Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
7
H:o 66.
Ant. till Riksd. kansli den 23 april 1901, kl.. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj.ts proposition an¬
gående anslag till förhöjda understöd åt landtbruks-
skolorna i Vesternorrlands, Vesterbottens och Norr¬
bottens län. (I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jord-
bruksärenden för den 15 mars 1901 har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen
samma dag aflåten, till statsutskottet remitterad proposition (n:o 67) före¬
slagit Riksdagen att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af
dertill en hvar af de inom Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens
län inrättade tre landtbruksskolor utgående understöd af statsmedel, å
extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.
Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen anfört följande.
Af det under riksstatens nionde hufvudtitel uppförda ordinarie anslag
å 190,400 kronor till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna-
näringar utginge, bland annat, understöd till de för den lägre landtbruks-
undervisningen inom landet inrättade anstalter, nemligen landtbruksskolor
och landtmannaskolor.
Dessa båda olika slag af skolor hade hvar sin särskilda uppgift att
fylla. Under det nemligen de med statsmedel understödda landtbruks-
skolorna, enligt det af Kongl. Maj:t den 9 juni 1893 för dessa skolor
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
faststälda, förnyade reglemente, hade till ändamål att meddela öfning och
färdighet i landtmannaarbetens utförande, ordnande och ledning samt att
bibringa undervisning i grunderna för landthushållningens utöfvande och
afsåge utbildandet förnämligast af arbetsförmän, såsom rättare och befall¬
ningsman vid landtegendomar, för hvilkas skötande ett i landtbruks-
göromåls anordnande och öfvervakande kunnigt biträde vore af nöden, vore
landtmannaskolornas hufvudsakliga uppgift att befrämja elevernas teoreti¬
ska utbildning.
Undervisningskurserna vid landtbruksskolorna vore tvååriga, och vid
hvarje skola borde finnas platser för tolf frilärlingar. Vid landtmanna-
skolorna omfattade hvarje kurs minst 20 veckor.
Statens bidrag till landtbruksskolorna utginge enligt beslut vid 1856—
1858 årens riksdag med 4,000 kronor för hvarje skola. I län, der flera
sådana skolor funnes, utginge dock understöd till nämnda belopp för alle¬
nast en skola, men för öfriga med endast 2,000 kronor. Till landtmanna-
skolorna utginge statens bidrag i regel med högst 8,000 kronor för hvarje
skola, men med högst 4,000 kronor för sådan skola, som vore belägen
inom län, der med statsmedel till samma belopp understödd lägre landt-
bruksskola ej funnes.
Under det den nuvarande organisationen af dessa för den lägre landt-
bruksundervisningen afsedda anstalter inom landet i allmänhet visat sig
ändamålsenlig, hade densamma, hvad vissa delar af Norrland, nemligen
Yesternorrlands, Yesterbottens och Norrbottens län, anginge, befunnits min¬
dre tillfredsställande.
Inom hvart och ett af nämnda tre län vore å vederbörande hus¬
hållningssällskap tillhörig egendom sedan lång tid tillbaka inrättad en landt-
bruksskola, och utginge till en hvar af dessa skolor statsunderstöd med
4,000 kronor årligen. Hvarken inom Vesternorrlands eller Vesterbottens
län funnes deremot någon landtmannaskola, hvaremot inom Norrbottens
län två dylika skolor funnes i verksamhet, den ena sedan år 1898 vid
folkhögskolan i Boden och den andra sedan år 1900 vid folkhögskolan
i Matarengi. Elevantalet vid den förstnämnda hade i medeltal utgjort 7
och år 1900 uppgått vid den sistnämnda till 9.
önskvärdheten af en förändrad organisation af de inom ifrågavarande
tre län inrättade landtbruksskolorna hade redan länge insetts. Under det
nemligen inom öfriga delar af landet någon svårighet i allmänhet icke
yppats att vid landtbruksskolorna erhålla lärlingar, hade de med stats¬
medel understödda landtbruksskolorna inom Vesternorrlands, Vesterbottens
Statsutskottets Utlåtande RT:o 66.
