Motioner i Första Kammaren, N:o 34.
1
N:o 34.
Af herr AnderSSOll, Gustaf, angående skrifvelse till Konungen
med begäran om förslag beträffande utsträckt valrätt till
Riksdagens Andra Kammare.
Redan kort efter det nuvarande representationsskickets införande i
vårt land genom riksdagsordningen den 22 juni 1866 hördes rop om en
utsträckt valrätt till Riksdagens Andra Kammare. Så väcktes redan vid
1869 års riksdag motion i sådant syfte, och vid de flesta följande riksdagar
hafva dylika förslag varit framstälda. Att något verkligt behof då på¬
kallade en utsträckning af rätten att välja representanter i Andra Kam¬
maren torde emellertid ingen nu vilja med fog påstå.
Under den tid, som förflutit efter representationsförändringens genom¬
förande, har som bekant penningvärdet betydligt fallit och arbetslönerna
stigit.
I samma mån har naturligen antalet vid val till Andra Kammaren
röstberättigade ökats. Trots detta hafva emellertid ropen på utsträckt val¬
rätt tilltagit, hvilket föranledt Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 10 maj 1900 anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en i
möjligaste måtto fullständig och allsidig utredning rörande de förutsättningar
och vilkor, under hvilka valrätten till Riksdagens Andra Kammare kunde
utsträckas, samt för Riksdagen framlägga förslag, hvartill denna utredning
kunde föranleda.
Ehuru den af Riksdagen sålunda begärda utredningen ännu icke blifvit
fullt afslutad, har Kongl. Maj:t nu för Riksdagen framlagt förslag till än¬
drade bestämmelser om valrätten till Riksdagens Andra Kammare.
Bill. till Riksd. Prat. 1902. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Käft. (N.-o 34). 1
2
Motioner i Första Kammaren, N.-o 34.
Vid granskningen af detta förslag falla genast i ögonen åtskilliga
brister i detsamma. Med hänsyn till Riksdagens ofvanberörda skrifvelse,
deri påpekades nödvändigbeten af en allsidig utredning utaf frågan, kan
det väl med fog ifrågasättas, huruvida den af Kongl. Maj:t nu åvägabragta,
i några magra statistiska uppgifter utmynnande utredning kan öfver hufvud
taget tillfredsställa de önskemål, som hvar och en i denna vigtiga fråga
måste hysa, nemligen: att icke något beslut fattas, som innebär ett steg
ut i det obekanta; att, innan en rösträttsutvidgning sker, man må sättas
i tillfälle att bedöma denna utvidgnings verkningar; att frågan pröfvas i
den omfattning att hänsyn jemväl tages till huruvida icke för den politiska
valrätten borde bestämmas annan grand än den kommunala rösträtten,
äfvensom till huruvida icke vid utsträckning af valrätten skilnaden med
afseende å städernas och landsbygdens representationsrätt bör upphäfvas.
Likaså hade man kunnat vänta sig, att äfven andra spörsmål på detta
område, som numera tillvunnit sig uppmärksamhet i olika länder, såsom
proportionella val m. m., borde af Kongl. Maj:t hafva tagits under ompröfning.
I intet af dessa afseenden har emellertid, enligt mitt förmenande,
någon tillfyllestgörande utredning förebragts.
Man synes endast hafva varit angelägen att på grundvalen af det
utaf en partigrupp inom Andra Kammaren löst framkastade och ej af någon
såsom allvarligt menadt uppfattade rösträttsförslaget uppbygga ett för detta
parti någorlunda tillfredsställande förslag med några s. k. garantier, hvilka
långt ifrån att minska språnget ut i det okända, tvärtom ökat detsamma.
Såsom föredragande departementschefen uti det vid den kongl. pro¬
positionen fogade statsrådsprotokollet påvisar och såsom jag äfven här ofvan
antydt, har redan med den nuvarande för valrätt stadgade census antalet
röstberättigade ökats i • hög grad. Sålunda hade antalet röstberättigade,
som år 1872 utgjorde 236,120, motsvarande 5,6 procent af landets hela
befolkning, nemligen 5,7 procent af landsbygdens och 5,3 procent af stä¬
dernas befolkning, år 1900 vuxit till 432,843, motsvarande 8,49 procent
af folkmängden, nemligen 7,38 procent för landsbygden och 12,6i procent
för städerna, deraf för Stockholm 19,47 procent, under det att exempelvis
i Korge med allmän rösträtt valmännens antal i Kristiania icke uppgår
till 18 procent.
Då Kongl. Maj:t i rösträttspropositionen uttalar sitt erkännande af
landsbygdens befolkning såsom varande ett i politiskt afseende mycket
godt element, borde väl Kongl. Maj:t ock, i betraktande af den stora till¬
Motioner i Första Kammaren, N.-o 34.
3
växt valmanskåren inom städerna och bland arbetarelagren vunnit, följ d-
rigtigt hafva tillsett, att icke denna senare valmanskår ensidigt rigtades,
under det att landsbygdens och särskildt jordbrukarnes anspråk i detta
afseende i hög grad sattes tillbaka för den öfriga valmanskåren.
