Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
1
N:o 50.
Af herr M. F. Nyström, om skrifvelse till Kongl. Maj:t an¬
gående försäljning af vissa kronan tillhöriga hemman och
lägenheter i Solna och Spånga socknar af Stockholms län.
Vid 1899 åra riksdag hemåt älde jag i motionen n:o 146, »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta ut¬
arbeta och till Riksdagen inkomma med förslag till upplåtelse af vissa i
motionen uppräknade, kronan tillhöriga egendomar i Solna och Spånga för¬
samlingar af Stockholms län till egna hem för arbetare och mindre bemedlade
personer i Stockholm, på sådana vilkor och bestämmelser, som efter vunnen
utredning kunde befinnas erforderliga för ett verksamt och kraftigt be¬
fordrande af det i motionen angifna syftet». Det i denna hemställan om¬
nämnda syftet afsåg, att vid försäljningen af de ifrågavarande egendomarne
sådana» bestämmelser fastades, att de verkligen komme att användas till
det uppgifna ändamålet och så vidt möjligt undandroges spekulationen,
som särskildt i fråga om tomter till egna hem för mindre bemedlade visat
sig vara skadlig.
Denna motion afstyrktes af statsutskottet, under hänvisande till Riks¬
dagens i skrifvelse af den 9 maj 1894 intagna beslut, »att styckning an¬
tingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter må kunna
ega rum af sådana mindre kronoegendomar, som vid arrendetidens utgång
skola försäljas, äfvensom att jemväl af öfriga under domänstyrelsens för¬
valtning stälda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar må kunna
efter arrendetidens slut antingen genom styckning eller afsöndring beredas
mindre jordbrukslägenheter; och förutsatte Riksdagen äfven, enligt hvad i
skrifvelsen anförts, att det någon gång må kunna befinnas lämpligt att
vid försäljning af kronodomän i större eller mindre mån stycka densamma
till tomtplatser». Utskottet fortsätter derefter: »Med anledning af Riks¬
dagens beslut i detta ämne har Kongl. Maj:t den 25 september 1896
faststält särskilda bestämmelser om lägenheters upplåtande från kronans
under domänstyrelsens förvaltning stående, för statsverkets räkning ut¬
arrenderade jordbruksdomäner.
Dill. till Rikad. J’rot. 1002. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 13 Ilä/t. (Pris 50.) 1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
Då således Kongl. Maj:t icke lärer underlåta att, derest sådant skulle
befinnas lämpligt och af förhållandena påkalladt. vid de tider, då arrendena
af de utaf motionären omförmälda kronoegendomarne utlöpa, och som,
enligt hvad motionären meddelat, inträffa under åren 1901—1908, vidtaga
åtgärder till beredande å dessa egendomar af mindre jordbrukslägenheter
eller tomtplatser, anser utskottet sig icke böra förorda en skrifvelse till
Kongl. Maj:t i det syfte motionären föreslagit.» Hvad statsutskottet före¬
slagit blef Riksdagens beslut.
I -nådigt bref af den 23 mars 1900 anbefalde Kongl. Maj:t domän¬
styrelsen att gå i författning om upprättande af förslag till styckning af
några af de ofvan omförmälda kronoegendomarne, i följd hvaraf Konungens
befallningshafvande i Stockholms län den 26 maj samma år beordrade förste
landtmätaren i länet att i samråd med t. f. domänintendenten och annan
sakkunnig person upprätta förslag till indelning till smärre lägenheter, af-
sedda till, bebyggande eller för trädgårdsanläggningar eller andra ändamål,
af följande hemman och lägenheter, nemligen:
Hektar. År. Qvadrat-
... meter.
i Solna socken Ofverjärfva n:is 1 och 2 med Damtorp
och Brotorp om tillsammans 147/C4 mantal
jemte Wåhlberga äng ............................... 188 13 30
» » Nederjärfva n:o 2 om 7/s mantal ............... 35 82 3
» » Ulriksdals Kungsgårds åker och betesmark
med kronotorpet Sörentorp om ea/u mantal 86 91 80
* » Lurbacka eller Agnesberg n:o 1 om Y10 mantal 10 93 30
» » Bagartorp n:o 1, 6/m mantal........................ 14 31 60
i Spånga socken Kymlinge n:is 2 och 3 om tillsammans l'/4
mantal............................................................. 86 48 50
* 8 Lägenheten Gunsarboda n:o 1 med Läder¬
backa n:o 1 .................................................. 30 30 70
* * Lägenheten Linväfvaretorp n:o 1 ............... 28 50 40
» » Lägenheten Kuling storp n:o 1 .................... 14 85 60
eller sammanlagdt 496 hektar, 75 ar och 3 qvadratmeter.*)
Efter hvad jag i domänstyrelsen erfarit, är denna indelning nu verk¬
stad, och göda utsigter synas alltså finnas för att dessa till nära 1,0QX)
tunnland uppgående så när- och välbelägna marker i behörig tid blifva
disponibla för det ändamål min ifrågavarande motion åsyftade.
