Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Kiksd. kansli den 30 april 1901, kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt
motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75
riksdagsordningen.
Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 171, har herr D. Holmgren hemstält, att Riksdagen måtte,
såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling, antaga följande förslag
till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
»60 §.
Kär ärende — — — derom tillåtas. Omröstningen skall ske Öppet
och medelst namnupprop. Befinnes i mål, der blott enkel pluralitet erfor¬
dras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en dertill
af sedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för
sig slutna och hoprullade, och afgöres dä omröstningens utgång genom
den sedel, som en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen
ur rösturnan upptager.
Bih. till lliksd. Prot. 1901. 3 Sami. G Höft. (N:o 6J.
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
65 §.
När i fråga — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen
af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra Kam¬
marens talman i en dertill af sedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då om¬
röstningens utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens leda¬
möter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages —
— — erfordras.»
Derjemte har motionären anhållit, att, för den händelse den af honom
föreslagna formuleringen af berörda paragrafer i riksdagsordningen ej skulle
anses fullt lämplig eller utgöra ett adeqvat uttryck för hans i motionen
framstälda mening, utskottet ville vidtaga de förändringar i formuleringen,
hvartill förhållandena kunde föranleda.
I motionen framhåller herr Holmgren till en början, att senast vid
1899 års riksdag inom Andra Kammaren väckts motion om sådana ändrin¬
gar i riksdagsordningen, hvarigenom det nu stadgade voteringssättet medelst
slutna sedlar vid ärendens afgörande inom Riksdagens kamrar utbyttes mot
öppen omröstning medelst namnupprop, att denna motion visserligen blifvit
då såsom vid föregående tillfällen af konstitutionsutskottet afstyrkt och af
kamrarne afslagen, men att emellertid i Andra Kammaren afgifvits 80
röster för motionen mot 84, som varit för utskottets hemställan om afslag.
Med påvisande, att en ringa majoritet sålunda vid nämnda riksdag vållade
förslagets fall i Andra Kammaren, anför motionären vidare, bland annat,
att det öppna omröstningssättet, hvilket blifvit antaget i nästan alla kon-
stitutionelt styrda länder i verlden, hvilade på en teoretiskt rigtig princip
samt egde åtskilliga företräden framför det slutna omröstningssättet, hvilket
senare omröstningssätt åter medförde praktiska olägenheter dels för riksdags-
arbetet, dels för den enskilde riksdagsmannen och dels för valmännen, hvilka
olägenheter komme att afhjelpas genom införande af öppen omröstning.
För riksdagsarbetet medförde den slutna omröstningens omständliga och
tidsödande procedur en ej ringa olägenhet, jemförd med det öppna omröst-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
ningssättets snabbhet. Den öppna omröstningen erbjöde dessutom den enk¬
laste utväg att uttala den mening, man hyste, och skulle just derigenom
säkerligen och i många fall vara ett sätt att högst betydligt förkorta debat¬
terna. För den enskilde riksdagsmannen medförde den slutna omröstningen
den olägenheten, att den heröfvade honom all möjlighet att styrka, huru
han röstat, och att han sålunda, äfven om han under debatten tillkänna-
gifvit sin anslutning till en viss mening eller efter voteringen reserverat
sig mot det fattade beslutet, ändock kunde, derest ej af särskilda orsaker
hans ståndpunkt i en viss fråga kunde anses absolut viss, blifva utsatt för
misstanken att hafva röstat annorlunda, än han verkligen gjort. Slutligen
innebure det slutna omröstningssättet för valmännen en beaktansvärd olägen¬
het, hvilken endast genom införandet af öppen omröstning kunde undan-
rödjas. Den öppna omröstningen vore nemligen det enda fullt tillförlitliga
medel, hvarigenom valmännen kunde erhålla fullständig kännedom om en
representants ståndpunkt för att med ledning af hans verksamhet inom
Riksdagen bedöma, huruvida de borde förnya hans mandat eller ej; och
då det utan all gensägelse vore valmännens rätt att erhålla kännedom om
sin representants sätt att fullgöra sitt förtroendeuppdrag, så utgjorde bibe¬
hållandet af det slutna omröstningssättet, hvarigenom denna rätts fulla till¬
godoseende hindrades, rent af en rättskränkning mot valmännen.
Beträffande hvad motionären härutöfver anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen, deri han jemväl till bemö¬
tande upptagit åtskilliga mot införande af öppen omröstning gjorda invänd¬
ningar.
