Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Biksd. kansli den 25 april 1902, kl. 4 e. m.
Särskilda utskottets n:o 1 memorial n:o 2, i anledning af dels
kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om vissa delar af
det i utskottets utlåtande n:o 1 framlagda förslag till lag,
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
dels Andra Kammarens återremiss af 4 och 6 §§ af
samma lagförslag samt båda kamrarnes återremiss af
det i berörda utlåtande framlagda förslag till lag om
ändrad lydelse af 2 § i förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för all¬
mänt behof.
T utlåtande n:o 1, i anledning af Ivongl. Maj:ts propositionei’ n:o 9
med förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg¬
ningar, och till lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20 § och 20 kap. 3 §
strafflagen, samt n:o 10 med förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i
förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, äfvensom i anledning af sex särskilda inom Riksdagen
väckta motioner i ämnet, hemstälde utskottet,
att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande pro¬
positioner icke kunde i oförändradt skick godkännas, ville för sin del
antaga
Bill. till Riksd. JProt. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 3 Haft. (R:o 3.)
1
9
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial K:o 3.
1) Lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;
2) Lag om ändrad lydelse af 19 kap. 20 § och 20 kap. 3 § straff¬
lagen; och
3) Lag om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 18GG
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof;
samtliga af den tydelse, utskottets utlåtande utvisade.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva vid föredrag¬
ning af ofvan nämnda utlåtande kamrarne — efter att till en början
hafva beslutit, att, för den händelse utskottets förslag komme att i vissa
delar af den ena eller andra kammaren återförvisas, utskottet skulle ega
öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling i afseende å de para¬
grafer, hvilka blifvit med eller utan ändring godkända, föreslå sådana
jemkningar, som af ifrågasatta ändringar i återförvisade delar kunde för¬
anledas -— sammanstämmande bifallit utskottets hemställan i punkten 2.
Vidkommande det förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, hvilket utskottet under punkten 1 framlagt,
hafva kamrarne godkänt den af utskottet föreslagna lydelse af 1 och 7
samt 10—15 §§ äfvensom lagförslagets rubrik, ingress och slutstadgande,
hvarjemte kamrarne godkänt 5 och 9 §§ med vissa lika lydande ändringar.
Lagförslagets 2, 3, 4 och 8 §§ hafva af Första Kammaren godkänts
med den af utskottet föreslagna lydelse, hvarjemte kammaren godkänt
§ G med viss ändring.
T fråga om de sistnämnda fem paragraferna har deremot Andra Kam¬
maren fattat olika beslut mot Första Kammaren. Livad beträffar 2 § bär
Andra Kammmaren sålunda åt första stycket gifvit den lydelse, som i
sådant afseende föreslagits i den af grefve LIamilton m. fl. afgifna, vid
utskottets utlåtande fogade reservation; och har kammaren i andra stycket
af utskottets förslag ändrat den der förekommande tidsbestämmelse till
30 år. I 3 § har Andra Kammaren gjort den ändring, att afståndsbestäm-
melseri af 100 meter satts till 200 meter. 4 och 6 §§ hafva af kamma¬
ren återremitterats till utskottet. Slutligen har kammaren beslutit gifva
8 § den lydelse, som föreslagits i den af herr Jansson i Djursätra beträf¬
fande nämnda paragraf afgifna reservation.
Det under punkten 3 af utskottet framlagda förslag till lag om ändrad
lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof har af båda kamrarne blifvit till
utskottet återförvisadt.
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
3
I anledning af omförmälda återremisser och skiljaktiga beslut bär ut¬
skottet nu att afgifva utlåtande.
I fråga om koncessionspligt har i 2 § af lagförslaget angående elektri¬
ska anläggningar af utskottet föreslagits, att frihet från koncessionstvång
måtte utsträckas utöfver hvad Kong! Maj:t föreslagit, i hvilket afseende
utskottet hemstält, att koncessionspligt icke skulle ega rum för det fall, att
tillämpning af 1 § ej ifrågasattes, samt antingen afståndet från anlägg¬
ningen till annans vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och trädgård
öfverstege ett hundra meter eller ock, der anläggningen utfördes på
mindre afstånd, än nu är sagdt, egaren sådant medgifvit.
