottan
häftade, anhölle han, att ifrågavarande fordran måtte blifva afskrifven.
Vetenskapsakademien, hvars utlåtande öfver ansökningen infordrats,
har öfverlemnat ett af dess ledamöter professorerna P. G. Rosén och
K. B. Hasselberg afgifvet särskildt yttrande, som akademien tillkänna-
gifvit sig hafva för sin del i allo gillat och såsom uttryck för sina
egna åsigter i ämnet antagit. I detta yttrande anföres bland annat:
Det kunde svårligen bestridas, att den af Jäderin hufvudsakligen med
privata medel företagna expeditionen till Spetsbergen i sjelfva verket
haft en ganska vigtig uppgift, nämligen att sätta den blifvande inter¬
nationela gradmätningsexpeditionen i stånd att genast vid ankomsten
till Spetsbergen utan tidsutdrägt med full arbetsstyrka begynna de
definitiva mätningsarbetena. Det hade också varit för att till full evidens
förvissa sig om ått det ifrågavarande vetenskapliga arbetet verkligen
skulle kunna med det snaraste realiseras, som Jäderin år 1898 före¬
tagit en ytterligare och noggrannare rekognoscering af Spetsbergsnätets
förut af Chydenius, Dunér och Nordenskiöld utstakade triangelpunkter,
hvarjemte han försett eu stor del af dem med signaler. Att detta för¬
beredande arbete icke kommit att uteslutande med allmänna medel
verkställas, hade hufvudsakligen berott derpå att den knappa tiden ej
medgifvit dess officiela behandling samt att det lyckats Jäderin att
genom intresserade mecenaters frikostiga bidrag af icke mindre än
350
Åttonde hufvudtiteln.
[114.] 26,000 kronor hastigt bringa expeditionen till stånd. Obestridligt torde
vara, att det ifrågavarande förarbetet kunde anses såsom en integre¬
rande del af den svensk-ryska gradmätningen på Spetsbergen och der¬
för kunde göra anspråk på att betraktas såsom en statens angelägenhet.
Det ifrågavarande internationela företaget både också af Ryssland helt
och hållet bekostats af allmänna medel beträffande såväl dess början
som dess fortsättning. Rosén och Hasselberg ville derför tillstyrka
bifall till Jäderins ansökning.
Härefter bar marinförvaltningen afgifvit utlåtande öfver ansökningen
och dervid erinrat, hurusom, sedan Jäderin i underdånighet anhållit,
att för ifrågavarande förberedande expedition skulle få disponeras min¬
fartyget Rån eller annat för ändamålet lämpligt, flottan tillhörigt fartyg
jemte behöfliga inventarier och utredning, allt under förutsättning att
de direkta omkostnaderna för aflöningar, proviant, kol med mera be-
stredes af expeditionens medel, Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref
den 18 mars 1898 medgifvit, att minfartyget Rån finge för ändamålet
utlemnas till Jäderin med skyldighet för honom att, bland annat, er¬
sätta ej mindre all den skada å fartyget, som under utlåningstiden
kunde uppkomma och ej blefve på grund af aftal om fartygets för¬
säkrande kronan ersatt, än äfven den slitning å fartyget, dess maskineri
och inventarier, som dess begagnande kunde komma att medföra.
Marinförvaltningen bar vidare anfört, att de vid Jäderins skrift fogade
räkningarna vore uppgjorda i enlighet med de sålunda meddelade be¬
stämmelserna i ämnet; och bar marinförvaltningen på grund häraf och
då ifrågavarande expedition företagits för ett för flottan främmande
ändamål, hemstält, att ansökningen icke måtte föranleda dertill att
flottans fordran afskrefves, utan att, derest kostnaden, såsom billigt
torde vara, ersattes af statsverket, flottan måtte erhålla godtgörelse från
medel å annan bufvudtitel än den femte.
Slutligen bar statskontoret öfver ansökningen afgifvit underdånigt
utlåtande. Med erinran dervid att 1898, 1899 och 1901 års riksdagar
för ifrågavarande gradmätning anvisat tillhopa 250,000 kronor, hvar¬
jemte Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 22 september 1899
anbefalt statskontoret att förskottsvis till svenska gradmätningskomitén
utbetala 30,000 kronor till betäckande af den ökning i kostnad, som
för 1899 års gradmätningsexpedition uppkommit på grund deraf att
den nödgats förhyra enskild ångare, medan deremot Riksdagen vid be¬
stämmandet af 1899 års anslag till expeditionen utgått från den förut¬
sättningen, att något flottans fartyg komme att för expeditionen upp¬
låtas, bar statskontoret, då det torde få anses obilligt, om Jäderin skulle
Åttonde hufvudtiteln.
351
nödgas sjelf vidkännas nu ifrågavarande betydande kostnad, hvars be¬
lopp näppeligen låtit sig på förhand beräknas, men å andra sidan flottan
icke syntes böra drabbas af den förlust, som fordringens afskrifning
skulle medföra, i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
i nådig proposition föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 be¬
vilja det belopp, som erfordrades för gäldande af Jäderins omförmälda
skuld till flottan.
Med afseende härå och under erinran hurusom Riksdagen år 1901
anvisat medel till ersättande af en summa af 38,360 kröner 87 öre, som
af marinförvaltningen förskotterats till bestridande af vissa kostnader
för 1899 års svenska gradmätningsexpedition till Spetsbergen, tillstyrker
jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för gäldande af Jäderins berörda
skuld till flottan, 9,494 kronor 81 öre, af Riksdagen äska på extra stat
för år 1903 ett anslag, hvilket, till undvikande af öretal i riksstaten,
torde böra bestämmas till 9,495 kronor.
Hos Eders Kongl. Maj:t har docenten Axel Hamberg anhållit om [115.]
ett understöd af allmänna medel å 10,000 kronor för fullbordande af Vetenskaplig
en af honom påbörjad vetenskaplig undersökning af en del utaf Lule
marks fjellområde. marks^fjeii-
Till stöd för berörda ansökning har Hamberg anfört följande. område.
Den undersökning öfver en del af nämnda fjellområde, som Ham¬
berg år 1896 påbörjat och till hvilken han två gånger erhållit understöd
af statsmedel, nämligen genom nådiga brefven den 30 juni 1899 1,000
kronor och den 26 januari 1900 äfvenledes 1,000 kronor, hade alltjemt
fortskridit och nalkades nu sin fullbordan. På grund af de för hans
förhållanden betydliga utgifter, hvarmed detta företag varit förknippadt,
såge sig Hamberg nödsakad att ännu en gång vända sig till Eders
Kongl. Maj:t med anhållan om understöd för att kunna bringa företaget
till ett lyckligt slut.
Den punkt, till hvilken undersökningen vid slutet af sommaren 1900
fortskridit, framginge af en till Svenska sällskapet för antropologi och
geografi af Hamberg afgifven tryckt, vid den underdåniga ansökningen
fogad rapport, benämnd »Sarjekfjellen, en geografisk undersökning». I
afseende å arbetena under sommaren 1901 vore följande att meddela.
Den i nämnda rapport, sid. 268, omtalade triangelmätningen af högre
ordning från sex på förhand utvalda toppar, hvilken för kartan öfver
trakten vore nödvändig, men genom de ständiga ovädren somrarne
1899 och 1900 så förhindrats, att under dessa båda år endast från en
352
Åttonde hufvud titeln.
[115.] enda topp mätningar erhållits, hade till följd af det klara väder, som
under sommaren 1901 ganska ofta förekommit, fortskridit så, att mät¬
ningarna från ytterligare tre toppar, deribland äfven basens ändpunkter,
Stuor Niak och Sarjektjåcko, nu vore färdiga. Dessa mätningar hade
utförts med en noggrannhet af omkring 2", med afseende å såväl
horisontal- som vertikalvinklarne. Samtidigt hade äfven från dessa
punkter vinklar tagits för ett stort antal andra toppar, som antingen
tillhörde trianguleringen af lägre ordning eller för öfrigt vore af intresse.
Triangelnätet af lägre ordning hade kompletterats, likaså de fotogram-
metriska arbetena, särskildt i undersökningsområdets nordvestra del,
som förut ej blifvit tillräckligt undersökt. De topografiska arbetena
hade derigenom bragts nära sin fullbordan. En stor del af somrarne
1900 och 1901 hade egnats åt uppförande af sjelfregistrerande instru¬
ment, genom hvilka en undersökning af traktens meteorologi skulle
kunna åstadkommas. Samtliga instrument, hvilka alla så noggrant som
möjligt kontrollerats, hade tjenstgjort ganska tillfredsställande utom den
på 2,000 meter öfver hafvet uppställa meteorografen, hvilken endast
varit i gång några veckor och särskildt med afseende på vindregistre¬
ringen kräfde någon ändring, som torde kunna utföras sommaren 1902.
De meteorologiska observationer, som genom dessa till stor del af Ham-
herg sjelf konstruerade, hufvudsakligen i Sverige tillverkade apparater
erhållits och under de närmaste åren, såsom Hamberg hoppades, komme
att erhållas, skulle helt säkert visa sig vara af stort meteorologiskt in¬
tresse såväl på grund af traktens betydande höjd öfver hafvet som
med anledning deraf att densamma befunne sig på en utpräglad stråk¬
väg för från Atlanten kommande lufttiycksminima. En stor betydelse
hade de äfven för undersökningen af glaciererna och andra naturför¬
hållanden inom högfjellen. De förut påbörjade glaciografiska arbetena,
såsom de sedan flere år fortsatta observationerna öfver afsmältnings-
och rörelsehastighet hos några typiska glacierer, den årliga snöackumula¬
tionen, nederbörden och afdunstningen på olika höjd öfver hafvet, hade
fortsatts äfven sommaren 1901. Den geologiska undersökningen hade
fullständigats, särskildt i traktens nordvestra, af Hamberg förut endast
flygtigt besökta delar, hvarjemte angående flere vigtiga geologiska
spörsmål, såsom beträffande den egendomliga öfverskjutning af berg¬
lager öfver hvarandra, som i traktens östra delar ansåges hafva egt
rum, speciela studier blifvit utförda.
I 1901 års sommars arbeten hade, utom Hamberg, äfven amanuensen
F. Vestergren och filosofie kandidaten S. Ekman deltagit. Vestergren
hade fortsatt sina under sommaren 1900 påbörjade botaniska undersök-
Åttonde hnfvndtiteln. 353
ningar, hvilka hade gifvit goda och oväntade resultat; den senare, zoo¬
log, hade undersökt vissa delar af traktens fauna, speciel foglar och
vatteninsekter.
Ehuru samtliga arbeten inom olika vetenskapsgrenar under 1901
års ganska gynsamma sommar så fortskridit, att de närmade sig sin
fullbordan, kräfdes dock ännu åtskilliga kompletteringar, innan detta
ingalunda obetydliga, under så många år fortsatta och med så stora
kostnader förbundna företag kunde bringas till en så god fullbordan, som
detsamma torde förtjena. Dessa kompletteringsarbeten omfattade huf¬
vudsakligen noggranna triangelmätningar från ytterligare två punkter,
vissa mindre förändringar af de sjelfregistrerande apparaterna, de glacio-
grafiska arbetenas fortsättande, kompletteringar af den geologiska under¬
sökningen på flere punkter samt af en påbörjad karta i stor skala öfver
Mikoglacieren. De biologiska arbetena kräfde äfven någon komplette¬
ring, särskilt skulle ytterligare undersökningar öfver traktens insektslif
vara önskvärda. Alla dessa arbeten vore dock icke vidlyftigare, än att
de borde kunna utföras af Hamberg och en biolog under loppet af en
sommar. Dermed skulle hela denna undersökning, hvad fältarbetena
anginge, vara afslutad, dock borde om möjligt de meteorologiska appa¬
raterna och vissa glaciografiska observationer ännu några år hållas i
gång, på det värdefullare medeltal måtte kunna erhållas. För detta
ändamål vore emellertid ett kort besök en gång om året i de närmast
Kvickjock liggande delarne af högfjellen tillräckligt.
Genom de betydande utgifter, som förorsakats af de hittills utförda,
vidlyftiga och besvärliga resorna i fjellen samt af de apparater och in¬
strument af olika slag, hvilka för undersöksningen måst anskaffas, hade
Hambergs ekonomiska tillgångar så strängt anlitats, att arbetets afslu-
tande hufvudsakligen på hans egen bekostnad ej längre vore möjligt.
Hamberg såge sig derför nödsakad att begära understöd af statsmedel för
ändamålet. Af en vid ansökningen fogad tablå framginge, att arbetena å
ifrågavarande vetenskapliga undersökning under åren 1896—1901 kostat
tillsammans 36,358 kronor. Af denna summa hade Hamberg af egna
medel måst tillskjuta 25,876 kronor. Derigenom hade han åsamkat sig
en skuld af omkring 12,000 kronor, hvilken han på åtskilliga år ej
kunde betala. För arbetenas afslutande torde ett belopp af omkring
6,000 kronor behöfvas.
Hamberg hyste den förhoppning, att hans företag vore af så stor
vigt ej endast för vetenskapen utan äfven för andra allmänna intressen,
att ett större bidrag af staten skulle kunna påräknas. Genom detta
Bill. till TUM. Prof. W0‘2. 1 Sam’. 1 A fä. 45
[115.]
354
Åttonde hufvudtiteln.
[115.] företag hade nämligen eu mängd topografiska arbeten såsom nivellc-
ringar, trigonometriska höjdmätningar, fältarbeten för en karta i stor
skala inom staten tillhöriga marker blifvit utförda, hvarigenom afse-
värda utgifter för flere ändamål vid revideringen af hittills upprättade
kartor öfver denna svårtillgängliga trakt inbesparades. Genom den
meteorologiska undersökningen hade dyrköpta, synnerligen vigtiga data
erhållits angående de höga fjellens betydelse för de norrländska elfvar-
nes vattentillgång, en fråga, som för der* kommande undersökningen af
Sveriges vattendrag vore af stor vigt. Hamberg hoppades, att hans
arbeten äfven derutinnan kunde anses gagna fäderneslandet, att genom
desamma en af dess intressantaste, mest storslagna och minst kända
delar blifvit ganska mångsidigt undersökt. Att våra icke obetydliga
förut nästan okända lappländska glacierer egnats utförligare studier,
vore äfven värdt att framhålla, då till stor del derigenom äfven från
vårt land uppgifter kunde lemnas den internationela glacierkommissio-
nen, sog) sedan några år samlade data om glaciererna å olika delar
af jorden.
I betraktande af hvad sålunda anförts och särskilt de icke obe¬
tydliga summor Hamberg af egna medel nedlagt på detta omfattande
och mödosamma arbete, för hvilket Hamberg långt ifrån att påräkna
någon ersättning i stället åsamkat sig skuld, samt den nytta det torde
hafva för vetenskapen och vårt land, hemstälde Hamberg i underdånig¬
het, att till företaget och särskild! dess fullbordande måtte af statsmedel
beviljas honom ett understöd af 10,000 kronor.
På grund af nådig remiss har vetenskapsakademien inkemtat ut¬
låtande i ämnet af sina ledamöter professorerna A. E. Törnebohm och
P. G. Rosén, hvilka dervid anfört, att, enligt hvad som framginge af
ett utaf dem från Hamberg infordradt yttrande, af det äskade beloppet
4,000 kronor skulle utgöra bidrag till betäckande af hans å företaget
redan åsamkade skuld samt 6,000 kronor afsåge bestridande af kostna¬
derna för företagets fullföljande och afsilande under 1902 års sommar,
hvilka kostnader vore fördelade å följande utgiftsposter:
bärare............................................................................................ kronor 1,600
renar och renskötaren ............................................................ » 400
proviant och vivre .................................................................. » 400
jernvägsresa, skjutsar, frakter............................................... » 700
fotografiplåtar, kopiering ...................................................... » * 300
observationer af vattenstånd och tillsyn af apparater... »__250
transport' kronor 3,650: —
Åttonde hufvudtitoln.
355
transport kronor 3,650: — [115.]
ändring af de sjelfregistrerande apparaterna .................. » 600: —
komplettering af desamma.................................................... » 1,300: —
diverse .......................................................................................... » 450: —
summa kronor 6,000: —
Vidare yttrade Törnebohm och Rosén:
Hambergs ifrågavarande undersökningar, hvilka pågått ända sedan
år 1896 och om hvilkas vigt och betydelse Törnebohm och Rosén redan
yttrat sig vid de föregående tillfällen, då Hamberg sökt statsbidrag för
ändamålet, hade enligt deras mening fullföljts med stor skicklighet och
ovanlig energi samt hade redan lemnat och komme, när de afslutats,
otvifvelaktigt att ytterligare lemna värdefulla bidrag till besvarande af
de flere intressanta och för kännedomen om våra fjelltrakters naturför¬
hållanden vigtiga frågor, som Hamberg omförmält. Äfven beträffande
dessa undersökningar hade den gamla erfarenheten upprepats, att före¬
tag af dylik art genom omständigheternas magt blefve betydligt mera
omfattande och följaktligen mera kostsamma, än från början varit be-
räknadt. Hamberg hade emellertid icke skytt betydande personliga
uppoffringar för att fora det påbörjade arbetet framåt. Af den öfver¬
sigt öfver undersökningarnas räkenskaper, han bifogat sin ansökning,
framginge nämligen, att utgifterna hittills uppgått till 36,358 kronor,
att Hamberg af denna summa tillskjutit 25,876 kronor af egna medel
samt att dessutom 3,900 kronor lemnats af hans fäder. I betraktande
af det ifrågavarande arbetets betydelse och det utmärkta sätt, på hvil¬
ket det blifvit utfördt, syntes det billigt, att Hamberg såsom understöd
erhölle det belopp, som nu vore behöfligt för arbetets afsittande. Be¬
loppet kunde visserligen synas betydande, men det vore ringa i jem¬
förelse med dem, som nästan årligen utginge från vårt land till arkti¬
ska expeditioner. Flere arktiska trakter hade ock genom svensk forsk¬
ning blifvit bättre kända i olika hänseenden än betydande delar af vårt
eget land. När nu ett kraftigt försök af kompetent person blifvit gjordt
att fylla eu betydande lucka i vårt vetande rörande våra fjelltrakters
naturförhållanden, syntes detta försök vara högeligen förtjent af att
understödjas, på det att det ej måtte afstanna ofullbordadt. Törnebohm
och Rosén förordade på grund deraf nådigt bifall till Hambergs ansö¬
kan om understöd till det ifrågavarande arbetets afstötande.
Med öfverlemnande af detta betänkande, hvilket vetenskapsakademien
för sin del gillat och såsom uttryck för sina egna åsigter i ämnet
antagit, har akademien i underdånighet hemstält, att ett anslag af 6,000
kronor måtte för berörda ändamål tilldelas Hamberg.
[116.]
Vatieuhöjd-
mätnings-
stationer
di. in.
[117.]
Utgifning o
spridning a
nykterhets¬
skrifter.
356 Åttonde liufvudtiteln.
Då jag anser det vara af vigt, att detta om uppoffrande forsknings¬
nit vittnande vetenskapliga företag, livilket är egnadt att skänka ökad
kunskap om hittills föga kända delar af vårt land, må bringas till
afsedd fullbordan, hemställer jag, det Eders Kongl Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att såsom understöd till docenten Hamberg för fullbordande
af hans vetenskapliga undersökning af en del utaf Lule lappmarks fjell-
ornråde på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 6,000 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder ej förefinnas för Eders Kongl. Maj:t
att låta under år 1902 af tillgängliga medel förskjuta ifrågavarande
belopp.
Sedan styrelsen för nautisk-moteorologiska byrån i skrifvelse den
24 September 1901 anmält, att den summa, 2,800 kronor, som på Eders
Kongl. Maj:ts nådiga framställningar för hvart och ett af åren 1901 och
1902 åt Riksdagen beviljats för underhåll och tillsyn af de i riket in¬
rättade vattenhöjdrnätningsstationerna rn. m., vore behöflig äfven för år
1903, får jag i enlighet med styrelsens hemställan tillstyrka, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903
anvisa ett anslag af 2,800 kronor för underhåll och tillsyn af de i riket
inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag har
^Riksdagen på extra stat för hvart och ett af åren 1895—1902 beviljat
E ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till
svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning af
nykterhetsskrifter. Nämnda sällskaps styrelse har nu i skrifvelse den
28 september 1901 anfört, att behofvet af nykterhetsskrifter ej minskats,
att sällskapets publikationer rönt liflig efterfrågan i Sverige och äfven
uppmärksammats i utlandet samt att sällskapet med stöd af erfaren¬
heten i fråga om skriftspridningens gagn funne ytterligare anslag för
sådant ändamål ej blott behöfligt utan för ett rätt tillvaratagande af
nykterhetsarbetets kraf alldeles nödvändigt. På grund häraf och under
åberopande af hvad styrelsen i underdånig skrifvelse den 25 september
1893 anfört rörande behofvet af ett årligt understöd af allmänna medel
för fullföljandet af den verksamhet, som enligt sällskapets stadgar
åligger detsamma, har styrelsen anhållit om utverkande hos Riksdagen
af anslag för sagda ändamål till enahanda belopp för år 1903.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att för utgifning och spridning af nykterhetsskrifter
Åttonde liufvudtiteln.
357
på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 4,000 kronor, att mot
redovisningsskyldighet ställas till svenska nykterketssällskapets för¬
fogande för ändamålet.
Efter särskilda framställningar har Riksdagen beviljat för hvart och [118.]
ett af åren 1894—1900 ett extra anslag af 2,000 kronor samt för hvart Kuranstaiten
och ett af åren 1901 och 1902 ett extra anslag af 3,000 kronor att utgå San3 Souc1,
till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans Souci invid
Upsala, numera benämndt kuranstaiten Sans Souci, på vilkor, som af
Eders Kongl. Maj:t pröfvades lämpliga. De vilkor för anslagens åt¬
njutande, som af Eders Kongl. Maj:t i följd häraf vid meddelande af
föreskrift om anslagens utbetalning faststälts, hafva, med någon modifika¬
tion för de fem sista åren, fått enahanda innehåll, som återgifvits i de¬
partementschefens anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik¬
ärenden den 14 januari 1895 vid föredragning af då gjord ansökning
om anslag till nämnda anstalt.
I underdånig skrifvelse den 25 september 1901 har styrelsen för
ifrågavarande kuranstalt, med förmälan att anstalten allt fortfarande vore
i verksamhet och för sitt bestånd och sin utveckling behöfde ett lika
stort statsanslag, som lemnats för år 1902, anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes jemväl för år 1903 hos Riksdagen begära, att ett anslag
af 3,000 kronor måtte beviljas till understöd åt nämnda anstalt.
Af den redogörelse för anstaltens verksamhet under år 1900, som
af anstaltens legitimerade läkare och dess föreståndare afgifvits och
finnes ansökningen bilagd, samt af öfriga vid ansökningen fogade hand¬
lingar inhemtas: att under nämnda år å anstalten, der vid årets början
8 patienter varit qvar från år 1899, intagits 11 patienter från olika land¬
skap och af olika samhällsklasser; att af patienterna 10 under året ut¬
gått och 9 funnits qvar å anstalten vid årets slut; att af de 10 utskrifna
4 återfallit i sin förra svaghet och de öfriga skötte sig på ett i allo
hedrande sätt; samt att, efter det under året gåfvomedel influtit till
belopp af 335 kronor, tillgångarne utöfver skulderna den 31 december
1900 utgjort 4,914 kronor 58 öre.
Medicinalstyrelsen, hvars yttrande i ärendet infordrats, har den 2
oktober 1901 afgifvit underdånigt utlåtande, deri medicinalstyrelsen an¬
fört, att, då anstalten fullgjort föreskrifna vilkor för åtnjutande af hit¬
tills beviljade anslag samt anstaltens verksamhet i kampen mot drycken-
skapen lemnat ett ganska godt resultat, medicinalstyrelsen förordade
bifall till den af anstaltens styrelse gjorda framställningen om anslag.
358
Åttonde hufvudtiteln.
Då ifrågavarande anstalt således fortfarande synes vara förtjent af
enahanda understöd, som under de sistförfluten åren kommit densamma
till del, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 3,000 kronor, att utgå
till understöd åt kuranstalten Sans Souci invid Upsala på vilkor, som af
Eders Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
[119.] Sedan på underdåniga ansökningar af styrelsen för Stockholms alko-
stockhoims holistliem Eders Kongl. Maj:t i 1898, 1899, 1900 och 1901 års statsverks-
aikohoiisthem.pr0p0gjj.jonei, föreslagJt Riksdagen att bevilja nämnda hem anslag för
år 1899 af 17,500 kronor samt för hvart och ett af åren 1900—1902 af
7,500 kronor, blefvo Eders Kongl. Maj:ts berörda framställningar på
det sätt bifallna, att Riksdagen på extra stat beviljade hemmet för år
1899 ett anslag af 2,000 kronor och för hvart och ett af åren 1900—
1902 ett anslag af 4,000 kronor, att utgå på vilkor, som af Eders Kong!.
Maj:t pröfvades lämpliga. Vid meddelande af nådiga föreskrifter om
ifrågavarande anslags utbetalande täcktes Eders Kongl. Maj:t tillika fast¬
ställa de vilkor, som skulle gälla för anslagens åtnjutande; och voro
dessa vilkor följande:
att hemmets förvaltning handhafves af en i Stockholm befintlig
styrelse, som antager föreståndare för anstalten;
att anstalten står under inseende af Hans Kongl. Höghet Her¬
tigen af Vestergötland eller, om han anser sig dertill förhindrad, af eu
utaf Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län förordnad
inspektor;
att de i anstalten intagna sjukas vård öfvervakas af legitimerad
läkare;
samt att till medicinalstyrelsen stäld berättelse med redogörelse för
anstaltens verksamhet under året före utgången af mars månad näst-
föjande år af anstaltens styrelse och läkare aflemnas till förste pro¬
vinsialläkaren i länet.
Styrelsen för hemmet har i underdånig skrifvelse den 3 oktober
1901 anhållit, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att be¬
vilja ett anslag för år 1903 af 7,500 kronor till understöd åt hemmet;
och har styrelsen till stöd för denna framställning hufvudsakligen åbe¬
ropat, hurusom hemmets ekonomiska ställning fortfarande vore mindre
god, på sätt framgiuge af en vid skrifvelsen fogad tryckt årsberättelse
angående hemmet för År 1900.
Af nämnda årsberättelse inhemtas bland annat: att vid början af år
1900 funnits å hemmet intagna 13 pensionärer; att under årets lopp
Åttonde hufvudtiteln. 359
intagits 24 och utskrifvits 25, hvadan 12 varit qvar vid årets slut; att [119.]
från början af hemmets verksamhet den 1 april 1897 till den 31 decem¬
ber 1900 utskrifvits 54 botade, af hvilka 3G forblifvit nyktra; samt att
under år 1900 hemmets utgifter visserligen betäckts af dess inkomster,
då i de senare inberäknats statsanslaget, 4,000 kronor, jemte gåfvo-
medel, 400 kronor, men att hemmet, för att nå detta resultat, måst be¬
tinga sig så höga pensionsafgifter som 125 och 75 kronor i månaden.
I den underdåniga ansökningen har stju-elsen anfört, att i betrak¬
tande af hemmets skuldtyngda ekonomiska ställning någon nedsättning
i afgifterna för år 1901 ej kunnat ifrågakomma. Fastmer hade styrel¬
sen, för att så vidt möjligt kunna betinga hemmet ersättning af pensio¬
närerna, infört en mellanafgift af 100 kronor, hvilken i ganska många
fall ersatt 75-kronorsafgiften, så att denna nu kunde sägas utgöra undan¬
tag. I öfverensstämmelse med hemmets syfte borde likväl afgifterna
så vidt möjligt sänkas, på det att de inträdessökande, som erbjöde de
största möjligheterna att blifva förbättrade, måtte kunna vid hemmet
intagas. Att möjliggöra detta syntes böra vara det hufvudsakliga ända¬
målet med ett statsanslag till hemmet.
Efter nådig remiss har medicinalstyrelsen den 13 november 1901
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet och dervid anfört, att de af
Eders Kongl. Maj:t för statsanslagets åtnjutande faststälda vilkor blifvit
under året uppfylda samt att, då ifrågavarande anstalt verkade för ett
högeligen beaktansvärdt ändamål, haft att uppvisa många framgångar i
sitt ädla sträfvande och vore i behof af det begärda anslaget för att
kunna i full enlighet med anstaltens syftemål fortsätta sin verksamhet,
medicinalstyrelsen förordade bifall till den af hemmets styrelse nu gjorda
anhållan.
Med anledning af hvad i denna fråga förekommit och under erinran
hurusom vid 1900 och 1901 års riksdagar Eders Kongl. Maj:ts fram¬
ställningar om anslag hvardera gången å 7,500 kronor till Stockholms
alkoholisthem biföllos af Andra kammaren och vid gemensamma vote¬
ringar erhöllo år 1900 170 röster och år 1901 165 röster, under det att
för anslag å 4,000 kronor afgåfvos år 1900 186 röster och år 1901 179
röster, tillstyrker jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag af 7,500 kronor, att utgå
till understöd åt Stockholms alkoholisthem på vilkor, som af Eders
Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga.
360
Åttonde hufvndtiteln.
[120.] Hos Eders Kong!. Maj:t, har utgifvaren af tidskriften Nyare bidrag
"Tidskrift fö7till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif, extra ordi-
landsmäi ni.m.narje profegsorn j a. Lundell, i underdånighet anhållit, att ett stats¬
understöd af 3,650 kronor måtte beredas honom för tidskriftens fortsatta
utgifvande.
Med anledning häraf hemställer jag, det Eders Kongl. Maj:t be¬
hagade föreslå Riksdagen att, i likhet med hvad för hvart och ett
af åren 1898—1902 egt rum, till understöd, på de vilkor Eders
Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma, för fortsatt utgifvande af
nämnda tidskrift på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 3,650
kronor.
[121.] För åstadkommande af en utförlig ordbok öfver Gotlands folkmål
Ordbok öfver beviljade 1899 års riksdag ett anslag af 5,500 kronor, hvaraf på extra
GotlaJ,cdä3i folk stat för år 1900 anvisades ett belopp af 1,100 kronor att utgå på de
vilkor, Eders Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.
Sedan Eders Kongl. Maj:t den 30 november 1899 för anslagets an¬
vändande faststält vissa i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 13 januari 1900 angifna vilkor och bestämmelser, har Riksdagen,
med bifall till Eders Kong!. Maj:ts derom gjorda framställningar, af det
beviljade anslaget anvisat på extra stat för hvardera af åren 1901 och
1902 ett belopp af 1,100 kronor.
Jag hemställer nu, det Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att af det beviljade anslaget på extra stat för år 1903 anvisa ett
belopp af 1,100 kronor.
L122.] För hvart och ett af åren 1900, 1901 och 1902 har, på derom af
Pedagogiska Eders Kong]. Maj:t gjorda framställningar, Riksdagen anvisat ett extra
Stockholm ' anslag af 2,500 kronor till det af Stockholms läraresällskap grundade
pedagogiska biblioteket i Stockholm.
Uti en till Eders Kongl. Maj:t ingifven, den 30 september 1901
dagtecknad ansökning har styrelsen för nämnda bibliotek i underdånig¬
het anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till 1902 års riksdag göra
framställning dels om ett anslag å extra stat för år 1903 af 4,500 kro¬
nor till biblioteket och dels om ett anslag till biblioteket å 2,000 kro¬
nor att uppbäras redan under loppet af år 1902.
Beträffande ifrågavarande biblioteks uppkomst och ändamål, utveck¬
ling och användning får jag till en början, enligt uppgifter, hemtade
ur åtskilliga vid den underdåniga ansökningen fogade bilagor, erinra och
meddela följande.
Åttonde hufvudtiteln.
361
På förslag af styrelsen för Stockholms läraresällskap beslöt sällska- [122.]
pet under år 1883 att uttala sig för önskvärdheten af ett pedagogiskt
biblioteks upprättande i Stockholm, att verka för detsamma samt att
uppdraga åt sin styrelse att för företagets bringande till stånd vidtaga
nödiga åtgärder. Vid det allmänna svenska läraremötet i Stockholm
sommaren 1884 blef företaget varmt förordadt af en för frågans utred¬
ning tillsatt komité samt af läraremötet. Under år 1884 pågingo för¬
beredande arbeten med anskaffande af böcker och penningemedel. För
grundläggningen af biblioteket anordnades en insamling, som inbragte
786 kronor, och sedan till lokal för biblioteket hyresfritt upplåtits en
obegagnad lägenhet i Jakobs allmänna läroverks hus vid Regeringsgatan
i Stockholm, blef biblioteket den 14 januari 1885 öppnadt för allmän¬
heten.
Pedagogiska biblioteket är afsedt att vara till gagn ej blott för
lärare och lärarinnor vid alla slag af uppfostringsanstalter, såsom folk¬
skolor, allmänna läroverk, flickskolor o. s. v., utan äfven för andra af
uppfostran och undervisning intresserade personer, hvarjemte vid bi¬
blioteket anstälda personer muntligen eller skriftligen tillhandagå med
upplysningar rörande literatur m. m. Biblioteket, hvars begagnande är
kostnadsfritt, är afsedt både till begagnande på stället och, enligt sär¬
skilda bestämmelser, för utlåning. I enlighet med den för biblioteket
uppgjorda plan innehåller detsamma i första rummet arbeten rörande
uppfostran och undervisning, deribland tidskrifter, mötesberättelser, lagar
och författningar, matriklar, komitébetänkanden, skolredogörelser, skol-
statistik m. m., vidare skolböcker och slutligen sådan literatur i öfrigt,
som kan vara till hjelp och upplysning för lärare och lärarinnor vid
deras förberedelser och andra studier i och för undervisningen. Beträf¬
fande svensk literatur inom de två förstnämnda afdelningarna är biblio¬
teket afsedt att ernå så stor fullständighet som möjligt; i fråga om öfrig
svensk samt all utländsk literatur söker biblioteket att kunna erbjuda
åtminstone det bästa och vigtigaste. Boksamlingen, hvilken ökats genom
inköp, gåfvor och depositioner äfvensom genom byte, omfattade vid t
slutet af år 1900, det sista år, för hvilket årsberättelse finnes tillgänglig,
omkring 18,500 band.
Under de senare åren har anlitandet af biblioteket nått en ganska
stor omfattning och är stadt i afsevärd tillväxt. Sålunda har under år
1900 antalet besök i biblioteket utgjort i medeltal mellan sex och sju
för hvarje dag, biblioteket varit öppet, eller tillhopa 1,814, en siffra,
som med 366 öfverstiger det högsta antal besök, som förut under något
år förekommit. Likaså hafva boklånens och låntagarnes antal ökats.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sand. 1 Afd. 46
362
Åttonde hnfvudtiteln.
[122.] De utgjorde under år 1900 respektive 1,633 och 241, öfverstigande de
högsta motsvarande siffrorna från något föregående år med respektive
317 och 52. Biblioteket har under år 1900 hållits öppet flere dagar i
veckan än förut och längre tid hvarje dag. Då det förut varit öppet
fyra dagar i veckan, hvarje dag två timmar, har det under år 1900
varit tillgängligt för allmänheten fem dagar i veckan, hvarje dag tre
timmar. Det har anlitats hufvudsakligen af lärare och lärarinnor vid
läroanstalter af olika slag äfvensom af lärjungar från de i Stockholm
befintliga lärarinneseminarierna samt af lärarekandidater, hvilka hän¬
visats till de allmänna läroverken i Stockholm för genomgående af
profår.
Till styrkande af bibliotekets ökade behof af anslag har dess sty¬
relse uti förut omförmälda underdåniga ansökning till en början fram¬
hållit, hurusom anlitandet af biblioteket fortfarande vore stadt i till¬
växt, hvilket framginge deraf att besökens och boklånens antal under
år 1901 från årets början till den 22 september utgjort respektive 1,015
och 1,249, under det att de för samma tid år 1900 utgjort respektive
900 och 1,171. Vidare har styrelsen anfört följande.
De penningemedel, hvilka biblioteket med någon sannolikhet under
den närmaste framtiden torde kunna påräkna, utom hvad Riksdagen åt
detsamma beviljat eller kunde komma att bevilja, vore föga betydande.
De utgjordes af två poster. Den ena vore ett anslag å 500 kronor,
hvilket, i likhet med hvad hittills skett, fortfarande torde komma att
på förslag af öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor årligen af
hufvudstadens församlingar åt biblioteket beviljas. Den andra inkomst¬
posten utgjordes af årsafgifter från medlemmarne i sällskapet Pedagogi¬
ska bibliotekets vänner. Beloppet af dessa årsafgifter hade under åren
1898, 1899 och 1900 uppgått till respektive 205, 245 och 220 kronor.
De penningemedel, öfver hvilka biblioteket förfogat under år 1900, hade
alltså utgjorts af nämnda inkomster, sammanlagdt något mera ån 700
kronor, jemte det af Riksdagen beviljade anslaget å 2,500 kronor; och
i vore genom Riksdagens anslag ungefär samma summa att påräkna för
åren 1901 och 1902. Att detta belopp hittills varit tillräckligt för att
sätta biblioteket i stånd att på nöjaktigt sätt fylla sin uppgift, berodde
derpå, att biblioteket alltifrån sitt grundande haft förmånen att kostnads¬
fritt disponera nödig lokal i Jakobs allmänna läroverks hus. Denna för¬
mån komrne emellertid att inom kort upphöra, emedan biblioteket, enligt
ansökningen bilagd skriftlig uppsägning, blifvit af läroverkets rektor upp-
sagdt till afflyttning den 1 juli 1902 från nämnda lokal, hvilken från och
med läsåret 1902—1903 komrne att behöfvas för läroverkets räkning.
Åttonde hufvudtiteln.
363
Då det icke heller torde vara möjligt att på annat håll få en tillräcklig [122.]
och för öfrig!, lämplig lägenhet kostnadsfritt upplåten, måste för fram¬
tiden till omkostnaderna för biblioteket komma äfven hyra för lokal.
Den lägenhet, som biblioteket för närvarande hade till sitt förfogande,
utgjordes, oberäknadt en tambur, af tre rum, nämligen två mycket stora,
hvardera med en golfyta af 44,6 qvadratmeter och ett litet med en golf¬
yta af 12,4 qvadratmeter. Dessa ruin, hvilka alltså tillsammans hade en
golfyta af 101,6 qvadratmeter, vore emellertid otillräckliga för bibliote¬
kets behof. Den under årens lopp alltjemt fortgående tillökningen hade
nämligen haft till följd, att, ehuru allt befintligt utrymme blifvit på om¬
sorgsfullaste sätt tillvarataget, det likväl numera icke vore möjligt att
bereda plats för bibliotekets fullständiga uppställning samt att det be-
höfiiga utrymmet för bibliotekets tillväxt helt och hållet saknades. I
afseende härpå kunde anföras, att boksamlingen, som för närvarande
upptoge en sammanlagd längd af 398 hyllmeter, årligen ökades med 15
ä 20 hyllmeter.
Då ny lokal för bibliotekets räkning alltså borde anskaffas, ansåge
styrelsen det vara nödvändigt, att densamma toges så rymlig, att den
dels möjliggjorde den nu befintliga boksamlingens fullständiga uppställ¬
ning, dels äfven åtminstone för några år framåt medgåfve densammas
utvidgning. Ehuru det naturligtvis icke vore möjligt att på förhand
exakt angifva den för ändamålet behöfliga lägenhetens storlek, hade
styrelsen likväl sökt att i detta afseende åstadkomma en ungefärlig upp¬
skattning. Då den nuvarande lokalens golfyta, såsom förut omförmälts,
utgjorde 101,6 qvadratmeter, torde den nya lokalens golfyta icke böra
understiga 150 qvadratmeter. Det vore emellertid för bibliotekets skötsel
och användning ingalunda likgiltigt, huru detta ytinnehåll fördelades på
olika rum/ Enär utlåningen sköttes af en enda person, vore det synner¬
ligen önskvärdt, att expeditionsrummet vore så stort, att det kunde in¬
rymma de afdelningar af biblioteket, hvilka oftast anlitades af låntagare,
så att bibliotekarien under utlåningstiden ej alltför ofta behöfde aflägsna
sig derifrån. Det vore dessutom önskväi-dt, att detta rum icke på samma
gång användes till läsrum för allmänheten, enär det icke kunde undvikas,
att den ständigt fortgående expeditionen störande inverkade på dem, som
önskade använda biblioteket för studier på stället. Äfven läsrummet
borde vara öfver medelstorlek med plats för två fristående större bord,
det ena afsedt för de löpande årgångarne af bibliotekets tidskrifter, det
andra ordnadt såsom skrifbord för de besökande. Slutligen borde åt¬
minstone ett af de öfriga rummen vara så stort, att man genom fristå¬
ende bokhyllors insättande kunde i möjligaste mån tillgodogöra sig golf-
364
Åttonde hufvudtiteln.
[122.] ytan, hvilket icke i samma grad vore möjligt i rum af ringare storlek.
Det vore alltså önskvärdt, att åtminstone tre af bibliotekets rum vore
öfver medelstorlek. Då golfytan i ett rum, som i dagligt tal kallades
medelstort, icke kunde uppskattas till mera än högst 25 qvadratmeter,
borde de ifrågavarande tre rummen i genomsnitt hvart för sig hafva en
golfyta af åtminstone 35 qvadratmeter eller tillsammans 105 qvadrat¬
meter. Af förut förslagsvis nämnda 150 qvadratmeter återstode således
45 qvadratmeter att fördelas på två medelstora rum.
Af hvad sålunda anförts framginge, att biblioteket för att kunna väl
skötas och under några år obehindradt tillväxa samt på ett tillfreds¬
ställande sätt motsvara de besökandes anspråk borde förfoga öfver en
lägenhet om fem rum, af hvilka minst tre borde vara ej obetydligt öfver
medelstorlek och de öfriga ungefär af medelstorlek. Dessutom vore det
tydligt, att, om biblioteket fortfarande skulle kunna göra samma gagn
som hittills, lokalen icke finge ligga alltför afsides, utan måste vara be¬
lägen i någon af stadens centralare delar, liksom ock att den ej borde
ligga mera än högst en trappa upp. En lägenhet, som med afseende
på både storlek och läge motsvarade bibliotekets behof, torde derför
under nuvarande prisförhållanden icke kunna påräknas för ett lägre
hyresbelopp än 2,000 kronor för år, hvilket ock framginge af ett vid
styrelsens underdåniga ansökning fogadt, utaf innehafvaren af Th. Tjäders
kommissionsbyrå i Stockholm den 7 oktober 1901 utfärdadt intyg.
Då emellertid biblioteket, såsom förut nämnts, vore uppsagdt till
afflyttning redan den 1 juli 1902 samt det icke kunde förutsättas, att
en för biblioteket lämplig lägenhet vid denna tid på året stode tillbuds,
och då det i hvarje fall vore säkert, att urvalet af lägenheter då vore
ganska obetydligt, ansåge styrelsen, att den nya lokalen borde förhyras
redan från den 1 april 1902, isynnerhet som det vore önskvärdt, att de
nödiga arbetena för belysningens anordning blefve verkstälda före in¬
flyttningen. Under förutsättning af det nyssnämnda hyresbeloppet af
2,000 kronor för år skulle alltså redan år 1902 för detta ändamål erfor¬
dras en summa af 1,500 kronor.
Slutligen vore att märka, hurusom sjelfya flyttningen af biblioteket
komme att vara förbunden med utgifter, för hvilkas bestridande nödiga
tillgångar saknades. Det vore sjelffallet, att flyttningen komme att ske
under bibliotekariens ledning och öfverinseende, men det vore lika klart,
att böckernas nedtagning, afdamning och inpackning på den gamla lokalen,
deras transport samt deras uppackning och uppställning på den nya icke
kunde verkställas utan främmande biträden under flere veckors tid och
följaktligen måste förorsaka afsevärda omkostnader. Härtill komme, att
Åttonde hufvudtiteln. 365
de flesta af bibliotekets hyllor vore så stora, att de icke utan att helt [122.]
och hållet söndertagas kunde transporteras ut genom den nuvarande
lokalens låga och smala dörrar. Vidare kunde det icke förutsättas, att
de befintliga hyllorna utan vidare skulle till alla delar passa i den nya
lokalen; det kunde tvärtom med visshet förutses, att åtskilliga ändrings¬
arbeten måste med dem företagas. Dessutom komme anordningen af
den nya lokalens belysning helt säkert att vålla ganska betydliga utgif¬
ter, vare sig man afsåge elektrisk belysning eller gasljus. Skulle led¬
ningar för elektriskt ljus vara införda i huset, måste biblioteket bekosta
uppsättningen af glödiampor på lämpliga ställen; vore åter lysgas införd,
måste säkerligen nya gasledningar anbringas och lågornas antal betydligt
ökas. Samtliga de utgifter, som i nu nämnda hänseenden skulle föran¬
ledas af bibliotekets flyttning, trodde sig styrelsen icke kunna uppskatta
till lägre belopp än 500 kronor.
För att upprätthålla sin nuvarande verksamhet behöfde biblioteket
således för år 1903, utöfver anslaget af hufvudstadens församlingar å
folkskolans stat äfvensom årsafgifterna af Pedagogiska bibliotekets vänner,
ett anslag af 4,500 kronor samt för år 1902, utom hvad som åt det¬
samma redan blifvit beviljadt, ytterligare 2,000 kronor.
Till sist har styrelsen dels anfört, att sedan styrelsen för Stock¬
holms läraresällskap i skrifvelse den 29 november 1898 framlagt be¬
räkning öfver kostnaden för biblioteket och dervid äfven upptagit 1,500
kronor såsom hyra för lokal, samt Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposi¬
tion till 1899 års riksdag äskat ett anslag af 4,000 kronor för biblio¬
teket, statsutskottet, som föreslagit en minskning af det ifrågasatta an¬
slagets summa med 1,500 kronor eller till 2,500 kronor bland annat af
det skäl att det icke med bestämdhet uppgifvits, att biblioteket skulle
för år 1900 sakna tillgång till den lokal detsamma dittills kostnadsfritt
innehaft, sålunda velat minska det begärda anslaget med just det be¬
lopp, som beräknats till hyra, men att utskottet äfven tycktes hafva
ansett skäligt, att härför erforderligt belopp beviljades, när med visshet
kunde uppgifvas, att biblioteket icke längre egde förfoga öfver nämnda
kostnadsfritt upplåtna lokal, dels ock framhållit, att det år 1898 be¬
räknade hyresbeloppet torde af förut angifna skäl kunna anses för lågt
beräknadt i förhållande till nuvarande hyresvärden.
Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, hvars utlåtande
blifvit i detta ärende infordradt, har i underdånig skrifvelse den 4 de¬
cember 1901, under förmälan att hvad bibliotekets styrelse i ärendet
andragit vore väl grundadt, tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af den
framställning, hvarom styrelsen anhållit.
366
Åttonde hufvudtiteln.
Genom den af pedagogiska bibliotekets styrelse förebragta utred¬
ningen finner jag det vara till fullo ådagalagdt, att biblioteket, hvilket
utvecklat sig på ett erkännansvärdt sätt och hittills synes hafva mot¬
svarat de fordringar, som kunna ställas på en boksamling af ifråga¬
varande art, är väl värdt att fortfarande från det allmännas sida röna
uppmuntran; och de skäl, dess styrelse anfört till stöd för den begärda
höjningen i hittills utgående anslag till biblioteket äro enligt min mening
fullt öfvertygande Jag hemställer derför, det täcktes Eders Kongl.
Maj:t föreslå Riksdagen att till pedagogiska biblioteket i Stockholm på
extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 6,500 kronor.
Vid bifall härtill lärer hinder icke förefinnas för Eders Kongl. Maj:t
att af nämnda belopp låta under år 1902 af tillgängliga medel förskot¬
tera hvad för samma år för bibliotekets behof kan vara erforderligt.
[123.] Med anledning af gjorda underdåniga ansökningar om understöd af
utbildning allmänna medel för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, för hvilket
af/Enslig°rändamål Riksdagen å extra stat anvisat för hvart och ett af åren 1897
ekonomi. —1900 ett belopp af 5,000 kronor samt för hvardera af åren 1901 och
1902 ett belopp af 6,300 kronor, hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen att till understöd, under de vilkor Eders Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, åt de vid Upsala enskilda läroverk
och Ateneum för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna folk-
skolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande af lärarin¬
nor i huslig ekonomi på extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af
6,300 kronor.
[124.] Uti en den 3 december 1900 dagtecknad underdånig ansökning har
Sveriges styrelsen för Sveriges centralförening för idrottens främjande anhållit,
förening "föratt Eders Kongl. Maj:t täcktes bevilja ett understöd af statsmedel å
idrottens 10,000 kronor att utgå för år 1901 till föreningen för befordrande af dess
främjande. äntiarnål. Till stöd härför har styrelsen anfört hufvudsakligen följande.
År 1897 hade Sveriges centralförening för idrottens främjande
blifvit stiftad i sådant syfte, som föreningens namn angåfve. Med den
utvecklade förståelse af kroppsöfningarnas betydelse ur både individuel
och nationel synpunkt, som allt mer började ingå i den bildade med¬
borgarens uppfattning, hade den på en mycket bred bas grundade och
från hvarje enskildt intresse fristående föreningen mycket snart kommit
att vinna sympatier landet rundt. Med de begränsade medel, som sam¬
lades i form af medlemsafgifter, hade utan dröjsmål föreningens ändamål
Åttonde hufvudtiteln.
367
begynt att realiseras, och stora kraf hade härvid genast koimnit att [124.]
sättas på föreningens förmåga att med penningar understödja. Redan
den 26 juni 1897 hade föreningens styrelse uppfordrats att försträcka
behöfliga medel för en framvisning i London af svensk simning. Genom
dess inskridande hade också vid detta tillfälle möjliggjorts denna ut¬
ländska representering af svensk idrott, hvilken blifvit för landet synner¬
ligen hedrande. Vid samma tidpunkt hade föreningen trädt i förbindelse
med den mellanfolkliga organisationen för de olympiska spelens åter¬
upptagande på modern grund; och hade föreningens styrelse låtit sig
företrädas på den s. k. olympiska kongressen i Havre under sommaren
1897. Redan samma år hade föreningens styrelse rigtat sina blickar
på den härdande roddidrottens främjande, särskildt dess allmännarfe
spridande till skolungdomen, och hade föreningens sträfvanden i detta
afseende krönts med den framgång, att hos oss likasom i Tyskland
skolynglingarne deltoge i ordnade roddföreningar under sommarferierna.
