Bevillningsutskottets Betänkande N:o
1
N:o 3.
Ank. till Biksd. kansli den 10 februari 1902, kl. 4 e. m.
Betänkande, i ättledning af väckt motion om höjning af tullen
å gryn. (l:a A.)
I en till bevillningsutskottet hänvisad motion, n:o 25 inom Andra
Kammaren, föreslår herr C. A. Danielsson, att Riksdagen måtte besluta
att höja tullsatsen å artikeln spanmål: malen: gryn, alla slag, till 8 kronor
50 öre för 100 kilogram eller, om detta ej varder Riksdagens beslut, att
tullsatsen å hafregryn måtte varda bestämd till sagda belopp, 8 kronor
50 öre för 100 kilogram.
Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande:
»Oaktadt den tullsats af kronor 6,50 per 100 kilo, som är åsatt gryn,
inköpas deraf årligen stora qvantiteter utifrån. Enligt kommerskollegii
underdåniga berättelse för år 1900 infördes då 1,861,699 kilogram gryn
till uppgifvet värde af kronor 376,371. Äfven om denna summa icke
synes så stor i förhållande till hela landets spanmålsproduktion, så repre¬
senterar dock denna import en farlig utländsk konkurrens, särskild! för
de bygder, der man plägat producera gryn. Detta bär i synnerhet varit
fallet i min hembygd, Östra härad af Jönköpings län. Der voro för några
år sedan 18 grynverk i gång, hvilka förädlade denna fattiga bygds hufvud-
produkt hafre till gryn. Tack vare den öfvermäktiga konkurrensen utifrån,
har dock denna för bygden i fråga naturliga näringsgren så i grunden
sköflats, att endast några få grynverk ännu drifvas, och det med förlust.
Det nyss nämnda året infördes också utifrån 531,575 kilogram hafregryn
till ett värde af 100,999 kronor. Det kan icke gerna finnas något skäl,
Bih. till Biksd. Prof. 1902. .5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
hvarför icke en fattig landsdel i Sverige, som har små resurser och der
befolkningen arbetar under trånga vilkor, kunde få behålla denna inkomst
lika gerna som de utländske fabrikanterna och den svenske importören.
De svenska hafregrynen ha alltid haft stort beröm för sin renhet och för
att ha tillverkats al: bästa råvara. Derför ha läkarne också alltid haft
förtroende för dem och användt dem i sjukdieten. Deremot har man inga
garantier för, att sa är fallet med den importerade varan, hvarför här
föreligger ännu ett skäl för att gynna den inhemska tillverkningen.
Hvad spanmålstullen verkar för de sädesodlande bygderna, det gör
gryntullen för de trakter, der man sedan länge plägat mala gryn. Det
är ju rättvist, att äfven dessa få njuta fördelen af tullskyddet, då andra
trakter redan ha sådant. Hålla icke de olika skyddsintressena tillhopa
och understödja hvarandra, då faller lätt hela systemet sönder, ty det är till
för att lemna ömsesidigt skydd.»
I sammanhang med nu gällande tullsatser å spanmål bestämde 1895
års Riksdag tullen å spanmål: malen: mjöl och gryn, alla slag, till 6
kronor 50 öre för 100 kilogram. Införseln af gryn har under år 1895
och derpå följande år, för hvilka officiella siffror rörande samma införsel
äro tillgängliga, uppgått till de belopp, nedan intagna tabell utvisar:
Införseln af gryn i kilogram.
År
|
Hvetegryn
|
Hafregryn
|
Korngryn
|
Gryn,
andra slag
|
Summa
!
|
1895..................................
|
494,720
|
5,127
|
2,357
|
225,597
|
727,801
|
1896....................................
|
542,269
|
12,724
|
15,838
|
97,680
|
668,511
|
1897..................................
|
810,025
|
61,469
|
104,953
|
197,565
|
1,174,012
|
1898....................................
|
741,309
|
121,401
|
61,736
|
390,857
|
1,315,303
|
1899....................................
|
1,084,632
|
199,531
|
6,670
|
364,902
|
1,655,735
|
1900....................................
|
946,022
|
531,575
|
17,122
|
366,980
|
1,861,699
|
Visserligen kan under de senaste åren, såsom af denna tabell framgår,
en ökning i införseln af gryn iakttagas, särskilt hvad beträffar införseln
af hafregryn; men anser sig utskottet icke kunna endast af denna anledning
förorda någon ändring i gällande tullsats å denna vara. Denna tullsats
är nemligen, såsom ofvan nämnts, bestämd i sammanhang med öfriga nu
gällande tullsatser för spanmål. En rubbning i en enstaka tullsats i det
nu enhetliga systemet bör derför naturligen icke ifrågakomma utan synner¬
ligen talande skäl. Sådana skäl kunna, enligt utskottets förmenande, icke
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
anses här föreligga. Ty äfven om den nu påpekade införseln af gryn
vållar svårigheter vid afsättningen af produkter från grynverk i vissa lands¬
delar, har det dock icke kunnat påvisas, att dessa svårigheter skulle vara
af så stor och allmängiltig betydelse, att af denna anledning ifrågavarande
produkt af spannmål bör erhålla särskild! gynnad ställning. På grund
häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen måtte, med af slag å ifrågavarande af
herr Danielsson väckta motion, besluta, att nu gällande
tullsats å gryn af spanmål skall bibehållas oförändrad.
Stockholm den 10 februari 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.