Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 3) Utlåtande N:a 5.
1
i;; ii/ A -tifUit. /y
ft. fri-: : k <
*V>
N: .o 5.
Änk. till Biksd. kansli den 1 mars 1901, kl. 4 e. m.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
May.t angående inrättande af ett statslotteri m. m.
Uti en till utskottet hänvisad motion, n:o 50, har herr O. Persson i
Killebäckstorp föreslagit aflåtande till Kongl. Makt af skrifvelse med
hemställan,
»att Kong!. Maj:t täcktes efter verkstad utredning till Riksdagen
aflåta proposition om inrättande af ett statslotteri, samt i sammanhang
dermed efter omständigheterna föreslå upphäfvande eller, ändring af kongl
förordningen angående förbud mot lotteri den 6 augusti 1881.»
Såsom stöd för denna sin hemställan anför motionären följande:
»Då svenska staten i olikhet med åtskilliga andra stater ansett sig
icke höra inrätta ett allmänt lotteri samt stadgat förbud mot dylika
inrättningar, har detta otvifvelaktigt skett i det sedliga syfte att hämma
utvecklingen af lidelser, som alstras af spel, samt att söka befrämja
den enskildes sparsamhet och hågen att genom arbete i stället för
äfventyrliga företag förvärfva de för deras bergning erforderliga medel.
Om berörda syfte vunnits, skulle någon anmärkning mot lotteriförbudet
ej kunna framställas. Men da detta, enligt mitt förmenande, ej varit
fallet, vågar jag ifrågasätta, huruvida det kan vara lämpligt att fort¬
farande bibehålla sådant förbud. Så Ipnge angränsande stater hafva af
staten beskyddade lotterier, hvilka genom synnerligen verksamma agenter
Bih. till Ribd. Prof. 1901. 8 Sami. 2 A/d. 2 Band. 3 Iläft. (N:o 5.)
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 5.
söka snart sagdt att erhålla hvarje svensk man och qvinna som kund
och jemväl genom sina slugt framstälda lockelser lyckas förmå en otänk¬
bart stor del af svenska folket att i dessa lotterier medelst afsevärda
penningeinsatser bjuda lyckan handen, synes det mig för svenska staten
vara ej allenast klokt, utan en pligt att sjelf inrätta lotteri. — För att
bedöma lämpligheten häraf, har man att tillse, huruvida, då det med
förbudet afsedda syfte icke kunnat förverkligas, lotterierna i andra af-
seenden kunna vara skadliga eller nyttiga för samhället. — Annan
deraf härflytande skada än den ofvan antydda, som icke genom för¬
budet kunnat förhindras, har mig veterligen icke framhållits. — Der¬
emot äro lotterierna egnade att tillskynda staten åtskilliga fördelar,
visserligen af materielt slag, men icke desto mindre afsevärda, i syn¬
nerhet vid denna tid, då för tillgodogörande af statens behof i många
afseenden ökade inkomster äro af nöden. Genom inrättandet af ett
lotteri kan staten bereda sig en aktningsvärd inkomst såväl af sjelfva
rörelsen som genom enahanda bestämmelse, hvilken beträffande andra
staters lotteri, eller att viss del af de enskilde deltagare tillfallande
vinster skall tillkomma staten. Men utöfver dessa omedelbara inkomster
skulle den fördel vinnas, att penningar, som nu till milliontals kronor
utgå från landet till främmande lotterier, stannade inom riket.
Att inrättandet af ett statslotteri ej innebär pågotför statsända¬
målet kränkande, torde anses ådagalagdt af de aktningsvärda stater,
hvari dylika institutioner finnas; och jemväl vår statsförvaltning har
vid upprepade tillfällen gifvit sitt erkännande åt lotteriidén genom de
tid efter annan för särskilda ändamål medgifna lotterier om penningar
och penningars värde till stor omfattning.))
Frågan om inrättande af ett statslotteri har under de sju sista år¬
tiondena icke mindre än åtta särskilda gånger och sista gången år
1899 varit föremål för Riksdagens pröfning utan att hittills hafva vunnit
dess bifall.
Såsom skäl mot införande af ett statslotteri har dervid hufvudsak¬
ligen anförts, att alla slags hasardspel äro förderfliga samt medföra
förutom annat håglöshet och lättja, att lotterierna skada mera allmänt
än de egentliga hasardspelen genom att locka de mindre bemedlade att
under fåfängt hopp offra medel, hvilka de för sitt och de sinas uppe¬
hälle så väl behöfva, äfvensom att staten ej saknar tillfälle att på ett
anständigare sätt än genom lotterispel vinna behöfliga inkomster.
Utskottet, som till fullo instämmer häri, vill, gent emot hvad motionären
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 5. 3
till stöd för sin framställning anfört, ytterligare framhålla, att det ingalunda,
såsom motionären tyckes tro, är säkert, att man genom inrättande af
ett statslotteri kan förekomma eller afsevärdt minska deltagandet från
den svenska allmänhetens sida i spel å utländska lotterier, utan att det
fast hellre är antagligt, att man derigenom endast uppmuntrade till och
befordrade ett ökadt deltagande i lotterispel. Hvad angår den i utsigt
stälda inkomst för statsverket af ett dylikt lotteri, är utskottet af den
meningen, att en inkomst, som hufvudsakligen skulle hemtas ur de
mindre bemedlades fickor och härledde sig från folks mer eller mindre
dåliga böjelser, ingalunda vore för staten eftersträfvansvärd eller staten
fullt värdig samt för öfrigt mer än väl motvägdes af den stora skada
i såväl ekonomiskt som moraliskt afseende, som landet i dess helhet
komme att lida af lotterispelens inverkan på de särskilda deltagarne i
dessa spel.
Den af motionären framhållna omständighet, att lotterier om pen¬
ningar och penningars värde till stor omfattning på grund af veder¬
börligt tillstånd tid efter annan egt rum, synes utskottet icke utgöra
skäl att borttaga den restriktion, som för närvarande i vår lagstiftning
finnes mot lotterispel. Snarare torde den derigenom vunna erfarenheten
vara egnad att öka betänkligheterna mot inrättandet af ett permanent
lotteri.
Då sålunda utskottet icke funnit skäl frångå den åsigt i frågan, som
af Andra Kammaren förut häfdats, får utskottet vördsamt hemställa,
att herr O. Perssons ifrågavarande motion icke
må till någon kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 februari 1901.
På utskottets vägnar:
G. KRONLUND.