Numera utginge också från föreningen hvarje år medel till sådana
roddklubbar, hvilka stälde instruktör och materiel till skolynglingars
förfogande. Skridskoåkningen liksom skidlöpningen i landet hade genom
olika klubbar erhållit understöd af föreningen. Hvarje vinter alltsedan
föreningens tillkomst hade medel utgått till en eller flere skridsko¬
klubbar för representering vid inhemsk eller utländsk skridskotäflan,
der en representering synts önsklig; bidrag till materiel hade lemnats,
och slutligen hade, framför allt till mindre städer, understöd utgått för
skridskobanas underhållande. Skidklubbar hade fått hjelp för täflingars
anordnande, backars underhåll o. s. v. Gymnastiken och de s. k. all¬
männa idrotterna i landet erhölle från föreningen en kraftig hjelp genom
det understöd, som skänkts åt flere klubbar, hvilka derom ansökt, för
deras deltagande vid större gymnastik- och idrottsfester, såsom i Köpen¬
hamn och Norrköping, öfver hufvud taget hade det väl förmärkts,
hvilken betydande lucka föreningens tillkomst fylt för det med små
resurser arbetande, men af desto större skaror ungt folk af begge könen
omfattade idrottslifvet i landet. Det vore en sannolikt ej för hög be¬
räkning, om antalet verkligt idrottsutöfvande i ungdomsåldern angåfves
till 50,000—55,000 inom landet. De föreningar och sällskap för alle¬
handa idrotters öfvande, hvilka kunde anses falla inom centralföreningens
verksamhetsområde, skulle kunna skattas till öfver ett hälft tusental.
Alla dessa hade visserligen icke ännu sökt föreningens hjelp för att
vinna dräglisrare ekonomiska förhållanden, men många hade emellertid
ansökningarna om understöd redan varit och många hade föreningen
också kunnat tillmötesgå, om ock med väsentligt reducerade belopp.
368
Åttonde hufvndtiteln.
[124.] Vida talrikare hade dock de ansökningar varit, som, hur behjertansvärda
de än befunnits, måst afböjas.
Vid sidan af denna betydelsefulla understödjande verksamhet hade för¬
eningen vid vissa tillfällen framträdt, på ett för hela landets sarafälda idrotts-
lif mera frikostigt sätt. Sålunda hade särskildt frågan om idrottsplatser
för landets ungdom upptagits på föreningens program. Der ej initiativet
direkt tagits från föreningens sida, hade dock dess styrelse gripit in och
satt verket i gång, hvilket gälde flertalet af nu under planering varande
idrottsplatser i skilda städer. Frågan om idrottspark i Upsala hade så¬
lunda varit föremål för vidlyftiga och rätt kostsamma åtgärder från för¬
eningens sida. På andra håll hade föreningen kunnat tillhandagå med
£oda råd, grundade på rik erfarenhet, delvis samlad genom särskilda
studieresor till liknande anläggningar i utlandet, och för närvarande
påginge omfattande förarbeten inom föreningens verkställande utskott
med afseende på deri vidlyftiga frågan om anläggande i hufvudstaden af
ett större antal idrottsplatser. Under sommaren år 1900 hade för¬
eningen vidare bragt till stånd en representering af svensk gymnastik,
svensk simkonst och annan svensk idrott vid verldsutställningen i Paris
på ett sätt, som bidragit att göra det svenska namnet bekant och aktadt.
Riksdagen hade härvid anslagit 12,000 kronor; och hade det lyckats
föreningen att med den enskilda offervillighetens hjelp och anlitande af
egna medel på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt bringa till slut
nämnda stora företag, som kraft mera än 30,000 kronor. Ett företag
af ännu större omfattning och betydelse hade föreningen planlagt och
redan delvis organiserat för att framträda under namn af Nordiska
spelen, nämligen en idrottsvecka, hvarunder vinterns idrotter i största
omfattning skulle göras till föremål för uppvisningar och täflingar, ett
företag, som synbarligen komme att ställa de största kraf på föreningens
ekonomi.
Den enskilda offervilligheten hade på det idrottsliga området och i
fråga om den frivilliga gymnastiken alltid varit stor och i viss mån att
påräkna. Men deras antal vore ej stort, som kunde och ville offra, när
helst offret skulle göras; och det kunde ej förväntas, att offervilligheten
utsträcktes till hela den alltjemt pågående understödsverksamhet, som
utgjorde föreningens innersta uppgift. En verksamhet, som för att
kunna blifva verkligt gagnande oupphörligt måste i större mått anlita
den enskildes förmåga och vilja af uppoffring, kunde ej bedrifvas med
erforderlig planmässighet.
Beträffande liknande förhållanden i utlandet funne man, hurusom i
Norge den derstädes verkande parallelföreningen »Centralforeningen for
Åttonde hnfvudtiteln.
369
Udbredelse af Idraet» vore i åtnjutande af ett årligt understöd af
statsmedel, hvilket till år 1896 utgått med 5,000 kronor och år 1897
blifvit höjdt till 7,000 kronor. För år 1901—1902 hade centralforeningen
anhållit om statsunderstödets ytterligare höjande till 10,000 kronor. De
föreningar, som anslutit sig till denna med den svenska centralföreningen
dock ej i full öfverensstämmelse organiserade norska centralforening,
hade vid 1900 års början uppgått till ett antal af 255 med 19,500 med¬
lemmar. Liknande exempel från andra håll i utlandet skulle kunna
anföras, ehuruväl i de stora kulturländerna understöden merendels ut-
ginge såsom kommunala anslag.
Slutligen hade centralföreningen för sig uppstält såsom en uppgift
att äfven låta idrottens enda och rätta innebörd komma till allmännare
kännedom genom ordet. Föreläsningar hade anordnats rundt om i
landet, och föreläsare hade sändts till städer, der lämplig sådan icke
varit att finna på platsen. En årsskrift af högt värde spredes hvarje år
kring landet i 4,000—5,000 exemplar. Hit kunde också hänföras sträf-
vandena att i fotografiska bilder nedlägga och samla uttryck för
idrottslifvet.
Till sist ville styrelsen åberopa den stora nationela betydelsen af
föreningens vidsträckta verksamhet samt de brydsamma omständigheter,
styrelsen städse erfarit i denna verksamhets utöfvande på grund af de
begränsade och mot arbetets omfattning i blott svagaste mån svarande
medel, öfver hvilka föreningen någorlunda regelbundet genom medlem-
marnes årsafgifter, hvilka utginge med ett belopp af tre kronor, och
från annat håll hade att förfoga.
Öfver den af centralföreningens styrelse sålunda gjorda framställ¬
ningen har direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet den 20 maj
1901 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande, dervid direktionen, med
förmälan att direktionen ansåge väl valda och rätt anordnade idrotts-
öfningar vara till stort gagn för ungdomens utveckling, förordat, att
sökanden måtte erhålla understöd af statsmedel till det belopp, som
Eders Kongl. Maj:t funne för godt bestämma.
Härefter har centralföreningens styrelse uti en den 10 maj 1901
dagtecknad underdånig ansökning, med åberopande af den i förutnämnda
underdåniga framställning af den 3 december 1900 anförda motivering
samt med förmälan att styrelsen erhållit underrättelse derom att en af
styrelsen gjord underdånig ansökning om anordnande af ett lotteri för
betryggande af föreningens verksamhet antagligen blifvit afslagen, äfven¬
som att styrelsen uppstält för föreningens verksamhet planer till idrottens
Bill. till Ilik ed. Prot. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 47
[124.]
370
Åttonde hufvudtiteln.
[124.] främjande i landet af sådan omfattning, att den inkomst, som kunnat
påräknas af det planerade lotteriet, gjorts väl behöflig, i sådant afseende,
med ändring af sin nyssnämnda ansökning, anhållit, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes bevilja ett understöd af statsmedel med 20,000 kronor att
utgå för år 1901 till föreningen för främjande af dess ändamål.
Jemväl öfver denna senare framställning har direktionen öfver
gymnastiska centralinstitutet på grund af nådig remiss i underdånighet
sig yttrat samt dervid under åberopande af sitt förut i ärendet afgifna
utlåtande och i öfverensstämmelse med hvad deri blifvit anfördt, för¬
ordat, att sökanden måtte erhålla understöd af statsmedel till det belopp,
som Eders Kongl. Maj:t funne för godt bestämma.
Det ändamål, som Sveriges centralförening för idrottens främjande
för sig uppstält och för hvilket nu blifvit ifrågasatt understöd från
statens sida, finner jag vara i hög grad beaktansvärdt. Betydelsen af
rätt bedrifna kroppsöfningar såsom ett förträffligt medel att hos ung¬
domen befordra och bevara kroppslig helsa och dermed äfven andlig
motståndskraft och verksamhetslust torde numera vara allmänt erkänd.
Särskildt hvad beträffar ungdomen i städerna, kan värdet af kropps¬
rörelsers öfvande såsom motvigt mot stadslifvets förvekligande inflytande
knappast öfverskattas. Det måste på grund häraf anses såsom en gläd¬
jande företeelse, att intresset för ungdomens kroppsöfningar på de senare
åren i vårt land alltjemt varit stadt i framåtgående, och enligt mitt för¬
menande bör staten icke ställa sig afvisande emot befogade kraf på dess
ingripande i syfte att understödja denna rörelse. Gymnastiken, hvilken
länge innehaft ett rum bland de offentliga läroanstalternas obligatoriska
öfningsämnen och hvilken, särskildt i sin ursprungligaste form, fäkt-
konsten, tydligen framstår såsom en art af idrott, har redan under lång
tid i flere afseenden från staten rönt uppmuntran samt åtnjutit under¬
stöd; och i denna omständighet torde man utan tvifvel hafva rått att
finna ett principielt erkännande från det allmännas sida af idrottsöf-
ningarnas stora värde såsom uppfostringsmedel, der de med urskilning
anordnas och med måtta bedrifvas. Detta förhållande har ock, såsom af
det förut sagda framgår, blifvit af direktionen för gymnastiska central¬
institutet uttryckligen vitsordadt.
Sveriges centralförening för idrottens främjande synes hafva på ett
lyckligt sätt sökt att fylla den magtpåliggande uppgiften att åvägabringa
enhet och sammanhållning bland dem, hvilka såsom utöfvare af idrott
eller eljest vilja verka för idrottens främjande, och särskildt att bi¬
springa de smärre förbund för idkande af olika slag af idrott, hvilka
Åttonde hufYudtiteln.
371
på senare tider allt talrikare uppstått i skilda delar af landet. Genom
att åt dessa förbund bereda erforderliga penningemedel, men ännu mera
genom att tillhandagå med sakkunniga råd och upplysningar samt deri¬
genom leda dessa mindre sammanslutningars verksamhet i en sund, upp¬
fostrande och helsobringande rigtning, kan centralföreningen otvifvelak¬
tigt sägas hafva fylt ett verkligt behof på förevarande område. De
medel, öfver hvilka centralföreningen kunnat förfoga, hafva emellertid,
på sätt föreningens styrelse framhållit, hittills varit synnerligen begrän¬
sade. De hafva hufvudsakligen, om man bortser från de föga inbrin¬
gande medlemsafgifterna, bestått i medel, sammanbragta genom enskildes
offervillighet. Men om ock denna inkomstkälla fortfarande skulle stå
föreningen till buds, lärer det emellertid blifva för densamma förenadt
med ganska stora svårigheter att på ett tillbörligt sätt fortfara med sin
verksamhet, derest hvarje bidrag från det allmännas sida skulle ute¬
blifva. I sammanhang härmed torde jag böra nämna, att den utaf central¬
föreningens styrelse i förberörda ansökning af den 10 maj 1901 omför-
mälda underdåniga framställning i fråga om anordnande af ett penning¬
lotteri för främjande af föreningens verksamhet, öfver hvilken framställ¬
ning direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet till följd af nådig
remiss sig yttrat samt öfverståthållareembetet afgifvit infordradt under¬
dånigt utlåtande, fortfarande är på Eders Kongl. Maj:ts pröfning beroende.
Enligt hvad af det förut sagda framgår, ansluter jag mig sålunda
i hufvudsak till nu föreliggande af centralföreningen gjorda framställ¬
ning. Emellertid finner jag det ifrågasatta anslagsbeloppet, 20,000 kronor,
vara väl högt och kunna begränsas till hvad föreningen i sin första an¬
sökning begärt eller 10,000 kronor.
Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kongl. Maj:t hos
Riksdagen göra framställning derom att till Sveriges centralförening för
idrottens främjande må på extra stat för år 1903 anvisas ett anslag af
10,000 kronor, att utgå enligt de närmare bestämmelser Eders Kongl.
Maj:t kan finna godt meddela.
Under åberopande af hvad chefen för finansdepartementet till statsråds- [125.]
protokollet öfver finansärenden den 4 januari 1902 anfört i fråga omDyrtidstniägg.
beredande åt statens tjensteman och betjente af ett dyrtidstillägg för år
1902 att uppföras i riksstaten för år 1903, hemställer jag, det Eders
Kong]. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till beredande, i enlighet med
de i nyssnämnda statsrådsprotokoll angifna grunder, åt dyrtidstillägg för
är 1902 åt eu del tjensteman och betjente i ecklesiastikdepartementets
afdelning af Eders Kong!. Maj:ts kansli samt till ecklesiastikdepartementet
372
Åttonde hufvudtiteln.
hörande embetsverk och kårer på extra stat för år 1903 anvisa såsom
förslagsanslag samma belopp, som för dylikt ändamål finnes i 1902 års
riksstat upptaget, eller 450,000 kronor.
[126.] Uti underdånig skrifvelse den 2 december 1901 har statskontoret
Ersättning förtill ersättning anmält ett belopp af 700 kronor, som jemlikt föreskrift i
förskott. nådigt bref den 2 november 1900 af statskontoret under förskottstitel
utbetalts till disposition af intendenten vid nationalmuseum till fyllande
af brist i nationalmusei anslag för år 1899 till brännmateriel m. m.
I underdånig skrifvelse, likaledes dagtecknad den 2 december 1901,
har statskontoret anmält, att statskontoret, på grund af föreskrift i nådigt
bref den 21 december 1900, till extra ordinarie arkitekten hos öfver-
intendentsembetet B. Almqvist för uppgörande af ritningar och kostnads¬
förslag till ett ifrågasatt nytt folkskolelärareseminarium i Strengnäs under
förskottstitel anordnat ett belopp af 1,000 kronor, hvarjemte stats¬
kontoret hemstält, att ersättning för detta förskott måtte statskontoret
beredas.
Jag hemställer, att Eders Kongl. Maj:t täcktes för återgäldande af
berörda förskott, 700 kronor och 1,000 kronor, af Riksdagen äska ett
extra anslag för år 1903 af 1,700 kronor.
Hvad föredragande departementschefen i ofvanbe-
rörda hänseenden hemstält och föreslagit behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan af statsrådets öf-
rige ledamöter, i nåder gilla, med befallning tillika,
att utdrag af detta protokoll skulle till finansdeparte¬
mentet öfverlemnas till ledning vid författandet af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angå¬
ende statsverkets tillstånd och behof.
Ex protocollo:
Edward Bäcklin.
STOCKHOLM, TVÄR HiEGGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B., 1902.
Nionde hufvudtiteln
Utdrag af protokollet öfver jordbruksärenden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11
januari 1902.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern friherre von Otter,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim,
Statsråden: herr von Krusenstjerna,
grefve Wachtmeister,
Claéson,
Crusebjörn,
Odelberg,
Husberg,
Palander,
Hammarskjöld och
Westring.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Odelberg, anhöll i underdånighet
att få underställa Kongl. Maj ds nådiga pröfning frågan om reglerandet
för år 1903 af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel samt
yttrade härvid beträffande anslagstitlarna:
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd.
1
9
Nionde hufvudtiteln.
Ordinarie anslag.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
[1.] Bland andra för den svenska jordbruksnäringen och dess idkare
amiaget uu yigfiga spörsmål, som under senaste två årtionden utgjort föremål för
Ainarpslandt- statsmakternas behandling, har varit frågan om ett ändamålsenligt ord-
bruksmstuut nan(te af landtbruksundervisningen. Sedan den af Eders Kongl. Maj:t
den 20 oktober 1882 tillsatta komité för afgifvande af förslag rörande
organisationen af rikets landtbruksläroverk afgifvit utlåtande och förslag
i ämnet, har nämnda fråga jemväl blifvit till väsentligaste delar löst.
Redan på 1880-talet fattades sålunda beslut i anledning af komiténs förslag
i de delar, som afsågo landtmannaskolor och lägre landtbruksskolor, och
år 1892 genomfördes förändrad organisation af landtbruksinstitutet vid
Ultima i öfverensstämmelse med af komitén angifna hufvudgrunder. Endast
frågan om förändrad organisation af den andra af rikets högre undervis¬
ningsanstalter för jordbrukare, eller landtbruksinstitutet vid Alnarp, har
sedermera återstått oafgjord. Äfven denna fråga har emellertid nu
kommit i det läge, att densamma synes böra bringas till afgörande.
Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, gälde redan före
omorganisationen af Ultuna-institutet för hvardera af de båda instituten
särskilda stadgar, ehuru dessa i väsentliga delar med hvarandra öfver-
ensstämde.
1882 års komité» Förenämnda komité anförde emellertid uti sitt utlåtande, beträffande
»rtitoten vid landtbruksinstituten, att den ansåge, att för begge instituten samma
Ainarp. stadgar borde blifva gällande och att endast undantagsvis vid anord¬
nande af en eller annan mindre väsentlig detalj särskilda omständig¬
heter, sådana som institutens läge och dylikt, borde berättiga till mindre
afvikelser från den faststälda planen för institutens verksamhet.
I afseende å grunderna för organisationen af landtbruksinstituten
anförde komiterade, bland annat:
att, då den undervisning i jordbrukets praktiska handläggning,
som dittills vid instituten meddelats, icke kunde, såsom ock af erfaren¬
heten bekräftats, bibringa eleverna de för deras blifvande verksamhet
erforderliga kunskaperna, förhållandena borde så ordnas att, jemte det
såsom oeftergifligt vilkor för inträde vid instituten stadgades förutgånget
allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromålen, under-
Nionde hufvndtiteln.
8
visning i hvad vid instituten kallats landtbrukspraktik derifrån uteslötes
och instituten förvandlades till uteslutande teoretiska läroanstalter;
att, då det för undervisningen vore en ytterst beaktan svärd fördel
att stundligen ega tillgång till ett åskådningsmateriel af den stora vigt
och betydelse, som ett landtbruk måste vara för en blifvande landt¬
brukare, de med instituten förenade landtegendomarne fortfarande som
dittills borde utgöra en del af sjelfva instituten samt uteslutande betraktas
såsom ett för läroverken tillgängligt undervisningsmateriel, men att
likväl vissa förändrade anordningar i fråga om sambandet mellan läro¬
verk och jordbruk borde vidtagas;
att nemligen institutens föreståndare borde befrias från uppdraget
att vara förvaltare af egendomarne, bvilket uppdrag i stället borde an¬
förtros åt särskilda personer, som under styrelsens öfverinseende både
att sjelfständigt förvalta egendomarne;
att vidare, i olikhet med hvad dittills vore fallet, då jemte de för
instituten anvisade statsanslag och de afgifter, som af eleverna erlades,
jemväl den behållna afkastningen af egendomarne disponerades för läro¬
verkens räkning, läroverken borde i afseende å ekonomien fullständigt
skiljas från egendomarne, i följd hvaraf alla med läroverkens upprätt¬
hållande förenade utgifter borde bestridas af statsverkets medel och
inflytande elevafgifter, medan egendomarnes behållna afkastning borde
redovisas till statsverket; samt
att de vid instituten befintliga landtbrnksskolor eller de så kallade
lägre kurserna icke borde der bibehållas.
Öfver komiterades förslag hördes styrelserna för de begge landt-
bruksinstituten. Styrelsen för institutet vid Ult-una tillstyrkte dervid i
hufvudsak bifall till förslaget, hvaremot styrelsen för Alnarps institut
uti sitt den 17 oktober 1885 afgifna underdåniga utlåtande icke blott
motsatte sig den vid Alnarp befintliga landtbruksskolans borttagande,
utan äfven afstyrkte såväl anställandet af eu särskild förvaltare för
egendomen som ock jordbrukets skiljande från läroverket. Styrelsen
kunde derför, med erkännande af värdet af åtskilligt utaf hvad komite-
rade i fråga om undervisningen föreslagit, icke annat än afstyrka det
organisationsförslag, som komiterade uppgjort.
Jemväl landtbruksakademiens förvaltningskomité afstyrkte uti den
20 februari 1886 afgifvet underdånigt utlåtande inrättandet af särskilda
chefsbefattningar för instituten och för egendomarne.
Emellertid inkom styrelsen för institutet vid Alnarp med en
underdånig skrifvelse af den 22 september 1887, deruti styrelsen,
[1-]
Styrelsernas för
instituten ytt¬
randen öfver
komiténs förslag.
Landtbruksaka¬
demiens förvalt-
ningskomités
yttrande öfver
komitöns förslag.
Styrelsens för
institutet vid
Alnarp fram¬
ställning 1887.
4
Nionde hufvudtiteln.
[1-]
Departements¬
chefens anföran¬
de år 1889.
1889 års proposi¬
tion.
Riksdagen år
1889.
Styrelsens för in¬
stitutet vid Ul¬
tuna framställ¬
ning år 1890 och
landtbrukssty-
relsens yttrande
samma år.
1891 års proposi¬
tion.
under framhållande att mellan de begge landtbruksinstitutens ställning,
behof och uppgifter förefunnes en betydlig olikhet, som borde tagas i
betraktande vid deras omorganisation, afgaf förslag till organisation af
institutet vid Alnarp. Detta förslag, vid hvilkets upprättande styrelsen
sagt sig till utgångspunkt hafva begagnat förvaltningskomiténs nyss-
berörda utlåtande, likväl med tagen hänsyn till särskilda för Alnarps
verksamhet bestämmande förhållanden, skiljde sig dock väsentligen från
hvad förvaltningskomitén föreslagit, så till vida som styrelsen, likasom
i sitt föregående utlåtande, ansåg, att den egendom, vid hvilken institutet
vore förlagdt, borde som dittills arrenderas af institutet, för hvars
behof följaktligen egendomens behållna afkastning borde användas, samt
att landtbruksskolan borde vid institutet bibehållas.
Vid underdånig anmälan den 12 januari 1889 af hvad sålunda före¬
kommit, anförde chefen för civildepartementet, till hvilket departements
handläggning frågor rörande jordbruket då hörde, hurusom det vore
synnerligen önskvärdt, att frågan om organisationen af institutet vid
Ultuna erhölle en snar lösning, och att derför den omständigheten, att
frågan om organisationen af institutet vid Alnarp ännu icke nått derhän,
att den kunde till afgörande företagas, icke borde utgöra hinder att till
pröfning upptaga frågan om det förra institutets organisation, synner¬
ligast som sistnämnda frågas särskilda behandling icke hindrade att,
när frågan om Alnarp företoges, öfverensstämmelse i organisationen
af de begge instituten åstadkommes i alla de delar, der sådant med
fördel och utan olägenheter kunde ske.
I enlighet härmed beslöt Eders Kongl. Maj:t proposition till
Riksdagen blott i fråga om institutet vid Ultuna i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med komiterades förslag, dock med bibehållande af en
gemensam chef för institutet och egendomen.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning vann emellertid icke
Riksdagens bifall.
Redan i skrifvelse den 8 september 1890 hemstälde styrelsen för
institutet om aflåtande af ny proposition i ämnet, en hemställan, som
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 21 november 1890
biträddes.
Frågan främlades* derpå ånyo af Eders Kongl. Maj:t till 1891 års
Riksdag, sedan vid underdånig föredragning den 12 januari 1891 då¬
varande chefen för civildepartementet framhållit angelägenheten deraf,
att frågan om ordnandet af institutet vid Ultuna då företoges, oberoende
af frågan om regleringen af Alnarps landtbruksinstitut, så mycket hellre
som man genom att gå denna väg fortas}; syntes kunna vinna lösningen
Nionde hufvndtiteln.
af frågan om landtbruksinstitutens omorganisation och derigenom uppnå
ett önskningsmål, som sedan länge gjort sig gällande.
Denna proposition, hvilken i hufvudsak öfverensstämde med den
af Eders Kongl. Maj:t till 1889 års Riksdag framlagda, dock utau ofvan
anmärkta afvikelse från komiterades förslag, blef i det närmaste oför¬
ändrad bifallen.
Riksdagen godkände sålunda stat för landtbruksinstitutet vid
Ultima, upptagande i aflöningar tillhopa 24,550 kronor samt till öfriga
utgifter 24,450 kronor, samt anvisade, under förutsättning att behållna
afkastningen af Ultuna egendom äfvensom elevernas afgifter och hyres¬
bidrag till statsverket redovisades, till uppehållande af undervisningen
vid institutet 49,000 kronor, deraf på extra stat 29,000 kronor.
Eders Kongl. Mäj:t utfärdade derefter den 14 oktober 1892 förnyade
nådiga stadgar för institutet vid Ultuna. Enligt dessa är institutets
ändamål att meddela högre undervisning i grunderna för landthus-
hållningens utöfvande. Tillika bestämmes, i hvilka läroämnen under¬
visning skall meddelas, samt huru dessa skola fördelas mellan lärarne.
Lärarnes antal bestämdes till 4 lektorer, 4 ad junkter och 3 extra lärare.
Institutets styrelse äfvensom lektorerna, af hvilka en för fem år i sender
förordnas till rektor, utses af Eders Kongl. Maj:t. Öfriga lärare för¬
ordnas af styrelsen. Undervisningsplan och stat fastställas för hvarje
år af Eders Kongl. Maj:t.
Uti dessa stadgar har — sedan 1899 års Riksdag, på Eders Kongl.
Maj:ts framställning, godkänt ny stat för institutet samt höjt anslaget
till 51,000 kronor, att utgå, 20,000 kronor såsom dittills från anslaget
till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar samt
återstående 31,000 kronor på extra stat — Eders Kongl. Maj:t genom
nådig kungörelse den 30 november 1899 vidtagit ändring i läroämnenas
antal och fördelning mellan lärarne, hvarjemte två af adjunkturerna
förändrats till lektorat, hvilkas antal sålunda bestämts till sex.
Beträffande förvaltningen af Ultuna egendom har Eders Kongl.
Maj:t lemnat föreskrifter i nådigt bref den 14 oktober 1892. Enligt
detta handhafves förvaltningen af landtbruksinstitutets styrelse, som
antar förvaltare. Inkomst- och utgiftsstat fastställes årligen af Eders
Kongl. Maj:t. Den behållna afkomsten inlevereras till statskontoret.
Slutligen föreskrifves, att förvaltaren skall vara föreståndare för den
landtbruksskola, som tills vidare skall vara inrättad vid Ultuna.
Efter denna erinran om innehållet af komitöns förslag rörande
landtbruksinstitutcn och i anledning af samma förslag afgifna yttranden
äfvensom om det resultat, till livilket frågan om omorganisationen af
rikets ena landtbruksinstitut, det vid Ultuna, ledt, anhåller jag att få
[1-]
Riksdagen år
1891.
Institutets rid
Ultuna nuvaran¬
de organisation.
Institutets vid
Alnarp nuvaran¬
de organisation.
6
Nionde hnfvudtiteln.
lemna en redogörelse för den organisation, som fortfarande gäller för
rikets andra institut, det vid Alnarp.
Uti skrifvelse den 12 september 1857 meddelade Rikets Ständer,
att de, i anledning af nådig proposition i ämnet, beslutit, bland annat,
att kungsgården Alnarp skulle öfverlemnas till användande af ett landt¬
bruksinstitut, att institutets organisation och inseendet öfver detsamma
skulle ombesörjas af en styrelse, som af Kongl. Maj:t tillsattes, och
enligt de föreskrifter, som af Kongl. Maj:t bestämdes, att institutet
skulle erlägga årligt arrende, som från och med år 1862 skulle utgå
till statsverket med 1,200 tunnor spannmål, deraf en tredjedel råg, en
tredjedel korn och en tredjedel hafre, samt att institutet skulle erhålla
ett årligt anslag af 18,000 kronor.
Genom nådigt bref den 2 oktober 1857 tillsattes en interims-
styrelse med uppdrag att vidtaga åtgärder för institutets organiserande
samt att afgifva förslag till stadgar.
Den 25 februari 1859 faststälde Kongl. Maj:t derefter stadgar
för landtbruksinstitutet vid Alnarp. Enligt dessa, med en mindre den
2 april 1869 vidtqgen ändring, ännu gällande stadgar utgöres institu¬
tets styrelse af en föreståndare, hvilken af Kongl. Maj:t förordnas,
jemte fem andra likaledes af Kongl. Maj:t utsedde personer. Styrelsen
eger anställa lärare och tjensteman samt bestämma deras löner och
arfvoden, dock att lönen för föreståndaren, som skall vara chef för
både institutet och egendomen, fastställes af Kongl. Maj:t på förslag af
styrelsen. De ordinarie lärarne upptagas till åtta, nemligen: 1) före¬
ståndaren, som undervisar i jordbrukslära, boskapsskötsel och landt-
brukets ekonomi; 2) en åkerbrukskemist, som undervisar i kemi, fysik,
geologi och mineralogi; 3) en lärare i veterinärkunskap, som tillika
undervisar i zoologi och anatomi; 4) inspektören, som är lärare i det
mekaniska jordbruket; 5) kamreraren, som undervisar i landtbruksbok-
hålleri; 6) en lärare i trädgårdsskötsel; 7) en slöjdare och 8) en smed.
Extra lärare anställas i mån af behof. Ämnen, som icke särskild! ofvan
omnämnts, fördelas af styrelsen mellan lärarne. Kurserna äro af två slag,
högre och lägre, begge tvååriga. Lärjungarne i högre kursen kallas
elever, i den lägre lärlingar.
Anslaget till institutet höjdes af Riksdagen från och med år 1868
till 26,600 kronor och utgår från och med år 1875 med 29,400 kronor
från anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar.
Jemte landtbruksinstitutet med dess högre och lägre kurs finnas
vid Alnarp förlagda en trädgårdsskola, en hofbeslagsskola, en mejeri¬
skola för qvinnor samt ett mejeriinstitut, för hvilket senare Eders Kongl.
Nionde hufvudtiteln.
7
Maj:t den 19 maj 1893 faststält stadgar och till hvilket Riksdagen
plägat på extra stat anvisa ett årligt belopp af 8,000 kronor.
Hofbeslags-, trädgårds- och mejeriskolorna kunna icke anses vara
statsinstitutioner, utan anstalter, som på grund af särskilda omständig¬
heter kommit att få sin plats vid institutet.
Af dessa anstalter torde mejeriskolan vara den, som lösast samman¬
hänger med institutet, enär undervisningen vid denna skola, som afser
att för Malmöhus län utbilda praktiska mejerskor, helt och hållet be¬
kostas af Malmöhus läns hushållningssällskap.
Trädgårdsskolan öppnades år 1876 och undervisningen vid den¬
samma bekostas af länets hushållningssällskap på det sätt, att säll¬
skapet härför årligen till institutet erlägger 1,600 kronor. På fram¬
ställning af styrelsen för institutet har sällskapet den 15 december 1900
till nybyggnad för trädgårdsskolan anvisat ett belopp af 7,647 kronor
40 öre, med vilkor att institutet åtoge sig byggnadens uppförande för
detta pris och dervid bidroge med körslor, gräfning och grus samt för
framtiden underhölle byggnaden, hvilken dermed blefve institutets egendom.
Elevernas antal är 12, af hvilka, då kursen är tvåårig, 6 årligen mot¬
tagas. De erhålla afgiftsfritt undervisning samt bostad med uppvärmning
och städning. För sängkläder, linne, ljus och kosthåll, hvarför kost¬
naden kan uppskattas till 20—25 kronor i månaden för hvarje elev,
sörja de deremot sj elfva men erhålla såsom bidrag härtill af institutet
för hvarje månad 10 kronor under första året och 15 kronor under andra
året. Undervisningen vid skolan bestrides af institutets trädgårds¬
mästare, hvilken är skolans föreståndare, jemte vederbörande lärare vid
Alnarps landtbruksinstitut. Eleverna deltaga i alla inom Alnarps vid¬
sträckta trädgårdar, plantskolor och parker förefallande arbeten, och
bidrager trädgårdsskolan derigenom till trädgårdsskötselns vid Alnarp
goda ekonomiska resultat, i hvilket afseende kan nämnas att enligt
räkenskaperna trädgårdsskötseln under femårsperioden 1895—1899
lemnat ett öfverskott af i medeltal omkring 2,300 kronor årligen.
Hvad liofbeslagsskolan beträffar, anslog Malmöhus läns hushåll¬
ningssällskap den 28 januari 1863 1,000 kronor för anordnande af en
två månaders kurs i hofbeslag vid Alnarp, och skulle till en början en
smed från hvarje kontrakt deltaga uti ifrågavarande undervisning.
Den första lärokursen öppnades den 8 april 1863, och deltogo i denna
kurs 7 smeder på hushållningssällskapets och 1 på egen bekostnad.
Från och med år 1865 anordnades två kurser om året, en för Malmö¬
hus län och en för öfriga delar af riket. Sedan år 1875 har till dessa
två lärokurser lagts en tredje kurs, nemligen för manskap ur armén.
8
Nionde hnfyudtiteln.
[1.] De civila smedernas undervisning, underhåll m. m. bekostas af veder¬
börande hushållningssällskap och afgiften är numera i ett för allt 175
kronor för hela kursen, beräknad till 3 månader. De flesta eleverna
äro på det sätt frielever, att afgifterna för dem, såsom nämnts, betalas
af hushållningssällskapen. På framställning af Eders Kongl. Maj:t be¬
viljade 1876 års Riksdag såsom bidrag till uppförande vid Alnarp af
en ny byggnad för hofbeslagssmedja med mera ett belopp af 35,000
kronor, och stälde Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref' den 21 juli
1876 detta belopp till styrelsens för Alnarps landtbruksinstitut förfogande
med skyldighet för institutet att dels låta i öfverensstämmelse med
faststäld ritning vid Alnarp uppföra en ny byggnad för hofbeslags¬
smedja med skostall jemte bostad för instruktionssmed och hofbeslagare-
lärlingar samt nödiga uthus, dels ock ansvara för att ifrågavarande
byggnader blefve med nödiga inventarier försedda samt hofbeslags-
skolan framgent uppehållen utan vidare anspråk på statsmedel för
byggnadernas underhåll och skolans fortgång. Till byggnadens full¬
bordande samt nödiga inventariers anskaffande anslog Malmöhus läns
hushållningssällskap sedermera 10,000 kronor. Vid detta anslag fäste
hushållningssällskapet icke annat vilkor, än att skolan skulle fort¬
farande uppehållas och byggnaden underhållas. Nästan alla inven¬
tarierna hafva emellertid ansetts vara hushållningssällskapets egen¬
dom. Den teoretiska undervisningen vid skolan har upprätthållits
af läraren i hästskötsel, ytterlära och hofbeslag vid Alnarps landtbruks¬
institut, som tillika varit föreståndare för skolan, och de praktiska
öfningarna hafva ledts af en instruktionssmed och en verkgesäll. De
vid skolan inflytande elevafgifter äfvensom inkomsterna af hofbeslags-
smedjan hafva användts på sådant sätt, att med desamma först bestridts
aflöningarne till instruktionssmeden och verkgesällen äfvensom öfriga
med driften förenade kostnader, hvarefter återstoden såsom lönefyllnad
tillfallit föreståndaren, hvilken, enligt hvad jag inhemtat, från skolan
lärer haft större inkomst än den honom såsom lärare vid institutet till¬
kommande aflöning af 2,000 kronor.
Kongi.Maj:tsbe- Efter den år 1892 vid Ultuna genomförda omorganisationen dröjde
görande af för- det icke länge, innan Eders Kongl. Maj it ansåg frågan om institutet
stadgar förbin- vid Alnarp böra ånyo upptagas. Sålunda anbefalde Eders Kongl. Maj:t
s‘Ainarp™ genom nådigt bref den 21 juli 1893, enär de för institutet gällande
stadgar af den 25 februari 1859, med afseende å derefter inträdda för¬
ändrade förhållanden, syntes i flera afseenden erfordra omarbetning,
institutets styrelse att till Eders Kongl. Magt inkomma med förslag till
nya stadgar.
Nionde hufvndtiteln.
9
Till åtlydnad af denna föreskrift har styrelsen med underdånig
skrifvelse den 17 augusti 1897 inkommit med dylikt förslag.
Innan jag öfvergår till en redogörelse för detta, tillåter jag mig
erinra om följande hufvudgrunder, som af landtbruksläroverkskomitén
ansetts böra följas vid landtbruksinstitutens omorganisation, nemligen
att institutens och egendomarnes ekonomi skulle åtskiljas, att särskilda
föreståndare skulle finnas för instituten och för egendomarne, samt att
hvarje lärares undervisningsskyldighet skulle i stadgarne bestämmas.
Uti de af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut afgifna förslag
till omorganisation har icke någon af dessa hufvudgrunder blifvit följd
och såsom skäl härför har styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut i
sin skrifvelse af den 17 augusti 1897 anfört: att, i händelse behåll¬
ningen af egendomen skulle redovisas till statsverket, det vore att befara
antingen att förvaltaren skulle vilja visa sin duglighet genom att, med
frånseende af andra synpunkter, från egendomen leverera så stor behåll¬
ning som möjligt, eller ock, derest intresset för experiment finge öfver-
handen, att egendomens afkastning skulle förslösas i olika försök inom
jordbrukets, boskapsskötselns eller mejeriets områden; att rättigheten
att förfoga öfver egendomen och dess afkastning satte styrelsen i stånd
att för läroverket förvärfva de möjligast bästa lärarekrafter genom att
kunna efter omständigheterna vid institutet binda framstående personer
eller ock anlita de i speciela ämnen skickliga undervisare, som Lund
och Malmö genom universitet, läroverk och industriel verksamhet erbjöde,
och att i mån af tillgång åt undervisningen gifva en högre utsträck¬
ning eller anordna lärokurser vid sidan af de i stadgarna föreskrifna;
att den närmare förbindelsen mellan egendomens förvaltning och under¬
visningen ej heller syntes kunna förfela att åt den senare gifva en med
dess ändamål mera öfverensstämmande praktisk riktning; samt att det
synts styrelsen nödigt att såsom hittills den högsta tillsynen öfver egen¬
domen och läroverket i styrelsens frånvaro vore samlad hos en före¬
ståndare, enär i saknad af en sådan ledande hand det vore att befara,
det sambandet mellan undervisningen och egendomens förvaltning upp¬
löstes och slitningar uppstode.
Landtbruksstyrelseu afgaf härefter den 11 november 1898 infor-
dradt underdånigt utlåtande beträffande de begge af institutets styrelse
med underdåniga skrifvelserna den 22 september 1887 och den 17
augusti 1897 afgifna förslag till stadgar för institutet, uti hvilket ut¬
låtande landtbruksstyrelseu anförde:
De skäl, som blifvit af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
Bih. till Riksd. Frat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 2
[1.]
Styrelsens för
institutet vid
Alnarp ut¬
låtande 1897.
Landtbruks-
styrelsens ut¬
låtande 1898.
10
Nionde hnfvudtiteln.
[1.] anförda för bibehållandet af nuvarande grunder för landtbruksinstitutets
organisation, afsåge icke några egendomliga förhållanden vid sagda
institut, utan vore samtliga af den natur, att de berörde organisationen
i allmänhet af de svenska landtbruksinstituten och behöfde derför icke
till bemötande upptagas, då de kunde sägas hafva blifvit vederlagda
såväl af landtbruksläroverkskomitén i dess förberörda betänkande som
ock af den erfarenhet, hvilken vunnits vid det efter ofvan nämnda
hufvudgrunder omorganiserade landtbruksinstitutet vid Ultuna.
Enligt landtbruksstyrelsens uppfattning hade den med sistnämnda
landtbruksinstitut vidtagna förändringen visat sig vara i hufvudsak
synnerligen lämplig. Hvad läroverket beträffade, hade detta lyckats
efter omorganisationen tillvinna sig ett allt större förtroende från all¬
mänhetens sida, hvilket framginge deraf, att elevantalet stigit.
Då det af skäl, som af landtbruksläroverkskomitén blifvit utförligt
anförda, syntes uppenbart, att läroverkets vid ett landtbruksinstitut ekonomi
icke borde göras beroende af resultatet af landtegendomens skötsel, att
svårighet städse måste yppas att finna en lämplig person, som kunde
med framstående skicklighet sköta såväl läroverket som landtegendomen,
och i alla händelser en sådan förening af befattningar icke kunde anses
lämplig utan det tvärtom syntes vara en stor fördel, att dessa befatt¬
ningar skiljdes åt, samt att det blefve genom vederbörande stadgar
bestämdt, hvilket undervisningsområde borde åt hvarje lärare anförtros,
så att detta icke komme att bero på beslut af institutsstyrelsen i hvar je
särskildt fäll; då vidare erfarenheten från det enligt dessa grunder
organiserade landtbruksinstitutet vid Ultuna fullständigt bekräftade
lämpligheten af desamma, samt då slutligen ingen enda omständighet
blifvit anförd eller med skäl syntes kunna anföras, på grund af hvilken
det skulle vara olämpligt eller mindre lämpligt att enligt dessa
grunder genomföra en omorganisation af Alnarps landtbruksinstitut,
ansåge sig landtbruksstyrelsen, då fråga uppstått om en väsentlig för¬
ändring af samma institut, icke kunna tillstyrka en sådan förändring,
derest icke de hufvudgrunder, som i det föregående blifvit omförmälda
och som af landtbruksstyrelsen till alla delar gillades, blefve vid den¬
samma tillämpade. Alnarps lärareråd, som vore i tillfälle att å när¬
maste håll iakttaga verksamheten vid institutet, hade ej heller lemnat
detta obeaktadt uti ett förslag till stadgar för institutet, som lärare¬
rådet afgifvit och i hvilket förslag samtliga ofvan omförmälda hufvud¬
grunder iakttagits.
Landtbruksstyrelsen ansåge sig sålunda hafva fullgiltiga skäl att,
innan styrelsen yttrade sig öfver öfriga delar af styrelsens för Alnarps
Nionde hufvudtiteln.
11
institut då föreliggande förslag till stadgar för institutet, underställa [1.]
Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning frågan, huruvida icke andra
hufvudgrunder än de, hvilka institutets styrelse upptagit i sitt förslag,
borde vid omorganisationen af ifrågavarande landtbruksinstitut göras
gällande, och anhölle att, sedan denna fråga blifvit i behörig ordning
afgjord, få till Eders Kongl. Maj:t afgifva utlåtande öfver stadgeförslaget
i sin helhet.
Enligt hvad i det föregående blifvit anfördt, ansåge landtbruks-
styrelsen, att den behållna afkastningen af den staten tillhöriga till
Alnarps landtbruksinstitut anslagna fasta egendom äfvensom elevernas
afgifter och hyresbidrag borde till statsverket redovisas.
Likaledes ansåge landtbruksstyrelsen, att stat för nämnda landt¬
bruksinstitut, som sålunda borde organiseras i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med landtbruksinstitutet vid Ultuna, så att en rektor komme
att utöfva närmaste ledningen af institutet och en förvaltare handhafva
egendomens skötsel, borde fastställas, äfvensom de vilkor och förbe¬
håll bestämmas, hvilka skulle gälla för åtnjutande af de löneförmåner,
som blefve i staten upptagna.
Då elevernas antal vid Alnarps landtbruksinstitut under senare
tiden varit temligen lika med samma antal vid landtbruksinstitutet vid
Ultuna eller under läroåren 1892—1896 i medeltal 33 vid förstnämnda
institut mot 37 vid sistnämnda, skulle undervisningen vid båda instituten
kunna bedrifvas med enahanda antal lärare, derest icke till Alnarps
landtbruksinstitut vore förlagdt mejeriinstitutet.
Efter att vidare hafva behandlat frågan om lärarnes antal och
ämnenas fördelning dem emellan, framlade landtbruksstyrelsen förslag
till stat, slutande på ett belopp af 53,000 kronor och upptagande, bland
annat, aflöningar åt 6 lektorer, 3 adjunkter och 3 extra lärare, samt
hemstälde om proposition till Riksdagen i öfverensstämmelse med de
af styrelsen uttalade åsigterna.
Genom nådig remiss den 18 november 1898 anbefalde Eders
Kongl. Maj:t styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut att inkomma med
underdånigt yttrande i anledning af hvad i ärendet förekommit, sedan
styrelsen den 17 augusti 1897 afgaf förslag till stadgar för institutet.
Till åtlydnad häraf afgaf styrelsen underdånigt utlåtande af den institutet vid
27 december 1898, deruti styrelsen anförde: Då organisationen af Al"art|'8j“ra,"1e
ett landtbruksläroverk toges i öfvervägande, borde sträfvandet vara att
söka med användande af tillgängliga medel och krafter samt beaktande
af de fördelar, en redan befintlig organisation besute, vinna den möj¬
ligast bästa i teoretiskt och praktiskt hänseende värdefulla under¬
visning. Under den följd af år, Alnarps kungsgård varit upplåten åt
12
Nionde hnfvudtiteln.
[1.] landtbruksinstitutet, hade institutets styrelse sökt att för landtbrukets
idkare meddela undervisning i så vidsträckt mån, som möjligt varit.
Förutom elev- och lärlingskurserna, af hvilka elevkursen hade samma
omfattning som vid Ultuna och drefves af fullt jemngoda lärare, hade vid
Alnarp anordnats dels mejeriinstitutet och dels med bidrag af Malmöhus
läns hushållningssällskap hofbeslagsskolan, trädgårdsskolan och mejeri¬
skolan för qvinnor. Alnarps egendom hade lemnat goda skördar, och
ehuru ett landtbruk alltid måste vara underkastadt verkningarna af
väderleken, hade dock, till följd af det vid Alnarp högt utvecklade
landtbrukets förmåga att begränsa verkningarna af en ofördelaktig
väderlek, landtbruket lemnat så godt resultat, att, efter det såväl läro¬
verkets som landtbrukets utgifter blifvit bestridda, under den senare tiden
endast ett år — 1889 — visat en brist, som dock godtgjorts af ett
senare års behållning. Lärarnes löner, hvilka vore fullt jemngoda med
lärarelönerna vid Ultuna, vore för öfrigt betryggade genom statsanslag
och någon svårighet att erhålla eller vid institutet bibehålla skickliga
lärare hade icke försports. Af ofvan angifna förhållanden syntes framgå,
att sambandet mellan läroverkets och egendomens ekonomi icke iunebure
någon olägenhet å ena eller andra hållet och särskild! att lärarnes trygg¬
het att utfå sin aflöning icke varit i någon mån äfventyrad liksom att
svårighet ej förefunnes att till föreståndare erhålla en person, hvilken
med framstående skicklighet kunde sköta såväl läroverket som egendomen.
Det af landtbruksstyrelsen förordade systemet för omorganisationen af
Alnarps landtbruksinstitut syntes vara hemtadt från Tyskland, hvarest för
några tiotal år sedan vissa landtbruksinstitut blefvo skilda från de egen¬
domar, der de voro förlagda, och förflyttade till universitetsstäderna för
att bereda dem vetenskapligt stöd. Systemet hade dock icke visat sig
odeladt lyckadt, enär detsamma, enligt hvad uppgifvits, skapat dugliga
försöksassistenter men klena jordbrukare samt utvecklat jordbrukets
teknik på bekostnad af dess ekonomi. Landtbruksstyrelsen syntes vilja
upplösa sambandet mellan läroverket och dess egendom men icke gifva
läroverket till ersättning stöd af ett universitet. Lärarne i hufvudämnena
beröfvades deremot det högst behöfliga tillfället att följa dessa ämnens
praktiska utöfning och ekonomi, hvarförutan erfarenheten icke uppe-
hölles och undervisningen förr eller senare blefve ren kammarlärdom.
Landtbruksstyrelsen hade icke antydt, huruledes, sedan en organisation af
institutet, sådan som landtbruksstyrelsen föreslagit, genomförts, under¬
visningskurser för trädgårdsmästare och qvinliga mejerister skulle ordnas
eller om trädgården med växthus skulle höra till egendomen eller läro¬
verket. Alldeles oafsedt huruvida det ekonomiska sambandet mellan
Nionde hufvudtiteln.
13
läroverket och egendomen bibehölles eller upplöstes, vidhölle dock in¬
stitutets styrelse sin åsigt om nödvändigheten af en gemensam före¬
ståndare å platsen, samt att lärarne i biämnen icke borde vara fast
anstälda utan kunna väljas bland skickliga undervisare, som Lund
eller Malmö genom universitet, andra läroverk och industriel verk¬
samhet erbjöde. Då institutets styrelse ansåge, att den högsta till¬
synen öfver egendomen och landtbruket borde i styrelsens frånvaro vara
samlad hos en föreståndare, vore afsigten ingalunda, att denne skulle i
afseende å egendomen fullgöra en inspektörs åligganden. För egen¬
domen borde under föreståndaren finnas en inspektor, likasom för träd¬
gården en trädgårdsmästare och för mejeriet en mejerist. De olika
lärokurserna — särskildt mejeriinstitutet, som skulle använda egen¬
domens mjölk och hvars lärjungar vexelvis skulle tjenstgöra i mejeri,
kostall och svinstall samt således dels under läroverkets och dels under
egendomens befäl — ingrepe så på alla punkter i egendomens drift,
att ständiga förvecklingar vore att emotse, om ej deras ställning kunde
ordnas af en bestämmande vilja på platsen. Omsorgen om upprätt¬
hållandet af ordning bland ej blott det stora antalet lärjungar och andra
vid Alnarp anstälda personer — med familjer tillhopa omkring 300
personer — än äfven de talrika skaror af besökande, hvilka å denna
i närheten af två städer och flera fabrikscentra belägna plats, synner¬
ligen helgdagar, tillstädeskomme, påkallade en snabb samverkan mellan
egendomen och institutet, en samverkan, som ej finge bero af två före¬
ståndares tillfälliga enighet utan vara underkastad en vilja. Beträffande
lärarne hade institutets styrelse i sitt förslag upptagit att föreståndaren
skulle undervisa i boskapsskötsel och jordbrukets ekonomi, att inspek¬
tören skulle vara undervisare i jordbrukslära, samt att Eders Kongl.
Magt skulle på styrelsens förslag utnämna lektorer och bestämma deras
undervisningsämnen. Dessa lärares undervisningsområden blefve så¬
lunda ej obestämda eller beroende af en tillfällighet, men genom den
föreslagna möjligheten att fördela läroämnena mellan lektorerna be¬
reddes just tillfälle att använda den rätte mannen på den rätta platsen.
De af landtbruksstyrelsen föreslagna adjunkturerna vore enligt styrel¬
sens åsigt högst olämpliga. Vid de i Skåne rådande höga lefnads-
kostnaderna samt svårigheten för den å landet bosatte att erhålla någon
extra inkomst, kunde dessa adjunkturer icke bereda nödigt uppehälle
åt en familj. De vore således att anse såsom öfvergångsplatser, men
såsom sådana skulle de knappast locka verkligt dugliga personer, då
åtminstone för två af adjunkterna utsigt till befordran icke funnes
vid institutet och antagligen ej heller utom detsamma. Erfarenheten
14
Nionde hnfvudtiteln.
hade deremot visat att, genom att anförtro biämnena åt extra lärare från
universitetet eller industrien, framstående lärare kunnat under många
år till skäligt pris och utan löften om pension vid institutet bindas.
