20
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
N:o 20.
Af herr Pettersson, angående förbättrad aflöning åt vissa lokal¬
telefonister i telegrafverkets tjenst m. m.
I Kong! Maj:ts proposition till innevarande Riksdag angående ny
stat för telegrafverket har icke någon som helst aflöningsförbättring
blifvit beredd åt den stora arbetspersonal, som under benämning lokal¬
telefonister är anstäld i verkets tjenst.
Dessa lokaltelefonister uppgå för närvarande till ett antal af
omkring 750 stycken samt intaga på grund af sjelfva arbetets beskaffen¬
het och betingelserna för dess utförande en undantagsställning mot
öfrig personal inom verket. De erhålla icke fast anställning, utan
komma endast i åtnjutande af månadsarfvoden samt afskedas i regel
vid de större stationerna efter 5 års tjenst.
Den begynnelseaflöning, som tillkommer en lokaltelefonist efter
slutad utbildning, utgöres af i Stockholm och Göteborg 40 kronor i
månaden samt å öfriga stationer 35 kronor, och visar nedanstående
tabell den arfvodesstat, som för närvarande tillämpas på grund af tele¬
grafstyrelsens skrifvelse den 30 mars 1900.
Månadsarfvoden.
|
För lokaltelefonister.
|
|
35 kr.
|
40 kr.
|
45 kr.
|
50 kr.
|
I. Stockholm...............................
|
|
6 män.
|
6 män.
|
derefter
|
Göteborg: .............
|
|
man
|
|
derefter
|
o #..........................
II. Gefle, Helsingborg, Malmö,
|
|
|
|
Norrköping, Sundsvall
|
6 män.
|
6 mån.
|
12 mån.
|
derefter
|
III. Eskilstuna, Falun, Halmstad,
|
|
|
|
|
Hernösand, Jönköping,Luleå,
|
|
•
|
|
|
Upsala, Örebro, Östersund,
|
|
|
|
|
Borås ......................................
|
6 mån.
|
6 mån.
|
derefter
|
—
|
IV. öfriga stafioner ...................
|
12 mån.
|
12 mån.
|
derefter
|
—
|
21
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
Dessutom kunna telefonisterna vid de större stationerna, der det
mest jägtande arbetet förekommer, göra sig berättigade till smärre
belöningar i form af flitpenningar, ersättning för öfvertidsarbete m. m.
Att denna ersättning för öfvertidsarbete är obetydlig, särskild! för den
lägsta arfvodesklassen, framgår emellertid af telegrafstyrelsens utlåtande °),
enär densamma vid Stockholms station för sistlidne september månad
blott utgjorde i medeltal kronor 1,6 8 för denna klass.
Det är gifvet, att vexlingar i lefnadsomkostnader å de olika
platserna skola på ett ytterst känsligt sätt göra sig gällande vid så
minimala aflöningsbelopp, och derför torde vara fullt berättigad!, att,
såsom nu sker, hänsyn tages till stationsorten, liksom äfveii att aflönin-
gen efter viss tjenstetid höjes, enligt bestämda grunder. Men sjelfva
begynnelseaflöningen är alldeles för låg, särskildt i betraktande af att
eleven måste vidkännas uppoffringar för sin utbildning, samt att hennes
sålunda förvärfvade yrkesskicklighet i allmänhet icke är grundläggande
för stadigvarande framtida utkomst.
Enligt nedanstående uppgift äro för närvarande lokaltelefonisterna
på följande sätt fördelade inom de olika aflöningsgraderna:
235
|
med
|
månadsarfvode
|
af .........
|
......... 50 kronor
|
222
|
11
|
11
|
11 .........
|
......... 45 „
|
155
|
11
|
11
|
11 .........
|
........ 40 „
|
139
|
11
|
11
|
11 .........
|
......... 35 „
|
Såsom jemförelse torde förtjena omnämnas, att under ett tidigare
skede af rikstelefonens verksamhet, eller år 1889, då delvis telegrafister
användes såsom lokaltelefonister, tillämpades följande arfvodesstat:
1
|
med
|
månadsarfvode
|
af ........
|
......... 70 kronor
|
1
|
11
|
11
|
11 ........
|
......... 65 „
|
2
|
11
|
11
|
11 ........
|
......... 60 „
|
2
|
11
|
11
|
11 ........
|
......... 55 n
|
41
|
11
|
11
|
11 ........
|
........ 50 „
|
21
|
11
|
11
|
11 ........
|
........ 40 „
|
6
|
11
|
11
|
11 ........
|
......... 30 „
|
Sålunda hafva, i olikhet mot hvad på andra arbetsfält egt ruin,
aflöningsförmånerna ingalunda ökats, oaktadt stegrade lefnadsomkost¬
nader och större kraf på personalens expeditionsförmåga, under det
telefonverket utvecklat sig till en synnerligen vinstgifvande affär. Visser-
*) Se 1902 års statsverksproposition, del. Ill, sid. 69.
