Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 7 febrnari 1901, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förord¬
ningen den 31 oktober 1873 angående främmande tros¬
bekännare och deras religionsöfning.
Genom en den 21Idecember sistlidet år aflåten proposition, n:o 10,
hvilken af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kongl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande för¬
slag till
Lag
om ändrad lydelse af 3 och 18 §§ i förordningen den 31
oktober 1873 angående främmande trosbekännare och
deras religionsöfning.
Härigenom förordnas, att 3 och 18 §§ i förordningen den 31
oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religions¬
öfning skola erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
Har medlem af svenska kyrkan omfattat främmande kristen lära
och vill fördenskull ur kyrkan utträda; gifve personligen sin afsigt till
känna för kyrkoherden i den församling han tillhör; uppgifve ock det
Iiih. till Eikscl. Prof. IDOL 7 Sami. ö Käft. (N:o 7). 1
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
trossamfund, hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt; in-
ställe sig, sedan minst två månader förflutit, åter personligen hos kyrko¬
herden samt anmäle sig till utträde ur kyrkan; och göre kyrkoherden
derom anteckning i kyrhoboken. Ej må någon på grund af anmälan, som
skett innan han fylt aderton år, anses från svenska kyrkan skild.
I främmande församling må ej någon från svenska kyrkan upp¬
tagas, innan han i nu stadgade ordning ur kyrkan utträdt.
18 §.
Upptager främmande församlings föreståndare eller prest i strid
emot denna förordnings föreskrifter i sin församling någon från svenska
kyrkan, eller underlåter han eljest att iakttaga hvad honom enligt denna
förordning åligger, eller gör han, i afseende på honom åliggande an¬
teckningar i kyrkobok angående borgerliga förhållanden eller meddelande
af embetsvis derom, sig skyldig till fel eller försummelse, som kan
medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes till böter från
och med fem till och med ett tusen riksdaler eller fängelse i högst sex
månader.
Viger främmande trossamfunds prest dem, hvilkas äktenskap för
laga hinder återgå måste, eller utan att laga lysning till äktenskap
föregått; straffes med fängelse i högst sex månader eller böter, högst
ett tusen riksdaler.
Ifrågavarande proposition är föranledd af kyrkomötets skrifvelse
till Konungen den 11 oktober 1898, deruti kyrkomötet anhöll, att
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga lagstiftningsåtgärder till förekom¬
mande deraf, att främmande religionssamfunds prest eller föreståndare
i sitt samfund upptoge medlem af svenska kyrkan, innan denne, genom
fullgörande af föreskrifterna i 3 § af gällande dissenterlag, i laga ord¬
ning utträdt ur denna kyrka.
För vinnande af det utaf kyrkomötet sålunda uttalade önskemål
har uti propositionen föreslagits dels att till dissenterlagens 3 § foga
ett tillägg, innefattande uttryckligt förbud för främmande församlings
föreståndare eller prest att i sin församling upptaga medlem af svenska
kyrkan, innan denne i stadgad ordning ur kyrkan utträdt, dels ock om¬
redigering af 18 § i syfte att göra de i paragrafens första moment
3
Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
inrymda straffbestämmelserna tillämpliga jemväl å öfverträdelser af be¬
rörda förbud. Det i propositionen innefattade lagförslaget betecknar
emellertid i fråga om 3 § en ytterligare skiljaktighet från nuvarande
lydelsen af nämnda paragraf, ity att lagförslaget stadgar skyldighet för
den, som vill ur svenska kyrkan utträda, att vid personligt besök hos
vederbörande kyrkherde gifva denna sin afsigt till känna, medan enligt
paragrafens nuvarande lydelse det är lemnadt vederbörande fritt att
fullgöra detta åliggande på sätt honom lämpligast synes. Ändamålet
med den sålunda föreslagna ändringen angifves uti det vid propositio¬
nen fogade statsrådsprotokoll vara att bereda presterskapet ett väsent¬
ligen ökadt tillfälle att meddela de upplysningar och den undervisning,
sam redan i nu gällande bestämmelser förutsättes kunna vara påkallade.
