Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
7
N:o 54.
Af herr M. F. Nyström, i anledning af Kongl. Mäj:ts pro¬
position om aflöning sstat för telegrafverket.
Vid uppgörande af förslag till ny stat för telegrafverket fattade post-
och telegrafkofnitén för sin del det beslut, att det antal qvinliga telegrafi-
ster, som borde uppföras å den nya staten, borde ökas från nu upptagna
210 till 280. Genom denna ökning, säger komitén, kommer väntnings-
tiden på befordran till ordinarie inom denna tjenstemannaklass att ned¬
sättas från nuvarande 17 år till 13 år. Samtidigt föreslår komitén i sitt
förslag till ny stat för postverket en ökning af postexpeditörernas antal
från 500 till 750, hvarigenom väntningstiden på befordran inom denna
tjenstemannaklass nedbringas från nuvarande 13 år till Tf3 år. Komitén
har vid uppgörande af dessa förslag sökt att fastställa en förmånligare
proportion mellan befordrade och obefordrade, än hittills varit fallet, men
den har dervid ej för båda embetsverken följt samma principer. Under
det den nemligen för postverket stält hela antalet extra postexpeditörer
mot de ordinarie och derefter afvägt proportionen, har den deremot för
telegrafverket mot de ordinarie telegrafisterna endast stält så många af
de extra, som vid 1900 års slut hade förordnande året rundt, och der¬
efter beräknat behofvet af nya ordinarie befattningar.
Att, då utgångspunkterna varit så olika, resultatet äfven skulle blifva
olika, är helt naturligt. Om nu komiténs ifrågavarande förslag för båda
embetsverken, hvilka Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen upptagit, af
Riksdagen godkännes, kommer de extra postexpeditörernas antal — beräk-
nadt efter förhållandena vid 1900 års slut — att uppgå till 369 eller
49,2 % af antalet ordinarie (750), under det att antalet extra telegrafister
— likaledes beräknadt efter förhållandena vid 1900 års slut —kommer
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
att uppgå till 97,5 °j0 af antalet ordinarie (280). Dessa proportioner ändras
alltjemt, men alltid till nackdel för de extra i båda verken, hvarför en för¬
delning, som är afsedd att träda i kraft år 1903 och då anses mer eller
mindre fördelaktig, redan inom få år icke längre motsvarar behofvet. Att
under sådana förhållanden ställa telegrafistkåren i så ogynsamt läge, som
här föreslagits, synes mig vara ur alla synpunkter olämpligt.
Mot komitén s förslag i denna punkt har reservation anförts af en
dess ledamot, byråchefen i telegrafstyrelsen M. Wennman, som hemställer,
att det nuvarande antalet ordinarie telegrafister ökas med åtminstone 125,
hvarigenom befordringstiden till ordinarie kunde nedbringas till omkring
10 år. Reservanten beräknar, att vid bifall till denna hemställan 45 extra
telegrafister ändock måste bibehållas vid förordnande året om, men att
erfarenheten gifvit vid handen, att detta antal årligen ökas med 12, under
det att de öfriga extra äfven årligen ökas i mycket större proportion än
den beräknade afgången bland de ordinarie.
Då jag ansett det vara en billig fordran, att telegrafisternas utsigter
till befordran i anseende till väntningstiden likställes med de qvinliga
postexpeditörernas, har jag i tillgängliga personalförteckningar sökt vinna
upplysning om, huru stort antal nya telegrafistplatser, som behöfde i staten
uppföras utöfver de 70, som af Kongl. Maj:t föreslagits för att väntnings¬
tiden skulle förkortas från 13 till 72/3 år, och har dervid kommit till det
resultat, att ytterligare 81 nya platser måste för ändamålet tillskapas.
Den äldsta obefordrade extra telegrafisten skulle, om så skedde, hafva en
pröfvotid bakom sig af nära 8 år, en pröfvotid, som i fråga om post-
expeditörerna i statsverkspropositionen betecknas såsom »uppenbarligen
allt för lång».
De dryga pehsionsafgifter, som telegraftjenstemän i allmänhet ha att
erlägga, gör det särskilt angeläget, att icke denna pröfvotid blir allt för
lång. Genom tillägg af retroaktivafgifter, som alltid tillkomma för tjenste¬
man, som efter fylda 25 år vinner befordran, blifva nemligen pensions-
afgifterna mycket höga, och det har, såsom byråchefen Wennman i sin reserva¬
tion anmärker, på senare tiden ofta inträffat, att en sent befordrad tele¬
grafist fått betala ända till 10 och 14 procent af aflöningen till pensions-
inrättningen. Om nu väntningstiden sättes till 13 år, så kommer hvar-
enda telegrafist, som hädanefter utnämnes, att få erlägga rätt dryga retro¬
aktivafgifter, under det, om denna tid sättes till 72/3 år, de flesta torde
kunna slippa denna extra tunga.
Den föreslagna stationsmästareinrättningen bör, så vidt jag kan finna,
ej utgöra något hinder mot tillsättande af ett större antal telegrafister än
det nu påtänkta. För stationsmästareämnenas utbildning kräfves alltid en
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
9
viss tid, som, om i densamma skall ingå lefvande språk, ej kan blifva
alltför kort, och sannolikt är väl också, att äfven för dem någon extra
ordinarie tid erfordras, innan de kunna anses mogna att som ordinarie
mästare förestå egen station.
För de ytterligare skäl, som tala för en ökning af det af Kongl. Maj:t
föreslagna antalet qvinliga ordinarie telegrafister, tillåter jag mig hänvisa
till byråchefen Wennmans här ofvan omförmälda reservation.
På grund af det ofvan anförda får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville, med ändring af Kongl. Maj:ts
förslag till ny stat för telegrafverket, besluta, att i denna
stat må uppföras 360 qvinliga telegrafister i stället för
af Kongl. Maj:t föreslagna 280.
Stockholm den 27 januari 1902.
M. F. Nyström.
I motionen instämmer
Th. af Callerholm.
Itill till IliJced. Prof. 1902. I Samt. 2 AJd. 2 Band. VI, a. Väft,