Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
1
N:o 9.
Ank. till Eiksd. kansli den 6 maj 1901, kl. 1 e. m.
tf ; ■ _ - ^ • : . y ; ' .1 £ '/ ' ’ j > ■ ' ' ' ' • » 1 ! •/) . ' • fj > • ' ’ ! .
..ni ' r -.ii
Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n.-o 7, i anled¬
ning af Kongl. Maj ds proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den
16 maj 1884.
Uti eu till Riksdagen aflåten proposition (n:o 7) af den 21
december 1900 har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen
bilagda utdrag utaf i statsrådet och högsta domstolen förda proto¬
koll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
»Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den
16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig der¬
till anmäler, äro de mineralfyndiglieter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver,
platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och
myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden,
wolfram, vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1901. 4 Samt. 2 Afl. 6 Haft. (N:o 9).
1
2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
o
A kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning
eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan
upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndiglieter, hvilka inne¬
hålla apatit och magnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit
sönad, må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan
är sagdt, utgör föremål för inmutning.
8 §■
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren
uteslutande rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga
innehåller, bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineral-
fyndigheten som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke
apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmut¬
ning af fyndigheter, innehållande dessa mineral, är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt
eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade
området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är
erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege
inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål behofves.
Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så framt
det icke af jordegaren mot erläggande af godtgörelse för brytnings?
och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutningspunkten är belägen
i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands län,
inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter tillsägelse. Jord-
egarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under ständig
besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af krono-
åboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är
sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock
att, der skiljemän anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader
och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde;
och varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens
belopp blifvit slutligen bestämdt.»
Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning afgaf
det sammansatta stats- och lagutskottet den 18 april innevarande
år utlåtande, och yttrade utskottet dervid, bland annat, följande:
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
3
»Vid pröfning af förevarande förslag har utskottet visserligen
funnit det synnerligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas för
beredande af möjlighet till bearbetning och tillgodogörande af inom
landet befintliga apatit- och magnesitfyndigheter; och har utskottet,
i likhet med hvad kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande
anfört samt jemväl chefen för finansdepartementet till statsråds¬
protokollet uttalat, ansett, att vid en lagstiftning för åstadkommande
af bestämmelser härutinnan inmutningsprincipen bör komma till
användning och att för tv dessa mineral böra förklaras för inrnut-
ningsbara.
Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna härom höra, på
sätt i föreliggande förslag skett, inrymmas i grufvestadgan eller,
såsom kommerskollegium föreslagit, uti en särskild författning, har
utskottet ansett sig böra förorda det förstnämnda förfaringssättet.
Uti inmutningsrättens princip torde ligga, att denna rätt skall
vara ett verksamt medel till befordrande af intresset för eftersökande
af nya mineralfyndigheter. Då det emellertid, enligt hvad utskottet
inhemtat, lärer å kronojord förefinnas åtskilliga redan upptäckta och
undersökta såväl apatit- som magnesitförekomster samt koncession
å bearbetandet af eu apatitfyndighet redan lärer hafva beviljats, och
ansökningar om koncession ä tillgodogörandet af magnesitfyndigheter
af enskilda personer och bolag äfven blifvit gjorda, synes det ut¬
skottet vara mot berörda princip stridande, att de nu föreslagna
bestämmelserna angående rätt till inmutning af mineral utaf ifråga¬
varande slag skulle blifva gällande å jemväl dessa fyndigheter.
Utskottet har derför ansett, att ett särskild! öfvergångsstadgande be¬
träffande dessa borde i lagen införas.
Vidare har* utskottet funnit det tvifvelaktigt, huruvida icke
den i 8 § af grufvestadgan meddelade bestämmelsen derom, att in-
mutare eger inom det inmutade området uteslutande rätt att be¬
arbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, skulle kunna verka der¬
hän, att den, som vid tiden för den föreslagna lagens trädande i
kraft har inmutning å något då inmutningsbart ämne, skulle, der¬
igenom att apatit och magnesit i grufvestadgan upptagas bland inmut¬
ningsbara mineral, blifva berättigad att bearbeta och tillgodogöra sig
jemväl dessa. Utskottet har derför velat ifrågasätta, huruvida icke
i lagen borde intagas ett förtydligande i detta hänseende.
Då utskottet ansett, att såväl sistnämnda fråga som jemväl
4
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
den närmare formuleringen af ofvannämnda, enligt utskottets för¬
menande, erforderliga öfvergångsstadgande böra till Kongl. Maj:ts
bepröfvande bänskjutas, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka
Riksdagen att för närvarande antaga föreliggande förslag.
