8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 19.
N:o 19.
Af herr D. PersSOll i Tallberg, om ändring af § 19 i lagen
för Sveriges riksbank.
Sista stycket af § 19 i lag för Sveriges riksbank bär följande lydelse:
»Äfven gods under försegling må kunna i riksbanken till förvar mottagas,
enligt reglementets närmare föreskrifter».
På grund af detta stadgande mottager riksbanken årligen i förvar
förseglade paket och lådor, s. k. slutna deposita, utan att bankofullmäktige
kunna hafva en aning om, hvad dylika förseglade paket och lådor innehålla.
I anledning häraf yttrade Riksdagens revisorer den 30 november år
1900 i § 25 af sin afgifna berättelse angående riksbanken följande:
»Emottagande till förvar i riksbanken af paket och annat försegladt gods
grundar sig på bestämmelser från bankens äldsta tid, enär jemlikt Rikets
Ständers beslut och förordning om Banquen i Stockholm af den 22 sep¬
tember 1668 det skulle tillhöra Bancoverket bland annat att, till säkert
förvar mot vadliga händelser och tillgrepp, under försegling emottaga och
vårda såväl kontanta penningar som annan flyttbar egendom. I enlighet
härmed torde ock banken hafva varit i viss mån förpligtad att taga dylika
deposita i sitt förvar. Den nya lagen för Sveriges riksbank af den 12
maj 1897 innefattar dock i förevarande fråga endast bestämmelse derom,
att »gods under försegling må kunna i riksbanken till förvar emottagas»,
och såsom § 20 mom. 4 i gällande bankoreglemente är affattad, lärer Riks¬
dagen hafva öfverlåtit åt fullmäktige att i detta fall besluta.
De svårigheter, som i forna tider utan tvifvel mötte i fråga om för¬
varande på ett betryggande sätt af lösegendom, torde ej vidare förefinnas,
och den inkomst, som riksbanken på senare tiden haft å denna gren af
sin verksamhet, är ock skäligen obetydlig, uppgående för hela år 1899 ej
■ \Motioner i Andra Kammaren, Ko 19. 9
till mer än 871 kronor 35 öre. Under sådana förhållanden och då det
kännedom* ^gen olämpligt, att riksbanken, utan någon
och t om innehållet, till förvar i sina hvalf emottager tillslutna paket
herde ImH n1,™™V1SOre™e velat uttala som sin åsigt, att riksbanken
samf l!l t haUef yP.phÖra möd ifrågavarande art af depositionsrörelse,
till umdnf o d 1 TfT8. häraf °m vidtaSande af erforderliga åtgärder
till upphäfvande af de bestämmelser i gällande bankoreglemente och bank-
emottagas ^ oraförmalda slags deposita kunna i riksbanken
memonfnrrn ndTa-nreViS+rrneS framstäUning Jtfrade bankontskottet i sitt
memorial n.o 3 vid sistlidne års riksdag följande:
utskott? d®lar den af revisorerne uttalade uppfattningen, att
likväl nande f ,rikfjankens rörelse borde upphöra, anser utskottet
~ val, P Srund i af hyad 1 ärendet förekommit och då någon motion ei
ore lgger om^ ändring 1 lagen för Sveriges riksbank uti nu ifrågavarande
anseende, någon. bemstäUan i ärendet från utskottets sida icke för när¬
varande kunna ifrågakomma.»
..„ Riksdagens år 1901 församlade revisorer hafva också i 8 27 uti sin
0 ver riksbanken afgifna berättelse förklarat sig vilja instämma uti det af
revisorerne ar 1900 härutinnan gjorda uttalande.
. Da saluuda både Eiksdagens revisorer och bankoutskottet synas vara
de!’°m; att omförmäla art af riksbankens rörelse bör upphöra och
< öot giltigt skal för sådan rörelses bibehållande numera knappast torde
rrs- aas®1 jag tiden vara inne, att i såväl bankoreglementet som lagen
veriges riksbank de stadganden uteslutas, som medgifva sådan rörelse.
Pa grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del måtte besluta, att sista
stycket af § 19 i lag för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 uteslutes.
Stockholm den 22 januari 1902.
71. Persson
i Till 1 berg.
llih m Riksd rrot. 1902. 1 Sami.
2 Afd. 2 Band. 7 Häft.
2