*) Härad ingår såväl skogsmark som impedimenter, hvilket förklarar olikheten med
cn del af de uppgifter, som förekommo i min motion till 1899 års Riksdag.
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
Såsom af det ofvan anförda framgår, utgingo några af arrende¬
kontrakten redan 1901, under det att andra utgå 1904 och ett 1908, men
den lägenhet, hvars arrendekontrakt utgår först 1908, är icke inbegripen i
de ofvan förtecknade. För de hemman och lägenheter, hvilkas arrende¬
kontrakt utgingo 1901, hafva kontrakten prolongerats eller förnyats till en
och samma dag, nemligen den 14 mars 1904, hvarför efter denna dag
egendomarne antingen komma att försäljas eller pa nytt utarrenderas.
De skäl, som jag i min motion till 1899 års Riksdag anförde till för¬
mån för förslaget att på detta område uppföra en villa-förstad till Stock¬
holm för arbetare och mindre bemedlade, förefinnas fortfarande. Bostads-
nöden i landets hufvudstad är alltjemt stor och tryckande, och om ej så
många nu som då nödgas bo i vedbodar och uthus, sa visa i alla fall de
oerhördt uppdrifna hyrorna för smärre lägenheter, att verklig bostadsnöd
föreligger, en nöd, som yttrar sig deruti, att alltför många individer nödgas
hysa in sig i samma bostadslägenhet. Att denna bostadsnöd kommer att
hålla i sig, om ej kraftiga och ovanliga åtgärder vidtagas för dess af¬
hjelpande, är icke eu blott förmodan, utan en visshet, bekräftad af erfaren¬
heten från alla stora och medelstora industristäder i Europa, hvarför »bostads¬
frågan» öfverallt är aktuel och föremal för mycket arbete från såväl
arbetarekorporationers som socialpolitikers sida.
Det kan vid sådant förhållande ej vara annat än glädjande att er¬
fara, att ett tillräckligt stort område på sannolikt billiga och i öfrigt för¬
månliga vilkor ställes till denna sa nödvändiga verksamhets förfogande.
Angående det sannolika försäljningspriset tror jag mig veta, att man preli¬
minärt beräknat bruttoinkomsten af försäljningen till 1,400,000 kronor,
och att man tänkt sig för mindre bemedlade köpare mycket förmånliga
afbetalningsvilkor. Det framgår häraf, att de myndigheter, som hafva att
förbereda det vigtiga ärendet, käft blicken öppen för fragans stora sociala
innebörd, och att de ämna göra hvad på dem ankommer för att af de
förhandenvarande förhållandena göra det bästa möjliga.
Det är emellertid ej nog, att tomterna blifva billiga och afyttrade
på goda afbetalningsvilkor; säkerhet bör äfven ställas för att dessa tomter,
sedan de genom tillströmningen af folk börjat stiga i värde, bibehållas
vid sin ursprungligen afsedda natur att utgöra en villastad för de mindre
bemedlade, d. v. s. för arbetare, mindre tjensteman, smärre räntetagare,
handtverkare samt handels- och kontorsbiträden in. fl., som hafva sitt
egentliga arbete i Stockholm, med andra ord, att tillskapa sådana bestäm¬
melser, att spekulationen hålles utanför. Af hvilken vigt detta är, är lätt
biscuit; det behöfves blott, att eu eller ett par företagsamma spekulanter börja
med uppförandet af några bosfadskaserner, för att gärdet skall vara upp-
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
gifvet och de egna och trefna hemmen vara dömda till undergång. De
nyaste utländska författare, som sysslat med »bostadsfrågan», äro eniga
deruti, att spekulationen, om den lyckas vinna insteg, förstör de vackraste
anläggningar och återför förhållandena till det förra eländiga tillståndet,
som man just stod pa väg att öfvervinna. »På den väg, som anvisas af
de ekonomiska krafternas absolut fria spel, kan bostadsfrågan icke lösas;
i annat fall vore den längesedan löst», säger en tysk författare ’) och en
annan äfvenledes tysk') säger i slutorden till en afhandling om an¬
skaffande af penningmedel till allmännyttig byggnadsverksamhet: »Målet
måste vara: frånskiljande, såvidt möjligt är, från bostadsproduktionen af
den med tomt- och försäljningsspekulation förbundna spekulativa byggnads¬
verksamheten». I samma rigtning går ett uttalande i det 1901 utkomna
sista bandet af Handwörterbuch der Staatswissenschaften, der man under
artikeln »Wohnungsfrage» läser följande: »Det är ej fråga om att bekämpa
spekulationen i och för sig, utan endast dess utväxter. Dessa bestå deruti,
att marknaden inskränkes i stället för att tillgodoses, att byggnadsverk¬
samheten hämmas i stället för att befordras, att den fria verksamheten
lam sias, att monopol bildas och jorden kommer i ockrarehänder.»