Den af utskottet sålunda förordade inskränkningen har nu af Första
Kammaren godkänts, men afslagits af Andra Kammaren.
Fn sammanjemkuing mellan kamrarnes olika beslut sjmes utskottet
lämpligast kunna ske sålunda, att den frihet från koncessionspligt, som en¬
ligt Första Kammarens beslut eger rum, då elektrisk ledning är afsedd att
utföras ej blott å eget. område utan äfven å område, hvilket genom god¬
villig öfverenskommelse upplåtits, inskränkes att ega rum allenast i af¬
seende å eget område.
I öfverensstämmelse med det sammanjemkningsförslag, som utskottet
bär nedan afgifver i afseende å omfattningen af det fridlysta området, bör
emellertid äfven den uti ifrågavarande paragraf förekommande afstånds-
bestämmelsen ändras till 150 meter.
Enligt utskottets mening skulle alltså paragrafens första stycke till¬
delas följande lydelse: »Vill någon — — under jordytan, ej heller, så-
vidt angår fall, då tillämpning af 1 § ej ifrågasättes och anläggningen ut-
föres pa egen mark, der antingen afståndet från anläggningen till annans
vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och trädgård öfverstiger ett hundra
femtio meter eller om anläggningen skall utföras på mindre afstånd, än
nu är sagdt, egaren sådant medgifvit.»
Beträffande koncessionstidens längd har densamma af Första Kammaren
bestämts i enlighet med utskottets förslag eller till högst 50 år, under det
att Andra Kammaren funnit sig böra inskränka densamma till högst 30 år.
För åstadkommande af sammanstämmande beslut kamrarne emellan
i förevarande fråga har utskottet ansett sig böra förorda koncessionstidens
bestämmande till högst fyrtio år.
I fråga om 3 § föreligger meningsskiljaktighet mellan kamrarne en¬
dast i afseende å bestämmande af afståndet, hvilket af Första Kammaren,
i enlighet med utskottets förslag, faststälts till ett hundra meter, men af
Andra Kammaren bestämts till två hundra meter.
4
Särskilda Utskottets (X:o 1) Memorial N:o 3.
Såsom ofvan antydts, torde sammanjeinkning böra ske på sådant sätt,
att afståndet fastslås till ett lmndra femtio meter.
4 § har af Första Kammaren godkänts, hvaremot Andra Kammaren
återremitterat densamma till utskottet. Anledningen härtill torde hafva
varit en under debatten i frågan inom Andra Kammaren framstäld farhåga,
att de af utskottet föreslagna uttrycken »generator» och »transformator»
skulle kunna genom misstolkning föranleda dertill, att äfven innehafvaren
af en elektrisk svagströmsanläggning, försedd med apparat för fram¬
alstrande af elektrisk ström, måhända kunde af domstol ådömas det
ansvar för skada, som utskottet afsett att i första hand ålägga innehafvare
af den elektriska starkströmsanläggning, från hvilken den skadegörande
strömmen utgått.
För tillmötesgående af den sålunda uttryckta önskan om större tyd¬
lighet härutinnan har utskottet ansett sig böra förorda, att till paragrafen
fogas ett tillägg, uttryckande att med generator eller transformator icke i
denna lag åsyftas apparat för alstrande af ofarlig elektrisk ström, afsedd
att användas i telegraf-, telefon- eller annan dylik anläggning.
Första Kammaren har godkänt den af utskottet föreslagna lydelsen
af 6 § med den ändring, att dels orden »der han icke» utbyttes mot »der
icke lian», dels ock ordet »föranledes» utbyttes mot »föranleddes».
Andra Kammaren har deremot för sin del återförvisat paragrafen.
