14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 64.
N:o 64.
Af herr J. LaiVSSOll i Presstorp, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående vilkoren för erhållande af bidrag till förbätt¬
ring af landsvägar.
Genom Riksdagens åtgärd har större och större anslag beviljats till
bidrag för anläggning af nya samt förbättring och omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar, och detta med rätta, ty goda kommunika¬
tioner befordra alltid en orts framåtskridande, och har detta anslag under
de senaste åren utgjort en million kronor om året, att fördelas med
2/s-delar af kostnaden, hvilket belopp äfven upptages i den nu erhållna
1902 års statsverksproposition.
Rörande vilkoren för utfående af de från staten utgående 2f -delar
hafva de ofta förändrats, ty eu tid utgick beloppet i fråga enligt det upp¬
gjorda kostnadsförslaget, och erhöllo då eu del kommuner sina vägar utan
eget tillskott, alldenstund arbetet nedbragtes långt under kostnadsförslaget,
och räckte ofta statsanslaget till hela vägbyggnaden; sedan bestämdes, att
entreprenadsumman skulle utgöra normen för statsbidraget, men äfven då
skedde oegentligheter derigenom, att entreprenadsumman bringades i höjden
af någon hjelpsam person, som derefter afstod anbudet till de bygg-
nadsskyldige, som derigenom beredde sig en afsevärd förmån och sluppo
med ganska lindriga utgifter. För närvarande praktiseras ett annat sätt,
som deremot oftast leder till ett helt motsatt resultat och i hög grad
betungar de kommuner, som omlägga sina vägar, ty numer erbålles i stats¬
anslag 2/3 -delar af entreprenadsumman, om den icke öfverskrider kostnads¬
förslaget, men går den verkliga kostnaden till mera än det uppgjorda
kostnadsförslaget, erbålles ändå icke mera än af detsamma, och då
Motioner i Andra Kammaren, N.-o 64
15
numera å en del orter praktiseras, att kostnadsförslagen uppgöras orim¬
ligt lågt, få kommunerna derigenom tillsätta så stora belopp, att det inträffat,
att deras utgifter stigit till lika belopp med statsanslaget ock till och med högre,
så att man har derigenom kommit från den ena ytterligheten, att kommunerna in¬
genting släppt till, till den andra, att de blifvit i hög grad betungade. För att
råda bot häremot borde föreskrifvas, att den verkliga kostnaden skulle ersättas
af stat och kommun med hvar sina bestämda delar, så att den ena parten icke
betungades på den andres bekostnad. Men att komma derhän kan antag¬
ligen icke ske på annat sätt, än att landsvägsarbetena utföras efter räkning,
ty då bortfölle de här förut påpekade missförhållandena, alldenstund statens
ingeniörer, som äfven nu kontrollera arbetena, då vore statens ombud och
vederbörande vägstyrelse vore kommunernas och det läge i deras gemen¬
samma intresse att få allting gjordt så billigt och bra som möjligt. Att
några svårigheter behöfde uppstå för att gå till väga på detta sätt före¬
finnes icke, ty vederbörande vägstyrelse har icke svårt att få en bra för¬
man, som hade den dagliga tillsynen om hand, och i öfrigt kontrollerades
arbetet af statens och kommunernas ombud, och några oegentligheter be¬
höfde icke förekomma, hvilket visat sig, der vägstyrelsen har verkstält
arbetet på detta sätt.
Då kommunerna äro mycket betungade genom alla de pålagor, som
drabba dem i flere afseenden, och då de flesta hafva måst anlita lånevägen
för att dermed täcka eu del af sina utgifter, så att icke nog med att den
nuvarande generationen har stora skatteutgifter, hvilka å en del orter å
landsbygden gå till häpnadsväckande belopp, utan dryga bördor hafva
äfven åsamkats efterkommande genom detta lånesystem, skulle det följ¬
aktligen vara af högsta behofvet påkalladt, om statens andel till vägbygg-
nadsarbeten kunde höjas till 4/s-delar och kommunerna således finge Yr,-del.
Genom denna fördelning af kostnaden bereddes de närvarande en
stor lättnad och äfven efterkommande, då antagligen en del kommuner
derigenom kunde undgå att anlita lånevägen och de, som ändå voro tvungna
dertill, finge mindre belopp att upplåna.
Men för att icke minskning skulle ske i de årliga vägbyggnads-
arbetena, på grund af högre bidrag från staten, vore nödvändigt, att stats¬
anslaget ökades med 200,000 kronor, ty derigenom utjemnades det belopp,
som kommunerna finge lindrigare, och således behöfde icke några arbeten
fördröjas mera än hvad hittills skett.
16
Motioner i Andra Kammaren, Äho 64.
Med anledning af hvad här ofvan anförts, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga un¬
der öfvervägande,
dels i hvad mån andra föreskrifter än de nu gäl¬
lande böra meddelas i fråga om vilkoren för erhållande
af bidrag till förbättring af landsvägar,
dels huruvida icke fördelningen af statsanslaget till
väganläggningar kunde förändras till 4/s -delar och på
grund deraf anslaget i sin helhet ökas.
Stockholm den 23 januari 1902.
Joll. Larsson,
fr. Presstorp.
Uti motionens syfte instämma:
C. T. Lind. O. E. Gädda. Herman Andersson.
A. Johanson.