9‘
och Norrbottens län sedan ganska lång tid' tillbaka, oberoende af de till-
fäfliga förhållandena å arbetsmarknaden inom landet i sin helhet, icke
utan störsfa svårighet kunnat erhålla det bestämda lärlingsantalet fyTcftr,
och det oaktadt af hushållningssällskap och landsting anslagits medel till
understöd åt dem, Indika antoges såsom lärlingar vid dessa skolor. Ej
sällan både vid skolorna måst till lärlingar antagas ynglingar, Indika ej
varit lämpliga för yrket. En gifven följd häraf hade varit, att frukterna
ad dessa skolors verksamhet ej motsvarat de uppoffringar, staten och veder¬
börande i orten gjort för deras upprätthållande.
Sedan landtbruksstyrelsen på grund af srstberörda förhållande uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 september 1900 — jemte med¬
delande, att styrelsen besluta att inför sig sammankalla nödigt antal i landt-
bruksundervisningsfrågor och med förhållandena inom sistnämnda tre län
förtrogna personer för att med styrelsen öfverlägga angående förberörda
angelägenhet samt, om öfverläggningarna dertill skulle gifva anledning,
uppgöra förslag till särskilda bestämmelser angående landtbruksskoloma
inom dessa län — hemstält, att de personer, som blefve af landtbruks¬
styrelsen till ifrågavarande möte kallade, finge åtnjuta ersättning för in¬
ställelsen enligt angifna grunder, samt Kongl. Maj:t genom bref den 21
september 1900 dertill gifvit samtycke och bestämt grunderna för ersätt¬
ningen, hade landtbruksstyrelsen den 10 oktober 1900 utfärdat kallelse
till förre landtbruksskoleföreståndaren I. Insulander samt föreståndarne för
landtbruksskoloma inom Yesternorrlands, Yesterbottens och Norrbottens
lån att sammanträda med styrelsen för öfverläggningar angående ifråga¬
varande angelägenhet.
Uti skrifvelse af den 25 sistlidne februari hade nu landtbruksstyrelsen
afgifvit förslag till förändrad organisation af ifrågavarande tre skolor;
och meddelade landtbruksstyrelsen dervid till en början, att förenämnda
af styrelsen tillkallade personer bekräftat ofvan antydda förhållande i af¬
seende å svårigheten för de norrländska landtbruksskoloma att erhålla
lämpliga lärlingar samt uttalat sig för behofvet af eu omorganisation af
dessa skolor i syfte att göra skolorna ettåriga i stället för tvååriga samt
att större delen af denna tid skulle egnas åt den teoretiska undervisningen,
hvilken borde upptaga tiden från och med den 1 november till om¬
kring den 15 maj, dock att derunder äfven finge fortgå de vanliga tu¬
rerna i stall och ladugård äfvensom utkilning af lärlingarnes arbets¬
skicklighet i slöjd och smide, hvaremot tiden från och med medlet af maj
till den 1 oktober uteslutande skulle användas for lärlingarnes praktiska
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 4 Sand. 1 Afd. 46 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
utbildning samt oktober månad upptagas af repetitioner i de teoretiska
ämnena. De tillkallade sakkunnige hade emellertid ansett nödigt, att, då
ifrågavarande skolor icke skulle enligt förslaget kunna tillgodogöra sig
lärlingarnes arbete i samma omfattning som hittills, för genomförande af
förslaget nuvarande anslag till skolorna ökades med 2,000 kronor för
hvarje skola, hvilket, enär icke antagligt vore, att de sålunda erforderliga
ytterligare medlen kunde erhållas inom de särskilda orterna, ansetts med
nödvändighet föranleda, att statsanslaget för skolorna höjdes med nämnda
belopp eller från 4,000 kronor till 6,000 kronor.
