16
Riksdagen Skrifvelse N:o 93.
N:o 93.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 maj 1901.
— — — — Andra Kammaren — 22 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
-proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af 1
och 8 ,§,§ i gmfvestadgan den 16 maj 1884.
(Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtanden n:is 2 och 9.)
Till Konungen.
Uti en till Riksdagen allåten proposition af den 21 december 1900
har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda utdrag
utaf i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll föreslagit Riksdagen
att antaga följande förslag till
’Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordnas, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 10 maj 1884
skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill an¬
mäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, man¬
gan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,
antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
A kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller
blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,
kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och
magnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,
ma a nyo inmutas, sa framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, ut¬
gör föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga innehåller, be¬
arbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten som
äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan
jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter, innehållande dessa
mineral, är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger
tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området
eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes må
inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörclse för brytnings- och uppfordringskostnader afheintas, om in-
mutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller
Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio dagar efter till¬
sägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å kronojord, som under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, af krono-
åboen eller boställsinnehafvare!).
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,
gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skilje¬
män anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvardera
halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde liden för af-
hemtandet räknad från det att godfgörelsens belopp blifvit slutligen be¬
stämdt.»
Biii. till Ritsd. Prof. 1901. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. Il Höft. 3
18
Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
Med anledning af denna Eders Kongl. Maj:ts framställning afgaf det
sammansatta stats- och lagutskottet den 18 april innevarande ar utlåtande,
och yttrade utskottet dervid, bland annat, följande:
»Vid pröfning af förevarande förslag har utskottet visserligen funnit
det synnerligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande, af
möjlighet till bearbetning och tillgodogörande af inom landet befintliga
apatit- och magnesitfyndigheter; och har utskottet, i likhet med hvad
kommerskollegium i sitt omförmälda utlåtande anfört samt jemväl chefen
för finansdepartementet till statsrådsprotokollet uttalat, ansett,, att vid en
lagstiftning för åstadkommande af bestämmelser härutinnan inmutnings-
principen bör komma till användning och att för ty dessa mineral böra
förklaras för inmutningsbara.
Beträffande frågan, huruvida bestämmelserna härom höra, på sätt i
föreliggande förslag skett, inrymmas i grufvestadgan eller, såsom kommers-
kollegium föreslagit, uti eu särskild författning, har utskottet ansett sig
böra förorda det förstnämnda förfaringssättet.
Uti inmutningsrättens princip torde ligga, att denna rätt skall vara
ett verksamt medel till befordrande af intresset för eftersökande af nya
mineralfyndigheter. Då det emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat,
lärer å kronojord förefinnas åtskilliga redan upptäckta och undersökta så¬
väl apatit- som inagnesitförekomster samt koncession å bearbetandet af. en
apatitfyndighet redan lärer hafva beviljats, och ansökningar om koncession
å tillgodogörandet af magnesitfyndigheter af enskilda personer, och bolag
blifvit gjorda, synes det utskottet vara mot berörda princip stridande, att
de nu föreslagna bestämmelserna angående rätt till inmutning af mineral
utaf ifrågavarande slag skulle blifva gällande a jemväl dessa fyndigheter.
Utskottet har derför ansett, att ett särskildt öfvergångsstadgande beträf¬
fande dessa borde i lagen införas.
Vidare har utskottet funnit det tvifvelaktigt, huruvida icke den i 8 §
af grufvestadgan meddelade bestämmelsen derom, att inmutare eger inom
det inmutade området uteslutande rätt att bearbeta och tillgodogöra sig
såväl den inmutade mineralfyndigheten som äfven andra inmutningsbara
mineral, skulle kunna verka derhän, att den, som vid tiden för den före¬
slagna lagens trädande i kraft har inmutning å något då inmutningsbart
ämne, skulle, derigenom att apatit och inagnesit i grufvestadgan upptagas
bland inmutningsbara mineral, blifva berättigad att bearbeta och tillgodo¬
göra sig jemväl dessa. Utskottet har derlör velat ifrågasätta, huruvida
icke i lagen borde intagas ett förtydligande i detta hänseende.
Då utskottet ansett, att såväl sistnämnda fråga som jemväl den när¬
mare formuleringen af ofvannämnda, enligt utskottets förmenande, erfor¬
Riksdagens Skrifvelse N:o 03.
19
derliga öfvergångsstadgande böra till Kong). Maj:ts bepröfvande hänskjutas,
finner utskottet, sig icke kunna tillstyrka Riksdagen att för närvarande
antaga föreliggande förslag.»
