Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
1
N:o 27.
Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1902, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande beskatt¬
ningen af hvitbetssockertillverkningen samt ändring i
tulltaxans bestämmelser angående socker.
Till bevillningsutskottet hafva hänvisats tre inom Andra Kammaren
väckta motioner, n:is 47, 48 och 135, af hvilka de två förstnämnda afse
beskattningen af hvitbetssockertillverkningen inom riket och den sistnämnda
ändring i tulltaxans bestämmelser angående socker, allt på sätt här nedan
vidare omförmäles; och går utskottet härmed att öfver dessa motioner af¬
gifva utlåtande.
Enligt kongl. förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverk¬
ningen i riket den 19 maj 1893, §§ 1 och 2, sistnämnda paragraf sådan
den lyder enligt kongl. kungörelsen den 24 juli 1901, skall för all till¬
verkning af hvitbetssocker inom riket erläggas tillverkningsskatt i förhål¬
lande till det utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvit-
hetor antagas hafva lemnat. Härvid iakttages, att 100 kilogram råa (ej
torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af elfva och ett hälft kilogram
socker; och skall denna skatt utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 5 Sand. 1 Afä. 24 Höft, (N:o 27). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandeln antagna hol¬
ländska standard.
Sistberörda bestämmelse har varit gällande sedan den 1 september
1891; och som tullsatsen för nämnda slags råsocker utgör 23,5 öre för
kilogram, har alltså afsetts att bereda sockertillverkningen ett tullskydd af
11,75 öre för kilogram. Med iakttagande af den föreskrifna beräknings¬
grunden blifver emellertid, för den händelse ett högre utbyte af socker i
verkligheten erhålles, än förordningen gifver vid handen, tullskyddet i
samma mån högre än som åsyftats. Det verkliga sockerutbytet har också,
enligt hvad erfarenheten ådagalagt, alltmer stegrats, i den mån bättre
betfrö kunnat erhållas, som lemna! betor af större sockerhalt, och jorden
kommit i högre kultur samt förbättrade metoder för sockrets utdra¬
gande kommit till användning. På grund häraf och i enlighet med
Riksdagens särskilda beslut har äfven det till grund för beskattningen lig¬
gande beräknade sockerutbytet, ursprungligen 6,25 procent af de afverkade
råa betornas vigt, upprepade gånger höjts — den 1 september 1893 till
7.5 procent, den 1 september 1894 till 8,25 procent, den 1 september 1895
till 9 procent, den 1 september 1896 till 10,5 procent samt den 1 septem¬
ber nästlidet år till 11,5 procent. För nyanlagda fabriker har under vissa
vilkor och för viss tid en något lägre utbytesberäkning varit medgifven,
men någon fabrik med en dylik förmån finnes numera icke.
I ofvanberörda af herrar K. G. Karlsson, A. Henricson och E.
Biesért väckta motion, n:o 47, har nu föreslagits, att från och med in¬
gången af nästkommande tillverkningsår eller den 1 september innevarande
år den beräknade utbytesprocenten måtte höjas, så att 100 kilogram råa
(ej torkade) hvitbetor antagas lemna ett utbyte af 12 kilogram socker.
I motionen erinras till en början, hurusom, efter det chefen för finans¬
departementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 21 december 1900
yttrat, bland annat, att, om ökade statsinkomster behöfdes, en sådan kunde
beredas genom höjning af det beräknade sockerutbytet från betorna, sist¬
lidet års Riksdag i öfverensstämmelse härmed höjt utbytesprocenten från
10.5 procent till 11,5 procent.
Härefter fortsätta motionärerna:
»Då emellertid — oafsedt att vi finna en ytterligare höjning af den
beräknade utbytesprocenten i och för sig berättigad — numera behofvet af
ökade statsinkomster gör sig särdeles starkt gällande, och då dertill kommer,
att beloppet af inflytande tullmedel minskas, finna vi det vara skäl tillse,
om icke den af chefen för finansdepartementet vid ofvannämnda tillfälle
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 3
anvisade skattekällan möjligen kunde anlitas i något högre grad, än hvad
hittills skett.
Enligt förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i
riket skall tillverkningsafgiften utgå med belopp, som motsvarar halfva tull¬
satsen för utländskt råsocker af viss färg. Denna bestämmelse omintetgöres
emellertid, om utbytesprocenten sättes för lågt. Som bekant, är detta ett
missförhållande, som i vårt land gjort sig starkt gällande.
Enligt beräkningar, gjorda med stöd af upplysningar, inhemtade å
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå — se bil. 1 till vår mo¬
tion vid innevarande års riksdag rörande ändring af beräkningsgrunden
för tillverkningsskatten å hvitbetssockertillverkningen — gick statsverket
under tillverkningsåret 1900—1901 genom sagda missförhållande miste om
ej mindre än kronor 2,674,449,54, med hvilket betydande belopp det sven¬
ska folkets genom det medgifna tullskyddet redan nog stora tribut till
sockerfabrikanterna ytterligare ökades. Grenom det vid förra årets riksdag
fattade beslutet om utbytesprocentens höjande minskades ju denna stats¬
verkets förlust med något mera än eu million kronor. Men dock qvar-
står ett tillräckligt stort belopp för att motivera en ytterligare höjning af
den beräknade utbytesprocenten, så framt en sådan höjning kan företagas
utan att sockerindustriens berättigade intressen derigenom skadas.
Som bevis för att detta bör låta sig göra, bedja vi då först få erinra
om att herr statsrådet och chefen för finansdepartementet i sitt ofvan-
nämnda uttalande framhöll, att medelutbytet för hela riket under tillverk¬
ningsåret 1899—1900 var 12,s %. Enligt uppgift från finansdeparte¬
mentets kontroll- och justeringsbyrå — se ofvannämnda bil. — hade under
tillverkningsåret 1900—1901 utbytesprocenten ytterligare stigit, nemligen
till 13,12. Härifrån torde dock för så kallade andra och tredje produkten
böra »reduceras» ungefär 0,2 %, hvarefter det verkliga medelutbytet skulle
utgöra 12,92 % af betvigten.
Under dessa förhållanden kunde man vara böjd att anse en höjning
till 12,5 % fullt berättigad. Härvid måste dock tagas hänsyn till att
olika bruk hafva en olika afkastning, beroende dels på betornas skiftande
sockerhalt och dels på fabriksmaskineriets olika förmåga. Det förefaller
oss derför, som om, med den otillfredsställande beräkningsmetod för till¬
verkningsskatten, som här i landet tillämpas, man har skyldighet tillse, att
det beräknade utbytet icke sättes så högt, att de bruk, hvilka hafva minsta
verkliga utbytet, få erlägga högre skatt, än förordningen afser.
Enligt förutnämnda uppgift från kontroll- och justeringsbyrån var det
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
minsta utbyte, som under tillverkningsåret 1900—1901 någon fabrik både
att uppvisa, 12,23 %. Äfven om denna siffra med hänsyn till andra och
tredje produkterna måste något reduceras, så torde dock återstå falla 12 %.
Med hänsyn tagen till dels att alla öfriga fabriker haft ett större
utbyte — ända till 14,64 % — och dels till den alltjemt framåtgående
maskintekniken, som lofvar ännu större resultat, anse vi, att det beräknade
utbytet bör bestämmas till 12 % af betvigten.
