Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.
1
N:o É87.
Af herr C. A. Lindhagen, om skrifvelse till Kongl. May.t
angående valrätt för qvinnor till Andra Kammaren.
Den 30 december 1899 ingafs till justitiedepartementet en så
lydande framställning:
»Till Konungen.
Fredrika-Bremer-Förbundet, som enligt sitt program har till ända¬
mål att verka för »qvinnans höjande i sedligt och intellektuelt såväl som i
socialt och ekonomiskt afseende», vågar härmed i öfverensstämmelse med
denna sin uppgift hos Eders Kongl. Maj :t göra en vördsam framställning
i en fråga, som alltmer tränger sig fram till allvarligt öfvervägande,
nemligen frågan om politisk rösträtt för qvinnor.
Genom rättsbegreppens utveckling och samhällsförhållandenas om¬
gestaltning har äldre tiders uppfattning om qvinnans plats i samhället
alltmer fått vika för andra åskådningar, hvilka i qvinnans fulla myndig¬
het se en naturlig rättighet för henne och en fördel för det allmänna.
Långsamt, men säkert vidgar sig kretsen för hennes medborgerliga be¬
fogenheter, och ingen lär på allvar hoppas kunna hämma de naturliga
lagar, som leda denna sociala rörelse.
I vårt land betecknas dessa framsteg förnämligast genom antagna
författningar om ogift qvinnas myndighet, äkta makars egendoms¬
förhållanden, rätt för qvinna att bekläda vissa kommunala förtroendeupp¬
drag samt den kommunala rösträttens utsträckning äfven till qvinnor.
Genom sistnämnda reform har qvinnan sålunda tillagts inflytande
på kommunens angelägenheter äfvensom medelbart på Riksdagens Första
Kammares sammansättning. Men härtill ansluter sig då följdrigtigt äfven
förvärfvandet af rösträtt vid val till Riksdagens Andra Kammare.
Bih. till liiksd. Prof. 1902. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 66 Höft. (N:o 187). 1
Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.
Politisk rösträtt för qvinnor är visserligen hitintills genomförd
endast i vissa utom-europeiska länder, såsom i Nya Zeeland och några
af Australiens och Nord-Amerikas stater. Men äfven inom Europa
börjar frågan blifva allt mer aktuel. Och i detta afseende har England
gått i spetsen. Allt sedan John Stuart Mill år 1867 i underhuset fram¬
lade ett förslag om rösträttens utsträckning till qvinnor, har frågan
mångfaldiga ogånger förevarit i underhuset och der vunnit allt större
understöd. År 1897,. då frågan senast förevar, bifölls en bill i ämnet
äfven vid andra läsningen med 223 röster mot 152. I denna omröst¬
ning befans förslaget hafva majoritet inom underhusets alla fyra partier,
konservative, liberale, unionister och irländske nationalister. Genom
obstruktion från minoritetens sida medhanns dock ej frågans slutbe¬
handling under parlamentssessionen. Äfven i Sverige har frågan en
gång bragts inför Riksdagens pröfning genom en år 1884 inom Andra
Kammaren väckt motion, hvilken afslogs i Första Kammaren utan vo¬
tering och i den Andra med 53 röster mot 44.
De skäl, som anföras mot att inrymma qvinnan politiskt inflytande.,
äro desamma, som alltid åberopats mot hvarje förslag, som syftat att
bereda henne någon af ett fullmyndigt medborgareskaps rättigheter. Man
invänder, att det brister henne fallenhet för det offentliga lifvet och att
hon af kallelse är företrädesvis bestämd för familjelifvet.
Frågan om någons fallenhet för det offentliga lifvet står eller faller
emellertid närmast derpå, huruvida denne har berättigade intressen att
der tillgodose, eller icke.. Och då qvinnan obestridligen har lika stora
intressen att tillvarataga i samhället som mannen, så bör man vara öfver-
tygad om, att i hvarje fall ingen bättre än hon skall förstå att der be¬
vaka sin egen rätt och sitt eget bästa. Åro derjemte, såsom väl måste
medgifvas, hennes andliga fallenheter till arten i många afseenden olika
mannens, så ligger ju deri äfven från det allmännas synpunkt blott en
ytterligare bjudande anledning att låta dessa särskilda fallenheter komma
till sin rätt och gorå sig gällande.
Att qvinnan åter eger särskild kallelse för familjelifvet lär ingen
vilja förneka. Men detta bör icke utesluta, att hon äfven kan hafva
allmänna intressen och insigter i samhällets angelägenheter. Antagandet,
att familjelifvet skulle blifva lidande deraf, hvilar uppenbarligen på ett
underskattande af familjen och dess uppgifter. Det bör väl också snarare
vara till gagn för denna att ega talsmän bland dem, som ega de person¬
ligaste erfarenheterna om hvad som sköflar hemmets lycka och hvad
som brister i samhällets omvårdnad om det uppväxande slägtets upp¬
fostran.
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.