öfver de sålunda angifna hufvudgrunderna för ifrågavarande skolors
omorganisation hade landtbruksstyrelsen hört hushållningssällskapens för¬
valtningsutskott inom de län, der skolorna vore belägna, och hade be-
mälda utskott uti till landtbruksstyrelsen ingifna, styrelsens skrifvelse
bifogade yttranden förklarat sig godkänna förslaget i alla hufvudsakliga
delar samt uttalat sig, äfven de, för en höjning af statsanslaget till sko¬
lorna, på sätt föreslaget blifvit.
För egen del hade landtbruksstyrelsen anfört, att den omständigheten,
att landtbruksskolorna inom ifrågavarande landsdelar ansetts böra förändras
i den rigtningen, att den praktiska undervisningen komme att inskränkas
och erhålla mindre omfattning än vid öfriga landtbruksskolor, möjligen skulle
kunna gifva anledning till den föreställningen, att de kunde förändras till
landtmannaskolor med uteslutande teoretisk undervisning. Enligt landt-
bruksstyrelsens åsigt, som delats af de tillkallade sakkunnige, läte emeller¬
tid detta sig icke lämpligen göra. Det norrländska landtbruket bedrefves
visserligen under enklare förhållanden än landtbruket inom mellersta och
södra Sverige, i det att egendomarne i allmänhet vore mindre och hufvud¬
saklig vigt lades på ängsskötseln samt den deraf betingade boskaps¬
skötseln och mejeridriften. Om således ett betydligt mindre antal arbets¬
förmän erfordrades i Norrland än i öfriga delar af Sverige samt icke
samma praktiska utbildning uti ett mera utveckladt landtbruks alla
detaljer kräfdes af de norrländska landtmännen som af landtmännen
inom det öfriga landet, vore det dock för höjandet af det norrländska
landtbruket af största betydelse, att de unge män, som skulle egna sig
åt jordbruksnäringen, finge tillfälle att under sin utbildning icke blott
se, huru ett norrländskt jordbruk borde skötas, utan äfven genom del¬
tagandet i arbetet vid ett sådant lära sig att väl utföra alla de göromål,
som verkligen fordrades af den praktiske landtmännen inom Norrland.
Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
11
Af dessa skäl funne landtbruksstyrelsen det nödvändigt, att vid
ifrågavarande skolor äfven praktisk undervisning meddelades, men af det
norrländska landtbrukets nyss angifna allmänna karakter följde, att den
praktiska undervisningen vid skolorna kunde utan skada mera inskränkas,
än hvad fallet vore vid öfriga landtbruksskolor, så att den icke komme
att upptaga längre tid, än hvad i ofvan sagda förslag angifvits. Härvid
syntes dock böra erinras, att, hvad slöjd och smide anginge, dessa inom
ifrågavarande glest bebodda trakter, der landtmannen i allmänhet i
afseende å sagda grenar af handtverk icke kunde påräkna biträde af när¬
boende yrkesmän, måste ega en mycket stor betydelse, på samma gång
de under de långa vinterqvällarne erbjöde en lämplig sysselsättning, som
kunde bereda ett väl behöflig! tillskott i inkomsten. Häraf betingades
emellertid nödvändigheten, att vid skolorna särskild vigt lades å dessa
grenar af arbetsskicklighet.
Under förutsättning, att skolorna blefve på detta sätt omorganiserade,
ansåge landtbruksstyrelsen, i likhet med de tillkallade sakkunnige, att
svårighet icke vidare skulle möta att erhålla lärlingar vid skolorna.
