Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
3
iVro IS.
Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1901, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i stadgan
angående skjutsväsendet den 31 maj 1878.
Stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 innehåller i § 1,
att rdl skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entre¬
prenad upplåtas, samt att maximibeloppet af den skjutslega, som må af
entreprenör få uppbäras, hvilken belopp kan bestämmas olika för olika
län och jemväl för olika delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t
efter förslag af vederbörande landsting och länsstyrelse. I § 13 stad¬
gas angående förfarandet vid entreprenadanktion följande: »Utrop skall
först ske å skjutsningens öfvertygande emot rättighet att af de resande
i skjutslega uppbära den af Kongl. Maj:t för länet eller, der olika lega
är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel, hvarinom skjuts-
anstalten är belägen, fastställa maximilega utan vilkor af bidrag. Göres
dervid flera än ett anbud, må de täflande genom underbud skilja sig
emellan. Vill icke någondera medgifva nedsättning, skola samtlige de
täflandes anbud i protokollet antecknas. Varder åter vid utrop i före-
nämnda ordning icke något anbud afgifvet, skall utrop anställas med
vilkor af bidrag jemte rättighet att uppbära den fastställa, maximilegan;
börande efter auktionsförrättningens slut samtliga dervid förda protokoll
tillika med de af de bjudande aflemnade bevis, intyg och borgensför¬
bindelser till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändas». I händelse
anbud afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, skall, enligt § 14,
det anbud, som innefattar erbjudande att besörja skjutsningen för lägsta
legan, antagas. I 26 § återfinnes följande bestämmelse: »Uppstår behof
af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jernvägsstation eller kanalstation,
4
Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att ordna sådan anstalt derstädes
på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion derå
blifvit bållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega, efter mil
räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt åtagande
finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas, äfven om
den betingade legan öfverstiger den i afseende å skjutsentreprenad för
orten stadgade maximilega.»
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n-o 14, som blifvit
till lagutskottet hänvisad, anför herr S. Nordström i Högluuda efter att
hafva återgifva lydelsen af här ofvan omförmälda bestämmelser i skjuts¬
stadgans 13, 14 och 26 §§: »Innebörden utaf dessa stadganden
är, såsom hvar man vet, den, att vid en skjutsanstalt, som är
förenad med en indrägtig gästgifverirörelse, den betingade skjutslega!»
kan nedpressas till en bråkdel af den faststälda maximitaxan, uuder det
att vid en annan skjutsanstalt, som är belägen vid någon hamn-, kanal-
eller jernvägsstation, den betingade ekjutslegan kan bringas i höjden
långt utöfver den gällande maximilegan. Det obilliga och oresonliga
uti dessa stadganden torde ligga för öppen dag. Likasom den ifråga¬
varande kongl. skjutsstadgans antagande utgjorde eu djup kränkning
utaf eganderätten, i det att en gästgifverirörelse, hvilken sedan sekler
varit förenad med ett visst hemman och som kanhända utgjorde detta
hemmans hufvudsakliga värde, genom denna stadga i ett penndrag slo¬
pades utan någon som helst godtgörelse från det allmännas sida, likaså
torde dessa bestämmelser rörande skjutslegans varierande storlek vid
olika skjutsanstalter, som kan vexla mellan några ören och flera kronor
per mil, beroende på lokala förhållanden, knappast kunna försvaras inför
det allmänna rättsmedvetandet. Då staten och landstingen få vidkännas
afsevärda uppoffringar till skjutsväsendets upprätthållande i form af entre¬
prenadbidrag till sådana skjutsanstalter, der konkurrens saknas, så bör
det äfven vara en statens och landstingens rättighet att tillgodonjuta
skilnaden vid sådana platser, der, till följd af konkurrens, den betingade
legan understiger den af Kongl. Maj:t faststälda. Detta torde lämpligast
realiseras sålunda, att den faststälda maximilegan alltid erlägges utaf
den resande, men hvarhelst en entreprenör anser sig kunna underbjuda
densamma, denne då vid de blifvande entreprenadauktionerna bjuder en
viss kontant summa för rättigheten att uppehålla skjutsningen i förening
med gäst.gifverirörelsen. Detta kontanta utlägg från entreprenören skall
Lagutskottets Utlåtande N:o 18. ö
genom vederbörande kronobetjening nppbäras ocli till landtränteriet redo¬
visas för att jemte statens och landstingens bidrag fylla entreprenad¬
summan vid sådana skjutsanstalter, som betingat sig kontant bidrag
jemte den faststälda maximilegan.
Den i 26 § stipulerade undantagsställning för skjutslega^ utgörande
vid vissa hamn-, kanal- och jernvägsstationer anser jag lika obefogad
och bör utan svårighet kunna likställas med öfriga skjutsanstalter. Om
entreprenören tillerkännes entreprenadbidrag i likhet med öfriga skjuts-
anstalter, så skola lämpliga entreprenörer ingalunda komma att saknas.
