Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
1
'jC
N:o 45.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1901, kl. 2 e. m
Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning och förslag i syfte att
inskränka utländska agenters försäljningsrätt inom Sverige.
Lagutskottet kar till förberedande behandling mottagit en af herr O.
Trapp inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 29, af följande lydelse:
»De för hvarje är förbättrade samfärdsmedlen mellan Sverige och det
örliga Europa hafva helt naturligt medfört ett allt kraftigare utvecklande af
rikets internationella handelsförbindelser. I sammanhang härmed har ock
framträdt en allt större benägenhet att i handeln undvika mellanhänder.
Utan tvifvel är denna sträfvan berättigad, så vidt den håller sig inom de
gränser, förhållandena sjelfva utstaka såsom naturliga; men den blifver till
skada, om den utländska alfärsdristigheten begagnar sig af oerfarenheten hos
den allmänhet, som köper endast för egen konsumtion, och dess återförande
inom rigtiga gränser blifver desto mer påkalladt, om den frihet, den utländske
affärsmannen i sådant hänseende åtnjuter, icke- reciprok!, tillkommer den
svenske.
G-enom de år 1887 vidtagna förändringar i 1864 års näringsförordning
sattes i viss mån en dam mot den utländska invasionen på detta område.
Men under senare tid hafva framträdt missförhållanden, hvilka nämnda lag¬
stiftning icke förmår städja.
Ännu för ett fåtal är sedan besökte de utländska affärsagenterna nästan
uteslutande de större svenska städernas köpmän, men dessa förhållanden hafva
numera fullständigt förändrats. Åtminstone i det sydligaste Sverige finnes
knappast en plats så aflägsen, att ej den utländske handelsagenten finner
Bih. till Riksd. Prof. 1901. 7 Samt. S6 Käft. (N:o 45).
2 Lagutslcoitets Utlåtande N:o 45.
vägen dit. Och lian nöjer sig ej med att uppsöka köpmännen, utan han
vänder sig direkt till förbrukare för upptagande af detaljorder. Bland de
varor, som för närvarande mest äro föremål för dylik detaljhandel, torde
böra nämnas gödnings- och foderämnen, utsädesfrön, viner, spirituösa och
cigarrer.
Försäljningarne underlättas genom köparnes okunnighet om frakt- och
tullförhållandena och genom deras deraf härflytande oförmåga att bedöma
varornas verkliga värde. Det nominelt billiga priset verkar lockande. Oak¬
tadt varnande erfarenheter af det vanskliga i dessa den enskilde förbrukarens
direkta affärer på utlandet visserligen icke uteblifvit och mången fått göra
hårda förluster på dylika transaktioner, äro oerfarenheten och sjelftilliten hos
köparen så stora, att mot den främmande agentens öfvertalningskonst intet
synes hjelpa.
Omfattningen af detta slags affärer tilltager alltjemt till stort men för
de svenska köpmännen, som hafva sina dryga utgifter och sin skatt till stat
och kommun att gälda, som med sin firmas anseende stå inne för ett redbart
behandlingssätt och som enligt svensk lag och vid svenska domstolar måste
svara för begånget affärs-svek.
Med den utveckling förhållandena, särskilt i det sydliga Sverige, tagit,
synes det vara hög tid, att lagstiftningen nu ingriper till skydd mot detta
missbruk, på samma sätt som ett dylikt ingripande förut ansetts nödigt mot
den direkta, utländska detaljhandeln. För det sydliga Sverige torde det
egentligen vara från Danmark denna trafik bedrifves. Egendomligt är emeller¬
tid, att i Danmark en helt annan ordning gent emot svenska köpmän är gällande.
Den första paragrafen i den danska förordningen af 8 juni 1839 om
utländingars rätt till handel inom landet stadgar, att utländska handlande
eller handelsagenter, hvilka till konungariket anlända, icke äro berättigade
att till salu "utbjuda eller försälja varor annorstädes än i Köpenhamn och
öfriga köpstäder. De få icke heller till salu utbjuda eller försälja varor till
andra än dem, som äro handelsberättigade, vare sig i detalj eller en gros,
likasom till fabrikanter, handtverkare och andra näringsdrifvande, och endast .
varor af det slag, som hvar och en af dem för sin verksamhet behöfver eller
drifver handel med.