Om det under alla förhållanden är af vigt alt utestänga spekulationen
ur detta slags verksamhet, så synes det vara af särskild vigt i föreliggande
fall. Det område, hvarom här är fråga, ligger så nära Stockholm, har så
ypperliga kommunikationer — hvilka, då spårvägslinien dit utsträckes,
blifva ännu bättre— samt har ett så friskt och vackert läge, att det synes
vara alldeles särskild! egnadt att locka till inköp af större områden, under
beräkning att dessa snart nog skola stiga i värde och sålunda gifva stor
vinst. Skulle det gå på det sättet, har ett sällsynt godt tillfälle att lösa
en del af en svårlöst social fråga gått förloradt, och lång tid och stora
ansträngningar, skulle erfordras för att återvinna det förlorade.
Att det ifrågavarande området är begärligt i nu berörda hänseende
framhölls vid 1883 års riksdag, då proposition från Kongl. Maj:t förelåg
om. försäljning af hemmanet Nederjärfva n:o 2 — hvilken kongl. pro¬
position dock af Riksdagen afslogs — dervid under debatten i Första
Kammaren justitieradet Lindhagen förklarade, att denna trakt' vore så
vacker och tilltalande, att den ingalunda komme att blifva något enbart
arbetaresamhälle, utan att äfven mera välburgna personer från Stockholm
utan tvifvel komme att der slå sig ned.
*) Stubben, citerad i »Neue Untersuchungen fiber die Wohnungsfrage in Deutschland
lind im Ausland». Leipzig 1901.
2) Brandts i anf. arbete.
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
Hvilka åtgärder som behöfva vidtagas och hvilka bestämmelser, som
erfordras för att hindra tomt- och husspekulanter från att förr eller senare
underlägga sig det blifvande samhällets område, är icke lika lätt att säga
som att derom uttala en önskan. Fullt verksamma garantier lära ej
kunna vinnas utan en särskild lagstiftning, och jag har derför i en annan
motion hemstält, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t begära förslag till
en lag i angifna syfte. Utan att afvakta en sådan lag, hvars utarbetande
och antagande alltid kräfver sin tid, synas mig emellertid åtgärder böra
vidtagas, som äfven under nuvarande förhållanden i möjligaste män verka
derhän, att det blifvande samhället bevarar sin karakter af villastad, och
att tomtprisen ej drifvas i höjden.
Jag tilltror mig ej att kunna gifva anvisning på alla de utvägar,
som för närvarande stå till buds för vinnande af det afsedda ändamålet,
men jag anser mig skyldig att angifva dem, som ligga närmast, viss om,
att Kongl. Maj:t, till hvilken jag hoppas saken hänskjutes, skall finna
ännu flera.
Det första vilkoret synes mig vara, att hela området, innan någon enda
försäljning eger rum, fullständigt planlägges och indelas i öppna platser,
gator och byggnadstomter, de sistnämnda tillräckligt små att kunna öfver-
tagas af en mindre bemedlad, arbetare eller tjensteman, men en del af
dem något större för mera välbergacle. Tomternas storlek synes mig böra
hållas mellan tio- och tjugotusen qvadratfot, hvarigenom omvexling och
ett vackrare utseende vinnes, än om allt stöpes i en form. Enligt det
förslag till indelning, som af förste landtmätaren i länet uppgjorts, och som
visas å den motionen bifogade kartan, är endast sjelfva stationsområdet
indeladt i qvarter, under det det öfriga delvis är indeladt i tomter af ända
till fem tunnlands areal och deröfver. En sådan indelning synes mig
osökt inbjuda till spekulation, d. v. s. tomternas fördyrande och hela det
stora ändamålets förfelande.