Då ärendet derefter förekom till behandling uti Riksdagen,
gjordes af herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet fram¬
ställning derom, att, till undanrödjande af de utaf utskottet fram-
stälda betänkligheter mot det föreliggande förslaget, i detsamma måtte
intagas ett öfvergångsstadgande med föreskrift, att i fråga om in¬
mutning, som sökts före innevarande års utgång, lagen ej skulle
ega tillämpning, der ej inmutning blifvit sökt för kronans räkning;
och blef till följd häraf frågan af Riksdagens båda kamrar till
utskottet återförvisad.
Vid ärendets förnyade behandling har utskottet funnit det
ifrågasatta öfvergångsstadgandet tillgodose de önskningar, som af
utskottet uttalats i dess of vanberör da utlåtande. Grenom ett sådant
stadgande synes nemligen dels tydliggöras, att äldre inmutningar
icke komma att gälla apatit- och magnesitfyndigheter, dels jemväl
beredas kronan möjlighet att inmuta redan kända och undersökta
fyndigheter af sistberörda slag under den tid, som förflyter, innan
rätten att inmuta desamma varder öppen för alla, hvarigenom torde
kunna unvikas den konkurrens, som, derest Kongl. Maj:ts förslag
antoges oförändradt, otvifvelaktigt vid lagens trädande i kraft skulle
komma att uppstå om desamma; och är utskottet förvissadt, att
Kongl. Maj:t kommer att i största möjliga utsträckning använda den
kronan sålunda medgifna rätten att inmuta nämnda slags fyndigheter.
Utskottet har emellertid fäst sin uppmärksamhet dervid, att
möjligheten att tillgodogöra sig apatit- och magnesitfyndigheter
skulle kunna förminskas derigenom, att under innevarande år utmål
kunna komma att läggas å en stor del inmutningar, belägna å om¬
råden, der redan kända apatit- och magnesitfyndigheter förefinnas,
samt derigenom att under tiden, till dess ifrågavarande lag kan
träda i kraft, än flere inmutningar kunna göras å liknande ställen.
Då emellertid, enligt hvad utskottet erfarit, förekomsten af jern eller
andra inmutningsbara mineral å en stor del af dessa inmutningar
lärer vara så ringa, att utmålsläggning å desamma icke kan enligt
grufvestadgan medgifvas, derest yrkande framställes om deras för¬
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 5
klarande för ogiltiga, har utskottet velat uttala den förhoppningen,
att Kongl. Maj:t måtte vid utmålsläggningar å sådana platser låta i
berörda syfte genom ombud bevaka kronans rätt såsom jordegare.
På grund af hvad ofvan anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts
förevarande proposition icke kan oförändrad bi¬
fallas, ville för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16
maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig der¬
till anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver,
platina, qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och
myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden,
wolfram, vismut, antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning
eller blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan
upplåten, kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka inne¬
hålla apatit och magnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit
. sönad, må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan
är sagdt, utgör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren
uteslutande rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga
innehåller, bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineral¬
fyndigheten som äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke
apatit och magnesit å annan jord än sådan kronojord, der inmutning
af fyndigheter, innehållande dessa mineral, är lofgifven.
Bih. till Rikud. Prat. 1901. 4 Sami. 2 Afd. 9 Hti/t.
2
6
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 9.
Förutom de mineral, livilka inmutaren efter hvad nu är sagdt
eger tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det in¬
mutade området eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån
sådant är erforderligt för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och
ege inmutaren deraf använda hvad för grufdriftens ändamål be-
höfves. Hvad sålunda icke användes må inmutaren ock behålla, så
framt det icke af jordegaren mot . erläggande af godtgörelse för
brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas, om inmutnings-
punkten är belägen i Norrbottens, Yesterbottens, Jemtlands eller
Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter
tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord,
som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe
anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är
sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom .i 12 § stadgas, dock
att, der skiljemän anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader
och gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens samman¬
träde; och varde tiden för afhemtandet räknad från det att godt-
görelsens belopp blindt slutligen bestämdt.
I fråga om inmutning, som sökts före innevarande års ut¬
gång, eger denna lag icke tillämpning, der ej inmutningen blifvit
sökt för kronans räkning.
Stockholm den 6 maj 1901.
På det sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:
Gr. TORNERHJELM.
Reservationer:
af herrar G. D. R. Tornerhjelm och F. A. Almgren.
Herr E. Trygger har begärt få antecknadt, att han icke del¬
tagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1901.