Visserligen hålla vi före, att sjelfva beräkningsgrunden för socker-
tillverkningsskatten bör ändras, och hafva äfven, såsom redan antydts, motio¬
nerat i sådant syfte. Men då åtminstone ett år förgår, innan den härför
behöfliga utredningen verkstälts och Riksdagen blir i tillfälle att slutgiltigt
bestämma öfver denna fråga, och då vi anse, att statsverkets förlust på det
nu tillämpade beskattningssystemet bör i möjligaste grad begränsas, så tro
vi det vara önskvärdt, att redan innevarande Riksdag vidtager den höjning,
vi ofvan förordat.
Till sist vilja vi framhålla, att den härmed föreslagna åtgärden icke
skulle komma att utgöra en ny börda för allmänheten, utan endast afser att
på rätt ställe placera inkomsten af en pålaga, som folket redan har att bära*.
I fråga om de af motionärerna åberopade bilagor, tillåter sig ut¬
skottet hänvisa till ofvan omförmälda, af samma motionärer väckta motion,
n:o 48, om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beskattningen af hvit-
betssockertillverkningen i riket.
För närmare belysning af frågan om storleken af det verkliga socker¬
utbytet får utskottet hänvisa till två vid detta betänkande såsom bilagor
fogade tabeller, af bvilka den första (bil. 1) meddelar uppgifter i medeltal
dels för hvarje län och dels för riket i dess helhet om utbytet af råsocker,
beräknadt i procent af betvigten, hvarjemte, enär utbytet består af produk¬
ter af olika qvalitet, i kolumnen med rubrik »reducerad summa» upptagits
den summa, som erhållits genom att till första produkten lägga 75 procent
af andra och 65 procent af tredje produkten.
Den andra tabellen (bil. 2) utvisar för hvarje län det lägsta och det
högsta sockerutbyte, som vid någon inom länet belägen fabrik förekommit.
För tillverkningsåret 1901—1902 föreligga ännu icke några bestämda
siffror rörande betornas sockerhalt, men af uppgifter, som utskottet under
hand inhemtat, framgår, att densamma i Skåne och Blekinge visat höjning,
på vissa ställen ända till nära 1 procent, men deremot på Gotland någon
obetydlig minskning.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 5
Omförmälda tabeller och uppgifter gifva vid handen, att under de
tre sista tillverkningsåren det verkliga sockerutbytet endast i ett enda fall,
nemligen vid fabriken i Karlshamn under tillverkningsåret 1899—1900,
understigit, men i regel betydligt öfverstigit det nu föreslagna procentta¬
let; och då Riksdagen genom sitt förberörda beslut af år 1891 afsett att
bereda betsockerindustrien ett tullskydd, ej öfverstigande halfva beloppet
af sockertullen, synes följaktligen, för upprätthållande af sagda beslut, an¬
ledning vara för handen att ytterligare höja utbytesprocenten till närmare
öfverensstämmelse med det verkliga utbytet. Utskottet har alltså icke nå¬
got att erinra mot motionärernas ifrågavarande förslag, att från och med
början af nästkommande tillverkningsår den beräknade utbytesprocenten
höjes till 12 procent.
Under kampanjen 1901 —1902 har betafverkningen uppgått till
903,001,2 ton, och i följd häraf den debiterade skatten belöpt sig till
12,199,546 kr. 21 öre. Skulle den nu föreslagna höjningen från 11,5
procent till 12 procent af Riksdagen beslutas, komme, under antagande
af samma betafverkning under nästföljande kampanj som under den nu
afslutade, statsverkets inkomster att höjas med 532,770 kr. 71 öre samt
ifrågavarande skatt alltså att uppgå till 12,732,316 kr. 92 öre.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
l:o) att Riksdagen måtte, med upphäfvande af kongl.
kungörelsen den 24 juli 1901, angående ändrad lydelse
af § 2 i kongl. förordningen om beskattning af hvit-
betssockertill verkningen i riket den 19 maj 1893,
besluta,
att nämnda paragraf i kongl. förordningen den 19
maj 1893 skall erhålla följande förändrade lydelse:
Det enligt § 1 beskattningspligtiga råsockret be¬
räknas efter de för tillverkningen använda betornas
vigt sålunda, att etthundra kilogram råa (ej torkade)
hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tolf kilogram
socker;
samt att berörda paragraf i dess sålunda förändrade
lydelse skall lända till efterrättelse från och med den
1 september 1902.
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
I ofvan omförmälda, likaledes af herrar Karlsson, Henricson och
Biesért väckta motion, n:o 48, har förslag framstälts,
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes, efter verkstäld utredning, för Riksdagen framlägga förslag
om sådan ändring i grunderna för hvitbetssockerbeskattningen, att skatten
kommer att utgöras efter mängden af tillverkadt socker och ej som nu
efter mängden afverkade betor.»
Till stöd för detta förslag anföres i motionen följande:
»Den storartade utveckling, som den svenska betsockerindustrien före¬
tett under senaste årtionde, är ju egnad att väcka tillfredsställelse och
glädje hos en hvar med blick och intresse för landets näringsliv Ännu
under tillverkningsåret 1880—81 uppgick mängden här i landet fabriceradt
råsocker endast till 1,596 ton. Tio år senare — 1890—91 — hade man
redan uppnått 20,631 ton, och tillverkningsåret 1900—1901 har qvanti-
teten i Sverige tillverkadt råsocker sprungit upp till 114,734 ton.
Ser man på mängden afverkade betor, fattar man genast, hvilken
alltjemt stigande betydelse denna industri har äfven för jordbruket i de
delar af landet, som lämpa sig för betodling. Tillverkningsåret 1880—81
af verkades 19,290 ton betor, 1890—91 ej mindre än 218,229 och 1900—
01 slutligen 875,911 ton. Efter allt hvad man sport, finnes grundad an¬
ledning antaga, att nu pågående kampanj kommer att uppvisa ännu högre
siffror.
Som bekant, har emellertid denna snabba uppblomstring till stor del
sin grund i en högt tilltagen skyddstull. Ursprungligen var sockertullen
en finanstull, lagd å en vara, som i högre eller lägre grad betraktades som
en lyxartikel och öfverflödsvara. Under årens lopp har denna tull emeller¬
tid erhållit en tvåfaldig karakter, i det den dels afser att skydda den in¬
ländska sockerindustrien och dels att skaffa staten inkomster, sålunda va¬
rande både en skyddstull och eu finanstull. Denna sistnämnda karakter
måste den dock mer och mer förlora, allt efter som den inhemska socker¬
tillverkningens tillväxt minskade importen. För att ersätta den förlust,
statskassan led genom denna minskade import, och till förekommande af
att sockerbruken, genom de höga priser, som dryga tullsatser satte dem i
stånd att hålla, skulle göra en allt för oskälig vinst, ålades dessa bruk
år 1873 en särskild tillverkningsafgift. Efter åtskilliga jemkningar be¬
stämdes år 1891, att denna tillverkningsafgift skulle sättas till ett belopp,
motsvarande hälften af tullen å råsocker.
Som bekant utgår dock denna tillverkningsskatt icke efter den fak¬
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27. 7
tiskt tillverkade qvantiteten, utan efter ett beräknadt sockerutbyte af de
vid bruken afverkade betorna. Denna beräknade utbytesprocent sattes till
en början så lågt som till G1/* %, oaktadt den af Kongl. Maj:t för
ärendets utredning tillsatta komitén föreslagit 7Va %. Eu stigande bet-
kultur i förening med förbättrade apparater hafva emellertid år från år
böjt ut by tesprocenten. Intressant är i detta afseende att taga del af upp¬
giften i »Bidrag till Sveriges officiella statistik för tillverkningsåret 1899
—1900», enligt hvilken den »reducerade» utbytesprocenten i medeltal stält
sig sålunda:
för tillverkuingsåret 1890— 91 9,02
» » 91— 92 9,88
» » 92— 98 10,31
» » 93— 94 11,08
» » 94— 95 11,21
» » 95— 96 11,34
» » 96— 97 11,52
» » 97— 98 12,04
» » 98— 99 12,08
» » 99—1900 ............... 12,80
Enligt den vår motion åtföljande bil. 1, utgörande uppgifter, inhem-
tade å finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, visade medelpro¬
centen af utbytet 1900—01 eu ytterligare höjning, i det den då uppgick
till 13,12, som dock torde böra »reduceras» med ungefär 0,2 hvarefter
skulle återstå 12,92.