Om man sålunda ej ur allmänna grunder kan frånkänna qvinnan
rätt till fullmyndig! medborgareskap, så är det å andra sidan klart, att
något spörsmål om politisk rösträtt för gift qvinna nu icke föreligger.
Och detta desto mindre, som i Sverige lagen ej principielt tillagt gift
qvinna rättslig myndighet, såsom t. ex. skett i Norge och Danmark^
Deremot eger saken den största aktualitet för de ogifta qvinnorna,
hvilka genom tidsförhållandenas magt i allt större antal föras in på
arbetsmarknaden. Dessa sjelfförsörjande myndiga qvinnor hafva tillagts
kommunal rösträtt liksom männen, de äro pligtiga betala skatt liksom
desse, och de hafva i följd af sin verksamhet enahanda intressen att
tillvarataga som männen. Men dertill kommer, att de vid sitt inträde
i det sociala lifvet öfverallt möta förhållanden, som ordnats närmast för
mannen samt efter hans behof och skaplynne, hvilket åter har till följd,
att deras mest berättigade fordringar der gerna blifva förbisedda, miss¬
förstådda, ringaktade. De hafva således att kämpa mot alldeles särskild!
ogynsamma omständigheter, hvilkas afhjelpande förutsätter, att de, som
lida derunder, komma till något inflytande vid samhällsfrågornas afgö¬
rande.
I det fulla medvetandet således att införandet af politisk rösträtt
för qvinna förr eller senare betingas af den nutida sociala utvecklingen,
vågar Fredrika-Bremer-Förbundet vördsamt hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes särskildt eller i samband med annan rösträttsreform taga i
öfvervägande angelägenheten att bereda qvinna rösträtt vid val till Riks¬
dagens Andra Kammare, derest hon i öfrigt uppfyller de för dylik röst¬
rätt stadgade vilkor.
Underdånigst
för Fredrika-Bremer-Förbundet
dess styrelse:
[Hans Hildebrand, Agda Montelius, Lotten Dahlgren, Lilly Engström,
Thérése Gyldén, Gustafva Hjelmerus, Anna Höjer, P. G. Rosén, Gast. Uhr,
Sigrid Utrick, Caroline Wahrolin, Sophie Whitlock, Mathilda Silow,
Gertrud Adelborg, Anna Lagerberg, G. af Klintberg, Sigrid Leijonhufvud,
Carl Lindhagen, Henrika Widmark, Sigrid Björklund, Viktor Almquist,
Julia Jolin, Hugo Boll, P. R. Rabe, Bertha Nordenson.
Stockholm den 18 december 1899.»
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.
Om denna petition yttrade förbundet i sin tidskrift följande:
»Äfven om förbundet ej vågar invagga sig i någon synnerlig
förhoppning att omedelbart vinna hvad sålunda begärts, hyser det dock
en fast tro, att en så samhällsvigtig angelägenhet som den ifrågava¬
rande, trots de många och stora vanskligheter, som äro att bekämpa,
inom en ej alltför aflägsen framtid skall slå sig igenom.
Förbundet anser sig således gagna saken och föra den ett steg
mot målet genom att fästa uppmärksamheten på densamma och gifva
en väckelse till eftertanke på de lifsfrågor, som i sjelfva verket deraf
beröras, samt hoppas, att skrifvelsen äfven derutöfver möjligen skall
hafva till omedelbart resultat att föranleda eu utredning i ämnet.»
Dessa förhoppningar synas dock hafva alldeles gäckats, såvidt de
byggt på antagandet att kunna i första hand väcka Kongl. Maj:ts in¬
tresse för saken.
Till en början inträffade det, att den statistiska utredning, som
uppdrogs åt Statistiska centralbyrån i följd af 1900 års riksdagsskrif-
velse i rösträttsfrågan, anbefaldes skola omfatta allenast män. En de¬
putation uppvaktade i anledning häraf statsministern, som dervid benä¬
get utlofvade att höra sig för, om undersökningen skulle utan olägen¬
het kunna utsträckas att inbegripa äfven qvinna. Huru dermed vidare
aflupit är icke närmare bekant. Faktum är, att någon sådan utredning
icke föreligger. Och det får äfven medgifvas, att med den skyndsamhet,
hvarmed på sista tiden arbetet måst fortgå för att tillgodose den aktu¬
ellare rösträttsfrågan, hade sannolikt en dylik utvidgning af det påbör¬
jade arbetet icke skäligen kunnat medhinnas. Emellertid underlättas
en framtida utredning i detta syfte deraf, att de infordrade prirnär-
uppgifterna äfven lära upptaga qvinnorna.
Efter dessa hänvändelser hade man emellertid trott, att Kongl.
Maj:t skulle funnit sig föranlåten att i den vid innevarande års riksdag
framlagda rösträttspropositionen åtminstone på något sätt beröra qvin-
nornas rösträttsfråga. Derom förekommer dock ej någonting i proposi¬
tionen. En framställning i detta ämne synes inför många mäns be¬
dömande innefatta ett så ovigtigt inlägg, att det antingen alldeles
glömmes bort eller också ej förtjenar bättre öde än att besvaras med
tystnad.
