20
Motioner i Andra Kammaren, N:o 33.
N:o 33.
Af herr C. Sandquist, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående
undervisning i rikets allmänna läroverk, seminarier och
folkskolor om straffpåföljden å brott.
Uttrycket »Ungdomens sedliga förvridning» är icke blott ett
gängse ord, utan det innebär uti sig en officiel! erkänd, sorglig verk¬
lighet.
Man har derför omsorgsfullt sport efter orsakerna till det öfver-
klagade onda, och der man trott sig finna några af dessa orsaker, har
man sökt undanrödja dem.
Sålunda har — här att förbigå de många uppfostringsanstalterna
— genom Kong!. Maj:ts cirkulär af den 4 november 1892, föranledt af
Riksdagens i ämnet aflåtna skrifvelse den 4 maj 1891, påbjudits, att
undervisning om de rusgifvande dryckernas natur och verkningar skall
meddelas uti rikets allmänna läroverk, seminarier och folkskolor.
Äfvenså har lagstadgats, att tingsbesökande under 18 år må kunna
afvisas ifrån åhörandet af sådana rättegångsförhandlingar, som anses
vara sårande för sedligheten.
Bland orsakerna till den »sedliga förvildningen» höra ock, enligt
min öfvertygelse, grundad på gjorda iakttagelser, bristande kunskap,
ja, stundom fullkomlig okunnighet om straffpåföljden för begångna brott.
Hotfulla uttalanden emot andras lif och egendom utslungas såsom
bevis på förment ungdoms- och mannamod, ty straffet för slikt hot är
litet eller intet kändt.
Tillgripandet af andras icke inlåsta egendom, såsom fruktstöld,
m. m., anses icke vara något som helst brott med åtföljande straff,
och derför begås det.
Straffet för brott af osedlig art är ock föga kändt. Straffpåföljden
för förfalskningsbrott lika så. Enahanda är äfven förhållandet rörande
ärekränkande beskyllningar.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 33. 21
Beträffande deremot de mest grafva brotten, såsom inbrottsstöld,
mordbrand och mord, har utrönts, enligt fångpredikanters utsagor, att
okunnighet om straffpåföljden icke varit orsaken. Men hvad säkerhet
har man likväl derför, att kunskapen derom meddelats klar och lefvande
under barna- och ungdomsåren, då förstånd, vilja och känsla äro mot¬
tagliga för varnande intryck?
Af sålunda i korthet anförda, af hvarje .iakttagande menniskovän
kända och erkända förhållanden torde det ostridigt framgå, att bristande
kunskap och okunnighet om straffpåföljden, med åtföljande brist på
rättskänsla och frånvaro af fruktan för straff, äro medverkande orsaker
till den »sedliga förvildningen» och de mångförekommande brotten.
En kortfattad och praktisk undervisning om straffpåföljden för
mindre och större brott är alltså af behofvet påkallad. I sammanhang
med repetitionen af slutorden i Guds lag synes det mig lämpligt, att
en dylik undervisning bör kunna meddelas, förnämligast genom varnande
skildringar ifrån fångarnes verld.
»Statens läsebok för folkskolan» saknar, tyvärr, dylika skildringar.
På grund af hvad anfördt blifvit, får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen mätte i skrifvelse till Kongi. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongi. Maj:t utfärda föreskrift
derom, att i rikets allmänna läroverk, seminarier och
folkskolor skall i lämpligt sammanhang med kristen-
domsundervisningen meddelas en efter lärjungarnes
uppfattningsförmåga lämpad undervisning om straff¬
påföljden för mindre och större brott.
Om remiss till vederbörligt utskott anhälles.
Stockholm den 23 januari 1902.
Carl Sandquist.