På grund af det anförda tillåter jag mig föreslå, att lagutskottet
behagade formulera och Riksdagen för sin del antaga sådan ändring i
nu gällande stadga angående skjutsväsendet i riket, att skjutslegan alltid
skall utgå efter den af Kongl. Maj:t faststälda maximilegan, oberoende
af de vilkor, som blifvit med entreprenören kontrakterade; att, der entre¬
prenör underbjuder den faststälda maximilegan, denne då förbinder sig
att erlägga en viss årlig afgift för rättigheten att upprätthålla skjuts-
ningen i förening med gästgifverirörelsen; att denna afgift utbetalas
halfårsvis i förskott till vederbörande uppbördsman, som på vanligt sätt
redovisar dessa medel; att dessa medel, tillika med statens och lands¬
tingens bidrag, användas till betäckande af entreprenadbidrag vid de
stationer, som betingat sig sådana; att vid sådana hamn-, kanal- och
jernvägsstationer, som omförmälas uti 26 § af berörda stadga, skjutsnings-
bestyret likställes med öfriga skjutsanstalter, d. v. s. med tillskott af
entreprenadbidrag från staten och landstingen, der lämplig entreprenör
ej kan anskaffas för den för orten gällande maximilegan.»
Föreliggande motion åsyftar tvenne hufvudsakliga ändringar i
gällande skjutslagstiftning. Den ena rörer sådana skjutsanstalter med
entreprenad, der den verkliga skjutslegan understiger den af Kongl. Maj:t
för länet eller landstingsområdet faststälda maximilegan, och går derpå
ut att, med upphäfvande af den fördel, som vid dylika skjutsanstalter nu
kommer de resande till godo i form af nedsatt skjutslega, tillföra stat
och landsting inkomst från dessa skjutsanstalter. Den andra ändringen
afser sådana särskilda skjutsanstalter vid hamnplats, jernvägsstation
eller kanalstation, som omförmälas i 26 §, och har till syfte att likställa
dessa med öfriga skjutsanstalter med entreprenad.
Hvad förstnämnda ändringsförslag vidkommer, vill utskottet erinra,
att detsamma år 1890 var föremål för Riksdagens pröfning, men då, på
lagutskottets hemställan, af båda kamrarne förkastades.
Bill. till Riksd. Prof. 1901. 7 Sami. 13 Häjt.
2
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 18.
Så bör efter utskottets åsigt äfven nu blifva fallet. Af Kongl.
Maj:ts befallningshafvandés senaste, tillgängliga femårsberättelser, för
åren 1891—1895, framgår, att de fall, då den verkliga skjutslegan
understiger maximilegan, äro synnerligen fåtaliga. Af landets 1377
skjutsanstalter med entreprenad var det nemligen år 1895 endast 37
stycken, der sådant var händelsen. Att för dessa undantagsfall vidtaga än¬
dring i skjutslagstiftningen kan utskottet ej tillstyrka, detta desto min¬
dre som den ifrågasatta ändringen ej komme att för stat och landsting
medföra några inkomster af betydelse. Der den verkliga legan under¬
stiger maximilegan, är, såsom af femårsberättelserna kan skönjas, skilna-
den dem emellan i allmänhet helt obetydlig, och endast vid 5 skjuts¬
anstalter understiger legan 1 krona 10 öre.
Hvad sedermera beträffar bestämmelserna i 26 §, anser utskottet
den af motionären föreslagna förändringen härutinnan icke heller vara
af behofvet påkallad eller lämplig. Enligt Kongl. Maj:ts befallnings-
hafvandes förberörda femårsberättelser var det år 1895 endast 9 sådana
särskilda skjutsanstalter, der legau utgick med större belopp än den
faststälda maximilegan. Det vill häraf framgå, att det i allmänhet ej
möter svårighet att få skjutsningen å dylika platser verkstäld för normal
lega, och entreprenadbidrag från staten och landstingen skulle således
endast sällan blifva af nöden. Men principielt synes det utskottet
mindre egentligt att pålägga stat och landsting ekonomiska förpligtelser
för tillgodoseende af sådana rent lokala intressen som särskilda skjuts¬
anstalters inrättande å de platser, som i 26 § omförmälas, liksom å
andra sidan stat och landsting ej kunna ega något berättigadt anspråk
att åtnjuta inkomst på grund deraf att skjutslegan vid sådana särskilda
skjutsanstalter understiger den maximilega, som för de allmänna skjuts-
anstalterna inom samma län eller landstingsområde blifvit faststäld.
Med stöd af det anförda får utskottet alltså hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 februari 1901.
På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.
SIOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1001.