Vid de tekniska elementarskQlorna användes i ganska vidsträckt om¬
fattning extra lärare och något skäl syntes icke vara för handen, på
grund hvaraf de icke skulle kunna användas vid ett så väl beläget
landtbruksinstitut som Alnarps. Eu sådan anordning vore billigare,
hvilket framginge deraf, att dels arfvodena åtminstone ej blefve högre,
dels ock kostnaden att uppföra och vid Alnarp underhålla bostäder för
tre familjer undvekes. I afseende på detaljerna af förslaget ansåge
styrelsen sig böra framhålla vissa omständigheter, hvilkas närmare
granskning dock erfordrade en utförligare behandling. I sådant af¬
seende ansåge styrelsen sig böra antyda, att landtbruksskolans, hof-
beslagsskolans, mejeriskolans för qvinnor och trädgårdsskolans ställning
måste noggrant öfvervägas, hvarvid måste utrönas, huruvida för vissa
af dessa skolor kunde påräknas anslag från hushållningssällskap och
huruvida de öfver hufvud kunde under förändrade förhållanden bibe¬
hållas. Förhållandena i afseende å trädgård med växthus och mejeri
måste ordnas mellan läroverket och egendomen. Vid Alnarp, der
trädgårdsskötsel i stor skala bedrefves, kunde botanik, zoologi samt
trädgårdsskötsel, hvilka ämnen förutsatte helt olika utbildning, icke
vid en adjunktur förenas. Landtbruksstyrelsens förslag omtalade ej det
vigtiga ämnet jordbrukets ekonomi, hvilket lämpligen syntes böra för¬
enas med ämnet boskapsskötsel. Läraren i jordbrukslära borde jemväl
undervisa i jordbrukets historia. Deremot borde liippologien utbrytas
från husdjursläran och förenas med veterinär- och hofbeslagsläran till
ett lektorat, då det syntes vara jemförelsevis lätt att finna en i dessa
ämnen hemmastadd person, men deremot i hög grad sällsynt att finna
en person, som egde verklig insigt och erfarenhet såväl i boskaps¬
skötsel som i hästskötsel. En assistent i anatomi och fysiologi vore
af behofvet påkallad. Det läte sig svårligen göra att finna en per¬
son, som vore hemmastadd i så skilda ämnen som byggnadslära och
fältmätning, och en teoretisk undervisning i dessa ämnen utan praktisk
erfarenhet vore skäligen värdelös. Inspektören eller förvaltaren borde,
för att blifva intresserad för institutet samt ega ständig anledning att
lemna meddelanden om egendomens jordbruk, hafva någon undervisnings -
skyldighet och helst undervisa eleverna i speciel växtodlingslära och
för den vidlyftiga ekonomien vid de olika skolorna fordrades en sak¬
kunnig bokförare, som derjemte kunde undervisa i bokföring.
Sedan öfverintendentsembetet härefter den 9 maj 1899 afgifvit
Nionde hufyudtiteln.
15
underdånigt utlåtande öfver de i sammanhang med omorganisationen
stående byggnadsfrågor, anbefalde Eders Kongl. Maj:t den 8 maj 1900
landtbruksstyrelsen att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande i ärendet
uti hela dess vidd.
Den 28 maj 1901 har landtbruksstyrelsen afgifvit det sålunda in¬
fordrade yttrandet och deri anfört följande:
Hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut mot landtbruks-
styrelsens ofvanberörda uti underdåniga skrifvelsen den 11 november
1898 afgifna förslag andragit, afsåge dels hufvudgrunderna för samma
förslag, dels ock vissa detaljer i detsamma. Hvad sjelfva hufvudgrun¬
derna beträffade, sådana dessa blifvit här ofvan angifna eller att
institutets ekonomi borde skiljas från egendomens, att föreståndare¬
befattningarna för institutet och för egendomen icke längre borde vara
förenade hos en och samma person utan uppdragas åt olika per¬
soner samt att hvarje lärares undervisningsskyldighet skulle vara i
stadgarna bestämd och icke bero på beslut i hvarje särskildt fall af
styrelsen för institutet, så funne landtbruksstyrelsen hvad institutsstyrelsen
mot dessa hufvudgrunder anfört icke ega den vigt, att landtbruks¬
styrelsen funne sig hafva anledning frångå sina i detta afseende förut
uttalade åsigter. Väl vore det sant. att vid Alnarp vore förenade flere
undervisningskurser än vid Ultima, då vid Alnarp funnes upprättade,
förutom de båda afdelningarna af landtbruksinstitutet, hvilka motsvarades
af landtbruksinstitutet och landtbruksskolan vid Ultima, äfven mejeri¬
institutet samt de med bidrag af Malmöhus läns hushållningssällskap
inrättade tre undervisningsanstalterna, hofbeslagsskolan, trädgårds¬
skolan och mejeriskolan för qvinnor. Denna omständighet utgjorde
emellertid intet hinder för utan snarare tvärtom en ökad anledning:
till att samtliga sagda hufvudgrunder blefve tillämpade, ty, om det
funnes vara af vigt att, i den händelse en enda läroanstalt af den
beskaffenhet som de svenska landtbruksinstituten vore förlagd till en
egendom å landet, denna anstalts ekonomi skiljdes ifrån egendomens,
så syntes detta blifva än mera behöfligt, om flera dylika jemte andra
läroanstalter vore derstädes upprättade, och äfvenså, under samma för¬
utsättning, att föreståndarebefattningen för egendomen skiljdes från
motsvarande befattningar vid sagda högre läroanstalter och att hvarje
lärares undervisningsskyldighet vid dessa anstalter noggrant i stadgarna
för desamma bestämdes. För ordningens upprätthållande och behörigt
samarbete mellan de olika institutionerna syntes andra anordningar
kunna träffas, hvilka icke behöfde komma i strid med undervisningens
intressen, såsom fallet måste vara, om högsta ledningen af undervis-
.. [1-]
Ofverintendents-
embetets ytt¬
rande 1899.
Landtbrukssty-
relsens utlåtande
1901.
16
Nionde hufvudtiteln.
ningsanstalterna anförtroddes åt en person, som redan hade att svara
för en så vigtig uppgift som skötseln af en större landtegendom. I
detta afseende hade landtbruksstyrelsen för afsigt att i det följande
afgifva förslag och, då styrelsen ämnade framhålla lämpligheten af
landtbruksinstitutets och mejeriinstitutets förenande till en läroanstalt,
trodde sig styrelsen derigenom gifva än ytterligare stöd för sin upp¬
fattning i förevarande afseende.
Redan i sitt utlåtande af den 11 november 1898 hade landtbruks¬
styrelsen framhållit, att styrelsens framställning i förevarande afseende
ingalunda föranledts af några sådana ekonomiska missförhållanden, som
gjort en skilsmessa mellan institutet och egendomen vid Ultima till en
af behofvet påkallad åtgärd, men i denna omständighet kunde icke sökas
något stöd för åsigten om obehöfligheten af ett sådant särskiljande
beträffande Alnarps institut och egendom. Äfven i fråga om institutet
vid Ultuna hade det icke varit ensamt eller ens i första hand ekonomiska
skäl, som betingat ifrågavarande åtgärd. Hänsynen till undervisningens
behof och angelägenheten deraf, att denna blefve så väl tillgodosedd,
som omständigheterna i vårt land möjliggjorde, samt omtanken derom,
att den högre landtbruksundervisningen blefve ordnad på ett fullt till¬
fredsställande sätt, hade varit de bestämmande orsakerna till genom¬
förandet af omorganisationen vid Ultuna, vid hvilken ofvan sagda
hufvudgrunder tillämpats, om också olämpligheten deraf, att ett läro¬
verks ekonomi gjordes beroende af det tillfälliga resultatet af en större
landtegendom8 skötsel, varit en medverkande orsak till omorganisationens
genomförande.
Med anledning af hvad styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
anfört beträffande landtbruksundervisningen i Tyskland och den jemförelse
med det af landtbruksstyrelsen framstälda förslaget, som styrelsen i sådant
afseende anstält, ville landtbruksstyrelsen erinra, att den form för ordnan¬
det af den högre landtbruksundervisningen vid Alnarp, som af landtbruks¬
styrelsen föreslagits och som redan genomförts vid Ultuna, icke kunde
fullt likställas vare sig med den i Tyskland genomförda anordning,
enligt hvilken den högre landtbruksundervisningen vore förlagd till
universitetsstäderna, eller det vid Poppelsdorff och Hohenheim tillämpade
system, enligt hvilket den högre landtbruksläroverksanstalten vore för¬
lagd till en egendom, hvars förvaltare jemväl vore direktör för landt-
bruksundervisningsanstalten derstädes, utan vore en mellanform mellan
dessa med särskildt ändamål att söka undvika olägenheterna af hvarje
utaf de båda omförmälda, i Tyskland tillämpade systemen. Hufvud-
tanken för denna organisation vore att, på samma gång den teoretiska
Nionde hufvudtiteln.
17
undervisningens intresse tillgodosåges derigenom, att föreståndaren be¬
friades från de mångtaliga praktiska bestyren med en egendoms för¬
valtning, de praktiska krafven på samma undervisning blefve fylda
derigenom, att imdervisningsanstalten blifvit förlagd icke till en stad
utan till en större egendom och således såväl lärare som elever blefve
i tillfälle att med sin uppmärksamhet städse följa den praktiska gången
af en större landtbruksbedrift och undervisningen sålunda icke behöfde
löpa fara att förlora sammanhanget med det praktiska lifvet och ned¬
sjunka till endast kammarlärdom. På detta sätt hade förslaget sökt
undvika olägenheterna såväl deraf att undervisningen skulle blifva mer
eller mindre ovetenskaplig som ock att lärare och elever blefve främ¬
mande för det praktiska landtbruket och de kraf, som stäldes på det¬
samma. Stödet af ett universitet behöfde de svenska instituten icke,
såsom styrelsen för institutet vid Alnarp framhållit, helt och hållet sakna,
då hvartdera institutet vore beläget i den omedelbara närheten af en
universitetsstad.
På sätt landtbruksstyrelen i dess underdåniga utlåtande af den 11
november 1898 framhållit, hade erfarenheten från Ultuna landtbruks¬
institut under den tid institutet varit organiseradt i enlighet med ofvan
sagda hufvudgrunder, eller alltsedan den 1 november 1892, bekräftat
lämpligheten af den genomförda organisationen. Vid sådant förhållande
och då det af Alnarpsstyrelsen framhållna skälet för bibehållande af den
nuvarande organisationen af institutet, eller att med samma organisation
det visat sig möjligt att ekonomiskt upprätthålla institutet, icke kunde
anses ådagalägga lämpligheten af den nuvarande organisationen eller
obehöfligheten af en omorganisation af institutet, syntes hvad styrelsen
för Alnarps landtbruksinstitut från principiel' synpunkt anmärkt mot
landtbruksstyrelsens ifrågavarande förslag icke förtjena afseende.
Med styrka hade institutets styrelse häfdat den uppfattningen, att
den omständigheten, att ett flertal institutioner vore förlagda till Alnarp,
skulle lägga hinder i vägen för genomförandet af den utaf landtbruks-
styrelsen tilltänkta omorganisationen. De institutioner, som institutets
styrelse härmed åsyftade, vore förutom den lägre landthruksskolan dels
mejeriinstitutet, dels hofbeslagsskolan, dels trädgårdsskolan, dels ock
mejeriskolan för qvinnor. Något hinder för sistnämnda skolas bibehållande
vid Alnarp syntes icke genom den föreslagna nya organisationen uppstå.
Att trädgårdsskolan, som mottoge elever från hela landet och egde
en ganska stor betydelse för trädgårdsskötselns utveckling, kunde, äfven
om institutet omorganiserades, derstädes bibehållas och fortgå enligt
hufvudsakligen samma grunder som hittills, syntes vara sjelfkärt.
Bih. till liiksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 3
Nionde hufvudtiteln
[i-3
iä
Landtbruksstyrelsen funne sig i detta sammanhang endast behöfva fram¬
hålla, att genom de lärarekrafter, som enligt det följande borde vid
institutet finnas, undervisningen vid skolan komme att kunna upprätt¬
hållas samt att, äfven om den närmaste tillsynen öfver skolan lämp¬
ligen komme att såsom hittills utöfvas af institutets trädgårdsmästare
eller annan lämplig person, chefskapet för skolan skäligen borde upp¬
dragas åt rektorn för institutet.
Hvad hofbeslagsskolan beträffade, syntes äfven denna skola, som
visat sig vara af mycket stor nytta för landet, gifvetvis böra fortfarande
vid Alnarp upprätthållas. Något hinder för ett sådant bibehållande
syntes heller icke förefinnas. I landtbruksstyrelsens föregående utlåtande
i detta ärende förutsattes också, att så skulle ske, men hvarken denna
skola eller de i det föregående omförmälda skolorna, den lägre mejeri¬
skolan för qvinnor och trädgårdsskolan, vore afsedda att utgöra någon
integrerande del af institutet, ehuru dit förlagda. I nyssnämnda ut¬
låtande hade emellertid hänsyn tagits dertill att för skolans behof nödiga
lärarekrafter skulle finnas.
Samtliga de nu omförmälda skolorna borde enligt landtbruks¬
styrelsens åsigt sålunda fortfarande tillsvidare vara förlagda till insti¬
tutet och stå under samma styrelse som detta samt under inseende af
institutets rektor, på samma gång institutet borde så organiseras, att
der befintliga lärarekrafter kunde, i den mån sådant vore behöfligt, till¬
godose undervisningen vid skolorna.
Den lägre, af allmänhetens förtroende med rätta högt uppburna
landtbruksskolan, som nu utgjorde en afdelning af institutet, skiljde sig
från andra landtbruksskolor deruti, att ett större mått af teoretiska
kunskaper der meddelades, i det att ett hälft år af kursen uteslutande
dertill användes. Hufvudsyftet vore dock utbildandet af praktiskt dug¬
liga förmän i jordbruket och det måste då anses lämpligt, att egen¬
domens förvaltare, under hvilkens ledning de skulle härtill utbildas,
blefve skolans föreståndare. Landtbruksskolan borde derför ej längre
utgöra en del af institutet utan, i likhet med hvad landtbruksstyrelsen
i sitt förra betänkande föreslagit, erhålla samma ställning till detta
som motsvarande skola vid Ultima, om också undervisningen vid skolan
skulle blifva i viss mån olika med undervisningen vid skolan vid
Ultuna och bedrifvas på ungefärligen samma sätt som hittills. Af
skäl, som i det följande närmare komme att angifvas, borde vid skolan
anställas en andre lärare, men undervisningen vid skolan i öfrigt be¬
stridas af institutets lärare.
Slutligen ansåge landtbruksstyrelsen sig höra redogöra för huru
Nionde hufvudtiteln. 19
styrelsen tänkt sig mejeriinstitutets ställning till landtbruksinstitutet.
Mejeriinstitutet hade utvecklats ur de kurser i högre undervisning i
mejerihushållning, som med understöd åt" särskilda statsmedel från och
med år 1883 till och med år 1891 vid begge de svenska landtbruks-
instituten och under år 1892 ensamt vid Alnarps landtbruksinstitut
upprätthållits, till eu anstalt, afsedd att meddela högre och lägre under¬
visning i mejerihushållning för manliga elever. Fråga hade redan
under förhandlingarna om mejeriinstitutets upprättande uppstått om
denna anstalts införlifvande med landtbruksinstitutet, men denna fråga
hade då förfallit, hufvudsakligen af det skäl, att en sådan anordning
skulle förutsätta ett omarbetande af landtbruksinstitutets stadgar, hvil¬
ken utväg syntes hvarken vara af förhållandena påkallad eller ens
under dåvarande omständigheter kunna väljas.
Då nu emellertid frågan om en omorganisation af Alnarps landt¬
bruksinstitut förelåge och någon tids erfarenhet äfven vunnits rörande
lämpligheten af den nuvarande organisationen af mejeriinstitutet, funnes
möjlighet att, om förhållandena skulle finnas sådant påkalla, förvandla
mejeriinstitutet från en fristående med landtbruksinstitutet sidoordnad
anstalt till en afdelning af en organisation, omfattande såväl landtbruks-
som mejeriinstitutet.
För vidtagandet af sistberörda åtgärd kunde åberopas flera om¬
ständigheter. Ehuru mejeriinstitutet hade en uppgift, som väl kunde
jemföras med landtbruksinstitutets, och för närvarande vore en från
institutet skild anstalt, bestredes undervisningen vid detsamma till en
stor del af lärarne vid landtbruksinstitutet, enär de för mejeriinstitutet
tillgängliga krafter icke dertill försloge med den organisation af mejeri¬
institutet, som varit för detsamma afsedd och som funnit sitt uttryck
i de för institutet tillsvidare gällande stadgar af den 19 maj J893. Men
härtill komme, att mejeriinstitutet icke kunnat upprättas i öfverens¬
stämmelse med den ursprungligen afsedda planen, för hvars genom¬
förande erfordrats ett årligt statsanslag af 10,000 kronor. Riksdagen
hade nemligen endast en gång eller för år 1893 beviljat det erforder¬
liga beloppet, 10,000 kronor, men sedermera hade Riksdagen årligen
för ändamålet beviljat endast 8,000 kronor, till följd hvaraf den i stad¬
garna för institutet upptagna assistentbefattningen hittills måst hållas
obesatt. Den ofullständighet, som således hittills vidlåda mejeriinstitutet,
syntes lämpligast afhjelpas genom dess närmare införlifvande med landt¬
bruksinstitutet, för hvilket vilkoren förefunnes derutinnan, att styrelsen
för mejeriinstitutet och föreståndaren för detsamma redan nu vore ge¬
20
Nionde hufvudfiteln.
mensamma med landtbruksinstitutets, liksom lärarne för de båda insti¬
tuten till största delen vore desamma.
Den sammanslagning, som sålunda skulle ega rum mellan de båda
instituten, skulle betinga en ny benämning för den anstalt, som alltså
skulle uppkomma, och landtbruksstyrelsen hade i sådant afseende an¬
sett, att benämningen landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp skulle
på ett betecknande sätt återgifva den nya läroanstaltens karaktär och
ändamål. Då det emellertid för ordnandet af elevernas praktiska under¬
visning i mejeriskötsel vore af vigt, att ledningen af mejerihushållnin¬
gen i sin helhet tillkomme institutets föreståndare, borde mejeriet till¬
höra institutet och detta sålunda köpa all vid egendomen producerad
mjölk till ett af styrelsen för institutet hvarje år bestämdt pris, mot¬
svarande hvad som i orten betalades för mjölk. Blefve en sådan åt¬
gärd vidtagen, blefve äfven fullt klart och tydligt såväl hvad utgifterna
för institutet komme att belöpa sig till, som huru stor afkastning egen¬
domen komme att lemna. Denna mjölk skulle af institutet mottagas
och i mejeriet förädlas, hvaremot skummjölk, kernmjölk och vassla
skulle återlemnas till egendomen efter utaf styrelsen för institutet och
egendomen bestämda grunder. En mejerirörelse, som vore afsedd att
tjena såsom undervisningsmateriel, kunde dock tydligen ej bedrifvas med
samma ekonomiska fördel, som annan mejerirörelse, i det att produk¬
terna, som skulle tillverkas af vid arbetet delvis ovana personer, ej
alltid kunde blifva af fullgod beskaffenhet, tillverkningen ej kunde ord¬
nas uteslutande med afseende på de produkter, som för tillfället lem-
nade största vinst, en del mjölk användes till försöksverksamhet samt
nya tidsenliga maskiner och redskap ofta anskaffades. Erfarenheten
under den tid, mejeriinstitutet varit i verksamhet, hade också till fullo be¬
kräftat detta, då det pris, hvartill mjölken vid Alnarp realiserats, under¬
stigit det i orten gångbara mjölkpriset med omkring 1 öre per kilogram
eller för hela den producerade mjölkqvantiteten 5,000 kronor om året.
Skulle sålunda egendomens mjölk betalas af institutet efter gäl¬
lande pris, borde till betäckande åt' den förlust på mejeridriften, som
härigenom sannolikt vore att emotse,-ett motsvarande belopp upptagas.
Skulle något, år förlust icke uppkomma, blefve anslaget besparadt, lik¬
som detsamma, i den mån förlusten understege 5,000 kronor, ej behöfde
anlitas. Skulle förlusten något år öfverstiga 5,000 kronor, borde denna
gäldas af nästföljande års anslag eller regleras genom att styrelsen det
året något nedsatte det pris å mjölken, som skulle till egendomen be¬
talas. Uppkomme åter vinst å mejerirörelsen, borde denna i likhet
med egendomens vinst till statsverket inlevereras. Det borde härvid
Nionde hnfvudtiteln.
21
framhållas, att statsverket tydligen ej i någon händelse komme att ge¬
nom en dylik anordning vidkännas en ökad utgift, då landtegendomens
behållning, som skulle ingå till staten, blefve i samma mån högre,
som mjölken betalades högre af institutet.
Beträffande ifrågavarande anordning skulle emellertid kunna er¬
inras, att institutet komme att på detta sätt i viss mån drifva industriel
rörelse, hvaremot åtskilligt skulle kunna anmärkas. Det borde emeller¬
tid likväl ihågkomma, att den industriela rörelse, hvarom här vore
fråga, vore synnerligen enkel, då i mejeriet hufvudsakligen komme att
tillverkas smör samt för afsättning utaf denna vara kontrakt för längre
tid med smörhandlare uppgjordes och varan hvarje vecka levererades vid
närmaste jernvägsstation, så att några afsevärda förlag icke ifråga-
komme.
Efter att sålunda hafva redogjort för det sätt, hvarpå, enligt landt-
bruksstyrelsens åsigt, de vid Alnarps landtbruksinstitut för närvarande
befintliga institutioner borde ordnas och samverka, öfvergår styrelsen
till den af styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut framstälda anmärk¬
ningen om nödvändigheten af att för alla dessa institutioners trefnad
och för ordningen på platsen en enda högsta styresman städse bQrde
finnas derstädes närvarande dels för slitande af tvister, som möjligen
kunde uppkomma, dels ock för ordningens upprätthållande derstädes.
I detta afseende erinrade landtbruksstyrelsen till en början,
att samtliga ifrågavarande institutioner skulle hafva en gemensam
styrelse, som i sista hand egde att ordna förhållandena vid institutet
och genom meddelade föreskrifter bringa dessa till den samverkan och
endrägt, som kunde finnas erforderlig. Inom den allmänna regeln för
denna styrelses befogenhet borde densamma uppdraga gränserna för
hvarje institutions verksamhet och tilldela föreståndare och förvaltare
de rättigheter, som borde en hvar af dem tillkomma. Med god vilja
hos nämnda funktionärer syntes kollisioner dem emellan kunna helt och
hållet undvikas. Då möjligheter för sådanas uppkomst i allt fall likväl
qvarstode, i synnerhet innan omorganisationen blifvit fullt genomförd >
och de nya förhållandena blifvit stadgade, syntes en anordning böra
vidtagas, som såvidt möjligt förekomme olägenheter i detta afseende,
och landtbruksstyrelsen hölle före, att detta enklast skedde på det sätt,
att styrelsen för institutet uppdroge åt en af sina ledamöter att utöfva
den närmaste tillsynen öfver samtliga de institutioner, som lydde under
styrelsen, och med styrelsens rätt och makt besluta i alla frågor, som
under styrelsens frånvaro vid institutet kunde uppkomma, men med
skyldighet för samme ledamot att inför styrelsen vid dess näst påföljande
22
Nionde hnfyudtiteln.
[1.] sammanträde redogöra för de beslut, han å styrelsens vägnar under
mellantiden fattat, eller de åtgärder, han sålunda vidtagit, samt dervid
underställa desamma förnyad pröfning af styrelsen i vanlig ordning.
Denne ledamot, hvilken icke skulle vara bosatt vid institutet, borde
enligt landtbruksstyrelsens åsigt, i olikhet med öfriga styrelseledamöter,
icke åtnjuta särskild ersättning för hvarje af honom företagen resa utan
godtgöras med ett visst belopp för år, hvilket landtbruksstyrelsen ansåge
böra utgå med 1,000 kronor från det i staten för institutet till dettas
öfriga utgifter upptagna belopp, hvarom bestämmelse borde af Eders
Kongl. Maj:t i sammanhang med utfärdande af föreskrifter angående
institutsstyrelsens reseersättningar meddelas.
Landtbruksstyrelsen öfvergår härefter till frågan om undervisningens
ordnande vid institutet, och afhandlar dervid till en början spörsmålet
huruvida lärarne borde, på sätt vid Ultima skett, inordnas under tre
kategorier, lektorer, adjunkter och extra lärare, eller om, på sätt styrelsen
för institutet förordat, adjunktsgraden borde indragas. I detta afseende,
yttrar landtbruksstyrelsen, kunde icke bestridas, att förhållandena vore
något olika vid de båda instituten, i det att till följd af åtskilliga om¬
ständigheter lättheten att erhålla extra lärare vore mycket större vid
Alnarp än vid Ultima, till följd deraf att Alnarp i motsats mot Ultuna
vore beläget i närheten af flera ganska stora städer med högre och
lägre läroverk samt åtminstone delvis med en högt uppdrifven industri.
Härtill komme, att erfarenheten från Ultuna beträffande adjunktsbefatt¬
ningarna gifvit vid handen, att icke obetydliga svårigheter mött att för
åtminstone vissa af befattningarna kunna förvärfva och bibehålla fullt
lämpliga och dugliga lärarekrafter, hvarföre också två af adjunkturerna
vid Ultuna måst förändras till lektorat. Då nu fråga förelåge, att
Alnarps landtbruksinstitut skulle omorganiseras, syntes under sådana
förhållanden skäl icke vara för handen att upptaga adjunktsinstitutionen
bland de grunder, som skulle göras gällande vid undervisningens ord¬
nande, utan syntes vid institutet böra inrättas endast tvenne slag af
; lärarebefattningar, nemligen lektorer och extra lärare.
Enligt landtbruksstyrelsens föregående förslag till omorganisation
af Alnarps landtbruksinstitut skulle undervisningen vid institutet be-
drifvas af:
6 lektorer, nemligen:
1 i jordbrukslära,
1 i husdjurslära,
1 i mejerilära och bakteriologi,
1 i kemi och geologi,
Nionde hnfvudtiteln.
M
1 i redskapslära, mekanik, fysik och meteorologi,
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära;
3 adjunkter, nemligen:
1 i byggnadslära, praktisk matematik, fältmätning och ritning,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
1 i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi,
samt 3 extra lärare, nemligen:
1 i skogshushållning,
1 i nationalekonomi, ekonomilagfar enhet och kommunalrätt
och 1 i bokföring.
Då landtbruksstyrelsen ansett sig böra frånträda ifrågavarande
förslag, i hvad det afsåge upptagandet af adjunkter bland lärarne,
måste förslaget undergå häraf föranledd förändring. På grund af vunnen
erfarenhet under den tid, som förflutit sedan landtbruksinstitutet vid
Ultuna omorganiserades, och förvärfvad noggrannare kännedom om för¬
hållandena vid Alnarp trodde sig landtbruksstyrelsen emellertid böra
föreslå några ytterligare förändringar i sagda förslag.
Då landtbruksinstitutet vid Ultuna undergick den omorganisation,
hvarom ofvan sagts, bestämdes genom nådiga brefvet den 14 oktober
1892, angående vården och förvaltningen af Ultuna landtegendom m. m.,
att förvaltaren af egendomen skulle, bland annat, enligt styrelsens för
institutet bestämmande, för eleverna vid institutet redogöra för anord¬
ningarna vid egendomen, dess skötsel, skörderesultaten vid densamma
och derpå inverkande omständigheter samt i god tid tillställa institutets
rektor uppgift å de tider, då vigtigare arbeten å egendomen skulle för¬
siggå, samt stället, der de utfördes. Skälet för att förvaltaren sålunda
tilldelats en lärareverksamhet vid institutet hade naturligtvis varit, bland
annat, det, att förvaltaren skulle på detta sätt erhålla ett lefvande in¬
tresse för undervisningen vid institutet och på samma gång medverka
till upprätthållandet af erforderligt samband mellan läroverk och egen¬
dom. Landtbruksstyrelsen ansåge den tanke, som legat till grund för
sagda bestämmelse, fortfarande ega fullt berättigande och funne mycket
lämpligt vara, att bestämmelsen härom intoges äfven i stadgarna för
institutet.
Vidare ansåge landtbruksstyrelsen, att undervisningen åt institutets
elever i trädgårdsskötsel lämpligast meddelades af den person, som
skulle utöfva närmaste tillsynen öfver trädgårdsskolan, hvilken härför
borde åtnjuta ett mindre anslag.
Hvad åter beträffade undervisningen i botanik och zoologi, ansåge
landtbruksstyrelsen fortfarande, att denna bäst skulle tillgodoses, om
24
Nionde hufrudtiteln.
[1.] ett lektorat inrättades i dessa ämnen liksom vid Ultuna. Landtbruks-
styrelsen hade dock ej heller nu velat föreslå en sådan åtgärd på grund
af de dermed förenade kostnaderna, då styrelsen ej ansåge någon större
svårighet förefinnas att erhålla duglig extra lärare i dessa ämnen. Häri¬
genom skulle också nybyggnad af en lektorsbostad kunna undvikas.
Äfven ansåge landtbruksstyrelsen, att hippologien skulle utbrytas
från husdj ursläran och förenas med anatomi, fysiologi och hofbeslagslära
till ett lektorat, då det borde blifva lättare att finna en person med
grundliga insigter i dessa ämnen, än någon som på samma gång egde
grundlig insigt och erfarenhet i boskapsskötsel och i hästskötsel.
I öfverensstämmelse med styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
ansåge landtbruksstyrelsen vigtigt, att för vinnande af ordning och reda
samt nödig kontroll såväl institutets och öfriga vid Alnarp förlagda
läroverks som ock egendomens räkenskaper fördes af en kamrerare,
hvilken på samma gång skulle vara kassör och meddela undervisning
vid institutet i bokföring.
På grund af mejeriinstitutets förening med landtbruksinstitutet och
med någon jemkning i upptagandet af de hufvudsakliga läroämnen,
som skulle tillkomma en hvar af lärarne, ansåge landtbruksstyrelsen,
att undervisningen vid landtbruks- och mejeriinstitutet borde bedrifvas af:
6 lektorer, nemligen
1 i jordbrukslära,
1 i husdj urslära, med undantag af hippologi,
1 i kemi och geologi,
1 i mejerilära och bakteriologi,
1 i redskapslära, praktisk matematik, mekanik, fysik och me¬
teorologi,
1 i husdjurens anatomi och fysiologi, hippologi och hofbeslagslära,
samt 8 extra lärare, nemligen
1 i botanik och zoologi,
1 i husdjurens anatomi och fysiologi samt sjukvårdslära,
1 i vattenafledning, fältmätning och kartritning,
1 i byggnadslära och ritning,
1 i skogshushållning,
1 i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,
1 i mejerihushållning och bakteriologi
och 1 i kemi och fysik,
hvarjemte undervisning vid institutet enligt det föregående skulle
meddelas af förvaltaren i en mindre del af jordbruksläran, af föreståndaren
för trädgårdsskolan i trädgårdsskötsel och af kamreraren i bokföring.
Nionde hnfvudtiteln.
25
De extra lärarne dels i mejerihushållning och bakteriologi, dels ock
i kemi och fysik borde tjenstgöra såsom assistenter, den förre åt lektorn
i mejerilära och bakteriologi och den senare, hvad anginge läroämnet
kemi, åt lektorn i kemi och geologi.
Af jemförelse mellan detta förslag och den förteckning å lärare¬
befattningarna vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, som funnes intagen
i 28 § af de för landtbruksinstitutet vid Ultuna gällande stadgar, sådan
denna § lydde enligt nådiga kungörelsen den 30 november 1899, fram-
ginge, att förnämsta olikheterna mellan förslaget och stadgarna i detta
afseende, frånsedt det förut anmärkta borttagandet af adjunktsgraden,
vore betingade dels af mejeriinstitutets föreslagna förening med landt¬
bruksinstitutet och dels af det större rum i undervisningen, som ansetts
böra tilldelas hästskötseln.
Då landtbruksstyrelsen uti underdånigt utlåtande den 11 november
1898 yttrat sig angående väckt förslag om anslag till mejeriinstitutet
vid Alnarp, hade landtbruksstyrelsen, under förutsättning att Alnarps
landtbruksinstitut blefve omorganiseradt enligt landtbrukssfyrelsens i
underdånigt utlåtande af samma dag gjorda hemställan, föreslagit, att
i staten för mejeriinstitutet icke skulle upptagas anslag för flere lärare
än en assistent och en mejeriinstruktör, men att den öfriga undervis¬
ningen vid mejeriinstitutet skulle ombesörjas af landtbruksinstitutets
lärare. Det sammanlagda antalet lärare vid Alnarp enligt båda dessa
förslag skulle sålunda utgöra fjorton eller samma antal, som enligt
landtbruksstyrelsens föreliggande förslag skulle anställas vid det före¬
slagna landtbruks- och mejeriinstitutet. Skilnaden mellan de båda för¬
slagen bestode deri, att landtbruksstyrelsen numera bland de extra
lärarne upptagit en i husdjurens anatomi och fysiologi samt sjukvårds-
lära, hvartill styrelsen föranledts af den i institutets styrelses yttrande
af den 27 december 1898 i sådant afseende gjorda anmärkning samt af
svårigheten för lektorn i husdjurens anatomi och fysiologi, hippologi
och hofbeslagslära att i annat fall medhinna undervisningen vid såväl
institutet som hofbeslagsskolan. Deremot hade landtbruksstyrelsen
uteslutit mejeriinstruktören, hvars befattning skulle skötas af extra läraren
i mejerihushållning och bakteriologi.
Förutom ofvan sagda lärare borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt
vid institutet anställas en bibliotekarie.
Rörande de närmare bestämmelserna om institutets verksamhet
liksom beträffande öfriga läroämnens fördelning mellan lärarne antoge
landtbruksstyrelsen att styrelsen skulle blifva i tillfälle att afgifva full-
Bih. till Iliksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 4
[1-]
26
Nionde imfvudtiteln.
ständigt utlåtande i sammanhang med förslag till förnyade stadgar för
institutet, men anhölle styrelsen att redan nu få ingå på frågan om
vissa mera speciela bestämmelser, som stode i sammanhang med insti¬
tutets omorganisation.
Till en början ansåge sig landtbruksstyrelsen böra framhålla, att
enligt styrelsens åsigt föreståndaren för landtbruks- och mejeriinstitutet
borde på samma gång vara föreståndare för öfriga vid Alnarp förlagda
undervisningsanstalter med undantag af landtbruksskolan, hvilken, såsom
förut blifvit sagdt, skulle stå under ledning af förvaltaren af egen¬
domen.
Till institutet borde höra park, trädgårdar med växthus, mejeri
samt de områden, inom hvilka till institutet hörande byggnader vore
förlagda, hvaremot allt öfrigt skulle höra till landtegendomen och så¬
lunda lyda under förvaltaren.
Den gemensamma undervisning, som för närvarande egde rum,
för landtbruks-, mejeri- och trädgårdslärlingar i kemi och fysik, för
landtbruks- och mejerilärlingar i anatomi, fysiologi, boskapsskötsel samt
sjukdomslära och för landtbruks- och trädgårdslärlingar i geologi, med¬
förde den olägenhet, att ett alltför stort antal lärlingar på en gång
komme att undervisas af samme lärare. Till förekommande häraf syntes
lämpligt vara att vid landtbruksskolan, på sätt i det föregående antydts,
anstäldes en andre lärare, hvars aflöning borde utgå af landtegendomens
afkastning och som skulle vara skyldig att meddela undervisning äfven
vid de andra lärokurser vid institutet, som institutsstyrelsen funne godt
föreskrifva.
Den undervisning, som förvaltaren enligt det föregående skulle
lemna åt institutets elever, borde inskränkas till omkring 20 å 30
timmar om året och afse, att egendomen blefve till så stort gagn
som möjligt för undervisningen.
Hvad lärarnes löner anginge, ansåge landtbruksstyrelsen att, i
likhet med hvad fallet vore vid Ultuna, rektorn vid institutet borde
åtnjuta ett arfvode af 2,000 kronor samt en hvar af lektorerna en af¬
löning af 3,000 kronor, hvaraf 2,000 kronor skulle utgöra lön och
1,000 kronor tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg, hvar¬
dera om 500 kronor. Dessutom skulle lektor åtnjuta förmånen af fri
bostad.
De extra lärarne skulle åtnjuta arfvoden till belopp, som för hvarje
lärare ansåges behöflig!, i hvilket afseende landtbruksstyrelsen ansåge,
att extra läraren i mejerihushållning och bakteriologi, som borde tjenst-
göra såsom assistent vid institutet och hafva en fastare ställning än de
Nionde hufvudtiteln.
27
öfriga extra lärarne, borde åtnjuta ett årligt arfvode af 2,500 kronor,
extra läraren i husdjurens anatomi, fysiologi samt sjukvårdslära ett
arfvode af 2,000 kronor för år, extra lärarne i botanik och zoologi, i
vattenafledning, fältmätning och kartritning samt i byggnadslära och
ritning en hvar ett årligt arfvode af 1,500 kronor, extra läraren i
kemi och fysik ett arfvode af 1,200 kronor, samt extra lärarne i skogs¬
hushållning och i nationalekonomi, ekonomilagfarenhet och kommunal¬
rätt eu hvar ett arfvode af 1,000 kronor. Derjemte skulle kamreraren,
hvilkens hufvudsakliga aflöning borde utgå af egendomens afkastning,
för den bokföring, han för läroverkens räkning skulle verkställa, samt
för undervisning i bokföring å institutets stat åtnjuta ett årligt arfvode
af 800 kronor för år samt föreståndaren för trädgårdsskolan för den
undervisning i trädgårdsskötsel, han komme att lemna vid andra läro¬
kurser än trädgårdsskolans, ett årligt arfvode af 200 kronor. Samman¬
lagda beloppet af arfvodena till extra lärare skulle sålunda uppgå till
13,200 kronor, hvartill skulle komma arfvode åt bibliotekarien med ett
belopp af 300 kronor.
I sitt föregående utlåtande i denna fråga hade landtbruksstyrelsen
i sitt förslag till stat för institutet till godtgörande af institutets öfriga
utgifter upptagit samma belopp, som för enahanda ändamål uppförts i
staten för landtbruksinstitutet vid Ultima eller 24,450 kronor. Efter
anstälda noggranna beräkningar af det belopp, som under senare tider
åtgått till gäldande af de utgifter vid Alnarp, som förut ansetts böra
med detta anslag bestridas, hade landtbruksstyrelsen funnit anslaget
vara efter omständigheterna afpassadt och sålunda ansett sig icke böra
frångå förslaget i denna del. Men till följd af mejeriinstitutets förening
med landtbruksinstitutet syntes det böra något förhöjas. I sitt förut
åberopade utlåtande af den 11 november 1898, angående proposition
till Riksdagen om beviljande af anslag till mejeriinstitutet, hade landt¬
bruksstyrelsen i staten för detta institut för andra utgifter än aflöningar
upptagit ett belopp af 3,000 kronor. Visserligen kunde vissa af dessa
bestridas af ofvan omförmälda anslag till betäckande af förluster
å mejerihandteringen, men landtbruksstyrelsen ansåge, at.t detta icke
vore fallet med alla samt att på grund häraf förberörda belopp,
24,450 kronor, lämpligen borde höjas med 1,550 kronor eller till
26,000 kronor.
I enlighet med ofvan angifna grunder hade landtbruksstyrelsen
uppgjort följande förslag till stat för landtbruks- och mojeriinstitutct
vid Alnarp:
28
Nionde hufvudtiteln.
[1-]
Reservation vid
landtbruks-
styrelsens
utlåtande 1901.
|
Löner
|
Tjenst-
göringspen-
ningar
|
Summa
|
|
Aflöning:
1 rektor .....................
1 lektor ....................
5 lektorer ..................
Extra lärare, arfvoden ...
1 bibliotekarie ............
|
2,000
10,000
|
1,000
5,000
|
2,000
3,000
15,000
13,200
300
|
V Efter fem år kan lönen höjas
Imed 500 kr., efter tio år med
J ytterligare 500 kr. och efter fem¬
ton år med ytterligare 500 kr.
|
Aflöning summa kronor
Till betäckande af möj-
ljgen uppkommande för¬
lust å mejerirörelsen ...
Till institutets öfriga ut¬
gifter ........................
|
—
|
_ _
|
33,500
5,000
26,000
|
|
Summa kronor
|
—
|
- -
|
64,500
|
|
Anm. Rektor och öfriga lektorer åtnjuta jemväl fri bostad.
Beträffande vilkor och förbehåll för aflöningarnas åtnjutande har
landtbruksstyrelsen ansett att för landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp borde tillämpas gällande bestämmelser i motsvarande afseende
vid landtbruksinstitutet vid Ultuna. Till denna fråga torde jag emeller¬
tid få här nedan återkomma för att i detta sammanhang redogöra för en vid
ärendets behandling hos landtbruksstyrelsen uttalad, från styrelsens förslag
i fråga om ordnandet af undervisningen i botanik och zoologi skiljaktig åsigt.
Föredraganden i ärendet landtbruksinspektören A. Lyttkens an¬
förde nemligen i afgifven reservation hufvudsakligen: Landtbruks¬
styrelsen föresloge, att i ämnena botanik och zoologi undervisning
skulle vid institutet lemnas af en extra! är are med arfvode af 1,500
kronor, och motiverades detta af ekonomiska skäl. Detta syntes icke
vara rigtigt. En lärare med sådant arfvode måste tydligen tänkas
äfven hafva annan verksamhet och tillika vara annorstädes bosatt. På
grund häraf och särskildt med hänsyn till den tidsförlust, som vållades
genom resorna, kunde en extra lärare icke antagas vara villig att sköta
undervisningen i större utsträckning än som oundgängligen vore nöd¬
vändig, d. v. s. minsta möjliga. En sådan lärare kunde icke hafva
något intresse att sjelf utbilda sig i den riktning, som af en lärare i
agrikulturbotanik fordrades, då han helt naturligt lemnade befattningen
Nionde hufvudtiteln.
29
så snart något bättre erbjöde sig. Att ban skulle utbilda sig i det
med befattningen förenade ämnet zoologi torde vara ännu mindre tro¬
ligt, hvadan undervisningen i denna del blefve ännu mera underhaltig.
Vid utlandets med Alnarps landtbruksinstitut jemförliga undervisnings¬
anstalter vore undervisningen i botanik annorlunda tillgodosedd, att
ej tala om Ultuna, hvarest en lektor i ämnet aflönades. Så vore t. ex.
vid landbohöiskolen i Köpenhamn undervisningen i botanik fördelad på
3 lektorer, hvartill komme 1 lektor i trädgårdsskötsel och 1 lektor i
zoologi, vid Aas i Norge vore anstäld en väl aflönad lektor i botanik,
likaledes vid Tysklands jemförliga läroverk. Den botaniska undervis¬
ningen, sådan som den kunde genom »extra lärare» bedrifvas, vore
långt ifrån tillfyllest. Den komme tydligen att inskränka sig till grund¬
läggande föreläsningskurser, som omfattade dels växternas yttre former
och deras systematik, dels också deras inre byggnad och lifsyttrin-
gar. För så vigtiga grenar som växtpatologien och bakteriologien,
hvilka för hvarje år erfordrade en allt större uppmärksamhet, kunde
ingen särskild tid anslås, ej ens till förevisning af bakteriologiska
preparat eller redogörelse för enkla arbetsmetoder blefve tid öfrig.
Kursen i växtanatomi kunde icke åtföljas af förevisning af preparat,
än mindre kunde eleverna meddelas öfning i sådanas förfärdigande,
eller en kortare öfningskurs i växtanatomi som grundval för fysiolo¬
gien medhinnas. En särskild kurs i frökännedom och frökontroll, spe¬
ciel! med hänsyn till gagn- och ogräsväxter, borde anordnas vid
läroverket; hittills hade sådan genom tillmötesgående från länets frö-
kontrollanstalt anordnats i Lund, men hade måst förläggas till en för
eleverna olämplig tid för att ej hindra arbetena vid anstalten, och re¬
sorna fram och åter hade förorsakat mycken tidspillan, hvarför kursen
måst inskränkas till det minsta möjliga. Äfven kurser rörande växt¬
förädling borde anordnas, likaså angående undersökning af i handeln
förekommande växtprodukter m. m. Allt detta vore delar af den bota¬
niska undervisningen, som ej kunde tillgodoses, om extralärareinstitu-
tionen för botanik bibehölles, och som hittills ej heller kunnat tillgodoses
vid Alnarp. Om lektorat inrättades, kunde man fordra helt andra
qvalifikationer hos en sökande till befattningen. Man kunde nemligen
icke förutsätta, att hvilken botanist som helst vore lämplig, men man
finge antagligen ej sätta anspråken högt, om ämnet skulle skötas af
extra lärare. Eu sådan egde icke de förutsättningar, som borde fordras
för skötande af en dylik befattning, ej heller kunde han antagas hafva
inhemtat de omfattande grundläggande studier, som särskild! vore nöd¬
vändiga för en lärare i agrikulturbotanik med dertill hörande speciela
30
Nionde hufvudtiteln.
grenar. Läraren i botanik borde äfven anordna och öfvervaka skötseln
af institutets trädgård för landtbruksgagnväxter med sina stundom mer
än 300 parceller samt leda botaniska exkursioner, hvilka delar af hans
verksamhet måste tillbakasättas, om han icke vore bosatt vid institutet.
Trädgårdsskolans elever borde ock hafva någon botanisk undervisning
och då denna vore af helt speciel art, kunde sällan en tillfällig extra
lärare antagas hafva satt sig in uti densamma, om det ens kunde for¬
dras, att den för honom anslagna korta undervisningstiden skulle räcka
till äfven för denna del af institutets afdelningar. Botaniken berörde
i så många och så vigtiga punkter landtbruksområdet, att ett tillbaka-
sättande af densamma ej i framtiden kunde blifva obestraffadt, den
vore icke något »lyxämne» utan obestridligen ett af de vigtigaste grund¬
läggande läroämnena för icke blott vetenskapliga studier i här afsedd
riktning utan äfven för det praktiska jordbruket. Dertill komme att,
om den botaniska undervisningen skulle besörjas af en extra lärare,
man aldrig kunde påräkna den intresserade lärareverksamhet, man hade
skäl att fordra, för att institutet skulle hafva något verkligt gagn af
densamma, ej heller kunde man påräkna någon kontinuitet i lärare¬
verksamheten, då ständiga ombyten antagligen blefve följden, och det
skulle nog mer än en gång inträffa, att befattningen komme att stå
obesatt af brist på kompetenta sökande, så vida man ej till skada för
undervisningen sänkte sina fordringar alltför lågt. I detta afseende
syntes blott behöfva påpekas liknande förhållanden vid Ultima de senare
åren. Alnarps lärareråd hade äfven i sitt år 1897 afgifna utlåtande
tillstyrkt en »hufvu dlärare» i botanik och bakteriologi. Af det sålunda
anförda syntes framgå, att undervisningen i botanik vid Alnarps landt¬
bruksinstitut i flera synnerligen vigtiga grenar — och särskildt i dem,
som kunde gifva eleverna den bästa behållningen för framtiden — i
betänklig grad vore bristfällig och föga motsvarande fordringarna på
ett högre landtbruksläroverk och att en nämnvärd förändring till det
bättre icke vore att förvänta, i fall ämnet skulle omhänderhafvas af en
på annan ort bosatt extra lärare, samt att zoologien i ännu högre grad
blefve lidande af sådant förhållande. Då nu verksamheten vid institutet
ändå skulle omorganiseras, liölle föredraganden före, att steget borde
tagas fullt ut, och så vigtiga ämnen som de här ifrågavarande blifva
tillgodosedda i lika mån som öfriga ämnen. Allra minst borde den i
sig sjelf ringa ökningen i årliga utgifterna af 1,500 kronor inverka.
Att bostad för ytterligare en lärare möjligen måste anordnas syntes ej
heller böra utöfva något inflytande på frågan, då ju detta endast vore
en utgift för en gång. I hvarje fall kunde de härför använda medlen
Nionde hufvudtiteln.
31
anses till fullo blifva ersatta genom den tidsenliga undervisning, som
endast genom inrättande af ett lektorat i ämnet kunde ernås. Skedde
ej detta, kunde Alnarp icke anses vara en institution, som uppfylde
de fordringar, man numera stälde på ett tidsenligt landtbruksläroverk.
Såsom af den nu lemnade redogörelsen för innehållet af de
uti förevarande fråga af vederbörande myndigheter afgifna utlåtanden
och förslag framgår, göra sig stridiga åsigter alltjemt gällande i fråga
om de grunder, efter hvilka landtbruksinstitutet vid Alnarp lämpligast
bör vara organiseradt, i det å ena sidan landtbruksstyrelsen anslutit sig
till de af 1882 års läroverkskomité i detta hänseende uttalade och vid
omorganisation af Ultuna redan förut tillämpade åsigter, hvaremot å
andra sidan styrelsen för institutet förordat bibehållande i hufvudsak af
den nuvarande organisationen.
Till stöd för den af landtbruksstyrelsen uttalade uppfattning kan
åberopas, förutom de af såväl komitén som styrelsen sjelf anförda skäl,
dels den ståndpunkt Riksdagen förut i denna fråga intagit och dels den
nioåriga erfarenhet, som numera vunnits om det sätt, hvarpå Ultuna-
institutet efter dess omorganisation fungerar. I förstnämnda hänseende
tillåter jag mig erinra, hurusom den proposition angående omorganisation
af landtbruksinstitutet vid Ultuna, som af Eders Kongl. Maj:t afgafs till
1889 års Riksdag, kan sägas hafva blifvit afslagen af det skäl, att den
af landtbruksläroverkskomitén föreslagna anordningen om åtskiljandet
af föreståndareplatserna för institutet och för egendomen icke uti pro¬
positionen iakttagits, men äfven derför att organisationsplanen icke
omfattade båda landtbruksinstituten. Ehuru det sistnämnda ej heller
var förhållandet i den nådiga proposition i ämnet, som afgafs till 1891
års Riksdag, blef den likväl af Riksdagen i hufvudsak godkänd, men
förekommo likväl åtskilliga uttalanden inom Riksdagen, hvilka antydde,
att Riksdagen ansåge, att äfven Alnarps landtbruksinstitut borde om¬
organiseras efter de hufvudgrunder, som i sådant afseende angifvits af
landtbruksläroverkskomitén.
Beträffande erfarenheten från Ultuna anser jag mig kunna med
fullt fog påstå, att denna gifvit vid handen, att institutets nya organisa¬
tion är för institutionen lämplig och att intet kunde vara mindre ömk¬
ligt än ett återgående till de före omorganisationen rådande förhållanden.