Under den debatt, som föregick beslutet inom sistnämnda kammare, gjor¬
des anmärkning emot paragrafen dels i det hänseende, som föranledt Första
Kammaren att vidtaga den första af de nyss angifna ändringarna, dels
ock i öfrigt i visst afseende mot paragrafens formulering, hvarjemte äfven
yrkande framstäldes om paragrafens återremitterande i det syfte, grefve
Hamiltons reservation angifver.
Då emellertid Första Kammaren redan definitivt antagit paragrafen
med ofvan angifna ändringar, anser utskottet sig förhindradt att i afseende
å paragrafen föreslå andra än rent redaktionella förändringar. Med an¬
ledning af ett inom Andra Kammaren framstäldt yrkande synes det emeller¬
tid utskottet, som om de i första stycket förekommande orden »vare den
anläggnings innehafvare» lämpligen böra förändras till »vare denna anlägg¬
nings innehafvare .
Med denna samt de af Första Kammaren vidtagna ändringar anser
utskottet paragrafens formulering icke böra erbjuda några, åtminstone
väsentliga, anledningar till anmärkning.
På sätt ofvan omförmälts, har Första Kammaren godkänt utskottets
.förslag till lydelse af 8 §. hvaremot Andra Kammaren, med afslag å ut¬
skottets hemställan, godkänt den lydelse af paragrafen, som föreslagits i
den af herr Jansson i Djursätra vid utskottets utlåtande fogade reservation.
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3. 5
Då utskottet tagit under ompröfning, på livad sätt mellan kamrarnes
rörande denna del af förslaget fattade skiljaktiga beslut samman]emkning
skulle kunna åvägabringas, bär utskottet — under erinran derom, att herr
Jansson i sin reservation icke påyrkat någon definitiv formulering af para¬
grafen — funnit sig ur stånd att afgifva förslag till en tillfredsställande
affattning af densamma.
Den enda utväg till sammanjemkning, som vid sådant förhållande
enligt utskottets förmenande står till buds, är, att Andra Kammaren, med
frånträdande af sitt% förut fattade beslut, biträder det beslut, Första Kam¬
maren i ämnet fattat, samt att, under förutsättning häraf, kamrarne förena
sig i aflåtande till Kong! Maj:t af en skrifvelse med anhållan, det täcktes
Kong! Maj:t, efter erforderlig utredning, låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lagändring i det syfte, som uti herr Janssons reser¬
vation närmare angifvits.
Det af utskottet under punkten 3 framlagda förslag till lag om ändrad
lydelse af § 2 i förordningen den 14 april 1866 angående jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof har af båda kamrarne återremitterats
till utskottet.
För afhjelpande af vissa enligt utskottets förmenande förefintliga brister
i det kongl. förslaget hade utskottet ifrågasatt en begränsning af den tid,
inom hvilken anspråk på ny uppskattning af ersättningsbeloppet skulle
göras gällande, i hvilket afseende utskottet hemstält, att nämnda tid skulle
bestämmas till sex månader efter utgången af den utaf rätten faststälda
tidsperiod. Inom kamrarne har emellertid ansetts, att rätten att påfordra
ny uppskattning snarare borde tillkännagifvas före utgången af nyss nämnda
tidsperiod.
Med anledning häraf får utskottet uttala såsom sin åsigt, att det al
utskottet gjorda tillägg till paragrafen lämpligen bör pa det sätt förändras,
att paragrafen kommer att erhålla följande lydelse:
»Göres 1------------- — — ----— — utföra.
— — — —- bestämma viss tid, för hvilken den stadgade afgiften skall
utgå, med rätt för den, som skall utgifva eller uppbära afgiften, att efter
utgången af sagda tid erhålla ny pröfning af afgiftens belopp. Har ej an¬
sökning om tillsättande af särskild nämnd för sådan profning till rätten
inkommit före utgången af den faststälda tiden, skall afgiften utgå med
oförändradt belopp under lika tid, som förut bestämdes, med rätt för den,
som derefter vill erhålla ny pröfning af beloppet, att derom göra ansök¬
ning, på sätt nyss är sagdt.
