Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
23
N:o 42.
Af herrar C. A. Lindhagen och S. 6. von Friesen, om ändring af 15 §
i förordningen angående fattigvården.
År 1889 genomfördes den ändringen i 15 § af förordningen an¬
gående fattigvården den 9 juni 1871, att äfven »qvinnor» förklarades
vara valbara till ledamöter i fattigvårdsstyrelse i stad och sådan styrelse
på landet, som ej utgöres af kommunalnämnd. Författningen och de
förhandlingar, som föregingo densamma, angifva ej, att dervid undantag
skulle vara gjordt för gifta qvinnor.
Understundom har derför också inträffat, att gift qvinna invalts
i fattigvårdsstyrelse. Men i allmänhet har den svenska lagstiftningens
oklara innehåll rörande gift qvinnas rättsliga ställning föranledt, att
man, i brist på ett uttryckligt stadgande, ej tilltrott sig att kunna till¬
erkänna henne valbarhet.
Den gamla bestämmelsen om att mannen är hustruns rätte måls¬
man står nemligen ännu qvar i lagen. Hustrun skulle i följd häraf ej vara
hvad man kallar x>sui juris» och följaktligen enligt allmänna rättsgrund¬
satsen ej heller ega behörighet att bekläda uppdrag, som förutsätta
myndighet.
Å andra sidan har den ursprungliga rättsprincipen blifvit allt mer
undergräfd genom upprepade lagändringar i syfte att i särskilda afse-
enden tillägga gift qvinna en sjelfständig persons rättsliga befogenheter.
I den mån fasthållandet af hustruns omyndighetstillslånd sålunda blef
ohållbart, utbildades allt mer den rättspraxis, att hon kunde för sin
egen person ingå bindande aftal; och denna grundsats vann uttryckligt
erkännande genom den rörande äkta makars egendomsförhållanden år
1898 antagna lagstiftning, som tillägger hustrun den allmänna befogen¬
heten att ikläda sig gäld.
24 Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
I sj elfva verket kan derför med skäl ifrågasättas, om ej den svenska
lagstiftningen numera i sak innehåller samma principiella grundsats,
som vunnit uttryck i den danska och norska lagstiftningens uttalanden,
att »gift qvinna är lika myndig som ogift». Intill dess en sådan allmän
principförklaring äfven inkommit i vår lag, får man väl emellertid finna
sig i att, på grundvalen af gift qvinnas lagstadgade allmänna befogenhet
att ikläda sig förbindelser, uti särskilda fall i män af behof inrymma
uttryckligt medgifvande för henne att bekläda vissa uppdrag.
I afseende å valbarhet till fattigvårdsstyrelse kan den meningen
nu göras gällande, att ett sådant stadgande redan gifvits genom att be¬
greppet »qvinnor», språkligt taget, äfven omfattar gifta qvinnor. Men
på grund af ofvan antydda förhållanden är detta dock så omtvistligt,
att det ej torde få antagas för visst utan en särskild föreskrift.
Angelägenheten af att använda qvinnor i fattigvårdens tjenst här¬
på senara tider blifvit allt mer insedd. Och lika erkändt är, att för-
delarne deraf ej kunna fullt vinnas, så länge just gifta qvinnor med
sina mången gång rika erfarenheter äro utestängda från att komma i
fråga. Det har också särskildt i städerna ofta framstått såsom en stor
olägenhet att ej kunna I fattigvårdsstyrelse invälja gifta qvinnor, hvilka
man ansett särskildt lämpa sig dertill.
På grund af hvad som sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville antaga följande
Lag
angående ändrad lydelse af 15 § i förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871.
Härigenom förordnas, att 15 § i förordningen an¬
gående fattigvården den 9 juni 1871 skall erhålla
följande ändrade lydelse:
15 §. 1. Der kommunalnämnd ej utgör fattig¬
vårdsstyrelse, utser fattigvårdssamhälle på landet leda¬
möter i sådan styrelse, män eller qvinnor, till det
antal, som med hänsigt till samhällets vidd och folk¬
mängd erfordras, dock ej mindre än tre; och skola,
då val till ledamöter anställes, jemväl utses supple¬
anter i styrelsen till halfva antalet af ledamöterna,
eller om dessas antal ej är jemnt, till det antal, som
är närmast öfver hälften.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
25
2. I stad utses ledamöter i fångvårdsstyrelse,
män eller qvinnor, till det antal, fattigvårdssamhället
finner skäligt bestämma, dock ej mindre än fem.
3. Till ledamot är äfven gift qvinna valbar. I
afseende å ledamots och suppleants tjenstgöringstid
och afgång samt rättighet att uppdraget sig afsåga,
äfvensom beträffande uteblifvande från sammanträde
utan förfall, iakttages å landet hvad om ledamot eller
suppleant i kommunalnämnd, och i stad hvad om stads¬
fullmäktig gäller. Qvinna, som blifvit till ledamot
eller suppleant utsedd, är likväl berättigad att när
som helst afsåga sig uppdraget.
4. År fattigvårdssamhälle i rotar fördeladt, utser
hvarje tote sin fattigvårdsföreståndare äfvensom, der
rote bestämt, att särskild styrelse för dess fattigvårds-
angelägenheter skall finnas, två eller flere af rotens
medlemmar att jemte fattigvårdsföreståndaren sådan
styrelse utgöra.
Stockholm den 24 januari 1902.
Carl Lindhagen. Sixten von Friesen.
Bih. till Biksd. Prat. 1902. 1 Sarnl. 2 Afd. 2 Band. 11 Käft.
4