14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.
N:o 38.
Af herr V. L. Moll, Om skrifvelse till Kong!. Maj:t angående lag¬
stiftning i fråga om deposition af värdepapper.
Det svenska bankväsendet har under det senaste årtiondet tagit
en synnerligen kraftig utveckling icke endast utåt genom grundandet
af nya banker samt ökning af bankernas grundfonder och omsättnings-
summor; äfven inåt har utvecklingen varit mycket stark: nya verk¬
samhetsområden hafva skapats, bankaffärerna hafva blifvit allt mång¬
sidigare, banktekniken allt fullkomligare. Bankerna hafva blifvit allt
mera skickade att tillgodose den allmänna rörelsens växande kraf.
På det att denna utveckling ej må urarta, måste emellertid lag¬
stiftningen steg för steg följa med för att ingripa hindrande, der ut¬
vecklingen hotar att inslå på farliga vägar, eller reglerande, der till
allmänhetens tryggande lagbestämmelser visa sig erforderliga.
Bland nya verksamhetsgrenar, bankerna skapat sig, är den rörelse,
som af deras så kallade notariatafdelningar utöfvas. Helt och hållet
ny kan denna verksamhetsgren visserligen icke kallas, ty äfven före
notariatafdelningarnes inrättande bedrefvo nog åtskilliga banker en del
af den rörelse, hvarmed dessa afdelningar syssla. Men genom notariat¬
afdelningarnes inrättande har denna verksamhet satts i system.
En bland notariatafdelningarnes vigtigaste funktioner är att till
förvar och skötsel mottaga värdepapper. Denna verksamhet är lika
naturlig för bankerna som gagnelig för allmänheten. Densamma är
egnad att tillföra bankerna nya kunder och nya affärer. För allmän¬
heten och i all synnerhet för småkapitalister utan affärsvana medför
den stora fördelar: mot en ringa afgift erbjudes försäkring mot för¬
15
Motioner i Andra Kammaren, N:o 38.
luster i följd af stöld, brand, försummad iakttagelse af intecknings-
förnyelser eller obligationsutlottningar m. m.
Då denna verksamhet följaktligen är förtjent af uppmuntran från
allmänhetens sida, är det af största vigt, att densamma genom i tid
vidtagna lagstiftningsåtgärder regleras och tryggas.
Ett hufvudvilkor för en fruktbringande utveckling af notariatafdel-
ningarnes verksamhet är, att denna strängt skiljes från bankernas öfriga
verksamhet. Genom notariatafdelningarnes upprättande hafva visser¬
ligen bankerna sjelfva sörjt för att denna rörelsegren blifvit från den
öfriga bankverksamheten skild. Men denna skilsmessa, som borde
vara reel och lagstadgad, är för närvarande uteslutande formel och
frivillig.
Det är en grundväsentlig skilnad emellan att hos en bank insätta
kontanta penningar, som banken eger att använda i sin rörelse, och
att hos en bank deponera värdepapper, öfver hvilka banken icke eger
att förfoga. En penningdeposition hos en bank innebär en viss risk;
banken kan råka på obestånd och deponenten förlora större eller mindre
del af sina insatta penningar. Men en deposition af värdepapper borde
icke innebära en dylik risk. Så vidt görligt är, borde den möjligheten
vara utesluten, att en person, som hos en bank till förvar och vård
deponerat till exempel svenska statens obligationer, skulle, derest ban¬
ken råkade på obestånd, kunna komma i den ställningen, att han, i
stället för att vid anfordran återfå sina obligationer, nödgades hos ban¬
kens konkursmassa bevaka värdet af desamma såsom fordran utan för¬
månsrätt.
Behofvet af särskilda lagbestämmelser angående hithörande för¬
hållanden — utöfver tillämpliga bestämmelser i allmänna strafflagen —
har man insett i Tyskland, hvarest finnes en särskild lag om de skyl¬
digheter, som åligga mottagare af andras värdepapper till förvar, den
så kallade depotlagen af den 5 juli 1896. Denna lag ålägger motta¬
garen att hålla särskild bokföring öfver till förvar mottagna värde¬
papper, att hålla dessa papper skilda från mottagarnes egna papper,
samt stadgar stränga straff för öfverträdelse häraf.
Då denna gren af bankernas verksamhet redan antagit betydande
utsträckning — bär i Stockholm finnas minst fem banker, som inrättat
särskilda notariatafdelningar, hvarförutom banker, som icke hafva dylika
afdelningar, pläga af kunder mottaga värdepapper till förvar —; då vidare
är att hoppas, att denna rörelsegren kommer alt till allmänhetens och
bankernas fromma ytterligare utvecklas, så torde ur synpunkten af båda
parternas intresse lagstiftningsåtgärder böra vidtagas till tryggande, så
16
Motioner i Andra Kammaren, Ko 38.
långt görligt är, af deponentens rätt att under alla förhållanden vid
anfordran återbekomma sina värdepapper.
Såsom mönster för dylika lagbestämmelser torde den tyska depot-
lagen i åtskilliga afseenden kunna tjena.
Med anledning af hvad jag sålunda käft äran anföra, tillåter jag
mig vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lag om de för¬
pligtelse^ som åligga mottagare, af värdepapper till
förvar.
Stockholm den 22 januari 1902.
Victor Moll.
■*