Att under sådana omständigheter öfvergifva tanken på Alnarps-
institutets organiserande efter samma grunder, som tillämpats vid Ultuna,
borde enligt mitt förmenande kunnat ifrågakomma endast för den hän¬
delse visadt blifvit, att vid Alnarp säregna förhållanden vore rådande,
[1.]
Departements¬
chefens yttrande.
Organisationen.
32
Nionde hufvudtiteln.
af beskaffenhet att göra en organisation efter nyssnämnda grunder
olämplig och dertill af sådan vigt, att afgörande betydelse borde dem
vid frågans bedömande tillmätas.
Några dylika förhållanden förefinnas emellertid mig veterligen ej
alls och hafva ej heller kunnat af styrelsen för institutet påvisas.
På grund häraf finner j ag mig icke ega någon som helst anledning
att frångå den uppfattning uti förevarande fråga, som jag redan i egenskap
af chef för landtbruksstyrelsen haft tillfälle att uti de af styrelsen den 21
november 1890 och den 11 november 1898 afgifna, här ofvan omförmälda
underdåniga utlåtanden inför Eders Kongl. Maj:t göra gällande, och hvilken
landtbruksstyrelsen jemväl vidhållit i sitt under nästlidna år afgifna ut¬
låtande. Tvärtom vill jag såsom min bestämda öfvertygelse framhålla att ett
särskiljande af förvaltningen utaf Alnarps landtegendom från föreståndare-
skapet för de dit förlagda läroanstalter är af långt större vigt och betydelse
än fallet var vid Ultuna. Det intensiva jordbruk, som bedrifves vid Alnarps
egendom, belägen i en af Skånes bördigaste trakter, kräfver ovilkorligen sin
man och det kan ej rimligtvis begäras, att samma person skall kunna annat
än till namnet fullgöra ett sådant åliggande och på samma gång såväl sjelf
undervisa vid institutet som ock leda och öfvervaka undervisningen i öfrigt
derstädes. Olämpligheten deraf att upprätthållandet af ett statens läroverk
göres beroende af en egendoms afkastning, på hvars storlek alltför många
på förhand oberäkneliga faktorer inverka, synes mig vidare ligga i så öppen
dag, att mera än en mening derom icke borde kunna vara rådande.
Jag är äfven öfvertygad, att de år, då af kastningen sjunkit under den
normala, för institutets styrelse icke varit utan svårigheter.
I allo vidhållande mina förut i ämnet uttalade åsigter, anser jag
sålunda, att läroverkets ekonomi bör erhålla den fasta grundvalen af
ett för samtliga dess utgifter afpassadt anslag, att egendomen bör bibe¬
hållas under styrelsens för institutet förvaltning, men att den omedel¬
bara ledningen af institutet och af egendomen bör anförtros åt särskilda
personer samt att ej mindre egendomens behållna afkastning än äfven
elevernas afgifter böra inlevereras till statsverket.
Vid bedömandet af storleken af det anslag, som för upprätt¬
hållandet af institutet erfordras, kunna visserligen förhållandena vid
Ultuna landtbruksinstitut tjena till ledning, men måste härvid jemväl
tagas i betraktande att till Alnarp äro förlagda ett flertal institutioner,
hvilkas bibehållande skulle kräfva en ökning af lärarekrafterna
utöfver dem, som erfordras enbart för institutet, och följaktligen göra
ett något högre anslag än det till Ultuna utgående erforderligt.
Den häraf föranledda kostnadsökning är emellertid ingalunda af den
Nionde hufvndtiteln.
33
betydelse, att nedläggande af någon eller några af dessa institutioner
derför bör kunna ifrågakomma.
Hvad särskildt mejeriinstitutet beträffar, är bibehållandet vid Alnarp
af eu läroanstalt för meddelande af högre mejeriundervisning en nöd¬
vändighet. Skäl torde likväl icke vidare vara att bibehålla mejeriinsti¬
tutet såsom eu institution vid sidan af landtbruksinstitutet, utan synas,
på sätt och i öfverensstämmelse med de grunder, landtbruksstyrelsen
föreslagit, de begge instituten lämpligen kunna förenas till ett. En sådan
förening torde ock böra komma till synes i institutets benämning, och
anser jag såsom sådan kunna antagas den af landtbruksstyrelsen före¬
slagna, »landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp».
Beträffande den nuvarande så kallade lägre kursen, vid hvilken
årligen 40 till 50 lärlingar, af hvilka 24 frilärlingar och de öfriga be¬
talande en afgift af 100 kronor, undervisas, är det tydligen af stor vigt
att dess verksamhet icke upphör; och anser jag densamma äfven böra
bibehållas, dock icke såsom en del af institutet, utan såsom en särskild
lägre landtbruksskola med förvaltaren af egendomen såsom föreståndare.
Då emellertid undervisningen vid skolan, utom i de ämnen, förestånda¬
ren öfvertager, fortfarande bör i hufvudsakligaste delar bestridas af
lärarne vid institutet, böra inflytande lärlingsafgifter till statsverket
inlevereras.
Jemväl öfriga till Alnarp nu förlagda läroanstalter, nemligen
mejeriskolan för qvinnor, trädgårdsskolan samt hofbeslagsskolan, hafva
visat sig medföra sådant gagn, att deras fortsatta uppehållande är i
hög grad önskligt. De synas mig derför ock böra såsom särskilda in¬
stitutioner bibehållas och fortfarande stå under rektorns vid in¬
stitutet ledning. Undervisningen vid dessa skolor bör, utom i de delar
densamma bestrides vid trädgårdsskolan af trädgårdsmästaren och vid
hofbeslagsskolan af instruktionssmeden, uppehållas af institutets lärare.
I följd af den ställning, institutsrektorn sålunda skulle komma
att intaga till trädgården, torde denna böra från egendomens förvaltning-
undantagas och anses tillhöra institutet. Att emellertid den behållning,
som, efter det trädgårdsmästare aflönats och öfriga med trädgårdens
skötsel förenade utgifter bestridts, af trädgården uppkommer, skall af
institutets styrelse till statsverket redovisas på samma sätt som egen¬
domens öfriga afkastning, är sjelfkärt.
Hvad hofbeslagsskolan angår, torde fortfarande liksom hittills de
för lärlingarna erlagda afgifter äfvensom inkomsterna af hofbeslags-
smedjan böra i främsta rummet användas till aflöningar åt instruktions¬
smeden och verkgesällen äfvensom till bestridande af öfriga med driften
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Samt. j Afd. 5
[10
34
Nionde hnfvudtiteln.
[!'■]
Lärarekrafterna.
förenade kostnader, men lärer hvad derefter återstår böra inlevereras
till statsverket.
Beträffande aflöningsförmånerna för innehafvarne af de uti det
föregående omförmälda, vid de särskilda skolorna inrättade befattningar,
torde desamma böra af Eders Kongl. Maj:t bestämmas vid fastställande
på institutsstyrelsens förslag af årliga inkomst- och utgiftsstater för de
särskilda läroanstalterna.
Efter denna redogörelse, huru jag tänkt mig omorganisationen af
landtbruksinstitutet och öfriga till Alnarp nu förlagda undervisnings¬
anstalter böra genomföras, öfvergår jag till behandlingen af frågan om
de lärarekrafter, som, förutsatt att de af mig i berörda hänseende uttalade
åsigter vinna gillande, böra vid landtbruks- och mejeriinstitutet anställas.
I afseende å läroämnena och dessas fördelning på särskilda lärare-
händer är jag i hufvudsak ense med landtbruksstyrelsen. Deremot kan
jag icke i allo biträda styrelsens förslag i fråga om lärareplatsernas
beskaffenhet. Vid omorganisationen af Ultima bestämdes i öfverens¬
stämmelse med landtbruksläroverkskomiténs förslag, att lärarebefatt¬
ningar af tre olika slag skulle upprättas, nemligen lektors-, adjunkts-
och extralärarebefattningar. Den af komitén uttalade förmodan, att
adjunktsbefattningarne skulle blifva Öfvergångsplatser, för hvilka låga
aflöningar utan ålderstillägg kunde bestämmas, visade sig snart efter
Ultunaorganisationens genomförande icke hålla streck. Redan år 1899
fann Eders Kongl. Maj:t nödvändigt att till Riksdagen göra fram¬
ställning om förändring af två utaf de fyra adjunkturerna till lektorat
och om löneförbättring åt de qvarstående adjunkterna i form af ålders¬
tillägg; och vann denna framställning ock Riksdagens bifall.
Den erfarenhet, som sålunda vunnits i fråga om adjunkturernas
mindre lämplighet vid landtbruksinstituten, har af landtbruksstyrelsen
beaktats, i det styrelsen nu föreslagit anställande vid Alnarp af endast
lektorer och extra lärare. Styrelsens förslag i denna del anser jag ock
välbetänkt, men i fråga om det antal lärare inom hvardera af dessa
kategorier, som böra anställas, finner jag styrelsens förslag mindre till¬
fredsställande. Genom inrättande, på sätt styrelsen ifrågasatt, af endast
sex lektorsbefattningar och öfverlåtande i öfrigt af undervisningen på
extra lärare, som enligt styrelsens förslag skulle anställas till ett antal
af åtta, komme nemligen undervisningen i flere af institutets vigtigaste
ämnen att anförtros uteslutande åt extralärare. En sådan anordning-
synes mig emellertid icke lämplig. Visserligen skulle derigenom någon
besparing kunna göras, men på samma gång skulle möjligheten åt
undervisningens ändamålsenliga uppehållande vid institutet äfventyras; och
vore det enligt min åsigt högeligen beklagligt, om hänsynen till den
Nionde hnfvudtiteln.
35
något ökade kostnaden i detta fall blefve bestämmande. Af en extra
lärare, hvilken i de flesta fall väl måste antagas komma att betrakta
sin befattning vid institutet såsom en bisyssla, och som sannolikt i re¬
gel kommer att qvarstå på sin plats endast en helt kort tid, högst ett
eller ett par år, kan naturligen ej förväntas det intresse för under¬
visningen eller den håg för att sätta sig in uti just de delar af veder¬
börande ämne, hvilka företrädesvis böra blifva föremål för undervisning
vid ett landtbruksinstitut, som af en fast anstäld lärare, och kontinui¬
teten i undervisningen blifver derjemte lätt betänkligt rubbad.
Lika lämplig, som extra lärareinstitutionen är, då frågan gäller
biämnen, lika olämplig är densamma, så snart ämnena höra till de
för de blifvande jordbrukarnes utbildning i sitt yrke grundläggande.
Enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle emellertid undervisningen i flere
ämnen af sistnämnda slag komma att vid Alnarp anförtros åt extra lärare.
De läroämnen, jag här åsyftar, äro dels botanik och zoologi, dels
vattenafledning, fältmätning och kartritning, dels och byggnadslära och rit¬
ning, för hvilka tre grupper af ämnen landtbruksstyrelsen föreslagit anstäl¬
lande af tre extra lärare, en hvar med ett arfvode af 1,500 kronor för år.
Hvad först angår ämnena botanik och zoologi, har redan af före¬
draganden i landtbruksstyrelsen uti den af honom afgifna reservation,
för hvilken jag härofvan redogjort, så talande skäl för anställande af
en lektor uti dessa ämnen blifvit åberopade, att jag anser mig icke
behöfva tillägga något till hvad han derutinnan anfört.
Hvad angår ämnena vattenafledning, fältmätning, kartritning,
byggnadslära och ritning äro äfven dessa för den blifvande jordbrukaren
och särskildt för landtbruksingeniörer och länsagronomer, hvilka erhålla
sin utbildning vid landtbruksinstituten, af så stor betydelse, att. vigt
ligger deruppå, att undervisningen i dem meddelas af en person, som
deråt odeladt eguar sin tid. Jag anser derför ock, att en lektor med
undervisningsskyldighet i samtliga ifrågavarande ämnen bör anställas i
stället för två extra lärare. Emot en sådan sammanslagning af ämnena
synes icke någon afsevärd betänklighet kunna möta. Vid Ultuna är
för undervisningen i samma ämnen en adjunkt anstäld, och har erfaren¬
heten icke visat annat än att det för honom går för sig att förena de olika
ämnena. Lönen till denne lektor skulle jemnt motsvaras af de utaf
landtbruksstyrelsen föreslagna arfvodena till två extra lärare i dessa ämnen.
Genom de af mig nu förordade ändringar i fråga om lärareperso¬
nalen vid institutet torde jemväl den fördel kunna påräknas, att någon
andre lärare, såsom af landtbruksstyrelsen förutsatts, icke torde be¬
höfva vid landtbruksskolan anställas. Möjligt är visserligen att lek¬
torns i förenämnda ämnen tid blifver så upptagen, att han ej med¬
36
Nionde hufvndtiteln.
[1-J
Stat#».
hinner att fullt undervisa i ritning och afvägning vid landtbruksskolan,
men lärer vid sådant förhållande, utan att en andre lärare anställes,
denna olägenhet kunna afhjelpas derigenom, att ett biträde på egen¬
domens bekostnad anställes, likasom sådant biträde fortfarande såsom
hittills väl kommer att få anställas vid skolan för undervisningen i
svenska språket.
De af mig sålunda såsom erforderliga ansedda förändringarna uti
landtbruksstyrelsens förslag till lärarepersonal vid institutet skulle med¬
föra en ökning af allenast 1,500 kronor uti den af styrelsen beräknade
aflöningssumman, i det att tillkomsten af två nya lektorslöner, till¬
hopa 6,000 kronor, tilläte borttagandet af arfvoden åt tre extra lärare
med tillsammans 4,500 kronor.
Mot landtbruksstyrelsens förslag i öfrigt, i hvad de inverka på
staten, har jag icke funnit skäl till annan erinran, än att, då enligt för¬
slaget såväl institutet med sin rektor som egendomen med sin förvaltare
skulle lyda under institutsstyrelsen, enhetligheten i ledningen synes mig
vara tillräckligt betryggad, utan att eu styrelseledamot särskildt anställes
för att utöfva närmaste tillsyn öfver de under styrelsen lydande institutio¬
ner. Det för denne ledamot föreslagna arfvode skulle således bortfalla.
Med iakttagande af dessa ändringar i den af landtbruksstyrelsen
föreslagna staten, får jag framlägga följande förslag till
Stat
för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
|
Löner.
|
Tjenst-
göringspen-
ningar.
|
Summa.
|
|
Aflöning:
|
|
|
|
|
1 rektor .....................
|
' _ _
|
_ _
|
2,000
|
Efter fem år kan lönen höjas
|
1 lektor ....................
|
2,000
|
1,000
|
3,000
|
(med 500 kr., efter tio år med
|
7 lektorer.....................
|
14,000
|
7,000
|
21,000
|
(ytterligareT500 kr. och efter fem-
|
Extra lärare, arfvoden..
|
— —
|
—
|
8,700
|
ton år med ytterligare 500 kr.
|
1 bibliotekarie ...........
|
— —
|
—
|
300
|
|
Aflöning summa kronor
|
—
|
—
|
35.000
|
|
Till betäckande af möj¬
ligen uppkommande för
|
|
|
•
|
'
|
lust ä mejerirörelsen
|
—
|
|
5,000
|
|
Till institutets öfriga ut-
|
|
|
|
|
| gifter .......................
|
—
|
—
|
25,000
|
|
Summa kronor
|
— —
|
—
|
65,000
|
'
|
Anm. Rektor och öfriga lektorer åtnjuta jemväl fri bostad.
|
Nionde hufvudtiteln
37
Denna stat öfverstiger den för landtbruksinstitutet vid Ultima med [ 1.]
14,000 kronor. Af detta belopp skulle dock till statsverket återgå, i
form af högre afkastning af Alnarps egendom, de 5,000 kronor, hvilka
uppförts till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejeri¬
rörelsen. Återstående 9,000 kronor betingas hufvudsakligen af mejeri-
institutets förening med landtbruksinstitutet och till någon ringa del af
öfriga ofvan nämnda skolors bibehållande vid Alnarp. Emellertid bör
ihågkommas, dels att det sedan en följd af år till mejeriinstitutet vid
Alnarp på extra stat utgående anslaget af 8,000 kronor icke vidare skulle
erfordras, dels ock att staten har att vid Alnarp påräkna icke allenast
inkomst af hofbeslagsskolan utan jemväl, förutom ungefär enahanda
belopp af elevafgifter som vid Ultima, lärlingsafgifter, hvilka icke vid
Ultuna förekomma.
Derest det af mig nu framlagda statförslaget af Eders Kongl.
Maj:t godkännes och sålunda kommer att Riksdagen till antagande före¬
läggas, torde, i likhet med hvad som skedde vid omorganisationen af
Ultuna, hos Riksdagen tillika böra äskas medgifvande dels dertill, att
besparingar, som å det i staten till »institutets öfriga utgifter» uppförda
belopp under ett år uppkomma, må användas till bestridande af ut¬
gifter under ett kommande år, dels ock för Eders Kongl. Maj:t att
under en tid af 5 år vidtaga de ändringar i staten för institutet, som
för genomförande af den förändrade organisationen erfordras, med
vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slut¬
summa öfverskrides.
Vidkommande frågan om vilkoren för åtnjutande af de föreslagna v?"<or
° . o iJiii i . ° , mngarnas åtiytt
aflömngsförmanerna, synes mig att, pa sätt landtbruksstyrelsen jemväl t»nae.
föreslagit, dessa vilkor böra vara lika för de begge instituten vid Ultuna
och Alnarp.
De för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna
upptagna löneförmåner stadgade vilkor återfinnas i nådiga kungörelsen
den ö augusti 1891 med i densamma genom nådiga kungörelsen den
26 maj 1899 gjord ändring.
Genom sistberörda kungörelse vidtogs ändring i bestämmelsen
rörande ålderstillägg, så att, der höjning af lönen efter viss tids fort¬
satt innehafvande af tjenst i samma grad vore medgifven, löntagaren
borde tillgodoräknas den tid, han före utfärdandet af den genom Riks¬
dagens skrifvelse deri 13 maj 1899 faststälda stat kunde hafva tjenst,-
gjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å omfånget af
undervisuingsskvldigheten vore med hans nya befattning jemförlig,
hvarjemte löntagare, som efter utfärdandet af nämnda stat vunne an-
38
Nionde hnfvudtiteln.
ställning, egde tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han före sin an¬
ställning vid institutet tjenstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller
tekniskt läroverk eller såsom docent vid universitet, dervid i tillämp¬
liga delar skulle lända till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant
afseende meddelats angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läro¬
verken.
Med förmälan att institutets lärareråd i skrivelse till instituts¬
styrelsen framhållit, att institutets fördel såväl som billighetens kraf
uppenbarligen fordrade, att liknande rätt till tjenstårsberäkning borde
följa med motsvarande anställning äfven vid rikets båda landtbruksr
institut, hemstälde, under instämmande i denna lärarerådets mening, Ul¬
tima instituts styrelse uti underdånig skrifvelse den 26 september 1899, att
rätt måtte beredas lärare vid Ultima landtbruksinstitut att vid beräkning
åt tjenstår få tillgodoräkna sig den tid, han före sin anställning vid
Ultima landtbruksinstitut varit vid annat rikets landtbruksinstitut anstäld
i motsvarande grad, samt att lärare vid Ultima landtbruksinstitut vid
öfvergång till annat rikets landtbruksinstitut eller till allmänt eller
tekniskt läroverk finge på motsvarande sätt tillgodoräkna sig den tid,
han tjenstgjort vid landtbruksinstitutet vid Ultima.
Efter det landtbruksstyrelsen uti underdånigt utlåtande den 4
november 1899 anfört, att styrelsen för sin del väl icke hade något
att erinra deremot, att sådan" rätt, som af styrelsen för landtbruks¬
institutet vid Ultima uti förberörda skrifvelse ifrågasatts, finge lärare
vid Ultuna landtbruksinstitut tillgodokomma, men att beredandet af en
dylik förmån åt bemälda lärare påkallade framställning i ämnet till
Riksdagen och det syntes mindre lämpligt att, då Riksdagen samma år
till pröfning förehaft frågan om vilkoren för åtnjutande af de i staten
för institutet upptagna löneförmåner, framställning till Riksdagen om
ändring i samma vilkor redan då ånyo gjordes, samt att någon olägen¬
het icke syntes följa deraf, att med pröfningen af föreliggande fråga
anstode, till dess frågan om förändrad organisation af Alnarps landt¬
bruksinstitut blefve upptagen till behandling, fann Eders Kongl. Maj:t
genom nådigt bref den 30 november 1899, med afseende å hvad landt¬
bruksstyrelsen anfört, nyssberörda framställning icke till vidare åtgärd
föranleda.
Emellertid har nu styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna
uti en till Eders Kongl. Maj:t stäld, till landtbruksstyrelsen ingifven
skrifvelse af den 24 september 1901, ansett sig böra ånyo anmäla sin
ofvan anförda hemställan med underdånig anhållan att densamma måtte
vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Nionde hufvudtiteln.
39
För egen del har landtbruksstyrelsen vid öfverlemnandet af denna
framställning i underdånigt utlåtande den 4 oktober 1901 anfört:
På sätt landtbruksstyrelsen uti sitt förberörda underdåniga ut¬
låtande af den 4 november 1899 aufört, hade styrelsen icke något
att i sak erinra mot styrelsens för Ultuna landtbruksinstitut förevarande
framställning. Sedan samma utlåtande afgafs, hade emellertid landtbruks¬
styrelsen afgifvit förnyadt utlåtande angående omorganisation åt Alnarps
landtbruksinstitut och deruti, bland annat, föreslagit inrättandet af ett landt-
bruks- och mejeriinstitut vid Alnarp, att i staten för detsamma skulle upp¬
tagas endast tvenne läraregrader, nemligen lektorer och extra lärare, af
hvilka endast lektorerna skulle åtnjuta ålderstillägg, samt att beträffande
vilkoren och förbehållen för aflöningarnas åtnjutande borde för landt-
bruks- och mejeriinstitutet tillämpas gällande bestämmelser i motsva¬
rande afseende vid landtbruksinstitutet vid Ultuna. Under förutsättning
att detta förslag, i hvad det afsåge upprättande af ett landtbruks- och
mejeriinstitut samt läraregradernas reducerande, blefve af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen gilladt, borde, med anledning af förevarande af
landtbruksstyrelsen förut i hufvudsak tillstyrkta framställning, i fråga
om vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg för lärarne vid landtbruks¬
institutet vid Ultuna stadgas, att dessa lärare skulle få tillgodoräkna
sig den tid, de före sin anställning vid Ultuna varit anstälda såsom
lektorer vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp. Den rätt, som
lärarne vid landtbruksinstitutet vid Ultuna vid öfvergång till allmänt
eller tekniskt läroverk enligt föreliggande förslag borde ega att vid
beräkning af tjenstår för åtnjutande af ålderstillägg få tillgodoräkna
sig den tid, de före sin anställning vid dylikt läroverk kunde hafva
tjenstgjort vid landtbruksinstitutet vid Ultuna, syntes böra tillerkännas
dem icke genom ändring i gällande bestämmelser angående åtnjutande
af löneförmåner vid Ultuna landtbruksinstitut utan genom förändring
af motsvarande bestämmelser beträffande allmänt eller tekniskt läroverk.
Uti underdånig skrifvelse likaledes af den 4 oktober 1901 har
landtbruksstyrelsen hemstält, att den sålunda föreslagna ändringen i
vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg vid Ultuna måtte iakttagas äfven
vid bestämmandet af motsvarande förhållande vid Alnarp, så att lektor
vid landtbruks- och mejeri inst itut vid Alnarp i fråga om ålderstilläggs
åtnjutande finge tillgodoräkna sig den tid, han före sin anställning vid
sistnämnda institut varit anstäld såsom lektor vid landtbruksinstitutet
vid Ultuna, hvarjemte styrelsen gjort framställning om likstäldhet för
lärarne vid begge instituten i fråga om rätt till ålderstillägg vid öfver¬
gång till allmänt eller tekniskt läroverk.
40
Nionde hnfvudtiteln.
De sålunda föreslagna utvidgningarne i rätten att komma i åt¬
njutande af ålderstillägg äro utan tvifvel egnade att underlätta besättandet
af lärareplatserna vid instituten med goda och lämpliga krafter. Frågan
om tillgodoräknande af tjenstgöring vid institutet för erhållande af
ålderstillägg vid allmänt och tekniskt läroverk hör emellertid till eck¬
lesiastikdepartementets föredragning och lärer, efter hvad chefen för
detta departement meddelat, komma att af honom inför Eders Kongl.
Maj:t anmälas, sedan detta ärende hunnit i vederbörlig ordning beredas.
Rätten att för erhållande af ålderstillägg vid landtbruksinstitut till¬
godoräkna sig tjenstgöring vid dylikt läroverk eller vid det andra
institutet bör deremot, såsom i afseende å Ultima redan genom kun¬
görelsen den 26 maj 1899 delvis skett, upptagas bland de allmänna
vilkoren för aflöningarnas åtnjutande. Med det tillägg till de nu vid
Ultuna i sådant hänseende gällande vilkor, som af hvad jag nu anfört
skulle föranledas, samt under iakttagande derjemte, att bland vilkoren
bör intagas föreskrifter derom att lektorer och adjunkter skola vara under¬
kastade de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunna varda
stadgade, anser jag att för åtnjutande af i staterna för landtbruksinstitutet
vid Ultuna samt landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp upptagna
löneförmåner böra föreskrifvas följande vilkor och förbehåll, nemligen:
att lärare vid institut skall vara underkastad den vidsträcktare tjenst-
göringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen in¬
trädande förändrad organisation af institutet eller eljest kan varda stadgad;
att med lektorsbefatteing vid institut icke må förenas annan tjenst
å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenstebefatt¬
ning, med mindre den befinnes icke vara hinderlig för fullgörandet af
tjenstgöringen vid institutet;
att tjensteinnehafvare må uppbära tjenstgöringspenningar eller
arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort; skolande för den
tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner
utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, eger upp¬
bära hela lönen, men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligtas
att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar, afstå så mycket
af lönen, som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad vid institut skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning vid institutet,
densamma, mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgörings¬
penningar, bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att, der höjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
Nionde hufvudtiteln.
41
tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera
än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller
pa grund af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen
efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje förhöjningen
under enahanda vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande hvad
hvarje af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får till¬
trädas förrän vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket
den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid
tillgodoräknas den tid, han före utfärdandet af den för det institut, der han
är anstäld, faststälda stat kan hafva tjenstgjort vid samma institut i lärare¬
befattning, som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten är med
hans nya befattning jemförlig, hvarjemte löntagare, som efter utfärdandet
af för instituten faststälda stater vinner anställning vid ett af instituten, eger
tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han före denna sin anställning tjenst¬
gjort i motsvarande grad vid det andra institutet eller vid allmänt eller tek¬
niskt läroverk eller såsom docent vid universitet, dervid i tillämpliga
delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende
meddelats angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken;
att lektor eller adjunkt skall, då lian uppnått 65 lefnadsår och
35 tjenstår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å all¬
männa indragningsstaten från tjensten afgå, Eders Kongl. Maj:t eller
vederbörande instituts styrelse, der det tillkommer denna att åfskedet
utfärda, dock obetaget att låta med detsamma anstå, derest och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten på tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig i densamma qvarstå; samt
att lektor eller adjunkt skall vara underkastad de förändrade be¬
stämmelser i fråga om pension, som kunna varda stadgade.
Då de i staten upptagna ålderstilläggen torde böra utgå af nionde
hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg, erfordras till täckande af
de med landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp förenade årliga kost¬
naderna, att det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda ordinarie anslaget till Alnarps landt¬
bruksinstitut, 29,400 kronor, under förändrad benämning »till landtbruks-
och mejeriinstitutet vid Alnarp» höjes med 35,600 kronor. Denna höj¬
ning medför dock icke, såsom af det föregående framgår, en motsva¬
rande ökning i statsverkets kostnader. Dels skulle det hittills utgående
extra anslaget å 8,000 kronor till mejeriinstitutet icke vidare erfordras,
dels skulle till statsverket inlevereras såväl elevernas och lärlingarnes
afgifter och hyresbidrag, hvilka torde kunna beräknas till omkring 6,000
Bill. till Iliksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 6
[1-]
42
Nionde hufvudtiteln.
[1.] kronor, som ock behållningen af egendomen och hofbeslagsskolan, hvil¬
ken behållning med ledning af erfarenheten från senast gångna åren
torde kunna skattas till i medeltal omkring 15,000 kronor för år ut¬
öfver för egendomen nu utgående arrende, dels slutligen skulle de i
staten till betäckande af möjligen uppkommande förlust å mejerirörel¬
sen upptagna 5,000 kronor återgå till statskassan i form af höjd af¬
kastning af egendomen. Frånräknas dessa belopp, sammanlagdt upp¬
gående till 34,000 kronor, skulle sålunda den årliga ökningen i utgifter
för statsverket till följd af omorganisationen inskränka sig till mellan
1,000 och 2,000 kronor.
Departements- På p-rund af hvad jagr sålunda anfört beträffande institutet vid Alnarp,
staiian. hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t tacktes föreslå
att Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af
ej mindre den staten tillhöriga, till institutet anvisade fasta egendom
än äfven den vid institutet inrättade hofbeslagsskolan tillika med elevernas
vid institutet och lärlingarnas vid den till egendomen förlagda landtbruks-
skolan afgifter och hyresbidrag varda till statsverket redovisade, måtte
dels, med godkännande af det af mig uppgjorda förslaget till stat
för landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp äfvensom af de vilkor
och förbehåll, som ofvan föreslagits för åtnjutande af de i staten för
sagda institut upptagna löneförmåner, höja det å nionde hufvudtiteln
under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet vid Alnarp från 29,400
kronor med 35,600 kronor till 65,000 kronor under benämning »till
landtbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp»;
dels och medgifva,
att besparingar, som å det i staten för landtbruks- och mejeri¬
institutet vid Alnarp till »institutets öfriga utgifter» uppförda belopp
under ett år uppkomma, må användas till bestridande af utgifter under
ett kommande år, samt
att Eders Kongl. Maj:t må under en tid af fem år ega att vid¬
taga de ändringar i staten, som för genomförande af institutets för¬
ändrade organisation kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.
[2.] Såsom jag under föregående punkt erinrat, hafva af det i staten för
Böjning af landtbruksinstitutet vid Ultuna anslagna beloppet, 51,000 kronor, blott
uuunåe\andt- 20,000 kronor hittills varit uppförda å ordinarie stat under anslaget till
bruksinsiiiut undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar. Återstoden,
m’ m' 31,000 kronor, har för hvarje år anvisats å extra stat. Anledningen
Nionde hufvudtiteln.
43
till detta torde förnämligast vara att söka i Riksdagens önskan att sätta fast¬
slåendet af den nuvarande organisationen af institutet vid Ultuna i samband
med omorganiserandet af institutet vid Alnarp. Då denna senare fråga nu
föreligger, torde tiden vara inne, att kela det till Ultuna utgående an¬
slaget uppföres å ordinarie stat.
På grund häraf och med åberopande af hvad jag här ofvan i punkt
1 anfört i fråga om vilkoren och förbehållen för åtnjutande af de i den
för landtbruksinstitutet vid Ultuna gällande stat upptagna aflöningsför-
måner, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att
dels godkänna de vilkor och förbehåll, som under punkt 1 blifvit
föreslagna för åtnjutande af de i staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna
upptagna löneförmåner;
dels och höj a det å nionde hufvudtiteln under anslagstiteln »under¬
visningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag
till Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 51,000 kronor eller
med 31,000 kronor.
Det torde här böra erinras, hurusom genom sistberörda förhöjning
af det ordinarie anslaget till landtbruksinstitutet vid Ultuna det hittills
å extra stat till institutet anvisade anslaget, 31,000 kronor, icke vidare
blifver erforderligt.
Genomförandet af den utaf mig ofvan i punkt 1 förordade för¬
ändrade organisation af Alnarps landtbruksinstitut kräfver, såsom redan
antydt blifvit, utförande vid Alnarp af en del byggnadsarbeten.
För närvarande äro bostadsförhållandena vid Alnarp ordnade på
följande sätt.
Föreståndaren samt läraren i kemi, fysik, geologi och meteorologi
innehafva hvardera en lägenhet i hufvudbyggnaden, läraren i mejeri¬
skötsel och agrikulturkemi bebor en för ändamålet uppförd villa, läraren
i hästskötsel, ytterlära, hofbeslag och zoologi, hvilken tillika är före¬
ståndare för hofbeslagsskolan vid Alnarp, innehar en lägenhet i den
till denna skola hörande byggnaden, läraren i trädgårdsskötsel och
ekonomisk växtkunskap, hvilken samtidigt är institutets trädgårds¬
mästare, bebor trädgårdsmästarebostället, och slutligen innehar läraren
i bokföring och inledande jordbrukslära, hvilken äfven är institutets
kamrerare, en i ladugårdsbyggnaden inrättad bostadslägenhet, hvartill
kommer att inspektören har bostad vid institutet.
Landtbruksstyrelsen uti sitt underdåniga utlåtande den 11 november
[2, 3.]
[3.]
Byggnader
vid Alnarp.
44
Nionde hnfvudtiteln.
1898, deruti styrelsen föreslog, bland annat, att vid institutet skulle
anställas 6 lektorer och 3 adjunkter, yttrade i fråga om ofvanberörda
bostäder, att de samtliga vore fullt användbara och lämpliga, de fyra
förstnämnda för lektorer, den sistnämnda för den föreslagne förvaltaren
och de begge öfriga för adjunkter. Då, yttrade styrelsen vidare, för
genomförande af den föreslagna organisationen erfordrades, förutom
förvaltarebostad, nio familjebostäder, men deraf funnes endast sex, måste,
om organisationen skulle kunna sättas i verket, för ändamålet anskaffas
ytterligare tre familjebostäder. Visserligen skulle det i hufvudbyggna-
den vid Alnarp inredda nuvarande laboratoriet, under förutsättning
att ett nytt sådant, på sätt styrelsen jemväl i samma skrifvelse före¬
sloge, uppfördes, kunna omändras till bostad för en af lärarne, men,
då kostnaderna härför blefve rätt afsevärda, samt utrymmet i de lo¬
kaler, der institutets undervisningsmateriel vore afsedd att förvaras,
vore ganska inskränkt, så att till och med en del deraf måst upp¬
ställas i förstugorna, syntes det nuvarande laboratoriet böra använ¬
das till uppställande derstädes af undervisningsmateriel. På grund
häraf hade landtbruksstyrelsen, som uppdragit åt arkitekten C. (hinder
att upprätta vid skrifvelsen fogad ritning med kostnadsförslag till lärare¬
bostäder vid Alnarp, mot hvilken ritning liksom mot kostnadsförslaget,
slutande å ett belopp af 17,286 kronor 50 öre för hvarje bostad,
styrelsen icke hade något att erinra, ansett, att samtliga ifrågavarande
bostäder lämpligen borde uppföras såsom fristående villor i enlighet
med berörda ritning.
Styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut yttrade uti sitt utlåtande
den 27 december 1898 i bostadsfrågan, bland annat, att kostnadsför¬
slaget icke npptoge några belopp för planering, kloak- och vatten¬
ledning, brunn, vägar och plantering eller för yttre afträdeshus, tvätt¬
stuga, mangelbod m. m., att befintliga sådana lägenheter ej kunde an¬
vändas af flere familjer än de, som nu använde desamma, hvarför en
särskild för dessa ändamål afsedd, för de tre nya bostäderna gemen¬
sam byggnad erfordrades, samt att, derest den nuvarande trädgårds¬
mästarebostaden användes till bostad för en lärare, ny trädgårdsmästare¬
bostad erfordrades.
Öfverintendentsembetet, som den 9 maj 1899 afgaf utlåtande,
förklarade, att embetet mot ifrågavarande ritningar icke funnit anled¬
ning till anmärkning samt att kostnadsberäkningarne icke föranledde
annan erinran än de af styrelsen för landtbruksinstitutet ofvan gjorda.
Uti sin underdåniga skrifvelse den 28 maj 1901 har landtbruks¬
styrelsen, efter framläggande af sitt slutliga förslag till omorganisation
Nionde hnfvudtiteln.
45
af Alnarps landtbruksinstitut, upptagande, jemte förvaltare, kamrerare
och extra lärare, 6 lektorer, vidare anfört:
Derest detta landtbruksstyrelsens förslag genomfördes, måste bo¬
städer beredas, förutom åt förvaltaren af Alnarps landtegendom, hvilket
kunde ske genom att till honom öfverlätes nuvarande inspektörens
bostad, på sätt landtbruksstyrelsen i sitt föregående förslag afsett,
dessutom åt de af landtbruksstyrelsen i förslaget upptagna sex lektorerna,
hvilka enligt förslaget borde åtnjuta förmånen af fri bostad, liksom
äfven dylika bostäder ovilkorligen måste finnas för kamreraren samt
för de två extra lärarne i mejerihushållning och bakteriologi samt i
kemi och fysik, hvilka enligt det föregående skulle tjenstgöra såsom
assistenter vid institutet.
Behofvet af lärarebostäder blefve sålunda enligt landtbruksstyrelsens
föreliggande förslag lika stort, som enligt det af styrelsen förut afgifna,
och ansåge landtbruksstyrelsen fortfarande, att detta behof måste fyllas
medelst anskaffande af tre nya familjebostäder. Men då, på sätt i landt¬
bruksstyrelsens föregående utlåtande blifvit framhållet, det vid institutet
förefintliga kemiska laboratoriet ej vore tidsenligt och knappast tillräck¬
ligt för landtbruksinstitutets än mindre för dettas och mejeriinstitutets
gemensamma behof, och härtill komme, att en stor del af institutets
samlingar af brist på utrymme för närvarande inrymdes i korridorer och
förstugor, hvilket måste vara för undervisningen menligt, syntes skäl
vara för handen att i sammanhang med institutets omorganisation an¬
skaffa ett nytt kemiskt laboratorium för landtbruks- och mejeriinstitutets
räkning, hvarigenom det gamla laboratoriet blefve tillgängligt för dessa
samlingar. Då landtbruksstyrelsen afgifvit sitt föregående förslag i ämnet
och dervid föreslagit uppförandet af ett nytt kemiskt laboratorium, hade
detta skett under den förutsättning, att till Alnarp skulle förläggas en
föreslagen försöksanstalt på mejerihandteringens område, hvilket haft
till följd, att i förslaget till ett nytt kemiskt laboratorium hänsyn måst
tagas till det tredubbla ändamål, som detta laboratorium hade att till¬
godose, nemligen landtbruksinstitutets, mejeriinstitutets och försöksan¬
staltens. Sedan emellertid Eders Kongl. Maj:t genom nådigt bref den
24 mars 1899 funnit framställningen om inrättandet af en dylik försöks¬
anstalt icke för det dåvarande till någon vidare åtgärd föranleda, syntes
det kemiska laboratorium, som borde inrättas vid landtbruks- och mejeri¬
institutet vid Alnarp, ej behöfva hafva den storlek eller omfattning, som
det förut föreslagna laboratoriet, för hvilket en särskild byggnad varit
afsedd att uppföras för en kostnad af 74,171 kronor.
Skulle, på sätt landtbruksstyrelsen i sitt föregående utlåtande före-
46
Nionde hufvudtiteln.
[3.] slagit, de tre familjebostäderna samt det kemiska laboratoriet uppföras
såsom fristående byggnader, skulle ett vida större tomtutrymme behöfva
tagas i anspråk och äfven kostnaderna blifva större, än om de tre bo¬
städerna och laboratoriet inrymdes i två särskilda byggnader, nemligen
två familjebostäder i den ena byggnaden samt en familjebostad och
laboratoriet i den andra byggnaden.
Landtbruksstyrelsen hade i enlighet med denna plan låtit uppgöra
ritningar och kostnadsförslag till dels en mindre byggnad, innehållande
tvenne familjebostäder med tvättstuga och mangelbod samt klosetter,
för hvilken byggnad enligt af arkitekten C. Olinder uppgjordt kostnads¬
förslag och, tvenne ritningar betecknade med litt. A, kostnaden skulle
belöpa sig till 34,500 kronor eller, om dertill lades 1,000 kronor för
yttre anordningar, 35,500 kronor, dels ock en större byggnad, inrymmande
en familjebostad likaledes med tvättstuga, mangelbod och klosetter samt
laboratorium, hvilken byggnad enligt af bemälde Olinder uppgjordt kost¬
nadsförslag samt trenne ritningar, betecknade med litt. B, skulle komma
att kosta 50,925 kronor, till hvilken summa dock borde läggas kostnaden
för åtskilliga anordningar med anledning af det kemiska laboratoriets
inrymmande derstädes samt planering m. m., hvarför erfordrades följande
belopp:
för laboratoriets inredning ............................................. kr. 4,000
„ vattenverk med rörledning .................................... „ 2,500
„ gasverk med ledningar .......................................... „ 1,700
„ yttre anordningar, planering och dylikt ............ „ 1,000
tillhopa kronor 9,200:
så att hela kostnaden för denna byggnad skulle komma att belöpa sig
till 60,125 kronor.
För genomförande af ifrågavarande omorganisation syntes ytter¬
ligare två byggnadsföretag erfordras.
På sätt i det föregående omförmälts, hade landtbruksstyrelsen
ansett, att den nuvarande lägre afdelningen af institutet borde, i enlighet
med hvad vid Ultuna skett, utbytas mot en landtbruksskola, hvilken
borde lyda under egendomens förvaltare och sålunda vara skild från in¬
stitutet. Härför erfordrades emellertid, att landtbruksskolan försåges
med egen lärosal, nödigt utrymme för undervisningsmateriel för skolans
behof samt bostad för den andre lärare, som skulle vid skolan anställas,
invid den så kallade gamla gården, hvarest förvaltaren och lärlingarna
hade sin bostad. På grund häraf hade landtbruksstyrelsen låtit arkitekten
N. A. Arwidius upprätta kostnadsförslag jemte tvenne ritningar, beteck-
Nionde hnfvndtiteln.
47
nade med litt. C, för en dylik byggnad, för hvilken kostnaden belöpte
sig till 15,109 kronor 38 öre och hvarest, förutom ofvan sagda lokaler,
utrymme beredts för en bostad om tre rum och kök åt ladufogden,
hvilkens nuvarande bostad derigenom blefve ledig för eu gift arbetare,
hvilket ansåges vara väl behöfligt för egendomen, som saknade tillräck¬
ligt antal arbetarebostäder.
Slutligen syntes under ofvan angifna förutsättning ytterligare en
mindre byggnad erfordras, hvari borde beredas utrymme för institutets
hästar och vagnar. Utrymmet i egendomens nuvarande stall vore nem¬
ligen väl behöfligt för egendomen, som för närvarande saknade tillräck¬
ligt utrymme för uppfödning af hästar, livilket maste betraktas såsom
en brist vid ett jordbruk af Alnarps omfattning, hvartill ytterligare
komme önskvärdheten af att institutet och egendomen efter omorganisa¬
tionens genomförande hade hvar sitt stall och vagnshus. Enligt af be-
mälde Arwidius upprättadt kostnadsförslag och ritning, betecknade med
litt. D, skulle kostnaden för ett dylikt stall och vagnshus belöpa sig
till 6,988 kronor 39 öre.
För vägar, kloak, vattenledning, brunn, yttre afträdeshus ansåge
landtbruksstyrelsen, i motsats till styrelsen för institutet, att något sär-
kildt belopp icke behöfde beräknas, hvaremot landtbruksstyrelsen enligt
styrelsens för institutet önskan icke låtit gråsten ingå i byggnadsförslagen.
På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, hemstälde styrelsen,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att anvisa för upp¬
förande af tvenne byggnader vid Alnarp, afsedda att inrymma tre lärare¬
bostäder samt ett kemiskt laboratorium, i enlighet med af arkitekten
Olinder uppgjorda ritningar och kostnadsförslag, samt för bestridande åt
det kemiska laboratoriets inredning, anordnande af vatten- och gasverk
samt yttre anordningar, planering och dylikt i enlighet med ofvan in¬
tagna beräkning ett belopp af 95,625 kronor, till uppförande af.eu
byggnad för landtbruksskolans behof i enlighet med förbemälde Arwidii
ritningar och kostnadsförslag ett belopp af 15,109 kronor 38 öre samt
till uppförande af en stallbyggnad jemte vagnshus för institutets behof
i enlighet med samme Arwidii ritning och kostnadsförslag ett belopp
6,988 kronor 39 öre eller för uppförande af byggnader sammanlagdt
117,722 kronor 77 öre.
Till följd af nådig remiss har öfverintendentsembetet härefter af-
gifvit underdånigt utlåtande af den 24 september 1901 och deruti
anfört hufvudsakligen:
a) beträffande med litt. A. betecknade, af arkitekten C. Olinder upp¬
rättade ritningar till boställsbyggnad jemte tillhörande kostnadsförslag,
48
Nionde hufvudtiteln.
att embetet, som mot ritningarne icke funnit annat att erinra, än
att det syntes embetet såsom en svaghet i konstruktionen att trappor
och trapphus vore afsedda att utföras af trä, funne förslagets slutsumma
böra höjas till 34,850 kronor, i hvilket belopp emellertid icke inginge
kostnaderna för yttre anordningar;
b) angående med litt. B. betecknade, likaledes af arkitekten Olinder
uppgjorda ritningar till bostads- och laboratoriebyggnad med dertill hörande
kostnadsberäkning,
att embetet, som icke kunnat ingå i närmare granskning af den
antagna kostnaden, 9,200 kronor, för laboratoriets inredning, åtskilliga
ledningsarbeten m. m., lemnat ritningarne utan anmärkning och funnit
sig böra till kostnadsförslaget, som slutade å en summa af 50,925 kronor,
göra vissa tillägg, hvarigenom kostnaden för ifrågavarande byggnad,
oberäknadt yttre anordningar, komme att uppgå till 55,315 kronor;
c) rörande med litt. C. betecknade, af arkitekten N. A. Arwidius
utarbetade ritningar till en byggnad för en vid institutet tillämnad landt-
bruksskolas behof jemte tillhörande kostnadsförslag,
att embetet, som i fråga om dessa ritningar ansett sig böra fram¬
ställa vissa anmärkningar, ansåge förevarande kostnadsförslags slutsumma
böra höjas till 17,075 kronor 58 öre, äfven här yttre anordningar obe¬
räknade; samt
d) vidkommande med litt. D. betecknad, af arkitekten Arwidius för¬
fattad ritning till stallbyggnad m. m. jemte till densamma hörande kostnads¬
förslag,
att embetet icke funnit orsak till anmärkning mot denna ritning,
men ansett sig böra till kostnadsberäkningarne, slutande å ett belopp
af 6,988 kronor 39 öre, göra vissa tillägg, så att kostnaden för nu om-
handlade byggnads utförande komme att bestiga sig till 7,360 kronor 39 öre.
Genom dessa af öfverintendentsembetet såsom nödiga ansedda
förhöjningarna till de af landtbruksstyrelsen beräknade kostnaderna
skulle hela kostnaden för de af styrelsen föreslagna byggnaderna be¬
löpa sig till 124,800 kronor 97 öre.
Emot hvad landtbruksstyrelsen föreslagit i afseende å nya byggna¬
der har jag icke funnit anledning till annan anmärkning, än att med
uppförandet af den utaf styrelsen ifrågasatta byggnaden för landtbruks-
skolan synes mig kunna anstå. Väl är det obestridligt, att utrymmet
i hufvudbyggnaden nu är mycket begränsadt, och att svårigheter vid
åtskilliga tillfällen torde hafva uppstått att bereda erforderliga lokaler
för föreläsningarnes och ritöfningarnes obehindrade fortgång, men synes
Nionde hufvndtiteln.
49
mig, att dessa svårigheter, under förutsättning att den föreslagna nya
laboratoriebyggnaden kommer till utförande, borde komma att i väsentlig
mån afhjelpas, då de lokaler i hufvudbyggnadeu, som nu användas till
laboratorium, derigenom blefve för annat ändamål tillgängliga och lämp¬
ligen kunde förändras till ritsal och förvaringsrum för samlingar.
Hänsyn till vinnande af erforderligt utrymme synes mig fördenskull
icke nödvändigt påkalla, att en särskild byggnad för landtbruksskolan
uppföres och den omständigheten, att denna skola ej är afsedd att sortera
under föreståndaren för institutet, innebär enligt min åsigt icke något
giltigt skäl, hvarför icke för skolan skulle kunna begagnas lokaler
inom de byggnader, som i öfrigt äro åt institutet upplåtna. Enligt landt-
bruksstyrelsens förslag skulle uti. ifrågavarande byggnad inrymmas jem¬
väl bostad åt den andre lärare, hvilken af styrelsen förutsatts blifva vid
skolan anstäld. Då emellertid, för den händelse hvad jag i afseende å
lärarekrafterna vid institutet föreslagit vinner bifall, eu dylik andre
lärare skulle blifva öfverflödig, anser jag äfven frågan om bostads¬
lägenhet för honom nu böra förfalla. Utan att vilja förneka att önsk-
värdt kunde varit, om en särskild byggnad för landtbruksskolan blefve
uppförd, finner jag, med hänsyn till nu angifna förhållanden, behof-
vet deraf icke vara så trängande, att medel derför nu, då i allt fall
anslag till ganska afsevärdt belopp för nya vigtigare byggnader vid
institutet erfordras, böra af Riksdagen äskas.
Hvad åter angår den föreslagna nybyggnaden af ett laboratorium,
anser jag, att eu sådan byggnad skulle vara oundgängligen nödvändig,
äfven om icke en omorganisation af institutet vore i fråga, och genom
omorganisationen gör sig behofvet deraf naturligen i ännu högre grad
gällande, helst om, såsom jag föreslagit, landtbruksskolans byggnad
bortfaller. Att, som föreslaget blifvit, i samma byggnad som laboratoriet
inrätta en lärarebostad i likhet med hvad vid Ultima egt rum, synes
mig välbetänkt och egnadt att medföra besparing.
Beträffande den föreslagna stallbyggnaden med tillhörande vagn¬
bod, lär, efter hvad jag inhemta!, behofvet deraf vara oafvisligt.
Emot de för de sålunda af mig förordade nybyggnaderna uppgjorda
kostnadsberäkningar med deri af öfverintendentsembetet gjorda för¬
ändringar har jag icke något att erinra; och skulle för dessa byggnader
alltså erfordras ett belopp af 107,725 kronor 39 öre.
Derest don af mig föreslagna omorganisationen gillas, erfordras
emellertid, utöfver de af landtbruksst.yrelsen beräknade bostadslägen¬
heter, ytterligare två lektorsbostäder. Dessa anser jag lämpligen
Bill. till lliksd. Prof. 1902. 1 Sand. 1 Afl. ' 7
[3.]
Nionde hufvudtiteln.
[3. 4.]
L4-]
Höjning af
anslaget till
reseunderstöd
för landtbru-
hets stude¬
rande.
50
kunna inrymmas i en byggnad af samma beskaffenhet som den uti
öfverintendentsembetets sistberörda utlåtande under a) upptagna byggnad,
för hvilken kostnaden, 1,000 kronor för yttre anordningar medräknade,
skulle uppgå till 35,850 kronor.