Då ärendet derefter förekom till behandling uti Riksdagen, gjordes af
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet framställning derom,
att, till undanrödjande af de utaf utskottet framstälda betänkligheter mot
det föreliggande förslaget, i detsamma måtte intagas ett öfvergångsstad-
gande med föreskrift, att i fråga om inmutning, som sökts före inne¬
varande års utgång, lagen ej skulle ega tillämpning, der ej inmutning
blifvit sökt för kronans räkning; och blef till följd häraf frågan af Riks¬
dagens båda kamrar till utskottet återförvisad.
Vid ärendets förnyade behandling har Rikdagen funnit det ifrågasatta
öfvergångsstadgandet tillgodose de önskningar, som af utskottet uttalats i
dess ofvanberörda utlåtande. Genom ett sådant stadgande synes nemligen
dels tydliggöras, att äldre inmutningar icke komma att gälla apatit- och
magnesitfyndigheter, dels jemväl beredas kronan möjlighet att inmuta redan
kända och undersökta fyndigheter af sistberörda slag under den tid, som
förflyter, innan rätten att inmuta desamma varder öppen för alla, hvar¬
igenom torde kunna undvikas den konkurrens, som, derest Eders Kongl.
Maj:ts förslag antoges oförändradt, otvifvelaktigt vid lagens trädande i kraft
skulle komma att uppstå om desamma; och är Riksdagen förvissad, att
Eders Kongl. Maj:t kommer att i största möjliga utsträckning använda den
kronan sålunda medgifna rätten att inmuta nämnda slags fyndigheter.
Riksdagen har emellertid fäst sin uppmärksamhet dervid, att möjlig¬
heten att tillgodogöra sig apatit- och magnesitfyndigheter skulla kunna
förminskas derigenom, att under innevarande år utmål kunna komma att
läggas å en stor del inmutningar, belägna å områden, der redan kända
apatit- och magnesitfyndigheter förefinnas, samt derigenom att under tiden,
till dess ifrågavarande lag kan träda i kraft, än flere inmutningar kunna
göras å liknande ställen. Då emellertid, enligt hvad Riksdagen erfarit,
förekomsten af jern eller andra inmutningsbara mineral å en stor del af
dessa inmutningar lärer vara så ringa, att utmålsläggning a desamma icke
kan enligt grufvestadgan medgifvas, derest yrkande framställes om deras
förklarande för ogiltiga, har Riksdagen velat uttala den förhoppningen,
att Eders Kongl. Maj:t måtte vid utmålsläggningar å sådana platser låta
i berörda syfte genom ombud bevaka kronans rätt såsom jordegare.
På grund af hvad ofvan anförts, får Riksdagen, med förklarande, att
Eders Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat oförändrad bi¬
fallas, anmäla att Riksdagen för sin del antagit följande
20
Riksdagens Skrifvelse N:o 93.
Lag
om ändrad lydelse af 1 och 8 §§ i grufvesladgan den 16 maj 1884.
Härigenom förordna?, att 1 och 8 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884
skola erhålla följande ändrade lydelse:
1 §■
Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill an¬
mäler, äro de mineralfyndigheter, livilka innehålla:
l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer, man¬
gan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut,
antimon och arsenik;
2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.
Å kronojord, som står under kronans omedelbara förvaltning eller
blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten,
kunna inmutas jemväl de mineralfyndigheter, hvilka innehålla apatit och
inagnesit.
Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,
må å nyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt, utgör
föremål för inmutning.
8 §•
Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar, denna stadga innehåller, be¬
arbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten soni
äfven andra inmutningsbara mineral, dock icke apatit och magnesit å annan
jord än sådan kronojord, der inmutning af fyndigheter, innehållande dessa
mineral, är lofgifven.
Förutom de mineral, hvilka inmutaren efter hvad nu är sagdt eger
tillgodogöra sig, må öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området
eller utmålet äfven af honom brytas, i den mån sådant är erforderligt
för grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf an¬
vända hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke an¬
vändes må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot
erläggande af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader af-
Riksdagens Skrifvelse N:o !I3.
21
liemtas, om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens, Vesterbotiens,
Jemtlancls eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å krono¬
jord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe
anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.
Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är sagdt,
gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att, der skilje¬
män anlitas, parterne skola stånda hvar sina kostnader och gälda hvar¬
dera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och varde tiden
för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp blifvit slutligen
bestämdt.
I fråga om inmutning, som sökts före innevarande års utgång, eger
denna lag icke tillämpning, der ej inmutningen blifvit sökt för kronans
räkning.
Stockholm den 22 maj 11)01.
Med undersåtlig vördnad.
♦