Detta bar emellertid skett i dubbelt afseende. Eu stor grupp bland
landsbygdens och jordbrukarnes krets, nemligen jordtorparnes klass, bar,
ehuru varande i samma goda rätt som hela den öfriga kroppsarbetande
klassen, helt och hållet utestängts från valrätt. Om man dertill lägger,
att den nykomna valmanskåren bland arbetarne fått en ytterligare för¬
stärkning uti den så kallade garantien af två röster för gift valman, hvilken
förmån torde i synnerhet komma den arbetande klassen till godo, inom
hvilken äktenskap vanligen ingås vid unga år, så torde man lätt finna, i
huru hög grad den jordbrukande klassen blifvit tillbakasatt.
Jordtorparnes antal utgör ju omkring 53,000, af kvilka de allra
flesta måste antagas vara gifta. Då de sålunda borde i allmänhet hafva
tillgodonjutit 2 röster hvardera, torde den jordbrukande befolkningen kunna
beräknas hafva gått miste om cirka 100,000 röster.
Ett annat af Kongl. Maj:t obeaktadt förhållande är stadsbefolkningens
i förhållande till folkmängden oproportionerligt stora representationsrätt.
Det bar blifvit påvisadt att, under det för närvarande på hvarje represen¬
tant från städerna belöpa sig 1,712 valmän och på kvaije sådan från
landsbygden 1,973 valmän, skulle efter rösträttsutvidgningen belöpa sig
2,137 valmän på hvarje stadsrepresentant och 3,154 valmän på hvarje
representant från - landet, sålunda på de senare ungefär 50 procent flere
än på de förra, en disproportion, hvartill icke något rimligt skäl kan
åberopas.
Dessa tvenne grundväsentliga anmärkningar hafva i den kongl. pro¬
positionen blott egnats några få afvisande ord.
I fråga om jordtorpame säges, att frågan om deras politiska valrätt
torde kunna anstå, till dess de i följd af förändrad lagstiftning om kom¬
munalbeskattningen må kunna erhålla kommunal rösträtt. Är deras rätt,
såsom ju äfven af Ivongl. Maj:t erkännes, obestridlig, så torde väl med
fog kunna uppställas den fordran, att de samtidigt med den öfriga kropps¬
arbetande klassen skulle få sin rättighet tillgodosedd, eller ock att frågan
i sin helhet kunde anstå, till dess den omformälda lagstiftningsfrågan blifvit
slutförd.
Hvad vidare angår frågan om utjemnande af städernas och lands¬
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 34.
bygdens olika representationsrätt, medgifver Kong!. Maj:t visserligen, att
ett missförhållande derutinnan föreligger, men anser likväl, att detta miss¬
förhållande bör kunna fortfara, intill dess detsamma genom stadsbefolkningens
hastigare tillväxt så småningom utan lagändring utjemnas.
Då emellertid en rättvis och väl afvägd förändring uti denna fråga, en
bland Sveriges största lifsfrågor, väl ej gerna torde kunna byggas på fortbe¬
ståndet af redan förefintliga, påtagliga missförhållanden, borde Kong! Maj:t
hafva låtit sig angeläget vara att tillse, det en utjemning och rättelse i
dessa missförhållanden egt rum.
Man får nu det intrycket, att rösträttsreformen, äfven om den i vissa
delar, såsom i fråga om den föreslagna indelningen af de större städerna
i enmansvalkretsar, kan anses lyckligt funnen, dock i allmänhet, i stället
för att vara en allsidig och väl afvägd reform, blott afsett att tillgodose
städernas kroppsarbetande befolkning.
För öfrigt torde mot det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget, såsom
jag förut påpekat, kunna anmärkas, att detsamma hvilar på eu alldeles
origtig grundval, nemligen den kommunala rösträtten.
Ehuru man såväl inom vårt eget land som i utlandet hör allt flere
röster höjas mot hvarje penningstreck, har dock ett sådant fått tjena1 som
underlag för det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget. — Den kommu¬
nala rösträtten hvilar ju nemligen ytterst på en viss inkomst eller besitt¬
ning af jord till visst värde.
Förutom det oegentliga deruti, att bestämmelserna om den kommunala
rösträtten och röstberäkningen, ehuru af kommunallags natur, enligt Kongl.
Maj:ts förslag skulle intagas i våra grundlagar, torde böra framhållas det
betänkliga uti, att det förut påpekade penningstrecket kan vexla och att
sålunda eu viss, enhetlig och för alla röstberättigade lika grund icke
förefinnes.
I olikhet med hvad i statsrådsprotokollet framhålles anser jag, att
berörda förhållande måste betecknas såsom något högst olämpligt, och att
låta en rättelse härutinnan blifva beroende på framtida ändringar beträffande
kommunalbeskattningen finner jag föga tilltalande, utan tvärtom egnadt
att göra grundvalen för Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag i hög grad
vacklande.
