Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.
1
■ ■ . - ■ rrr"
}* • t<»A >«.t.» 0•; j>yl ■ •
' J
N:o 199.
Af herr C. A. Lindhagen, i anledning af Kongl. Majds
proposition angående tillgodogörande af kronan till¬
hörig vattenkraft vid Göta eif vid Trollhättan.
: - 5 * 'r'
, <...../r
Kongl. Maj:ts proposition n:o 74 berör ett ämne af stor vigt.
Detta dels derför, att genom densamma för första gången förelagts
Riksdagen ett förslag om tillgodogörande af staten tillhörig vatten¬
kraft och pröfning af de grundläggande principerna för ett sådant
tillgodogörande, dels ock derför, att Trollhättans vattenfall med af¬
seende å sin omfattning och läge har en särskild framtidsbetydelse
för en ej ringa del af sydvestra Sverige.
I den riksdagsbrådska, hvarunder ärendet framkommit, är
det emellertid ej möjligt för den, som stått utanför saken, att kunna
bilda sig en någorlunda fullständig inblick i ärendet. Det må derför
vara förlåtligt, att undertecknad på grund af sitt intresse dock tillåter
sig att motionsvis framföra till öfvervägande några erinringar, som
vid ett flygtigt studium af propositionen runnit honom i sinnet
men kanske i sjelfva verket äro förhastade och i hvarje händelse
endast i ett fall hunnit taga form af bestämda förslag.
Vid genomläsandet af propositionen har undertecknad således
fäst sig vid bland annat följande:
l:o) Utredningen sysselsätter sig vidlyftigt med frågan om
lämpligheten från teknisk synpunkt af en eller flera anläggningar.
Deremot säges ej något om lämpligheten för framtiden, att vatten¬
kraften tillgodogöres genom eu eller flera olika affärsrörelser. För¬
slaget synes emellertid bygga på förutsättningen af en blifvande
Bill. till It i lind. Blot. 1902. 1 Sami. 2 Afl. 2 Band. 74 Hiift. (N:o 199.) 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o i99.
konkurrens mellan kronan och bolaget. Och då förslaget närmast
vill underlätta att bolaget kommer först i gång, kan det ju tänkas,
att detta derigenom också får tillfälle att till skada för staten skaffa
sig den bästa marknaden. En tudelning af affären kan också möj¬
ligen leda till nödvändigheten att onödigtvis göra dubbla ledningar
samt derigenom åstadkomma ett förhållande, som påminner om
riks- och allmänna telofonernas konkurrens i Stockholm.
Ehuru, såsom Konungens befallningshafvande yttrar, ett bråd-
störtadt afgörande ej är att förorda, måste emellertid medgifvas, att det
ej låter försvara sig att af oföretagsamhet låta dessa kraftkällor länge
ligga obegagnade. Det kan då också framkastas, att om staten be¬
sluter sig för att ensamt öfvertaga hela rörelsen, blir staten också
tvungen att snart skrida till handling, hvaremot det nu famlagda
förslaget kan verka förledande för staten att tills vidare slå sig till
ro med att åtminstone eu del af vettenkraften kommer genom bo¬
laget till användning.
Dessa synpunkter äro kanske förflugna. Men nog hade några
tankar i propositionen om sättet för användandet af statens behållna
vattenkraft varit af intresse. Och så mycket afseende förtjena till¬
äfventyrs dessa synpunkter, att de utgöra ett ytterligare stöd för
eu bestämmelse om ovilkorlig rätt för kronan att kunna i framtiden
inlösa bolagets anläggningar, hvarom nedan skall vidare ordas.
2:o) Såsom grundläggandet för hela aftalet är framhållet, att
kronan ej kan tillgodogöra sig sitt vatten, derför att bolaget ensam
eger vestra stranden, samt framkomna förslag att anlägga kraft¬
stationen på östra stranden måst öfvergifvas. Aftalet har derför
gifvits karaktären af ett byte mellan staten och bolaget af vattenrätt
och strandrätt. Att staten skulle sälja sin vattenrätt kunde nem¬
ligen icke komma i fråga. Och icke heller hade yppats utvägar att
få köpa erforderlig del af stranden. Ty, säges det i propositionen,
något erbjudande derom hade icke gjorts af bolaget, och den af
Konungens befallningshafvande anvisade utvägen, att staten genom
att ställa sig afvisande emot bolaget skulle förr eller senare nödga
det att afyttra stranden till staten, kunde under inga förhållanden
tillstyrkas.