Följden af denna oupphörliga stegring har blifvit, att man efter hand
äfven måst höja den beräknade utbytesprocenten, efter hvilken skatten
utgår. Alltid bär dock den beräknade utbytesprocenten varit icke obetyd¬
ligt lägre än den verkliga, hvarigenom statsverket under årens lopp gått
miste om många millioner kronor, hvilka stannat i sockerfabrikanters ego.
Att i detta afseende råder ett missförhållande, som tarfvar ändring,
torde ej af någon kunna bestridas. Statsmakterna hafva bestämt, att till-
verkningsskatten skall utgå med ett belopp, motsvarande halfva tullen,
men det sätt, hvarpå utbytet beräknas, gör denna bestämmelse fullständigt
illusorisk, och en betydlig del af de stora belopp, som på denna väg
tagas ur allmänhetens fickor, komma icke statsverket, utan fabrikanterna
till godo.
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
Att det här icke rör sig om småbelopp, framgick redan af den beräk¬
ning, som herr J. H. Gr. Eredholm framlade i en reservation, hvilken han
vid 1898 års riksdag lät åtfölja ett bevillningsutskottsbetänkande. Deri
framhölls, att statsverket på grund af de förhållanden, vi ofvan påpekat,
redan under åren 1890—97 gått miste om ej mindre än tio millioner kro¬
nor. Af den redan förut omnämnda bil. 1, som åtföljer vår motion, fram¬
går, att sockerfabrikerna under senast förflutna tillverkningsår erlagt en
skatt af i medeltal bönor 94,19 per ton, under det att halfva råsocker-
tullen, hvilken skatten skall motsvara, utgör kr. 117,50 per ton. Detta
gör en skilnad af kr. 23,31 per ton, och om man multiplicerar denna siffra
med sockerfabrikernas sammanlagda utbyte af råsocker under 1900—01
— 114,734 ton — så erhåller man ett belopp af ej mindre än kr.
2,6 7 4,449,54, om hvilket staten gått miste på ett enda tillverkningsår.
Under förutsättning af samma tillverkning under ännu pågående kam¬
panj som för 1900—01 kommer ju statsverkets förlust ej att nu bli fullt
så stor, tack vare den förhöjning af den beräknade utbytesprocenten, som
förra årets Riksdag vidtog. Men dock blir den tillräckligt stor — drygt
en och en half million kronor — för att motivera en ändring: i de grunder,
efter hvilka skatten utgår.
Men det ofvan anmärkta missförhållandet är icke det enda, som åtföl¬
jer den form, hvarunder tillverkningsskatten å socker här i landet uttages.
Eu annan olägenhet är den ojemnhet, hvarmed skatten utgår för de
olika bruken, beroende på betornas större eller mindre sockerhalt och det
använda maskineriets olika godhet. Af meranämnda bil. 1 framgår till
exempel sålunda, att under det skatten per ton råsocker under 1900—01
vid Keflinge sockerbruk, som haft det högsta utbytet, varit kr. 84,25, så
har den vid Säbyholms bruk, som haft lägsta utbytet, uppgått till kronor
100,82. Säbyholms bruk har sålunda erlagt kronor 16,57 mera i skatt per
ton råsocker än Keflinge och alltså sammanlagdt under ett år betalt, i
rundt tal, 150,000 kronor mera, än Keflinge med samma tillverkning skulle
ha gjort. — Såsom i tablån framhålles, skulle skilnaden blifvit ännu större
med nu gällande högre beräknade utbytesprocent. Och dock måste man
väl oeftergiflig! fordra, att en skatt af denna art skall drabba alla bruken,
så vidt möjligt, lika.
Ytterligare en olägenhet, som medföljer det på detta område nu rå¬
dande systemet, är bristande stadga. Hvarje förslag till höjning af den
beräknade utbytesprocenten — det må vara än så berättigad! och en ound¬
viklig följd af utvecklingen — är egnadt att väcka oro och osäkerhet inom
BevillningsutsJcottets Betänkande N:o 27.
9
intresserade kretsar. Då man nu vet, Indika stora kapital som äro engage¬
rade i denna industri — se bil. 2—, kan man lätt föreställa sig, att dessa
ständiga rubbningar kunna ha. en osund inverkan på landets affärslif.
Alla dessa olägenheter kunde man undvika genom att förändra socker¬
skatten från dess nuvarande form af råvaruskatt till produMbeskattning.
Den komité, som år 1892 framlade förslag till den form af socker¬
beskattning, som ännu i hufvudsak är gällande, säger — sid. 39 — om pro¬
duktbeskattningen, bland annat, följande: »en produktbeskattning, eller be¬
skattning af den färdiga varan, såsom i Sverige sker vid brän vinstill verk-
»ningen, synes väl vara det teoretiskt rigtiga. Rättvisare än på förut
»nämnda sätt — råvarubeskattning, saftskatt m. m. — träffas den färdiga
»varan. Några dolda premier förekomma ej, och hvarken inverkar beskatt-
»ningen på betornas odlingssätt eller nödvändiggör den mer invecklade och
»kostsamma fabriksinrättningar och arbetssätt än sådana, som af förhållan-
»denas egen natur betingas och skulle användas, äfven om icke någon
»sockerskatt funnes.»
På grund af de olägenheter, som komiterade funno vara förbundna
med den vid produktbeskattning nödiga kontrollen, ansågo de emellertid,
att »för närvarande» — 1892 — anledning ej fans att frångå det dittills
i riket följda och efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.
Om man emellertid ännu år 1892 kunde anse, att olägenheterna af
en betskatt icke voro tillräckligt stora för att motivera öfvergången till
produktbeskattning, så tro vi, att dessa olägenheter — för att icke säga
oegentligheter — nu nått en sådan höjd, att en snart sagdt tvingande
nödvändighet föreligger att företaga eu ändring i beskattningssättet.
Till de ofvan framhållna skälen för införandet af produktbeskattning
kommer ytterligare ett, och detta ett skäl af betydande vigt. Ofvannämnda
komiterade anförde bland skäl, som talade mot eu ändring af det nu
tillämpade beskattningssättet, att behofvet af eu förändring icke var så stort
här i landet, der industrien ännu icke nått den utveckling, att utförsel
kan ifrågasättas, och någon utförselgodtgörelse: således icke behöfde med-
gifvas. Redan under debatten i kamrarne rörande komiterades förslag
framhölls, att likasom komiterade sjelfve erkänna, att produktbeskattning
är det teoretiskt rätta, så blir det också det enda praktiskt möjliga, då vår
sockerindustri nått en sådan utveckling, att den fyller landets behof.