Men det är ej nog med denna missräkning. Genom förslaget om
dubbel rösträtt för gifta män prejudiceras dessutom i hög grad qvin-
nornas rättsanspråk och framtidsutsigter i förevarande afseende. Bland
de anförda skälen för denna dubbla rösträtt kan visserligen förbigås,
att man temligen oförtjent räknat den gifta mannen till godo ett förment
Motioner i Andra Kammaren, N:o 187. 5
tillskott af stadga i samhälleligt uppförande, hvilket han torde närmast
hafva sin hustru att tacka för. Deremot förtjenar det hufvudsakligaste
skälet eller att han i samhället representerar, utom sig sjelf, äfven
»familjen och särskildt hustrun» en så mycket större uppmärksamhet.
Huru man än vänder saken, förblir dock den politiska rösträttens yttersta
uppgift att i samhället göra gällande personlighetens behof och in¬
tressen samt att taga till vara och utveckla den makt till det göda,
som alltid gömmer sig inom densamma. Hvad qvinnan har att fordra
och gifva i detta afseende kan icke företrädas af någon annan än henne
sjelf. Men äfven i rent privaträttsliga angelägenheter, der 1734 ars
lag- visserligen stält den gifta qvinnan under sin mans förmynderskap,
har dock detta sjelfskrifna förmynderskap allt mer upplösts genom senare
tiders lagstiftning. Den nu ifrågasatta utvidgningen af mannens mals¬
manskap innefattar sålunda, såvidt jag förstår, ett underkännande åt de
största grundsatser och ett märkligt afsteg från en erkänd rattsutveck-
lin°\ Och i sina verkningar leder förslaget dertill, att möjligheten åt
politisk rösträtt för gift qvinna ej ens bibehålies såsom en framtidstanke,
hvarigenom saken vidare ställes ogynsam äfven för de ogifta qvmnorna,
då en bestämd åtskilnad i personligt värde och i personliga rättigheter
mellan gifta och ogifta qvinnor ej förnuftigtvis kan upprätthållas.
Det afvisande svar, rösträttspropositionen sålunda med eller utan
afsigt o-ifvit på den väckta frågan om politisk rösträtt för qvinnor, manar
helt naturligt sakens förespråkare att i stället sjelfva påminna om. den¬
samma i Riksdagen. Att så bör ske är också den allmänna meningen
bland de qvinnor, som i främsta ledet vilja föra denna sak Iramat. Uch
äfven för ett så anspråkslöst önskemål som att blott »gifva väckelse till
eftertanke på de lifsfrågor, som i sjelfva verket deraf beröras», är det
vidare af betydelse, att saken ej glömmes bort just vid det tilliaile, da
allmänna uppmärksamheten är särskilt rigtad på röstrattsfragorna.
Slutligen kan det ej annat än i sin mån gagna en försvarlig lösning åt
den aktuellare rösträttsfrågan, att vid dess afgörande ämnets stora syn¬
vidder åt alla håll äro i sigte. . ...
Å andra sidan måste emellertid qvmnornas rostrattsiraga i sitt
nuvarande skede framträda med bestämdt anspråk att på samma gång
vara en fristående angelägenhet. Qvinnorna företräda ju dock ingenting
mindre än halfva menskligheten. I sträfvande att äfven utåt såsom
männens kamrater göra sina egna välbehöfliga insatser i förverkligandet
af samhällets idé, måste de derför tillbakavisa alla erbjudanden att in¬
skränka sin medverkan till att vara blott ett underordnadt och kanske
ogerna sedt, nytt påhäng till männens enskilda sysslande med ämnet.
Bih. till Bifcsd. Prof. 1902. 1 Sami 2 A/d. 2 Band. 06 Höft. 2
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 187.
Frågan gäller för närvarande också i främsta rummet, huruvida qvin-
norna principielt böra ega politisk rösträtt, under det, i afseende å röst¬
rättens omfång, sträfvande! närmast måste gå ut på att vinna lika röst¬
rätt med männen. Qvinnornas rösträttsfråga kan slutligen ej göra an¬
språk på samma stora aktualitet för dagen som den rösträttsreform, på
hvars fosterländska lösning utan uppskof landet nu väntar.
På grund häraf och med åberopande för egen del af såväl den
särskilda framställningen i förenämnda petition som de allmännare syn¬
punkter _ i afseende å den politiska rösträttens betydelse, som af mig
framhållits i en för tre ar sedan väckt motion, får jag vördsamt hem-
ställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t efter verkstäld ut¬
redning för Riksdagen framlägga förslag till en sär¬
skild rösträttsreform i ändamål att bereda qvinna röst¬
rätt vid val till Riksdagens Andra Kammare, derest
hon i öfrigt uti tillämpliga delar uppfyller de för dylik
rösträtt stadgade vilkor.
Stockholm den 11 april 1902.
Carl Lindhagen.
STOCKHOLM, P. A. N TM ANS KFTEBTKÄDAMi. 19**.