Men dessa två alternativ äro dock ej de enda, som stått till
buds. I ändamål att särskildt tillgodogöra landets vattenkraft har nem¬
ligen Kongl. Maj:t till innevarande års Riksdag å nyo framlagt förslag
om expropriationsrätt i vissa fall för framdragande af elektriska
Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.
S
ledningar. En sådan expropriation kan emellertid vara lika nödvändig
äfven för att erhålla ett oumbärligt utmål till anläggning af sj elfva
kraftstationen. Det är också bekant, att särskildt vid afvittrings-
och skiftesförrättningar utmålsläggning till statens enskilda vattenfall
ofta skett så ofullständigt, att en dylik staten tillerkänd expropria¬
tionsrätt blir oundgänglig, hvilket erfarenheten redan mer än en
gång visat. Yattenfallskomitén, som bäst bör känna dessa för¬
hållanden, synes hafva bort fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på
denna angelägenhet, så att den vunnit beaktande i den framlagda
propositionen om elektriska ledningar, för hvilken senare komitén
naturligen äfven måste intressera sig. Nu har så emellertid ej skett.
Särskilda utskottet, som sjelf motionerat i ämnet, har äfven för¬
bisett denna lucka. Och då utskottets betänkande redan afgifvits,
är det nu för sent att väcka motion i ämnet.
Med tillitande af denna af förhållandena i öfrigt påkallade
utväg hade den framhållna svårigheten att erhålla mark till kraft¬
station enklast kunnat undanröjas. Denna utväg hade sålunda äfven
i detta ärende bort komma under öfvervägande, men derför är det
ej sagdt, att den också bort tillitas. Visserligen finner Konungens
befallningshafvande skäl ej förefinnas att, såsom förslaget innehåller,
för all framtid öfverlåta till bolaget en vattenkraft, som redan nu
kunde anses ega ett kapitalvärde af flera millioner kronor. Men
det framgår tydligen, att bolagets eganderätt till stranden mera är
att betrakta såsom en förevändning för den föreslagna uppgörelsen.
Dess verkliga motiv är att söka i en naturlig önskan att få med det
snaraste i gång eu nyttig användning af vattenkraften och framför
allt i ett skäligt befunnet undseende för bolaget, hvilket, såsom det
heter i propositionen, skulle enligt egen uppgift vid inköpet af stranden,
med hvilken då antagits följa vattenrätt, »uppskattat densamma
till 2,230,000 kronor». Såsom obekant med de närmare förhållandena
i förevarande fall, vill jag visst ej bestrida, att en dylik hänsyn från
statens sida här tilläfventyrs kan vara på sin plats. Men det måste
beklagas, att ett liknande tillmötesgående gent emot staten aldrig
någonsin ifrågasättes från de störa bolag, som gjort till sin uppgift
att explodera landets naturrikedomar, utan då är det alltid den
juridiska i*ätten och stundom mer till, som tages ut till det yttersta.
Och det värsta är, att staten sjelf oftast är ovillig att vilja för det
allmännas räkning göra gällande samma hänsyn, som ifrigt påyrkas
att staten skall visa, när det gäller upprepade ekonomiska uppoffringar
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 199.
till förmån för de stora kapitalplaceringarne i landets territorium.
Detta kar visats och skall nog framdeles fortfarande visas af historien
om, huru staten tvingas till allahanda uppoffringar blott derför, att
den i god tro skänkt bort sina malmberg och skogar, under det staten
å andra sidan ofta förhindras att åt det allmänna rädda hvad kronan
ännu har qvar.
3: o) Upplåtelsen af vattenkraften af ser oåterkalleligen all
framtid utan revidering af vilkoren annat än i fråga om arrende-
afgiften, som skall hvai*t femtionde år granskas af gode män.