Praktiskt sedt, är denna utveckling redan uppnådd, och man kan
hvilket ögonblick som helst vänta att få höra klagomål öfver öfverproduk-
tion, trots fabrikanternas försök att medelst sammanslutning förekomma
Bih. till Rilcsd. Prof. 1902. ;> Sand. 1 A fri. 24 Haft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
detta. Men hvar skall man göra af öfverskottet? Förr eller senare upp¬
står frågan om export, och då måste den utförselgodtgörelse lemnas, om
hvilken komiterade tala. Tillämpas då ännu vår nuvarande beskattnings-
metod, så uppstå nya och störa svårigheter, ty att genom utförselpremier —
vare sig öppna eller dolda — ytterligare minska statens redan kringskurna
inkomst, torde man väl ej vara hugad. Om vi deremot införa produkt-
beskattning, så att till exempel skatten icke ifrågasattes förr, än varan ut¬
tages till förbrukning inom landet —- så kallad konsumtionsskatt — så kan
utförseln försiggå obehindrad af skattepålagor. Någon skatt skulle nemligen
gifvetvis icke erläggas för hvad som exporterades, och tillverkarne und-
ginge härigenom äfven ett tillfälligt utlägg af skatten — ett utlägg, söra,
då det såsom här kan gälla stora summor, blir betungande nog.
Vi kunna ju mycket väl förstå, att vårt förslag möjligen kommer'att
möta motstånd från socker bruksidkares sida, ty medgifvas måste ju, att
öfvergångstiden för dem åtföljes af åtskilliga olägenheter och kanske äfven
kostnader. Dock torde dessa olägenheter lika litet vara oöfvervinneliga
här i landet söm i t. ex. Tyskland, der man äfven — såsom synes af i
bil. 1 lemnad redogörelse för den utländska lagstiftningen på detta om¬
råde — tidigare hade råvarubeskattning.
Af sagda redogörelse framgår, att Tyskland hade uteslutande betskatt
ända till år 1888, då man öfvergick till eu blandad betskatt och konsum-
tiousskatt, för att tre år senare fullständigt ställa sig på produktbeskatt¬
ningens grund i form af konsumtionsskatt.
Äfven Österrike-Ungern har, efter försök med annan skattéform, öfver-
gått till konsumtionsskatt. Detsamma gäller om Holland. Och hvad be¬
träffar Danmark, så har detta land aldrig tillämpat råvarubeskattningen på
sockerindustrien, utan allt från början haft produktbeskattning.
I öfrigt hänvisande till meranämnda bilagor, våga vi påstå, att exemplen
från utlandet starkt tala för att äfven vårt land bör låta sockertillverk-
ningsafgiften taga form af produktbeskattning. Och vi kunna ej under¬
trycka dén tänken, att ju längre man dröjer med att taga detta steg, dess
större blifva äfven de olägenheter, som åtfölja det nu tillämpade tillväga-
gåendet, och dess häftigare mötståndet mot en reform i den rigtning, vi
anse önskvärd.
Då emellertid frågan är af stor och vidgående betydelse samt för be¬
handling i detalj fördrar mångsidiga iusigter och erfarenheter, anse vi, att
den bör blifva föremål för en allsidig utredning, anordnad af Kofigl. Maj:t.»
Bevillningsutshottets Betänkande N:o 27.
11
Vid motionen finnas fogade de i densamma omförtnälda bilagor, af
hvilka den första innehåller en redogörelse för sockerskattens form i de
vigtigare sockerproduceraude länderna m. m., och den andra uppgifter om
de svenska råsockerbrukens aktiekapital, taxeringsvärden och uppskattade
inkomst.
Rörande det här i riket tillämpade sättet för beskattningen af hvitbets-
sockertillverkningen, enligt hvilket skatt skall erläggas efter det beräknade
sockerutbytet, äfvensom de förändringar i sagda utbyte, som af Riksdagen
tid efter annan vidtagits, får utskottet hänvisa till hvad utskottet här of¬
van anfört vid behandlingen af motionärernas förslag om höjning af utby-
tesprocenten från den nu gällande 11,5 procent till 12 procent.
Mot den i vårt land använda formen för beskattningen af hvitbets-
sockertillverkningen har emellertid anmärkts, bland annat, att, så snart det
verkliga utbytet öfverstiger det beräknade, staten icke erhåller hela den
inkomst af beskattningen, som bort densamma tillkomma och att sålunda
tillverkarne obehörigen gynnas på statskassans och allmänhetens bekostnad;
att, då sockerhalten i betorna under olika år och på skilda ställen ej obe¬
tydligt vexlar, beskattningen drabbar tillverkarne ojemnt; att de täta förän¬
dringar i utbytesprocenten, som enligt hvad erfarenheten visat måst vidta¬
gas, lända industrien till skada; samt att någon restitution af skatten vid
utförsel af socker icke gerna kali medgifvas, då densamma svårligen kan så
bestämmas, att den icke i många fall komme att innebära en exportpremie.
Med anledning af dessa anmärkningar hafva motionärerna framlagt
sitt förslag om skrifvelse till Kong! Maj: t angående införande af produkt¬
beskattning, eller den form för beskattningen, då skatten utgår efter vig¬
ten af det tillverkade sockret. Till stöd härför åberopa motionärerna ett
uttalande, gjordt af en år 1891 tillsatt komité, som fått i uppdrag att
utreda, bland annat, huruvida anledning kunde förefinnas till förändring af
gällande system för beskattning af hvitbetssockertillverkningen. Donna
komité anförde, såsom jemväl motionärerna erinrat, att produktbeskattning
vore det teoretiskt rigtigaste beskattningssättet och rättvisare än andra träf¬
fade den färdiga varan. På grund af de olägenheter, som komitén fann
vara förbundna med denna form af beskattning, kom emellertid komitén
till det resultat, att för det dåvarande anledning ej förefunnes att frångå
det dittills i raket följda och efter betornas vigt lämpade beskattningssättet.
Såsom sådana olägenheter framhöllos, bland andra, att kontrollen skulle
blifva svår och dyrbar samt för fabrikerna medföra synnerligen betungande
hinder och kostnader, äfvensom att öfvergången till detta beskattningssätt
12
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
skulle för staten med fota kostnader genom möjligen uppstående nödvändig¬
het att inlösa vissa fabriker, som vore inrättade såväl för råsockertillverk-
ning som för raffinering, och att bekosta de ombyggnader, som för bevak¬
ningens skull erfordrades vid fabrikerna.
Ehuruväl utskottet delar uppfattningen att eu beskattning efter vigten
af det tillverkade sockret är den beskattningsform, som medför den största
rättvisan och jemnbeten i fråga om skattens uttagande, och härtill äfven
kommer att genom en sådan beskattning möjlighet beredes att vid export
af socker medgifva restitution af skatten, utan att restitutionen kommer
att innebära någon exportpremie, finner sig dock utskottet icke kunna bi¬
träda det af motionärerna väckta skrifvelseförslaget. Detta förslag synes
nemligen innebära ett godkännande på förband af produktbeskattningens
införande, något som utskottet, med afseende å de af komitén framhållna
olägenheterna vid eu sådan beskattningsform och jemväl af andra grunder
ingalunda kan finna lämpligt. Då det emellertid icke torde kunna bestri¬
das, att det nuvarande beskattningssystemet lider af bristen att icke till¬
räckligt tillgodose statens intresse och det tillika drabbar tillverkarne ojemn!',
synes det utskottet vara önskvärdt, om någon utväg kunde finnas att råda
bot för sagda missförhållanden. Huruvida för sådant ändamål införande
af produktbeskattning eller någon annan åtgärd vore lämpligast, derom till¬
tror sig icke utskottet att nu fälla något bestämdt omdöme. Det synes
emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke nämnda syfte kunde åtminstone
i någon män vinnas genom någon anordning, hvarigenom, utan att det nu
gällande beskattningssättet i princip förändrades, skatten komme att utgå i
närmare öfverensstämmelse med det verkligen erhållna utbytet. Härige¬
nom skulle såväl staten erhålla skatt som fabrikerna beskattas för hvad
som verkligen tillverkades; den ena fabriken skulle icke intaga en mera
gynnad ställning än den andra och till de vexlingar i betornas sockerhalt,
som betingas af klimatiska och lokala förhållanden, kunde behörig hänsyn
tagas. Sannolikt är väl, att äfven en sådan anordning skulle möta svårig¬
heter; och utskottet vill derför härmed endast hafva antydt ett af de sätt,
hvarpå lösningen af frågan om sockerbeskattningen möjligen kunde sökas.