Sammanlagda kostnaden för de af mig såsom nödiga ansedda
byggnaderna skulle sålunda uppgå till 143,575 kronor 39 öre; och torde
för ändamålet erforderligt anslag å i afrundadt tal 143,600 kronor böra
af Riksdagen äskas för år 1903. För att emellertid den nya organisa¬
tionen vid Alnarp må kunna i behörig tid träda i verksamhet, erfordras
tydligen, att så mycket som möjligt af byggnadsarbetet redan innevarande
år verkställes. Eders Kongl. Maj:t torde derför böra förbehålla sig att af
tillgängliga medel förskjuta hvad för ändamålet erfordras innevarande år.
På grund af hvad sålunda af mig anförts, tillstyrker jag i under¬
dånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till bestridande af kostnader för nya byggnader vid landtbruks-
och mejeri-institutet vid Alnarp på extra stat för år 1903 anvisa ett
anslag af 143,600 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att af
nämnda belopp under innevarande år förskjuta hvad derunder för
ändamålet erfordras.
Vid 1856—1858 Arens riksdag beviljade Rikets Ständer en summa
af 3,000 riksdaler årligen till reseunderstöd åt sådana personer, hvilka
egnade sig åt landtbrukets vetenskapliga eller praktiska studium och
önskade besöka främmande länder i ändamål att utvidga sina kunskaper
i det yrke, de valt. Redan vid 1859—1860 årens riksdag blef emeller¬
tid detta anslag förhöjdt till 6,000 riksdaler.
Äfven sistnämnda belopp visade sig dock så småningom för ända¬
målet otillräckligt. Antalet af dem, som sökte understöd från ifråga¬
varande medel, var särskild! under åren 1890—1893 synnerligen stort,
och aflät med anledning häraf Eders Kongl. Maj:t, på framställning af
landtbruksstyrelsen, till 1894 års Riksdag nådig proposition, att Riks¬
dagen, med godkännande af ett utaf landtbruksstyrelsen i afseende å
användningen af anslaget väckt förslag, enligt hvilket understöd från
detsamma skulle kunna meddelas vare sig resorna vore afsedda att
företagas i främmande länder eller inom landet, måtte höja samma an¬
slag från 6,000 kronor till 10,000 kronor eller med 4,000 kronor.
Denna framställning blef dock af Riksdagen endast på det sätt
bifallen, att Riksdagen godkände den föreslagna förändringen i afseende
å användningen af anslaget men bibehöll detsamma vid enahanda belopp,
som förut, 6,000 kronor.
Nionde hufvudtiteln.
51
Häraf har emellertid blifvit en följd, att förhållandet mellan till¬
gången af medel för ifrågavarande ändamål och antalet af dem, som
sökt understöd från desamma, under senare tiden kommit att ställa sig
än ofördelaktigare, i det att antalet af de personer, som önskat komma
i åtnjutande af dylikt understöd, hvilket antal åren 1890—1894, då
understöd utgingo endast för resor utom landet, utgjorde i medeltal
36, under åren 1895—1901, då medlen fått användas äfven för under¬
stöd till resor inom landet, stigit till i medeltal 53. Under sistnämnda
period hafva icke heller under något år understöd kunnat beredas åt
flere än högst 13, men har det två år händt att, på grund deraf att
en eller annan af de sökande ansetts böra erhålla understöd för tillämnad
längre resa, icke flera än 9 personer hvartdera året kunnat hugnas med
dylikt understöd.
Uti underdånig skrifvelse den 4 oktober 1901 har landtbrukssty-
relsen ånyo gjort framställning om ökning af ifrågavarande, under
anslagsliteln »undervisningsanstalter för jordbruk ochlandtmannanäringar»
uppförda anslag.
Till stöd för denna sin framställning har styrelsen anfört:
Det vore lätt att inse, hurusom den missräkning, som måste
alstras hos den landtbruksidkande allmänheten derigenom, att så många
ansökningar om reseunderstöd, som nu vore fallet, måste lemnas obeak¬
tade, lätteligen kunde verka till minskande inom landet af intresset för
dylika resor, hvilket åter icke kunde undgå att utöfva menligt inflytande
å landtbrukets studium inom vårt land.
Visserligen komme af det anslag till belopp af 25,000 kronor,
som vid 1901 års riksdag anvisats till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket, medel att utgå äfven för anordnande af studieresor. Men
dessa studieresor vore ämnade att företagas endast af en särskild klass
af landtmän, nemligen mindre jordbrukare, hvilka så godt som undan¬
tagslöst varit uteslutna från erhållande af understöd från nu ifråga¬
varande anslag, som allt ifrån början på grund af den rubrik, under
hvilken anslaget beviljats, ansetts böra fördelas mellan personer, hvilkas
resor kunnat medföra gagn icke blott för dem sjelfva, utan äfven genom
dem för den landtbruksidkande befolkningen inom mer eller mindre
vidsträckta kretsar af landet. Det belopp, hvarmed det ena eller andra
af dessa anslag borde utgå, måste sålunda bestämmas efter alldeles
olika grunder och frågan om storleken af det ena anslaget kunde
alltså på intet vis röna inflytande af den omständigheten, huruvida eller
med hvilket belopp det andra anslaget utginge.
Då under nuvarande tidsomständigheter det vore af största vigt,
52
Nionde hufTndtiteln.
att landtbruksnäringen bedrefves med den största möjliga omsigt och
att grundliga vetenskapliga och praktiska insigter beträffande landt-
bruket spriddes i allt vidsträcktare kretsar, syntes också tillfällena för
dem, som önskade atf genom resor öka sina vetenskapliga eller praktiska
insigter å landtbrukets område, böra ökas. Från och med år 1861
eller under mera än 40 år hade det anslag, som afsett att befordra
nämnda ändamål, utgått med oföräudradt belopp. Under denna tid
hade jordbruket inom alla länder i hög grad utvecklats och behofvet
af studieresor derför också i samma mån ökats för tillgodogörandet
af på andra orter vunnen erfarenhet. Genom upprättandet inom landet
af landtmannaskolor, instruktörsbefattningar inom olika grenar af landt-
bruket, kemiska stationer och frökontrollanstalter hade också antalet
af personer, som på grund af sin verksamhet vore i behof af studie¬
resor för att dermed gagna landet, mångdubblats, hvartill komme att
anspråken på utbildning hos landtmännen i hög grad stegrats. Vid
sådant förhållande syntes tiden nu vara inne, att anslaget ökades till
ett efter tidsomständigheterna afpassadt belopp, som landtbruksstyrelsen
ansåge icke lämpligen böra bestämmas lägre än till 10,000 kronor.
Den af landtbruksstyrelsen uti förevaraude ämne gjorda framställ¬
ning finner jag mig böra biträda. Redan då år 1893 frågan om en
höjning af detta anslag af samma styrelse väcktes, hade jag, i min
dåvarande egenskap af chef för styrelsen, tillfälle framhålla önskvärd¬
heten af att en sådan åtgärd vidtoges, och att den åttaåriga erfarenhet,
som sedermera vunnits, ådagalagt, att de för ändamålet tillgängliga
medlen med hvart år som gått blifvit alltmera otillräckliga, är jag i till¬
fälle vitsorda.
På grund häraf och då jag anser, att den af landtbruksstyrelsen
föreslagna höjningen är den minsta, som bör ifrågakomma, tillåter jag
mig hemställa, att Eders Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att höja det under ifrågavarande anslagstitel uppförda anslaget
till reseunderstöd för landtbrukets studerande från 6,000 kronor till
10,000 kronor eller med 4,000 kronor.
I händelse af bifall härtill samt till hvad under punkterna 1 och
2 här ofvan i afseende å anslagen till landtbruksinstituten vid Alnarp
och Ultuna föreslagits, kommer anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och landtmannanäringar» (deraf ett förslagsanslag å 15,000
kronor till understöd åt landtmannaskolor) att höjas från 200,000
kronor med 70,600 kronor till 270,600 kronor.
Nionde hnfvndtiteln
53
Hästafvelns förbättrande.
Den för stuteriöfverstyrelsen gällande instruktion är af den 18
maj 1837. Enligt denna är stuteriöfverstyrelsen af Kongl. Maj:t i nåder
uppdragen åt en tills vidare förordnad chef, biträdd i expeditions-
göromålen af en af Kongl. Maj:t likaledes tills vidare konstituerad
sekreterare.
Genom nådigt bref den 29 maj 1874 bar Eders Kongl. Maj:t, i
enlighet med af Riksdagen på Eders Kongl. Maj:ts derom gjorda fram¬
ställning fattadt beslut, faststält aflöningsstat för de hos styrelsen samt
vid stuteristaten i orterna anstälde embets- och tjenstemän, att lända till
efterrättelse från och med år 1875, enligt hvilken stat, som, såvidt
styrelsen angår, ännu är gällande, styrelsens chef, hvilken icke uppbär
någon lön, åtnjuter ersättning för expenser med 600 kronor samt
sekreteraren uppbär ett arfvode af 1,500 kronor jemte ersättning för
expenser och vaktmästares aflönande med tillhopa 150 kronor. De uti
staten sålunda upptagna belopp utgå af det under anslagstiteln ((häst¬
afvelns förbättrande)), reservationsanslag, (deraf särskild! 100,000 kronor
till prisbelöningar för hästar) i riksstaten uppförda anslag å 159,620
kronor.
Från det uti anslagstiteln ingående särskilda anslaget till pris¬
belönande af hästar uppbär styrelsens sekreterare derjemte 150 kronor
för expenser och vaktmästares aflönande.
Uti underdånig skrifvelse den 14 december 1901 anför nu stuteri¬
öfverstyrelsen följ ande:
Det arfvode af 1,500 kronor, som enligt nådiga brefvet den 29
maj 1874 tillkomme sekreteraren hos stuteriöfverstyrelsen och som vid
tiden för nämnda nådiga brefs utfärdande ansetts motsvara det arbete,
som då ålegat sekreteraren, syntes numera, sedan sekreteraregöromålen
under den förflutna perioden af öfver ett fjerdedels sekel, särskild! till
följd af premieringsväsendets utveckling, efter hand mer än fördubblats,
ej längre kunna anses stå i rimligt förhållande till det arbete, som för
närvarande alåge sekreteraren, hvilken, ensam tjensteman hos styrelsen,
både att ombesörja ej endast de egentliga sekreteraregöromålen hos
styrelsen, utan äfven redogörare-, registrator- och expedientgöromålen
[5.]
Andringar
staten för
slut eriöfver
styrelsen.
54
Nionde hufvndtiteln.
derstädes, hvarförutom, jemlikt nådiga skrifvelsen till cdiefen för stuteri-
öfverstyrelsen, angående stuteriväsendets ordnande, den 1 november 1872,
honom ålåge att vid stuterikommissionens sammanträden föra protokoll,
hvilket åliggande äfvenledes under årens lopp medfört betydligt ökadt
arbete.
Då dessutom under ofvannämnda tidsrymd jemväl lefnadsomkost-
naderna säkerligen fördubblats och, efter hvad stuteriöfverstyrelsen kunde
med temlig visshet förutse, sekreterarens arbete komme att fortfarande
än ytterligare ökas, hemstälde stuteriöfverstyrelsen i underdånighet, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta nådig proposition om
förhöjning af arfvodet för styrelsens sekreterare från nu utgående 1,500
kronor till 3,000 kronor.
Innan jag går att uttala mig öfver denna stuteriöfverstyrelsens
framställning, tillåter jag mig erinra, hurusom förslag till omorganisation
af nämnda styrelse är på Eders Kongl. Maj:ts pröfning beroende.
Sedan nemligen hushållningssällskapens år 1893 i Stockholm försam¬
lade ombud hos Eders Kongl. Maj:t gjort framställning derom, att för vår¬
den af landets hästafvel en kommission för hästafvel^ befrämjande, be¬
stående af cheferna för landtbruksst,yreisen, statens hingstdepoter och
remonteringsväsendet, ordförandena i statens premieringsnämnder samt ett
ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap, skulle tillsättas
och såsom rådgifvande församling ställas tjuder chefen för stuteriöfversty¬
relsen, samt i anledning af detta förslag åtskilliga myndigheter blifvit
hörde och uti de sålunda inkomna utlåtandena olika uppfattningar an¬
gående lämpligaste organisationen af den centrala ledningen af landets
hästväsende uttalats, i det dels bibehållandet af särskild styrelse för
hästväsendet förordats, dels ock fråga blifvit väckt derom, att behand¬
lingen af ärenden angående hästafveln skulle öfvertagas af landtbruks-
styrelsen, behagade Eders Kongl. Maj:t den 28 mars 1896 tillsätta en
komité med uppdrag att taga i öfvervägande, huruvida eu förändrad
organisation af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af
landets hästväsende för närvarande vore anförtrodd, vore af verkligt
behof påkallad, och att, derest så befunnes, afgifva förslag derom.
Komitén, som den 18 november samma år afgaf betänkande och för¬
slag i ämnet, ansåg, att stuteriöfverstyrelsen borde bibehållas, ehuru
med i viss mån förändrad organisation, samt föreslog, att styrelsen,
förutom af chefen, skulle bestå af två ledamöter, hvarjemte en sekrete¬
rare hos densamma skulle finnas anstäld. Beträffande aflöningsförmånerna
föreslog komitén, att dessa skulle utgå såsom arfvoden med 6,000 kro¬
Nionde hnfvndtiteln. 55
nor till chefen, 500 kronor till hvardera ledamoten samt 2,000 kronor
till sekreteraren.
Öfver det af komitén afgifna betänkande hafva utlåtanden af-
gifvits af stuteriöfverstyrelsen, landtbruksstyrelsen och kavalleriinspek¬
tören samt senast af hushållningssällskapens år 1901 i Stockholm för¬
samlade ombud. Af dessa utlåtanden framgår, hurusom olika åsigter
angående lämpligaste sättet för ordnandet af den styrelse, åt hvilken
ledningen af landets hästväsende bör anförtros, fortfarande göra sig
gällande.
Vid sådant förhållande och då genom jordbruksdepartementets
inrättande förevarande fråga lärer få anses hafva kommit uti ett i viss
mån förändradt läge — en uppfattning, till stöd hvarför jag tillåter
mig åberopa, hurusom komitén uti sin allmänna motivering framhållit,
att när en gång de svårigheter blifvit öfvervunna, hvilka ansåges före¬
finnas för inrättande af ett särskildt statsdepartement för landtbruket
och dess binäringar, nu ifrågavarande angelägenhet skulle kunna mera
tillfredsställande ordnas, men att komitén för det dåvarande ansåge, att
ledningen af hästafveln borde anförtros åt en sjelfständig styrelse, stäld
under det departement, som handhade landtbruksfrågor i allmänhet,
eller civildepartementet — finner jag önskligt, att med den definitiva
lösningen af frågan om ordnandet af den centrala ledningen af landets
hästväsende må anstå till dess genom någon tids erfarenhet kan till¬
förlitligen bedömas, hvilket inflytande tillvaron af ett särskildt jordbruks¬
departement bör tillmätas vid bestämmandet af arten och omfattningen
af den embetsverksamhet, som skall tillkomma den myndighet, åt
hvilken nämnda ledning anförtros.
Då jag sålunda anser, att den nuvarande organisationen af stuteri-
öfverstyrelsen bör, åtminstone för en tid framåt, bibehållas oförändrad,
finner jag nödvändigt, att de ändringar uti aflöningsstaten för styrelsen,
hvilka med hänsyn till nu rådande förhållanden äro af behof påkallade,
blifva utan afvaktan på organisationsfrågans utgång vidtagna.
Såsom ofvan redan nämnts, åtnjuter chefen för stuteriöfverstyrelsen
för närvarande icke någon lön utan uppbär endast ersättning för
expenser med 600 kronor, hvaremot sekreteraren är tillförsäkrad ett
arfvode af 1,500 kronor. Uti sin underdåniga skrifvelse den 14 december
1901 har visserligen stuteriöfverstyrelsen föreslagit ändring i staten
blott beträffande sekreteraren, men anser jag mig icke kunna underlåta
att i sammanhang härmed till behandling upptaga frågan om chefens
aflönande.
Redan år 1869 yttrade särskilde, för afgifvande af utlåtande och
56
Nionde hofvudtiteln.
förslag angående stuteriväsendet, af Kongl. Maj:t år 1868 utsedde
komiterade, beträffande de aflöningsförmåner, som borde tillkomma
styrelsens chef och sekreterare, att desse, med afseende på sina vigtiga
och ansvarsfulla göromål och det ansvar, de enligt gällande instruktion
vore underkastade, borde erhålla årliga löner med 2,000 kronor för
chefen och med 1,500 kronor för sekreteraren. Att 1896 års komité
uti detta hänseende stannade vid arfvoden å 6,000 kronor för chefen
och å 2,000 kronor för sekreteraren har jag redan omnämnt.
Om än vid den tid, då stuteriöfverstyrelsen inrättades, chefsskapet
för denna styrelse kunde betraktas såsom en hederspost, för hvilken ej
något arfvode behöfde bestämmas, hafva dock förhållandena numera i
så väsentlig grad förändrats, att en dylik uppfattning ej längre kan
vara hållbar. På chefens initiativ och intresse beror till stor del häst-
afvelns framåtskridande inom landet, och ärendenas handläggning kräfver
både genom deras antal och omfattning icke ringa arbete. Det af Riks¬
dagen till hästafvel^ förbättrande anvisade årliga anslag å 159,620
kronor disponeras genom stuteriöfverstyrelsen, och lyda derjemte under
styrelsen hingstdepoterna med sin talrika personal och dyrbara uppsätt¬
ning af hästar, hvilken sistnämnda äfven genom styrelsens chef rekry¬
teras. Den stora betydelse, hästafveln eger för vårt land, med hänsyn
icke allenast till jordbruket och industrien, utan jemväl till rikets försvar,
gör det angeläget att, vid tillsättande af den vigtiga posten såsom chef
för stuteriöfverstyrelsen, Eders Kongl. Maj:t må vara i tillfälle att välja
bland ett så stort antal för landets hästafvel nitälskande personer, som
möjligt. Om man vid detta val, såsom nu är fallet, uteslutande skall
vara hänvisad till sådana personer, som kunna mottaga befattningen
icke allenast utan någon som helst godtgörelse för sitt arbete, utan
dertill — såsom med nu utgående ersättning af endast 600 kronor för
expenser måste blifva följden — med ekonomisk uppoffring, torde man
svårligen alltid kunna påräkna att finna någon för platsen lämplig person,
som är villig åtaga sig uppdraget.
Vore nu fråga att definitivt fastslå stuteriöfverstyrelsens nuvarande
organisation, skulle jag antagligen icke hafva funnit mig kunna under¬
låta att åt chefen föreslå ett arfvode till belopp, närmande sig det af
1896 års komité ifrågasatta, såsom en mot hans arbete och ansvar
svarande aflöning, men då jag förutsätter, att de nuvarande förhållan¬
dena blott tillsvidare komma att fortfara i afvaktan på frågans slutliga
lösning, finner jag mig nu böra stanna vid ett ersättningsbelopp, som
kan beräknas fullt betäcka de för chefen i anledning af tjensten upp¬
kommande utgifter och derutöfver lemna någon godtgörelse för hans
Nionde hufvudtiteln.
57
arbete; och anser jag mig i detta afseende böra föreslå, att det till
chefen utgående expensanslaget utbytes mot ett arfvode af 2,000 kronor,
hvilket ej torde kunna anses öfverdrifvet högt, då redan 1868 års komité
ansåg att, med de göromål, som då ålågo stuteriöfverstyrelsen, chefens
aflöning borde utgå med detta belopp.
Beträffande sekreterarens arfvode finner jag den af stuteriöfver¬
styrelsen föreslagna förhöjning deri berättigad. Betänker man, att an¬
slaget till prisbelönande af hästar, som år 1874 utgick med 35,000
kronor, år 1901 var 100,000 kronor, samt att antalet prisbelönade hästar
stigit från 555 år 1874 till 4,425 år 1901, inses, i huru hög grad göro-
målen för sekreteraren ökats, sedan det nuvarande arfvodet bestämdes.
Då sekreteraren är den ende hos stuteriöfverstyrelsen anstälde tjenste¬
man, måste nemligen han verkställa den enligt premieringsreglementet
hos styrelsen erforderliga granskning af rullor och anmälningssedlar,
hvarjemte liqviderna med hushållningssällskapen genom honom verkställas.
I afseende å den till sekreteraren nu utgående ersättning för expenser
och vaktmästares aflönande, utgörande, såsom ofvan nämnts, tillhopa
300 kronor, lärer densamma, efter hvad nuvarande sekreteraren för mig
uppgifvit, i det närmaste motsvara behofvet och i hvarje fall icke lemna
honom någon behållning; och saknar jag förty anledning att härutinnan
ifrågasätta någon ändring.
Den ökning i kostnader, som genom de af mig förordade förhöj¬
ningar i staten för stuteriöfver styrelsen skulle uppkomma, anser jag böra,
på samma sätt som de till chefen och sekreteraren nu utgående ersätt¬
ningar, drabba det till hästafvel^ förbättrande utgående anslaget, utan
att någon höjning af anslagets belopp nu skulle behöfva af Riksdagen
äskas. Anledningen härtill är visserligen icke, att detta anslag kan anses
vara för rikligt. Det torde tvärtom inom en nära framtid visa sig otill¬
räckligt. Men det belopp, 2,900 kronor, hvarom här är fråga, är icke
af den betydenhet, att dess utgående ett eller annat år från nuvarande
anslaget väsentligen inverkar på frågan om dettas tillräcklighet för
underhållandet af statens lxingstmateriel.
Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag
alltså, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva,
att från och med år 1903 dels chefen för stuteriöfverstyrelsen må,
i stället för den till honom nu utgående ersättning för expenser, åtnjuta
från reservationsanslaget till hästafvel^ förbättrande ett arfvode af 2j)00
kronor, för år räknadt, dels ock det från samma anslag utgående arfvodet
till styrelsens sekreterare må höjas från 1,500 kronor till 3,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 8
58
Nionde hufvudtiteln.
[6.]
Skogsväsendet.
Anslaget för
skogsstaten.
Skogsväsendet.
För skogsväsendet äro å ordinarie stat för innevarande år upp¬
förda :
dels bestämdt anslag:
för skogsstaten...................................... kr. 640,008: —
» statens skogsläroverk .................. » 55,000: — kr. 695,008: —
dels förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal .................................................................. » 100,000: —
dels reservationsanslag:
till enskilda skogsundervisningen ... kr. 5,600: —
» kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i
allmänhet............................................. » l,499,392:j— » 1,504,992: —
tillsammans kronor 2,300,000: — I
I underdånig skrifvelse den 16 oktober 1901, angående anslags-
behofvet för år 1903, har domänstyrelsen ifrågasatt höjning af bestämda
anslaget för skogsstaten med 5,600 kronor för anställande af ytterligare
en öfverjägmästare.
Den af styrelsen i detta hänseende gjorda framställning afser för¬
delning i tre distrikt af Norrbottens och Vesterbottens distrikt. Såsom
Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, har denna fråga redan förut ut¬
gjort föremål för statsmakternas pröfning, i det Eders Kongl. Maj:t
redan hos 1900 års Riksdag gjorde framställning om inrättande af en
ny öfverjägmästarebefattning i syfte att åstadkomma en dylik fördelning
af nyssnämnda två distrikt. Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning
vann dock icke Riksdagens bifall.
Innan jag emellertid öfvergår att till redogöra för domänstyrelsens
nu förevarande framställning i ämnet, torde det tillåtas mig att i kort¬
het erinra om hvad vid frågans föregående behandling förekommit.
Nionde hnfvndtiteln.
59
Redan i underdånig skrifvelse den 1 november 1897 framböll
domänstyrelsen, med afseende å bebofvet af ökning af den ordinarie
skogspersonalen, bland annat, hurusom de med öfverjägmästarebefatt-
ningen i Norrbottens distrikt förenade göromål vore af den stora om¬
fattning, att de icke kunde medhinnas af endast en öfverjägmästare,
hvartill ej minst bidragit distriktets alltför stora ytvidd med deraf föranledda
tidsödande resor. Då derjemte, i betraktande af såväl kronoskogarnes
betydande ökning i detta och Vesterbottens distrikt som ock sjelfva
skogshushållningens utveckling, krafvet på öfverjägmästarens verksam¬
het allt mer stegrades, vore det enligt styrelsens åsigt nödvändigt, att
de ifrågavarande två distrikten delades i tre samt att en ny öfver-
jägmästarebefattning inrättades. De tre distrikten, hvilka borde upp¬
kallas efter hufvudelfvarne, skulle, enligt af styrelsen framlagdt detal¬
jerad! förslag, omfatta: Luleå distrikt 12 revir, Skellefteå distrikt 8
revir och Umeå distrikt 10 revir, hvarjemte föreslogs att till nuvarande
Mellersta Norrlands distrikt skulle hänföras Dorotea socken i Vester¬
bottens län såsom beståndsdel af ett för öfrigt utaf tre socknar i Vester-
norrlands län bildadt nytt revir, Tåsjö revir, hvilket sistnämnda med
afseende å belägenheten och vägarnes rigtning vore med hänsyn till
ledningen och kontrollen lättast tillgängligt från södra sidan.
Af anledning att underdånigt betänkande från den år 1896 af
Eders Kongl. Maj:t tillsatta skogskomitén ansetts böra afvaktas, innan
frågan om skogsstatens omreglering toges under ompröfning, blef
emellertid den fortsatta behandlingen af denna fråga uppskjuten. Efter
det sagda komités betänkande den 9 september 1899 afgifvits, förnyade
styrelsen i underdånig skrifvelse den 25 november samma år sin nyss-
berörda framställning med vissa jemkningar hufvudsakligen i revir¬
indelningen, påkallade af under mellantiden uppkomna förhållanden,
hvilka jemkningar skulle föranleda, att till Luleå distrikt komme att
hänföras 13, till Skellefteå distrikt 10 och till Umeå distrikt 10o revir,
bland hvilka sistnämnda skulle räknas Anundsjö (förut Norra Ånger¬
manlands) revir för att bereda nödig lindring i göromålen inom Mellersta
Norrlands vidsträckta distrikt, som enligt förslaget skulle ökas med
Dorotea socken.
Beträffande aflöningen föreslog styrelsen, att resepenningarna för
öfver]ägmästaren inom Luleå distrikt, hvilka för närvarande uppginge
till 1,000 kronor, äfven framdeles borde utgå med samma belopp, enär
inom detta distrikt, som vore vidsträcktare och omfattade flera revir
än de öfriga distrikten, genom nya järnvägslinier och industriela an¬
läggningar framkallats en lifligare rörelse och afsättning af virke från
[6.]
60
Nionde hufvndtiteln.
kronans skogar och i följd af dessa omständigheter resorna i och för
förvaltningen ökats, hvaremot resepenningarna i hvartdera af Skellefteå
och Umeå distrikt borde, såsom i det nuvarande Vesterbottens distrikt,
utgå med 800 kronor. För den nya öfverjägmästarebefattningens
bildande skulle enligt styrelsens förslag derför erfordras följande ökning
i bestämda anslaget till skogsstaten, nemligen lön 3,200 kronor, tjenst-
göringspenningar 1,600 kronor och resepenningar 800 kronor, eller
tillsammans 5,600 kronor.
Efter det Eders Kongl. Maj:t i den till 1900 års Riksdag aflåtna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att
Riksdagen måtte i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare,
bland annat, 1 öfverjägmästare och 15 jägmästare, af hvilka sistnämnda
13 afsåges för Norrland och Kopparbergs län, anförde Riksdagen i
skrifvelse den 9 maj samma år att, hvad särskildt Norrland och Dalarne
beträffade, dåmera ej allenast på grund af jern vägsanläggningarna,
utan äfven genom flottledernas upprensning ökade förutsättningar föl¬
en intensivare skogsskötsel syntes hafva framkallats, hvarför den i
dessa delar af landet anstälda skogspersonalen syntes Riksdagen böra
i främsta rummet ökas, och ansåge sig Riksdagen följaktligen böra
biträda Eders Kongl. Maj ds förslag om inrättande af 13 nya jägmästare¬
befattningar i Norrland och Kopparbergs län, hvaremot Riksdagen för¬
klarade sig anse den ifrågasatta distriktsdelningen icke vara af så
trängande behof påkallad, att ej med densamma jemte den deraf för¬
anledda nya öfverjägmästarebefattningens inrättande kunde tillsvidare
anstå.
Då domänstyrelsen nu förnyat sin framställning om de två nord¬
ligaste distriktens delning i tre och inrättande för detta ändamål af eu
ny öfverjägmästarebefattning, har styrelsen, under åberopande af hvad i
samma fråga sålunda förut förekommit, framhållit, att de skogsdomäner,
hvilkas förvaltning frågan här gälde, ej allenast vore af synnerligen
stor omfattning — kronoparker och öfverloppsmarker, förutom fjellskogar,
belöpte sig nemligen till mer än fyra millioner hektar, belägna inom
de två nordligaste länen, hvilkas sammanlagda ytvidd utgjorde nära en
tredjedel af hela rikets — utan äfven, oaktadt det nordliga läget, vore
af högt värde såsom lemnande eu årsafkastning under de senaste tre
åren af omkring fyra millioner kronor. Den lokala ledningen af skogs-
förvaltningen inom dessa vidsträckta distrikt, hvilken ledning redan från
början stält stora anspråk på ifrågavarande tjenstemän, särskildt till
följd af de långa afstånden samt den tidsutdrägt, resorna inom distrikten
kräfde, hade allt mer visat sig endast med svårighet kunna utöfvas,
Nionde hufvudtiteln.
61
mången gång blott med eftersättande af en del ganska vigtiga upp¬
gifter. Utom de förslag till skogsindelnings-, utsynings-, flottledsregle-
rings-, diknings-, förvaltnings- m. fl. åtgärder, som öfverjägmästaren
årligen både att med ledning af revirförvaltarnes primära uppgifter och
förslag utarbeta och till domänstyrelsen ingifva, ålåge det honom att å
ort och ställe närmare undersöka, huru skogarnes förvaltning och skötsel
handhades, samt att efter öfverläggningar med revirförvaltarne lemna
dessa sistnämnda besked om hvad till skogsskötselns främjande borde
vidtagas. För en framgångsrik förvaltning af statsskogarne vore denna
öfverjägmästarens verksamhet af den största betydelse och kunde ej
utan väsentlig skada för det hela eftersättas. Då numera afvittringen
framskridit nära sin fullbordan, hvarigenom och medelst nya flottleders
inrättande förut otillgängliga delar af kronoskogarne blifvit föremål för
ordnad afvikning samt öfverjägmästarens arbetsfält alltså ytterligare
ökats i de ifrågavarande distrikten, inom hvilka dessutom nya uppgifter
tillkomme i den mån skogsskötseln der utvecklades, kunde distriktens
delning ej utan väsentligt men för skogarnes förvaltning längre uppskjutas.
På grund af hvad sålunda anförts har domänstyrelsen, med för¬
mälan tillika, att styrelsen saknade anledning frångå sitt år 1899 i före¬
varande afseende framlagda förslag i vidare mån, än som betingades af
de genom nådigt bref den 20 juli 1900 faststälda namn på reviren,
i underdånighet hemstält,
att Norrbottens och Yesterbottens nuvarande distrikt måtte för¬
delas i tre distrikt, nemligen: Luleå distrikt, omfattande de 13 reviren
Pajala, Torneå, Tärendö, Juckasjärvi, Gellivare, Råneträsk, Ångeså, Kalix,
Råneå, Boden, Storbacken, Perlelfven och Jockmock i Norrbottens län;
Skellefteå distrikt, omfattande de 10 reviren Varriså, Arjepluog, Malmes-
jaur, Öfre Byske, Arvidsjaur, Elfsby och Piteå i Norrbottens län samt
Jörn, Norsjö och Burträsk i Vesterbottens län; äfvensom Umeå distrikt,
omfattande de 10 reviren Degerfors, Norra Lycksele, Södra Lycksele,
Åsele, Sorsele, Stensele, Vilhelmina, Fredrika och Bjurholm i Vester¬
bottens län samt Anundsjö i Vesternorrlands län, det sistnämnda för när¬
varande tillhörande Mellersta Norrlands distrikt, samt
att, för beredande åt den nye öfverjägmästaren af 3,200 kronor
lön, 1,600 kronor tjenstgöringspenningar och 800 kronor resepenningar,
det bestämda anslaget för skogsstaten måtte ökas med 5,600 kronor
till 645,608 kronor.
Den allt jemt fortgående utvecklingen af statens skogshushållning
i de två nordligaste distrikten, derför domänstyrelsen närmare redogjort,
62
Nionde hufvudtiteln.
[G.]
Anslagen för
statens skogs-
läroverk, till
ålder 8 tillag g
samt till
enskilda skogs-
under¬
visningen.
Anslaget till
krono-
skogarncs
förvaltning
och be¬
främjande af
skogsväsendet
i allmänhet.
har under den tid, som förflutit efter det Eders Kongl. Maj:t hos
Riksdagen gjorde framställning om delning af samma distrikt i tre nya
sådana och om inrättande af en ny öfver] ägmästarebefattning, allt mer
ådagalagt vigten af att åt kronans värdefulla skogstillgångar i dessa
trakter egnas så noggrann och sakkunnig vård som möjligt, på
det att de må blifva till största möjliga gagn för statsverket och för
landet i dess helhet. Med hänsyn till den betydelsefulla uppgift, som
i detta afseende tillkommer öfverjägmästarne, och då desse för när¬
varande uti ifrågavarande distrikt endast med svårighet och mången
gång blott med eftersättande af en del ganska vigtiga arbeten kunnat
utöfva den dem åliggande lokala ledningen af skogsförvaltningen inom
distrikten, anser jag, i likhet med domänstyrelsen, att med den ifråga¬
satta delningen af de begge distrikten ej längre kan utan verklig
skada för skogsförvaltningen i dessa trakter anstå. På grund häraf och
på de skäl, som i öfrigt af domänstyrelsen anförts, finner jag mig böra
hos Eders Kongl. Maj:t tillstyrka, att frågan om distriktens delning
och om inrättande för sådant ändamål af en ny öfver]ägmästarebefatt¬
ning inom de två nordligaste länen ånyo förelägges Riksdagen, och
biträder jag dervid till alla delar hvad domänstyrelsen föreslagit såväl
i afseende å delningens verkställande som i fråga om aflöningsför-
månerna vid den nya öfver]’ägmästarebefattningen.
Beträffande bestämda anslaget för statens skog släroverk, förslags¬
anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal
samt reservationsanslaget till enskilda skog sundervisning en har domän¬
styrelsen icke ifrågasatt någon förändring för år 1903.
Vidkommande deremot reservationsanslaget till kronoskogarnes för¬
valtning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet har domänstyrelsen
hemstält om detsammas ökning. Styrelsen har dervid erinrat, hurusom
styrelsen i underdånig skrifvelse den 7 november 1900 angående anslags-
behofvet för år 1902 anfört att, med hänsyn till den betydliga stegring
i utgifter, som föranleddes dels och hufvudsakligen af en väsentlig
ökning af kronoparkerna, dels deraf, att det ur ekonomisk synpunkt
vore naturligt och för skogsväsendets tidsenliga utveckling nödvändigt,
att arbeten, afseende skogarnes vård och skötsel, gåfves större om¬
fattning och intensitet, det vore föga antagligt, att för år 1902 ett lika
anslag som det för år 1901 eller 1,479,992 kronor skulle blifva till¬
räckligt, hvarför styrelsen hemstält jom detsammas höjande till 1,599,992
kronor, men att Eders Kongl. Maj:t af skäl, anförda i statsrådsproto-
Nionde hufvodtiteln.
63
kollet öfver jordbruksärenden den 11 januari 1901, hos Riksdagen före¬
slagit en höjning af anslaget till endast 1,501,992 kronor. Ehuru det ännu
icke kunde utredas och bedömas, huruvida sistnämnda anslag kunde jemte
ännu odisponerad del af 1901 års anslag blifva tillräckligt för bestridande
af 1902 års utgifter, kunde dock, enligt styrelsens åsigt, med full visshet
förutses, att ett lika anslagsbelopp skulle för år 1903 blifva alldeles
otillräckligt. Domänstyrelsen har i sådant afseende särskildt erinrat om de
under en följd af år gjorda och alltjemt fortgående inköpen för statens räk¬
ning af enskildes egendomar till förökande af statens skogar. Sådana egen¬
domars behöriga skötsel kräfde naturligtvis betydliga utgifter. Vidare
har styrelsen erinrat, att af kronans skogar, ej blott i de norra länen
— för Indika beviljats särskilda extra dikningsanslag — utan äfven i
mellersta och södra delarne af landet, betydliga områden utgjordes af
sådan nu improduktiv, vattensjuk mark, som efter torr!äggning kunde
göras skogbärandé och sålunda bidraga till väsentlig ökning af stats-
skogarnes afkastning i framtiden, ehuru detta för det närvarande måste
orsaka dryga omkostnader. Till ernående af högsta möjliga netto-
fkastning och befordrande af en rationel skogsskötsel hade i landets
sydligare delar alltmer befunnits nödigt, att virket före dess försäljning
afverkades samt upphögges eller apterades, hvarjemte kolning i stor
skala mångenstädes måste bedrifvas, allt på kronans bekostnad. Härtill
fordrades naturligtvis, liksom ock till skogsprodukternas utforsling till
afsättningsplatser, ej ringa förlagskapital, under det att försälj nings-
medlen för skogsprodukterna, efter afdrag endast af auktionskostnaden,
i sin helhet inginge till statsverkets skogsmedel.
Domänstyrelsen har derför hemstält, att reservationsanslaget till
kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i all¬
mänhet matte höjas för år 1903 till 1,700,000 kronor, hvilket belopp
dock, för vinnande af afrundad slutsumma å ordinarie anslagen till
skogsväsendet, ansetts böra jemkas till 1,699,792 kronor, hvarigenom
ökningen skulle blifva 200,400 kronor.
Vidkommande denna domänstyrelsens framställning erinrar jag
derom, att Eders Kongl. Maj:t den 29 november nästlidna år faststält
af styrelsen upprättad t generalförslag öfver användandet af det för år
1902 anvisade reservationsanslaget för skogsväsendet, upptagande, hvad
angar anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogs¬
väsendet i allmänhet, utgifter till sammanlagdt belopp af 1,569,140
kronor. Till betäckande af dessa utgifter har disponerats dels åter¬
stående behållning å 1901 års anslag, 69,748 kronor, dels ock lida det
64
Nionde hufvudtiteln.
för innevarande år anvisade anslaget för detta ändamål, 1,499,392 kronor.
Någon behållning å 1902 års anslag, hvilken skulle kunna komma
utgiftsbehofven under 1903 till godo, torde alltså icke vara att påräkna,
utan bör af Riksdagen nu äskas anslag till så stort belopp, att det¬
samma kan antagas komma att betäcka utgifterna för sistnämnda år.
Då enligt det för innevarande år faststälda generalförslag utgifterna
beräknats komma att med nära 70,000 kronor öfverstiga det för samma
år anvisade anslaget och någon minskning i utgifternas totalsumma
icke lärer kunna under år 1903 ega rum, utan tvärt om hvad domän¬
styrelsen anfört gifver anledning antaga, att sagda utgifter komma att,
liksom under en följd af år redan skett, utvisa ökning, måste sålunda
en höjning af anslaget för år 1903 anses vara behöflig. Då emellertid
någon grund för beräkning af den erforderliga anslagshöjningen icke
för närvarande kan uppgifvas och Riksdagen åren 1900 och 1901 beviljat
så betydlig ökning å detta anslag som från 1,010,892 kronor till 1,499,392
kronor, eller med 488,500 kronor, vill det synas mig, som om anslags¬
höjningen för år 1903 skulle kunna stanna vid en lägre siffra än do¬
mänstyrelsen föreslagit; och föreställer jag mig att, om anslaget ökas
med 100,000 kronor och sålunda bestämmes till 1,600,000 kronor, för
vinnande af afrundad slutsumma å de ordinarie anslagen till skogs¬
väsendet jemkadt till 1,599,792 kronor, detsamma skall komma att
visa sig tillräckligt.
Såsom ofvan omförmälts föreslog Eders Kongl. Maj:t nästlidna års
Riksdag att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från 1,479,992 kronor till
1,501,992 kronor, eller med 22,000 kronor. Häraf afsåga ett belopp af
16,000 kronor att användas för anordnande af forstlig försöksverksamhet.
Det för detta ändamål begärda anslaget blef jemväl af Riksdagen enligt
skrifvelse den 1 maj 1901 beviljadt, men fäste Riksdagen dervid det vilkor,
att fullständig arfvodesstat för försöksanstalten skulle, innan densamma
trädde i tillämpning, Riksdagen för fastställelse föreläggas. Vid under¬
dånig föredragning den 10 maj 1901 af Riksdagens berörda skrifvelse
behagade Eders Kongl. Maj:t anbefalla domänstyrelsen att inkomma
med fullständig plan samt förslag till arfvodes- och kosta ads stater för
den tillämnade försöksanstalten; och har styrelsen, till åtlydnad häraf,
med underdånig skrifvelse den 3 december 1901 öfverlemnat plan äfven¬
som förslag till arfvodes- och kostnadsstater för ifrågavarande anstalt.
Innan jag emellertid öfvergår till att redogöra för innehållet af dessa
handlingar, torde det tillåtas mig att i korthet erinra om de förslag
Nionde hnfvudtiteln. 65
rörande försöksväsendet.s ordnande, på Indika Eders Kong!. Maj ds ofvan-
berörda framställning till nästlidna års Riksdag grundades.
Närmast föranleddes denna Eders Kongl. Maj ds framställning af
en utaf domänstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 7 november
1900 i ämnet gjord hemställan. Styrelsen anförde dervid att, enligt
styrelsens , åsigt, försöksväsendet kunde inskränkas till det förstuga och
forstbotaniska området. Dess uppgift skulle sålunda hufvudsakligen
blifva att inom landets skilda delar utvälja profytor eller försöksfält,
afsedda för olika behandlingssätt, såsom olika slags gallringar, bläd-
ningar, ljus- och föryngringshuggningar, markberedningar för sjelfsådd,
skogsodlingar m. m., samt att noggrant beskrifva dessa ytor till läge,
jordmån, växtlighet m. m. Vidare måste träden å dem uppräknas,
numreras, mätas och bokföras, hvarefter samtliga försöksfält och deras
olika behandlingssätt måste registeras. Efter vissa mellantider — 5 å 6
år — skulle noggranna undersökningar verkställas såväl om tillväxtens
gång efter de olika afverkningssätten, som om resultaten af mark-
berednings- och skogsodlingsförsöken. Det härvid erhållna materialet
måste, sedan bearbetas och berättelse afgifvas om resultaten. Vid be-
skrifningen af försöksfälten påkallades medverkan af en botanist, som
borde hafva till åliggande i öfrigt att verkställa för skogshushållningens
utveckling inom det botaniska området erforderliga undersökningar, såsom
om skogsträdens förhållanden och utveckling inom olika skogstyper, om
trädens frösättning och sjukdomar, om skogsfröets från olika växtplatser
grobarhet och härdighet, om ärftligheten m. m. De öfriga rent forst-
liga arbetena borde deremot förestås af en skogsvetenskapligt utbildad
och med utlandets forstliga försöksväsende förtrogen person. För led¬
ningen af de sistnämnda arbetena vore lektorn i skogsmatematik och
skogsindelning vid skogsinstitutet, och för ledningen af de forstbotaniska
lektorn i botanik vid samma institut väl qvalificerade. Samtliga arbeten
borde utföras enligt plan, som skulle af styrelsen på förslag af direk¬
tören och lektorerne vid institutet fastställas.
Derest ett af styrelsen samtidigt väckt förslag om ett anslag af
7,000 kronor för anställande af två extra lektorer vid skogsinstitutet
vunne bifall, ansåge styrelsen, att undervisningen vid institutet kunde
så fördelas, att lektorerne i förenämnda ämnen kunde, jemte sin under¬
visning, mot åtnjutande af skäligt arfvode förestå arbetena vid försöks¬
väsendet. Dock måste, i anseende till den forstliga afdelningens om¬
fattande arbeten, vid sidan af denna afdelnings föreståndare ställas en
jägmästare för anordnandet af skogsodlingsförsöken och med uppgift
tillika att efter samråd med föreståndaren i enlighet med faststälda
Bih. till RiJcsd. Prat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. y
[6.]
66 Nionde hufvudtiteln.
arbetsplaner anordna öfriga försöksåtgärder i de orter, der skogsodlings-
försöken förekomme. Till biträden erfordrades två assistenter, den ene
under hela året för såväl arbetena å försöksfälten som registrering och
bearbetning af materialet, den andre under halfva året hufvudsakligen
för utarbetena. Dessutom vore tillfälliga biträden och handtlangning
behöfliga.
Då arbetena vid försöksväsendet under de första åren komme att
afse anordnandet och första behandlingen samt inregistreringen af
försöksytorna, kunde utgifterna inskränkas till nedannämnda belopp,
nemligen:
arfvode till föreståndaren för den förstuga afdel-
ningen ......................................................................
|
kronor
|
2,000: —
|
arfvode för den botaniska undersökningen..................
|
11
|
1,000: —
|
„ till eu jägmästare............................................
|
11
|
2,000: —
|
„ till eu assistent ...................................................
|
11
|
2,500: —
|
„ till en assistent ..................................................
|
11
|
1,300: —
|
till rese- och traktamentsersättning under utarbeten,
till aflöning åt tillfälliga biträden samt till handt¬
langning ...............................................................
|
ii
|
5,600: —
|
expensmedel: för tryckning af blanketter, skrif-
materiel, instrument, hyra af lokal och den¬
sammas eldning och städning samt till inköp
af möbler..................................................................
|
ii
|
1,600: —
|
Summa kronor 16,000: —
På grund af det anförda hemstälde styrelsen, att ett belopp af
16,000 kronor af reservationsanslaget för skogsväsendet måtte få an¬
vändas till ett forstligt försöksväsende.
Då jag den 11 januari 1901 inför Eders Kongl. Maj:t anmälde
frågan om reglerandet af utgifterna under riksstatens nionde hufvud-
titel, förordade jag framställningar till Riksdagen om anvisande af dels
ett extra anslag å 7,000 kronor till förstärkning af lärarekrafterna vid
skogsinstitutet och dels ett belopp af 16,000 kronor för inrättande af
eu forstlig försöksanstalt; och anförde jag uti mitt yttrande till stats¬
rådsprotokollet för nämnda dag beträffande denna anstalt, bland annat,
följande:
»Huru nu en dylik institution skall anordnas på bästa sätt och
med minsta möjliga kostnad, för att icke det afsedda ändamålet skall
Nionde hnfvudtiteln.
67
förfelas, kan naturligen blifva föremål för olika meningar. Härvid kan
man dock hafva en god ledning af den i andra länder vunna erfaren¬
heten rörande der tillämpade arbetssätt och undersökningsmetoder. För
vinnande af en fullt sakkunnig ledning af de blifvande försöksåtgär-
dernas utförande efter en enhetlig och dock efter de olika förhållandena
i landets skilda delar lämpad plan — som i allt fall borde af domän¬
styrelsen fastställas — synes ledningen af försöksväsendet böra anför¬
tros åt derför särskildt qvalificerade, skogsvetenskapligt utbildade per¬
soner. I sådant afseende ligger närmast till hands att för ändamålet
taga i anspråk de vid vår enda högre forstliga undervisningsanstalt,
skogsinstitutet, anstälde lärare, såvidt deras verksamhet i öfrigt skulle
sådant medgifva. Under förutsättning af bifall till den af mig nyss
förordade framställningen om anvisande af medel till beredande af
ökade lärarekrafter vid institutet, skulle sådant kunna låta sig göra
utan större svårighet för undervisningens ostörda fortgång; och skulle
det säkerligen vara en fördel för utbildningen af eleverne vid institutet,
att lärarne och, så vidt lämpligen ske kunde, jemväl eleverne finge
omedelbart iakttaga och följa fortgången af de forstliga försöksåtgärderna
och tillgodogöra sig deras resultat.»
»I fråga om utförandet af de olika försöksarbetena i skilda delar
af landet skulle det kunna sättas i fråga, huruvida icke dessa arbeten
skulle kunna uppdragas åt vederbörande revirförvaltare, en hvar i sin
ort. Då emellertid det väsentligaste syftet med det forstliga försöks-
väsendets ordnande är att erhålla såvidt möjligt objektiva och allmän¬
giltiga resultat af de anstälda försöksåtgärderna, synes den antydda
anordningen, särskildt med hänsyn till det jemförelsevis täta ombytet
af revirförvaltare, icke lämpligen kunna vidtagas. I Preussen utfördes
till en början de forstliga försöksarbetena af revirförvaltarne, men då
erfarenheten gaf vid handen, att ett fullt enhetligt förfarande härvid
icke kunde vinnas, öfvertogos arbetena af försöksväsendets egen personal,
så att numera på revirförvaltarne endast ankommer att efter anvisning
utföra kulturarbeten äfvensom omhändertaga det å försöksytorna fälda
virket. Hos oss med våra vida mera skiftande skogsförhållanden lärer
ännu mindre kunna låta sig göra att uppdraga försöksarbetenas om¬
besörjande, utöfver hvad nyss nämnts, åt de särskilde revirförvaltarne.»
»Huru domänstyrelsen tänkt sig de närmare anordningarna vid
det tillämnade försöksväsendet och särskildt skogsinstitutets ställning
till detsamma, framgår icke tydligt af styrelsens framställning i ämnet.
Innan styrelsen erhåller nådigt bemyndigande att gå i författning om
anordnandet af detsamma, torde styrelsen ock böra erhålla nådig be-
68
Nionde hufvudtiteln.
fållning att underställa Kongl. Maj:ts pröfning fullständig plan och
detaljerade kostnadsberäkningar derför.»
»Redan nu anser jag mig emellertid böra framhålla, att enligt min
åsigt åt direktören för skogsinstitutet synes böra mot ett mindre arfvode
af exempelvis 500 kronor uppdragas föreståndareskapet för försöks¬
anstalten, att ledningen af de särskilda grenarna af anstaltens verk¬
samhet bör uppdragas åt lärarne i närmast motsvarande ämnen vid
institutet mot arfvoden, ej öfverstigande 1,000 kronor för dem hvar,
samt att två assistenter med en aflöning af högst 2,500 kronor hvar¬
dera böra anställas.»
»Äfven om jag sålunda vid granskning, såvidt nu kunnat ske,
af styrelsens framlagda förslag funnit en del jemkningar uti såväl
planen för anordnandet som de beräknade utgiftsposterna kunna ifråga¬
sättas, anser jag likväl det af styrelsen för ändamålet ifrågasatta an-
slagsbeloppet ej vara för högt tilltaget i förhållande till de utgifter, som
måste förutses blifva med försöksanstalten förenade; och då jag tillika
finner samma anslagsbelopp synnerligen måttligt, jemfördt med det
gagn för såväl staten som de enskilde skogsegarne, som deraf bör
kunna förväntas, tillstyrker jag bifall till styrelsens förevarande fram¬
ställning.»