Rörande försäljningen af det sålunda indelade tomtområdet synes mig
kronan böra i första hand hembjuda Stockholms stad hela den ifrågava¬
rande arealen under sådana vilkor och bestämmelser, att densamma kom¬
mer att för framtiden för sitt ändamål användas, d. v. s. till egna hem
och billiga bostäder åt arbetare och mindre bemedlade. Kronan blefve
derigenom på en gång qvitt allt bekymmer af en annars måhända lång¬
varig försäljning, och Stockholms stad bereddes möjlighet att, sedan villa¬
området inkorporerats med staden, af dess inbyggare uppbära koinmunal-
skatt, hvilken den i annat lull skulle gå förlustig, ehuru eu stor del af
dess befolkning hade sin utkomst inom Stockholm och således med rätta
borde vara der skattskyldig.
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
En annan utväg vore, att kronan i afvaktan på en för villastadens
framtida bestånd såsom sådan betryggande lagstiftning endast utarrende¬
rade tomtplatser i och för bebyggande, men med rätt och skyldighet för
de personer, som å dem uppfört boningshus af i arrendekontrakten angif-
ven beskaffenhet, att lösa sig till marken mot ett på förhand bestämdt
pris. En sådan utväg skulle visserligen i högst väsentlig mån fördröja eu
mera omfattande byggnadsverksamhet, men den skulle å andra sidan på¬
skynda den för planens realiserande nödvändiga lagstiftningen.
Detta är den utväg, som af vissa socialpolitiker i utlandet förordas
såsom den enda fullt betryggande mot spekulationens inträngande i den
allmännyttiga byggnadsverksamheten. Den medför emellertid den olägen¬
heten, att den utestänger den nödvändiga byggnad skrediten och dermed
äfven de minst bemedlade, ehuru den torde kunna försvaras såsom en till¬
fällig öfvergångsform.
Såsom en tredje utväg torde kunna förordas, att byggnadstomter tills
vidare endast försäljas till bostadsföreningar och aktiebolag, hvilkas stadgar
gifva den största möjliga säkerhet för att byggnadsverksamheten ledes i
rätt spår. Området är tillräckligt stort för att gifva utrymme åt mera än
en sådan förening eller sammanslutning, och en enskild eventuel köpare
bör, genom att ingå i en sådan, kunna förskaffa sig den tomt han
önskar, hvarför ingen genom en sådan inskränkning i försäljningsrätten
bör anses vara utesluten. Någon verklig, för framtiden betryggande säker¬
het medför ej denna utväg, men den skall helt säkert visa sig verksam i
början, innan någon mera omfattande byggnadsverksamhet hunnit komma
till stånd, och statsmakterna kunna under tiden, om de behjerta saken,
genom lagstiftning skapa bättre garantier. Redan utsigten, att en sådan
lagstiftning skall komma till stånd, innebär i och för sig en viss garanti
och verkar hämmande på möjligen påtänkta spekulationsköp.