Hufvudsakliga anledningen dertill, att antalet inträdessökande till skolorna
betydligt minskats oaktadt de fördelar, som erbjudits lärlingarne vid
desamma, hade varit, att ynglingar vid den åldern, att de kunde erhålla
inträde vid skolorna, funnit det icke vara med sin fördel öfverens¬
stämmande att offra så lång tid som tvenne år till inhemtande af färdigheter,
hvilka de antingen ansett sig förut åtminstone delvis ega eller för hvilka
de trott sig icke inom sina hemorter kunna erhålla någon användning.
För en på lämpligt sätt afvägd teoretisk undervisning samt inhemtande
af den praktiska utbildning, som kunde vara för det norrländska landt-
bruket erforderlig, borde deremot kunna påräknas tillräckligt intresse inom
de kretsar, hvarom nu vore fråga, för att skolorna skulle kunna förses
med verkligt lämpliga lärlingar och icke behöfva hålla till godo med
sådana, hvilka efter afslutad kurs icke komme att blifva till önsklig nytta
för dessa trakters jordbruk.
Den åsigt, som uttalats af de tillkallade sakkunnige och delats äfven
af hushållningssällskapens förvaltningsutskott, att, om en sådan organisa¬
tion som den tilltänkta genomfördes, anslaget till skolorna måste ökas,
funne landtbruksstyrelsen förtjent af det största beaktande. Då under
tiden från och med den 1 november till medlet af maj månad lärlingarnes
arbetskraft icke skulle enligt förslaget kunna tagas i anspråk för annat
än de vanliga turerna i stall och ladugård, vore det tydligt, att på detta
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
sätt en afsevärd minskning skulle komma att ske i den ersättning för
skolans upprätthållande, som bestode i det kostnadsfria användandet af
lärlingarnes arbetskraft. Det till skolorna af statsmedel utgående årliga
anslaget hade vanligen beräknats utgöra ersättning för den teoretiska
undervisning, som kommit lärlingarne till godo, samt för undervisnings¬
materiel, medan åter lärlingarnes arbete skulle utgöra godtgörelse för
deras kost och logis in. m. Den förlust, som genom det sålunda min¬
skade arbetet skulle tillskyndas skolan, hade de tillkallade föreståndarne
för skolorna beräknat till i medeltal 2,000 kronor för år, en beräkning,
emot hvilken landtbruksstyrelsen icke hade något att erinra, och då härtill
komme, att, om den teoretiska undervisningen skulle meddelas under ett
år, densamma måste bedrifvas med större intensitet och således medföra
ökad kostnad samt äfven slöjdundervisningen komme att enligt förslaget
ställa sig dyrare, syntes statsanslagets höjning till 6,000 kronor för hvarje
skola icke kunna anses oskälig, helst hushållningssällskapens bidrag till
skolornas upprätthållande genom upplåtande af egendom för skolorna med
derå uppförda byggnader, inventarier till egendomens brukande samt
stipendier åt lärlingarne redan uppginge till det ganska afsevärda beloppet
af 3,000 kronor för hvarje skola och derfc sålunda icke kunde med fog
ifrågasättas, att sällskapen skulle i högre grad än hittills bidraga till
betäckande af kostnaderna för skolorna.