Detta synes dock vara en bestämmelse, som ej i något fall bör
förekomma vid utarrendering af statens vattenkraft. Man bör ej,
helst när det gäller en så vigtig kraftkälla som den förevarande,
alldeles binda statens handlingsfrihet i kommande tider, om hvilkas
kraf man ej har någon aning. Derför synes det vara påkalladt,
att staten i detta fall utan ytterligare vederlag åtminstone förbehåller
sig någon ovilkorlig rätt till eu framtida inlösen af bolagets anlägg¬
ningar, hvarvid arrenderätten till vattenkraften också skall utan
ersättning upphöra. Enligt förslaget är en sådan ^lösningsrätt för¬
behållen staten endast under två temligen betydelselösa förutsättningar,
nemligen om bolaget försummar sina förpligtelse^ hvilket det nog
aktar sig för, eller till annan öfverlåter sin egendom, hvilket dock
helt visst kommer att försiggå allenast genom försäljning af aktierna.
4:o) Den bestämda arrendeafgiften af 5 kronor per häst¬
kraft, hvilken lärer vara den högsta som skäligen kan ifrågakomma,
visar dock, hvilken jemförelsevis ringa direkt vinst staten kan få
genom att ega vattenfall, som den ej sjelf begagnar, utan utarren¬
derar. Derest i detta fall åtminstone hufvudvigten lades på att staten
erhölle en viss del af nettovinsten, skulle man å ena sidan icke
tynga industrien med utgifter, innan den kominer sig rigtigt i gång,
och å andra sidan bibehålla åt staten en andel af vattenkraftens värde¬
stegring. Endast aktiespekulanter kunna beklaga sig öfver detta.
Det har emellertid visat sig omöjligt att kunna intressera någon, som
har inflytande på dessa frågors beredning, för en sådan syn på saken.
Deremot bör det ej anses obefogadt att framställa en tvekan,
huruvida ej med industriens snabba utveckling och de sannolika
hastiga värdestegringarne på välbelägen vattenkraft revidering af
afgifterna borde ske efter kortare tid än 50 år, samt om staten ej
dervid borde förbehålla sig åtminstone det inflytandet, att afgiften
ej får mot statens bestridande sättas lägre än förut.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 199. 5
5:o) Två reservanter i komitén hafva föreslagit såsom vilkoi
för aftalet sådan ändring i bolagsordningen, att aktiemajoriteten ej
skulle kunna ligga utom riket, hvarjemte den ene af dem ansett,
att kronan bort förbehålla sig någon särskild förmån för de kom¬
muner, inom hvilka kraftkällan finnes. Härom anmärkes i proposi¬
tionen endast, att hvad reservanterna anfört väl ej saknade betydelse,
men att det ej funnits behöfligt att uti ett fall sådant som e
förevarande uppställa dylika vilkor. Detta yttrande förefaller dunkelt.
Skola reservanternas förslag någonsin vid utarrendering åt vatten¬
fall ega betydelse, så är det väl i förevarande fall, der det ifråga¬
satts att för all framtid upplåta eu särskilt dyrbar och välbelägen
vattenkraft. Ehuru det naturligtvis är nyttigt att draga gagn åt
utländskt kapital i industriens tjenst, är det ju dock .just nuen
brännande fråga, att man bör, helst innan det ar för sent, hindra
utländingar att blifva delegare i bolag, som med varaktig besitt¬
ningsrätt förvärfva landets största och vigtigaste natumkedomar.
Och de nya möjligheterna att kunna på långa afstånd bortleda
vattenkraften har också alltmer börjat utgöra ett bekymmer för
mången kommun, som haft eller påräknat omedelbart gagn åt en
der befintlig kraftkälla. .
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer jag vördsamt,
att Riksdagen ville vid behandlingen af ifråga¬
varande proposition taga i öfvervägande förenämnda
erinringar och, för den händelse propositionen an¬
ses böra i hufvudsak bifallas, åtminstone tillgodose
den ifrågasatta angelägenheten, att staten tillför-
skrifves någon ovilkorlig ^lösningsrätt af bolagets
anläggningar.
Stockholm den 16 april 1902.
I motionen instämmer
Victor Moll.
Carl Lindhagen.
Bih. till Bilad. Prof. 1902. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 74 käft.