Måhända kunna dessa nu angifna utvägar samtidigt anlitas för skilda
områden af den stora tomtkomplexen, så att t. ex. Stockholms stad öfver-
tager ett område, bostadsföreningar eller aktiebolag ett annat, under det
att en del utarrenderas. Särskildt lämpliga till utarrendering till träd¬
gårdsanläggningar och dylikt synas mig de delar vara, som ligga längst bort
från jernvägen, och hvilkas bebyggande efter all sannolikhet låter längst
vänta på sig. Tanken, att Stockholms stad skulle kunna öfvertaga någon
del för att genom dess bebyggande tillgodose de fattigare klassernas behof
af bostäder, bör icke förefalla allt för främmande för den, som erinrar sig,
att Londons kommunalråd nyligen vidtagit en alldeles liknande åtgärd, i
det att. detsamma besluta inköpa ett område af 900 har utanför London,
och der uppföra en villastad på 4,500 villor, afsedda för 40,000 personer.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
7
Ehuru jag är öfvertygad, att Kongl. Maj:t, sedan dess uppmärksamhet
blifvit rigtad på den stora vigten för landets största kommun, och dermed
äfven för landet i sin helhet, af att denna domän-försäljning skötes så,
att den blir till så stort gagn, som omständigheterna medgifva, icke skall
underlåta att egna saken en allvarlig uppmärksamhet, har jag dock, i
betraktande af förslagets nyhet och oförenlighet med hittills följda till¬
vägagångssätt vid försäljning af kronodomäner, ansett mig böra begära
Riksdagens medverkan till planens genomförande. Det intresse, Riksdagen
lade i dagen för de arbetande klassernas bostadsförhållanden, då den
genom 1899 års Riksdags skrifvelse n:o 135 i princip uttalade sig för
statsunderstöd åt arbetare, som sökte förvärfva sig egna hem, ger mig
grundad anledning hoppas, att detta förslag, som är vida mera lättlöst
och af långt mindre omfattning än det ofvan omförmälda, ej från Riks¬
dagens sida skall möta alltför stort motstånd. Riksdagens ifrågavarande
skrifvelse afsåg visserligen hjelp till anskaffande af egna hem för arbetare
på landet, under det att mitt förslag afser egna hem för stadsarbetare och
med dem nära likstälda, mindre inkomsttagare. Det torde dock ej behöfva
bevisas, att bostadsnöden i Stockholm är af vida svårare art än den på lands¬
bygden, och att den förra är fullt ut i lika stort behof af statsmagternas
ingripande som den senare. Det förslag, som här fram ställes, förutsätter
icke, såsom nyssberörda riksdagsskrifvelse, någon penninguppoffring från
statens sida; tvärtom synes det mig, som om statsverket, i fall förslaget
bifalles och villastaden i följd deraf varder så ordnad, att den kan mot¬
taga och behålla en nöjd och lycklig befolkning, skulle kunna bereda sig
högre inkomster genom den större persontrafik, som utan allt tvifvel
kommer att i en nära framtid der uppstå, än om byggnadsverksamheten
från början hämmas af tomtspekulanter.
Om någon invänder, att denna fråga är af öfvervägande kommunal
natur, vill jag svara, att statens och kommunens intressen i denna punkt
sammanfalla. Om förslaget vinner gehör, torde för öfrigt Stockholms
kommun ej komma att undandraga sig att räcka en hjelpande hand åt
många, som vilja bygga och bo i den nya villastaden. Ibland utlandets social¬
politiker synes det vara så godt som ett axiom, att de stora industri-kom¬
munerna hafva skyldighet att bidraga till arbetare-bostadsfrågans lösning,
och många ibland dem ha erkänt denna skuld och åtminstone delvis för¬
sökt att infria den. Äfven Stockholms kommunalförvaltning har visat
sig dela denna uppfattning, i det att den dels subventionerat allmännyttiga
byggnadsföretag, dels sjelf uppfört bostäder, tills vidare dock endast för
stadens egna arbetare. De stora behof, som förefinnas på detta område,
kräfva dock vida större ansträngningar, och den nya villastaden, om den
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 50.
kommer till stånd, lär nog komma att ställa stora kraf på kommunal¬
förvaltningens tillmötesgående, särskild! i fråga om anskaffning af förlags-
k ap ital.
På grund af hvad jag haft äran anföra, tillåter jag mig vördsamt
hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t
anhålla, att vid försäljningen af de kronan tillhöriga
hemman och lägenheter i Solna och Spånga socknar af
Stockholms län, hvilkas arrendekontrakt utgå den 14
april 1904, och hvilka komma att i byggnadstomter
indelas och till salu utbjudas för beredande af egna
hem och bostäder för arbetare och mindre bemedlade
personer, sådana vilkor och bestämmelser må fästas,
att den villastad, som på det försålda området kan
komma att uppstå, så vidt möjligt är med nuvarande
lagstiftning, undandrages hus- och tomtspekulationens
skadliga inflytande.
Karta öfver det i motionen afhandlade området bifogas.
Stockholm den 27 januari 1902.
M. F. Nyström.
I motionens syfte instämma:
A. Hedin. Carl Lindhagen. Emil Smith. Victor Moll.
Hjalmar Branting. Karl Staaff. Fridtjuv Berg. Emil Hammarlund.
John Olsson. David Bergström. Edvard Wavrinsky.
J. H. G. Fredholm. Gerard De Geer. Oskar Eklund.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1902.
ägor.
Öf ra Kymlinge
Rä dans
ägor
ägor
Lilla
Ulriksdals
r s v i k
R å s t
ägor
Bilagatili Motion N°50
Ritorp och Krog-Jerfva
fetL.Frvsunda
Fotolit.Gen.Stab. Ltl.Ansl,