Då sålunda en på kommunal rösträtt grundad politisk valrätt icke
kan vara i något afseende tillfredsställande, allra minst i den form den nu
är af Kongl. Maj:t föreslagen, men jag tillika är lifligt besjälad af den
önskan, att en lösning af föreliggande spörsmål åstadkommes, synes mig,
Motioner i Första Kammarm, N:o 34.
b
att man bör slå in på den enda väg, som torde kunna leda till en lycklig
lösning af frågan, nemligen allmän rösträtt.
Såsom man af Kongl. Maj:ts proposition torde finna, hafva inom de
flesta länder, der allmän rösträtt är genomförd, uppstälts garantier till
förebyggande af rösträttens missbrukande och af att genom allmänna röst¬
rätten det sociala samhällslifvet alltför mycket förryckes genom maktens
öfverflyttning i mindre politiskt mogna samhällsklassers hand:
Eland dylika garantier, som synas mig böra uppställas, torde först
och främst böra nämnas en viss mogen ålder — uppnådda 25 år — full¬
gjord värnpligt, ordentligen erlagda skatter till stat och kommun under
ett visst antal år -— minst 3 — före valet, lika representationsrätt för
land och stad, medelbara val, lika antal ledamöter i Riksdagens båda
kamrar samt nedsatt riksdagsmannaarfvode för ledamöterna i Andra Kammaren.
I fråga om de fyra företa af de nu uppräknade vilkoren torde jag
kunna åberopa såväl hvad Kongl. Maj:t derom i propositionen yttrat som
äfven hvad jag här ofvan uti från Kongl Maj:t afvikande delar anfört.
Hvad beträffar vilkoret af medelbara val torde detta valsätt, som
tillämpas såväl i Norge som i Preussen, båda med allmän rösträtt, vara i
hög grad egnadt att förebygga röstsplittring äfvensom att motverka det
in aj or itets förtryck, som en långt drifven utsträckning af rösträtten otvifvel¬
aktigt medför.
Erfarenheten från valkretsar, der medelbara val fortfarande ega rum,
gifver vid handen, att de röstberättigade inom valkretsen icke så lätt
öfverröstas utaf ett inom densamma beläget arbetarecentrum såsom vid de
omedelbara valen är fallet. För öfrigt torde med skäl kunna påstås, att
ett färre antal valmän — elektorerna — alltid känna ansvaret af sitt
uppdrag tyngre än valmännen vid de omedelbara valen, der dessa ofta
äro en lekboll i politiska agitatorers händer.
Beträffande vidare vilkoret om lika antal ledamöter i Riksdagens båda
kamrar så torde detta med skäl kunna uppställas såsom en garanti mot
de vådor, som den allmänna rösträtten kan medföra. Redan nu har ju
Andra Kammaren genom sin numerära öfvervigt ett större inflytande på
statens ekonomiska angelägenheter och rikets budget. Att denna öfvervigt,
lagd i handen på nya politiska element af ensidig partifärg, kan för den
lugna samhällsutvecklingen innebära en viss fara, såvida icke Första Kamma¬
ren genom en utjemning af denna öfvervigt erhåller ett lika inflytande i
dessa frågor, torde ligga i öppen dag.
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 17 Höft.
2
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 34.
Hvad slutligen angår det nedsatta arfvodet för ledamöterna i Andra
Kammaren, torde böra påpekas, att detta ingalunda är en nyhet för länder
med allmän rösträtt. I tyska riket, der vid val af representanter i riks¬
församlingen allmän rösträtt är genomförd, finnes uppstäldt det stadgande,
att folkrepresentanterna icke ega åtnjuta något som helst arfvode. Het torde
sålunda icke kunna anses vara en oberättigad fordran att hos oss, om icke
helt och hållet borttaga arfvodet, så åtminstone nedsätta detsamma. I syn¬
nerhet förefaller detta naturligt i fråga om representanterna för den stad,
der Riksdagen eger rum, och bör denna nedsättning då, enligt mitt för¬
menande, ske till hälften af det nuvarande arfvodet. Härutinnan kan ana¬
logivis åberopas det förhållande, att riksdagsmän, som af Kongl. Maj:t
förordnas till ledamöter af en komité, alltid åtnjuta olika arfvoden, allt
efter som de äro bosatta i den ort, der komitén är samlad, eller annor¬
städes,1 i ty att arfvodet i förra fallet utgår endast med hälften mot i det
senare.! ['■ _ ■■
På grund af* hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, efter en omsorgsfull
och allsidig utredning i den omfattning, Riksdagen i
förut åberopade skrifvelsen begärt, för en kommande
,-uiJ r Riksdag framlägga förslag om införande af allmän röst¬
rätt under här ofvan angifna, fullt betryggande vilkor
och garantier.
:■ . • b .-j, ■ A \ :: ./■ , l ' ,! •; !■ ■: .
Om remiss till konstitutionsutskottet anhålles.
V. < i’ ■> t 1 . • : J T1 i '• i:' i,
Stockholm den 18 mars 1902. «•■!. .
G. Andersson,
Stockholm, Victor Pettersons A.-B. Boktryckeri. 1902.