Utskottet kan emellertid ej finna sistberörda ändring behöflig och
välbetänkt. Presterskapet bär redan genom nu gällande ■ stadganden
tillförsäkrats möjlighet att samtala med och meddela undervisning åt
den utträdessökande, ity att denne är pligtig att personligen inställa
sig hos kyrkoherden för att fullgöra sin slutliga anmälan om utträde
ur svenska kyrkan, och en föreskrift om ytterligare ett personligt be¬
sök hos kyrkoherden skulle derför, enligt utskottet förmenande, utan att
vara af verkligt behof förestafvad komma att i många fall medföra obe¬
hag för den utträdessökande och äfven för presterskapet. Kyrkomötet
har ej heller uti sin skrifvelse ifrågasatt någon sådan ändring i dissenter-
lagen som den nu omliandlade, utan är propositionen i denna del för¬
anledd af en hemställan från ledamöter i ett enda domkapitel. Utskottet
har på dessa grunder funnit nuvarande stadganden om tillvägagångs¬
sättet för vinnande af utträde ur statskyrkan böra oförändrade bibehållas.
Deremot anser utskottet fullgiltiga skäl föreligga för ett bifall till
Kongl. Maj:ts proposition i öfrigt. Det kan, enligt utskottets åsigt, ej
anses föreuligt med god kyrklig ordning, att en person, medan han
ännu qvarstår såsom medlem af svenska kyrkan, blifver i främmande
församling upptagen, och en sådan anordning är derjemte egnad att
framkalla åtskilliga förvecklingar i fråga om rent borgerliga förhållan¬
den. Genom det ifrågasatta förbudet att i främmande församling upp¬
taga medlem af svenska kyrkan, innan han ur kyrkan utträdt, begrän¬
sas ej i någon män dissenters hittills medgifna frihet att ur svenska
kyrkan utträda, och stadgandet innebär allenast en ordningsföreskrift.
Med stöd af hvad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,
att Riksdagen, under förklarande att Kongl. Maj:ts
föreliggande proposition ej kan i oförändradt skick
godkännas, måtte för sin del antaga följande
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
Lag
om ändrad lydelse af 3 ocli 18 §§ i förordningen den
31 oktober 1873 angående främmande trosbekän¬
nare och deras religionsöfning.
Härigenom förordnas, att 3 och 18 §§ i förord¬
ningen den 31 oktober 1873 angående främmande
trosbekännare och deras religionsöfning skola erhålla
följande ändrade lydelse:
3 §•
Har medlem af svenska kyrkan omfattat främ¬
mande kristen lära och vill fördenskull ur kyrkan ut¬
träda; gifve sin afsigt tillkänna för kyrkoherden i den
församling han tillhör; uppgifve ock det trossamfund,
hvartill han vill öfvergå. Framhärdar han i sin afsigt;
inställe sig, sedan minst två månader förflutit, person¬
ligen hos kyrkoherden samt anmäle sig till utträde ur
kyrkan; och göre kyrkoherden derom anteckning i
kyrkoboken. Ej må någon på prund af anmälan, som
skett innan han fylt aderton år, anses från svenska
kyrkan skild.
I främmande församling må ej någon från sven¬
ska kyrkan upptagas, innan han i nu stadgade ord¬
ning ur kyrkan utträdt.
18 §.
Upptager främmande församlings föreståndare eller
prest i strid emot denna förordnings föreskrifter i sin
församling någon från svenska kyrkan, eller under¬
låter han eljest att iakttaga hvad honom enligt denna
förordning åligger, eller gör han, i afseende på honom
åliggande anteckningar i kyrkobok angående borger¬
liga förhållanden eller meddelande af embetsbevis
derom, sig skyldig till fel eller försummelse, som kan
medföra kränkning af allmän eller enskild rätt; dömes
till böter från och med fem till och med ett tusen riks¬
daler eller fängelse i högst sex månader.
Viger främmande trossamfunds prest dem, hvil-
kas äktenskap för laga hinder återgå måste, eller utan
5
Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
att laga lysning till äktenskap föregått; straffes med
fängelse i högst sex månader eller böter, högst ett
tusen riksdaler.
