Motioner i Andra Kammaren, N:o 29.
9
N:o 29.
Af herr O. W. Redelius, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
angående inrättande af en riksförsäkringsanstalt.
10 § i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbetet gifver arbetsgivare rätt att i riksförsäkrings¬
anstalt försäkra sina arbetare med den verkan, att arbetsgifvaren varder
från ersättningsskyldighet enligt nämnda lag fri, »så långt försäkringen
räcken. Men hvilken försäkring räcker och hvilken räcker icke till att
frigöra från ersättningsskyldighet? Derom finnes intet stadgadt. Men
liksom rätten till ersättning blifvit närmare bestämd genom lag, så bör
ock enligt mitt förmenande, försäkringsrätten närmare bestämmas genom
lag. Vi hafva en ersättning slag. Vi böra ock hafva en försäkring slag.
Genom klara lagparagrafer bör bestämmas: hvem som tillerkännes rätt
att försäkra, hvilken försäkring eller hvilka olika slag af försäkringar
man får taga, når, och hvar, och huru, och på hvilka vilkor man får
med laga verkan försäkra, huru länge och huru vidsträckt en tagen för¬
säkring gäller för en individ, för flere namngifna eller icke, för ogifte,
gifte med eller utan barn. Dessa och flere till försäkringsrätten hörande
nödiga bestämmelser böra, enligt min åsigt, intagas i en försäkringslag.
Då sådan lag icke finnes, icke heller förslag till dylik lag föreligger,
är det, synes mig, för tidigt att utse styrelse för tillämpning af sådan
lag, för tidigt att bestämma löner åt en sådan styrelses ledamöter.
Derför hemställer jag,
att Kongl. Maj:ts proposition n:o 15 till inne¬
varande Riksdag angående aflöningsstat för eu riks¬
försäkringsanstalt icke må af Riksdagen för närvarande
bifallas.
Stockholm den 25 januari 1902.
O. W. Redelius.
*
9
Bih. till Riksd. Prof. 1902. I Sami. 2 Afd. 2 Band. it) Höft.