Då ,den omorganisation af vissa landtbruksskolor, som i det före¬
gående blifvit ifrågasatt, kunde genomföras utan att nu gällande grunder
för dylika skolor i väsentlig mån rubbades, syntes, om förslaget genom¬
fördes, något särskildt nytt reglemente för ifrågavarande skolor icke behöfva
utfärdas, utan endast förklarande i sammanhang med beviljandet af det
högre understödet till skolorna af Kong! Maj:t meddelas derom, att de
nya af landtbruksstyrelsen föreslagna grunderna för skolorna skulle vid
desamma tillämpas, men att i öfrigt det af iKongl. Maj:t faststälda regle¬
mente för de med statsmedel understödda landtbruksskolor skulle i
tillämpliga delar lända till efterrättelse för ifrågavarande skolor.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade landtbruksstyrelsen
hemställ;, att Kongl. Maj:t måtte till »Riksdagen aflåta proposition med
förslag, ;att Riksdagen måtte för genomförande af den i dest föregående
omförmälda omorganisation .af de med statsmedel understödda landtbruks-
skcdarna 1 Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län .höja det
för en hvar .af .dessa skolor nu utgående anslag, 4,000 .kronor, med 2,000
kronor eller till 6,,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 66
n
För egen del har departementschefen anfört, att af de på land tbr nies-
undervisningens område sakkunnige redan länge insetts, att den åt våra
landtbruksskolor gifna organisation icke rätt väl lämpade sig för de norr¬
ländska förhållandena. ,Så länge emellertid det uti reglementet för
nämnda skolor stadgade antal frilärlingar kunnat, om ock med svårighet
och genom ej obetydliga uppoffringar från hushållningssällskaps och lands¬
tings sida, yid de norrländska landtbruksskolorna fyllas samt några väsent¬
liga anmärkningar emot det sätt, på hvilket dessa skolor fylt sin uppgift,
icke med fog kunnat framställas, hade från statens sida anledning natur¬
ligen saknats att ingripa i syfte att genomföra en förändrad .organisation
af samma skolor. Resultaten af landtbruksskolornas inom ifrågavarande
tre län verksamhet under de senare åren vore dock af sådan beskaffenhet,
att frågan om deras omorganiserande nu icke syntes kunna utan men
uppskjutas. De allt jemt ,stegrade svårigheterna att för dem förvärfva
stadgadt antal lärlingar hade nemligen vållat, att ,i tilltagande grad
dertill måst antagas ynglingar, hvilka icke varit till jordbrukare lämpliga.
Följden häraf hade ock blifvit, att af dem, som på senare tiden genom¬
gått dessa skolor, .endast ett fåtal sedermera egnat sig åt jordbruks¬
näringen. De mera begåfvade hade öfvergått till handeln eller sökt
anställning som förmän vid sågverksindustrien, men de flesta vore sanno¬
likt de, som rekryterat daglönarnes klass. De .störa uppoffringar, som
under årens lopp gjorts från såväl statens som vederbörandes i orten sida
för att uppehålla dessa skolor i syfte att derigenom främja det norr¬
ländska jordbruket, hade sålunda icke medfört sådana resultat, scen man
kunnat eg» anledning hoppas. Att med dessa erfarenheter för ögonep
låta verksamheten vid skolorna fortgå på .samma sätt som hittills, ansåge
departementschefen icke böra ifrågakomma. Lika litet -åter syntes kunna
ifrågasättas, att vare sig denna verksamhet skulle upphöra eller skolorna
förändras till ,l»ndtmannaskolor.
Då nemligen jordbruket i Norrland år efter år, i den mån nya
Industrigrenar der tillskapades, hvilka droge till sig störa aebetsskaror,
.intoge allt större och större betydelse i och för anskaffandet [åt .den till¬
tagande befolkningen af lifsförnödenheter, framför allt produkter af boskaps¬
skötseln och möjerihandteriegen, men detta jordbruk för närvarande
ovedersägligen befunne sig på .eu ganska låg -ståndpunkt, .ansåge departe¬
mentschefen det vara statsmagternas ,oafyisliga pligt ;»tt med alla till
buds stående medel söka höja detsamma. Bland dessa medel vqre otvifvel¬
aktigt .upprätthållandet ,af ändamålsenligt inrättade undervisningsanstalter
14
[Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
ett af de mest betydelsefulla. Att uti ifrågavarande orter, der föga till¬
fälle gåfves för dem, som ville egna sig åt jordbruket, att å väl skötta
gårdar inhemta de praktiska kunskaper, som vore för dem nödvändiga
för att de skulle fullt förstå den teoretiska undervisningen, uteslutande
anordna undervisningsanstalter med teoretisk utbildning till hufvudända-
mål, såsom förhållandet vore med landtmannaskolorna, vore enligt depar¬
tementschefens åsigt icke lämpligt. I likhet med landtbruksstyrelsen och
de af denna styrelse tillkallade sakkunnige ansåge han derför ock, att de
nuvarande landtbruksskolorna borde med i viss mån förändrad organisa¬
tion bibehållas, samt att vid dem fortfarande borde meddelas såväl prak¬
tisk som teoretisk undervisning.