I detta sammanhang tillåter jag mig vidare erinra, att den af
Eders Kongl. Maj:t i enlighet med min hemställan hos Riksdagen gjorda
framställning om anvisande på extra stat för innevarande år af ett
belopp af 7,000 kronor till beredande af ökade extra lärarekrafter vid
skogsinstitutet af Riksdagen endast i så måtto bifölls, att Riksdagen
för ändamålet anvisade 5,000 kronor.
Vid öfverlemnande med ofvannämnda underdåniga skrifvelse den
3 december 1901 af plan samt förslag till arfvodes- och kostnadsstater
för den tillämnade försöksanstalten har domänstyrelsen anfört följande:
Förutsättningen för att lektorerna vid skogsinstitutet, jemte sin
undervisning derstädes, tillika skulle kunna leda eller förestå arbetena
vid försöksväsendet hade varit den, att tillräcklig ökning i lärarekrafter
erhölles. En i sådant syfte tillräcklig ökning hade emellertid icke
genom det beviljade anslaget af 5,000 kronor kunnat åvägabringas.
Uppenbart vore, att anspråken på de med detta anslag vunna extra
lärarebefattningar icke kunde ställas så högt, som om det begärda
anslaget beviljats och att till följd häraf det genom elevantalets ökning
alltjemt stegrade undervisningsarbetet icke till en så betydande del
kunde läggas på dessa extra lärare, att åt de ordinarie lektorerna deri¬
genom bereddes tillräcklig tid öfrig att verksamt leda och än mindre
Nionde hufvudtiteln.
69
sjelfva omhändertaga och ombesörja de med försöksväsendet förenade [6.]
undersökningar och arbeten, som till hufvudsaklig del måste utföras å
skilda platser inom orterna. Ett försök att sammanställa försöksväsen¬
det med skogsinstitutet måste under sådant förhållande utfalla ogyn-
samt för båda.
Styrelsen funne sig derför icke kunna vidhålla sitt förenämnda
förslag af den 7 november 1900, utan ansåge att det under nuvarande
omständigheter vore lämpligast, att försöksanstalten erhölle sin egen
personal.
Enligt hvad ett skrifvelsen bilagdt utdrag af en utaf byråchefen
i styrelsen J. Meves till styrelsen afgifven berättelse öfver en i Tysk¬
land år 1900 företagen studieresa närmare utvisade, hade vid försöks¬
väsendet i Preussen erfarenheten gifvit vid handen att det icke, åtmin¬
stone ej förr än flera personer blifvit fullt inöfvade efter samma system,
vore lämpligt att, såsom det af styrelsen förut framlagda, vid skogs¬
institutet uppgjorda förslaget ifrågasatte, försöksytors anläggande an¬
förtroddes åt flera afdelningar samtidigt, enär enhet i arbetet — syn¬
nerligen vigtig för åstadkommande af komparabla resultat — äfventyrades.
Att uppdraget såsom ledare och föreståndare borde förenas hos samma
person och att denne borde vara en för uppdraget särskilt qvalificerad
forstman, hade ock erfarenheten visat vara mest ändamålsenligt.
Med hänsyn till det anförda ansåge styrelsen, att den förstuga
försöksanstalten borde organiseras på följande sätt. Anstalten, hvars
personal borde utgöras af en uteslutande för anstalten anstäld före¬
ståndare, som borde vara skogsvetenskapligt utbildad och förtrogen
med utlandets försöksväsende, en botanist, två assistenter och tillfälliga
biträden efter behof, borde lyda under domänstyrelsen, som för anstal¬
tens experimentala undersökningar skulle fastställa detaljerade, för skilda
orters förhållanden lämpade planer och föreskrifter, så att ett enhetligt
system dervid följdes. I frågor rörande anstaltens arbeten och sättet
för deras utförande borde domänstyrelsen emellertid ega att för öfver¬
läggning inför styrelsen tillkalla för försöksväsendet intresserade fackmän
från orterna jemte såväl skogsinstitutets direktör och vederbörande
lärare som anstaltens föreståndare och botanist. I en sådan anordning
såge styrelsen ett medel att följa försöksväsendet i dess första vigtiga
utvecklingsskede och att vid behof göra de jemkningar och tillägg i
arbetsplanerna, som af tillkommande omständigheter eller nya uppgifter
för försöksväsendet kunde påkallas. Deremot ansåge styrelsen den i
skogsinstitutets förslag ifrågasatta ledning, som skulle af direktören vid
nämnda institut utöfvas genom inspektionsresor, icke vara att förorda,
70
Nionde hufvudtiteln.
såsom till gagnet icke motsvarande kostnaden, i all synnerhet under
den första tiden af anstaltens förberedande arbeten. Hvilka anordningar
åter, som komme att erfordras, när försöksväsendets arbeten längre
fortskridit, syntes först efter då vunnen erfarenhet kunna fullt bedömas.
I fråga derefter om arfvodes- och kostnadsstaterna, följde af hvad
styrelsen här ofvan anfört om försöksanstaltens organisation, att af-
löningen för den uteslutande för arbetet vid anstalten anstälde före¬
ståndaren måste utgå med ett för hans utkomst fullt tillräckligt be¬
lopp. Härtill lemnade emellertid det under andra förutsättningar äskade
anslaget — 16,000 kronor — icke tillgång, derest anstaltens öfriga
behof skulle fullt tillgodoses. En lämplig utväg erbjödes dock deri¬
genom, att till föreståndare förordnades en för uppdraget qvalificerad
ordinarie jägmästare, som utöfver sin lön på stat icke skulle för sin
utkomst behöfva fyllnadsarfvode till högre belopp än 3,000 kronor.
Och då botanistens verksamhet ej blefve sådan, att densamma åtmin¬
stone till en början påkallade hans odelade tid och således ej borde
anses utgöra hinder, att äfven annan befattning af honom innehades,
syntes hans aflöning icke behöfva ställas högre än 1,500 kronor. Assi¬
stenterna, hvilkas arbete toges i anspråk hela året om, syntes deremot
icke kunna tillerkännas lägre aflöningsbelopp än 2,500 kronor. Ersättning
och dagtraktamenten under resor och förrättningar syntes styrelsen
böra utgå till föreståndaren och botanisten efter tredje och till assisten¬
terna efter fjerde klassen af gällande resereglemente.
Arfvodesstaten skulle sålunda uppgå till 9,500 kronor, hvadan
till kostnaderna i öfrigt skulle af anslagsbeloppet återstå endast 6,500
kronor, hvilket stälde sig väl knappt. Då emellertid arfvodena till
personalen år 1902 icke komme att tagas i anspråk under årets första
månader, borde de härigenom uppkomna besparingarna få användas till
den första uppsättningen af anstaltens inventarier.
I öfverensstämmelse med de af domänstyrelsen sålunda angifna
grunder äro ock de vid styrelsens skrifvelse fogade förslag, innefat¬
tande plan samt arfvodes- och kostnadsstater för anstalten i fråga,
upprättade.
Då jag tillstyrkte Eders Kongl. Maj:t att hos nästlidna års Riks¬
dag äska medel för anordnande af en forstlig försöksverksamhet, tänkte
jag mig, såsom af hvad jag här ofvan erinrat jemväl framgår, lika
med domänstyrelsen att, på det största möjliga utsigter skulle före¬
finnas för att ledningen af försöksväsendet komme att hvila uti hän¬
derna på väl qvalificerade, skogsvetenskapligt bildade personer, den-
Nionde hulvudtiteln.
71
samma borde anförtros åt lärarne vid skogsinstitutet, såvidt deras verk¬
samhet i öfrigt det medgåfve. För att sådant skulle kunna låta sig
gorå utan större svårighet för undervisningens ostörda fortgång, ansåg
jag nödigt, att den af mig förordade framställningen om anvisande
af medel till beredande af ökade lärarekrafter vid institutet vunne
bifall. Genom den af Riksdagen vidtagna nedsättning uti det för sist¬
nämnda ändamål äskade anslaget har emellertid enligt min uppfattning
frågan om lärarnes vid institutet tagande i anspråk för försöksanstalten
kommit i ett förändradt läge, i det nemligen den ökning i lärarekrafter,
som med det beviljade anslagsbeloppet kunnat vinnas, icke synes mig
tillräcklig, för att icke, om dertill försöksverksamheten förbundes med
institutet, fara skulle uppstå för, att antingen undervisningen vid insti¬
tutet eller försöksväsendet komme att blifva lidande. Om jag derför
ock skulle känna mig nödsakad afstyrka, att försöksanstalten anordnades
på af mig förut föreslaget sätt, med mindre samtidigt en ytterligare
ökning beviljades i de till extra lärarekrafter vid institutet anslagna
medel, skulle denna svårighet, för hvars undanrödjande förnyad fram¬
ställning till Riksdagen ju kunde göras, för visso icke hafva kommit
mig att afstå från planen att till institutet förlägga försöksanstalten,
derest jag icke härtill jemväl af andra skäl funne grundad anledning.
Under den tid, som förflutit, sedan jag förra gången anmälde frågan
inför Eders Kongl. Maj:t, hafva vissa omständigheter tillkommit, hvilka
föranleda dertill, att jag numera finner önskligare, det försöksanstalten
organiseras såsom sjelfständig institution utan förbindelse med skogs¬
institutet.
Sålunda tillåter jag mig påpeka, hurusom den förberedande be¬
handlingen af frågan om åtgärders vidtagande för vinnande af en till¬
fredsställande vård af de enskilda skogarne nu fortskridit så långt, att
jag hyser förhoppning, att denna fråga skall kunna för nu instundande
Riksdag framläggas; och kan tvifvel icke råda derom att, vare sig
den lagstiftning i detta ämne, som må komma till stånd, ansluter sig
till 1896 års komités förslag eller går i annan riktning, allmänna lag¬
stadgade bestämmelser, inskränkande den enskildes fria förfoganderätt
öfver sin skog, måste komma att icke allenast föranleda ett ökadt behof
inom landet på skogsvetenskapligt utbildade personer, såväl för att
biträda de enskilde vid skötseln af deras skogar som ock för att från
det allmännas sida häröfver utöfva kontroll, utan jemväl för tillgodo¬
seendet af detta behof orsaka en starkare tillströmning till skogsläro-
verken och särskildt till skogsinstitutet. Dettas lärarekrafter torde här¬
72
Nionde hnfrudtiteln.
igenom komma att, i än högre grad än nu är fallet, blifva uteslutande
för undervisningen vid institutet behöfliga.
Eu annan omständighet, som bos mig framkallat stora betänklig¬
heter mot försöksanstaltens förenande med skogsinstitutet, är det resultat,
hvartill de sakkunnige, som af mig, efter af Eders Kongl. Maj:t den
16 november 1900 lemnadt nådigt bemyndigande, tillkallats för att inom
jordbruksdepartementet biträda vid behandlingen af frågan, hvilka åt¬
gärder från statens sida borde vidtagas för ett tillfredsställande ordnande
af försöksverksamheten inom jordbruksområdet, uti ett i oktober 1901
till mig i ämnet afgifvet betänkande kommit. Jemväl beträffande för¬
söksverksamheten inom detta område både nemligen föreslagits, att den¬
samma skulle förläggas till de högre landtbruksläroverken, nemligen
landtbruksinstituten. Bemälde sakkunnige hafva emellertid med styrka
framhållit, att de fördelar, som härigenom komme att vinnas, skulle
komma att mer än motvägas af de stora olägenheter, som alltid måste
följa med en sådan sammankoppling som den ifrågasatta och förty bestämdt
afstyrkt försöksverksamhetens förenande med instituten. De skäl, hvilka
härför anförts, äro hufvudsakligen, att försöksverksamheten vore af så
stor betydelse och redan från början borde få en sådan omfattning, att
den hvarken kunde eller finge betraktas såsom en bisysselsättning åt en
eller ett par lärare, hvilket ovilkorligen måste blifva följden, om instituts-
lärarnes redan med undervisning starkt medtagna tid ytterligare skulle
tagas i anspråk för en mer eller mindre omfattande försöksverksamhet
af ifrågavarande slag. Den eller de, som egnade sig åt densamma,
måste göra detta helt och odeladt, om några beaktansvärda resultat skulle
uppnås. Dessutom läge det äfven från den synpunkten sedt alltid en viss
fara i att åt samma person öfverlemna tvenne så maktpåliggande befatt¬
ningar som den såsom lärare och den såsom försöksledare, den faran
nemligen, att han i de flesta fall med så stort intresse kunde komma att
egna sig åt den ena af dem, att den andra i viss mån derpå blefve lidande.
De skäl, hvilka sålunda anförts emot försöksverksamhetens inom
jordbruksområdet förläggande till landtbruksinstituten, synas mig ega
full giltighet jemväl i fråga om det forstliga försöksväsendets förenande
med skogsinstitutet.
Med hänsyn till hvad jag sålunda anfört finner jag mig böra, i
likhet med domänstyrelsen, frånträda förslaget om en sådan förening
och tillstyrka, att försöksanstalten anordnas såsom en fristående institu¬
tion; och har jag emot den af domänstyrelsen för anstalten framlagda
plan samt styrelsens förslag till arfvodes- och kostnadsstater icke något
att erinra.
Nionde hufvadtiteln.
73
Jag tillåter mig alltså framlägga följande förslag till
Stat
7 ;v*- •' T-, .‘.-" J x*.
för den förstuga försöksanstalten.
|
Kronor.
|
Arfvode till föreståndaren ...................................................
|
3,000
|
|
» till botanisten ..............................................
|
1,500
|
—
|
D till eu assistent
|
2 500
|
|
» till » )) ..................;..........................................
|
2,500
|
_
|
Till rese- och traktamentsersättning samt till aflöning åt
|
|
|
tillfälliga biträden och handtlangning äfvensom till expens-
|
|
|
medel ..................................................................j........................
|
6,500
|
|
Summa kronor
|
16,000
|
|
Under förutsättning att detta förslag vinner godkännande, torde
hinder icke för Eders Kongl. Maj:t möta att lemna domänstyrelsen be¬
myndigande att för anskaffande af den första uppsättningen af anstal¬
tens inventarier använda de besparingar, som uppkomma derigenom, att
arfvodena till personalen under innevarande år ej komma att i sin
helhet tagas i anspråk.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen,
dels att i den för skogsstaten gällande stat uppföra ytterligare en
öfverjägmästare med lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar 1,600
kronor och resepenningar 800 kronor; samt att för sådant ändamål höja
det bestämda anslaget för skogsstaten, nu 640,008 kronor, med 5,600
kronor till 645,608 kronor;
dels att godkänna det af mig uppgjorda förslaget till stat för den
förstuga försöksanstalten;
dels ock att höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet från dess nuvarande
belopp, 1,499,392 kronor, med 100,400 kronor till 1,599,792 kronor;
så att det ordinarie anslaget till skogsväsendet skulle erhålla föl¬
jande uppställning:
Bih. till Uiksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd.
10
74
Nionde hufiudtitoln.
bestämdt anslag:
för skogsstaten .................. kronor 645,608: —
„ statens skogsläroverk „ 55,000: — kronor 700,608: —
«. förslagsanslag:
till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets
lärarepersonal ........................................... „ 100,000: —
reservationsanslag:
till enskilda skogsundervis-
ningen ..................... kronor 5,600: —
,, kronoskogarnes förvalt¬
ning och befrämjande
af skogsväsendet i all¬
mänhet ,,...................„ 1,599,792: — kronor 1,605,392: —
Summa kronor 2,406,000: —
hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 106,000 kronor.
Ang. rätt för I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 21 januari
vissa jäg- 1896 anhöllo åtskilliga då- och förutvarande skogsingeniörer, att åt-
f7råtnjutlnde gärder måtte vidtagas för beredande af rätt för ej mindre dåvarande
ajålderstillägg blifvande skogsingeniörer, som vunne anställning såsom jägmästare,
uifgodo dfn än äfven förutvarande skogsingeniörer, livilka redan utnämnts till jäg-
tid, de tjenst- mästare, att i sistnämnda egenskap i fråga om rätt till ålderstillägg tå
IkogsingeZ räkna sig till godo den tid, de innehaft förordnande såsom skogs-
iörer. ingeniörer.
Med anledning af denna framställning och efter det domänstyrelsen
samt statskontoret blifvit i ärendet hörde, föreslog Eders Kongl. Maj:t
i den till 1899 års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående stats¬
verkets tillstånd och behof Riksdagen att medgifva, att jägmästare i
fråga om rätt till ålderstillägg finge räkna sig till godo den tid, hvar¬
under han innehaft befattning såsom statens skogsingeniör. Till svar
Nionde hufvudtiteln.
75
härå anförde Riksdagen i skrifvelse af den 14 maj 1899 angående [6,]
regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel: Riks¬
dagen ansåge, att de skogsingeniörerna tillkommande göromål vore af
den art, att de i allmänhet kunde tillmätas samma betydelse i fråga
om de enskilda skogarne som jägmästarnes hvad kronoskogarne be¬
träffade. Då önskvärdheten af ett rationelt ordnande af hushållningen
å de enskilda skogarne allt mer gjorde sig gällande, syntes det vara
af stor betydelse, att hvad i sådant syfte kunde åtgöras icke försum¬
mades. Skogsingeniörernas gagnande verksamhet i detta afseende vore
allmänt erkänd och qvarhållandet vid sådan verksamhet af erfarne skogs-
tjenstemän syntes alltså vara af vigt. Med hänsyn härtill hade Riks¬
dagen också ansett, att åt skogsingeniörerna borde, på sätt Eders
Kongl. Maj:t. föreslagit, beredas den förmån, att den tid, de såsom
sådana tjenstgjorde, finge, sedan de befordrats till jägmästare, med¬
räknas vid bestämmande af rätt till ålderstillägg. Men häraf följde ej,
att, såsom Eders Kongl. Majrts förslag innebure, förutvarande skogs-
ingeniörer, som redan öfvergått till jägmästarebefattningar, borde göras
delaktige af samma förmån; och för öfrigt syntes bestämmandet af en
löneförmån på sådant sätt, att den gåfves retroaktiv verkan, i allmänhet
böra ske med stor varsamhet, helst i ett fall sådant som detta, der icke
vore utredt, till hvilket antal eller i hvad mån den föreslagna utsträckta
beräkningsgrunden för ålderstillägg skulle komma vederbörande tjenste-
män till godo. Beträffande dåvarande skogsingeniörer ansåge Riks¬
dagen ej heller dem böra tillerkännas rätt att, sedan de inträdt i jäg¬
mästarebefattning, vid bestämmande af ålderstillägg medräkna den tid,
under hvilken de dittills innehaft skogsingeniörstjenst. Enligt hvad
Riksdagen inhemtat hade halfva antalet af dem nått den ålder i tjensten,
att, derest desse befordrades till jägmästare, de enligt Eders Kongl.
Maj:ts förslag skulle komma att omedelbart kunna tillerkännas alla de
tre medgifna ålderstilläggen. En sådan befordran skulle med afseende
härå och å deras lefnadsålder kunna ega rum af uteslutande anledning
att bereda dem pension; men deras pensionering, om ock berättigad,
syntes ingalunda böra på sådant sätt åstadkommas. Och hvad de tre
öfriga skogsingeniörerna vidkomme hade de så nyligen tillträdt sina
befattningar, att den af dem i tjensten redan tillryggalagda tidens
beräkning för ifrågavarande ändamål icke hade afsevärd betydelse.
Riksdagen ansåge derför, att det af Eders Kongl. Maj:t i förevarande
hänseende äskade medgifvandet borde inskränkas derhän, att jägmästare
finge för bestämmande af rätt till ålderstillägg räkna sig till godo sin
76 Nionde hufvudtiteln.
•
[6.] tjenstetid såsom skogsingeniör, dock endast för tiden efter det Eders
Kongl. Maj:ts beslut härom blefve meddeladt.
Efter föredragning af Riksdagens skrifvelse i denna del har Eders
Kongl. Maj:t jemlikt nådigt bref den 26 maj 1899 förklarat, att jäg¬
mästare finge i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den
tid, hvarunder han innehaft befattning såsom statens skogsingeniör,
dock endast för tiden efter det Eders Kongl. Maj:ts beslut meddelats.
Under erinran om hvad sålunda i detta ämne förekommit, hafva
i en till Eders Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 17 juli 1901 jäg¬
mästare i Vartofta revir Carl Gustaf Henrik Cederbaum, i Enköpings
revir Johan Hongil Blombergsson och i Vadsbo revir Clemens Gustaf
Barthelson i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
ännu en gång upptaga denna fråga till nådig pröfning och vidtaga åt¬
gärder för beredande af rätt för jägmästare att i fråga om ålderstillägg
räkna sig till godo äfven den tid, han före den 26 maj 1899 innehaft
skogsingeniörsbefattning, eller ock, om detta icke kunde i sin helhet
bifallas, att åtminstone sökandena, af hvilka ingen fått åtnjuta någon
fördel af den tjenstårsberäkning, som medgifvits enligt nådiga brefvet
den 26 maj 1899, måtte förklaras berättigade att för åtnjutande af
ålderstillägg såsom jägmästare räkna sig till godo den tid, de innehaft
befattning såsom statens skogsingeniörer, samt att sökandena från och
med ingången af år 1902 måtte undfå det ålderstillägg, som på grund
af sådan beräkning skulle dem tillkomma.
Vid denna framställning finnas fogade tre tablåer af följande
lydelse:
1) »Förteckning öfver ordinarie jägmästare, hvilka före sanktio¬
nerandet den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt för skogs¬
ingeniörer att räkna'tjensteår innehaft befattning såsom skogsingeniörer.
• - ' . » .* , (>',
. t- _:_ .
Namn.
-
|
Jägmästaretjenst.
. ' ; .. ,!.
|
Födelseår.
|
Antagen
till ekogs-
.
ingeniör.
|
Förordnad
till ordina¬
rie jäg¬
mästare¬
tjenst.
|
Tillerkänd
första ål-
derstilläg-
get från och
med år
|
Innehaft skogs¬
ingeniörsbefatt¬
ning före den
26 maj 1899
.
|
år.
|
mån.
|
dag.
|
C. G. Cederbaum
|
Vartofta revir
|
1847 Vi
|
1881 27A
|
1891 6/s
|
1897
|
10
|
3
|
10
|
J- H. BlombergssonjEnköpings „
|
1849 28/n
|
1891 26/e
|
1895
|
1899
|
3
|
9
|
9
|
C. G. Barthelson
|
Vadsbo „
|
1854 e/i
|
1892 30/n
|
1898 >«/»
|
—
|
5
|
2
|
17»
|
Nionde hufvudtiteln.
77
2) »Förteckning öfver extra jägmästare, som före sanktionerandet
den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt. för skogsingeniörer
att räkna tjensteår innehaft befattning såsom skogsingeniör:
Namn.
S
|
Födelseår.
|
Inträde i
skogsstaten
såsom extia
jägmästare.
|
Skogsingeniörs-
befattning före den
26 maj 1899.
|
. . •;: • “i •
Anmärkningar.
|
År.
|
Månad.
|
Dag.
|
J. Hultin .................
1
|
1860 ia/s
|
1882 s/8
|
1
|
5
■H: V
|
2
|
Skogsintendent vid Stora
Kopparbergs bergslag.»
|
3) »Förteckning öfver nuvarande skogsingeniörer och den tid de före
sanktionerandet den 26 maj 1899 af Riksdagens beslut rörande rätt
för skogsingeniörer att räkna tjensteår innehaft befattning såsom skogs¬
ingeniörer.
|
|
|
Innehaft skogsingeniörs-
|
Namn.
|
Födelseår.
|
till skogs-
|
befattning före 26 maj 1899.
|
|
|
ingeniör.
|
år
|
månad
|
dag
:
|
J. von Heideken .............................
|
1835 I5/n
|
1874 28/ia
|
24
|
4
|
28
|
0. A. Kopp .................................
|
1844 10/3
|
1877 26/s
|
22
|
2
|
-
|
A. G. Eriksson.................................
|
1855 26/n>
|
1897 */•
|
1
|
8
|
25
|
! Hj. Landberg...................................
|
1854 Va
|
1898 2/s
|
1
|
—
|
24
|
E. Hemberg ...................................
|
1845 9/ii
|
1899 16/n
|
—
|
—
|
•
|
Fr. Witt........................................
|
1860 ls/9
|
1901
|
—
|
—
|
_»
|
Enligt hvad sökandena i sin skrifvelse upplyst har, förutom sökan¬
dena, jemväl en fjerde i tjenst varande ordinarie jägmästare, E. E.
Hessel, före den 26 maj 1899 innehaft befattning såsom skogsingeniör,
men har han icke å förteckning 1) upptagits, enär han redan erhållit
tre ålderstillägg såsom jägmästare.
Af de åtta personer, nemligen, förutom sökandena, en extra jäg¬
mästare och fyra af de nuvarande skogsingeniörerna, som skulle af den
föreliggande frågan beröras, skulle, enligt sökandenas åsigt, endast
sökandena och de två yngre af de fyra skogsingeniörerna kunna komma
att draga fördel af den utaf sökandena ifrågasatta utsträckta beräknings¬
grunden för ålderstillägg. Den ende obefordrade skogs!]ensteman, hvilken
[6.]
78
Nionde hufvndtiteln.
haft anställning såsom skogsingeniör före nyssnämnda tidpunkt, inne¬
hade en förmånlig enskild tjenst och komme sannolikt aldrig att söka
statstjenst. Hvad de två äldsta skogsingeniörerna beträffade, innehade
de begge den ålder, att de ej syntes kunna befordras till jägmästare.
Den sålunda förebragta utredningen anse sökandena vara af be¬
skaffenhet. att kunna undanrödja de betänkligheter, Riksdagen hyst mot
beviljande i hela dess utsträckning af den år 1896 gjorda ansökningen
och Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet till 1899 års Riks¬
dag. Såsom särskild! ömmande skäl för den underdåniga framställnin¬
gen framhållas af sökandena deras knappa löneförmåner i jemförelse
med de flesta andra likstälda tjenstemän och nu rådande dyra tider
samt att sökandena enligt nu gällande bestämmelser i lyckligaste fall
endast under högst fem år skulle komma i åtnjutande af tredje ålders-
tillägget förrän de uppnått den ålder, att de måste afgå, och det oaktadt
de redan tillhört skogsstaton i respektive 30, 25 och 24 år.
Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 30 oktober 1901
afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet. Domänstyrelsen har dervid
meddelat, att styrelsen vid granskning af de utaf sökandena gjorda
utredningar icke funnit annat att anmärka, än att den tid, J. Hultin
innehaft skogsingeniörsbefattning före den 26 maj 1899, upptagits 20
dagar för kort, hvilket dock ej inverkade på förevarande fråga, hvar¬
jemte styrelsen i öfrigt anfört: Hvad beträffade skogsingeniörerna von
Heideken och Kopp syntes den förre, som öfverskridit pensionsåldern
för jägmästare, ej kunna ifrågasättas att befordras till jägmästare och
borde den senare i anseende till sin framskridna ålder, 57 år, icke
heller lämpligen kunna af styrelsen förordas till sådan befordran.
Verkan af den begärda utsträckningen af rätt till ålderstillägg skulle
alltså inskränka sig dertill, att, under förutsättning att den finge tillämpas
från och med år 1902 och att öfriga med ålderstillägg för jägmästare för¬
enade vilkor, såsom viss tids tjenstgöring och godt vitsord, uppfyldes,
Cederbaum skulle erhålla tredje ålderstillägget 5 år, Blombergsson första
tillägget 2 år samt andra och tredje tilläggen 3 år, äfvensom Barthelson
första tillägget 2 år samt andra och tredje tilläggen 6 år tidigare, än med
tillämpning af nuvarande bestämmelser finge ega rum, samt att Eriks¬
son, Landberg och Hultin, derest de befordrades till jägmästare, erhölle
hvardera ålderstillägget ett år tidigare än eljest. Vidare har domän¬
styrelsen, då styrelsen ansåge de skäl sökandena framhållit synnerligen
beaktansvärda, tillstyrkt sökandenas, enligt styrelsens åsigt, med rätt¬
visa och billighet öfverensstämmande framställning i dess helhet.
öfver framställningen har yttrande infordrats jemväl från stats-
Nionde hufvudtiteln,
79
kontoret, som i den 17 december 1901 afgifvet underdånigt utlåtande,
hvad anginge de fyra nuvarande skogsingeniörer, som tillträdt sin be¬
fattning före år 1899, framhållit, att enligt hvad domänstyrelsen rörande
två af dem anfört, den ifrågasatta åtgärden för dessa två icke skulle
vara till något gagn samt att Riksdagen i sin ofvan berörda skrifvelse
om de två återstående af dessa skogsingeniörer yttrat, att de så ny¬
ligen tillträdt sina befattningar, att den af dem i tjensten då tillrygga-
lagda tidens beräkning för ifrågavarande ändamål icke hade afsevärd
betydelse; och har statskontoret med hänsyn härtill förklarat sig anse
något skäl icke nu föreligga, som syntes kunna föranleda Riksdagen
att frångå sitt år 1899 fattade beslut, i hvad det rörde ofvannämnda
fyra skogsingeniörer. Detsamma gälde enligt statskontorets åsigt extra
jägmästaren Hultin, hvilken före den 26 maj 1899 uppehållit skogs-
ingeniörsbefattning allenast omkring ett och ett hälft år. Beträffande
de förutvarande skogsingeniörer, som vid tiden för Eders Kongl. Majrts
och Riksdagens år 1899 fatlade beslut öfvergått till jägmästarebefatt¬
ningar, har statskontoret deremot uttalat att, enär utredning nu före-
låge derom, att sökandena vore de enda ordinarie jägmästare, som en
dylik utsträckt beräkningsgrund kunde tillgodokomma, samt att hela
summan af de kostnader, som deraf skulle under årens lopp för stats¬
verket uppstå, icke kunde komma att öfverstiga men väl mer eller
mindre understiga 13,500 kronor, och då det syntes vara med billighet
öfverensstämmande, att sökandena, hvilka, derest de ännu qvarståt.t
såsom skogsingeniörer, skulle hafva i sådan egenskap uppburit 10,500
kronor mer än som nu efter sökandenas befordran till jägmästare åtgått
till aflöning åt deras efterträdare å skogsingeniörsbefattningarna, komme
i åtnjutande af den förmån i förevarande afseende, som Riksdagen för¬
klarat vara principielt befogad, statskontoret ansåge sig kunna hem¬
ställa om bifall till sökandenas framställning, i hvad den afsåge rätt
för dem att för åtnjutande från och med år 1902 af ålderstillägg såsom
jägmästare räkna sig till godo den tid, de tjcnstgjort såsom skogs¬
ingeniörer.
ro/]
Ordalagen i Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1899 gifva anled¬
ning till antagande, att Riksdagens deri anmälda beslut i förevarande
fråga kunnat utfalla annorlunda än som skett, derest den af sökandena
nu förebragta utredning då stått Riksdagen till buds. Med hänsyn
härtill och då framställningen i och för sig synes mig billig och be-
hjertansvärd anser jag densamma böra vinna nådigt afseende. I likhet
med statskontoret håller jag dock före, att den begärda utsträckningen
80
Nionde hufvudtiteln.
[6. 7.]
[7-]
Höjning i an
slaget till
landtmäteri-
styrelsen.
i rätten till ålderstillägg bör begränsas på sätt statskontoret angifvit,
och hemställer jag för den skull, att Eders Kongl. Maj;t måtte föreslå
Riksdagen
att medgifva, att jägmästarne C. G. H. Cederbaum, J. H. Blom-
bergsson och C. G. Barthelson må för bestämmande af dem i egenskap
af jägmästare från och med år 1902 tillkommande rätt till ålderstillägg
få räkna sig till godo den tid, de tjenstgjort såsom skogsingeniörer.
Landtmäteristaten.
Uti den af 1878 års Riksdag för landtmäteristyrelsen faststälda
stat upptogs till »vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och
renskrifningskostnad» ett belopp af 3,500 kronor. Med bifall till Eders
Kongl. Maj:ts derom till 1879 års Riksdag aflåtna proposition höjde
Riksdagen detta anslag till 5,000 kronor; och har detsamma derefter
utgått med oförändradt belopp.
Styrelsen har nu uti underdånig skrifvelse den 4 december 1901
gjort en framställning, som synes böra föranleda en ytterligare höj¬
ning af nämnda anslag. Uti sin berörda skrifvelse anför styrelsen hufvud¬
sakligen följande:
Be utgifter, styrelsen i regeln hade att bestrida från ifrågavarande
anslag, utgjordes af följande poster:
arfvode till ett extra biträde hos styrelsen ................................. 1,800 kr.;
arfvode till ett extra biträde för renskrifning af styrelsens
och landtmäterifiskalens expeditioner ................................... 1,000 „
arfvode till ett extra biträde i arkivet för registerarbeten ... 720 „
vikariatsersättningar............................................................................. 925 „
samt arfvoden åt extra biträden för kopierande af kartor med dertill
hörande handlingar till belopp, som vore beroende af från allmänheten
inkommande reqvisitioner.
Bland ofvan uppräknade utgiftsposter funnes alltså en, nemligen
den sist omförmälda, hvilken det icke läge i styrelsens skön att begränsa.
.Ternlikt nådiga kungörelsen den 31 maj 1878 angående vilkoren
för åtnjutande af de från 1879 års början faststälda nya löneförmåner
för landtmäteristaten skulle den inkomst af lösen, som för det dåvarande
tillfälle tjenstemännen i generallandtmäterikontoret, från och med år
1879 ingå och redovisas till statsverket. Den lösen, som sålunda skulle
till statsverket redovisas, hade genom nådiga förordningen den 24 sep-
Nionde hufvndtiteln.
SI
tember 1886 och senare författningar angående stämpelafgiften ersatts
af en stämpelafgift till belopp, svarande mot förut stadgad lösen.
Af landtmäteristyrelsens årsberättelser för åren 1880—1900 samt i
styrelsen förda anteckningar framginge:
dels att styrelsen till enskilda utgifvit kopior eller utdrag af kartor
och beskrifningar mot lösen, respektive stämpel till ett belopp i medel¬
tal för år af
under femårsperioden 1880—1884 .............................. kr. 961,52;
„ „ 1885—1889 ............................... „ 1,367,97
„ „ _ 1890—1894 ................................. „ 1,851,7 6
samt under sexårsperioden 1895-—1900 ................................. „ 2,146,61;
dels och att beloppet af den sålunda för kopior af kartor och be¬
skrifningar af styrelsen årligen redovisade stämpelafgift under de senaste
sex åren varit i ständigt stigande, i det sagda belopp
år 1896 utgjort............................................................ kr. 1,553,50
„ 1897 „ ...........................................................
1898
1899
1900
1901
1,754,35
1,955,55
2,468,4 5
2,961,8 0 och
4,000 —
,, approximativt ..................................
eller nära tio gånger så mycket som motsvarande belopp för år 1881.
Jemlikt § 7 i förnyade nådiga landtmäteriinstuktionen den 6
augusti 1864, sådan denna § lydde enligt nådiga kungörelsen den 17
oktober 1879, skulle ingeniörerne i generallandtmäterikontoret vexelvis
med hvarandra, enligt hvad af landtmäteristyrelsen kunde varda närmare
föreskrifvet, verkställa den renovation af de i arkivet förvarade kartor
med dertill hörande handlingar, som för det allmännas räkning erfor¬
drades eller af enskilde begärdes. Sedan emellertid iugeniörernes antal,
som förut varit fyra, från och med År 1879 reducerats till två, hade
det redan fem år derefter blifvit för styrelsen omöjligt att med så ringa
arbetskrafter möta de växande kraf på renovationer, som af enskilde
stäldes på generallandtmäterikontoret, utan hade styrelsen, för att ingeniö¬
rerne skulle medhinna öfriga dem enligt § 7 i instruktionen åliggande
göromål, nödgats befria dem från det mera handtverksmessiga af renova-
tionsgöromålen, i det styrelsen genom beslut den 14 november 1884
bestämt, att dylika renovationsarbeten skulle tillsvidare genom aktuariens
försorg uppdragas åt extra biträden, att dessa derför skulle åtnjuta er¬
sättning, motsvarande hälften af den för renovation i gällande laudt-
uiäteritaxa bestämda lösen, samt att alla ifrågavarande slags renovationer
Bih. till lliksd. Prof. J90<!. J Sami. 1 Afd. 11
82
Nionde hufvudtiteln
fortfarande skulle af ingeniörerne kollationeras, till riktigheten bestyrkas
och förses med påskrift om lösen.
Enahanda ersättning hade till styrelsens extra biträden utgått jem¬
väl efter det lösen ersatts af stämpelafgift.
Af det anförda framginge alltså, att styrelsens utgifter för ifråga¬
varande renovationsarbeten under de sex senaste åren varit i ständigt
stigande. De hade sålunda ökats från omkring 780 kronor år 1896 till
nära 1,500 kronor år 1900 och komme för år 1901 antagligen att öfver¬
stiga 2,000 kronor.
Att ifrågavarande anslag, oaktadt detsamma till betäckande af
utgifter för karterenovationer tagits i anspråk till belopp, som under
årens lopp tiodubblats, likväl kunnat i regeln förslå, berodde hufvud¬
sakligen derpå, att beloppet af de vikariatsersättningar eller omkring
925 kronor, som skulle utgå, om vikarier med rätt till åtnjutande af
ersättning, motsvarande stadgade tjenstgöringspenningar, förordnades
för alla embets- och tjenstemännen vid generallandtmäterikontoret under
den tid, de enligt landtmäteriinstruktionen egde åtnjuta semester, af
styrelsen nedbringats till 325 kronor derigenom, att styrelsen dels icke
förordnat vikarier för ingeniörerne under deras semester och dels till
vikarier för öfrige tjenstemän användt de vid generallandtmäterikon-
toret anstälde extra biträden utan att i deras ställe under tiden anlita
andra biträden. Dessa anordningar hade naturligen haft till följd, att
arbetsprodukten under semestertiderna icke stått i jemnt förhållande
till tiden, hvarför samtliga embets- och tjenstemän närmast före och
efter semestern måst underkasta sig väsentligen ökadt arbete, på det
att ärendena icke skulle hopa sig.
Emellertid hade anslaget, äfven med de sålunda reducerade an¬
språken på vikariatsersättningar, icke varit tillräckligt för år 1900,
hvadan styrelsen af Eders Kongl. Maj:t begärt och erhållit ett
tillskott till anslaget för samma år af 1,000 kronor. Och förhållandet
vore icke bättre för år 1901, ehuru styrelsen under detta år ytterligare
nedbringat utgifterna från anslaget genom att tills vidare entlediga det
extra biträde, som varit sysselsatt med upprättande af nya jordeboks-
register, hvilka blifvit behöfliga till följd af de, särskildt inom vissa
län, talrika ändringar i rikets administrativa, judiciella, ecklesiastika och
kommunala indelningar, som tillkommit på förslag af en år 1881 af
Eders Kongl. Maj:t tillsatt komité eller eljest af Eders Kongl. Maj:t
tid efter annan vidtagits.
Styrelsen hade derför sett sig nödsakad att i särskild underdånig
Nionde hnfvudtiteln.
83
skrifvelse anhålla om tillskott för år 1901, till enahanda belopp som
det, hvilket af Eders Kongl. Maj:t för år 1900 beviljats.
Då emellertid de förhållanden, som framkallat dessa styrelsens
särskilda underdåniga framställningar om tillskott till ifrågavarande an¬
slag, icke blott syntes komma att fortfara utan, att döma af mängden
af de under de senaste sex åren af enskilde gjorda reqvisitioner, syntes
kunna antagas komma att föranleda ett växande behof af tillgångar,
hölle styrelsen före, att styrelsens ifrågavarande behof af större anslag
till vikariatsersättningar, extra biträden och renskrifningskostnad lämp¬
ligen borde tillgodoses på mera stadigvarande sätt än genom ett år
för år af Eders Kongl. Maj:t beviljadt tillskott till anslaget.
Då det för landtmäteristyrelsen sålunda uppkomna behof af ökade
tillgångar hade sin grund i de ökade utgifter, styrelsen måste vidkännas
till följd af reqvisitioner af kopior af kartor och handlingar samt be-
hofvet vexlade med storleken af berörda reqvisitioner, och dertill komme,
att ökningen i beloppet af dessa styrelsens utgifter motsvarades af en
ökning i de stämpelafgifter, som för de omförmälda arbetena inflöte
och till statsverket redovisades, syntes det styrelsen som om den lämp¬
ligaste utvägen att tillgodose styrelsens behof af medel till bestridande
af de med ifrågavarande arbeten förenade, stämpelafgifternas halfva
belopp motsvarande utgifter, vore den, att halfva beloppet af den afgift,
som enligt stämpelförordningen borde erläggas till generallandtmäteri-
kontoret för kopia af karta eller handling, bestämdes att utgå i form
af lösen, som finge af landtmäteristyrelsen uppbäras och i sammanhang
med ifrågavarande anslag redovisas.
Då emellertid svårigheter möjligen kunde möta att till stämpel
och lösen förändra den stämpelafgift till belopp af en krona 25 öre för
ark, hvarmed i generallandtmäterikontoret verkstäld afskrift af landt-
mäteriförrättning rörande handling skulle förses, samt den utgift styrelsen
finge vidkännas för dylika afskrifter i regeln icke uppginge till mer
än omkring 200 kronor för år, har landtmäteristyrelsen hemstält, att
Eders Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning för åstad¬
kommande allenast af sådan ändring i gällande bestämmelse, att
hälften af den särskilda stämpel, hvarmed karta eller utdrag af
karta, som från generallandtmäterikontoret utgåfves, skulle förses,
förklarades skola utgå såsom lösen, hvilken finge af landtmäteristyrelsen
uppbäras och i sammanhang med ifrågavarande anslag redovisas.
Om Eders Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att hos Riksdagen
göra framställning i nu angifna riktning, har landtmäteristyrelsen an¬
hållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att höja ifråga-
84
Nionde hufvudtiteln.
varande till styrelsens disposition stälda anslag med belopp, som, enligt
hvad den af styrelsen härofvan gjorda utredning syntes angifva, icke
lämpligen borde understiga 2,000 kronor.
Af hvad landtmäteristyrelsen i förevarande ärende anfört, fram¬
går, att det behof af ökade medel, som för styrelsen gjort sig gällande,
är orsakadt af de stegrade utgifter, som tillhandahållandet af kopior
och utdrag af kartor åt enskilde för styrelsen under senare åren med¬
fört. Uti § 7 af landtmäteriinstruktionen, hvilken paragraf innehåller
bestämmelser angående de hos styrelsen anstälde ingeniörernes åliggan¬
den, är visserligen stadgadt, att desse tjensteman skola, bland annat,
verkställa den renovation af de i arkivet förvarade kartor med dertill
hörande handlingar, som för det allmännas räkning erfordras eller af
enskilde begäres, men lärer härmed få anses hafva afsetts, mindre att
det rent mekaniska kopieringsarbetet skulle af ingeniörerne utföras, än
att dessa skulle ansvara för de från generallandtmäterikontoret utlem-
nade renovationernas riktighet. Då styrelsen, sedan det visat sig, att
ingeniörerne icke utan eftersättande af andra vigtigare göromål kunde
medhinna kopieringsarbetet, besluta att åt extra biträden öfverlemna
utförandet af detta bestyr, med bibehållande af skyldigheten för ingeniö¬
rerne att kontrollera och bestyrka renovationernas rigtighet, synes mig
derför icke heller något vara att erinra mot det sätt, hvarpå förenämnda
bestämmelse i instruktionen sålunda blifvit af styrelsen tillämpad. Emot
den af styrelsen fastslagna grund, efter hvilken ersättning för ifråga¬
varande arbete till styrelsens extra biträden utgår, finner jag lika litet
anledning till anmärkning.
Då jag sålunda till fullo gillar landtmäteristyrelsens åtgöranden
uti omförmälda hänseenden samt, enligt hvad chefen för landtmäteri¬
styrelsen meddelat mig, det fortfarande är och jemväl för framtiden
måste antagas blifva för ingeniörerne omöjligt att i vidsträcktare mån
än nu sker medhinna renovationsarbetets verkställande, anser jag gifvet-
vis ock, att för arbetets åstadkommande genom extra biträden tillräck¬
liga medel måste finnas till styrelsens disposition. Att detta nu ej är
förhållandet framgår bäst deraf, att Eders Kongl. Maj:t måst för hvar¬
dera af åren 1900 och 1901 af tillgängliga medel ställa 1,000 kronor
till styrelsens förfogande. På sådant sätt kan dock ej i längden fortgå,
då det icke allenast måste anses olämpligt att för någon längre tid
fylla ett anslagsbehof, som visat sig vara af ständig natur, från medel
utom den ifrågavarande staten, utan jemväl torde komma att visa sig
svårt att med de knappa tillgångar, som stå jordbruksdepartementet till
Nionde hufvudtiteln.
85
buds, tillsläppa medel dertill. Jag anser derför ock oundgängligen nödigt
att ökade medel på annat sätt styrelsen beredas.
Styrelsen har i sådant hänseende i första hand föreslagit vid¬
tagandet af sådan ändring i gällande bestämmelser, att hälften af den
stämpel, hvarmed karta eller utdrag af karta skall förses, skulle utgå
såsom lösen, hvilken skulle få af styrelsen uppbäras och redovisas.
Med anledning af detta styrelsens förslag tillåter jag mig erinra,
att i förnyade nådiga taxan på arfvode för landtmäteriförrättningar
såväl af den 8 februari 1867, som ock af den 10 juni 1881, hvilken
senare trädt i stället för den förra, fanns föreskrifvet, att för kopia
eller utdrag af karta, beskrifning, landtmäteriprotokoll eller annan dylik
handling, som från generallandtmäterikontoret utgåfves, skulle erläggas
efter vissa i taxan angifna grunder beräknad lösen. Lösen för sådan
från generallandtmäterikontoret utgifven kopia eller utdrag utgick till
dess, på framställning af 1886 års Riksdag, genom nådig kungörelse
den 24 september samma år bestämdes, att dylik lösen, som, på sätt ofvan
förmäles, redan från och med år 1879 ingått och redovisats till stats¬
verket, icke vidare skulle utgöras. Genom nyssnämnda dag utfärdad
nådig kungörelse angående stämpelafgiften höjdes den förut med en
krona för hvarje ark belöpande stämpelafgift för afskrift från general¬
landtmäterikontoret af landtmäterihandling till en krona 25 öre för ark,
motsvarande den tillförene utgående lösen, hvarjemte föreskrefs, att
kopia eller utdrag af karta, som från generallandtmäterikontoret utgåfves,
skulle förses med stämpel, svarande mot den för annan dylik karta
stadgade lösen.
Att nu, på sätt landtinäteristyrelsen föreslagit, för beredande åt
styrelsen af nödiga medel till bestridande af de kostnader, som för
styrelsen uppkommit genom ökade reqvisitioner af afskrifter af landt-
mäterihandlingar och kopior eller utdrag af kartor, föreslå Riksdagen,
att en del af den nu stadgade stämpelafgiften för kartekopior eller
karteutdrag måtte förändras till lösen, hvilken finge af styrelsen upp¬
bäras, finner jag mig, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
icke kunna tillstyrka.
Vida lämpligare synes mig då att, såsom styrelsen alternativt
ifrågasatt, det i styrelsens stat uppförda anslag, från hvilket kostnaderna
för ifrågavarande renovationsarbeten hittills utgått, med erforderligt
belopp höjes.
Vid bestämmandet af denna höjnings storlek torde man, då det
uppenbarligen är af vigt för arbetets inom styrelsen obehindrade fort¬
gång att tillfälle beredes styrelsen att förordna vikarier för vederbörande
[7-]
86
Nionde hnfvndtiteln.
[7. 8.]
[8.]
Godtgörelse
åt afvittrings■
landtmätare
m. m.
tjensteman under semestertid, icke böra stanna vid en lägre siffra än
den af styrelsen angifna eller 2,000 kronor.
På grund af det sålunda anförda tillstyrker jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja det å landtmäteristyrelsens stat uppförda anslaget till
»vikariatsersättning, arfvoden åt extra biträden och renskrifningskostnad»
från 5,000 kronor till 7,000 kronor, eller med 2,000 kronor;
kommande i händelse af bifall härtill anslagstiteln »landtmäteri-
staten» att höjas från 87,200 kronor till 89,200 kronor.
Skiften och afvittringar.
Uti underdånig skrifvelse den 9 november 1901 har landtmäteri-
styrelsen beräknat kostnaderna för afvittringen under år 1903 till om¬
kring 39,915 kronor för Vesterbottens län och omkring 45,000 kronor
för Norrbottens län, tillsammans i jemnadt tal 85,000 kronor. Derjemte
har styrelsen upplyst, att den vid 1902 års slut påräkneliga behållningen
å anslagen till skiften och afvittringar jemte 1903 års ordinarie anslag
för samma ändamål är fullt tillräcklig att betacka dessa kostnader, i
följd hvaraf något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande
under år 1903 icke är behöfligt.
Jag inskränker mig derför till att, i enlighet med hvad landt-
mäteristyrelsen i ofvanberörda skrifvelse hemstält, tillstyrka att, på det
att afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norrbottens län äfvensom
föredraganden af afviltringsärendena i sistnämnda län må för år 1903
komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner, som hittills varit dem
beviljade, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att dels medgifva, att de belopp, hvarmed inkomsterna al tjensten
under år 1903 för afvittringslandtmätarne i Vesterbottens och Norr¬
bottens län kunna komma att understiga 2,500 kronor för dem, som
tillhöra första lönegraden, och 3,000 kronor för dem, som på grund
af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemän
godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken, dels ock
för år 1903 åt föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens län
samt till skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor i
det åt honom anslagna belopp.
Nionde hufvudtiteln
87
[9.]
Öfriga ordinarie anslag.
Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för inne- [9.]
varande år finnas å nionde hufvudtiteln uppförda, har jag icke att sipfmate-
föreslå någon annan ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelus ,iaierm-m'
slutsumma, förslagsanslaget till
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m.,
nu utgörande 16,651 kronor, må höjas till 16,736 kronor, eller med
85 kronor.
Vidare anförde departementschefen:
Nionde hufvudtitelns ordinarie anslag uppgå för innevarande år
till ...................................................................................... kronor 4,680,915: —
Vid bifall till de af mig framstälda förslag
om höjning i anslagen:
till undervisningsanstalter för jordbruk och landt-
mannanäringar med ...... kronor 70,600: —
» skogsväsendet med ..... ,, 106,U00: —
» landtmäteristaten med . ,, 2,000: —
» skrifmaterialier och ex¬
penser, ved m. m. ......... „ 85: —
Summa kronor 178,685: —
skulle alltså de ordinarie anslagen ökas med ,, 178,685: —
eller till ....................................................................... kronor 4,859,600: —
[10.]
88
Nionde hufvud titeln.
[10.]
Förhöjda un¬
derstöd åt
landtbruks-
skoloma i Ve¬
ster nollan ds,
Vesterbottens
och Norr¬
bottens län.