— — besvär.
6 Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial X:o 3.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet dels i ändamål
af sammanjemkning, dels ock i anledning af återremisserna hemställa:
l:o) att kamrarne, hvardera med frånträdande af
sitt beslut vid 2 § af förslaget till lag, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, ville
antaga följande lydelse af berörda paragraf:
Vill någon utföra elektrisk anläggning, der största
effektiva spänningen öfverstiger två hundra femtio volt,
räknadt, om jordledning användes, * mellan en ledning
och jorden och i annat fall mellan två ledningar, söke
Konungens tillstånd till företaget; dock vare sådant till¬
stånd ej erforderligt, der anläggningen till hela sin sträck¬
ning förlägges inom byggnad eller inhägnad gård eller
under jordytan, ej heller så vidt angår fall, då tillämp¬
ning af 1 § ej ifrågasättes och anläggningen utföres på
egen mark, elev antingen afståndet från anläggningen till
annans vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och träd¬
gård öfverstiger ett hundra femtio meter eller, om an¬
läggningen skall utföras på mindre afstånd, än nu är
sagdt, egaren sådant inedgifvit.
Tillstånd, hvarom i denna paragraf sägs, må af
Konungen meddelas endast för viss tid, ej öfverstigande
40 år. Meddelas det sökta tillståndet, föreskrifver Konungen,
under förbehåll af enskild rätt, på hvilket sätt och under
hvilka vilkor anläggningen må utföras och nyttjas.
Hvar, som utan Konungens tillstånd eller i strid
emot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter
utför eller nyttjar anläggning, som i denna paragraf
afses, straffes med böter från och med tjugufem till och
med ett tusen kronor, der ej å öfverträd elSen straff är
i allmänna strafflagen utsatt.
2:o) att kamrarne, hvardera med frånträdande af
sitt beslut vid 3 § af ifrågavarande förslag, ville antaga
följande lydelse af berörda paragraf:
Ansökan om rätt att för elektrisk lednings fram¬
dragande påfordra afstående eller upplåtande af jord
eller lägenhet eller om tillstånd att utföra elektrisk an¬
läggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af full-
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial Ar:o 3.
7
ständig plan för det tillämnade företaget, med kostnads¬
förslag, affattning på karta af föreslagen lednings sträck¬
ning och af den jord, som för ledningen erfordras,
bestyrkt förteckning på egare och innehafvare af de
fastigheter, som äro belägna på mindre afstånd än ett
hundra femtio meter från ledningen, uppgift på de överens¬
kommelser, som blifvit träffade, eller de hinder, hvilka
deremot mött, med flere handlingar, som sökanden vill
åberopa; dock att, der ledningen skall framdragas inom
område, för hvilket byggnadsstadgan för rikets städer
eger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras
allenast såvidt angår närmast intill ledningen belägna
fastigheter.
Finnes ej ansökan genast böra afslås, lemnas åt de
kommuner eller municipalsamhällen, inom hvilkas om¬
råden ledning skall framdragas, så ock åt de i denna
paragraf omförmälda egare och innehafvare af fastig¬
heter tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och in¬
fordras i öfrigt de ytterligare upplysningar, som för
ärendets bedömande må erfordras.
Ansökan, hvarom nu är sagdt, må icke, der led¬
ningen skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan
för rikets städer icke eger tillämpning, framdragas på
mindre afstånd än ett hundra femtio meter från boningshus
eller annan vid gård uppförd byggnad eller från tomtplats
eller trädgård, mot bestridande af byggnadens, tomt¬
platsens eller trädgårdens egare bifallas, utan så är, att
annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan
synnerlig olägenhet användas.
3:o) att Riksdagen, Första Kammaren med frånträ¬
dande af sitt beslut vid 4 § af ifrågavarande förslag,
ville antaga följande lydelse af berörda paragraf:
För skada, orsakad genom inverkan af elektrisk
ström från anläggning, som har egen generator eller
transformator, ansvare anläggningens innehafvare. Har
skada timat genom inverkan af elektrisk ström från an¬
läggning, som icke har egen generator eller transformator,
svare innehafvaren af den anläggning, från hvilken ström¬
men tillförts förstnämnda anläggning.