Då det enligt utskottets mening vore önskvärdt om genom Kong!.
Maj:ts försorg en utredning blefve verkstäld rörande de åtgärder, som lämp¬
ligast borde vidtagas för att genom sockerbeskattningen såväl statsver¬
kets intresse med afseende å skattens effektivitet som beliofvet af ökade
inkomster för staten blefve i största möjliga män tillgodosedt, får ut¬
skottet hemställa,
13
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
2:o) att Riksdagen, i anledning af förevarande
motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående be¬
skattningen af hvitbetssockertillverkningen i riket, måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
måtte låta utreda, huruvida icke här ofvan föreslagna
utbytesprocent borde höjas, eller om genom andra åt¬
gärder statsverkets inkomster af hvitbetssockertil 1 verk¬
ningen kunde ökas.
Rörande Socker innehåller gällande tulltaxa följande:
Socker:
raffinerad t, alla slag, såsom topp-, kandi- och kak-
samt krossadt eller pulveriseradt socker _____________ l kg. ... 33 öre
oraffin Brådt:
a) till färgen icke mörkare än N:o 18 af den i
verldshandel!) gällande holländska standard, hvarå
normalprof genom Gen e ra It ul Istyrelse ris försorg
hållas vederbörande tullkammare tillhanda ______ 1 » • • . 33 »
b) till färgen mörkare än nämnda standardnum¬
mer, äfven om varan inkommer i upplöst eller
flytande tillstånd __________________________________________ 1 » ... 23,5 »
sirap och melass ________________________________________________ 1 » ... 10 »
Anm. Derest ett och samma kolli innehåller särskilda sockerslag-, underkastade olika
tullafgifter, tillämpas den högre tullsatsen för hela innehållet; skolande dock afseende
ej fästas å stärkelsesocker eller stärkelsesirup, som ingår i vanlig sirap af brun eller ljus-
brun färg.
Herr K. G. Karlsson föreslår nu i ofvanberörda motion n:o 135,
»att Riksdagen måtte besluta, att rubriken socker i tulltaxan må er¬
hålla följande ändrade lydelse:
Socker:
i toppar, kakor, eller andra stycken, samt allt kandi 1 kg. ... 33 öre
annat pulverformigt:
till färgen icke mörkare än lST:o 18 af den i verlds-
14
Bevillningsutskottets Betänkande N;o #7.
handeln gällande holländska standard etc. (oför-
. ändrad) ----------------------.--------------------------------______ l kg. ... 33 öre
till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äf¬
ven om varan inkommer i upplöst eller flytande
tillstånd---------------------------------------------------1 ]{g. _ ; . 23,:, »
(i (ifrigt oförändrad).»
Såsom stöd för detta förslag har motionären anfört följande":
»I en reservation, som åtföljde tullkomiténs förslag till tulltaxa af
den 24 februari 1891, yttrar öfverdirektören herr Knut Styffe beträffande
i vår tulltaxa upptagna bestämmelse rörande artikeln socker följande:
»Vår tulltaxa har sedan lång tid tillbaka delat socker i »rafjineradt»
och »oraffineradt», men som uttrycket raffineradt är temligen obestämdt,
hafva tvister om dessa ords betydelse ej saknats. Raffinering betyder
egentligen rening, och i sockerindustrien betecknas dermed sammanfattning
af de operationer, hvarigenom råsocker upplöses i vatten samt, efter rening
med benkol o. s. v., å nyo bringas till kristallisation. En annan renings¬
metod är s. b. »centrifugering», hvarvid råsockret icke upplöses, och benkol
icke användes, men hvarigenom likväl ett hvitt eller mycket ljust pulver-
formigt socker ofta framställes. I vanlig mening torde derför »centrifuge-
radt» socker lika litet kunna kallas »raffineradt», som s. k. »saftmeliss»,
hvilken omedelbart framställes ur saften från mycket sockerrika och i öfrigt
godartade betor, utan att sockret först får utkristallisera såsom, råsocker.
I begreppet »raffineradt» socker måste väl dock alltid ligga, att sådant
åtminstone skall vara renare än det råsocker, hvaraf det är framstäldt.
Vid vanlig sockerraffinering erhålles emellertid såsom affallsprodukt,
utom sirap, s. k. »farinsocker», i hvilket de uti råsockret förekommande
salter och andra förorenande ämnen kunna återfinnas koncentrerade, hvarför
farinsocker stundom innehåller mera förorenande ämnen än det råsocker,
vid hvars raffinering detsamma vunnits. Vid de på bekostnad af flera stater
år 1866 i Köln anstälda raffmeringsförsöken befunnos t. ex. 2 prof å då
erhållet farinsocker innehålla 7,2 och 8,3 procent salter, under det salthalten
lins dervid förarbetade råsockerslag af så låg nummer som 9 endast var
4,3—6,3 procent, och hos råsocker nummer 15 ej mer än 1 ,<3—2,4 procent.
Att kalla dylikt orent farinsocker raffineradt är högst oegentligt, och priset
å de orenade sorterna farinsocker är ofta mycket lägre än å de vanligast
liär begagnade råsockerslagen. Att belägga allt farinsocker, utan afseende
a dess renhet, med samma tull som hvitt raffineradt socker, är derför högst
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
obilligt, och dessutom mycket opraktiskt, emedan det i allmänhet är alldeles
omöjligt att genom varans undersökning afgöra, huruvida den är ett råsocker,
eller erhållits såsom affall vid raffinering. Genom kemisk undersökning kan
man nemligen i allmänhet väl bestämma, Indika ämnen en vara innehåller,
men icke indika processer densamma genomgått. I detaljhandeln görés ofta
ej heller skilnad mellan råsocker och farinsocker, utan de säljas båda under
det senare namnet, med hvilket man ock flerstädes i utlandet utmärker
allt pulverformigt socker, således äfven råsocker. Allt pulverformigt socker
fortullas också i de främmande länder, som hafva olika tullsatser för olika
sockerslag, i allmänhet antingen efter färgen eller efter sockerhalten. Hos
oss deremot har, med anledning af generaltullstyrelsens beslut i ett under
dess pröfning draget besvärsmål, den praxis utbildat sig, att allt vid raffi¬
nering vunnet farinsocker förtullas såsom »raffinerad^».'
Den enda betänklighet, som emot en förtullning af farinsocker efter
färgen hos oss kan möta, är, att densamma skulle i någon ringa mån kunna
blifva ofördelaktig för våra sockerraffinerier; men, såsom redan är nämndt
är det i allmänhet omöjligt att genom varans undersökning bevisa, det ett
farinsocker icke är råsocker, och raffineriernas fördel af den tolkning af vår
tulltaxa, som nu cgcr rum, att allt farinsocker skall draga högsta tullsatsen,
är derför till eu stor del illusorisk. Allmänhetens förbrukning af sådant
farinsocker, som är mörkare än n:o 18 å den holländska standarden, är
dessutom mycket ringa i jemförelse med den af ljusare sockerslag, hvadan
någon större import af dylikt farinsocker aldrig kan emotses.