Extra anslag.
I fråga om de anslag på extra stat, som kunde erfordras utöfver
det redan omförmälda anslaget å 143,600 kronor till bestridande af
kostnader för nja byggnader vid landtbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp, anförde departementschefen beträffande:
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Sedan, med anledning deraf att den organisation, som gifvits de
uti riket inrättade landtbruksskolorna, hvad vissa delar af Norrland,
nemligen Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, angår, be¬
funnits mindre tillfredsställande, fråga väckts om de uti nämnda tre län
befintliga landtbruksskolornas omorganiserande på sådant sätt, att kur¬
serna vid desamma, utan minskning af den teoretiska undervisningen,
förändrades från tvååriga till ettåriga, behagade, på framställning af
landtbruksstyrelsen, Eders Kongl. Maj:t, i syfte att möjliggöra genom¬
förandet af en dylik omorganisation af ifrågavarande tre skolor, uti en
den 15 mars näst-lidna år till Riksdagen afbiten proposition (n:o 67)
föreslå Riksdagen att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor
af det till en hvar af de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norr¬
bottens län inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af stats¬
medel, å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning blef jemväl af Riksdagen
bifallen. Vid anmälan uti skrifvelse den 29 maj nästlidna år af sitt
beslut i ämnet anförde Riksdagen att, ehuruväl någon fullständigare utred¬
ning i ärendet än den, som då förelåge, synts Riksdagen hafva varit önsklig,
Riksdagen dock icke velat afslå det i omförmälda proposition framstälda för¬
slag, då Riksdagen funnit omorganisationen af förenämnda skolor till ettårig
Nionde hnfvudtiteln.
89
kurs vara välbetänkt och derför icke ansett sig böra föranleda uppskof
med dess genomförande, men att Riksdagen dock velat uttala den me-
ning, att, derest förnyad framställning till Riksdagen i samma sak skulle
ifrågakomma, någon fullständigare utredning syntes böra förebringas,
särskildt i afseende å beräkningen af den ökade kostnad, som för¬
anleddes af skolornas förändrade organisation, samt huruvida större
bidrag till ändamålet kunde från länen förväntas.
Vid underdånig föredragning den 7 juni 1901 af Riksdagens be¬
rörda skrifvelse medgaf Eders Kongl. Maj:t, att till en hvar af ifråga¬
varande tre skolor finge för år 1902 utgå ett till 6,000 kronor för¬
höj dt ^ understöd af statsmedel, under förklarande tillika att från och
med ingången af innevarande läroår, den 1 november 1901, i afseende
å dessa skolor skulle lända till efterrättelse följande ändrade bestämmelser,
nemligen: att undervisningen vid skolorna' skulle taga sin början den
1 november och fortgå till laga flyttningstid för tjenstehjon nästföljande
års höst; att under tiden från och med den 1 november till midten af
maj månad nästföljande år undervisningen skulle vara hufvudsakligen
teoretisk, men att lärlingarna derunder äfven skulle öfvas i bokhålleri,
i ilning, fältmätning och afvägning äfvensom i husdjurens utfodring och
vård, mejerihandtering samt slöjd och smide, dervid särskild vigt skulle
läggas på berörda båda grenar af handtverk; att under tiden från och
med midten af maj månad till september månads slut lärlingarna skulle
öfvas i alla vid ett norrländskt jordbruk förekommande göromål samt
äfven derunder turvis tjenstgöra i stall, ladugård, mejeri, trädgård m. m.;
att den återstående tiden af undervisningsåret skulle användas till repeti¬
tioner i de teoretiska ämnena; att styrelsen för hvarje skola skulle i
god tid före hvarje läroårs början till landtbruksstyrelsen för fastställelse
ingifva ett af styrelsen i samråd med föreståndaren uppgjordt förslag till
undervisningsplan vid skolan för det kommande undervisningsåret;
samt att i ifrigt det af Eders Kongl. Maj:t för de med understöd af
statsmedel i riket inrättade landtbruksskolor den 9 juni 1893 faststälda
förnyade nådiga reglemente skulle i tillämpliga delar lända till efter¬
rättelse för ifrågavarande skolor.
För undervisningen vid ifrågavarande skolor under innevarande
läroår hafva sedermera planer blifvit af landtbruksstyrelsen faststälda.
Uti underdånig skrifvelse den 14 november nästlidna år har nu
landtbruksstyrelsen gjort framställning om beredande af medel för höj-
ning jemväl för år 1903 med samma belopp, som för innevarande år
beviljats, af anslaget till en hvar af samma tre skolor.
Styrelsen har dervid till en början, under erinran, hurusom det
Bih. till Itilcsd. Frat. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 12
90
Nionde hufvudtiteln.
förnämsta skälet för vidtagande af den omorganisation af skolorna, som
nu genomförts, varit svårigheten att under den äldre form, skolorna
haft, erhålla tillräckligt antal lämpliga lärlingar, meddelat, att, enligt till
styrelsen ingångna underrättelser, denna olägenhet syntes hafva genom
den förändrade organisationen upphört. Till belysande häraf anför styrel¬
sen följande: .
Vid Vesternorrlands läns landtbruksskola vid Nordvik hade till
1899—1900 års kurs anmält sig 8 sökande, af Indika 7 antagits
för fyllande af de 12 platser, hvilka enligt reglementet borde finnas
vid skolorna. Af dessa 7 hade 2 måst skiljas från skolan, så att under
kursens senare hälft antalet lärlingar varit 10, af hvilka 6 lemnat skolan
i oktober 1900. Till 1900—1901 års lärokurs hade inkommit ansök¬
ningar från 10 personer, af hvilka 8 blifvit antagna. Till lärokursen,
som tagit sin början den 1 november 1901, hade deremot 16 sökande
anmält sig, af hvilka 7 antagits, och vore hela lärlingsantalet för när¬
varande 12. • åt m a 1 J a-11
Vid Vesterbottens läns landtbruksskola vid Ytter-lafie hade till
hvardera af de tvenne nästföregående kurserna anmält sig 5 sökande,
så att antalet kursdeltagare varit 10 årligen, hvaremot till nu pågående
lärokurs anmält sig 8, af hvilka 7 antagits, så att antalet lärlingar vid
denna skola för närvarande likaledes vore 12.
Vid Norrbottens läns landtbruksskola vid Åminne hade antalet
sökande och antagna lärlingar till 1899—1900 års kurs varit 6 och till
1900_1901 års kurs 3, af hvilka dock endast 1 inom ansökningstiden, sa
att under den förra kursen funnits anstälda 11 lärlingar och under den
senare 7, af hvilka sistnämnda 1 dött vid kursens början. Till nu
pågående kurs hade deremot inkommit ansökningar från 14 personer,
af hvilka 10 antagits, så att äfven vid denna skola samtliga 12 lar-
lingsplatserna nu vore upptagna.
Med afseende å den utaf Riksdagen, på sätt ofvan omlörmalts,
uttalade önskan om någon fullständigare utredning har landtbruks-
styrelsen, med åberopande för öfrigt af den vid nästföregående riksdag
åvägabragta utredning i frågan, ytterligare meddelat följande.
Vid det uti statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för den 15
mars 1901 omförmälda sammanträde med föreståndarne för ifrågavarande
tre skolor samt andra tillkallade sakkunnige personer, som egt yum
inför landtbruksstyrelsen år 1900, hade framhållits såsom önskvärdt,
att vid omorganisationen för slöjdundervisningen inrymdes mera tid
vid skolorna äfvensom att den teoretiska undervisningen ökades, under
det att minskning skedde i afseende å de praktiska arbetena, hvilka
Nionde hnfvudtiteln.
91
hufvudsakligen borde förläggas till sommarhalfåret. I enlighet härmed
hade äfven i de undervisningsplaner för berörda skolor, hvilka af
styrelsen faststälts att gälla för innevarande läroår, slöjdundervisningen
under tiden från och med den 1 november 1901 till den 15 maj 1902
tilldelats större timantal än förut, i det att halfva antalet af lärlingarna
dagligen undervisades i slöjd och smide vid Nordvik 1 7S timme samt
vid Ytter-Tafle och Åminne 3 timmar, medan andra hälften af lärlingarna
samtidigt sysselsattes med undervisning i ritning, bokföring m. m.
Under denna årstid användes lärlingarna icke till annat praktiskt
arbete än turer i stall och ladugård, medan 5 till 5 Va timmar dagligen
användes till lektioner å lärosal för lärlingarna, som dessutom vissa
timmar vore sysselsatta med sjelfstudium. Under tiden mellan den 15
maj och den 1 oktober sysselsattes lärlingarna hufvudsakligen med
jordbruksarbeten, men äfven delvis med undervisning i landtmäteri,
exkursioner m. m. Slutligen toges tiden från och med den 1 till och
med den 24 oktober i anspråk för repetitioner i de teoretiska kur¬
serna m. m.
I enlighet med den för omorganisationen uppgjorda planen hade
sålunda lärlingarnas praktiska arbete i betydlig mån minskats. Under
kursen 1898—1899 hade enligt uppgift i sådant afseende uti de från
skolorna afgifna berättelserna lärlingarna i medeltal utgjort följande
antal dagsverken, nemligen vid
Nordvik: yngre afdelningen .............................. 220
äldre » 150
Ytter-Tafle: yngre t> ............................... 276
äldre » 244
Åminne: yngre » 290
äldre » 264
Då enligt 9 § af gällande reglemente för landtbruksskolorna,
hvilken § skulle äfven efter den nya organisationen af de norrländska
landtbruksskolorna vara tillämplig å dessa, vid hvarje skola borde finnas
platser för 12 lärlingar, skulle, om det antoges att antalet lärlingar
vore lika i äldre och yngre kursen eller 6 lärlingar i hvarje, antalet
dagsverken under nyssnämnda år utgjort vid
Nordvik: yngre afdelningen .................................................. 1,320
äldre y> 900 2,220
Ytter-Tafle: yngre » 1,656
äldre » 1,464 3^120
Åminne: yngre » 1,740
äldre » 1,584 3^24
eller i medeltal för hvarje skola 2,888.
[10.]
92
Nionde hafvndtiteln.
Efter omorganisationen skulle lärlingarna deltaga i utarbete under
tiden från och med den 15 maj till den 1 oktober, således under 19
veckor eller 114 dagar, hvilket för 12 lärlingar skulle utgöra 1,368
dagsverken, hvarifrån dock borde frånräknas dagsverkena under omkring
20 dagar, hvilka skulle användas till fältmätning, botaniska exkursioner
m. m., eller 240 dagsverken, hvadan föreståndaren för skolan efter den
nya organisationen skulle hafva att påräkna endast 1,128 dagsverken,
och minskningen i dagsverken till följd af omorganisationen uppgå i
medeltal till 1,760 eller, om beräkningen utfördes för de särskilda
skolorna, till vid Nordvik 1,092, Ytter-Tafle 1,992 och Åminne 2,196.
Om enligt det vanliga åskådningssättet de dagsverken, som lärlingarna
vid landtbruksskolorna kostnadsfritt utgjorde, beräknades vara ersättning
för kost, logis, ljus m. m. och kostnaden härför ansåges uppgå till
minst 1 krona 25 öre för dag och lärling, skulle den förlust, som
föreståndaren genom den nya organisationen af skolorna på detta sätt
nödgas vidkännas, uppgå i medeltal till 2,200 kronor. Härtill komme
emellertid ökad kostnad för skolan för aflönande af lärare i slöjd samt
möjligen äfven för lärare i andra ämnen, hvilka senare lärares tid
skulle mera tagas i anspråk genom den ökade teoretiska undervisning,
som skulle komma att vid skolorna meddelas.
Beträffande frågan, huruvida större bidrag till de norrländska
landtbruksskolorna, än hittills utgått, skulle kunna från länen förväntas,
ville landtbruksstyrelsen erinra, hurusom, på sätt äfven framginge af
landtbruksstyrelsens underdåniga skrifvelse den 25 februari 1901, an¬
gående omorganisation af de med statsmedel understödda landtbruks¬
skolorna inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län, landt¬
bruksstyrelsen före afgifvandet af förslag till omorganisation af dessa
skolor öfver hufvudgrunderna till detsamma inhemtat yttranden från
hushållningssällskapens förvaltningsutskott inom de län, der skolorna
voro belägna, samt med sagda skrifvelse öfverlemnat de sålunda in¬
komna yttrandena. Uti de skrifvelser till förvaltningsutskotten, hvaruti
landtbruksstyrelsen begärde sagda yttrandens afgifvande, hade styrelsen
anhållit, att förvaltningsutskotten skulle utlåta sig jemväl öfver frågan,
huruvida och i sådant fall huru stort belopp af statsmedel utöfver det
belopp af 4,000 kronor, som hvarje skola redan då åtnjöte, kunde er¬
fordras för genomförande af omorganisationen i enlighet med det af
landtbruksstyrelsen uppgjorda förslaget. Då uti de inkomna yttrandena
samtliga förvaltningsutskotten förklarat sig anse, att ett belopp af 2,000
kronor utöfver det förut åtnjutna statsunderstödet skulle erfordras för
genomförandet af omorganisationen enligt den uppgjorda planen, syntes
Nionde hufvudtiteln.
93
förvaltningsutskotten dermed hafva såsom sin åsigt uttalat, att något
större bidrag än hittills icke kunde vara att från orten förvänta, en
åsigt, som landtbruksstyrelsen funne vinna ytterligare stöd derigenom,
att den äfven uttryckligen och på särskild i sådant afseende från landt-
bruksstyrelsens sida framstäld förfrågan uttalats af föreståndarne för
skolorna vid det sammanträde, som enligt det föregående inför landt¬
bruksstyrelsen med dem hållits för behandling af denna angelägenhet.
Rörande de understöd, hvilka från de särskilda orterna redan
komme ifrågavarande skolor till del, har landtbruksstyrelsen meddelat
följande upplysningar.
Hvad först Vesternorrlands läns landtbruksskola vid Nordvik be¬
träffade, så hade hushållningssällskapet stält denna egendom jemte in¬
ventarier till föreståndarens förfogande utan skyldighet för denne att
derför till sällskapet lemna något arrende eller ränta för inventariernas
begagnande. Egendomen, som jemte inventarier egdes af hushållnings¬
sällskapet och omfattade en areal af 35.5 hektar åker och omkring
200 hektar skogs- och hagmark, hade ett taxeringsvärde af 50,000
kronor, och vore inventarierna i räkenskaperna upptagna till ett värde
af omkring 10,000 kronor. Den graverades af ett hypotekslån, hvarå
annuiteten uppginge till 600 kronor, som erlades af hushållnings¬
sällskapet, hvilket äfven underhölle byggnaderna och, der så erfordrades,
äfven anskaffade inventarier. Under åren 1889 och 1890 hade hus¬
hållningssällskapet för byggnaderna användt 1,000 kronor hvartdera
året, och hade på sällskapets bekostnad åren 1893 och 1894 uppförts
ny ladugård för en kostnad af 17,804 kronor, hvilket belopp fördelats
till betalning å fyra år. Under år 1899 hade sällskapet bekostat an¬
läggning af en telefonledning för 610 kronor 50 öre. Af skogen ut-
toges årligen för föreståndarens behof omkring 125 famnar ved till
bränsle. Afkastningen af egendomen beräknade föreståndaren motsvara
ett arrende af omkring 20 kronor per hektar åker eller omkring 700
kronor samt af inventarierna likaledes 700 kronor årligen. Sällskapets
öfriga utgifter för skolan hade uppgått till följande årliga belopp:
åren 1889—1895
till föreståndaren................................................................. kronor 1,000: —
,, gästpenningar ............................................................... „ 150: —
„ beklädnadspenningar och premier m. m. till lär¬
lingar, i medeltal ..................................................... „ 212: 5 5.
Summa kronor 1,362: 5 5.
[10.]
94
Nionde hufvudtiteln.
[10.]
åren 1896—1898
till föreståndaren .......................................................... kronor 800
„ gästpenningar ................................................................. „ 150
„ beklädnads- och premiemedel, i medeltal ............... „ 304
år 1899
Summa kronor 1,254
till
|
föreståndaren .....................................
|
.......................... kronor 800: —
|
11
|
gästpenningar .....................................
|
......................... ,, 150: -
|
11
|
beklädnads- och premiemedel ........
|
....................... „ 895: —
|
11
|
telefonafgift ...........................................
|
....................... ii 45:
|
|
|
Summa kronor 1,890: —
|
år 1900
till föreståndaren ...............................
„ gästpenningar ...........................
„ beklädnads- och premiemedel
„ telefonafgift ................................
,, undervisningsmateriel .............
„ oförutsedda utgifter ................
kronor
n
800
150
950
45
600
100
it
Summa kronor 2,645: —
För år 1901 hade sällskapet höjt anslaget till föreståndaren med
600 kronor eller till 1,400 kronor.
Sammanlagda årliga utgiften för skolan kunde enligt ofvanstående
uppgifter beräknas på följande sätt:
till föreståndaren.................................................................... kronor
„ gästpenningar ...:..............................................................
„ beklädnadspenningar, premier m. m........................
„ telefonafgift ...................................................................
„ undervisningsmateriel ..................................................
„ oförutsedda utgifter ......................................................
afkastning af egendomen ................................................
„ „ inventarier ..................................................
hvartill komme kostnader för byggnaders underhåll
och nybyggnader, hvilka kostnader i medeltal för
åren 1889—1900 utgjort .............................................
1,400
150
950
45
100
100
700
700
................. „ 1,650: 30.
Summa kronor 5,795: 3 0.
Ytter-Tafle egendom, som år 1858 inköpts af Vesterbottens läns
hushållningssällskap och år 1869 öfvertagits af länets landsting, om¬
fattade en åkerareal af 50 hektar. Inventarierna deremot tillhörde före¬
ståndaren, till hvars förfogande utan särskild afgift landstinget stält
Nionde hufYudtiteln.
95
egendomen mot skyldighet för föreståndaren att underhålla byggnaderna,
hvilkas uppförande och ombyggnad verkstälts af landstinget, som år
1889 anslagit till uppförande af ny elevbyggnad omkring 9,000 kronor
samt år 1900 stält 4,000 kronor till hushållningssällskapets förvaltnings¬
utskotts förfogande för ombyggnad af boningshuset. Föreståndaren
beräknade afkastningen af egendomen motsvara ett arrende af omkring
20 kronor för hektar åker eller ..................................... kronor 1,000: —
hvarjemte sällskapet till föreståndaren för år 1902 anvisat „ 2,000: —
Lades härtill kostnaderna för nybyggnader, som kunde
beräknas till............................................................................ „ 700: —
skulle årliga bidragen från orten till denna skola upp¬
gå till ................................................................................. kronor 3,700: —
Vidkommande landtbruksskolan vid Åminne erinrar landtbruks-
styrelsen, hurusom, sedan Konung Carl XV, som grundlagt Aminne
mönsterfarm, skänkt egendomen till Norrbottens läns hushållnings¬
sällskap, densamma varit af sällskapet anvisad till landtbruksskola.
Egendomens areal utgjorde 1,051,86 hektar, hvaraf 57,37 hektar åker
och annan jord under plog, 142,03 hektar äng, 479,8 0 hektar skogs¬
mark samt 372,4 6 hektar impediment. Af denna areal nyttjade landt¬
bruksskolan 40 till 41 hektar åker och 28 hektar sidvallsäng. Inven¬
tarierna å egendomen tillhörde hushållningssällskapet och uppgåfves af
föreståndaren vara värda omkring 10,000 kronor. Åminne landtbruks¬
skola bokfördes i sällskapets räkenskaper till ett värde af mellan 47,383
kronor och 59,339 kronor, olika för skilda år. Sedan egendomens
ladugård, som varit försäkrad för 4,788 kronor, år 1894 nedbrunnit,
hade derstädes samma år uppförts ny ladugård för en kostnad af om¬
kring 10,000 kronor. För detta ändamål hade af egendomens skog
afverkats 1,850 st. timmerträd, värderade till 1 krona 40 öre för träd.
Landstinget i länet hade årligen anvisat 1,200 kronor att utgå såsom
premier till lärlingarna med 100 kronor åt dem hvar. Hushållnings¬
sällskapet hade stält egendomen till föreståndarens förfogande utan
afgift och likaså inventarierna. Afkastningen af egendomen beräknades
af föreståndaren motsvara ett arrende af omkring 10 kronor för hektar
åker eller 400 kronor och årliga räntan å inventariernas värde upp-
toges af honom till omkring 400 kronor. Under åren 1892—1896
hade hushållningssällskapet af egna medel för utdikning af mossar å
egendomen anslagit resp. 1,400, 3,400, 3,400, 1,200 och 1,000 kronor.
Såsom bidrag från statens frostminskningsfond hade för detta ända¬
mål under åren 1892—1895 utgått 600 kronor årligen och 1896 500
kronor. År 1891 hade hushållningssällskapet anvisat 1,620 kronor till
[10.]
96
Nionde hnfvudtiteln.
[10.]
inköp af inventarier och för åren 1899—1900 6,000 kronor till nybygg¬
nader. Hushållningssällskapet skulle ansvara för utskylder, brandför¬
säkring och vissa reparationskostnader och hade sällskapet före år 1900
äfven bekostat vägunderhållet. Dessa kostnader hade för åren 1898
och 1899 uppgått till följande belopp:
1898. 1899.
utskylder ........................... 1 ................................................................ 560: —
brandförsäkring ..................| 1,864:05........................................... 200: —
vägunderhåll......................! ........................................................ 1 2,085:45.
reparationer ........................... 1,285:57.......................................J 1
Summa kronor 3,099: 6 2. 2,845: 45.
Anslagen till skolan hade under senast förflutna tre år uppgått
till följande belopp, oberäknadt statsbidrag:
„ gästpenningar .....
„ 2:dre läraren .....
■>?
skolbibliotek.......i...................................
„ undervisningsmateriel ........'...................
af landstingets anslag å 1,200 kronor åt
lärlingar, 100 kronor till hvar, ............
hvartill komme afkastning af egendom
och inventarier.........................................
1898.
|
1899.
|
1900.
|
1,000: —
|
1,000: —
|
1,000: —
|
200: —
|
200: —
|
200: —
|
400: —
|
600: —
|
800: —
|
334: 7 0.
|
- -
|
- -
|
— —
|
750: —
|
750: —
|
900: —
|
900: —
|
1,050: —
|
800: —
|
800: —
|
800: —
|
3,634: 70.
|
4,250: —
|
4,600: —
|
1 jemförelse med de anslag, som inom öfriga delar af landet, der
landtbruksskolor funnes upprättade, utginge till dessa skolor, vore de
bidrag, som inom länen beviljats till ifrågavarande tre landtbruksskolor,
i allmänhet betydligt högre. Bidragen inom andra orter utginge nem¬
ligen enligt landtbruksstyrelsens berättelser för år 1899 till de särskilda
skolorna med belopp, vexlande från 100 kronor till 3,300 kronor, i
medeltal omkring 1,000 kronor. Inom ett län beviljades till och med
icke något bidrag till landtbruksskolan.
Under sådana förhållanden ansåge landtbruksstyrelsen det icke
kunna förväntas, att större bidrag till ändamålet skulle kunna från
länen till ifrågavarande skolor beviljas.
Ehuru ännu allt för kort tid förflutit, från det den nya organisa¬
tionen af ifrågavarande skolor trädde i kraft, för att man skall kunna
uttala något bestämdt omdöme om dess verkningar, kan jag dock icke
Nionde hufvudtiteln.
97
undgå att finna, det den stegring i antalet inträdessökande vid samtliga
skolorna, som omorganisationen omedelbart föranleda gifver grundad
anledning till den förhoppning, att skolorna uti sin nya form skola
blifva till verkligt gagn för jordbruksnäringen och dess idkare inom de
delar af Norrland, för hvilka skolorna äro inrättade. För staten synes
mig derför ock angeläget att tillse, det verksamheten vid skolorna må
komma att obehindradt fortgå uti den nu inslagna rigtningen. Att
emellertid häraf föranledas ökade utgifter för skolornas uppehållande
är uppenbart. Då denna utgifts ökning af landtbruksstyrelsen uti den
af styrelsen gjorda framställning, som föranledde Eders Kongl. Maj:ts
proposition till nästlidna års Riksdag, beräknades till 2,000 kronor om
året för hvarje skola, fann jag mig, efter anstälda beräkningar öfver
dels den minskning i arbetskraft, som för föreslåndarne för skolorna
skulle föranledas af den praktiska undervisningens inskränkande, och
dels de ökade utgifter, som för lärares anställande kunde antagas genom
den nya organisationen uppkomma, icke hafva skäl till erinran mot
den föreslagna höjningen; och tillät jag mig vidare att vid ärendets
föredragning inför Eders Kongl. Maj:t den 15 mars 1901 uti mitt an¬
förande till statsrådsprotokollet framhålla, att, då, med hänsyn till de
betydande belopp, hushållningssällskap och landsting inom ifrågavarande
län årligen offrade på uppehållandet af dessa skolor, några ytterligare
bidrag från deras sida icke, i betraktande särskildt deraf, att inom öfriga
län icke några nämnvärda bidrag för landtbruksskolorna tillskötes inom
vederbörande orter, syntes kunna skäligen ifrågasättas, jag ansåge, att
staten borde lemna det tillskott, som för ändamålet erfordrades.
Genom den uti ifrågavarande hänseenden af landtbruksstyrelsen nu
förebragta fullständiga utredning synes mig ytterligare bekräftadt, såväl
att den beräknade utgiftsökningen ingalunda varit för högt tilltagen
som ock att framställandet af kraf på ytterligare bidrag till skolornas
uppehållande från landsting och hushållningssällskap icke skulle vara
förenligt med rättvisa och billighet.
Jag håller alltså fortfarande före, att staten bör vidkännas den
ökade kostnad, som skolornas verksamhet i den nya organisationen
föranleder, och hemställer sålunda, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det till en
hvar af de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län in¬
rättade tre lantbruksskolor utgående understöd af statsmedel, å extra stat
för år 1903 anvisa ett anslag af 0,000 kronor.
Bih till Biksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd.
13
Nionde hufvudtiteln.
[10. 13.]
eu-]
Allmänna
landtörn^-
möten.
[12.]
Prisbelönin¬
gar vid all¬
männa landt■
bruks mö t en.
[13-]
Agrikultur -
kemiska
stationer.
98
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
Jemlikt landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den 11 sep¬
tember nästlidna år derom gjorda framställningar, tillstyrker jag att, i
likhet med föregående år, Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1903 anvisa
såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-
bruksmöten 7,500 kronor; samt
till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur, redskap
och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruks-
alster 12,500 kronor.
Det anslag, som sedan en följd af år utgått såsom bidrag till
underhåll af kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof,
bestämdes af 1901 års riksdag för innevarande år till 32,000 kronor
att utgå med 4,000 kronor till åtta stationer inom de orter, der lands¬
ting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, förbundit
sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal för detta
jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent än äfven aflö-
ningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga utgifterna för
laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inventarier för
stationens behof.
De anstalter, som kommit i åtnjutande af dylikt bidrag af 4,000
kronor äro de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad, Skara,
Örebro, Vesterås, Hernösand och Visby.
Föreståndarne för de sju förstnämnda stationerna hafva nu uti till
Eders Kongl. Maj:t stälda, af vederbörande stationsstyrelsers förord
åtföljda ansökningar gjort framställningar om förhöjning, med belopp
vexlande mellan 2,000 och 2,500 .kronor, uti de till ifrågavarande an¬
stalter utgående bidrag. I samtliga dessa framställningar framhålles,
hurusom arbetet på de kemiska stationerna på senare tiden alltmera
ökats och att derför större arbetspersonal blifvit af nöden, äfvensom
att aflöningarna för såväl föreståndare som assistent vore i förhållande
till de fordringar, som stäldes på dessa tjenstemän, för låga, särskildt
med hänsyn till de dyra tider, som för närvarande vore rådande.
Nionde hufYudtiteln.
99
Landtbruksstyrelsen har den 15 oktober 1901 afgifvit underdånigt [13.]
utlåtande i ämnet och deri anfört:
Det syntes icke kunna bestridas, att de förhållanden, under hvilka
de kemiska stationerna verkade, på senare tiden i mer än el t hänseende
förändrat sig i den rigtning, att möjligen en förhöjning i statsanslaget
kunde finnas påkallad. Utan att styrelsen i detta hänseende för när¬
varande ville afgifva något bestämdt yttrande, ansåge styrelsen att, då
på Eders Kongl. Maj:ts pröfning vore beroende väckt förslag till lag
om kontroll å handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror
samt utgången af denna pröfning syntes kunna väsentligen inverka på
omfattningen af de kemiska stationernas verksamhet, frågan om förhöjdt
anslag till de kemiska stationerna borde anstå, tills beslutet rörande
förslaget om ofvan sagda lag hunnit fattas.
På grund häraf har landtbruksstyrelsen hemstält, att för ifråga¬
varande ändamål måtte för år 1903 äskas anslag till samma belopp,
som för innevarande år beviljats.
Enligt hvad chefen för finansdepartementet meddelat mig, har
behandlingen af det utaf landtbruksstyrelsen berörda lagförslag fortskridit
så långt, att bemälde chef anser sig inom den närmaste framtiden kunna
framlägga frågan inför Eders Kongl. Maj:t.
Då emellertid, såsom nämnda styrelse framhållit, det beslut, som
kommer att uti omförmälda lagstiftningsfråga fattas, kan öfva väsentligt
inflytande på de kemiska stationernas verksamhet, anser jag lika med
styrelsen tidpunkten nu icke lämplig för pröfning af frågan om behof-
vet af ökadt understöd till ifrågavarande anstalter.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att på extra stat för år 1903 anvisa såsom bidrag till underhåll
af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas behof — inom de
orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i för¬
ening, förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta ej mindre
lokal för detta jemte bostad eller hyresmedel för kemist och assistent
än äfven aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom årliga
utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp af böcker och inven¬
tarier för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje station, eller till¬
hopa 32,000 kronor. I
I enlighet, med en af Norrbottens läns hushållningssällskap gjord,
af landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande den 21 september näst-
100
Nionde hufvudtiteln.
[14. 15.] lidna år förordad ansökning, tillstyrker jag att, i likhet med föregående
år, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
[14.] att, såsom bidrag till underhåll af en för öfre Norrland afsedd
kem i sk-växtlif)! o g i sk anstalt inom Norrlottens län — under vilkor att från
anstalt inom länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lemnas till
^orrboitens anstaltens underhåll med sammanlagdt minst 3,750 kronor — på extra
stat för år 1903 anvisa ett anslag af 6,250 kronor.
[15] Uti en vid 1886 års riksdag väckt motion föreslogs, att till Eders
Fanttaiu°r1' Kongl. Maj tis förfogande för år 1887 måtte ställas ett reservations¬
anslag af 10,000 kronor för att med 1,000 kronor om året understödja
en hvar af de frökontrollanstalter, hvilka vore såsom särskilda anstalter
anordnade samt af hushållningssällskap understödda med minst 1,000
kronor årligen samt hade utaf hushållningssällskap utsedd styrelse,
med vilkor, att de skulle följa de analysmetoder, landtbruks-
akademien kunde finna skäligt bestämma. Enligt skrifvelse den 7
maj 1886, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette
hufvudtitel, blef denna motion af Riksdagen på det sätt bifallen, att
Riksdagen för år 1887 stälde till Eders Kongl. Maj:ts förfogande ett
anslag af 10,000 kronor för att användas till understöd, med högst
1,000 kronor för hvarje anstalt, åt sådana frökontrollanstalter, som af
landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understöddes med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka
anstalter ville underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på
analysmetoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t
faststäldes. Sedermera har, på särskilda framställningar af Eders Kongl.
Majti, årligen samma belopp mot enahanda vilkor för åren 1888 1902
för ändamålet beviljats.
Då år 1886 anslag af statsmedel första gången för nu ifråga¬
varande ändamål beviljades, voro redan åtskilliga, frökontrollanstalter i
verksamhet inom landet. Frågan om dylika anstalters inrättande upp¬
stod visserligen jemförelsevis sent i Sverige emot hvad förhållandet varit
i åtskilliga andra länder, men, sedan år 1876 den första frökontroll-
anstalten upprättats af Hallands läns hushållningssällskap, verkade detta
exempel hastigt, och särskildt under 1880-talet uppstod den ena an¬
stalten efter den andra, så att antalet dylika redan år 1890 stigit till
18, hvilka samtliga från det för sistnämnda år anvisade statsanslaget
tilldelades understöd till belopp, vexlande mellan 850 och 200 kronor.
Den riktning, i hvilken frökontrollväsendet sålunda utvecklades,
Nionde hufvudtiteln.
101
gaf emellertid snart nog anledning till betänkligheter, och redan uti
underdånig skrifvelse den 3 oktober 1890 väckte landtbruksstyrelsen
förslag om ändrade vilkor för statsunderstöd åt frökontrollanstalter.
Uti sin berörda skrifvelse anförde styrelsen, att det enligt styrelsens
åsigt vore olämpligt, att förevarande anslag fördelades mellan alltför
många anstalter af detta slag, hvarigenom lätt kunde inträffa, att beloppet
af de särskilda bidragen så minskades, att nyttan med anslaget gånge
i viss mån förlorad, samt att det derför skulle lända till större gagn
för det allmänna, om det inom landet funnes ett mindre antal väl ut¬
rustade frökontrollanstalter, hvilkas föreståndare vore i tillfälle att mera
uteslutande egna sig åt frökontrollen och dermed sammanhängande
vetenskapliga arbeten, än om mängden af dessa anstalter vore större,
men de särskilda anstalterna tilläfventyrs saknade fullt samma förutsätt¬
ningar för att kunna lyckligt lösa sin vigtiga uppgift. Styrelsen funne
af detta skäl önskvärd!, att det föreskrifna högsta anslag, som finge
till anstalt utdelas, höjdes från 1,000 kronor till 1,500 kronor, hvarför
också styrelsen hemstälde, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen, att det sedvanliga anslaget till frökontrollanstalter måtte ställas
till Eders Kongl. Maj:ts förfogande för att, efter af Eders Kongl. Maj:t
i hvarje särskild! fall skedd pröfning af ifrågasatt eller upprättad anstalts
behöflighet för orten, med högst 1,500 kronor för hvarje anstalt an¬
vändas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som af landsting
eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening, understöddes
med minst samma belopp som statsbidraget och hvilka anstalter ville
underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder
och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t faststäldes.
Som emellertid Eders Kongl. Maj:t fann eu förändring, åsyftande
att inskränka det dåvarande antalet frökontrollanstalter, icke böra vid¬
tagas utan att en fullständig utredning föregått alla de förhållauden,
hvilka inverkade på bedömandet af frågan om lämpligheten af en dylik
inskränkning, föreslog Eders Kongl. Maj:t 1891 års Riksdag att bevilja
anslaget för år 1892 att utgå under förut bestämda vilkor, hvilket
äfven, på sätt i det föregående antydts, af Riksdagen medgafs.
Sedermera har frågan om åstadkommandet af bättre utrustade
frökontrollanstalter hvila!, till dess den upptogs vid ett sammanträde
inför landtbruksstyrelsen med föreståndare för frökontrollanstalter jemte
särskildt inbjudna fackmän, hvilket hölls i Stockholm den 29 och den
30 juni 1898.
Bland andra öfverläggningsämnen vid mötet hade äfven upptagits
frågan, huruvida de många frökontrollanstalterna i Sverige,; gagnade
L15.]
102
Nionde hufvudtiteln.
[15.] frökontrollarbetet samt hur saken skulle ställa sig, ifall deras antal
minskades till eventuel! fyra eller fem.
Under öfverläggningen uttalades olika åsigt er i ämnet, i det å
ena sidan förordades en inskränkning af anstalternas antal och de qvar-
blifvandes förseende med större anslag, men å andra sidan deremot fram¬
hölls, att ett större antal frökontrollanstalter vore till stort gagn och
att olägenheterna af den nuvarande organisationen af frökontrollen kunde
utan minskning af antalet afhjelpas derigenom, att tre eller fyra af de
nuvarande anstalterna försåges med bättre utrustning.
Mötet anslöt sig till den senare åsigten och uttalade sig för att
det nuvarande antalet frökontrollanstalter borde bibehållas, men att
tre eller fyra bland dem borde gifvas en bättre och rikligare ut¬
rustning.
Uti sex särskilda, af landtbruksstyrelsen med underdånig skifvelse
den 11 november 1901 öfverlemnade skrifter hafva föreståndarne för
samtliga rikets aderton frökontrollanstalter anhållit om höjande af an¬
slaget till samma anstalter.
Till stöd härför har anförts hufvudsakligen: A landets aderton
anstalter, som åtnjöte statsunderstöd, fördelades statsanslaget så, åt,
detsamma utginge med belopp af lägst 300 kronor, högst 900 kronort
i medeltal med 555 kronor 56 öre. Från hushållningssällskapen och
landstingen erhölle anstalterna, inberäknadt lokal, belopp af lägst 400
kronor, högst 1,750 kronor, i medeltal 887 kronor 32 öre. Dessa anslag
vore så små, att ingen anstalts tjenstemän kunde hafva sitt uppehälle
af desamma, utan måste öfverallt tjenstemännen söka sin hufvudsakliga
bergning i annan verksamhet samt betrakta tjensten vid frökontroll-
anstalten såsom en bisyssla. En del af anstalterna hade emellertid,
trots de ringa anslagen, utvecklat sig till större, af allmänheten starkt
anlitade anstalter. För att vid dessa tjenstemännen skulle kunna mer
odeladt egna sig åt utsädesfrågor såsom specialitet, fordrades väsentli¬
gen högre understöd åt anstalterna, än hvad för närvarande till dem
utginge. En annan del af anstalterna hade visserligen ej erhållit sådan
utveckling, men gjorde dock, hvar i sin ort, allmänheten stort gagn.
Äfven dessa anstalter vore på grund af nutidens stegrade lefnadskost-
nader i stort behof af ökadt understöd. Nådiga reglementet för frö-
kontrollanstalterna af den 12 november 1886 ifrågasatte för hvarje an¬
stalt anställandet af blott en tjensteman. Såsom landtbruksstyrelsens
berättelser af 1897 och 1898 upplyste, vore emellertid nu anstälda extra
biträden vid 'ej mindre än sexton af de aderton anstalterna, och vore
dessa aflönade med belopp, vexlande mellan 30 kronor och 1,651 kronor
Nionde hnfvudtiteln.
103
48 öre, i medeltal med ungefär 620 kronor. Då alltså ett ökadt antal
tjensteman blifvit nödigt och beloppen, som utginge till extra biträden,
till stor del vore högre än statsanslaget, syntes häraf framgå, att be-
hofvet af ökade anslag numera vore trängande vid större delen af an¬
stalterna. I allmänhet syntes med fog kunna sägas om de nu till an¬
stalterna utgående anslagen, att de vore så knapphändiga som möjligt
och för anstalternas behof alldeles otillräckliga. På grund häraf hafva
samtliga dessa föreståndare anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen att höja det till landets frökontrollanstalter utgående
statsanslaget från 10,000 kronor till 20,000 kronor.
Öfver dessa framställningar har landtbruksstyrelsen genom sär¬
skilda remisser infordrat vederbörande hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskotts yttranden, som afgifvits af samtliga dessa utskott, med undan¬
tag af Vermlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Af
dessa yttranden, hvilka bifogats landtbruksstyrelsens ofvanberörda under¬
dåniga skrifvelse, framgår, att samtliga förvaltningsutskott, som yttrat
sig i ärendet, förordat, att anslaget till frökontrollanstalterna måtte
höjas, men att dervid tillika af åtskilliga förvaltningsutskott framhållits
önskvärdheten af en omorganisation af anstalterna i sådan riktning, att
deras antal blefve minskadt, men de, som fortfarande komme att bibe¬
hållas, försåges med mera vetenskapligt utbildade arbetskrafter och bättre
utrustning, än nu i allmänhet vore fallet.
För egen del har landtbruksstyrelsen uti sin ofvanberörda skrifvelse
den 11 november 1901 till en början lemnat en utförlig utredning an¬
gående de svenska frökontrollanstalternas ekonomiska ställning; och anser
styrelsen af denna utredning framgå, att icke ens någon af anstalterna
vore i stånd att ensam kunna gifva full aflöning åt en föreståndare med
de anspråk, som borde ställas på en sådan. Den gifna följden häraf
hade — anför landtbruksstyrelsen — varit, att frökontrollen inom vårt
land måst blifva en bisysselsättning för de personer, som deråt egna!
sig. Denna omständighet hade också varit förnämsta anledningen der¬
till, att förevarande framställningar blifvit gjorda och så godt som enhälligt
af vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott förordade.
Det måste också i allmänhet anses i hög grad önskvärdt, att före¬
ståndaren för en frökontrollanstalt sattes i tillfälle att mera odeladt
kunna egna sig åt sin befattning i alla de riktningar, som folie inom
hans verksamhetsområde. Derförutan komme arbetet med frökontrollen
icke att erhålla den betydelse för landets jordbruk och det anseende
bland landtmännen, utan hvilka den icke kunde blifva till all den nytta,
[15.]
104
Nionde hufvudtiteln.
som eljest vore fallet. Det syntes också sjelfkärt att, om frökontrollen
sammanfördes såsom en bisak med annan verksamhet, arbetet med kontrol¬
len lätt kuude komma att öfverlemnas åt oansvarige personer i underord¬
nad ställning utan tillräcklig kompetens, på samma gång det äfven kunde
befaras, att till föreståndare för anstalterna komme att antagas personer,
hvilkas hufvudsakliga utbildning och intresse folie inom ett annat
område.
Under sådana förhållanden syntes det blifva förr eller senare nödigt,
att en ändring vidtoges beträffande de svenska frökontrollanstaherna i
den riktning, som i föreliggande framställningar angifvits, eller att frö-
kontrollanstalter upprättades med tillräckligt ekonomiskt underlag för
att desammas föreståndare skulle kunna mera uteslutande än hittills
egna sig åt sin verksamhet vid anstalten och sålunda fullt likställas
med föreståndarne vid sådana kontrollinrättningar, som redan förefunnes
i Danmark, Schweiz, Österrike, Frankrike, Belgien och på vissa ställen
i Tyskland och som visat sig icke blott mera gagnande utan öfver hufvud
taget i ekonomiskt afseende fördelaktigare än otillräckligt utrustade
frökontrollanstalter.
Det syntes emellertid icke kunna ifrågasättas, att samtliga de
svenska frökontrollanstalterna, äfven om behofvet af en förändring i
ofvan antydda syfte medgåfves, skulle utvidgas till sådana större
anstalter, som i det föregående antydts. Förutom den omständigheten,
att inom de särskilda orterna knappast skulle kunna påräknas så stora
bidrag, som härtill erfordrades, skulle efter all sannolikhet icke stats¬
bidrag till de erforderliga beloppen kunna utverkas. Icke heller syntes
behof förefinnas af en sådan allmän förändring af anstalterna, utan
syntes det vara fullt tillräckligt, att endast vissa bland dem erhölle högre
understöd än hittills, hvaremot de öfriga kunde och borde vid sidan af
de större anstalter, som möjligen komme att upprättas, fortfarande verka
hufvudsakligen för tillfredsställande af lokalt behof. Indragning af de
mindre anstalterna ansåge landtbruksstyrelsen icke för närvarande öusk-
lig, och anslöte sig styrelsen helt och hållet till den uppfattning i sådant
afseende, som uttalats vid ofvan omförmälda möte med föreståndarne
för frökontrollanstalterna. Häraf följde att, om en förändring med de
svenska frökontrollanstalterna i sagcla riktning skulle vidtagas, tvenne
slags anstalter skulle komma att finnas, nemligen dels de större med
rikligare statsanslag och andra understöd utrustade anstalterna med en
mera allmän, till hela landet eller större del af detsamma sig sträckande
uppgift, dels ock mindre dylika anstalter med mera begränsade till¬
gångar och mindre vidsträckt ändamål.
Nionde hnfvudtiteln.
105
De större frökontrollanstalterna skulle hafva att, utom den egent¬
liga praktiska frökontrollen, verkställa jemförande försök i hvarjehanda
riktningar och sålunda pröfva nya metoder och nya instrument samt
utföra åtskilliga andra sådana arbeten, vare sig på eget initiativ eller
efter uppdrag af vederbörande myndigheter, hvarjemte de skulle kunna
tjena såsom normalstationer, till hvilka prof kunde i tvifvelaktiga fall
insändas.
För upprätthållande af en dylik större anstalt inom vårt land
syntes erfordras följande belopp:
föreståndarens aflöning ...................
|
................................. kronor
|
4,000: —
|
assistenter och biträden
|
................................. 11
|
2,000: —
|
öfriga omkostnader .........................
|
............................... 11
|
1,500: —
|
|
Summa kronor
|
7,500: —
|
För fyllande af dessa utgifter syntes böra beräknas:
statsanslag .................................. kronor 3,000:—*
anslag från landsting eller hushållningssällskap ......... „ 1,500: —
analys- och plomberingsafgifter ...................................... „ 3,000: —
Summa kronor 7,500: —
Dessutom syntes till dessa frökontrollanstalters förfogande böra
ställas ett ändamålsenligt botaniskt laboratorium med alla erforderliga
instrument, apparater, förbrukningsartiklar, böcker och möbler, äfven¬
som lämpligt försöksfält, och syntes förbehåll om, att dylika förmåner
skulle af vederbörande inom orterna anstalten garanteras, böra såsom
vilkor för statsunderstödets beviljande föreskrifvas.
Till en början och innan någon erfarenhet beträffande möjligheten
att med fördel upprätta några dylika större anstalter vunnits, syntes
statsanslag icke böra beredas för mer än tvenne sådana anstalter.
För de öfriga mindre frökontrollanstalterna syntes några förän¬
dringar i nu gällande vilkor för statsbidrags åtnjutande icke behöfva
vidtagas, och syntes sådana anstalter böra hädanefter komma i åt¬
njutande af ungefär samma statsunderstöd som hittills.
Det vore gifvet, att, derest förberörda med större statsbidrag under¬
stödda frökontrollanstalter upprättades, för dessa borde, särskilt hvad
anginge föreståridarnes kompetens, gälla i viss mån andra och strängare
föreskrifter än för de öfriga anstalterna. Pröfningen af frågan härom
syntes dock böra uppskjutas, tills det visat sig, huruvida medel till
upprättande af dylika anstalter komme att af staten beviljas, i hvilken
händelse gällande reglemente för frökontrollanstalterna borde under-
Bih. till Rikftd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 Afd. 14
106
tionde hnfvudtiteln.
[15.] kastas en af landtbruksstyrelsen äfven af andra skäl såsom behöflig an¬
sedd omarbetning.
För åvägabringande af den tilltänkta reformen af de svenska frö-
kontrollanstalterna syntes, då meningen icke vore att tvinga någon af
de nuvarande anstalterna att upphöra, erfordras ökadt statsanslag, dock
icke till hela det belopp, som skulle beviljas till de två större anstalterna,
eller tillhopa 6,000 kronor, enär, om tvenne dylika anstalter komme
till stånd, detta helt visst skulle ske på det sätt, att två eller möjligen
flere af de frökontrollanstalter, hvilka för närvarande åtnjöte statsunder¬
stöd, komme att öfvergå till två dylika större anstalter.
Då de två anstalter, hvilka tilldelats de högsta siatsunderstöden,
åtnjöte tillhopa 1,750 kronor, deraf den ena 900 kronor och den andra
850 kronor, syntes sammanlagda beloppet af ifrågavarande statsunder¬
stöd icke behöfva sättas högre än till 14,000 kronor.
Som det emellertid icke kunde med full bestämdhet förutsägas,
huruvida, äfven om möjlighet dertill skulle genom ökadt anslag beredas,
båda eller ens någon af de ifrågasatta större anstalterna skulle komma
till stånd, syntes vid beviljande af ofvannämnda summa sådan föreskrift
böra meddelas, att derigenom undvekes, såväl att de mindre frökontroll-
anstalterna, hvilka, under förutsättning att större anstalter komme till
stånd, kunde anses med nu till dem utgående bidrag från statens sida
tillräckligt understödda, erhölle del af det tillskott till anslaget till frö¬
kontrollanstalter, som för upprättande af större anstalter ifrågasattes,
som äfven att de mindre anstalterna i fråga om statsanslag försattes i
väsentligt sämre ställning än för närvarande vore fallet. Detta syntes
kunna ske genom en bestämmelse af innehåll att, om endast en eller
icke någon med 3,000 kronor understödd anstalt komme till stånd, i
förra fallet 12,000 kronor och i senare fallet 10,000 kronor finge till¬
hopa användas till understöd åt frökontrollanstalter.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har landtbruksstyrelsen
i underdånighet hemstält, att Eders Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen
aflåta nådig proposition, alt Riksdagen måtte till Eders Kongl. Maj:ts
förfogande på extra stat för år 1903, för att användas till understöd åt
sådana frökontrollanstalter, som ville underkasta sig de vilkor och före¬
skrifter i afseende på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af
Eders Kongl. Maj:t faststäldes, anvisa ett belopp af 14,000 kronor,
hvaraf finge användas dels 3,000 kronor till hvardera af tvenne an¬
stalter inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap, hvart för
sig eller i förening, förbundit sig att understödja anstalten med minst
Nionde hufvudtiteln.
107
halfva beloppet af statsbidraget samt bekosta och ställa till anstaltens
förfogande ett ändamålsenligt botaniskt laboratorium med alla erforder¬
liga instrument, apparater, förbrukningsartiklar, böcker och möbler
äfvensom lämpligt försöksfält, dels och högst 1,000 kronor till hvarje
annan dylik anstalt, som af landsting eller hushållningssällskap, hvart
för sig eller i förening, understöddes med minst samma belopp som
statsbidraget, dock att, om endast en eller icke någon med 3,000 kronor
af statsmedel understödd frökontrollanstalt komme till stånd, af hela
anslaget finge till samtliga frökontrollanstalter utgå högst i förra fallet
12,000 kronor och i senare fallet 10,000 kronor.
Redan år 1890, eller första året efter det jag tillträdt befattningen
såsom chef för landtbruksstyrelsen, ansåg jag mig böra uti styrelsens
här ofvan omförmälda underdåniga skrifvelse den 3 oktober nämnda år
framhålla mina betänkligheter emot bibehållandet af den nuvarande
organisationen af de med statsmedel understödda frökontrollanstalterna i
riket äfvensom föreslå en förändring härutinnan i den riktning, att an¬
talet dylika anstalter skulle minskas och möjlighet beredas att lemna högre
understöd åt de anstalter, som komme att bibehållas. Under de elfva
år, som sedermera förflutit, hafva förhållandena ej nämnvärdt förändrats.