8
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
Har skadan tillkommit genom händelse af högre
hand, vare anläggningens innehafvare ej ansvarig för
skadan, der han icke kunnat genom iakttagande af före-
skrifna skyddsåtgärder afvända densamma.
År elektrisk anläggning till hela sin sträckning för¬
lagd inom byggnad eller inhägnad gård eller under jord¬
ytan och öfverstiger ej största effektiva spänningen två
hundra femtio volt, räknadt på det i 2 § angifna sätt,
skall, ändå att anläggningen innefattar egen generator
eller transformator, hvad i denna paragraf är stadgadt
icke medföra skyldighet att ersätta skada.
Med generator eller transformator af ses i denna pa¬
ragraf icke apparat, som alstrar ofarlig elektrisk ström
för användning i telegraf-, telefon- eller annan dylik an¬
läggning.
4:o) att Riksdagen, Första Kammaren med från¬
trädande af sitt beslut vid 6 § af ifrågavarande förslag,
ville antaga följande lydelse af berörda paragraf:
Har elektrisk anläggning skadats eller dess drift
hindrats genom inverkan af elektrisk ström från annan
dylik anläggning, vare sistnämnda anläggnings innehaf¬
vare från ersättningsskyldighet fri, der icke han under¬
låtit vidtaga de anordningar, som jemlikt 5 § på honom
ankommit, eller eljest skadan eller hindret föranledts af
vårdslöshet vid anläggningens utförande eller skötsel;
uppkommer skada eller hinder å den anläggning, .»från
hvilken strömmen utgått, och föranleddes skadan eller
hindret af vårdslöshet vid den andra anläggningens ut¬
förande eller skötsel, vare denna anläggnings innehafvare
pligtig att ersätta skadan eller förlusten.
Finnes vårdslöshet hafva förelupit vid båda anlägg¬
ningarnas utförande eller skötsel, ege rätten, med af¬
seende å beskaffenheten af de å ömse sidor begångna
fel, bestämma, till huru stort belopp skadan eller för¬
lusten skall drabba hvardera sidan.
5:o) att dels Andra Kammaren, med frånträdande
af sitt beslut vid 8 § af ifrågavarande förslag, måtte
biträda Första Kammarens beslut vid samma paragraf,
9
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
dels ock båda kamrarne ville förena sig om aflåtande
till Kong! Maj:t af skrifvelse med anhållan, det täcktes
Kong! Maj:t, efter erforderlig utredning, låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till den lagändring,
som må erfordras för att, så vidt angår skadestånd för
skada å person i fall, som i denna lag afses, större
hänsyn må kunna tagas till den dödades eller ska¬
dades förvärfsförmåga, hans familjs ekonomiska förhål¬
landen samt de omständigheter i öfrigt, hvilka äro af
beskaffenhet att hafva inflytande på uppskattningen af
äskadt skadestånd, och att det skadestånd må, efter om¬
ständigheterna, utgå på en gång eller såsom årligt under¬
håll, äfvensom att, då kroppsskada uppkommit, under
skadeståndet skall räknas icke allenast läkarelön och
annan dylik kostnad, utan äfven ersättning för hinder
i den skadades näring, för sveda och värk, så ock för
lyte eller annat stadigvarande men.
Under förutsättning att hvad utskottet här ofvan hemstält bifalles,
får utskottet hemställa om kamrarnes förklarande,
6:o) att Riksdagen, som funnit Kongl. Maj:ts förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, icke kunna oförändradt godkännas, i an¬
ledning af ifrågavarande kongl. proposition samt de
inom Riksdagen i ämnet väckta motioner, för sin del
antagit en lag i ämnet af den lydelse, kamrarnes i an¬
ledning af utskottets hemställan ej mindre i utlåtandet
n:o 1 än äfven i detta memorial fattade, sammanstäm¬
mande beslut utvisa.
