2
Motioner i Andra Kammaren, h:o 52.
motion meddelat, komma att, efter vissa förberedande arbetens afsittande,
och sedan arrendetiden utgått, såsom tomtplatser försäljas.
Huru den lagstiftning skall vara beskaffad, som ger den största trygg¬
het för ändamålets vinnande, tilltror jag mig ej att kunna angifva och
anhåller derför vördsamt,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till sådan lagstiftning, att
samhällen, upprättade i afsigt att åt arbetare och min¬
dre bemedlade personer bereda egna hem och billiga
bostäder, må bevaras för sitt ursprungliga ändamål.
Stockholm den 27 januari 1902.
M. F. Nyström.
N:o 52.
Åf herr M. F. Nyström, om ändring af 15 kap. 2 §
giftermålsbalken.
Från Fredrika Bremer-förbundet har undertecknad, med begäran om
motions väckande, mottagit ett så lydande protokollsutdrag:
»Utdrag ur protokoll, hållet vid Fredrika Bremer-Förbundets styrelse¬
sammanträde onsdagen den 15 januari 1902.
§ 4. Behandlades det från den 2 december 1901 bordlagda ärendet
rörande stadgandet i 15 kap. 2 § giftermålsbalken därom, att då båda
makarna voro till skilnaden vållande, skulle i händelse de voro lika fallna
att boet och barnen förese, mannen vara därtill närmare, och beslöts, att
Fredrika Bremer-Förbundet skulle verka för motion hos Riksdagen derom:
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa om in¬
förande af sådana ändrade eller förtydligade bestämmelser i gällande lag¬
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 52.
stiftning om äktenskapsskilnad, att, vare sig denna är slutlig eller ålagd
på ett år till säng och säte, rätten att förese barnen må tillerkännas den
af makarna, som i sådant hänseende är mest passande eller, om de äro
dertill lika fallna i öfrigt, den, som i afseende å hvarje barns ålder, kön
och andra förhållanden pröfvas för detsamma såsom vårdare lämpligast.
Detta beslut justerades genast.
In fidem
Sigrid Ulrich,
sekreterare.»
Då Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kongl. Maj:t begärde utarbe¬
tandet af förslag till ny lagstiftning rörande skilnad i äktenskap och tro¬
lofning, lärer Riksdagen till äfventyrs ej vara benägen att i afvaktan härpå
uti särskilda skrivelser ytterligare framföra speciella önskemål, som dervid
böra komma under öfvervägande. Icke heller är det antagligt, att stats¬
makterna skulle finna lämpligt eller ens möjligt att särskildt för sig slut¬
giltigt ordna den af förbundet upptagna angelägenheten utan sammanhang
med det mera omfattande lagarbete, som afses med Riksdagens skrifvelse.
Då emellertid denna senare lagstiftnings slutliga lösning med all
sannolikhet måste draga ut på tiden, förtjenar i alla händelser att öfver-
vägas, huruvida ej ‘ur nuvarande lagstiftningen kan redan nu borttagas
den öfverklagade principen, så att den ej får tillfälle att vidare i tillämp¬
ningen göra sig gällande. Dertill synes äfven allt skäl föreligga, då den¬
samma med nuvarande rättsuppfattning innebär en stor orättvisa mot
hustrun och en kränkning af hennes dyrbaraste pligter och rättigheter.
En ändring kan äfven lätt åvägabringas genom att orden »vare då mannen
närmare» utbytas mot t. ex. »skilje då domaren dem emellan efter ty som
skäligt pröfvas».
På grund häraf får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville för sin del antaga den ändring
af 15 kap. 2 § giftermålsbalken, att orden »vare då
mannen närmare» utbytas mot: »skilje då domaren dem
emellan efter ty som skäligt pröfvas».
Stockholm den 17 januari 1902.
M. F. Nyström.