Frökontrollanstalternas antal uppgår fortfarande till 18 och de för ända¬
målet tillgängliga statsmedlen hafva från och med år 1897 årligen
mellan dem fördelats på följande sätt:
Stockholm .....
|
kr.
|
850
|
—
|
Upsala .........
|
11
|
500
|
—
|
Linköping.....
|
11
|
750
|
—
|
Jönköping ...
|
11
|
700
|
—
|
Kalmar..........
|
|
750
|
—
|
Kristianstad .
|
11
|
500
|
—
|
Lund .............
|
|
900
|
—
|
Halmstad ....
|
11
|
650
|
—
|
Göteborg ....
|
11
|
400
|
—
|
Borås.............
|
* 11
|
450
|
—
|
Skara .............
|
|
350
|
—
|
Molkom .......
|
|
300
|
—
|
Örebro ..........
|
11
|
650
|
—
|
Vesterås ......
|
11
|
450
|
—
|
Gefle .............
|
* 11
|
550
|
—
|
Hernösand....
|
• 11
|
450
|
—
|
Opp,
|
|
450
|
|
|
|
|
|
Luleå ..........
|
11
|
350
|
—
|
Summa kronor 10,000
[15.]
108
Nionde hufvudtiteln.
[15.] De olägenheter, som blifvit en följd af anslagets splittrande på
en sådan mängd anstalter, hafva blifvit af landtbruksstyrelsen påpekade;
och vill jag till hvad styrelsen i detta hänseende anfört allenast till-
lägga att, om ock obestridligt är, att frökontrollanstalterna varit till
stor nytta för de trakter, dit de varit förlagda, denna nytta varit ganska
dyrköpt och torde hafva kunnat på mindre kostsamt sätt vinnas. Jag
torde här endast behöfva angifva att, enligt hvad de särskilda anstal¬
ternas räkenskaper gifva vid handen, kostnaden för hvarje analys, obe-
räknadt de afgifter, som af allmänheten erlagts, vid de flesta anstalterna
uppgått till 5, 6 å 7 kronor och till och med derutöfver samt vid
endast två anstalter understigit 2 kronor, för att deraf skall inses,
hurusom ett missförhållande här eger rum, som med snaraste bör
rättas.
Om jag ock derför är lifligt intresserad för, att en ändring i
frökontrollväsendets organisation må komma till stånd, finner jag mig
likväl icke kunna biträda det åt landtbruksstyrelsen nu afgifna förslag.
För min del håller jag före, att en fullständig omorganisation af dessa
anstalter är nödvändig, om de skola komma till sitt rätta gagn, och att
denna omorganisation bör gå i den riktning, att antalet med statsmedel
understödda anstalter väsentligen inskränkes, att de, som fortfarande
finnas böra åtnjuta bidrag af statsmedel, erhålla en fullt tidsenlig ut¬
rustning och ställas under ledning af fullt kompetenta personer,
hvilka beredas tillfälle att åt anstalternas skötsel odeladt egna sin tid
och sina krafter, samt att fördenskull kompetensfordringarna för
vinnande af anställning såsom föreståndare för dylik anstalt skärpas.
Frökontrollanstalterna borde sålunda enligt min åsigt erhålla ungefär
samma organisation som de med statsmedel understödda kemiska
stationerna, hvilka rinnas inrättade till ett antal af åtta. Något hinder
för en sådan organisation synes mig icke förefinnas. Den egent¬
liga fördel, som med inrättandet af det nuvarande stora antalet frö-
kontrollänstalter afsetts att vinnas, torde hafva varit att göra frö¬
kontrollens anlitande så beqväm som möjligt för den jordbrukande
allmänheten. Då emellertid i alla händelser största delen af de per¬
soner, som anlita frökontrollanstalterna, icke kunna träda i personlig
förbindelse med anstalternas föreståndare, utan äro nödsakade att medelst
post eller jernväg insända sina finprof, torde det, med hänsyn till den
utveckling, kommunikationsväsendet numera inom större delen af landet
erhållit, vara fullkomligt likgiltigt, huruvida dessa prof sändas något
kortare eller längre väg. Att några olägenheter genom en del anstal¬
ters iudragning skulle uppkomma, kunde enligt mitt förmenande lätt
Nionde hnfv*d titeln.
109
förebyggas derigenom, att hushållningssällskap uppdroge åt dertill [15. 16.]
lämpliga personer inom skilda delar af sällskapets område att emot
godtgörelse af sällskapet af allmänheten emottaga fröprof till under¬
sökning och derefter insända dem till närmaste anstalt. För öfrig!,
kunde naturligen hinder icke möta för hushållningssällskap i orter, der
med statsmedel understödd anstalt ej funnes, att, om sällskapet ansåge
sådan för tillgodoseendet af de lokala behofven önskvärd, sjelf uppe¬
hålla dylik anstalt.
Möjligt är visserligen, att man genom att inslå på den af landt-
bruksstyrelsen föreslagna vägen skulle så småningom komma till det
af mig åsyftade målet, men då uppnåendet deraf i allt fall skulle komma
att för obestämd tid uppskjutas och förutses kan, att man under en
följd af år skulle komma att hafva två särskilda slag af med statsmedel
understödda trökont rollanstalter med olika reglementen, en anordning,
som synes mig synnerligen olämplig, finner jag mig, såsom redan
nämnts, icke kunna tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att hos Riksdagen
göra framställning i det syfte styrelsen ifrågasatt.
Framläggandet åter af ett förslag till fullständig omorganisation
af frökontrollväsendet i enlighet med de grunder, jag här ofvan an-
gifvit, kräfver en utredning af helt annan innebörd och beskaffenhet
än den, som nu föreligger.
Under anhållan att få till denna fråga framdeles återkomma, finner
jag mig med hänsyn till det anförda icke böra för närvarande ifråga¬
sätta någon ändring i vare sig de för ifrågavarande anslag gällande
bestämmelser eller anslagets belopp, utan hemställer jag, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1903 till Eders Kongl. Maj:ts förfogande
anvisa ett anslag af 10,000 kronor för att med högst 1,000 kronor för
hvarje anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller i förening,
understödjas med minst samma belopp som statsbidraget, och hvilka an¬
stalter vilja underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende på analys¬
metoder och öfriga förhållanden, som af Eders Kongl. Maj:t fastställas.
Vidare tillstyrker jag, i enlighet med hvad landtbruksstyrelsen [16.]
i underdånig skrifvelse den 11 september 1901 hemstält, att, i likhet Ele^glbolsk0aJs'
med föregående år, Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen 'mejerihut-
att, till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning, hållning.
på extra stat för år 1903 anvisa 1,000 kronor.
no
Nionde hufvudtiteln.
[17.]
Anställande
af en torf -
ingeniör.
Nästlidna års Riksdag har, med anledning af Eders Kong!. Majrts
till Riksdagen i ämnet gjorda framställning, för anställande genom
landtbruksstyrelsen af en torfingeniör, på extra stat för år 1902 anvisat
ett anslag af 8,750 kronor, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta
utaf detta belopp förskottsvis under år 1901 af tillgängliga medel ut¬
anordna 3,750 kronor; och har Eders Kongl. Maj:t den 28 juni näst¬
lidna år utfärdat nådigt reglemente för den i statens tjenst anstälde
torfingeniören. Uti detta reglemente, som i hufvudsak öfverensstäm-
mer med gällande reglementen för de under landtbruksstyrelsen lydande
kringresande tjenstemän, är i fråga om torfingeniörens åligganden stad¬
gadt, att han, som har att med uppmärksamhet följa allt, som hörer
till eller kan befordra utvecklingen af torfindustrien inom landet, och
tillhandagå allmänheten med biträde, råd och upplysningar i alla torf-
tekniska frågor, skall dels verkställa undersökningar af mossar med
afseende på deras lämplighet för beredning af bränntorf, torfströ, torf-
mull eller annan torfteknisk produkt, dels lemna anvisningar och råd
för torfberedning i såväl större som mindre omfång, dels uppgöra förslag
och kostnadsberäkningar till fabriksanläggningar för tillgodogörande åt
torf i industrielt hänseende, dels ock sjelfmant hos landtbruksstyrelsen
föreslå de åtgärder, som han finner böra vidtagas för torfindustriens för¬
kofran, utarbeta förslag och utlåtanden, som af landtbruksstyrelsen an¬
befallas, samt på uppdrag af samma styrelse företaga resor inom landet
i torftekniskt syfte.
I sammanhang med utfärdandet af detta reglemente behagade
Eders Kongl. Maj: t derjemte dels bemyndiga landtbruksstyrelsen att i
enlighet med bestämmelserna i reglementet, så snart ske kunde, för
tiden intill den 1 januari 1903 mot åtnjutande af ett arfvode af 3,500
kronor, för år räknadt, antaga en torfingeniör, dels föreskrifva, att af
de utaf Riksdagen anvisade medel ett belopp af 1,500 kronor, för år
räknadt, finge användas för bekostande af torfingeniörens resor, dels
ock förordna, ej mindre att arfvodestaxan den 14 december 1888 för de
i statens tjenst anstälde instruktörer i boskapsskötsel, mejerihushållning
och husslöjd, med deri genom nådiga kungörelsen den 13 december
1889 gjord ändring, skulle gälla'äfven för den i statens tjenst anstälde
torfingeniören, än äfven att samme ingeniör vid resa, som af honom
på uppdrag af landtbruksstyrelsen inom landet företoges i torftekniskt
syfte, egde uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente.
Den 27 augusti 1901 tillsatte landtbruksstyrelsen torfingeniörs-
Nionde hufvudtiteln.
in
befattningen för tiden från och med den 1 derpåföljde september
intill den 1 januari 1903 samt utfärdade den 30 nyssnämnda augusti
månad cirkulär rörande t infälle till och vilkoren för erhållande af bi¬
träde utaf den sålunda i statens tjenst anstälde torfingeniören. Uti
underdånig skrifvelse den 19 september 1901 har nu landtbruksstyrel-
sen, under åberopande, hurusom det syntes styrelsen i hög grad ömk¬
ligt, att äfven under år 1903 en torfingeniör blefve anstäld, hemstält
om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande af för ända¬
målet erforderliga medel.
Den korta tid, som förflutit, sedan torfingeniören började sin verk¬
samhet, gör det naturligen omöjligt att uttala något omdöme om resul¬
tatet af densamma. I likhet med landtbruksstyrelsen finner jag emel¬
lertid angeläget, att en sådan tjensteman blifver anstäld jemväl under
år 1903 och torde härför erfordras ett anslag af 5,000 kronor eller
samma belopp, som af det utaf nästlidna års Riksdag för ändamålet be¬
viljade anslaget afsetts för innevarande år.
Jag tillåter mig alltså hemställa, att Eders Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att, för anställande af en torfingeniör, på extra ståt för år 1903
anvisa ett anslag af 5,000 kronor.
På grund af en utaf svenska mosskidturföreningen gjord, af landt¬
bruksstyrelsen i infordradt underdånigt utlåtande af den 14 september
nästlidna år 1 illstyrkt underdånig ansökning får jag hemställa, att Eders
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, till understöd åt svenska mosskidturföreningen, på extra stat för
år 1903 anvisa ett anslag af 15,000 kronor.
Bifalles detta, lärer Eders Kongl. Maj:t vilja, på sätt landtbruks¬
styrelsen hemstält, angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela
enahanda bestämmelser,' som i fråga om det till föreningen för inne¬
varande år beviljade anslag blifvit stadgade, och sålunda, bland annat,
föreskrifva, att ett för statens räkning utsedt ombud, för hvilket kost¬
naden bör bestridas af föreningen, skall deltaga i revisionen af för¬
eningens förvaltning, med skyldighet att om revisionen afgifva yttrande
till jordbruksdepartementet, samt att föreningen fortfarande skall vara
underkastad särskild inspektion från statens sida af föreningens verk¬
samhet, hvilken inspektion framdeles, likasom för innevarande år, bör
tillkomma landtbruksstyrelsen.
[17. 18.]
[18.]
Svenska möss-
kulturför¬
eningen.
112
Nionde hufvudtiteln
. [I»-]
Åtgärder för
höjande af det
mindre jord¬
bruket.
Uti den till nästlidna års Riksdag aflåtna nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kongl. Maj:t
Riksdagen att, såsom bidrag till åtgärder, i enlighet med i statsråds¬
protokollet öfver jordbruksärenden den 11 januari 1901 angifna hufvud-
grunder, för höjande af det mindre jordbruket, på extra stat för år
1902 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
De åtgärder, som härvid afsågos, voro, såsom Eders Kongl. Maj:t
täcktes erinra sig, dels premiering af mindre jordbruk och dels studie¬
resor för mindre jordbrukare. I fråga om de hufvudgrunder, efter
hvilka premieringen och resorna enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag borde
anordnas, tillåter jag mig hänvisa till innehållet af ofvannämnda stats¬
rådsprotokoll, under erinran allenast att deruti förutsattes, hvad angår
premieringen, att icke någon egare eller brukare af större åkerareal än
10 hektar skulle eg a rättighet att deri deltaga samt, beträffande studie¬
resorna, att ingen, som egde eller brukade mera än 50 hektar åker,
skulle få till deltagare antagas.
Den af Eders Kongl. Maj:t i detta ämne gjorda framställning
blef af Riksdagen bifallen. Då Riksdagen uti skrifvelse den 29 maj
1901 anmälde sitt beslut härom, anförde Riksdagen, med tillkännagif¬
vande, att Riksdagen i hufvudsak anslöte sig till hvad Eders Kongl.
Maj:t i förevarande hänseende föreslagit, dels i afseende å premieringen,
att Riksdagen funne den föreslagna siffran å maximiarealen åker för
deltagande i premieringen väl låg, att det nemligen förefölle Riksdagen,
som om egare och brukare af äfven något större jordbruk borde kunna
ifrågakomma vid premieringen, men att, då Riksdagen icke kunde be¬
döma, i hvad mån en höjning af berörda siffra skulle verka till ökande
af kostnaderna för den föreslagna anordningen, Riksdagen icke ville
göra någon bestämd framställning i ämnet, dels ock beträffande studie¬
resorna, att Riksdagen ansåge, att det borde tagas i öfvervägande,
huruvida den bland vilkoren för deltagande i sådana resor angifna
bestämmelsen, att ingen, som egde eller brukade mera än 50 hektar
åker, finge till deltagare antagas, borde jemkas på sådant sätt, att
åkerarealens maximibelopp i någon män nedsattes, på det att de min¬
dre jordbrukare måtte i så hög grad som möjligt kunna komma i
åtnjutande af den fördel, som vore afsedd att genom förenämnda studie¬
resor dem beredas.
Rörande användningen af det utaf Riksdagen för ifrågavarande
ändamål sålunda anvisade anslaget behagade Eders Kongl. Maj:t, efter
landtbruksstyrelsens hörande, den 18 oktober 1901 meddela bestäm¬
melser genom utfärdande af dels nådigt reglemente för med statsmedel
Nionde hufvudtiteln
113
understödd premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag
af statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock nådig
kungörelse angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre
jordbruket. De sålunda meddelade bestämmelserna öfverensstämma i
allt väsentligt med de uti statsrådsprotokollet för den 11 januari 1901
angifna hufvudgrunderna, dock att, med hänsyn till hvad Riksdagen uti
ofvanberörda skrifvelse i*ämnet anfört, maximiarealen åker för deltagare
i premieringen ökats från 10 till 12 hektar och för deltagare i studie¬
resorna minskats från 50 till 40 hektar.
Uti underdånig skrifvelse den 22 november 1901 har nu landt-
bruksstyrelsen hemstält om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen
om anvisande äfven för år 1903 af ett belopp af 25,000 kronor för
ifrågavarande ändamål.
Då jag, lika med landtörnksstyrelsen, anser, att medel jemväl för
år 1903 böra finnas för ifrågavarande ändamål tillgängliga, samt jag
icke finner anledning ifrågasätta någon ändring i anslagets storlek,
hemställer jag, att Eders Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jord¬
bruket, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag af 25,000 kronor.
Med underdånig skrifvelse den 20 november 1901 har chefen
för Sveriges geologiska undersökning öfver]emnat förslagsberäkning
öfver de under år 1903 för fullföljande af de geologiska arbetena erfor¬
derliga medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor,
deraf för:
Aflöning en.
Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga biträden, kr. 58,450: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättningar m. m. ........................ ,, 17,000: —
Hyråafdelning en.
Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m....................... „ 2,000: —
Biblioteket och samlingarne.
Böcker, kartor och samlingar ......................................... ,, 1,700: —
Transport kr. 79,150: —
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 1 A fä. 15
[19. 20.]
[20.]
Geologiska
undersöknin¬
garna.
114
Nionde hufvudtiteln.
Transport kr. 79,150: —
Kart- och boktrycket.
Tryckning af geologiska kartor, beskrifningar och upp¬
satser ................................................................................. „ 15,000: —
Diverse utgifter.
Värme, lyse, renhållning m. m........................................... ,, 2,350: —
Summa kronor 96,500: —.
Denna förslagsberäkning skiljer sig från det förslag till stat, som
framlades för 1901 års Riksdag, derutinnan, att kart- och bokl ryckets
konto blifvit höj dt med 3,000 kronor, hvaremot aflöningskontot blifvit
minskadt med 1,000 kronor och fältarbetenas konto med 2,000 kronor.
Såsom skäl härför har chefen för geologiska undersökningen anfört
följande:
Under tiden från början af år 1886, då fråga väckts om föränd¬
ring af systemet för de geologiska kartornas rekognoscering och utgif¬
ning, och till dess denna fråga genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den 23 november 1900 erhållit sin definitiva lösning, således
under en tid af öfver 14 år, kunde det geologiska karttrycket icke på
vanligt sätt fortgå, utan måste i ganska betydlig mån hållas tillbaka,
enär det naturligtvis ej varit lämpligt, att kartor trycktes efter ett
system, som möjligen snart skulle öfvergifvas. I följd häraf hade out-
gifvet kartmaterial hopats år efter år, och detta så mycket mer, som
öfverskottet å tryckningskontot förnämligast användts till påskyndande
af fältarbetena. Sedan kartfrågan afgjorts, vore derför den första om¬
sorgen att till tryckning bereda det sålunda hopade kartmaterialet.
Härför erfordrades då först och främst ett ganska drygt reviderings-
arbete, emedan materialet till en stor del tillkommit under förutsättning
af utgifning enligt ett annat system än det slutligen faststälda. Dessa
revideringsarbeten hade med all kraft bedrifvits under de tvenne sista
somrarne och torde under nästkommande sommar kunna i hufvudsak
afslutas. Genom dem samt genom samtidigt pågående nyrekognosce¬
ringar blefve sedan år 1899 omkring 30 kartblad färdiga hvad fält¬
arbetena beträffade. Af dessa blad vore redan 8 till tryckning af-
lemnade, ytterligare 10 blefve antagligen under vinterns lopp tryckfärdiga
och återstoden kunde blifva färdig under vintern 1902—03. Emellertid
tilläte hvarken det vanliga för tryckning afsedda beloppet, 12,000 kronor
för år, ej heller härvarande tryckeriers resurser utgifvandet af detta
betydande antal kartor i samma mån som de blefve färdiga. Tryck-
Nionde hufvudtiteln.
115
ningen måste derför fördelas på en något längre tid, men på det att
den dock måtte kunna fortgå med all den skyndsamhet, som tryckeri¬
förhållandena medgåfve, hade chefen — enligt en gjord öfverslags-
beräkning — ansett tryckningsanslaget böra höjas med 3,000 kronor.
På det att detta måtte kunna ske utan förhöjning af Sveriges geologiska
undersöknings anslagsbelopp i dess helhet, och derjemte i afsigt att
under den närmaste tiden något minska nyrekognosceringarne, så att
dessas 'tillväxt icke allt för mycket fördröjde ernåendet af den efter-
sträfvade jemnvigten mellan det rekognoscerade och det utgifna, hade
chefen ansett nämnda summa böra tagas från poster, afsedda för fält¬
arbetena, och derför föreslagit en minskning dels af 2,000 kronor å
fältarbetenas konto och dels af 1,000 kronor å det belopp i aflönings-
kontot, som vore afsedt att utgå såsom ersättning åt tillfälliga biträden,
af hvilka ett flertal användes just vid fältarbetena. Det vore för öfrigt
en naturlig sak att, enär under den tid kartfrågan varit sväfvande
fältarbetena, såsom ofvan omnämnts, drifvits intensivare än vanligt på
tryckningskontots bekostnad, detta konto nu, sedan kartfrågan blifvit
ordnad, borde från fältarbetena erhålla godtgörelse för hvad det sålunda
förlorat. För öfrigt borde rörande ofvanstående fors! agsb er åkning an¬
märkas, att aflöningskontot å ena sidan minskats med 500 kronor, enär
det genom nådigt bref den 5 december 1884 aktuarien tilldelade sär¬
skilda arfvode, jemlikt nådigt bref den 28 juni 1901, ej vidare finge
af honom åtnjutas, men å andra sidan ökats med likaledes 500 kronor,
utgörande ålderstillägg åt geologen F. Svenonius, hvilken år 1882
af chefen för civildepartementet förordnats att vara geolog vid under¬
sökningen och med nit och skicklighet fullgjort sina tjensteåligganden
samt förty, jemlikt nådigt bref den 16 juni 1875, vore till en sådan
löneförhöjning berättigad.
Till betäckande af de beräknade kostnaderna hemställer chefen,
att, utöfver det belopp af 500 kronor, som kunde antagas inflyta genom
försäljning af geologiska undersökningens publikationer, ett anslag af
96,000 kronor måtte för år 1903 af Riksdagen äskas.
I öfverensstämmelse med de af chefen för Sveriges geologiska under¬
sökning gjorda förslagsberäkningar, mot hvilka kommissionen för de
allmänna kartarbetena uti afgifvet utlåtande icke haft något att erinra,
hemställer jag, att Eders Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att, för fortsättande under år 1903 af de geologiska undersöknin¬
garna och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och upp¬
satser, bevilja å extra stat för samma år ett anslag af 96,000 kronor.
[20.j
116
Nionde hufvudtiteln.
r2i i Frågan om åtgärders vidtagande till den svenska husdjursskötselns
AfieUcentra befrämjande har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas
/ör nötboskap. pröfning. Sålunda stäldes vid riksdagarne under 1840- och början af
1860-talen anslag till olika belopp till Kongl. Maj:ts förfogande för
uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln i riket såväl genom
stamholländeriers bildande samt ädla rasdjurs införskrifning och fram¬
deles utdelning af premier som äfven genom de åtgärder i öfrigt, Kongl.
Maj:t kunde finna lämpliga för befordrande af denna vigtiga ange¬
lägenhet.
Äfven för fårafvelns förbättrande anvisades af såväl Kongl. Maj:t
som Rikets Ständer vid olika tillfällen under första hälften af förra år¬
hundradet anslag till inköp af får för afvelsändarnål, genom hvilka in¬
köp stamschäferier blefvo upprättade i olika landsdelar.
Då emellertid redan år 1862 vid förrättad besigtning af stam-
liolländerierna iakttagits flera fall af tuberkulos och denna sjukdom
under de följande åren uppträdt alltmera allmän inom samtliga stam-
holländerier, beslöt Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 30 november
1869 att låta försälja statens genom ofvannämnda anslag bildade stam¬
hjordar af nötboskap.
På grund af detta Kongl. Maj:ts beslut blefvo stamholländeri -
djuren efter hand försålda och stamholländerierna upplösta med undan¬
tag af stamholländeriet af korthornsras vid Alnarp, hvilket fortfarande
egt bestånd, till dess äfven det, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts beslut den
30 mars nästlidna år, numera försålts. Af de genom den förstnämnda för¬
säljningen influtna medlen bildades en särskild fond, stamholländeri-
fonden, som efter försäljningarnas slut år 1878 utgjorde 51,852 kronor
46 öre. Samtliga stamschäferierna blefvo jemväl uppsagda och för¬
sålda, och af de härför influtna medlen bildades likaledes en särskild
fond, stamschäferifonden, som vid nyssnämnda tidpunkt uppgick till
20,670 kronor 80 öre.
Sedan emellertid 1881 års Riksdag, på framställning af Eders
Kongl. Maj:t, beslutit, att. båda fondema finge sammanfattas till en
gemensam fond under benämning »fonden för svenska hornboskaps-
och fårafvelns förädling» att i enlighet med de närmare föreskrifter,
Eders Kongl. Maj:t kunde finna för godt meddela, för det med benäm¬
ningen afsedda ändamål användas, förordnade Eders Kongl. Maj:t genom
nådigt bref den 6 maj 1881, att afkastningen af den sålunda bildade,
under landtbruksakademiens förvaltningskomités inseende stälda fonden
för framtiden finge tagas i anspråk, förutom till låneunderstöd vid inköp
af afvelsdjur, till prisbelöningar för ladugårdar och schäferier, som be-
Nionde hufvudtiteln.
117
stode af sinsemellan likartade, inom landet uppfödda ock med hänseende
till de ändamål, för Indika de underhölles, utmärkta och prisgilda nöt¬
kreaturs- och fårraser, lämpliga att genom afkomlingar spridas till den
svenska boskaps- och fårafvelns förbättring.
Då landtbruksstyrelsen år 1890 inrättades, öfvertog denna styrelse
landtbruksakademiens förvaltningskomités befattning med afseende! å
fonden, och har i afseende på dess användande sedermera endast den
förändring af Eders Kongl. Maj:t vidtagits, att jemväl fondens
kapitaltillgång finge till låneunderstöd användas. För detta ändamål
har densamma dock så föga anlitats, att från år 1893 endast utlem¬
na! s fem lån å smärre belopp till enskilda personer, äfvenså två lån
å tillhopa 40,000 kronor till två hushållningssällskap. Jemförelsevis
mera betydande hafva deremot de belopp varit, som vid de allmänna
svenska landtbruksmötena af fondens afkastning utgått till prisbelö¬
ningar af ladugårdar och schäferier, till hvilket ändamål anslagits
vid 1886, 1891 och 1896 årens landtbruksmöten 10,000 kronor för
hvarje möte samt vid landtbruksmötet nästlidna år 11,000 kronor. Vid
1886 och 1891 årens landtbruksmöten utgingo prisen till de bästa vid
mötena uppvisade flockar af nötboskap och lår enligt vissa af landtbruks-
akademien derför meddelade bestämmelser. Genom landtbruksstyrelsens
cirkulär den 31 augusti 1892 angående prisen vid 1896 års allmänna
svenska landtbruksmöte i Malmö antyddes visserligen, att, flockarna,
som utstäldes vid mötet, skulle antingen utgöras af kreatursbesättnin¬
garna eller afdelningar deraf i de för täflan anmälda ladugårdarna och
schäferierna, men törst genom landtbruksstyrelsens cirkulär den 10
mars 1897 angående prisbelöningarna vid nästlidna års landtbruksmöte
i Gefle stadgades uttryckligen, att prisen icke afsåge de flockar, som
enligt cirkuläret skulle vid mötet utställas, utan sjelfva ladugårdarna
och schäferierna, af hvilka de utstälda flockarna skulle utgöra exponenter.
Vid 1896 års möte anstäldes före prisbedömningen inspektion af de
anmälda ladugårdarua och schäferierna genom dertill af landtbruks¬
styrelsen utsedda personer; sjelfva prisbedömningen deremot verkstäldes
af nämnder, i hvilka de personer, som utfört sagda inspektion, visser¬
ligen voro ledamöter, men som dessutom bestodo af ett flertal andra
personer, som endast genom dem, hvilka verkstält inspektionerna, er-
höllo kännedom om ladugårdarnes och schäferiernas verkliga beskaffen¬
het. Denna sistnämnda olägenhet upphäfdes visserligen beträffande
täflingarna vid nästlidna års landtbruksmöte i viss mån derigenom, att
landtbruksstyrelsen i förberörda cirkulär den 10 mars 1897 föreskref,
[21.]
118
Nionde hufvudtiteln.
att prisdomarne borde vid besök vid de särskilda ladugårdarna eller
schäferierna lemnas tillfälle att granska alla rörande ladugården eller
schäferiet förda anteckningar, något som emellertid gifvetvis icke kunde
anses tillfyllest för att prisdomarne skulle erhålla en fullständig och
tillräckligt noggrann uppfattning om de i ladugården eller schäferiet
befintliga djurens såväl afvels- som bruksvärde. Ändamålet med här
ifrågavarande belöningar har sålunda icke genom hittills utfärdade
bestämmelser rörande prisbedömningen helt och fullständigt kunnat
vinnas.
Förslag om ett förändradt användande af fonden för svenska horn¬
boskaps- och fårafvelns förädling hafva också just med hänsyn till
nyssberörda omständighet från skilda håll blifvit framstälda. Sålunda
hafva hushållningssällskapens år 1899 församlade ombud, medyanled-
ning af en vid ombudens sammanträde väckt motion, uti skrifvelse till
landtbruksstyrelsen anhållit, att styrelsen ville taga under öfvervägande,
i hvad mån och på hvad sätt tillgängliga afkastningen af ifrågavarande
fond kunde användas till understödjande af utaf enskilda kreatursegare
anordnade och af styrelsen kontrollerade afvelscentra för nötboskap.
På grund af denna hushållningssällskapens ombuds framställning
utarbetades inom landtbruksstyrelsen ett förslag till de hufvudgrunder,
som landtbruksstyrelsen ansåg böra ifrågakomma vid upprättande inom
vårt land af de ifrågasatta afvelscentra. Öfver detta förslag, som på det
närmaste öfverensstämmer med ett af landtbruksstyrelsen nu till Eders
Kongl. Maj:t ingifvet förslag i samma ämne, hvarför jag här nedan torde
få närmare redogöra, har landtbruksstyrelsen inhemtat yttrande af
hushållningssällskapens under november månad 1901 sammanträdande
ombud, som dervid förklarat sig i hufvudsak icke hafva något att
mot detsamma erinra.
Äfven de personer, åt Indika landtbruksstyrelsen meddelat upp¬
drag att vara prisdomare för bestämmande af statens hederspris vid
19:de allmänna svenska landtbruksmötet i Gefle nästlidna år för sådana
ladugårdar, som uteslutande eller till större delen bestode af kreatur
af ayrshireras, hafva uti sin öfver uppdragets fullgörande ingifna be¬
rättelse såsom sin åsigt rörande frågan om förändradt användande af
fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns förädling uttalat, att en
sådan förändring i användandet af afkastningen af meranämnda fond,
som den vid hushållningssällskapens ombuds möte 1899 föreslagna,
hvad ayrshireafveln anginge, otvifvelaktigt skulle medföra en mera
varaktig nytta för afveln än de nuvarande hedersprisen.
Tillika anser jag mig böra framhålla, att ett ytterligare skäl att
Nionde hnfvudtiteln.
119
nu taga frågan om förändradt användande af afkastningen utaf fonden för
svenska hornboskaps- ock fårafvelns förädling under allvarligt öfvervägande
ansetts ligga i den omständigheten, att, enligt de berättelser, som afgifvits
rörande den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen inom
riket, brist på goda afvelsdjur visat sig förefinnas inom vidsträckta
trakter af vårt land, hvarigenom hinder uppstått för ett fullständigt
vinnande af det med nämnda premiering afsedda syfte; och har anmärkts
att de försök, som inom vissa områden för premieringen blifvit gjorda
att aflägsna sagda olägenhet, ej sällan strandat på svårigheten att äfven
till höga pris anskaffa lämpliga afvelsdjur, en svårighet, som ökats i de fall,
då importförbud lagt hinder i vägen för fyllandet af behofvet från utlandet.
Frågan om åtgärders vidtagande för afhjelpande af denna kän-
bara olägenhet var äfvenledes föremål för öfverläggningar inför hushåll¬
ningssällskapens nästlidna års höst samlade ombud, dervid ombuden funno
frågan vara af den stora betydelse, att de beslöto att hos landtbruks-
styrelsen göra framställning, att styrelsen måtte taga under öfvervägande,
huruvida icke något kunde göras för underlättande af anskaffande af
åtminstone prisgilda tjurar åt den mindre jordbrukaren.
På grund af dessa förhållanden har landtbruksstyrelsen nu uti
underdånig skrifvelse den 20 december 1901 gjort framställning om åt¬
gärders vidtagande för åstadkommande af utaf staten kontrollerade
afvelscentra för nötboskap. Rörande det sätt, hvarpå, enligt styrelsens
åsigt, dylika afvelscentra lämpligast borde inrättas för att sätta allmän¬
heten i tillfälle att inom vårt eget land åt sig kunna anskaffa det afvels-
material, som kräfdes, för att dess arbete på ladugårdsskötselns höjande
skulle lemna önskvärdt resultat, har landtbruksstyrelsen anfört följande:
För ifrågavarande ändamål ansåge landtbruksstyrelsen, att täflingar
borde anordnas mellan de kreatursstammar, som härvid kunde komma
i fråga. Som emellertid den pröfning, hvilken borde föregå den slutliga
bedömningen af de täflande besättningarna, unåste afse, icke blott de
särskilda djurens exteriör, härkomst och afkomma, utan äfven deras
mjölkafkastning samt förmåga att tillgodogöra sig och betala fodret,
borde pröfningen utsträckas till en längre tid, minst ett år, hvarunder
de, som skulle bedöma djuren, borde hafva tillfälle att genom förnyade
besök lära känna djurens egenskaper samt genom särskilda för ändamålet
anstälde koutrollassistenter erhålla noggranna uppgifter öfver djurens
afkastningsförmåga och bruksvärde.
Af en dylik grundlig pröfning komme också att framgå, livilka
af de täflande ladugårdsbesättningarna vore i besittning af så fram¬
stående egenskaper, att de kunde förklaras för afvelscentra, d. v. s.
[21.]
120
Nionde hufvudtiteln.
[21.] stammar, hvilka egde förmåga att på afkomman öfverföra sina egna
framstående egenskaper och således vore egnade att i väsentlig grad
bidraga till förbättrandet af nötkreatursafveln inom landet.
Då emellertid de fordringar, som borde ställas på ett afvelscentrum,
måste blifva ganska höga, läge det nära till bands att antaga, att åtmin¬
stone vid första täflingen endast ett fatal stammar kunde förklaras för
afvelscentra. Vid sådant förhållande måste det ur flera synpunkter
anses gagneligt, om sådana kreatursstammar, hvilka väl icke kunde
förklaras för afvelscentra, men dock vore af så framstående beskaffen¬
het, att de syntes ega betingelser för att vid en blifvande täflan uppnå
denna utmärkelse, blefve tilldelade uppmuntringspris. Härigenom komme
gifvetvis ett större antal ladugårdar att deltaga i täflingarna och der¬
igenom äfven att åtnjuta fördelarna af den vägledning i arbetet för
stammarnas utveckling, som måste anses ligga i den kontroll, de under
täflingsåret blefve underkastade. Det kunde också med skäl antagas,
att de ladugårdar, för hvilka ett dylikt uppmuntringspris erhållits, skulle
komma att vid en framdeles skeende ny täflan förklaras för afvelscentra.
Vid senaste täflan om statens hederspris hade följande raser varit
förklarade berättigade till täflan, nemligen fjellras, ayrshireras, korthorns-
ras samt ostfriesisk och holländsk ras. Några korthornsstammar anmäl¬
des emellertid icke till täflan. Vid bedömandet af frågan, hvilka raser
de kreatursstammar borde tillhöra, som skulle kunna förklaras för alvels-
centra, syntes det derför landtbruksstyrelsen, att korthornsrasen icke lämp¬
ligen borde bland dem upptagas. Alla försök, som inom vårt land gjorts
för att bilda rena korthornsstammar af något större afvelsvärde, både
nemligen misslyckats och det behof af djur af korthornsras till korsning
med djur af vissa andra stammar, som enligt landtbruk sstyrelsens åsigt
ovilkorligen förefunnes, kunde sålunda ej tillgodoses utan import.
Hvad öfriga här omnämnda raser beträffade, tycktes den erfaren¬
het, som under de senaste tjugu årens arbete på kreatursafvelns förbätt¬
ring inom vårt land vunnits, tydligen visa, att fjellrasen, ayrshirerasen
samt ostfriesiska och holländska rasen, men ej några andra, borde ifråga¬
komma vid upprättandet af afvelscentra inom Sverige. Hvad den sist¬
nämnda rasens benämning beträffade, syntes, i likhet med hvad uti
senaste premieringsreglemente för Kristianstads och Malmöhus län skett,
denna ras bäst betecknas med benämningen svartbrokig lftglandsras,
hvarmed lämpligast angåfves den för Sverige mest passande låglands-
boskapen.
Vidkommande härefter storleken af de stammar, som borde vara
berättigade att deltaga i täflan, ansåge landtbruksstyrelsen, att antalet
Nionde hufvudtiteln.
121
af till stammen hörande kor icke borde understiga 25, enär mindre
stammar ej gerna kunde betraktas såsom sjelfständiga afvelscentra.
Genom en bestämmelse i sådant syfte komme i allmänhet rätten att
deltaga i förevarande täflingar att så afpassas, att den inträdde just vid
den gräns, der rätten att erhålla penningpris för djur vid nötboskaps-
premieringen i allmänhet upphörde, enär de jordbrukare, hvilkas åker¬
areal utgjorde 50 hektar, hvilken ego vidd bildade gränsen för att en jord¬
brukare skulle ega täfla om penningpris vid nötboskapspremieringar,
kunde antagas i regel hafva en kreatursbesättning af omkring 25 kor.
Från sagda bestämmelse borde dock göras undantag hvad anginge
fjellrasen, hvilken på grund af lokala förhållanden oftast uppträdde i
små besättningar, hvarför också, för att ladugårdar af denna ras skulle
kunna deltaga i förevarande täflingar, större anspråk på kreatursbesätt¬
ningens storlek ej borde ställas, än att den utgjordes af minst 10 kor.
Sedan åtskilliga år tillbaka påginge inom vårt land ett kraftigt, med
statsmedel understöd^ arbete för tuberkulosens utrotande ur ladugårdarna,
och tiden syntes nu vara inne att fordra, att deD stam, som förklarades
för afvelscentrum, vore i möjligaste måtto fri från tuberkulos. För att
emellertid ej från täflan utesluta ladugårdar, hvilka oaktadt vidtagna
åtgärder ännu ej nått detta mål, och för att nödig hänsyn måtte tagas
till en tillfällig nedgång i en ladugårds en gång uppnådda ståndpunkt
med afseende å tuberkelfrihet i de ladugårdar, der arbetet för tuber¬
kulosens utrotande betraktades såsom afslutadt, ansåge landtbruksstyrel-
sen, att i afseende å förevarande omständighet såsom vilkor för rätt
att deltaga uti ifrågavarande täflingar lämpligen borde bestämmas, att
vid den pröfning med tuberkulin af kreatursbesättningen, som det år,
då täfliugarna toge sin början, både egt ruin, antalet reaktionsfria djur
skulle hafva visat sig uppgå till minst 70 procent af den anmälda be¬
sättningen, samt att vid den undersökning, som närmast föreginge den
slutliga prisbedömningen, antalet reaktionsfria djur skulle utgöra minst
90 procent, om stammen skulle kunna förklaras för afvelscentrum, och
minst 80 procent, om den skulle kunna tilldelas uppmuntringspris.
Såsom af det föregående framginge, borde enligt landtbruks-
styrelsens åsigt den pröfning, som föreginge prisbedömningen, utsträckas
till minst ett år. Dessa förberedande pröfningar borde öfverlåtas till
särskilda urvalsnämnder, olika för de särskilda raserna, och utsedda för
hvarje hushållningssällskaps område, från hvilket ladugård till täflan
anmäldes. Dessa urvalsnämnder herde hvar och en för sitt område
efter slutade pröfningar hafva att uppgifva, hvilka kreatursstammar inom
området kunde ifrågakomma till afvelscentra eller till erhållande af
Bih. till liiksd. Prof. 1902. 1 Sund. 1 Afd. 16
122
Nionde hufvudtitelB.
[21.] uppmuntringspris. Den slutliga prisbedömningen borde deremot öfver-
låtas åt för hela landet gemensamma nämnder, en för hvarje ras, med
uppgift att slutligen föreslå, hvilka af de utaf urvalsnämnderna upp¬
giga ladugårdarna skulle förklaras för afvelscentra eller erhålla upp¬
muntringspris, samt hos landtbruksstyrelsen göra framställning derom
och i sammanhang dermed föreslå de pris, hvilka i båda fallen borde
tilldelas hvarje stam.
Urvalsnämnderna borde bestå af två utaf vederbörande hushållnings¬
sällskap utsedda ledamöter samt en af landtbruksstyrelsen förordnad
person, hvilken skulle tjenstgöra inom hela landet såsom ordförande i
samtliga de för samma ras utsedda urvalsnämnder. De nämnder åter,
som hade att verkställa den slutliga prisbedömningen, eller prisnämn¬
derna, och som, en för hvarje ras, skulle vara gemensamma för hela
landet, borde enligt landtbruksstyrelsens åsigt utgöras af ordförandena
i urvalsnämnderna samt ytterligare tvenne af landtbruksstyrelsen ut¬
sedda personer. Genom att sålunda skilja mellan den lokala bedöm¬
ningen eller urvalsbedömningen och den slutliga för hela landet gemen¬
samma prisbedömningen undvekes de dryga resekostnader, som skulle
uppstå, om sjelfva prisnämnderna skulle förnyade gånger under täflings-
året besöka alla de i täflingen deltagande ladugårdarna, hvartill komme
den fördelen, att på detta sätt vida lättare skulle kunna finnas lämpliga
personer, som vore villiga att ingå såsom ledamöter i prisnämnderna
och underkasta sig de med ett: dylikt uppdrags fullgörande förenade
besvär. Den olägenhet, som kunde tänkas uppstå derigenom, att de
särskilda urvalsnämnderna komme att sins emellan hysa en olika upp¬
fattning beträffande de egenskaper, som borde förefinnas hos en stam
för att få deltaga i den slutliga täflingen, syntes ej böra tillmätas större
betydelse, då alltid ordföranden i urvalsnämnderna för samma ras tjenst-
gjorde inom hela landet och önskvärd enhet i bedömandet härigenom
borde kunna i sagda afseende påräknas. Skulle ordföranden i något
enstaka fall blifva i fråga om bedömandet, huruvida en boskapsstam
borde få deltaga i den slutliga täflingen eller icke, öfverröstad af ortens
representanter i nämnden, kunde med säkerhet antagas, att beslutet i
sådan händelse komme att gå i den riktningen, att stammen i fråga
blefve berättigad deltaga i slutliga täflingen, hvarigenom någon olägenhet
ej kunde anses uppstå, utan följden endast blifva, att prisnämnden finge
besöka ytterligare en eller annan ladiigård samt hafva att i fråga om
tilldelande af pris välja mellan ett något ökadt antal boskapsstammar.
Då landets kreatursuppfödare gifvetvis behöfde någon tid att
bereda sig på en täflan af det slag, hvarom här vore fråga, syntes det
Nionde hufvudtiteln.
123
landtbruksstyrelsen, att täflingarna ej borde taga sin början förrän
bösten år 1904, då de kunde vara afslutade före 1905 års utgång samt
afvelscentra jemte pris för dessa äfvensom uppmuntringspris hunne
bestämmas före allmänna svenska landtbruksmötet i Norrköping 1906.
Hvad anginge de penningpris, som borde tilldelas de kreaturs-
stammar, Indika förklarats för afvelscentra, så borde dessa för hvarje
afvelscentrum med lika belopp, som utginge första gången, äfven under
hvart och ett af de fyra derpå följande åren uppbäras samt för de
olika afvelscentra bestämmas i förhållande till den betydelse, hvarje
särskild! sådant kunde anses hafva för landets kreatursafvel. Prisen
borde bestämmas till så höga belopp, att de kunde utgöra en lockelse
för landets kreatursuppfödare att underkasta sig det ganska afsevärda
arbete, som erfordrades såväl för att bilda ett sådant som för att hålla
detsamma vid makt. Af detta skäl borde prisen utgå med högst 1,500
kronor och lägst 500 ki-onor samt uppmuntringsprisen med högst 1,000
kronor och lägst 300 kronor.
Då genom den omständigheten, att en boskapsstam blifvit af
staten förklarad för afvelscentrum, såväl en fördel beredts åt inne-
hafvaren af densamma som staten gentemot den landtbrukande allmän¬
heten iklädt sig en förbindelse att inom kreatursstammen skulle kunna
erhållas afvelsdjur af framstående beskaffenhet, syntes det för staten
vara på samma gång en såväl rättighet som pligt att fordra, att inne-
hafvaren af afvelscentrum för ett fortsatt åtnjutande ej mindre af det
åt hans ladugård gifna erkännandet såsom afvelscentrum än äfven
af penningpris lemnade nöjaktig garanti för att hans boskapsstam
alltjemt innehade samma framstående egenskaper, som föranledt den¬
sammas förklarande för afvelscentrum. I sådant afseende ansåge landt-
brukstyrelsen, att det borde fordras:
a) att stammen stode under prisnämndens kontroll samt årligen
undersöktes med tuberkulin,
b) att ett antal tjurar, motsvarande minst Vio af stammens ko-
antal, årligen uppföddes och försåldes i eu ålder mellan 1VS och 2 år,
såvidt prisnämnden ej funne anledning att härifrån särskildt medgifva
befrielse;
c) att alla afvelsdjur, som från kreatursstammen försåldes, skulle
vara af ren ras och reaktionsfria;
d) att inga afvelsdjur från stammen försåldes till utlandet; samt
e) att sådana åtgärder för tuberkulosens utrotande inom kreaturs¬
stammen årligen vidtoges, som berättigade till ompröfning med tuberku¬
lin på statens bekostnad.
[21.]
124
Nionde hufvudtiteln.
För att emellertid fri ocli öppen täflan måtte finnas mellan landets
ladugårdar att kunna blifva förklarade för afvelscentra och sålunda ett
framåtskridande i fråga om dessas beskaffenhet skulle kunna påräknas,
borde diplomen för dessa, hvilka diplom syntes böra utfärdas af landt-
bruksstj7relsen, icke ställas på all framtid utan endast på viss tid, som
landtbruksstyrelsen ansåge icke böra sättas längre än högst fyra år.
Före utgången af denna tid borde ny allmän täflan ega rum, i
hvilken äfven förutvarande afvelscentra skulle ega rättighet att deltaga.
Af den pröfning af de täflande stammarna, som då anstäldes, komme
att framgå, huruvida nya stammar uppstått, hvilka framför de dåvarande
eller tillika med dessa borde utmärkas såsom afvelscentra.
Kostnaden för inrättandet af här föreslagna afvelscentra ansåge
landtbruksstyrelsen icke böra uteslutande bestridas af statsmedel utan
fördelas mellan staten och hushållningssällskapen på det sätt, att säll¬
skapen bekostade rese- och traktamentsersättning åt de af sällskapet
utsedda ledamöterna i urvalsnämnderna samt arfvode och reseersättning-
åt den kontrollassistent, som skulle tjenstgöra inom hvarje hushållnings¬
sällskaps område och biträda urvalsnämnden vid förefallande behof,
under det att penningpris och öfriga omkostnader borde bestridas af
statsmedel.
Såsom i det föregående framhållits, ansåge landtbruksstyrelsen, att
pristäflingarna borde taga sin början hösten 1904 och pågå under ett
års tid samt prisen vara utdelade före landtbruksmöte! i Norrköping
1906. För beräknande af de medel, som erfordrades i och för sagda
angelägenhet intill nämnda tid och derefter under de år, penningprisen
på grund af utgången utaf denna första täflan skulle till afvelscentra
utgå, hade landtbruksstyrelsen, med den kännedom, styrelsen egde om
beskaffenheten åt förefintliga boskapsstammar inom landet, tagit i öfver¬
vägande, hvilka stammar skulle kunna antagas komma i fråga till er¬
hållande af utmärkelsen att varda förklarade för afvelscentra eller till¬
erkännas uppmuntringspris; och hade styrelsen dervid kommit till det
resultat, att för bestridande af de första penningprisen till afvelscentra,
hvilka skulle utbetalas i början af år 1906, skulle erfordras ett belopp
af omkring 15,000 kronor samt för uppmuntringspris vid samma tid
omkring 13,000 kronor eller tillhopa 28,000 kronor. Under åren 1907,
1908, 1909 och 1910, då uppmuntringspris icke skulle utgå, utan endast
pris till afvelscentra, ansåge landtbruksstyrelsen, att en summa af om¬
kring 15,000 kronor årligen komme att erfordras. För bestridande af
kostnaderna för resor, som ordförandena i urvalsnämnderna äfvensom
prisnämnderna skulle företaga för fullgörande af sina uppdrag i och
Nionde hufvudtiteln.
125
för de företa pristäflingarna, skulle enligt landtbruksstyrelsens beräk¬
ning under åren 1904—1906 åtgå ett sammanlagdt belopp af omkring
6,700 kronor samt kostnaderna för prisnämndernas resor för kontroll
af de utsedda afvelscentra under åren 1906—1909 uppgå till ett årligt
belopp af omkring 2,500 kronor.
Till betäckande af en del af sagda kostnader ansåge landbruks-
styrelsen afkomsten af fonden för svenska hornboskaps- och fårafvelns
förädling, utan att dess kapital till någon del för här ifrågavarande
ändamål behöfde anlitas, sålunda skulle kunna tagas i anspråk, att,
förutom förberörda för afvelscentras bildande erforderliga resekostnader,
för år 1906 till pris för afvelscentra och uppmuntringspris samt för åren
1907—1910 till pris för afvelscentra utaf fondens afkomst skulle kunna
utgå ett belopp af 3,000 kronor för år, så att af andra statsmedel icke
skulle behöfva beviljas mera än för år 1906 25,000 kronor och för
hvart och ett af åren 1907—-1910 12,000 kronor eller för de första
täflingarna sammanlagdt 73,000 kronor.
Af hvad jag i det föregående anfört framgår, att man i vårt land
sedan lång tid tillbaka vid arbetet på ladugårdsskötselns höjande sökt
bygga på import af framstående afvelsdjur. Till en början — särskildt
under midten af förra århundradet — offrade staten betydliga belopp
härpå, i det att hela stammar afvelsdjur af olika raser då hit impor¬
terades, hvilka derefter såsom stamholländerier utplacerades i olika
landsdelar för att der bilda sådana afvelscentra som dem man nu här
på annan väg, genom att på planmessigt sätt tillvarataga frukterna
af det egna arbetet, vill söka skapa. Om än resultatet af denna ute¬
slutande med statsmedel bekostade import på grund af flera omstän¬
digheter, såsom ett kanske icke alltid tillräckligt väl afvägdt val af
afvelsdjur och de mer eller mindre ogynsamma förhållanden, under
hvilka de främmande afvelsdjuren här kommo att lefva, icke blef det
med ifrågavarande import afsedda, vann man likväl genom densamma
bland annat en ganska god erfarenhet om, hvilka främmande förädlade
nötkreatursraser bäst lämpade sig för att i vårt land användas.
Sedan visshet härom förvärfvats, har importen mer och mer öfver-
gått till en import af enstaka afvelsdjur, i och för hvilken landets hus¬
hållningssällskap med en offervillighet, värd allt erkännande, beviljat
och fortfarande bevilja betydande anslag.
Af huru stort gagn denna sistnämnda import än varit och huru
välbehöflig den än fortfarande från flera synpunkter sedt kan anses
vara, synes det mig dock icke kunna förnekas, att det afvelsarbete,