Då förslaget om införande af öppet omröstningssätt inom Riksdagens
kamrar sålunda, efter att hafva vid fjorton föregående riksmöten under vårt
närvarande representationsskick blifvit förkastadt, nu för femtonde gången å
nyo framlägges, skulle utskottet kunna inskränka sig till att såsom skäl för sin
åsigt om olämpligheten af detta omröstningssätt åberopa hvad i sådant afse¬
ende blifvit tillförene anfördt. Utskottet vill emellertid gent emot motio¬
nären särskildt framhålla några synpunkter, hvilka utskottet funnit vara af
vigt vid frågans bedömande.
Till en början får utskottet, som hyser tvifvelsmål, huruvida, på sätt
motionären antager, någon afsevärd tidsbesparing vore att förvänta genom
införande af det öppna omröstningssättet, uttala såsom sin mening, att i
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
hvarje fall denna synpunkt icke i och för sig får tillmätas någon afgörande
betydelse i förevarande fråga.
Motionären har vidare med all kraft velat betona, hurusom det öppna
omröstningssättet skulle bereda den enskilde riksdagsmannen betydande
fördelar framför det slutna. Utskottet, som först och främst icke kan
finna, att riksdagsordningens bestämmelser om proceduren inom Riksdagens
kamrar få göras beroende af hvad som må anses vara till den enskilde
riksdagsmannens fördel eller icke, anser emellertid, i olikhet med motio¬
nären, att det slutna omröstningssättet i vissa fall kan vara för represen¬
tanten vida mera önskvärdt än det öppna. Om en representant i någon mera
ömtålig fråga kan tänkas genom påtryckningar blifva frestad att svigta i sin
pligt att fritt och sjelfständigt fatta sitt beslut och rösta i öfverensstämmelse
dermed, är det utan tvifvel vid omröstning med sluten sedel för honom
lättare än vid öppen votering att, oberörd af påtryckning, låta sitt votum
bestämmas uteslutande af den egna, på sjelfständig pröfning grundade öfver-
tygelsen om hvad i hvarje fall är rigtigast, klokast eller lämpligast. Ge¬
nom det öppna omröstningssättet skulle derför, enligt hvad utskottet håller
före, i vissa fall läggas ett band på den enskilde riksdagsmannens beslutande¬
frihet och till äfventyrs ett obehörigt partitryck befordras. Äfven må fram¬
hållas, hurusom det är tänkbart, att en utskottsledamot, som i en förelig¬
gande fråga inom utskottet uttalat sig för en mening, vid ärendets behand¬
ling i kammaren på grund af förebragta goda skäl finner sig föranlåten
att öfvergifva denna mening, eller att uti en fråga, deri gemensam omröst¬
ning eger rum, de omständigheter, som hos den enskilde riksdagsmannen
orsakat en dylik ändring i tänkesättet, inträdt efter frågans behandling i
kamrarne, men före den gemensamma voteringen, hvarvid möjligheten att
angifva skäl för den ändrade åsigten är utesluten.
Beträffande den förmenta förmån, som det öppna omröstningssättet
skulle medföra i afseende å representantens och valmännens ömsesidiga för¬
hållande till hvarandra, anser sig utskottet böra framhålla den af flera
föregående års konstitutionsutskott uttalade åsigten, att ett uppdrag, så
omfattande som representantens, måste gifvas af förtroende till och känne¬
dom om representantens karakter och tänkesätt i allmänhet, icke allenast på
grund af den visshet, man kunde ega om hans röst i en eller annan fråga.
X)å motionären i detta hänseende sökt göra gällande, hurusom genom det
öppna omröstningssättet tillfälle skulle beredas representanten att i hvarje
fall styrka, huru han röstat, samt vidare påstått, att den öppna omröstnin¬
gen vore det enda tillförlitliga medel för valmännen att utröna represen-
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
5
tantens ståndpunkt i förhållande till en viss fråga, kan häremot med skäl
invändas, att anspråk hos valmännen på bevis om tillförlitligheten af re¬
presentantens uppgift icke kan förutsättas, då de gifvit honom förtroendet
att vara representant i Riksdagen.
Hvad vidare angår det af motionären åberopade föredömet från andra
länder, så må i detta afseende blott påpekas, hurusom motionären synes
hafva förbisett, att i många af de stater, der det öppna omröstningssättet
är användt inom folkrepresentationen, de politiska och särskildt de parla¬
mentariska förhållandena äro helt olika mot hos oss.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr Holmgrens ifrågavarande motion ej må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 30 april 1901.
På utskottets vägnar:
Gr. RUDEBECK.
Reservationer
af herrar friherre Bamelcow, Dahn, Johnsson, Andersson och Wa-
vrinsky, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka den föreslagna grund¬
lagsändringen; samt
af herr Boethius med afseende å vissa delar af motiveringen.
Herrar Olsson i Ättersta och Pettersson hafva begärt få här anteck-
nadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Bil,sd. Prof. 1901. 3 Samt. 6 Höft.
•>