Huru stor del af utbytet vid sockerraffinering blir farinsocker, beror
naturligtvis mycket af huru fabrikanterna, med hänsyn till pris- och afsätt-
ningsförhållanden m. m., kunna finna med sin fördel förenligt att arbeta,
och kan derför vid olika fabriker vara mycket olika; men farinutbytet af
det förarbetade råsockret torde väl sällan uppgå till mer än 12 procent,
hvaraf en ansenlig del är hvitt, eller icke mörkare än n:o 18. En ned¬
sättning af tullen å en sä liten del af raffineringsprodukterna, som den
farinsocker, mörkare än n:o 18, deraf utgör, kan derför ej gerna vara åt
någon betydelse, helst det höga tullskydd, som sockerraffinerierna hittills
åtnjutit, och hvars fortvaro äfven komitén förordat, hädanefter icke i lika
grad som förut synes blifva behöfligt.»
Herr Styffes reservation i ifrågavarande fall vann emellertid ej afse¬
ende, utan det af honom påpekade missförhållandet existerar fortfarande,
och senare tiders erfarenhet har till fullo bekräftat det berättigade i reser¬
vantens åskådning.
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
För att belysa frågan ber jag få meddela ett fall, som kommit till
min kännedom. Öfver Göteborg hade under åtskilliga år importerats ett
billigt farinsocker, hvilket blifvit förtulladt som oraffineradt socker, mörkare
än n:o 18, alltså med den lägre tullsatsen. Detta hade fortgått ända till
maj månad förra året, då ett parti om 75 säckar inkom, Vid undersök¬
ning af detta parti ansåg vederbörande tulltjensteman, att eu del säckar
borde betraktas såsom innehållande raffineradt socker på grund deraf, att
då dessa säckar öppnades och en del af sockret östes upp till ena sidan
af säcken, den dervid uppkomna väggen föreföll att skifta i eu hvitaktig
färg, ljusare än n:o 18. Från tullpackhuset i Göteborg sändes emellertid
profver å hela partiet till generaltullstyrelsen i och för undersökning och
utlåtande. Resultatet häraf blef, att hela partiet, både de ljusare och de
mörkare säclcarne, skulle tullbehandlas såsom raffinerad vara. Ett senare
inkommet parti, hvilket i sin helhet var mörkare än n:o 18, blef äfven
tullbehandladt som raffineradt socker. Beslutet härom öfverklagades, men
endast med det resultat, att såväl generaltullstyrelsen som Kong!. Maj:t
underkände de anförda besvären och godkände den verkstälda tullbehand¬
lingen.
Så står saken nu, och import af farinsocker, äfven om det är mörkare
än n:o 18, är praktiskt omöjligt.
Meningen har väl dock aldrig ursprungligen varit, att den högre tull¬
satsen skulle tillämpas på socker af ifrågavarande slag, ty denna dryga tull¬
sats står icke i lämpligt förhållande till det relativt mycket låga varupriset.
Men å andra sidan får medgifvas, att med den affattning, som tull¬
taxan nu har rörande denna artikel, vederbörande myndigheter svårligen
kunnat komma till annat resultat, än de gjort.»
Tulltaxans nuvarande uppdelning af artikeln socker bär varit gällande
alltsedan år 1860 och de nu stadgade tullsatserna sedan år 1879. De för¬
slag till förändringar härutinnan, som hittills framkommit, hafva icke vun¬
nit Riksdagens bifall. Den efter sorgfällig pröfning antagna grunden för
tulltaxerubrikens uppdelning har utgjorts af skilnaden mellan raffineradt och
oraffineradt socker; och har den högre tullsatsen för det raffinerade och det
ljusare oraffinerade sockret till väsentlig del betingats af det å dylikt soc¬
kers framställande nedlagda större arbete. Ått, såsom motionären åsyftar,
upphäfva nämnda indelningsgrund och tillika från den högre tullsatsen un¬
dantaga ett visst slag raffineradt socker, äfven om detsamma blott utgör
en efterprodukt vid raffineringen, synes utskottet olämpligt och för öfrig!
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27,
17
icke tillräckligt grundadt i de af motionären anförda omständigheter; och,
då det dessutom icke i frågans nuvarande skick torde kunna hedömas, hu¬
ruvida icke en sådan åtgärd skulle utöfva inverkan äfven på andra förhål¬
landen, i afseende å hvilka någon förändring icke åsyftats, får utskottet
hemställa,
3:o) att herr Karlssons ifrågavarande motion rö¬
rande ändring i tulltaxans bestämmelser angående soc¬
ker icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 22 april 1902.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bill. till Bikscl. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afd. 24 Höft.
18
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
Bil. 1 till bevillningsutskottets betänkande n:o 27.
Tillverkningsår.
|
Fabriker, belägna inom
|
Antal
fabriker
|
Utbyte
|
af råsocker, beräknadt i
af betvigten
|
procent
|
lista
|
2:dra
|
3:dje
|
Summa
|
Redu¬
cerad
summa
|
produkt råsocker
|
|
Gotlands län ...............
|
1
|
10,85
|
0,90
|
|
11,75
|
11,53
|
|
Kristianstads län............
|
2
|
9,53
|
0,7 9
|
0,4 7
|
10,79
|
10,43
|
|
Malmöhus län...............
|
14*)
|
10,2 2
|
1,30
|
0,21
|
11,73
|
11,33
|
|
Hela riket.....................
|
17
|
10,14
|
1,22
|
0,24
|
11,60
|
11,21
|
|
Gotlands län ...............
|
1
|
10,70
|
1,34
|
0,71
|
12,7 5
|
12,16
|
|
Blekinge län .............
|
1
|
10,06
|
1,69
|
0,4 4
|
12,19
|
11,61
|
1895-1896
|
Kristianstads län .........
|
2
|
9,24
|
1,08
|
0,68
|
11,00
|
10,4 9
|
|
Malmöhus län _______________
|
14*)
|
10,41
|
1,06
|
0,3 3
|
11,80
|
11,42
|
|
Hela riket.....................
|
18
|
10,2 G
|
1,09
|
0,40
|
11,75
|
11,34
|
(
|
Gotlands län__________________
|
1
|
9,87
|
1,19
|
0,54
|
11,60
|
11,11
|
|
Blekinge län ________________
|
1
|
11,03
|
0,91
|
0,24
|
12,18
|
11,87
|
1896-1897
|
Kristianstads län............
|
2
|
10,21
|
1,41
|
0,47
|
12,09
|
11,58
|
|
Malmöhus län...............
|
15*)
|
10,69
|
1,02
|
0,11
|
11,82
|
11,53
|
l
|
Hela riket.....................
|
19
|
10,59
|
1,08
|
0,19
|
11,86
|
11,52
|
|
Gotlands län ...............
|
1
|
11,76
|
0,96
|
0,4 2
|
13,14
|
12,75
|
|
Blekinge län ...............
|
1
|
12,29
|
0,71
|
0,23
|
13,23
|
12,98
|
1897-1898
|
Kristianstads län............
|
2
|
10,43
|
1,22
|
0,31
|
11,96
|
11,54
|
|
Malmöhus län...............
|
15*)
|
10,99
|
1,19
|
0,21
|
12,39
|
12,03
|
|
Hela riket.....................
|
19
|
11,01
|
1,17
|
0,24
|
12,4 2
|
12,04
|
|
Gotlands län ........ _.....
|
1
|
11,93
|
0,97
|
0,42
|
13,32
|
12,93
|
|
Blekinge län ...............
|
1
|
12,46
|
0,55
|
0,29
|
13,30
|
13,06
|
1898-1899
|
Kristianstads län............