22
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
ligen har telegrafstyrelsen i sitt nu afgifna utlåtande förklarat tjenst-
göringstiden ej vara betungande, men i ett annat sammanhang har
samma styrelse på det kraftigaste vitsordat, att denna telefontjenst är
så svår och profvande, att det blifver omöjligt för den dermed syssel¬
satta personalen att kunna, i likhet med andra statens tjenare, dermed
fortsätta till uppnådd pensionsålder. °)
Men om lokaltelefonistens ekonomiska existens är bekymmersam
redan under helsans dagar, så framträda dock de svårigheter, som
otryggheten i hennes ställning föranleda, ännu skarpare vid inträffadt
sjukdomsfall. Äfven om hennes sjukdom orsakats af öfveransträngning
under arbetet, är hon dock i saknad af något som helst understöd från
telegrafverket, och för den ledighet, hon åtnjuter, måste hon sjelf
ersätta sin vikarie.
Telegrafstyrelsen har visserligen beträffande arbetarena vid verkets
linier och förråd erhållit tillstånd att utbetala sjukhjelp, men för den
extra personalen i öfrigt finnes icke någon sådan förmån. De e. o.
telegrafisterna hafva derför sjelfva bildat en sjukhjelpskassa, från hvilken
de åtnjuta understöd vid inträffad sjukdom mot erläggande af en års-
afgift af 8 kronor. Gifvet är, att inrättandet af en sådan sjukhjelps¬
kassa skulle åt lokaltelefonisterna bereda en önskvärd förmån, men
dessa senares aflöning är i allmänhet allt för knapp för att kunna
medgifva de härför erforderliga inbetalningarna.
Uti post- och telegrafkomiténs betänkande af den 31 oktober
1901, k vilket ligger till grund för den kongl. propositionen, finnes
reservationsvis uttalad den mening, att grundaflöningen för lokaltelefo¬
nister bör i regel ej utgå med lägre belopp än 50 kronor pr månad.
Den ökning i utgiftsstaten, som under nuvarande förhållanden härför
vore erforderlig, skulle, enligt ofvan anförda arfvodes fördelning, utgöra:
för 222 lokaltelefonister 5 kronor i månaden.
ii 1^5 ,, 10 ,, ,, ,,
71 1^9 ,, 15 ,, ,, ,,
eller summa pr år kronor 56,940.
Då antalet telefonapparater för närvarande uppgår till cirka 57,500,
skulle alltså telefonverkets driftkostnader ökas med icke fullt 1 krona
för hvarje apparat, i händelse personalen erhölle denna aflöning.
Då emellertid en sådan betydlig förbättring i grundaflöningen
skulle kunna väcka berättigade anspråk på förhöjning inom öfriga
arfvodesklasser, torde försigtigheten bjuda att blott söka ernå en mindre
*) Se telegrafkomiténs betänkande, del. II, sid. 166.
23
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
sådan förbättring i de lägst aflönade telefonisternas bekymmersamma
existensvilkor. Äfven den minsta aflöningsförhöjning är gagnelig, sär¬
skild! om dermed förenas sjukhjelp.
Beträffande denna senare torde densamma antingen kunna ordnas
så, att telegrafstyrelsen i ömmande fall utbetalar sådan sjukhjelp, eller
ock på det sätt, att staten genom bidrag intill hälften af de erforderliga
årsafgifterna söker medverka till inrättandet af en sjukhjelpskassa för
lokaltelefonisterna. Enligt ofvan angifna siffra för e. o. telegrafisternas
sjukhjelpskassa, skulle på så sätt staten för hvarje lokaltelefonist betala
till en sådan kassa 4 kronor pr år, eller tillsammans för 750 lokal¬
telefonister 3,000 kronor, under det att delegarne sjelfva vidkändes
den andra hälften af årsafgiften.
Beträffande grundaflöningens höjning för den lägsta arfvodesklassen
med 5 kronor i månaden eller från 40 till 45 kronor i Stockholm och
Göteborg samt från 35 till 40 kronor å öfriga stationer, så kan icke
den årliga kostnadsökningen härför med noggrannhet beräknas af annan
än kongl. telegrafstyrelsen. Med ledning af ofvanstående tabeller öfver
antal och fördelning af nuvarande personal i arfvodesklasser torde man
dock kunna anse, att denna ökning ej öfverstiger 18,000 kronor, äfven
om de minsta stationer medräknas. Då emellertid åtskilliga af dessa
sistnämnda stationer i landsorten ej kräfva så sträng tjenstgöring samt
lefnadsomkostnaderna å dessa platser ofta äro lägre än de i större
samhällena, så torde telegrafstyrelsen i hvarje fall böra pröfva, för hvilka
bland dessa smärre stationer en sådan förhöjning skall utgå.
På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen må — för åstadkommande af
förbättring i aflöningen åt de lokaltelefonister inom
lägsta arfvodesklassen, hvilka hafva fullständig tjenst¬
göring, samt för beredande i vissa fall af sjukhjelp
eller inrättande af sjukhjelpskassa för statens samtliga
lokaltelefonister — höja det i telegrafverkets utgifts-
stat för år 1903 uppförda förslagsanslag för »arfvoden
till extra ordinarie tjenstemän, vikariatsersättning,
m. m. för stationerna» med 21,000 kronor.
Stockholm den 27 januari 1902.
Fredr. Pettersson.