Med åberopande af hvad utskottet i sitt förut afgifna utlåtande
n:o 1 äfvensom här ofvan i detta memorial anfört, får utskottet slutligen
hemställa,
7:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts förslag till lag om ändrad lydelse af § 2 i för¬
ordningen den 14 april 1866 angående jords eller lä¬
genhets afstående för allmänt behof icke kan oförändradt
godkännas, måtte för sin del antaga följande
Bih. till lille sd. Prot. 1902. 8 Sami. 1 Afd. 3 Raft,
O
10
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
Lag
om ändrad lydelse af § 2 i förordningen den 14 april
1866 angående jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof.
Härigenom förordnas, att § 2 i förordningen den
14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof skall erhålla följande ändrade lydelse:
Göres hos den i § 1 nämnda underrätt skriftlig
ansökning om särskilda nämndens tillsättande, och visar
sökanden, att Konungen godkänt behofvet af jordens
eller lägenhetens afstående eller begagnande, samt att
tiden, då den skall afstås eller upplåtas, blifvit genom
Konungens förordnande eller parternas öfverenskom¬
melse bestämd; utfärde rätten stämning på egare och
andre, som uppgifvas i saken hafva del. Rätten för-
anstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen va¬
rande okände eller icke uppgifne rättsegare, tiden för
ärendets företagande varder, såväl från predikstolen i
den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som ock
genom allmänna tidningarna, kungjord tre gånger, sista
gången minst fjorton dagar före den dag, hvilken till
sakens företagande är utsatt; och varde ärendet anteck-
nadt i rättens inteckningsprotokoll, på landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa
rättegångsdag för inteckningsärenden, så ock i inteck¬
nings- eller fastighetsboken anmärkt. Jordens eller lägen¬
hetens egare, då han höres, vare skyldig att hos rätten,
i ändamål af instämning, uppgifva den, som i anseende
till nyttjanderätt med honom del i saken häfver, vid
äfventyr, som i § 25 stadgas. Hos rätten skall jemväl
företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är
med inteckning besvärad; och ege parterne att, innan
nämnden sättes, i laga ordning sin talan i fråga om
ersättningens belopp och sättet för dess utgörande utföra.
Uppstår, vid fråga om jords eller lägenhets be¬
gagnande till utläggning af elektriska ledningstrådar,
parterne emellan tvist, huruvida derigenom ma för-
11
Särskilda Utskottets (N:o 1) Memorial N:o 3.
orsakas så betydlig skada, att jorden eller lägenheten
lösas skall, eller om intrånget är af beskaffenhet, att
ersättning derför, enligt hvad i § 1 mom. 2 stadgadt är,
utgå bör, pröfve och afgöre rätten sådant, innan nämn¬
den sättes. Anses ersättning för intrång böra ega ram,
bestämme ock rätten, efter ty som intrånget tinnes vara
öfvergående eller fortfarande, huruvida slik ersättning
skall utgå på en gång eller i årlig afgift under den tid,
intrånget kommer att fortfara. Skall ersättningen utgå
i årlig afgift, må rätten bestämma viss tid, för hvilken
den stadgade afgiften skall utgå, med rätt för den, som
skall utgifva eller uppbära afgiften, att efter utgången
af sagda tid erhålla ny pröfning af afgiftens belopp.
Har ej ansökning om tillsättande af särskild nämnd för
sådan pröfning till rätten inkommit före utgången af den
faststälda tiden, skall afgiften utgå med oförändradt
belopp under lika tid, som förut bestämdes, med rätt
för den, som derefter vill erhålla ny pröfning af beloppet,
att derom göra ansökning, på sätt nyss är sagdt.
Emot rättens beslut i dessa frågor må talan full¬
följas i hofrätt genom besvär.
Stockholm den 25 april 1902.
På utskottets vägnar:
AX. G. SVEDELIUS.