|
2
|
11,22
|
0,71
|
0,2 6
|
12,19
|
11,92 :
|
|
Malmöhus län...............
|
15 *)
|
11,23
|
0,92
|
0,02
|
12,17
|
11,94
|
|
Hela riket.............. ......
|
19
|
11,35
|
0,88
|
0,10
|
12,33
|
12,0 8
|
|
Gotlands län ...............
|
1
|
11,17
|
1,21
|
0,4 7
|
12,85
|
12,38
|
|
Blekinge län ...............
|
1
|
11,04
|
0,67
|
0,32
|
12,03
|
11,75
|
1899—1900
|
Kristianstads län............
|
o
|
11,95
|
0,55
|
0,36
|
12,86
|
12,40
|
|
Malmöhus län...............
|
15 *)
|
12,41
|
0,63
|
0,01
|
13,05
|
12,89
|
|
Hela riket.....................
|
19
|
12,24
|
0,66
|
0,0 9
|
12,99
|
12.79 1
|
r
|
Gotlands län .................
|
1
|
11,67
|
1,02
|
0,40
|
13,09
|
12,70
|
|
Blekinge län ...............
|
1
|
12,25
|
-
|
—
|
12,25
|
12.25
|
1900-1901 {
|
Kristianstads län............
|
2
|
12,14
|
0,68
|
0,2 7
|
13,09
|
12,83
|
|
Malmöhus län...............
|
15*)
|
12,59
|
0,55
|
—
|
13,14
|
13,-
|
|
Hela riket....................
|
19
|
12,47
|
0,5 7
|
0,0 6
|
13,10
|
12,94
|
Deraf 3 s. k. saftstationer.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
19
Bil. 2 till bevillningsutskottets betänkande n:o 27.
Tillverkningsår.
|
Fabriker, belägna inom:
|
Antal
fabriker.
|
Utbyte af råsocker, be-
räknadt i procent af
betvigten
|
lägst
|
högst
|
(
|
Gotlands län ...........................
|
1
|
11,76
|
1894-1895 {
|
Kristianstads län..........-.............
|
9
|
10,13
|
11,07 i
|
1
|
Malmöhus län...........................
|
14 *)
|
10,97 |
|
12,7 8 |
|
|
Gotlands län ...........................
|
1
|
12,75
|
|
Blekinge län ---------------------------
|
1
|
12,19
|
1895-1896
|
Kristianstads län........................
|
1
|
11,00
|
,
|
Malmöhus län...........................
|
14 *)
|
10,04
|
12,2 9
|
|
Gotlands län ...........................
|
1
|
11,60
|
1896—1897 •
|
Blekinge län ............—..........
|
1
|
1-2,18
|
|
Kristianstads län........... -...........
|
2
|
12,05
|
12,18
|
|
Malmöhus län..........................
|
15*)
|
9,9 5
|
13,28 |
|
|
Gotlands län ...........................
|
1
|
13,14
|
|
Blekinge län ---------------------------
|
1
|
13,2 3
|
1897—1898 ■
|
|
|
|
|
|
Kristianstads län...................-.....
|
2
|
11,86
|
12,0 9
|
|
Malmöhus län ......... ...............
|
15 *)
|
11,68
|
13,20
|
|
Gotlands län ----------------------------
|
1
|
13,32
|
1898—1899
|
Blekinge län —......................
|
1
|
IS" 30
|
|
Kristianstads län..----------------------
|
2
|
12,06
|
12,So
|
|
Malmöhus län----------------------------
|
15*)
|
10,59
|
1 13,03
|
|
Gotlands län ---------------------------
|
1
|
12,85
|
|
Blekinge län .............-.............
|
1
|
12,03
|
1899-1900
|
|
|
|
|
|
Kristianstads län—...................
|
2
|
12,7 5
|
I 12,95
|
|
Malmöhus län---------------------------
|
15*)
|
12,4 2
|
1 14,29
|
|
Gotlands län ...........-...............
|
1
|
13,0 9
|
1900—1901 <
|
Blekinge län ----------------------
|
1
|
12,25
|
|
Kristianstads län—.........-......
|
2
|
lö,01
|
1.1,19
|
|
Malmöhus län...........................
|
15*)
|
12,23
|
| 14,64
|
*) Deraf 3 s. k. saftstationer.
20
Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 27,
Reservationer:
vid punkten l:o):
af herr Almström, som anfört:
»Då jag anser, att årligen återkommande förändringar i de grunder,
efter Indika en industri skall utgöra accis till staten, måste ofördelaktigt
inverka på industriens stabilitet och att förändringar i detta hänseende böra
grundas på flerårig erfarenhet, samt dessutom bevillningsutskottet beslutit
föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida
icke statsverkets inkomster af hvitbetssockertillverkningen kunde ökas, har
jag icke kunnat bifalla ifrågavarande motion om höjning af det beräknade
sockerutbytet af betorna»;
af herr Brodin, som anfört:
»Vid behandlingen inom utskottet af motionerna n:is 47 och 48 be¬
slöts först med anledning af sistnämnda motion, att utskottet skulle hem¬
ställa, »att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte låta utreda, huruvida icke nu gällande utbytesproeent borde
höjas eller om genom andra åtgärder statsverkets inkomster af hvitbetssoc¬
kertillverkningen kunde ökas».
Detta beslut biträdde jag under antagande att motionen n:o 47 om
höjning af det beräknade sockerutbytet af betorna från 11,5 till 12 procent
skulle afslås, särskildt med hänsyn dertill, att sagda utbyte vid förra årets
riksdag höjdes från 10,5 till 11,5 procent.
Vid föredragning af sistnämnda motion n:o 47 beslöt emellertid ut¬
skottet att biträda motionen och hemställa om utbytets höjning till 12
procent.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
21
Jag anser det oformligt att först föreslå en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om utredning, på sätt ofvan nämnts, och sedan, omedelbart
derefter, föreslå höjning af utbytesprocenten.
Vid slutliga justeringen inom utskottet afgjordes först frågan angående
utbytesprocentens böjande, hvarigenom sammanhanget mellan ifrågavarande
beslut ytterligare rubbades.
Jag måste sålunda reservera mig emot utskottets under punkten l:o)
i detta betänkande upptagna beslut, och anser, att utskottet bort afstyrka
ifrågavarande motion n:o 47»;
samt af herrar West er och Wittsell;
vid punkten 2:o):
af herr G av dill, som anfört:
»I)å utskottet genom hvad detsamma vid punkten l:o) hemstält beslutit
föreslå en höjning i den nu gällande utbytesprocenten, anser jag redan af
denna anledning en utredning sådan som den nu föreslagna icke böra ifråga¬
sättas. Det låter sig för öfrigt icke göra, att på förhand verkställa en
undersökning, huruvida i framtiden en dylik höjning bör ega rum. Man
har nemligen dervid att taga hänsyn ej blott till de vexlingar i skörde¬
resultaten, som kunna framkallas af olika väderleksförhållanden, utan äfven
till den högre kultur, hvari den odlade jorden kan komma, samt till för¬
bättrade metoder för tillgodogörandet af sockerhalten i betorna. Men utom
dessa skäl, som äro direkt hemtade från förhållandena här i Sverige, finnes
äfven ett annat, som hänför sig till internationella förhållanden. Vid en
under sistlidne mars månad afslutad kongress i Briissel, uti hvilken deltagit
ombud för—jemte Sverige-—Tyskland, Österrike —Ungern, Belgien, Spanien,
Frankrike, Storbritannien, Italien och Nederländerna, hafva nemligen ifrågasatts
åtgärder i syfte att genom upphäfvandet af det hittills i flere länder gällande
exportpremiesystemet söka införa mera normala och naturliga förhållanden
inom sockerproduktionen. En konvention härom blef ock undertecknad.