Vid omorganiserandet af dessa skolor vore det förnämligast af vigt
att tillse, det de blefve så anordnade, att de unge män, som hade för
afsigt att verkligen egna sig åt jordens skötsel, gerna der sökte inträde;
och då, hvad Norrland anginge, tillfällena för dem, som genomgått landt-
bruksskola, att vinna anställning såsom rättare eller befallningsman i
anseende till det ringa antal större jordbruk, som i dessa trakter funnes,
icke vore synnerligen många, borde härvid afseende fästas å önskvärd¬
heten derå, att sådana ynglingar, hvilka behöfde utbilda sig för skötan¬
det af egna eller anhörigas jordbruk, såsom hemmansegaresöner med flere,
funne med sin fördel förenligt att tillgodogöra sig undervisningen vid
landtbruksskolorna.
Om emellertid, såsom föreslaget blifvit, kursen vid skolorna utan
minskning i omfattning af den teoretiska undervisningen inskränktes till
att blifva ettårig, ansåge departementschefen, att största svårigheten att
för dem erhålla erforderliga antal lämpliga lärlingar undanröjdes.
Vid sådant förhållande och då han icke heller hade något att erinra
mot öfriga af landtbruksstyrelsen ifrågasatta ändringar af ifrågavarande
skolors nuvarande organisation, funne han sig böra till alla delar biträda
styrelsens i detta afseende framstälda förslag.
Genomförandet af den utaf departementschefen sålunda förordade
omorganisationen af landtbruksskolorna uti omförmälda tre län kräfde
emellertid, på sätt landtbruksstyrelsen framhållit, med nödvändighet ökning
af de till skolorna utgående anslag; och då, med hänsyn till de betydande
belopp, hushållningssällskap och landsting inom ifrågavarande län redan
årligen offrade på uppehållandet af dessa skolor, några ytterligare bidrag
från deras sida icke, i betraktande särskildt deraf, att inom öfriga län
icke några nämnvärda bidrag för landtbruksskolorna tillskötes inom veder¬
Statsutskottets Utlåtande N:o 66.
15
börande orter, syntes kunna skäligen ifrågasättas, ansåge han, att staten
borde lemna det tillskott, som för ändamålet erfordrades.
Innan några års erfarenhet om verkningarna af den nya organisationen
vunnits, borde emellertid icke härför af Riksdagen äskas anslag för mera
än ett år i sänder.
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört och då han
icke hade något att erinra mot den föreslagna höjningen i anslagen med
2,000 kronor för hvarje skola, hemstälde han, att Kongl. Maj:t måtte
hos Riksdagen göra den framställning, förevarande proposition innefattar.
Ehuruväl något fullständigare utredning i förevarande ärende än
den, som nu föreligger, synts utskottet hafva varit önsklig, har utskottet
dock icke velat motsätta sig det i omförmälda proposition framstälda
förslag, då utskottet funnit omorganisationen af förenämnda skolor till
ettårig kurs vara välbetänkt och derför icke ansett sig böra föranleda
uppskof med dess genomförande. Dervid har utskottet dock velat uttala
den mening, att, derest förnyad framställning till Riksdagen i samma sak
må ifrågakomma, någon fullständigare utredning synes böra förebringas,
särskildt i afseende å beräkningen af den ökade kostnad, som föranledes
af skolornas förändrade organisation, samt huruvida större bidrag till
ändamålet må kunna från länen förväntas.
Utskottet hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 23 april 1901.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.