Stockholm den 7 februari 1901.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
Reservationer:
•
af herrar Zetterstrand, Nilsson, F. Andersson, Jansson och Lindha¬
gen, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till föreliggande
proposition; dervid herr Lindhagen till stöd för sin uppfattning anfört:
»Visserligen har man nog, och detta på goda grunder, förutsatt, att
medlemskap i ett redan bildadt främmande trossamfund i de flesta fall
ej skall ifrågakomma utan att utträde ur svenska kyrkan föregått.
Deraf följer emellertid ej, att detta måste i sjelfva lagen stadgas såsom
en ovilkorlig föreskrift. Den frihet, som här i viss mån lemnats, sy¬
nes tvärt om vara påkallad af den ställning svenska kyrkan allt hitin¬
tills velat intaga såsom icke blott ett slutet kyrkosamfund, utan lika
mycket en borgerlig inrättning, som gör gällande anspråk att för sitt
ändamål direkt eller indirekt påkalla medverkan af samtliga medborgare
inom samhället.
Vill man nemligen nu under alla förhållanden förbjuda medlem af
svenska kyrkan att samtidigt tillhöra främmande trossamfund, utan att
tillika undanrödjas andra motsägelser, som äro en följd af kyrkans
nämnda dubbelställning, så framkallas derigenom, såvidt jag förstår,
till kyrkans egen skada en ännu större saklig oordning, än förut vant
rådande. Oförenligheten mellan svenska kyrkans bestämda föresats att
behålla inom sig de religiöst indifferenta och hennes sålunda ådaga¬
lagda önskan att visa bort personer med framträdande kristet sinnelag
skall komma att framstå i eu synnerligen bjert dager. Och det städse
återkommande spörsmålet, hvarför främmande trosbekännare ändock
böra fortfarande deltaga i utgifterna för upprätthållandet af svenska
kyrkans ekonomi, måste under sådana förhållanden med ännu större
kraft göra sig gällande.
Bill. till Rikad. Prof. 1(101. 7 Sand. 5 Haft.
O
6
Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
Det är emellertid påtagligt, att man ej vill genomföra en sådan
anordning, som bör vara egnad att i sin mån undergräfva svenska kyr¬
kans anseende, blott för att förebygga de oväsentliga formella förveck¬
lingar i rent borgerliga förhållanden, som man anser med den nuva¬
rande anordningen kunna i ett eller annat fall inträffa, men dock ännu
ej käft någon erfarenhet af.
Af den i kyrkomötet väckta motionen och kyrkomötets deraf för¬
anledda beslut framgår också, att den ifrågasatta lagändringen närmast
afsett att bereda ökade möjligheter för vederbörande kyrkoherde att
»medelst undervisning och förmaning i själavårdande syfte inverka på
den, som står i beredskap att öfvergifva» svenska kyrkan samt sålunda
»förebygga utträde ur svenska kyrkan utan mogen och allvarlig öfver¬
läggning». Frågan gäller följaktligen att befordra presterskapets in¬
verkan i syfte att förhindra utträde ut svenska kyrkan, hvartill det nya
ovilkorliga förbudet för främmande trosbekännare att kunna der qvarstå
äfven i och för sig möjligen kan blifva verksamt. Men en dylik i
svenska kyrkans förmenta intresse ensidigt vidtagen åtgärd är någon¬
ting helt annat än en blott ordningsföreskrift. Den förer frågan ome¬
delbart in på de ömtåligaste spörsmålen inom ifrågavarande lagstift-
ningsområde och söker der i sin mån göra gällande en ståndpunkt,
hvilken står i strid mot de enligt min uppfattning berättigade och med
svenska kyrkans verkliga fördel förenliga reformkrafven, som framställas
af dem, livilka af sin öfvertygelse föranledas att påyrka ökad lättnad för
utträde ur svenska kyrkan.
På grund häraf och med åberopande af lagutskottets uttalande om
den föreslagna lydelsen af 3 § 1 mom. i lagförslaget hemställer jag,
att Riksdagen måtte finna Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej
kunna bifallas.»
samt af herr Hedenstierna, hvilken ansett att utskottet bort till¬
styrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition oförändrad.
Herrar Trygger och Leman hafva begärt få antecknadt, att de icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, K. L. Beckmans, Boktr. 1901.