Detta stadgande tillämpas öfver hela Danmark med den största sträng¬
het. En svensk köpman får alltså icke under någon som helst omständighet i
Danmark utbjuda eller sälja varor annat än i köpstäderna och endast till
affärsmän, men här i Sverige ega danska köpmän och handelsagenter full¬
ständigt fria händer att resa omkring i bygderna och der inlåta sig i affärer
hvar och en med hvem dem behagar. Den bristande reciprociteten i detta
hänseende gör saken ännu mer beaktansvärd.
Lagutskottets Utlåtande N:o 45-
3
Vid sådant förhållande har jag trott tiden vara inne för lagstiftningen
att ingripa till stäfjande af denna osunda affärsverksamhet. I sjelfva verket
ästadkommes på denna väg numera samma skada som genom varornas kring¬
förande och omedelbara försäljning i orterna.
Jag tillåter mig derför vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa
utredning af nu angifna förhållanden samt derefter för Riksdagen framlägga
förslag till den lagstiftning i ämnet, hvartill utredningen må finnas föranleda.»
Vid pröfning af föreliggande fråga har utskottet kommit till den upp¬
fattning,, att varors försäljning här i landet genom utländska agenter, på sätt
motionären angifvit, kan medföra afsevärda olägenheter för svenska köpmän,
samt att den fördel för allmänheten, som kan antagas uppstå i följd af
friheten att köpa sina varor af hvem den sjelf önskar, ofta torde vara mera sken¬
bar än verklig. Särskild! har utskottet ansett goda skäl tala derför, att
utländingar ej må ega samma rätt som vårt lands egna undersåtar att idka
agenturverksamhet, med mindre motsvarande rätt i den främmande staten
tillkommer svenska medborgare.
Att vidtaga någon lagstiftningsåtgärd i motionens syfte torde emeller¬
tid för det närvarande icke gerna låta sig göra. Enligt upplysningar, som
blifvit stälda till utskottets förfogande, lärer nemligen sådan åtgärd, hvad de
flesta främmande magter vidkommer, hindras genom med dem ingångna trak¬
tater, livilka antingen direkt tillerkänna det främmande landets undersåtar
samma frihet som svenska undersåtar i afseende å vilkoren för handels be¬
drifvande eller indirekt tillförsäkra de främmande undersåtarne sådan frihet
genom föreskrift om behandling af det främmande landet såsom den mest
gynnade nation. Någon inskränkning i försäljningsrätten för agenter från
dessa länder kan således icke företagas, med mindre samma inskränkning
blefve tillämplig jemväl å inhemska handelsresande. Bland de länder, med
hänsyn till Indika en lagstiftning i ämnet skulle ega någon egentlig betydelse,
lärer det endast vara Danmark, som icke är på sådant sätt traktatsenligt
skyddadt, och att för detta land införa någon undantagslagstiftning synes
utskottet icke kunna förordas.
Först i den mån tiden för tillämpning af nämnda traktater tilländagå]',
torde det alltså skäligen kunna ifrågakomma att genomföra några bestämmel¬
ser i den rigtning motionen angifver. Huruvida och i hvilken omfattning
dylika bestämmelser då böra åvägabringas, utgör ett spörsmål, hvilken utskottet
på ofvan antydda grunder finner ganska beaktansvärdt. Med hänsyn till
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 45.
frågans outredda skick anser sig dock icke utskottet kunna tillstyrka Riks¬
dagen att nu göra någon framställning om ändring i gällande närings-
lagstiftning, i all synnerhet som man torde hafva anledning antaga, att Kong!
Maj:t kommer att vid framtida ingående af traktater egna frågan sin upp¬
märksamhet och, derest så pröfvas nödigt, vidtaga erforderliga åtgärder för
åstadkommande af förändringar i lagstiftningen i syfte att behörigen skydda
och tillgodose den inhemska handelns intressen i förberörda afseenden.
Utskottet föranlåtes alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 april 1901.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
yi ua..X-—~ 1
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1901.