Hvad som framkallat tanken på att uppgifva premiesystemet torde hafva
varit dels en genom detta föranledd afsevärd öfverproduktion utan motsva¬
rande ökning i verldskonsumtionen, något som nedtryckt prisen å verlds-
marknaden, dels ock den omständigheten, att med de höga premierna vid
22
Bevillningsutskottets 'Betänkande N:o 27.
sockrets export de för statshushållningen påräknade inkomsterna af socker-
skatten betydligt förminskats och i vissa fall försvunnit.
Af ofvanstående framgår, att med hänsyn särskildt till det tillstånd af
osäkerhet, som i följd af konventionen otvifvelaktigt kommer att råda inom
sockermarknaden intill dess verkningarna af konventionen hunnit visa sig
på de nu exporterande ländernas industri, någon mera olämplig tidpunkt
än den närvarande icke torde kunna väljas för att ifrågasätta en förändring
af det i vårt land gällande systemet för sockerbeskattningen.
På grund af hvad jag sålunda anfört har jag inom utskottet yrkat,
att utskottet bort hemställa, att den af herrar
Karlsson, Henricson och Biesért väckta motion, n:o 48,
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda»;
af herr Nisser, som anfört:
»Emot det beslut, hvartill bevillningsutskottet kommit i punkt 2:o)
af nu föreliggande betänkande, har jag ansett mig böra inlägga min reserva¬
tion, då de olägenheter, som af 1891 års komité anförts emot införandet
af produktbeskattning — i någon af dess olika former — numera måste
anses vara af underordnad betydelse i jemförelse med dem, som vidlåda det
nu gällande systemet.
Detta system uppfyller nemligen så litet sitt ändamål, att det hvarken
beskattar fabrikationen på ett rättvist och jembördigt sätt, ej heller lem-
nar staten de inkomster, hvartill den är berättigad.
I det förstnämnda afseendet hänvisas till det varierande utbyte eller
s. k. rendement, som de olika fabrikerna hafva kunnat frambringa (motion
n:o 48 i Andra Kammaren, sid. 18), och hvarigenom den skatt, staten
pålägger, kommer att hårdare drabba de sämst situerade fabrikerna, eu om¬
ständighet, hvilken alttid framhålles, då fråga uppstår om höjande af det
beräknade utbytet till öfverensstämmelse med det vid sockrets framställande
verkligen uppnådda rendementet, och ofta bidrager till att den legaliserade
utbytesprocenten stannar vid eu lägre siffra än den egentligen bort göra,
hvaraf dessa oupphörliga tumningar på och ändringar af denna siffra blifvit
en följd — till föga båtnad för industriens lugna fortvaro. Hvad denna
skilnad uti det uppnådda rendementet betyder framgår bäst af det i mo¬
tionen omförmälda exemplet med Keflinge och Säbyholm, hvilken senare
fabrik får betala 16,57 kronor mera per ton än den förra, och sålunda
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
23
borde önska en annan norm för sin beskattning — om den icke det oak¬
tadt förtjenade på hvarje ton 117,50—110,47 eller 7,03 kronor d. v. s. på
sin tillverkning af 9,100 ton råsocker cirka 64,000 kronor uti minskad
skatt till staten; ett bruk med Keflinges goda utbyte gör med blott 5,000
tons tillverkning en vinst af 117,50 — 84,25 — 33,25 X 5,0 0 0 ton =
166,250 kronor!
Det är på sådant sätt staten årligen går miste om belopp, hvilkas
innebörd framgår af den reservationen bilagda tabell, der i afrundade tal
en jemförelse är gjord mellan statens uppburna accis och accisen, beräknad
efter det i verkligheten ernådda utbytet.
Det torde ock häraf framgå, att staten skulle utan svårighet kunna
bära de med införandet af produktbeskattning möjligen förenade större
kontrollkostnader; och då i öfrigt fördelarna af denna slags skatt antagligen
skola befinnas vara långt öfvervägande dess eventuella nackdelar, synes ut¬
skottet lämpligast hafva bort hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, hvilka
fördelar och olägenheter, i jemförelse med nu gällande
skatte form, införandet af produktbeskattning å socker
— vare sig fabrikat- eller konsumtionsskatt — skulle
kunna medföra, samt för Riksdagen framlägga resulta¬
ten af denna undersökning till vidare behandling och
vidtagande af de åtgärder, som kunna vara nödiga och
nyttiga»;
af herr Weinberg, som instämt i den af lxerr Nisser afgifna reserva¬
tionen ;
af herrar Fredholm, J. Bromée, G. Jansson och O. A. Ericsson,
hvilka ansett, att utskottet, med hufvudsakligt bifall till förevarande mo¬
tion om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beskattningen af hvitbets-
sockertillverkningen i riket, bort hemställa,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, på hvad
sätt grunderna för hvitbetssockerbeskattningen lämpli¬
gast må kunna ändras derhän, att skatten komme att
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o ,27.
utgöras efter mängden af tillverkadt socker, samt till
Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill nämnda
utredning må föranleda;
samt af herrar Östberg, Bergendahl, TFester, Brodin, Wittsell och
Hedgren.
Härjemte hafva nedannämnde herrar ledamöter och suppleanter i ut¬
skottet begärt få antecknadt, att de icke deltagit,
herrar Lithander, Paulson och friherre BecJc-Friis i utskottets be¬
slut i de i detta betänkande omförmälda frågor; samt
herrar Meyer och Petri i den slutliga behandlingen och herr friherre
von Knorring i behandlingen af samma frågor.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 27.
25
Bilaga till herr Nissers reservation.
Jemförelse mellan den af staten uppburna hvitbetssockertillverknings-
skatten enligt statskontorets uppgifter samt skatten, beräknad efter det i
verkligheten ernådda rendementet.
Tillverknings¬
år.
|
Beräknadt
rendement.
|
Den af staten
uppburna
skatten.
|
Verkligt
rendement
i medeltal.
|
Skärten, beräk¬
nad efter det
verkliga medel-
talsrendementet.
|
Skilnad.
|
|
%
|
Kronor
|
o/
7°
|
Kronor
|
Kronor
|
1891—1892
|
6,25
|
2,053,000
|
9,88
|
3,250,000
|
1,197,000
|
1892-1893
|
1)
|
2,490,000
|
10,31
|
4,100,000
|
1,610,000
|
1893-1894
|
7,5
|
3,720,000
|
11,08
|
5,500,000
|
1,780,000
|
1894—1895
|
8,25
|
5,930,000
|
11,21
|
8,050,000
|
2,120,000
|
1895—189G
|
9,o
|
7,430,000
|
11,34
|
9,350,000
|
1,920,000
|
1896-1897
|
10,5 •
|
9,367,000
|
11,52
|
10,250,000
|
883,000
|
1897—1898
|
»
|
8,660,000
|
12,04
|
9,900,000
|
1,240,000
|
1898—1899
|
|
6,900,000
|
12,08
|
7,900,000
|
1,000,000
|
1899—1900
|
»
|
8,715,000
|
12,80
|
10,700,000
|
1,985,000
|
1900—1901
|
»
|
10,350,000
|
12,92
|
12,750,000
|
2,400,000
|
Summa
|
—
|
65,615,000
|
1 ~
|
81,750,000
I årligt medeltal
|
16,135,000
1,613,500
|
Bih. till Biksd. Prof. 1902. 5 Sami. 1 Afä. 24 Raft.
4